Nu börjar tävlingskalendern för 2018 ta form – och här är löparna som springer (och inte springer) Lidingöloppet

Startmilen den 7 april, Svartåloppet den 11 augusti, Blodomloppet i Örebro den 23 augusti och Hostruset den 6 oktober. Där har ni fyra första loppen i länet som ansökt om sanktion för 2018, med datum och allt. Det är Närkes friidrottsförbund som löpande uppdaterar listan med lopp som sökt sanktion.
Tiokilometersasfaltsloppet Startmilen kommer precis som i år alltså arrangeras första lördagen i april, 14-kilometersterrängloppet Svartåloppet som alltid andra lördagen i augusti och Blodomloppet, med sina fem- och tiokilometersklasser på asfalt, precis som vanligt den fjärde torsdagen i augusti. Snabblöpta femkilometersloppet Hostruset har, sedan det återupptogs 2015, flyttats tidigare och tidigare i kalendern, från tredje lördagen i oktober 2015 till andra lördagen i oktober 2016 till första lördagen i oktober 2017, och där verkar loppet ha funnit sin plats, eftersom det är där loppet kommer ligga även 2018.
Nu väntar vi med spänning på att det ska dyka upp några nya eller nygamla lopp i listan, något att börja se fram emot och planera in i sin kalender för 2018 när höstmörkret sänker sig.

Det saknas tyvärr många roliga namn i startlistan till Lidingöloppet på lördag. Erik Anfält har ju velat kring om han kommer att springa, Filip Dahlgren har ju dragits med skador, Linus Rosdal är av någon anledning inte förhandsanmäld, Martin Regborn springer medeldistans-SM i Hallsberg, Mikaela Kemppi dras med sjukdom, Josefin Gerdevåg är inte anmäld, Erika Bergentz har skadeproblem … Så, vem kommer egentligen bli bästa länslöpare? Tja, bara fem länslöpare kommer till start i elitstartledet i 30-kilometersloppet: Örebro AIK:s Ludvig Börjesson, KFUM Örebros Magnus Palm, Starts Per Arvidsson, Kumlas Dan Bäck och Karlskogas Fredrik Skogman (Erica Lech och Ingrid Ziegler. I tiokilometersklassen, som nu inte bara är för damer utan bytt namn till Rosa Bandet-loppet och öppnat upp för herrarna, gör Maria Eriksson (Start) och Lisa Brorson (Thoren) spännande starter, i H22-klassen borde Starts Heshlu Andemariam kunna blanda sig i topp tio-striden, och i 15-kilometersloppet startar ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Ny seger för Bergdahl – och Gräfnings före Kowalczyk (men efter uppför Alpe Cermis)

Bara tre dagar efter att Lisa Bergdahl sprang förstasträckan när hennes lag vann Lindholmstafetten tog den Göteborgsbaserade Fellingsbrolöparen, som kutade U22-EM i somras, också en individuell seger. I Kretsloppet i Borås sprang Bergdahl hem sexkilometersklassen med 50 sekunders marginal till tvåan, Aynalem Desalgn, på tiden 22.38.

Även Karlslunds Maria Gräfnings fick kliva upp på pallen, två gånger om dessutom, i Val di Fiemme. Där avgjordes den fjärde och sista deltävlingen i rullskidslångloppscupen Guide world classic tour, och Gräfnings tog en tredjeplats där vilket också gav en tredjeplats i sammandraget, närmast före en viss Justyna Kowalczyk. Tävlingen, och rullskidssäsongen, avslutades med den klassiska Tour de ski-klättringen (men på asfalt) uppför Alpe Cermis. I botten var Gräfnings tillsammans med Kowalczyk och norska världscupåkaren Astrid Øyre Slind, men i den brutala och 20 minuter långa stigningen tvingades Gräfnings släppa 1.40 till polskan, som vann fyra sekunder före Slind. Bakom sig hade Gräfnings rutinerade långloppsåkare som Sara Lindborg och starka distansåkare som ryska VM-skidåkaren Julia Tikhonova. Bob Impola, och resten av Team Serneke, var också på plats. Kopparbergssonen, som flyttat till Fjugesta och liksom Gräfnings tävlar för Karlslund i år, blev 25:a i herrklassen, 8.13 bakom segrande ryssen Ilja Tjernousov.

van Sitteren utmanar Kemppi i långloppscupen

Den som trodde att långloppscupen var helt avgjord på damsidan (alltså undertecknad) får kanske tänka om. För efter att Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som i går sprang Örebro parkrun på 19.17, i dag fick tog hem klassiska Tarstaborgsrundan, nio kilometer terräng på 38.20 (4,5 minuter före tvåan, IFK Noras Christina Ryngevall) så är hon nu bara två poäng bakom klubbkamraten Mikaela Kemppi i sammandraget. Och i och med att Kemppi, som brukar tävla så frenetiskt, dragits med sjukdom på höstkanten finns en liten, teoretisk möjlighet att det blir kamp i cupsammandraget (även om det givetvis är väldigt tråkigt om det ska ske på grund av sjukdom). van Sitteren är nu två poäng bakom, men har sedan länge uppnått maxantalet tävlingar (tio) som får räknas, vilket innebär att hon bara kan förbättra sig en poäng per lopp, och även om hon vinner två lopp till (vilket skulle ta henne till 62–62 med Kemppi) så kommer Kemppi ha 9–7 i förstaplatser, så van Sitteren skulle behöva vinna minst fem av de sex loppen som är kvar för att gå om. Men det fina i kråksången är att det återstår en DM-tävling, med extra poäng i potten, vilket gör van Sitteren har möjligheten att nå 64 poäng. Kommer Kemppi på benen och tar tre poäng till (en fjärdeplats i en vanlig tävling eller en sjätteplats i långa terräng-DM) så är cupen dock definitivt avgjord.
På herrsidan kom ingen från topp fem i långloppscupen (Per Sjögren toppar den) till start i Tarstaborgsrundan, men Stocksäters Michael Welday klättrade till en sjätteplats i cupen genom att vinna loppet på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor.

