Fahlin: ”Kanske kunde ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen”

Emilia Fahlin var bara 3,9 sekunder från karriärens sjätte SM-guld i dag. Örebrocyklisten ledde med 0,6 sekunder vid vändpunkten, halvvägs på det 25,5 kilometer långa tempoloppet i Västerås, men tappade 4,5 sekunder mot världsrankningsettan Emma Johansson i medvinden på vägen tillbaka in igen. Jag var själv på plats i Västerås och pratade bara med förbundskapten Martin Vestby (som hyllade Fahlin och på stående fot lovade nya landslagsuppdrag: ”Både jag och Emma hade tippat Emilia som vinnare, för banan passade henne och hon har visat en otrolig styrka i de senaste tävlingarna. Nu blev det en riktig kämpaseger för Emma till slut, men hon har aldrig pressats så hårt på ett SM-tempo tidigare. För Emma var det här en seger som betyder mycket. Jag önskar att Emilia, om hon är motiverad, fokuserar extra just på tempo inför EM och VM.”) Mer om honom i morgondagens pappers-NA, där även Fahlin förstås är intervjuad. Men som vanligt blir det lite bloggextra med Fahlin. Och vi börjar förstås med känslorna kring det där silvret (”Det är aldrig kul att komma tvåa”, sa Fahlin i speakerintervjun precis när Emma passerat mållinjen), och även en timme, en nedcykling och en dusch senare var Fahlin rätt besviken.

– Nej, när det är så pass nära i slutändan så är man inte nöjd, mycket vill ha mer. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jämnt. Klart att det alltid finns förhoppningar om att vinna och så, men jag vet ju hur bra Emma är och trodde att hon skulle ta hem det med lite mer marginal. När man hör att det var så pass tajt på slutet så känns det lite surt, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Emma gick ut 31 minuter efter dig och hade dina tider att gå på, hur mycket spelade den matchningen in, tror du?
– Svårt att säga, men när det är så pass tajt är det klart att det är en fördel att få tider att gå på. Hade jag fått veta att jag var tre sekunder från guldet hade jag kanske hittat något lite till. I dag kunde jag bara gå in och göra mitt eget lopp, och det var skönt att inte ha någon stress på det viset, men hade jag vetat de sista fem kilometerna att det var så tajt kunde jag kanske ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen. Men det är så det är.
Hur bra var det här loppet från din sida?
– Det kändes ganska bra, även om det alltid är svårt att veta när man kör, speciellt när man går ut så tidigt. Jag var väldigt osäker inför loppet, hur mycket man skulle kunna gå på, men jag tycker att jag hittade en bra balans, att jag disponerade loppet på ett bra sätt. Jag visste att man var tvungne att gå ut hårt i motvinden på första halvan eftersom det inte går att ta in så mycket på vägen hem, men ändå måste man ha lite krafter kvar. Och jag var ju snabbast ut och tappade bara fyra sekunder hem, så det får jag väl egentligen vara nöjd med. Och härifrån kan det egentligen bara bli bättre med mer träning, tävling och tävlingsrutin, det här var trots allt mitt första riktiga tempolopp i år.
Det här loppet borde väl räcka till att få köra både EM och VM i tempo i höst?
– Jo, det tror jag. Sedan kanske det behövs lite mer för att utmana om topplaceringarna. Men med ett sånt här lopp i bagaget har man något att bygga vidare från. Man måste börja någonstans. Det skulle vara kul att köra mer tempo framöver, att hitta tillbaka (Fahlin tog tre SM-guld, var VM-nia två gånger och cyklade OS i tempo 2009–2012, men körde knappt några tempolopp alls under de sjukdomsförföljda åren 2013–2015), köra lite fler tävlingar i tempo, få göra något mästerskap och fila lite mer på det.
Emma har ju inte bestämt om hon ska köra OS-tempot än (Sverige har bara en plats dit, och Emma har fått den men inte bestämt om hon ska utnyttja den), finns det en chans att du som ändå är på plats i Rio kan ersätta henne?
– SOK brukar inte vilja fylla ut platserna, de vill att man ska ha visat något på internationell nivå innan, och det har jag inte hunnit göra den här gången. Det är problemet med deras uttagningar i det här fallet, så jag tror tyvärr inte att det kan bli aktuellt. Nu lägger jag fullt fokus på linjeloppet i OS. Sedan får jag försöka satsa mer på tempo till kommande tävlingar.
Ligger du i fas inför OS?
– Jag vill inte säga att jag är klar, men jag har en okej grund att stå på nu. Det finns små bitar att slipa på, jag vill höja mig lite till. Men det är några veckor kvar.

Fahlin kör linjeloppet i SM på lördag och flyger redan på söndag till Livigno för ett höghöjdsläger. Därefter direkt till Tyskland för Thüringen rundfahrt 15–21 juli och sedan är det bara dagar kvar till avresan till Brasilien.
Fahlins klubbkompis Jacob Ahlsson slutade för övrigt på 13:e plats i herrjuniorernas tempolopp på SM, 2.41 bakom segrande Motalacyklisten Linus Kvist.

Någon resultatlista från kvällens DM på 5 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg har ännu inte publicerats på nätet, men jag ringde upp sekretariatet som var väldigt behjälpliga och fixade segrartider och medaljörer. Och faktum är att Erik Anfält hade efteranmält sig och sprang in på personliga rekordet 15.21,42 (hela 15 sekunder under det tre år gamla perset, satt just på DM), en tid som gör honom till Sverigetolva på distansen i år, trots att han egentligen satsar på maraton. Mikaela Kemppi tog som väntat segern på damsidan, på 17.27,31 (två sekunder över hennes pers), vilket gör henne också till Sverigetolva. Mattias Nätterlund och Liduina van Sitteren tog silver, Jakob Nilsson och Anna Pettersson brons. Samtliga medaljörer utom Pettersson, som tävlar för IF Start, springer för Örebro AIK. Resultaten gör att Kemppi och van Sitteren nu delar ledningen i långloppscupen, medan Nilsson toppar herrklassen.

