Gallaberget trailrun – underbara stigar, fantastisk tävling (och ett magras)

I kväll sprang jag Gallaberget trailrun, en tävling mitt ute i ingenstans som jag hörde talas om förra året (när jag redan hade missat den) och höll på att bomma även i år innan jag i tisdags snubblade över en liten notering på Närkes friidrottsförbunds hemsida om att den skulle äga rum. ”Mitt ute i ingenstans” stämmer kanske inte riktigt, eftersom det där i skogen, runt Gallabergssjön mitt emellan Laxå och Vretstorp, faktiskt fanns uppmärkta stigar i tre längder, och genom att kombinera två av dess fick arrangörerna ihop en tiokilometersslinga (man kunde välja att springa 6,5 kilometer också, genom att bara springa ena slingan). Och vilka stigar det var, helt magisk löpning. Lite lätt kuperat, väldigt lättsprunget (inte mycket stenar och rötter) och när skogen som nu i början av juni är klädd i ljusgrön skrud magisk vackert i kvällssolen. Underbart, helt enkelt. Och jag älskar ju verkligen den här typen av små lokala tävlingar där man swishar en femtiolapp, springer en mil och snackar lite skit efteråt.
Efter ett år av bakslag och usla resultat känns det som att kroppen börjat samarbeta senaste veckorna, och i tisdags gjorde jag mitt bästa intervallpass sedan 2015. Och i kväll var känsla relativt lätt (jag har överlag varit 25 procent sämre, tidsmässigt, på alla tävlingar senaste året jämfört med 2015, trots att jag tränat minst lika bra), och jag kunde trycka hela vägen tills två kilometer återstod och magen rasade ihop (förmodligen beroende på att det blev lite mycket pannkakor och grädde till lunch …). Kunde inte förmå mig att hålla varken farten eller pulsen uppe sista biten och la nog en minut eller två där, men tappade i varje fall ingen placering. Och även om jag hade jävligt ont i magen någon halvtimme efter loppet så gick det över sedan. Och med tanke på att det här var långt ifrån ett mållopp, utan bara ett härligt träningspass, så gjorde det ju inte så mycket. Allt jag hoppas på är att jag får behålla den lätta känslan men slipper magraset på Örebro backyard ultra nästa helg. Men först väntar Degerforsklassikerns orientering på söndag!
Preliminär tid och placering: Sexa i herrklassen, sjua totalt, på 53.12. Johan Nilsson och Therese Karlsson vann på 39.53 respektive 50.34.

Emilia Fahlin, frågar ni. Jo, jag skrev ju en längre (pluslåst) artikel om henne inför Women’s tour som drog igång i går. Hon har främst ett hjälpryttaruppdrag i det fem dagar långa etapploppet Women’s tour. I går tappade hon klungan tidigt och rullade i mål 21 minuter bakom polska Katarzyna Niewiadoma som vann i ensam utbrytning och i dag var hon drygt nio minuter efter Amy Pieters över 139 kilometer. De riktiga framgångarna har uteblivit för Wiggle-High5 i det viktiga etapploppet på hemmaplan (Giorgia Bronzini var trea i klungspurten bakom Nieiadoma, fyra totalt, i går), men kan trösta sig med att Audrey Cordon lagt beslag på bergatröjan. Touren fortsätter fredag–söndag, och avslutas med ett varvlopp inne i centrala London.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

2 reaktioner till “Gallaberget trailrun – underbara stigar, fantastisk tävling (och ett magras)”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *