Webb-tv: Här hyllar orienteringsstjärnorna Regborn – som banläggare: ”Gjorde en tabbe som jag grämer mig för”

På lördag har Martin Regborn chansen att ta hem tre priser på Svenska orienteringsgalan som i år hålls i Ånnaboda. Nu hyllas han dessutom av landslagskollegorna – som kartritare och framför allt banläggare. För det var ju på Regborns alldeles egenhändigt ritade karta över Norr i Örebro som kvällens mixedsprintstafett (som ni kan se ett längre tv-inslag från här) – och EM-bronsmedaljören från Örebro hade dessutom lagt banan. När jag ändå gjorde det andra tv-klippet passade jag på att ta lite röster om Regborn som banläggare. Det går att se på länken här (jag får inte inbäddningskoden att fungera i bloggen).

När jag kom tillbaka från orienteringen hade Emilia Fahlin presenterats som klar för Wiggle-High5 i ett pressmeddelande (precis som jag skrev att det ryktades om redan för tre veckor sedan), men jag lyckades tyvärr inte få tag i Örebrocyklisten. Jag gör ett nytt försök i morgon!

#throwback, and also #throwforward! I'll be back in the Wiggle High5 jersey for 2017, bring the new year on!

A photo posted by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Vintern är här – skidspår öppnade i länet redan i början av november: ”Fysiskt blir det en genomkörare, tekniskt lite sämre”

Redan 11.00 förra torsdagen dök den första spårrapporten upp, från Yxsjöberg (precis uppe i länets nordvästra hörn), och förmiddagen därpå följde Gillersklack efter: ”Trean spårad, något genomslag förekommer.” Sedan dess har vintervädret slagit till med full kraft, och i dag har mitt instagramflöde fyllts av underbara längdskidbilder (Ånnaboda verkar ha ett tag kvar till spår, även om de kör sina kanoner för fullt och öppnade pulkabacken redan i lördags, men några entusiaster ska ha varit ute och karvat runt på vad som mest lär ha varit frostigt gräs redan i helgen). När var det senast sånt vinterväder redan i november, undrar man. Någon väderhistoriker kan säkert ge svar på tal (dagens snöfall i Stockholm lär ha varit det ymnigaste så här års på 111 år, enligt någon kvällstidningspush jag fick för en liten stund sedan, men det fick ju inte vi del av i någon större omfattning; men ändå vilket vinterväder!).
De enda (?) som lider av vintervädret ur konditionsidrottssynpunkt är orienterarna. Landslaget ska ju springa fyra träningspass/träningstävlingar i Kilsbergen i samband med helgens läger, och då är snö inte ultimat.
– Nej, det blir ju spår, och det är ingen höjdare. Men vi klagar inte. Fysiskt blir det en riktig genomkörare med några centimeter snö, även om det tekniskt blir lite sämre, sa förbundskapten Håkan Carlsson när jag talade med honom härom dagen.

Löparna? Tja, de flyttar alltmer inomhus. På lördag avgörs säsongens första tävling i Tybblelundshallen – Vinterspelen – dit bland andra Heshlu Andemariam och Maria Eriksson anmält sig för att kuta 3 000 meter.
Längdskidsäsongen startar, tävlingsmässigt, på allvar med Gällivarepremiären i helgen (även om många, liksom alla länsåkare som det verkar, avvaktar till klassiska Bruksvallsloppet nästa helg; dit är både Bill och Bob Impola, Filip Danielsson, Axel Ekström, Markus Johansson, bröderna Fredriksson, Karlslundsdebuterande Maria Gräfnings och en hel del andra länsåkare redan anmälda).
Det verkar bli en lång vinter. Och som man har sett fram emot den!

Vart ska man springa 2017? (Och här är alla lagen till Svampensprinten – Andrea Svensson får springa med världsmästare i landslagsdebuten – och Ellinor Eriksson får chansen i landslagsdress!)

