Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Pätsi tackar nej till ironman-VM: ”Det var redan bestämt”

Först och främst: Den här dagen har naturligtvis handlat Emilia Fahlin. Känns som jag skrivit spaltkilometer om Örebrocyklisten i år, men hon upphör aldrig att skrälla. Senaste året har varit en enda lång framgångssaga (jag skrev ju lite om det inför OS) och efter att ha hjälpt Emma Johansson till OS-silver slog hon i dag till och vann Vårgårdas GP-tävling – i konkurrens med bland andra nyblivna OS-segraren Anna van der Breggen, regerande världsmästare Lizzi Armitstead och de flesta av de bästa i den övriga världseliten. För att förstå hur stor segern är: Det var Sveriges första (och Fahlins stall Alé-Cipollinis första) någonsin på den nya världstour som inför årets säsong ersatte världscupen, och den första segern av en svenska i Vårgårda sedan Susanne Ljungskog vann premiärupplagan 2006 (Emma Johansson har aldrig lyckats vinna där). Den gamla världscupen fanns i 18 säsonger, och där lyckade Sverige ta totalt sju segrar (Ljungskog fem, Johansson två), vilket säger något om hur svårt det är att vinna cykeltävlingar.
Jag tog ett långt snack med Fahlin efter dagens tävling, och har en lång intervju i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar om känslorna efter segern_
– Det är helt sjukt, faktiskt, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Att vinna på hemmaplan, med familj och vänner på plats och en fantastisk publik … Det är helt otroligt. Det här har alltid varit min favorittävling, och hade jag fått välja en enda tävling att vinna i min karriär hade det varit den här. Efter VM och OS finns inget större. Jag kan knappt tro att det är sant.
Hann också byta några ord med Morgan Pätsi, som i går svarade för sitt livs triathlon när han slutade på andra plats i sin klass och tredje plats totalt (av 2 458 startande) i Kalmar ironman. En skräll efter cykelkraschen i våras som förstörde så mycket av hans uppladdning inför årets säsong. Men trots succén väljer han att avstå från att åka till Hawaii för årets ironman-VM. I stället kommer han att springa Frankfurt marathon – hans första maratonlopp utan 3,8 kilometer simning och 18 mils löpning före.
– Jag åkte till Kalmar med inställningen att göra bra ifrån mig på cykel och framför allt få till löpmomentet. Jag kom igång med simningen för några veckor sedan efter cykelkraschen i maj, så simningen får gå som den går, tänkte jag, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– När jag väl kom upp ur vattnet och satt i T1 (första växlingszonen) frågade jag en annan vad han simmade på, och han svarade 1.04. Då blev jag mäkta förvånad och taggad: ”Jäklar, jag är med i matchen för sub-9”, tänkte jag. Jag vet att cykelformen och löpformen är bra, och träningen där är väl genomförd. På cykeln tryckte jag på, men höll ändå igen för att inte bränna benen helt innan löpningen. Tror jag satte snabbaste cykelspliten av alla. I löpningen var planen att lägga kilometer i 4.15–4.30-spannet, och det höll alla tre varven. Jag hade en riktigt bra dag i går, där kroppen verkligen levererade det jag är värd efter allt slit som ligger bakom. ”Don’t waiste good legs”, tänkte jag, som en kompis uttryckte sig en gång i tiden.
– Det var redan bestämt innan att tacka nej till Hawaiisloten om det skulle gå bra, vilket jag också gjort. I stället blir det lite vila. Sedan fokus på Frankfurt marathon i slutet på oktober.
Så har resultaten från DM på 10 000 meter dykt in, och det visar sig att den för mig rätt obekante 19-årige IF Startlöparen Heshlu Andameriem (han var med just bakom täten på Fjugestaloppet, Fröviloppet och 5 000-meters-DM i våras) tog hem herrguldet på 34.43,76, 14 sekunder före den utom tävlan löpande IFK Mora-löparen Daniel Sandvik och 35 före DM-tvåan Ludvig Börjesson, som landade på 35.19. Jakob Nilsson behåller ledningen i långloppscupen trots att han inte kom till start.
Danny Hallmén avslutade swimrunsäsongen (för sin del, Ö till ö återstår ju) med en femteplats i den individuella tävlingen 10islandrace i Göteborgs skärgård. Örebroaren var tio minuter bakom segrande Daniel Westermark i mål.
Sebastian Agerhäll, som springer orientering för OK Tisaren, tog hem Bydalen fjällmaratons 22-kilometersklass i lördags, 3.36 före tredjeplacerade klubbkompisen Anton Hallor vars träning inför tävlingen varit en följetong på Instagram den här sommaren.
Och för egen del avslutade jag helgen med att för tredje gången av fyra möjliga (i fjol sprack det på att jag var bortrest och missade två tävlingar) fixa Degerforsklassikern. Efter att tidigare under sommaren hunnit med orienteringsmomentet, Degernässimmet och Svartåloppet cyklade jag med start 8.00 i morse (efter att ha kommit hem från orienterings-VM i Strömstad vid tretiden i natt) 46 kilometer långa Kommunrundan (tja, långa klassen är 92 kilometer, men för att hinna med min sedvanliga bootcampklass på gymmet klockan tio nöjde jag mig med halvdistansen i år). I morgon bitti flyger jag till Poprad för att bevaka Örebro Hockeys träningsläger – med hopp om att hinna ut i de slovakiska bergen för åtminstone någon sväng traillöpning.