Fahlin inför SM-tempot: ”Klart EM och VM finns i bakhuvudet”

I morgon drar cykel-SM i Västerås igång (med undertecknat på plats), och det smäller redan första dagen med damernas tempolopp, med Örebros stjärna Emilia Fahlin, OS-klar i linje men med dubbla niondeplatser i just tempo på VM 2009 och 2011 (och tre SM-guld i disciplinen 2009–2012). Jag ringde upp Fahlin, som kommer direkt från helgens succé i Storbritannien, tidigare under dagen och gjorde en intervju till pappers-NA, men passade givetvis på att ta lite exklusivt bloggsnack också. Som en analys av banan.

– Jag har varit i Västerås i dag och rekat läget, kört morgondagens tempobana. Det är ganska mycket rätt fram, inte så mycket konstigheter. Det är ett par kurvor och vändpunkten att hålla koll på, annars 25 lätt böljande kilometer utan några direkta backar. Det är ganska öppet runt banan, och i dag var det ganska mycket motvind på vägen ut, men det gick desto fortare på vägen in. En ganska snabb bana som jag tror passar mig ganska bra. Det var glada miner när jag såg den i varje fall, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Det låter inte jättekul, platt och rakt …
– Det händer inte jättemycket, men i tempolopp överlag så åker man inte och kollar sig så mycket omkring. Det blir lika jobbigt vad det än är för bana. Man ska bara ha ur sitt max. Är banan lite tråkigt gäller det bara ännu mer att hålla fokus och köra på utan att tycka att det är jobbigt och piss.
Ska man räkna med att Emma Johansson är överlägsen i morgon?
– Emma är guldfavorit, jättefavorit, absolut. Men det är svårt att säga hur jag står mig mot Emma just nu. Jag körde ju inte tempot på SM förra året, och har inte kört något riktigt tempo i år.
Vilka mer kan lägga sig i?
– Sara (Mustonen-Lichan) brukar vara på pallen, och sedan brukar det alltid dyka upp någon åktstarkt wildcard från triathlon eller så. Men jag går givetvis in för att köra så fort det bara går, och det är klart att jag vill ta medalj.
Det finns VM-platser att köra för också, inte minst som Emma lägger av efter OS …
– Ja, och EM också (som i år för första gången någonsin har proffsklass, vilket jag hade missat). Klart det finns i bakhuvudet. Blir jag topp tre i SM finns bra möjlighet att få köra tempoloppen där, och det är ett delmål.
Har du fått ihop alla prylar då, cykel, diskhjul och dräkt?
– Ja, det har ju varit lite svårt med kläder och material … men nu har det mesta löst sig. Över huvud taget har det ju varit lite si och så med utrustning, hjälmar och grejer den här säsongen, det här blir första gången jag kör med allt. Min tränare (Klas Johansson) var här och ställde in cykeln i måndags, och jag provade den helt klar för första gången i dag, men jag känner mig bekväm i position och allting.
Har du hunnit kolla in linjeloppets bana någonting än?
– Nej, jag har haft fullt fokus på tempobanan. Men vi ska ta den tio varv på lördag, så jag hinner nog lära mig den …

Adam Axelsson står över årets cykel-SM, men Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson kör i herrjuniorklassen och Kopparbergscyklisten Fredrik Johansson, som numera tävlar för Stockholms CK, kör i herrklassen (men bara tempoloppet som det verkar).

I morgon är det DM på 5 000 meter, i Hallsberg, och nu finns startlistorna publicerade. Mattias Nätterlund och Mikaela Kemppi är förstås megafavoriter.

Missa heller inte att jag tidigare under dagen skrev på na.se om att Sara Richert, Sveriges snabbaste kommunalråd (?!), ska springa med Johan Röjler och Peter Knoblach på Bergslagsleden. Eller när jag provade löpskytte tidigare i kväll.

Örebro backyard ultra – så blir det (och Lilian och Josefin till student-VM!)

I går morse (söndagsmorgon 9.00, med 45 minuters restid innan – inga konstigheter för en sportjournalist som jobbar i princip ständig kväll?!) var det sista officiella provlöpningen inför första upplagan av Örebro backyard ultra på lördag (och eftersom jag, på grund av de ständiga kvällarna, missat alla tidigare provlöpningar var det bara att masa sig upp). Man kan ju tycka att det är vrickat att åka och provspringa en bana som man ändå ska springa minst 24 varv på (minst, är ju tanken), och där det dessutom inte finns någon som helst tidspress (6,7 kilometer per timme kan man masa sig runt även med en felspringning eller två de första varven …), men för mig finns det ändå någon form av egenvärda, något lugnande, i att ha sprungit banan innan, en känsla av att vara förberedd.
Dessutom hjälper provlöpningen till i byggande av målbilder. Inte minst i ett sånt här lopp, där det gäller att disponera krafter över ett dygn (minst, är ju tanken). Nu vet jag var backarna finns, hur långa de är, hur branta de är. Var det är stig, grusväg och asfalt, var det finns kritiska partier där man bör sakta farten på natten på grund av rötter (skaderisken är, ihop med kolossalt magras, förmodligen den största risken för att man ska tvingas bryta; eller ja, alla utom vinnaren tvingas ju de facto att bryta vid någon punkt eftersom det är så loppet är upplagt – men bryta före man tänkt sig bryta eller tvingas bryta av ren utmattning, menar jag).
Jag sprang ihop med arrangören Ola Nordahl och ytterligare tre  löpare (varav minst två är deltagare på lördag), två varv i joggfart (45-minuterstempo som ändå är betydligt raskare än jag tänker springa på lördag och söndag) och därefter ett snabbvarv med Ola (i 35-minuterstempo). Mycket trevligt sällskap, förstås, men framför allt: Vilken härlig bana! Jag vill inte vara den som är den, men nog slog den Lur med hästlängder! Mer stig, mindre asfalt, mindre exponering för vind (och sol). Ett par backar, men trevliga sådana. Den här provlöpningen avskräckte inte på något vis, utan taggade mig bara, och gjorde mig än säkrare på att jag ska klara de där 24 varven (minst).