Har ägnat ett par timmar åt veritabel löparporr i kväll: Jag har googlat tänkbara mållopp 2017 (vid sidan om Örebro backyard ultra, som jag redan är anmäld till). På lördag avslutar jag ju årets tävlingssäsong med Borås sextimmars (mer om det senare i veckan), och i november är det hög tid att bestämma vad man ska satsa på nästa säsong. Det finns numera ett oändligt utbud av lopp i den kategori jag gillar allra bäst (och som passar mig allra bäst, har det visat sig); inte alltför tekniska traillopp på runt fem, sex mil och med ett par, tre tusen höjdmeter. Men budget och tidsåtgång begränsar, och man vill ju gärna kombinera sitt tävlande med en fin semester. Jag har bland annat tittat länge och väl på La 6000D i franska alperna (på samma ort där bobtävlingarna avgjordes under OS i Albertville – och man springer faktiskt i (jo i!) bobbanan. Ett lopp som stämmer in på alla de där faktorerna och dessutom ligger bra tidsmässigt, i slutet av juli. Men sedan hittade jag något helt annat (som man så ofta gör när man googlar lopp) och dreglade över schweiziska Niesenlauf – ett lopp uppför världens längsta trappa. Vi snackar 1 669 höjdmeter fördelat på 11 674 steg: Alltså som trappan på Kvarntorpshögen mer än 27 gånger … Har ni något tips på något skönt lopp (gärna i Alperna, alternativt på någon medelhavsö/kanarieö) som ni tycker jag borde spana in lite extra och som i ordens vidaste bemärkelse på något sätt stämmer in på mina ”krav” ovan, så skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail!

Jag skrev ju i går om torsdagens mixedsprintstafett vid Stampen där i princip hela svenska A-, u- och juniorlandslagen kommer att mäta sina krafter. Nu är laguppställningarna till tävlingen offentliggjorts, och några lag är förstås mer intressanta än de övriga (se alla laguppställningarna här!).
Andrea Svensson, Tisarenlöparen som blev juniorvärldsmästare i fjol men fick hela våren förstörd av en knäåkomma och missade årets JVM (men tog revansch genom att slå i princip hela världseliten i europeiska juniorcupen i slutet av säsongen) blir egentligen inte senior förrän vid årsskiftet, men blev uttagen i utvecklingslandslaget redan nu och får göra sin debut i vuxet sällskap i par med världsmästaren Fredrik Bakkman (tog VM-guld i stafett 2014, och följde upp med brons i årets mästerskap i Strömstad).
Men allra häftigast är ändå att förbundskapten Håkan Carlsson lånat in KFUM Örebros succélöpare Ellinor Eriksson (som redan hunnit summera säsongen i ett läsvärt inlägg på sin blogg, som hon avslutar med ”2016 kommer bli ett år att minnas. Jag har presterat långt över mina förväntningar […]. Ser redan fram emot nästa år, jag vill mer och jag tänker vara förberedd!”) och placerat henne i ett lag med femfaldiga svenska mästaren Albin Ridefelt (som kutade VM i Strömstad i somras). En finfin chans för Eriksson att göra avtryck direkt i debuten i landslagsdress, med andra ord!
Vad gäller de två andra OK Tisaren-löparna i utvecklingslandslaget har Lilian Forsgren tilldelats OK Linnés Niklas Aldén som liksom Eriksson inte finns med i något av 2017 års landslag men som kutade Euromeeting i fjol (Daniel Attås hittills enda landslagsuppdrag) medan Josefin Tjernlund ännu inte tilldelats någon lagkompis (hennes tvillingsyster Ellinor springer i ett klubblag med Lovisa Persson).
Martin Regborn är kartritare och banläggare och får därför förstås inte springa själv.
Det handlar alltså om en mixedsprintstafett där lagmedlemmarna springer två sträckor var. Damerna kör sträcka ett och tre, herrarna sträcka två och fyra. Starten går 18.00 på torsdag.