Länslöparen slog världsrekord – och Pätsi kvalade till Hawaii med sitt livs lopp

Har tillbringat dagen i ett ömsom soligt, ömsom hällregnbeklätt Strömstad och sett Martin Regborn ta en sjundeplats i orienterings-VM (vilket jag skrivit om bland annat här och här). Därmed satt jag helt offside när en helt annan länslöpare i dag slog till med ett världsrekord. Och det är ju sannerligen inte varje dag som någon länslöpare står för en sådan bedrift, även om vi snackar veteranklass (H50-59) och en udda distans (4×800 meter). Men officiellt världsrekord blev det för Östanjös SK:s Patrik Johansson (ni vet, han som vann Inneserien i vintras) som i ett svensk ”landslag” tillsammans med Gunnar Durén, Mats Olsson och Per Björkman vid en tävling i Stockholm i dag. Johansson persade (inofficiellt, eftersom det var en stafettsträcka) på 800 meter med 2.07, och nya rekordet skrevs till 8.25,79 (över tio sekunder bättre än det gamla rekordet som Kanada innehade på 8.36,39).

Patrik Johansson och "arrangören" Gunnar Durén efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson
Mats Olsson och Patrik Johansson efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson

I Kalmar Ironman slog Morgan Pätsi till när man minst anade det. Örebrotriathleten som siktade så högt förra året (medalj på långdistans-VM, topp fem i ironman-VM) men inte nådde dem och sedan började årets säsong med ett gäng skador gjorde i dag karriärens bästa lopp. Han inte bara slog klubbrekord, han gick dessutom under nio timmar för första gången (med nästan åtta minuters marginal!) och kvalade in till årets ironman-VM med 6,5 minuters marginal (en femteplats hade räckt) efter att ha simmat 3,8 kilometer på 1.04.31, cyklat 18 mil på 4.36.58 och sprungit det avslutande maratonloppet på 3.05.12. En sjuk prestation. ”I dag ville kroppen vara med och leka. Grymt nöjd”, skriver Morgan på Facebook.
Gyttorps Bibben Nordblom persade med över 35 minuters marginal när hon blev tvåa  D21-klassen, men missade återigen en VM-plats med en placerings marginal då bara en enda VM-biljett stod på spel i den klassen. Bibben i mål på 10.38.41, Cathrin Axfors vann på 10.00.22. Härnäst väntar Ö till ö om två veckor, där Nordblom får räknas som favorit i damklassen.