Dagens stora nyhet var ju annars att både Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund får springa orienterings-VM ändå. Ja, student-VM, alltså. Ett mästerskap för de som pluggar högskola eller universitet, eller som precis tagit examen. Lilian har ju pluggat ett tag, tidigare utbildat sig till civilingenkör i teknisk design med en master of science i materials engineering (nu läser jag innantill, det först når va?) och doktorerar just inom polymera material och kompositer. Alltihop vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg (det var där hon träffade Josefin och lockade Blekingelöparen att börja kuta för Tisaren från årsskiftet), och det är också officiellt Chalmers de springer för i student-VM (där representerar man inte sin klubb, om än sitt land, men också sin skola). Forsgren har ju digra mästerskapsmeriter, har sprungit tre EM och ett VM, tagit EM-silver, junior-VM-silver och vunnit ett världscuplopp (även om det inte sorterar in under mästerskap), men hon har också hunnit med två student-VM sedan tidigare (ja, hon har ju pluggat ett tag, som jag skrev) med urstarka resultatet. 2012, i Alicante, var hon topp sex på alla distanser och tog guld både individuellt (på medeldistans) och i stafett, och 2014, i Tjeckien, var hon med och försvarade det svenska guldet i stafetten. För Tjernlund, som gjorde landslagsdebut (alla nivåer) i världscupen i april och mästerskapsdebut i EM i maj, är det däremot första gången i student-VM.
Årets student-VM avgörs i ungerska Miskolc med fem distanser på lika många dagar: Spring den 31 juli, långdistans den 1 augusti, mixedsprintstafett den 2 augusti, medeldistans den 3 augusti och stafett den 4 augusti. Forsgren kommer springa allt utom långdistansen, medan Tjernlund kutar sprint, långdistans och stafett (samtliga sex damer kommer springa stafett, men det är inte klart vilka tre som bildar förstalaget; mixedsprintstafettlaget består förutom Forsgren också av Sara Hgaström, Jakob Enmark och Oskar Sjöberg).
Sverige ställer upp med en urstark trupp där Sara Hagström och Oskar Sjöberg kommer dubblera student-VM med ”riktiga” VM tre veckor senare.
– Jag tycker att det ser väldigt bra ut. En vass trupp som kan vara med och slåss högt upp i resultatlistan alla tävlingsdagar, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Dubbla SM-guld, finfina utmärkelsen – och Fahlins pappa

Marcus Jansson följde upp gårdagens SM-guld i sprint med ett även i långdistans, och segermarginalen var, procentuellt sett, nästan lika stor. Drygt elva procent i går, en bra bit över nio i dag. Eller sex minuter och 44 sekunder, rättare sagt. Återigen med Linus Mood, IFK Mora, som tvåa, men den här gången med farbror Thomas, 51, på fjärde plats bara 2.50 från SM-medalj.
– Lång är egentligen min bästa disciplin, men av någon anledning har det inte fungerat på SM. Det här var mitt första SM-guld som inte var sprint. Så det känns riktigt bra att det lossnade. Jag är nöjd med hela helgen; det är tre bra lopp i rad, säger Garphyttekillen till Svenska orienteringsförbundets hemsida, där han också får frågan om han känner att han höjt sig jämfört med i fjol.
– Ja, absolut. Jag har ökat träningsdosen och det har gett resultat. Jag är bättre fysiskt, och då känner jag mig lite tryggare och kan fokusera mer på orienteringen. Allt blir mer avslappnat.
Och visst tog Erica Olsson revansch efter lördagens sprintsilver och hojade hem SM-guldet i D16-klassen två minuter före Emelie Brundin, IFK Mora.

Emilia Fahlin satt med i huvudklungan som hämtade in en lång utbrytning och var sedan, vad jag kan förstå, med i uppdraget som ledde till att lagkompisen Marta Bastianelli tog en andraplats, Alé-Cipollinis bästa placering under veckan, på den avslutande etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i England, över 133 kilometer mellan Northampton och Kettering. Efteråt förärades Fahlin, som blev utsedd till dagens mest offensiva cyklist både torsdag och lördag, med priset som hela etapploppets mest offensiva cyklist. Eftersom det i ett gäng anglosaxiska länder firades fars dag i dag så passade Aviva womens tours eget videoteam på att fråga Fahlin vad hennes pappa Leif betytt för cykelkarriären, ett fint litet videoklipp. Redan på onsdag är det dags för SM-tempot i Västerås, för Fahlins del förhoppningsvis med klubbdress i rätt storlek och dischjul till tempohojen.

