Helgens höjdare – Anfält galna maratonladdning: ”Sprungit över 30 mil på tolv dagar”

1. Stockholm marathon
Mikaela Kemppi och Erik Anfält sprang i landslagsdress förra året (eller ja, de sprang för landslaget, i alla fall, och hade en svensk flagga på bröstet) och blev fyra och femma i SM, åtta och tolva totalt. Båda kommer till start även i år (liksom Erika Bergentz, som gör en intressant start, däremot verkar varken Josefin Gerdevåg eller Louise Wiker kuta de 42 195 meterna den här lördagen). Anfält, som debuterade i Stockholm motionär 1997 med tiden 3.45.24 och sedan förbättrat tiden för varje år och i fjol noterade 2.28.09 har för vana att prestera bäst när han pressar kroppen som mest. Som i höstas, när han laddade upp inför personliga rekordloppet i Valencia (2.25.03) med att springa 13 tävlingar på 2,5 månader.
Men senaste två månaderna, inför årets upplaga av Stockholm marathon som avgörs i dag, lördag, har han inte tävlat alls. En värkande fot, ett krånglande lår och en ihärdig förkylning har satt stopp, tvingat honom att lämna återbud till bland annat Göteborgsvarvet, så jag ringde upp honom och frågade hur formen egentligen är (och hur det gick med den här planen för att hinna i form).

– Det har varit positivt och negativt … Efter Rotterdam har det faktiskt varit ganska trassligt. Jag hade en fot som strulade ganska länge, sedan hade jag ont i ett lår och blev förkyld. En riktigt tung förkylning som gjorde att jag inte kunde träna alls på åtta dagar, och det är väldigt ovanligt för mig. Men kanske var det bra, för efter vilan har det känts mycket bättre i både foten och låret, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Och då la du upp en furiös mängdträningsplan …
– Efter att jag hade kommit ur fas kände jag: ”Nu får jag lägga in tio–tolv dagar med riktigt tung grundträning.” Jag brukar svara bra på mängdträning, och jag kände att jag får ta det därifrån. Och det har funkat bra. Jag sprang ett testlopp på sex kilometer i tisdags, och med tanke på hur usel formen var för två veckor sedan tycker jag att det kändes överraskande bra. Det gick i och för sig tungt, men jag vet att värmen gör mycket på känslan. Och även om testloppet indikerar att formen inte är på topp så var den inte det inför Stockholm förra året heller, och då gjorde jag ändå mitt bästa lopp där. Så jag får hoppas på ett riktigt bra lopp på lördag. Det är svårt att bedöma vilken tid jag kan göra, men jag hoppas på en bra SM-placering.
Exakt hur hårt har du kört?
– Över 30 mil på tolv dagar. Själva lättnadsfasen har jag hoppat över, det blir bara nu de sista dagarna jag tar det lugnt. Jag körde ett riktigt tufft långpass i lördags och rätt bra i söndags också. Men jag tycker att jag blir stark i perioder när jag kör tufft och hårt och brukar kunna göra bra lopp mitt i grundträningen, i fjol gjorde jag 2.27 i Kiel mitt i en grundträningsperiod. Jag hoppas att det blir kommer gå bra nu också, och jag är väldigt laddad eftersom det inte blivit så mycket tävlande i år. Jag ser verkligen fram emot att dra på mig nummerlappen igen.
Ja, senaste loppet var nästan två månader sedan, Rotterdam marathon (ja, förutom Salomon City Trail, då). Då öppnade du lite för hårt, va?
– Egentligen var jag i kanonbra form, men tiden i sig blev inte så bra. Jag är ändå nöjd med att jag vågade spänna bågen väldigt hårt, jag gick ut på 1.10.20 (i mål på 2.25.53 efter en andra halva på 1.15.33). Med facit i hand borde jag ha öppnat en knapp minut långsammare, då hade jag nog kunnat hålla ihop det bättre, men det är inget som grämer mig. Man måste testa gränserna, och trots att jag hade det tufft från kilometer 27–28 höll jag ändå ihop det rätt bra. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur jag reagerade.
Den tiden gör dig ändå till Sverigeetta just nu …
– Ja, men det beror ju också på att många av de snabbaste inte sprungit något i år, än.
Vad blir det efter Stockholm?
– Jag är sugen på att gå in mer i trailträning över sommaren, så det blir nog en del sådana lopp under sommaren och tidiga hösten. Jag har bland annat tittat på det nya loppet under Axaveckan, över 27 kilometer. Jag tror att det passar mig.

Jag skriver även en del om Anfält i lördagens pappers-NA, där jag bland annat reder ut vad han håller på med på den här bilden … Papperstidningen går att köpa i e-format på na.se.