Även Erik Anfält svarade för en grym prestation när han blev tvåa på Ultravasans 45-kilometersdistans i dag. Anfält var 3.38 bakom IFK Moras ryss Roman Ryapolov, men över 1,5 minuter före trea, norsken Tom Erik Halvorsen, och var mycket glad efteråt: ”Har aldrig varit så nöjd med en andraplats som i dag. Har heller aldrig känt mig så fysiskt sargad efter ett lopp som idag. Sista tio kilometernavar det en balansakt för att överhuvudtaget ta mig i mål. Hatten av till Roman Ryapolov som vann. Han var stark”, skriver Anfält på Instagram.
Numera utflyttade Hälleforslöparen Haben Kidane fick fira seger då han anförde ”Forest Runners Team Finspång Mix” till seger i Vasastafettens mixedklass genom att vara över två minuter före tvåan upp till Smågan (och näst snabbast av alla löpare över huvud taget, bakom herrtätens Andreas Åhwall). Det av örebroaren Lars Drageryd sammansatta laget ”Åshöjdens BK” (med bland andra KFUM Örebros Linus Rosdal) blev tvåa i herrklassen, Kumlabaserade LK Gränslöst slutade fyra. Örebro AIK:s lag blev 19:e i damklassen och 56:a i mixed.

Från dagens DM på 10 000 meter har jag ännu inte lyckats hitta någon resultatlista, men Mikaela Kemppi vann förstås damklassen därtill på ett nytt personligt rekord. Och på Instagram avslöjar hon att det blir SM-debut på distansen när friidrotts-SM inleds på fredag.

Närkes DM 10000m på bana. Sprang i A-heatet med grabbarna och trodde jag skulle få bra sparring och många bra ryggar att försöka haka på och jaga. Men många hade det tungt idag och flera av dem som är bättre än mig vek ned sig och tog det lite lugnt idag. Och ett par grabbar var för snabba för att jag skulle kunna haka på. Det var alltså bara att göra jobbet själv. Lyckades ändå fixa nytt PB och ett grymt härdat pannben! 😅 25-varvsfrossa skänker någon slags hatkärlek. Nytt PB, nytt klubbrekord och nytt banrekord för damer lyder nu på 35.45 och jag är grymt glad, nej lycklig är ett bättre ord, att lyckas prestera detta och fortfarande utvecklas i min löpning. Nu hoppas jag ha något lättare och piggare ben till på fredag kväll när jag debuterar i SM 10000m på bana. 🙏👊💥 Varför jag står på två prispallar? Jo, detta var både DM för seniorer och veteraner och får jag pris både som bästa dam och i min veteranklass damer40. Det är fördelen med att vara en äldre löpare 😅😅😅

A photo posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Däremot har resultaten trillat in från dagens lag-ungdoms-SM på Källbrinks IP i Huddinge där KFUM Örebro slutade på tionde plats av 14 deltagande lag. Och faktum är att två av de grenar där KFUM samlade flest poäng var killarnas 800 meter och 2 000 meter hinder. I hinder blev Olle Tyrsmo trea på 6.50,53 och slutade Tobias Tranderyd på femte plats med 2.00,96. Därtill blev Lisa Brorson tolva på 3 000 meter med 12.44,63.

Och redan i går avgjordes ju lagtempot i Vårgårdas världstourtävling, med Emilia Fahlin i comeback efter OS-succén och i Alé-Cipollinis färger. Det blev som väntat ingen framskjuten placering för det italienska stallet som varken hade tempoutrustning på plats eller hunnit köra särskilt mycket träning ihop i disciplinen, utan en elfteplats av 16 startande lag, 3,5 minuter bakom segrande Boels-Dolmans. Fahlin och lagkompisarna lär vara betydligt mer konkurrenskraftiga i morgondagens linjelopp.

Helgens höjdare: Kan Anfält utmana om segern i Ultravasan?