Filip Dahlgren spelade en viktig när han plockade in över 2,5 minuter på täten och sprang upp IFK Lidingö 37 placeringar, från 48:e till elfte, på andra sträckan i Jukolakavlen (där han trots att han fick så dåligt utgångsläge hade åttonde bästa löptid av 1 624 lag), världens största orienteringsstafett. Julian Dent hade nämligen tappat över tre minuter på förstasträckan, och Garphyttelöparen fick räddningsuppdraget. Erik Ivarsson Sandberg och Mårten Boström tappade dock tid på senare sträckor, vilket gjorde Fredrik Bakkmans uppdrag på sista, att jaga in Koovees Daniel Hubmann, omöjligt. Bakkman tog in 3.20, men IFK Lidingö var ändå tvåa, distanserat med 1.20, i mål.
Tisaren slutade på 40:e plats efter att framför allt Jonas Merz (7.30), Johan Aronsson (nästan tolv minuter) och Oskar Andrén (20 minuter) tappat tid på täten. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz sprang in tio placeringar på sista sträckan, mer gick inte att göra.

Resultatlistan från Fröviloppet har dykt upp, och där kan man läsa att Wedevågslöparen Habtom Tesfamichael följde upp förra helgens seger i Lindesjönloppet med en ny, hans första i långloppscupen (väl?!), och att Kemppis nya banrekord skrivs till 37.13. Jakob Nilsson utökade sin redan stora ledning i cupens herrklass till 17 poäng genom en andraplats, men än så länge har inte ens en tredjedel av deltävlingarna avgjorts, och eftersom varje löpare bara får räkna sina tio bästa resultat är det ännu helt öppet. Liduina van Sitteren, lördagens tvåa, leder till exempel damklassen eftersom hon hunnit med fler lopp hittills än Kemppi, som tagit maxpoäng i de fem hon ställt upp i. Redan på onsdag är det för övrigt dags för DM över 5 000 meter, som ger extrapoäng i cupen (det gör alla distriktsmästerskapen).

Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst fortsätter sin jakt på en startplats i Ö till ö och tog en finfin tolfteplats i Borås swimrun, knappt 50 minuter bakom superrutinerade segrarna Nicolas Remires och Paul Krochak.

Och uppe i Norrland (ja, utanför Örnsköldsvik, närmare bestämt) sprang Antje Torstensson härliga trailtävlingen Urskogsloppet, över 19,7 kilometer, på 1.48.46 vilket räckte till en femteplats (för sex år sedan hade tiden räckt till seger).

För övrigt får ni inte missa att Örebro trail infört en stafett som komplement till Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som går på samma dag och samma bana som den sistnämnda. En stafett som är helt öppen vad gäller upplägg och taktik; förutom att lagen måste bestå av mellan två och fem deltagare så verkar det vara fritt fram att fördela krafterna som man vill. Det finns inga fasta sträckor, och inga bestämmelser kring hur många som får springa åt gången eller hur många sträckor varje person får kuta (löser man logistiken kan man därmed springa var femte kilometer var, eller så). Bergslagsleden ultrastafett, var namnet.

Succélördagen: SM-guld, utmärkelse och klarad drömgräns (men Nyängen bröt runt Vättern)

Marcus Jansson var i topp i många tävlingar redan förra året, men den här säsongen har mountainbikeorienteraren från Garphyttan varit i princip oslagbar på svensk mark. Dagens sprint-SM? Tja, det körde han hem med över tre minuters marginal (på en sprint, alltså, segermarginalen över elva procent!) närmast före en kille (Linus Mood, IFK Mora) som har två topp 30-placeringar på VM i just sprintdisciplinen. Imponerande, minst sagt. Marcus farbror Thomas Jansson blev imponerande SM-sexa, 51 år gammal, bara 2.14 bakom silvermedaljör Mood. Klubbkompisen Maria Gustafsson tog dessutom SM-brons i juniorklassen, där bara tre av fem startande tog sig i mål. Karlskogas Erica Olsson har trots att hon fortfarande är ungdomsåkare och är fem år yngre än många av konkurrenterna i juniorklassen varit topp två i rubbet i D20 i år, men klev till SM ned i F16 – och fick för en gångs skull se sig slagen av en jämnårig. Ella Olsson från Grycksbo var 14 sekunder före i mål. Revansch i långdistans-SM i morgon?

Emilia Fahlin fick för andra gången på tre dagar utmärkelsen som dagens mest offensiva åkare när den fjärde av fem etapper i världstourloppet Aviva womens tour avgjordes med start i Nottingham och mål i Stoke on Trent tolv mil och några ordentliga backar senare. Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för hennes Alé-Cipollini-stall i dag heller (polska Malgorzata Jasinska hängde med i tätklungan men var bara tolva över linjen; Fahlin rullade i mål i andraklungan, 2.39 bakom). Avslutning i morgon.

18-årige Hälleforslöparen slog andra perset på tio kilometer landsväg på en vecka, gick för första gången någonsin under drömgränsen 34 minuter när han slutade sexa i Å-loppet på hemmaplan (klubbmässigt) i Eskilstuna på finfina 33.45.
Bill Impola kutade sina tio kilometer i Karlstad istället, i Karlstad stadslopp, och tog en femteplats på 32.57. Brorsan Jack 23:a på 35.39. Erica Lech fyra, näst bästa svenska, i damklassen på 38.31.