Nu samlas hela orienteringseliten i Ånnaboda – och på torsdag tävlar de vid Svampen: ”Bra ställe att vara på”

Med start på torsdag samlas hela Sverigeeliten i orientering – A-landslagets 16 löpare, utvecklingslandslagets 17 och juniorlandslagets tolv plus ett 80-tal tränare och ledare – för fyra dagars landslagsläger och tränarkonferens i Ånnaboda, som kulminerar i lördagskvällens orienteringsgala dit Örebrolöparen Martin Regborn är nominerad i inte mindre än tre kategorier.
Men redan på torsdag samlas alltså landslagen och inleder då med en mixedsprintstafett med start och mål vid Svampen i Örebro på den karta Regborn egenhändigt ritat (ja, han har även lagt banan för torsdagens träningstävling) över Norr i Örebro (ja, juniorerna inleder faktiskt med en träning på Skåle Klint-kartan utanför Hallsberg på torsdagsförmiddagen, eftersom den är ritad av samme man, Jussi Silvennoinen, som ritat kartan till sommarens junior-VM i Finland). Jag ringde upp förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson, som nyligen kritade på för fyra nya år som landslagsboss, för att höra varför han återigen tar landslaget till Örebro och Ånnaboda.

– En av anledningarna är naturligtvis att SM avgörs här 2017. Men också att det ligger centralt i Sverige, att det är bra terräng rent allmänt och ett bra ställe att vara på med bra mat och bra boende, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka stjärnor kommer till start i sprinten på torsdag?
– Vi har anmält 17 landslagslag, så de flesta kommer vara med. Dock inte (regerande sprintvärldsmästaren) Jerker Lysell som har lite problem med en skada. Men de flesta andra storfräsare är med. Ja, förutom Martin då, som ju inte kan springa när han lagt banorna själv … Starten går 18.00 och det är en herre och en dam i varje lag som springer två sträckor var, så det hela är över på 45–50 minuter.
Vad händer annars i helgen?
– På fredag är det dubbelpass i Kilsbergen, och sedan är det fystema på kvällens föreläsningar. Först föreläser Martin (Regborn) och Mikael Kroon i ungefär en timme, sedan kör Tove (Alexandersson) i en halvtimme, och så sammanfattar fysiologen Filip Larsén. På lördag förmiddag är det stafetträning med gemensam start och sedan är det lite blandat. Bland annat pratar Jerker (Lysell) och Jonas (Leandersson) om hur man blir framgångsrik i sprintorientering och Göran Kenttä pratar om återhämtning och idrottspykologi. Sedan blir det traditionsenlig gala på lördagskvällen med en del spex. Och så blir det ett avslutande, rejält långpass på söndagen.
Vad händer sedan, när börjar nästa landslagsår?
– Redan i januari åker vi elva dagar till Kanarieöarna, Fuerteventura, för fysläger. Världscupen startar inte förrän i maj, med en minitour i Finland, medan VM ligger tidigare än i år, redan i början av juli (EM avgörs bara jämna år, VM varje år). Därför kommer vi ha våra VM-tester veckan före världscuppremiären, och titta på de två helgerna tillsammans när vi tar ut VM-laget. Uttagningen till världscupen kommer dels baseras på årets resultat, dels på tre av de sju swedish league-tävlingarna på våren, en i Jönköping i slutet av april och två i Bollnäs i mitten av maj.

Trots att Filip Dahlgren på grund av sina skador just nu står utanför landslagen har länet fyra löpare med: Regborn i A-landslaget och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson i utvecklingslandslaget. Skillnaden mellan de båda landslagsgrupperna är inte primärt möjligheten att bli uttagen till internationella uppdrag eller mästerskap, utan nivån på den ekonomiska stöttningen, berättar Carlsson.
– Det mesta gör vi ändå tillsammans som ett helt landslag, men vissa läger kommer vara separerade. Bland annat kommer utvecklingslandslaget att få åka på ett läger i Norge i slutet av sommaren, med sikte på VM där 2019. Tanken med utvecklingslandslaget är nämligen att ha ett lite längre perspektiv.