1. Orienterings-VM
Det har gått tolv år sedan senast. Men med start i morgon, lördag, är det äntligen dags igen: Orienterings-VM i Sverige, i Strömstad (och tisdagens medeldistans i Tanum). Lite skralt med länsdeltagare då tidigare VM-löpare som Lilian Forsgren och Filip Dahlgren inte haft toppform i år (eller varit skadade) och andra som varit med kring landslagen som Daniel Attås och Josefin Tjernlund ännu inte tagit klivet till VM-nivå. Så Martin Regborn blir enda länslöpare i mästerskapet, och lördagens sprint blir, om inget oförutsett händer (Regborn är reserv på övriga distanser och tillgänglig för stafetten nästa lördag), hans enda distans under mästerskapet. Läs mer om Regborn i gårdagens blogg och i dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se).

2. Vårgårda GP
Redan i eftermiddag avgörs lagtempot, och på söndag är det dags för det klassiska linjeloppet. Jag skrev en del om Emilia Fahlin häromdagen. Hon gör sin sjätte tävling i Vårgårda och har placeringsraden 46–41–17–43–52 i linjeloppet, men hoppas i år kunna vara med betydligt längre fram när det ska avgöras.

3. Ultravasan och Vasastafetten
Garphytteorienteraren Filip Dahlgren är ju regerande mästare i Vasastafetten med sitt IFK Lidingö, och Örebro AIK kom tvåa i fjol (med bland andra Erik Anfält, Mikaela Kemppi och Mattias Nätterlund i laget), men i år kommer inget av lagen till start. Eller ja, Örebro AIK ställer upp med ett lag, men utan så mycket elitinslag, utan någon av löparna från i fjol (men däremot med Cristoffer Stockman och Ann-Sofie Berg). Att hålla utkik på är också Karlskogalaget Happy Homes, som förutom ett par av min träningskompisar innehåller dubble VM-guldmedaljören (i draghund) Timo Silvola. Men allra mest spännande är förstås Erik Anfälts start i Ultravasan 45 (även om det hade varit ännu roligare att se honom i 90-kilometersklassen, men de distanserna har maratonlandslagslöparen från Örebro ännu inte klivit upp på). I fjol vann Fritjof Fagerlund på 2.45.30, och en tid under tre timmar räckte till topp sex. Det är svårt att säga exakt vad Anfält är god för på det här underlaget, men någonstans där uppe kommer han naturligtvis att vara med.

Bubblare: I Anfälts (och Nätterlunds) frånvaro blir lördagens DM på 10 000 meter plötsligt lite öppnare (på herrsidan; på damsidan kommer Mikaela Kemppi förstås leka hem det). Jakob Nilsson har ju vunnit det mesta i långloppscupen i år, och har bästa anmälningstiden, men Fredrik Johnsson och Michael Welday är bara 33 resepktive 59 sekunder bakom och blir det ett taktiskt lopp på Skölvboslätts IP kanske någon kan hota. Förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom och hela 31 triathleter från Örebro AIK (däribland konditionsbloggsbekantingar som Morgan Pätsi, Anders Ekholm, Mikael Selvin, Mikael Spiris och förre Örebro IK-hockeyspelaren Peter Jellvert) ställer upp i Kalmar ironman som avgörs på lördag. På söndag är det dessutom dags för höstens första och säsongens totalt fjärde deltävling i Närkeserien i mountainbike. Och så ställer KFUM Örebro upp med ett lag i lag-ungdoms-SM i friidrott för 15–17-åringar i Huddinge där Tobias Tranderyd (800 meter), Olle Tyrsmo (2 000 meter hinder) och Lisa Brorson (3 000 meter) står för konditionsinslagen.

Regborn inför sitt livs lopp: ”Som att träna inför ett OS”

På lördag inleds orienterings-VM i Strömstad – och för Örebroorienteraren Martin Regborn är det dessutom avslutningen på fem år av förberedelser. Lördagens sprintlopp blir nämligen – om inte någon av konkurrenterna skadar sig eller om förbundskapten Håkan Carlsson skrällsatsar på Regborn i stafetten nästa lördag – både EM-bronsmedaljörens första och sista i ett mästerskap han laddat för länge. Väldigt länge. Att springa ett VM på hemmaplan har varit ett mål sedan Regborn som tolvåring såg Karolina A Höjsgaard och Niclas Jonasson springa hem svenska guld i Västerås 2004, och satsningen mot mästerskapet i Strömstad har pågått hela hans seniorkarriär, sedan Sverige i praktiken tilldelades VM 2011 (och året därpå även gjorde definitivt fick arrangörsansvaret). om det där och mycket annat berättar Regborn själv i en intervju i fredagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se, med fräcka bilder av Veronika Ljung-Nielsen). Lite snack sparade jag dock till bloggen.