I Jukolas damstafett tappade Marion Aebi nästan tre minuter på förstasträckan och växlade som 77:a för Tisarens A-lag (Lovisa Persson i B-laget var 1.20 före på 42:a plats), och EM-löparen Josefin Tjernlund tappade 4,5 minuter och ytterligare 35 placeringar till första mellantiden efter 1,7 kilometer på andrasträckan. Där var stafetten i princip över för Hallsbergs- och Kumlaklubben, men Tjernlund avslutade ändå starkt, sprang jämnt med täten och tog 38 placeringar innan hon lämnade över till tvillingsystern Ellinor Tjernlund som tappade mindre än minuten på världseliten och tog in 39 placeringar, till en 32:a-plats. EM-silvermedaljören och VM-löparen Lilian Forsgren spurtade sedan in laget på 16:e plats efter att ha löpt om just 16 lag på den fjärde och sista sträckan. Med start sent i kväll avgörs herrstafetten.
Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk växlade som tolva för Hagaby efter förstasträckan (Josefine Wallenhammar stämplade fel på sista, så laget blev diskat) och regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson gjorde comeback efter de ihängsna knäproblemen (som kostade henne årets JVM) och löpte upp Tisarens B-lag från 136:e till 74:e plats på tredjesträckan (laget blev just 74:a i mål också, näst bästa länslag före KFUM Örebro på 88:e).

Och Mikaela Kemppi försvarade segern i Fröviloppet (på nytt banrekord), har jag läst på Instagram, men inte sett någon resultatlista från, så det får jag lov att återkomma till.

Filip Nyängen? Näe, han tvingades bryta Vätternrundan efter drygt 20 mil, i Karlsborg, med ”smärta från helvetet i båda knäna och en axel som inte alls gillade att jag cyklade” (skriver han på Instagram). Vi får väl se om han kommer till start på promenaden på måndag.

Helgens höjdare: ”Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!”

1. Vätternrundan (med Filip Nyängens galna dubbel)
Det dröjde tre år, men efter att jag sprang mellan Behrn arena i Örebro och Nobelhallen i Karlskoga i maj tvingade jag Örebro Hockey-profilerna Filip Nyängen och Emilie Wiklander att hålla sitt löfte efter ett tre år gammalt, förlorat vad: Att gå mellan Karlskoga och Örebro. Märk väl: Inte mellan ishallarna, utan mellan städerna. Vadet genomförs på måndag morgon, med start i Karlskoga 8.00. Och det vore ju inte så mycket för Konditionsbloggen att skriva om – om det inte vore för att Nyängen dessförinnan ska cykla Vätternrundan. 30 mil på cykel, alltså – följt av si sådär fyra mil promenad. Vidden av den fysiska ansträngningen som kommer att krävas verkade sjunka in hos Filip först någon gång mitt under min intervju med honom i går.

– Jag vill tänka positivt i det här läget. Jag räknar med att gå på det starka pannben jag förhoppningsvis bygger runt Vättern när jag står där på måndag morgon, säger Nyängen till Konditionsbloggen.
Men varför ska ni gå så tätt inpå Vätternrundan?
– Jag hade planerat för Vättenrundan i ett halvår, och jag känner att i bättre form än så här kommer jag nog aldrig att vara, så då var det lika bra att lägga in promenaden nu också. Men egentligen skulle vi ha gått senare i veckan, det blev förskjutet på grund av olika anledningar, och därför blir det väl lite väl lite vila emellan.
Vad har ni för mål i Vätternrundan?
– Vi räknar med 14 timmar. Jag körde 2011, men då var det lite mer av en sparesa. Vi tog oss runt på 18 timmar och stannade bland annat över en timme i Hjo och käkade och fick massage. Nu har vi sagt att vi ska fokusera på korta stopp och försöka käka under resans gång. Det är jag, min brorsa Otto och en kompis till honom, Johan, som kör tillsammans. Vi har alla hunnit med över 100 mil träning, så förberedelserna är goda. Nu är det bara att käka och vila.
Att ni väljer att fullfölja ert vad nu, efter tre år, beror det på mig?
– Ja, det känns lite som att det är ert fel. Vi har klarat att snacka bort det under några års tid när folk påmint oss, vi har lyckats komma undan. Men nu när du sprang kändes det som … Nu gick de inte längre. Nu blev vi tvingade, faktiskt. Det blir säkert lite segt, men kul.
Vad blir värst, cyklingen eller gången?
– Blir det bara hyfsat väder tror jag Vätternrundan kommer gå ganska bra, då bävar jag nog mer inför promenaden. Att ge sig ut och gå fyra mil med 30 mil i benen, och efter att ha pumpat ur kroppen, det kan nog bli jobbigt. Samtidigt blir promenaden en walk in the park i jämförelse om det är 13 grader och regn när vi cyklar. Men är det bra väder båda dagarna, då är det promenaden jag bävar för. Att kliva ur sängen på måndag morgon med mjölksyra och träningsvärk och … såret i rumpan, det har jag ju inte ens tänkt på. Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!

Vätternrundans kanske mest intressanta start står för övrigt Team Mustach för. Snabbgruppen, som siktar på att göra de 30 milen på 7.15 (rekordet är 6.33), cyklar för att samla in pengar till mustachkampen och prostatacancerförbundet och är en grupp på 30-talet cyklister med bland annat Almbys mounatinbike-EM-cyklister Matthias Wengelin och Axel Lindh. Gruppen lämna Motala 12.00 på lördagen.

2. Aviva womens tour
Världstourens etapplopp i England, där Emilia Fahlin satt färg på de inledande dagarna, avslutas i helgen med en 119 kilometer lång etapp mellan Nottingham och Stoke-on-Trent på lördagen och en 133 kilometer lång etapp mellan Northampton och Kettering på söndagen. Regerande världsmästaren och hemmacyklisten Lizzie Armitstead vann fredagens 110 kilometer långa etapp mellan Asbourne och Chesterfield efter att ha spurtat ned Ashleigh Moolman och Elisa Longo Borghini. Fahlin rullade i mål tio minuter bakom, i en 20-mannaklunga som droppade av i en av de många tuffa backarna. I eftersnacket berättade Fahlin på Twitter om hur hon sett nederländska Floortje Mackaij, Liv-Plantur, ”lifta” med servicebilen för att komma ikapp klungan. ”Jag var precis bredvid henne. Tirst att se när de lär unga åkare att fuska”, skriver Fahlin.