Se världsmästarens iskalla (bokstavligen) simning i vak – och här föds en ny ultratrailstjärna

De tvingades ta hål på den första tunna isen och simma i vad som bokstavligen alltså var en vak på Södra Ånnabosjön. Men inget kunde stoppa entusiasterna i träningstävlingen Alla helgona swimrun för Heja Stina, som precis som förväntat blev en lika iskall tillställning som arrangemanget är hjärtevärmande. Och kanske extra så i det iskalla vädret. På plats i Ånnaboda fanns allt från swimrundebutanter till Noras Lotta Nilsson, som varit en pionjär inom sporten och vunnit två VM-titlar i par med dottern Bibben Nordblom (och därtill varit femma i sin åldersklass i ironman-VM på Hawaii). Det är henne, Lotta, ni ser på Lars Ersängs bild nedan (många fler av hans bilder finns i evenemangets facebookgrupp, och alla är fria att använda, skriver Lars). Någon resultatlista lär inte publiceras eftersom det i strikt mening inte rörde sig om någon tävling (och mer om evenemanget, plus bilder och tv, finns att se här, eftersom kollega Eva Ejdeholt var på plats).

Simmarna, här Lotta Nilsson, var tvungen att hålla sig i rännan som huggits upp mellan iskanten och bryggan.  Foto: Lars Ersäng
Simmarna, här Lotta Nilsson, var tvungen att hålla sig i rännan som huggits upp mellan iskanten och bryggan. Foto: Lars Ersäng

Redan i går, lördag, tog örebroaren Beata Falk en väldigt meriterande seger. Den förra elitorienteraren och juniorvärldsmästaren (som dominerade på juniorsidan i Sverige 2007–2009 och tog 14 JSM-medaljer varav åtta guld och som första årssenior 2010 tog två SM-silver innan hon la ned elitsatsningen; och som sedan dess verkar ha hunnit utbilda sig till läkare i Linköping och flyttat till Torsby, om det mina snabba googlingar ger vid handen stämmer) har hunnit bli 27 år och dyker förvisso fortfarande då och då upp i orienteringsresultatlistorna för sitt Hagaby, men i går handlade det om något helt annat: Kullamannen, en av Sveriges råaste ultratraillopp (och i sådana brukar orienterare hävda sig bra). Vi snackar 66 kilometer med runt 3 300 höjdmeter (höjdkurvan visar ett av tre varv …), och riktigt rå terräng (och rått väder, den här gången!) i nordvästra Skåne. Falk, som jag inte har några noteringar om från tidigare lopp av det här slaget, vann med över 20 minuters marginal närmast före Klåveröds Linda Bengtsson (och min löparvän från Örebro backyard ultra i somras, Karlskogalöparen Leonora Johnson, blev femma nästan två timmar bakom Beata). Otroligt imponerande, och man hoppas ju att det ger blodad tand. En ny svensk ultratrailstjärna kan vara född (vi har ju redan ett par i Emelie Forsberg och Ida Nilsson)! Resultatet hade räckt till en 13:e-plats av 127 (som gick i mål) i herrklassen, där Hallsbergssonen Emil Lauri blev tvåa, sex minuter bakom segraren Sebastian Ljungdahl. Många fina bilder från loppet finns i Helsingborgs Dagblads artiklar.

Visst passade regerande svenska mästaren Matthias Wengelin på att genrepa inför nästa helgs försvar av mästartröjan när Smécrossen, Eskilstunas egen cykelcrosstävling, avgjordes på lördagen. Någon resultatlista har jag inte lyckats hitta, men av facebookuppdateringar att döma verkar örebroaren ha brutit redan efter ett varv. Däremot verkar klubbkompisen Alexander Ehrlin (i Almby IK) ha tagit tredjeplatsen i juniorklassen.