– Normalt börjar man titta på nästa VM när årets VM är avslutat, men hemma-VM började vi ladda för redan för fyra år sedan. Vi har varit runt Strömstad och tränat sedan Sverige tilldelades mästerskapet. Det har varit som att träna inför ett OS. Det kommer nog att kännas tomt efteråt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur har sista uppladdningen sett ut?
– Jag har kört en liten omstart efter EM och VM-testerna. Det blev ett par veckor med grundträning och så några veckor med lite mindre mängd och mer fart, hård intervall. Sista veckan har jag bara försökt vila så mycket som möjligt, och det är nästan det svåraste. Under grundträning ligger jag på tolv–femton timmar i veckan, den här veckan har det nästan inte blivit något alls.
I våras var det världscup, EM, VM-tester, massor av tävlingar … Nu har du en enda dag då du ska vara på topp. Har det påverkat träningen och toppningen?
– Egentligen inte. Träningen i sig skiljer sig inte så mycket åt, både långdistans och sprint är långdistansidrotter rent fysiologiskt, och jag tränar alltid ganska varierat. Jag kör en hel del i skogen även om det är en sprinttävling jag laddar för den här gången, för att få varierad träning och varierat underlag. Dessutom är jag ju reserv på långdistansen, så jag måste vara beredd på att springa även där.
Vad har du för målsättning?

– Om jag lyckas pricka in formen och får till det perfekta loppet kan det räcka långt. Jag kan inte påverka hur de andra springer, men jag vet om min egen kapacitet. Det är i princip samma folk som är med i EM som 
i VM. Konkurrensen är möjligen lite lättare, eftersom toppnationerna bara får ställa upp med tre löpare på VM mot fyra på EM, men å andra sidan är folk lite mer toppade till VM.
Vad händer efter VM, vad har du för långsiktiga mål?
– Oj, så långt har jag inte tänkt. Jag har varit inne i den här bubblan med hemma-VM så länge. Men det är VM varje år, och jag tar ett år i taget. Klart jag vill springa en långdistans på VM någon gång.
Fortsätter du plugga vid sidan om orienteringen?
– Jag har läst på heltid fram tills nu och har ett år kvar till en master inom idrottsfysiologi och medicin, men jag har inte satt igång med höstens studier än. Just nu känns det inte som om jag vill läsa på heltid året som kommer, utan satsa mer på orienteringen i stället nu när det gått så bra. Tyvärr går det ju inte att försörja sig på sporten, så vi får se hur det blir.
Det var tolv år sedan det var VM i Sverige senast. Finns du med om tolv år, om det blir ett nytt VM här då?
– Det är inte omöjligt, men … Det är långt fram, i varje fall.

”Avdankad orienterare” vann Milans – och Bob krossade på GIH

”Avdankad orienterare […], sugen på att vara vältränad igen, men inte på att träna.” Så beskriver sig Oskar Arlebo, 39, i sin twitterprofil. I kväll tog KFUM Örebro-orienteraren i varje fall ett litet steg åt det hållet (i varje fall på papperet) när han tog hem årets upplaga av Milans poängtävlingar och därmed tog över tronen efter VM-orienterarna Martin Regborn (seger 2014, då Arlebo var fyra) och Filip Dahlgren (seger 2015 då Arlebo var femma). Ja, faktum är att 39-åringen vann redan på förhand, då Regborn var enda hotet (han behövde ta sig i mål inom två minuter och 56 sekunder bakom Arlebo i sista deltävlingen i Gamla Pershyttan i kväll för att säkra totalsegern) och valde att inte springa med tanke på lördagens VM-start.
Arlebo blev trea i avslutningen, bakom Södertäljes Johan Ek-Larsson och Hagabys Jakob Wallenhammar, och slutade därmed på 29 395 poäng (av 30 000 möjliga), 480 poäng (motsvarande åtta minuter) före Wallenhammar och ytterligare 297 före Simon Hedlund, Ärla. Elsa Ekelin blev bästa dam både i kväll och i sammandraget, men eftersom det är mixedklass blir det ingen titel för KFUM Örebro-orienteraren.