3. Jukolakavlen
Världens största orienteringsstafett är ju faktiskt inte Tiomila, utan finska Jukola. Årets upplaga avgörs i Villmanstrand i Sydkarelen, och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren ställer upp med starka lag på både herr- och damsidan. Framförallt damlaget, med Marion Aebi, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren ser mycket starkt ut, och lär kunna hota långt in på topp tio-listan. Och lyckas herrarna lägga upp det hyggligt har trefaldige världsmästaren Matthias Kyburz 16,4 kilometer att jobba med på den avslutande sträckan. Gustav Hindér, Daniel Attås, Jonas Merz, Johan Aronsson, Filip Jacobsson och Oskar Andrén är grabbarna och gubbarna som ska försöka fixa det. På andrasträckan får Attås möta Garphyttans VM-meriterade Filip Dahlgren, som gör den sträckan för förmodade topplaget IFK Lidingö.

Bubblare: Efter bara en deltävling i långloppscupen de senaste 33 dagarna, Fjugestaloppet, är det äntligen dags för en lite tävlingsintensivare tid igen, och den inelds med Fröviloppet på lördagen. Örebro AIK:s maratonlandslagslöpare Erik Anfält och Mikeala Kemppi är regerande mästaren, men det återstår att se vilka som kommer till start i år. Dessutom är det SM i mounatinbikeorientering i Leksand med spring på lördagen och långdistans på söndagen, och naturligtvis med Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson bland favoriterna. På fredagen värmde de upp med den femte deltävlingen i svenska cupen, där Jansson tog femte raka segern i herrklassen (han är helt överlägsen i Sverige i år) medan Erica fick nöja sig med en andraplats i damjuniorklassen (men hon leder sammandraget efter tre segrar och två andraplatser).

Oglamourösa baksidan för OS-hoppet – tvingas låna ihop kläder till SM

Emilia Fahlin var i en rätt lång, ensam utbrytning på andra etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i Storbritannien i dag (och fick för det kliva upp på podiet och motta priset som dagens mest offensiva cyklist), och både hon och lagkamraterna i Alé-Cipollini körde stenhårt och satte färg på dagen – även om det i slutändan inte belönades med en enda topp 20-plats (och Fahlin hamnade till slut i en grupp som tappade fem minuter på täten i de avslutande backarna). I morgon är det dags för etapp tre, av totalt fem: 112 kilometer mellan Ashbourne och Chesterfield. Och redan nästa vecka är det dags för SM i Västerås – vilket föranleder den braskande rubriken på dagens blogginlägg. På grund av hennes runtflängande liv som cykelproffs har den nya klubbdräkten nämligen inte hunnit fram, och Fahlin har tvingats kasta ut en önskan om att låna både tempo- och linjedräkt till SM (och hon har fått svar från bland annat Adam Axelsson!). Fahlin har dessutom skrivit ett eget blogginlägg på sidan, om våren, träningslägret i Spanien och senaste helgen i Tyskland (på tal om bloggar får ni inte missa Martin Regborns om VM-uttagningen, heller, eller Louise Wikers om SM-milen).

Olivia Hansson tog tredje raka segern och Bob Impola andra när tredje etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjordes i går. En riktigt klassisk etapp med start vid Lekhyttekiosken, mål uppe i Ånnaboda och därtill både motvind och individuell start. 17 åkare till start, och Robert Brundin gjorde ett starkt lopp och var bara 53 sekunder bakom Impola.

Regborn om VM-uttagningen: ”Fantastiskt – men lite besviken”

Inte så konstigt om det var blandade känslor i Martin Regborns huvud när svenska truppen till orienterings-VM i Strömstad 20–27 augusti presenterades på onsdagen. Som en av endast nio svenska herrar får 24-åringen från Örebro chansen att springa VM på hemmaplan – en dröm, en chans som kanske bara kommer en gång per karriär. Men samtidigt får han ”bara” springa sprinten, precis som i de två senaste årens VM, trots att han tog EM-brons i långdistans, orienteringens mest klassiska och prestigefyllda disciplin (som han redan i vintras deklarerade var sommarens stora mål att få springa), så sent som i maj (och snabbast av alla under stora delar söndagens VM-test i långdistans, även om han fick nöja sig med en fjärdeplats efter några tidiga missar). Nu valde förbundskapten Håkan Carlsson istället William Lind och Gustav Bergman, som var etta och tvåa i det där VM-testet, och Fredrik Bakkman, som allmänt ansetts vara Sveriges bästa långdistansare senaste åren även om han gått mycket skadad och fått nöja sig med en sjätteplats på VM 2014 och ett EM-brons samma år som bästa resultat på distansen. Regborn blir förstereserv till de tre, och kommer få kuta långdistansen om någon blir sjuk eller skadad. Jag ringde naturligtvis upp både Regborn och Carlsson för att höra hur tankarna egentligen gick.
– Först och främst är det fantastiskt att få springa hemma-VM. Men det är klart, när man vet att man var så nära på långdistansen så är man lite besviken. Jag vet att det var en tuff uttagning att göra, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur blir det att förbereda sig för att springa en VM-sprint när man vet att man kan bli inkast i en långdistans också, är det svårt att lägga upp träningen?

