Helgen rensade rejält – bara tre har chansen på cupsegern (och Nilsson har i praktiken avgjort)

Gjorde ju en liten poänggenomgång av förutsättningarna inför långloppscupens avslutning inför helgens dubbelövningar på Väster och i Nora. De båda loppen, men framför allt det faktum att nu bara fem deltävlingar återstår, har gjort att listan över potentiella vinnare nu skurits ned rejält.
Det finns nu bara några få löpare kvar som kan utmana de klara ledarna ledarna Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson.
På damsidan finns hetaste kampen, där Liduina van Sitteren har en realistisk möjlighet att nå ikapp landslagslöparen och klubbkompisen i Örebro AIK. Men hon är alltjämt fyra poäng bakom och har redan slagit i taket av tio deltävlingar som får räknas. Därmed ger hennes nästa seger bara ett lyft på två (vanlig tävling) eller fyra poäng (DM). Därmed behöver hon vinna två (varav ett DM [alltså långa terräng-DM eller Åstadsloppet som är halvmaraton-DM]) eller tre tävlingar för att gå om, samtidigt som Kemppi inte får samla några fler poäng. Vinner Kemppi en av DM-tävlingarna säkrar hon totalsegern, vinner hon en av de andra tävlingarna som återstår (Hostruset, Kilsbergsleden eller Lucialoppet) krävs att van Sitteren vinner de fyra andra för att ta titeln. Även Anna Pettersson, IF Start, och Annika Larsson, Örebro AIK, har teoretiska chanser på titeln. Anna passerar Kemppi med en poäng om hon vinner alla tävlingar som återstår (men det känns lite långsökt eftersom hon inte vunnit någon tävling i år), och Larsson (som vann Fjugestaloppet) om hon vinner fyra och blir tvåa i en.
På herrsidan framstår Jakob Nilsson alltmer som mästare. Förvisso kan långloppskungarna Erik Anfält och Mattias Nätterlund fortfarande ta titeln, men det är mest en teoretisk exercis att räkna på de förutsättningarna. Nilsson har redan 54 poäng och Anfält når 56 om han vinner samtliga kvarvarande (och då ska man veta att han just nu rehabar mer än springer, knappast lär komma till start i Hostruset på lördag och om han blir i löpbart skick ska springa Frankfurt marathon den helgen det är terräng-DM. Nätterlund når just 54 poäng och tar titeln på fler segrar om han vinner alla tävlingar som återstår, men även han ska ju till Frankfurt (och dras inte med några skador som gör det tveksamt). Även Fredrik Johnsson, Heshlu Andameriem och Pär Englund kan teoretiskt nå 58, 57 respektive 54 (med fler segrar än Nilsson), men det känns än mer långsökt.

Ingen av de där är dock förhandsfavoriter till segern i Hostruset – eftersom Martin Regborn anmält sig. Fem kilometer asfalt borde passa en världens bästa sprintorienterare ypperligt, så räkna med en kanontid (varken Nilsson, Nätterlund eller Anfält finns bland de föranmälda). På damsidan är Erika Bergentz mest intressanta namnet, men i Kemppis och van Sitterens frånvaro (om de inte efteranmäler sig) så blir det förstås också intressant att se om Pettersson kan hålla cupspänningen vid liv.

Dalenrundan utan sanktion – men Varvetmilen blir verklighet

Så var listan över alla tävlingar som sökt sanktion för 2017 ute på Närkes friidrottsförbunds hemsida. I förra veckan rapporterade jag ju om Svillingeruset som smygstartade i år och nu satsar på allvar, och om Svartåloppet som tar klivet in på listan bland de av Närke sanktionerade tävlingarna.
När listan nu är komplett kan man konstatera att Dalenrundan, som arrangeras av Brevens IF på en sexkilometersbana i Brevens bruk, inte finns med i listan (en tävling som jag hittar spår på internet av åtminstone från 2005, och som varit en del av långloppscupen åtminstone sedan 2008, och Per Sjögren och Liduina van Sitteren är regerande mästare). Jag vet ju inte om de bara glömt att anmäla, om de inte funderar på att lägga ned eller om det helt enkelt inte blir något 2017. Vi får väl återkomma till det.
Man kan också konstatera att inget av de tre lopp som ställdes in 2016 – Käglanloppet (på grund av för få anmälda) och Örebro midnight run (premiärupplagan som inte blev av när KFUM Örebro friidrott bytte styrelse) och Hjulsjöjoggen (på grund av funktionärsbrist) – har ansökt om sanktion heller 2017.
Och så kan man konstatera att Hostruset och Karlsundsloppet nästa år kommer arrangeras samma dag. Det är Karslundsloppet som bytt tävlingsdag från första till andra lördagen i oktober, där Hostruset redan fanns. Det där får föreningarna försöka lösa sinsemellan, för inte nog med att båda funnits med i långloppscupen senaste åren och går ju båda på Väster i Örebro, som närmast bara några hundra meter från varandra, så det vore onekligen knepigt om de skulle löpas samma dag.
Av de största loppen, deltagarmässigt, är datum som gäller 17 maj för Gubbracet, 18 maj för Vårruset, 24 augusti för Blodomloppet och 14 oktober för Åstadsloppet.
Men mest spännande är förstås noteringen om Varvetmilen, en tävling som ska avgöras redan den 26 mars (den lediga helgen mellan Nora marathon och Startmilen).
Uppdatering 17.20: Det visade sig inte vara roligare än att det är Göteborgsvarvets seedningslopp, som avgjorts på Väster de senaste åren, som bytt namn till Varvetmilen.