Uppe på löparbanorna vid GIH avgjordes säsongens femte deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour över 12,5 varv och totalt 5 000 meter. Bob Impola gjorde som vanligt och tog tredje segern på lika många starter i årets cup, på 14.22, 59 sekunder före Larz Andersson. Robert Brundin, som vunnit de två loppen där Impola inte ställt upp och varit tvåa i de två övriga, fick nöja sig med en fjärdeplats nu. Några damer (läs: Olivia Hansson) kom inte till start.

Uppdaterade för övrigt gårdagens bloggpost om Emilia Fahlin med lite snack.

Fahlin tillbaka i världstouren på fredag: ”Min höjdpunkt på säsongen”

OS-bragden är bara en dryg vecka borta, men på fredag är Emilia Fahlin tillbaka på tävlingshojen igen. Till skillnad från ”Silver-Emma” Johansson, som är kvar i Rio för att njuta, gå på avslutningen och mjölka ur den sista OS-känslan, flög Fahlin direkt hem till Örebro efter linjeloppet och tillbringade några dagar med familjen och klubbkompisarna i Örebrocyklisterna. Och redan i helgen är det alltså dags för ny tävling, och inte vilken som helst. Vårgårdas GP är, tidigare som stående inslag i dåvarande världscupen och nu som enda svenska tävling i damernas nya världstour, en av hennes favorittävlingar, och avgörs som vanligt med lagtempo över 42,5 kilometer på fredagseftermiddagen och ett 141 kilometer långt och bitvis rätt knixigt linjelopp på söndagen.
– Vårgårdas tävling har alltid varit min höjdpunkt på säsongen. Jag hoppas verkligen att jag kan vara med där framme när loppet avgörs. De senaste tävlingarna har givit en boost. Jag är inte med för att kolla, jag vet att jag kan vara med där uppe, säger Fahlin i ett pressmeddelande från arrangören.
Vi får väl se vilken typ av utrustning Fahlins italienska stall Alé-Cipollini lyckas skrapa ihop till fredagens lopp, det har ju varit lite si och så med tempoprylarna den här säsongen (OS-kommentatorn Robert Tennisberg avslöjade för övrigt i sändningen från Rio att det ryktades om att Fahlin redan gjort klart med ett nytt stall inför nästa år, vilket väl om det stämmer inte skulle komma som en överraskning för någon efter hennes rätt öppna kritik mot italienarna).
– Vi har inte tränat det så mycket. Men det blir en bra genomkörare för att väcka kroppen. Man har varit lite ur fas efter i tidsomställningen efter hemresan från Rio, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Om inte annat kan söndagens lopp förstås bli en höjdare där inte bara Fahlin kommer till start utan också stora delar av den övriga världseliten med bland andra guld- och bronsmedaljörerna från det där OS-loppet: Anna van der Breggen och Elisa Longo Borghini. Alé-Cipollini ställer, vid sidan om Fahlin, upp med polska OS-cyklisten Malgorzata Jasinska samt italienska kvartetten Marta Tagliaferro, Anna Trevisi, Martina Alzini och Marta Bastianelli (den sistnämnda avstår dock linjeloppet, kör bara lagtempot).
– Vi fortsätter tävla efter en välbehövlig förberedelseperiod som vi fått tack vare luckan i den internationella kalendern sista tiden (för de som inte kört OS, bloggens anmärkning). Vårt mål är att ha tre starka cyklister på plats i VM i Doha i höst, säger teamchefen Sarà Fortunato Lacquaniti i ett annat pressmeddelande, från Alé-Cipollini.

(Blogginlägget är uppdaterat med citat onsdagen den 17 augusti)

Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.