– Nej, så olika är inte träningen. Det är inte som att jag går ut och bara kör asfalt fram till augusti för att jag är uttagen först och främst till sprint. Jag litar på att coach Kroon har han bra plan, hittills har det fungerat till punkt och pricka när jag följt hans träning.
Hur kommer tävlingsupplägget att se ut fram till VM?
– Vi (Hagaby) har inget lag i Jukola i helgen, och jag kommer inte att springa hela O-ringen. Men jag kommer att åka upp till Sälen och i varje fall springa sprintetappen. Sedan blir det nog några mindre tävlingar, men inget jag lägger fokus på utan mer som träning. Det blir mer av en grundträningsperiod nu. Sedan får vi se hur upplägget med landslagssamlingar ser ut.
Sprinten går i centrala Strömstad, hur passar det dig?
– Jag har faktiskt sprungit en sprint där tidigare, SM 2009, och då tog jag min första junior-SM-medalj, så det är ett bra minne. Det är en ganska kuperad stad, med branta höjder, så jag räknar med att det blir tuffa banor med en del höjdmeter, och det är ingen nackdel för mig.
Du var fyra på EM-sprinten, vad blir det för målsättning i VM?
– EM visade att jag har kapacitet att ta medalj, och egentligen är konkurrensen sämre på ett VM. Med tre löpare per land i stället för sex tappar länder som Sverige och Schweiz tre medaljkandidater var. Men man kan inte tänka på placeringar flera månader i förväg, det är bara prestationen som är i fokus.

– Martin har stora meriter både i sprint och långdistans och har lyft sig i år, han är absolut en stark löpare på både distanserna. Men vi har en extremt tuff konkurrens bland annat på långdistansen, där Martin hamnade precis utanför. Det var hårfint. Tufft, men samtidigt är det angenäma problem för en förbundskapten när alla löpare är medaljkandidater. På något sätt blir det rätt hur man än gör. Vi är väldigt tåliga för återbud, vi har fantastiska reserver att kasta in i bland annat Martin, och det känns otroligt positivt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Var det tufft att meddela Regborn beskedet?
– Det är aldrig kul att ge löpare negativa besked, men det tillhör jobbet. Samtidigt vet jag inte om det bara var ett negativt besked i det här fallet, Martin blev ju glad också, att han blev uttagen till sprinten. Jag har gjort en ordentlig analys och tagit ut det lag som jag tror kommer att prestera bäst. Och Martin är en cool kille, jag vet att han kommer vara redo att prestera även på långdistansen om så blir fallet.
Du har tagit ut nio herrar till VM, bara en (Bergman) får göra mer än en individuell distans. Har du försökt få med så många som möjligt, eller är det här verkligen bästa laget?
– VI har tittat på varje distans och försökt sätta ihop laget för att ha så stora chanser som möjligt att ta så många medaljer som det går. Titta på en sådan som Bergman, som tog EM-silver i sprint. Nu sätter vi honom på sprintstafett, medeldistans och långdistans. Veckan skulle bli för tuff om han skulle springa sprinten också, trots att han sprang så bra i EM, så det går inte bara att rakt av ta ut den bästa på varje distans. Det är ett pussel att lägga. Vi har en väldig bredd, och det är en styrka jämfört med andra lag. Löparna får verkligen chansen att fokusera på sin distans.
Det är över två månader kvar till VM drar igång, hur länge kan du ändra i truppen?
– Jag behöver inte anmäla löparna officiellt förrän klockan 12.00 dagen före respektive tävling, och har man läkarintyg på att någon blivit sjuk eller skadad kan man ändra fram till två timmar före start. Men vi har valt en tidig uttagning för att löparna ska kunna fokusera i sin träning och komma så väl förberedda som möjligt.
Hur kommer VM-laddningen se ut?
– Vi kommer ha en obligatorisk precamp 11–15 juli där hela laget samlas, tränar och analyserar tillsammans. Men utöver det blir det ett flexibelt upplägg beroende på vilka distanser man ska springa. Bland annat kommer vi ha tre–fyra olika sprintläger där vi träffas och sparrar i relevanta städer. Bland annat ett i Örebro i samband med Örebro city sprint (den 26 juni). Det passar extra bra eftersom det är en världsrankningstävling och därmed ger poäng som påverkar startordningen i sprintkvalet i VM. Jag har redan fått bekräftat att Karolin Ohlsson kommer, och det blir säkert fler VM-löpare i Örebro.
Att det inte blev någon Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund eller Filip Dahlgren i VM-laget var inte oväntat. De får i stället ladda om för Jukola i helgen (för Tisaren och Lidingö).
Emilia Fahlin fick göra jobbet åt lagkompisen Marta Bastianelli i första etappen av brittiska världstouretapploppet Aviva womens tour i dag, nästan 14 mil med en snitthastighet på 40,5 kilometer i timmen. Bastianelli spurtade in som fyra, bakom luxemburgiska skrällen Christine Majerus och ex-världsmästarna Marianne Vos och Giorgia Bronzini. Huvudklungan sprack av precis i slutet, och Fahlins grupp var 25 sekunder bakom i mål. Fyra etapper återstår, i morgon trampas det från Atherstone till Stratford-upon-Avon (som väl mest är känt som William Shakespeares födelsestad).