2. Örebro triathlon

Är måndag helg? Klart det är, om det är röd dag. Och då är det dags för andra upplagan av Örebro triathlon i sin nuvarande form (sedan flytten från Ånnaboda ned till stan) och sedan STH Skicross blev inställt dessutom den första deltävlingen i Örebro Xchallenge och The Big 5 Challenge. Eftersom vattnet i Svartån var 17 grader så sent som i går verkar det dessutom för första gången bli full simdistans. 162 deltagare är anmälda, varav 95 i den långa klassen (medeldistans; 1 900 meter simning, 90 kilometer cykel och en halvmara löpning). Bland dem regerande mästarna Emma Graaf och KJ Danielsson (två av Sveriges bästa långdistanstriathleter), men också Örebro AIK:s egna Morgan Pätsi och Danny Hallmén, Nora/Gyttorps ex-världsmästare (i swimrun) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom och fyrfaldiga världsmästaren (i simning) Emma Igelström. Ja, det blir en hel del roligt att hålla koll på. Dessutom en kortare motionsklass.

3. Lindesjönloppet
Också på måndag; då löpartävlingen BP-joggen återuppstår 16 år efter senaste upplagan under nya namnet Lindesjönloppet. Senast var banan 11,7 kilometer lång, nu är den nio, och ingen av de ”regerande mästarna” Linda Ström och Peter Wiker är förhandsanmälda (men framför allt Wiker kan förstås dyka upp i efterhand). Anmälda är annars 43 löpare, och ambitionen är att växa till nästa år. ”Tyvärr hann vi inte få med tävlingen i långloppscupen i år, men passa gärna på att testa banan till 2017”, skriver arrangörerna på hemsidan.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Sjögren om trapprekordet: ”Tror man kan springa under 55”

Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan och en av 2000-talets bästa och mest meriterade löpare i länet, har slagit till igen. I slog han Anton Hallor drygt två år gamla rekord i ”Besegrat trappan” (alltså att springa uppför trappan hela vägen till toppen på Kvarntorpshögen och sedan ned på bilvägen, tio varv) med hela 50 sekunders marginal. Sjögrens tid 59.03 är den andra någonsin under timmen. Hur det kom sig att tidigare banlöparen och orienteraren Sjögren gav sig på trappan efter flera skadefyllda år som följts av en tuff vår där han knappt kunnat springa alls (förutom Gubbracet och den sensationella förstasträckan i Tiomila)? Jag ringde naturligtvis upp och frågade.

– Det var en granne som hade ett kompisgäng som brukar åka dit en gång per år, och de bjöd med mig. Som en social grej, en heldag. Först körde vi trappan, sedan grillade vi korv, var på relaxen på Gustavsvik och käkade lite grillat på kvällen. Själv hade jag aldrig sprungit eller gått i trappan över huvud taget tidigare, men jag kollade givetvis upp rekordet innan, något mål måste man ju ha, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
Hur var var vägen mot rekordet?
– Jag räknade ut att jag måste hålla 5.59 per varv för att klara det, och satsade på att gå ut hårt utan att gå mig stum för att se om det var möjligt att klara. På första varvet hade jag en halvminut till godo, och efter två varv 50 sekunder. Sedan tog jag det lite lugnare, gick inte på lika hårt uppför.
Det har varit en del snack genom åren om det är effektivast att springa enkelsteg eller gå dubbelsteg uppför trappan, hur gjorde du?
– Jag trippade upp ett steg i taget, men det kändes lite ineffektivt. Det bästa vore naturligtvis att springa dubbelsteg uppför. Det gjorde jag under kortare partier, men det kostade väldigt mycket i rump- och lårmuskler, och jag tror att det är mycket bättre att spara dem till nedförslöpningen. Ja, över huvud taget spelar det väldigt lite roll hur lång tid det tar uppför, det viktigaste är hur fort det går utför. Jag såg på Strava efteråt att det diffade 30 sekunder uppför mellan varven, men det tog jag ändå in utför. Skulle jag göra om det här, och jag kände att kroppen tålde det, skulle jag chansa på att springa ännu fortare utför varje varv. Det kostar inget konditionsmässigt, däremot muskulärt.
Hur snabbt tror du att det är möjligt att springa de tio varven?
– Det beror på hur bra löpare man är, naturligtvis. Jag tror att man kan springa under 55 minuter om man är duktig, men jag kanske undervärderar mig själv. Samtidigt tror jag att jag själv kan kapa tid. En sådan som Anders Kleist har varit i trappan och provat några varv, och skulle säkert kunna göra en riktigt bra tid. Han är tre minuter snabbare än mig på milen, så det vore konstigt om han inte var det även i trappan. Samtidigt kostar det på att springa i den där trappan, kroppsligt. Många som har större mål att satsa mot drar sig för att göra ett försök.
Du då, har du inget stort mål?
– Nej, jag satsar inte på någonting just nu. Jag har sprungit typ en gång sedan Gubbracet. Men jag ska springa O-ringen i H35 kort. Sedan får vi se.

Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. "Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindsstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också", säger han och skrattar.  Foto: Privat
Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. ”Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också”, säger han och skrattar. Foto: Privat

I går, tisdag, var det ju för övrigt Rallarrundan i Hallsberg, men några resultatlistor görs inte. Först i mål var hur som helst Per Arvidsson, IF Start, som enligt egna klockan klarade de fem kilometerna på 16.55. Och redan i kväll avgörs Fjugestaloppet.