Torstensson bästa dubbeljobbaren i långloppscupen – och allt annat som hände i helgen

Snacka om en intensiv helg. För mig personligen så till den milda grad att jag inte ens hann blogga i går. Men priset tog ändå Antje Torstensson, som inte nöjde sig med en femteplats i tiokilometerstävlingen Karlslundsloppet på lördagen utan följde upp med en tredjeplats i 5,2 kilometer långa Annaloppet i Nora på söndagen. Därmed inkasserade hon åtta poäng och blev helgens bästa dubbeljobbare i långloppscupen.
Anette Carlsson, som visat sån fin form på sistone, vann Karlslundsloppet på 44.27, 33 sekunder före Elin Winblad. Örebrolöparen Thomas Chaillou vann herrklassen överlägset, var med 36.39 hela 1.36 före tvåan Jakob Nilsson, men eftersom Chaillou tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof tog Nilsson återigen en fullpoängare i cupen.
Milanorienteraren Josefin Erlandsson vann Annaloppet på målfoto, eller i varje fall på samma sekund (21.26) som Sofie Yngström, Örebro, medan Pär Englund tog hem herrklassen på 18.07, 27 sekunder före hemmalöparen Per Eklöf.

Hur som helst. Helgen började ju redan i fredags med att Andrea Svensson vann i sin landslagscomeback och att Karlslund presenterade tre tunga nyförvärv inför längdskidsäsongen (Kalle blev åtta i Karlslundsloppet, närmast före ironmankungen Morgan Pätsi men precis efter superlöftet Heshlu Andemariam).
Den europeiska juniorcupen i orientering fortsatte sedan med en stafett där Filip Jacobsson sprang avslutningssträckan i Sveriges tredjelag – som blev Sveriges bästa lag i tävlingen med en sjätteplats – och där Andrea sprang andrasträckan i motsvarande tredjelag på damsidan – som också blev sexa men som näst bästa svenska lag där.
På söndagen avslutades mästerskapet med långdistans, där Andrea blev fyra, bara 37 sekunder från pallen efter dryga timmens löpning, och Filip blev 19:e, distanserad med drygt tio minuter av segrande schweizaren Joey Hadorn. Tävlingen var Andreas sista i blågul juniordress – vid årsskiftet blir hon senior.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som totaldominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, hade inte sina bästa tävlingsdagar i världscupefinalen i Litauen. Både i fredagens långdistans och lördagens medeldistans fick han nöja sig med 30:e plats, och i den avslutande sprinten var han bara tredje bästa svensk, på 27:e plats. Därmed halkade han ned till 25:e plats i världscupsammandraget (men där blev han ändå bäste svensk), när säsongen nu summeras.

Kollega Diana Savina bjuder på bildextra från Utmattningen i Dalkarlsberg här, en Tjurrusetinspirerad lerlöptävling. Daniel Edwall tog hem den drygt tre minuter före Anders Haglund, men där inga damer kom till start i den långa klassen. Jenny Dollerup bästa dam på halva distansen, ett varv runt den tuffa fyrakilometersbanan.

Mattias Nätterlund knäcktes av två felspringningar i Härnö Trail, berättar han på Instagram, och fick och fick se en given pallplats förvandlas till en 16:e-plats, över 20 minuter bakom segrande Simon Hodler, IFK Mora.

Mårten Vidlund och Anders Ekholm slutade på övre halvan i Koster swimrun, men viktigaste av allt är förstås att insamlingen Heja Stina, för vilken de tävlar, i rask takt tickar på mot målet på 300 000 kronor.

Själv halkade jag väldigt oväntat in på tävlingen Run for the children, ett sexkilometerslopp i ett småkuperat elljusspår i Karlskoga, som en sjätteklass ordnade till förmån för Världens barn. Efter fyra hårda och/eller långa träningspass tidigare i veckan fick jag nys om det här evenemanget först på lördagskvällen, och kom på söndagen till start med rätt mosiga ben.
Blev chockad när de andra tillät mig ta tät från start, men knappt kilometer in i loppet var det två bakom som tröttnade och drog iväg. De såg jag sedan bara allt avlägsnare ryggar av.
Strax före varvningen, efter kanske 2,5 kilometer, gick ytterligare två man förbi, och med min ynkliga form släppte jag genast en liten lucka även till dem. Men en av dem började gå och den andre hade inte så mycket fart i nedförslöpningarna, så på samma ställe på banan ett varv senare, vid 5,5 kilometer, var jag plötsligt i rygg och sedan också framsläppt som trea. Provade en långspurt uppför det spikraka men rätt branta upploppet (cirka 20 höjdmeter sista 300 meterna), men fick ge mig mot den ene och slutade fyra. Det fanns ingen tidtagning, och min pulsklocka låg på jobbet (jag hade ju inte räknat med den här tävlingen), men de andra två i gruppen sa att vi kutat drygt sex kilometer på runt 25.30. Oväntat bra fart på benen om det stämde.

En bild efter ett par hundra meter. Han i orange blev tvåa till slut, han i blått drog på fart och gick om alla till solklar seger strax efter att den här bilden togs. Foto: Maria Åström
En bild efter en knapp kilometer. Han i orange blev tvåa till slut, han i grått bakom mig (ni ser väl vem som är jag, antar jag …) blev trea efter att ha spurtat ned mig. Foto: Maria Åström