Haben Kidane blev bästa P19-löpare i SM-milen i Stockholm i kväll (men det var inte P19-SM, så Hälleforslöparen fick nöja sig med en femteplats i H22-klassen och en 15:e-plats totalt i SM). Hans klubbkompis, i Eskilstuna, Abraham Adhanom, tog ännu ett SM-guld, fem sekunder före Mikael Ekwall (29.50 respektive 29.55; Kidane sprang på 32.12 – personligt rekord med 18 sekunders marginal). Jag skrev ju i går att exil-hälleforsaren Louise Wiker inte skulle kuta, men hon dök upp och tog en niondeplats i damklassen (och en bronsmedalj i det som var officiellt veteran-SM i K35-klassen!) på 36.11, 1.34 bakom segrande Maria Larsson, Örgryte, och 1.08 från SM-pallen. En annan som dök upp och tog SM-medalj var IF Starts Anna Pettersson, som bara var elva sekunder från D45-guldet. Tvåa bakom Tubmas Åsa Nylander på 41.41.

Mattias Nätterlund sprang redan i går, på sin 30-årsdag och bara tio dagar efter Stockholm marathon, ett tiokilometerslopp i Västerås; Mälarenergi stadslopp. Nätterlund blev tvåa på 33.48, knappa minuten bakom hemmalöparen Anders Österlund.
Jag har ännu inte sett några resultat från kvällens deltävling i Moto eagle tour, men det lär komma inom kort. Och på tal om rullskidåkare är det upp till bevis för Bill Impola i helgen (men utan skidor på fötterna, då).

Kidane enda hoppet i urvattnad SM-mil – och Torstensson försvarade titeln

Jag vet inte riktigt hur Svenska friidrottsförbundet tänkt, men årets SM-milen verkar ha hamnat rätt snett i planeringen. Till skillnad från de senaste årens vårarrangemang avgörs årets SM-milen, som alltså är svenskt mästerskap i landsvägslöpning över tio kilometer, i morgon. En onsdag mitt i juni, inom loppet av en månad av både SM i halvmaraton (Göteborgsvarvet) och maraton (Stockholm marathon), vilket lär märkas i startlistorna. Ja, ur ett länsperspektiv märks det definitivt. I år blir det ingen Mikaela Kemppi, Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Martin Regborn, Per Sjögren eller Linus Rosdal till start (Erik Anfält har inte kutat tidigare år heller), och det enda lokala hoppet i SM-klass är Hälleforslöparen Haben Kidane, som förvisso numera tävlar för Eskilstuna. Han är med och gör upp om junior-SM-medaljerna. Annars är det riktigt tunt med länsdeltagare ens i motionsklass, undantagen är Karlskogas gamla OS-finalkanotist Anna Carpenter (då, i Peking 2004, Karlsson i efternamn) och örebroaren Daniel Hagenfeldt.

Nästan så man känner större upphetsning för morgondagens deltävling i Moto eagle tour, då. Men framför allt inför truppsläppet till hemma-VM i orientering i augusti.

För övrigt var avgjordes andra upplagan av löpskyttetävlingen Straffrundan i Stockholm i lördags, och precis som i fjol tog Örebrolöparen Antje Tortensson (hon som ett tag var påtänkt som ny ordförande i KFUM Örebro Friidrott) hem damklassen med nästan 3,5 minuters marginal. Ja, Torstensson, som grundlade segern genom 19 träffar av 20 möjliga under de fyra skjutningarna, var rentav tvåa av samtliga startande, herrarna inräknade.

Startlistan släppt: Vi gör upp i Örebro backyard ultra

Förra året sprang jag ju både kors och tvär (målloppen gick i Lur, Tromsö, Sälen och Ånnaboda), men den här säsongen var jag betydligt mer modest när jag planerade säsongen. Fram till Borås sextimmars i november är enda riktiga målloppet Örebro backyard ultra i midsommarhelgen (även om jag givetvis ska springa Bergslagsleden ultra i höst också). Och det, plus att kroppen känns bra (alltså hel, konditionsmässigt är det några år sedan jag var sämre), gör att jag kan satsa lite hårdare på just det här loppet. Jag har satt upp 24 timmar som en skamgräns (sprang ju 18 timmar i Lur i fjol trots att Tromsö, som var ett större mål, bara låg några veckor bort och att jag därför medvetet valde att kliva av innan kroppen sa ifrån), och det ska bli intressant att se om man därefter orkar satsa längre. I Lur i fjol räckte 29 timmar till seger, men det är jag tveksam till om det gör i Kvinnersta, när nu den första officiella startlistan, släppts.
På plats finns nämligen inte bara Hasse Byrén (som har det svenska herrekordet i 24-timmarslöpning på löpband som en av noteringarna på sitt långa cv och därmed vet allt om hur man plågar sig i längden) utan också en Fredrik Palm från Jönköping som jag inte lyckats googla fram så mycket information om (mer än att han är fiskerianalytiker på Livsmedelsverket!), men som i varje fall är så pass seriös att han redan varit på plats och provat tio varv på den 6,7 kilometer långa banan en eftermiddag …
Av lokala namn finns utöver Byrén också mina klubbkkompisar Johan Stamm och Maria Åström (som råkar vara min sambo), Örebro AIK:s Ida Reimfelt och Fredrik Hartman, Garphyttans Marc Karlsson, IFK Noras Hanna Fridhamre och Peter Ahlgren, IF Starts Roland Eriksson, Spartacus Åsa Hammander och örebroarna Tony Ehrnström och Malin Tinjan (som inte fyllt i någon klubb). Hela startlistan finns här. Det går alltjämt att efteranmälda sig.
Jag skrev en hel del om det här med backyard ultra-löpning inför fjolårets debut i Lur (där jag alltså blev sjua av 75, det är jag rätt nöjd med), och det finns att läsa här och här (och lite, efteråt, här, utöver racerapporten). Det är sedan ett par veckor tillbaka också klart att Trosa blir tredje platsen i landet att arrangera en backyard ultra, i april 2017.