Sören Forsberg tackade för sig – med seger (men han lägger inte av, byter bara klubb): ”Trägen vinner!”

Linus Rosdal och Mikaela Kemppi infriade förväntningarna och vann Kilsbergsleden på lördagsförmiddagen. Rosdal var 23 sekunder från sin egen segertid i fjol, men vann ändå 14 före Finspångs Johan Fagerberg, medan Thomas Chaillou (som fick sin klubbtillhörighet justerade tillbaka till Fredrikshof; bytet till KFUM Örebro lär ske först vid tävlingsårsskiftet 15/16 november, även om han testade och anmälde sig för KFUM redan till dagens tävling) var trea, 38 sekunder bakom. Mikaela Kemppi var sedvanligt överlägsen bland damerna, var 50 sekunder före Erica Lech och över tolv minuter (!) före trean Frida Lindberg.
Tävlingen var också den sista under en epok. Sören Forsberg, 52, gjorde sin allra sista tävling efter 18 säsonger som IF Start-löpare. ”I ett av de första loppen var jag sist på terräng-DM 1999. I dag var jag först i åldersklassen. Trägen vinner!”, skriver Forsberg på sitt låsta Instagramkonto. Forsberg vann H50-klassen med 46 sekunders marginal före Jörgen Martinsson, Westmannia. Vad som händer nu; om han lägger av? Nej, då. Nästa år (eller kanske redan i Lucialoppet eller Sylvesterloppet) dyker Sveriges snabbaste 50-plusmaratonlöpare upp i Örebro AIK-linne.

Novembersprinten, som skulle ha avgjorts på söndagen med bland andra Martin Regborn, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund på startlinjen, är inställd på grund av det befarade kaosvädret. ”På grund av utfärdad klass 2-varning för vårt område, med risk för stora snömängder och därmed följande trafiksvårigheter, har vi beslutat att ställa in tävlingen”, skriver tävlingsledningen.

Däremot verkar ingenting (inte ens befarad is på Södra Ånnabosjön) kunna stoppa Alla helgona swimrun för Heja Stina. 13.00 på söndagen går starten för årets garanterat kallaste tävling i länet.

Helgens höjdare – löpning, rarajipari och orientering i november

1. Kilsbergsleden
Långloppscupen är redan avgjord och vintern verkar vara på intåg med stormsteg, men vad spelar det för roll när det vankas en av Örebros mest klassiska lopp i Karlslundsspåret? Förra året blev ju en riktig showdown mellan Linus Rosdal och Erik Anfält, men i år är det bara den förstnämnda som kommer till start (Anfält sitter i bastun och väntar på att kroppen ska läka, skriver han på instagram, och även Mattias Nätterlund bekräftar på instagram att han gått på säsongsvila [dock utan bastu]). Men som jag skrev tidigare i veckan kommer ju Thomas Chaillou till start. Och så förstås Mikaela Kemppi! Hela startlistan finns här (och sedan får vi väl se om någon av Eskilstunas topplöpare kommer och efteranmäler sig, då kan det bli rejäl fart).

2. Säsongens första rarajiparitävling
Några timmar efter Kilsbergsleden, vid 17 närmare bestämt och med samling vid Hovstagrillen en halvtimme innan, avgörs vinterns första tävling i den mexikanska indiansporten rarajipari, som familjen Röjler gett sig fanken på att introducera för svenskarna i allmänheten och örebroarna i synnerhet. Jag har skrivit en del om det tidigare, och liksom de flesta tidigare tillfällen snackar vi stafettvarianten av tävlingen på rundbana. Måltiden är 2,5–3 timmar och varvet en knapp kilometer, enligt tävlingens facebooksida.

3. Novembersprinten
För de orienterare som vägrar inse att säsongen är över avgörs på söndagen ännu en sen höststafett. Den här helgen snackar vi mixedstafetten Novembersprinten i Mjölby, där nyblivna A-landslagslöparen Martin Regborn (missa inte hans digra säsongssummering!) dyker upp som ankare i Hagabys lag (hans mamma Carina springer sjunde och näst sista sträckan!) och Tisaren kommer till start med bland andra nyblivna Smålandskavlevinnarna tillika utvecklingslandslagsuttagna Josefin Tjernlund och Andra Svensson samt Daniel Attås.

Bubblare: Inför cykelcross-SM i Eksjö nästa lördag avgörs två deltävlingar i CX-pokalen i helgen, i Eskilstuna på lördag och Södertälje på söndag. Med tanke på att det är så nära hemmaplan det blir (och med tanke på hur frekvent han brukar tävla) för regerande svenska mästaren Matthias Wengelin kan man anta att han dyker upp.

Axelsson klar för U23-världscupdebut: ”Var i toppform före sjukdomen – hoppas jag hinner tillbaka”

Kumlaskrinnaren Adam Axelsson var laddad för tre veckors tränings- och tävlingsläger i Inzell, där han toppat sig för att ha chans att göra kvaltiderna till seniorvärldscupen. Men det hela slutade med att han efter första dagens tävling – där han inte kände sig fräsch – låg däckad i hotellsängen i över en vecka innan han gav upp och åkte hem. Nu är han tillbaka på benen igen – och på onsdagen blev han uttagen till första deltävlingen någonsin i den nystartade U23-världscupen, som avgörs i vitryska Minsk 26–27 november.

– Det blir riktigt skoj, jäkligt kul att testa något helt nytt. Jag tror att det kommer bli ganska stora startfält, varje nation får ställa upp med tre åkare per distans. I juniorvärldscupen brukar det var 80–90 startande, och det blir säkert något liknande här. Jag ska köra 1 000 och 1 500 meter, och förhoppningsvis även teamsprint med våra två juniorer Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Hur har tiden efter sjukdomen varit?
– Det hängde i rätt länge, även efter jag åkte hem. Jag blev orolig och gjorde tester av hjärtat och för twar och körtelfeber och sådana grejer, men de visade ingenting. Det var riktigt segt, jag kunde inte göra någonting. Låg mest och kollade på serier, och det brukar jag aldrig ha tid med (skratt). Till slut vilade jag så mycket att jag inte ens kunde somna om kvällarna, jag brukar slockna vid 22 men var vaken till midnatt. Men till slut blev det bättre, och i helgen kom jag igång med några tuffa pass igen.
Är det risk att du tappat så mycket att du inte hinner tillbaka i form till tävlingen i Minsk?
– Jag vet inte. Jag var ju i toppform, gjorde riktigt bra tider första dagen i Inzell trots att jag inte alls kände mig bra, jag hade feberkänsla och var allmänt seg i kroppen, men tänkte att det var något allmänt efter flygresan. Men sedan blev det sämre. Totalt gick det över två veckor utan att jag kunde träna någonting, och det är klart att man tappar en del. Men senaste dagarna har jag hunnit köra några intervallpass som jag brukar ha som test för att se hur jag ligger till, och det har känts positivt. Jag verkar inte ha tappat alltför mycket och jag hoppas att jag hinner tillbaka.
Hur kommer uppladdningen för U23-världscupen se ut?
– Jag åker till Hamar nu och tränar, och blir kvar till tisdag–onsdag. Och sedan åker jag nog tillbaka dit för en tävling helgen före U23-världscupen, för att toppa formen.

Axelssons klubbkompis i SK Winner, OS-skrinnaren David Andersson, fick också hela träningslägret i Inzell förstört av sjukdom och kunde överhuvudtaget inte träna under de tre veckorna där. Han är trots det uttagen till seniorvärldscupdeltävlingarna i kinesiska Harbin 11–13 november och i japanska Nagano helgen därpå.

Och så noterar vi att Jonas Merz, som var ankare i Tiomila i somras, är näste schweizare att lämna OK Tisaren efter Matthias Kyburz. Han skriver själv ett långt brev om det svåra beslutet att byta klubb (till Göteborg-Majorna) efter 15 år i Kumla- och Hallsbergsklubben: ”Tisaren är en fantastisk klubb […]. Stort tack för allt. Det var en ära att ha fått springa för Tisaren”, skriver Merz bland annat.

Örebroaren om stakutmaningen: ”Höjer min motivation”

I dag skriver jag om Anton Hallors löpning på Nordafrikas högsta berg på nyhetsplats. Men jag passade naturligtvis också på att fråga allroundkonditionsidrottaren (som främst gjort sig känd som orienterare i Tisaren men som också i två år hade rekordet i ”Besegrat trappan” och i fjol blev 35:a och plockade världscuppoäng i sin debut i skyrunningens vertikala kilometer-tour [läs även här]) om den utmaning han själv berättat om på Instagram: Att staka hela Vasaloppet i vår.

– Jag åkte för några år sedan och bröt halvvägs, så när jag ställde upp igen i vintras var utmaningen bara att ta mig runt, och det gjorde jag (på 5.42.21), och jag var jättenöjd efteråt. I vinter vill jag satsa mer på löpningen och orienteringen, och därför kommer jag inte ha tid att lägga ned nog med skidträning för att bli jättemycket bättre, så då fick det bli den här utmaningen istället: Att staka hela Vasaloppet. Det har höjt min motivation att åka igen rejält, nu ser jag det som en utmaning igen, säger Hallor till Konditionsbloggen.
Men sedan blir det alltså löpning och orientering igen?
– Ja, min största utmaning i vinter är att bli en bättre löpare. Jag har en stor motivation att ta ett kliv till i både löpning och orientering, ta ett kliv mot att bli en elitidrottare. Jag ska lägga ned mig mer seriöst och ambitiöst under varje träningspass.
Har du några stora mållopp 2017?
– Nej, inget inplanerat än. Det enda jag är anmäld till är Härnö trail nästa höst. Jag blir klar med Tränarprogammet på Örebro universitet till sommaren, och sedan kan det bli vad som helst.

Anton Hallor löper på marockansk högplatå. Foto: Privat
Anton Hallor löper på marockansk högplatå. Foto: Privat

Klart: Chaillou byter klubb – debuterar för KFUM på lördag (och kan utmana i långloppscupen nästa år!)

Här är ett klubbyte som inte hamnade på Svenska friidrottsförbundets officiella lista och därför missades när jag gick igenom övergångarna häromsistens: Thomas Chaillou, som flyttade till Örebro i augusti (och som redan hunnit betitlas Örebrolöpare i bloggen), lämnar Stockholmsklubben Fredrikshof för KFUM Örebro. ”Thomas, som forskar som doktor i idrottsfysiologi och medicin vid universitetet, är strax över trettio och kommer att satsa på längre löpningar”, skriver KFUM på sin hemsida. Chaillou kommer från Frankrike, har tidigare bott i USA och kom till Sverige för att forska vid Karolinska institutet i Stockholm. 2014 sprang han Boston marathon på 2.27.32 (här finns en bild på honom från Stockholm Direkt).
Nu är det klart att Chaillou debuterar för nya klubben redan på lördag, av Kilsbergsledens startlista att döma, och kommer då samla sina första poäng i långloppscupen. Han får svårast tänkbara konkurrens av regerande mästaren (och sin nya klubbkompis) Linus Rosdal, men i övrigt är startlistan inte jättestark på herrsidan. På damsidan finns Mikaela Kemppi och Anna Pettersson med.
Chaillou vann ju Karlslundsloppet häromsistens, närmast före långloppscupens segrare Jakob Nilsson. Något som tyder på att Chaillou lär kunna utmana herrar Nilsson, Anfält och Nätterlund om den titeln nästa säsong.