I samma hörn av länet (i varje fall åt samma håll) avgjordes på lördagen Östansjö–Vretstorp, en lite småskaligare löpartävling över dryga milen, som arrangörsklubbens (Vertstorps IF:s, alltså) Sebastian Macliver och Helena Jerlström vann på 40.05 respektive 1.09.53, 35 sekunder före Örebro AIK:s Andreas Österlund respektive knappt fyra minuter före Östansjös Angela Börjesson.

Söndagens stora begivenhet var förstås långdistans-SM i orientering med start och mål i Klockhammar, där jag var på plats och skrev åt både NA (pluslåsta artiklar här och här), Dalarnas Tidningar (också pluslåst, fungerar med samma inlogg som på NA), Länstidningen och Hela Häslingland. Största grejen var förstås Josefin Tjernlunds SM-brons, Tisarenlöparens första medalj i karriären.

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.

Helgens höjdare

1) Orienterings-SM
Efter vårens ultradistans-SM och sommarens sprint- och mixedsprintstafett-SM är det nu under två helger på höstkanten dags för avslutningen och finalen av länets orienterings-SM-arrangemang 2017: Långdistans-SM den här helgen och medeldistans- och stafett-SM nästa helg. Långdistansen avgörs med start och mål i Klockhammar, precis nedanför (ja, drygt 100 höjdmeter nedanför, alltså) Rusakulan, vilket borgar för riktigt tuffa banor. Eller som världscuptvåan Martin Regborn, som tvingas stå över när tävlingen går i hemmaterräng, säger till Svenska orienteringsförbundets hemsida:
– [Terrängen är] väldigt fysiskt krävande, med mjuk, oftast ganska ojämn botten och med hög undervegetation, främst i form av blåbärsris och ljung. Det är ingen överdrift att påstå att man kan stå raklång och plocka blåbär.
En längre, pluslåst förhandstext inför långdistansen kommer på na.se under dagen, och tidigare har jag gått igenom vilka landslagsstjärnor och lokala löpare som anmält sig.

2) Tarstaborgsrundan
När höst var terrängsäsong i löparkretsar (tja, det är det väl fortfarande med Lidingöloppet och terräng-SM, men numera löps ju trail året runt av specialisterna) så var Tarstaborgsrundan i Pålsboda en klassiker som uppladdning inför Lidingö (som ju avgörs nästa helg). Numera känns det kanske mer som vilken deltävling som helst i långloppscupen. Men ett fint terränglopp är det ändå, förstås, och det är nio kilometer långt och löps på söndag förmiddag, precis som vanligt. Någon startlista finns inte publicerad, men längdskidåkaren Adam Gillman och Kumlaveteranen Åsa Höög är regerande mästare, medan toppnamnen Erik Anfält och Mikaela Kemppi senast sprang, och vann, 2015.

3) Örebro parkrun
Lördagsmorgonen parkrun, som alltid med start och mål vid Naturens hus, är inte bara den 23:e i ordningen, utan dessutom en specialare där Örebro AIK kommer vara på plats och berätta om sin verksamhet, och dessutom kommer det erbjudas farthållare. Återstår att se om några riktiga snabblöpare dyker upp den här gången!

Bergdahl segrare igen – och de vann i touren när mästarna ställde in

Lisa Bergdahl är en vinnare igen. Efter tredjeplatser i Göteborgs brantaste och Göteborgs jubileumslopp tog den Fellingsbrofostrade, men numera Götborgsbaserade, löparen i går hem en solklar seger i Lindholmenstafetten, något så ovanligt som en landsvägsstafett i centrala Göteborg över 4×2,5 kilometer. Efter lottdragning (i varje fall enligt ett blogginlägg om tävlingen) fick Bergdahl springa förstasträckan, där hon länge hängde på herrtäten och växlade som etta med 27 sekunders marginal i damklassen (på tiden 8.01), bara 24 sekunder bakom herrtäten. Madeleine Björlin-Delmar och Malin Strand utökade sedan ledningen för laget, som gick under namnet ”BannisterRunnings Järngäng”, innan Sara Christiansson (som var den enda i hela tävlingen som gjorde en snabbare sträcka än Bergdahl med tiden 7.51) tog laget i mål 1.44 före andraplacerade ”Ryggtavlorna”, med bara tre herrlag framför. Härnäst väntar nu terrängsäsongen för Bergdahl, med Lidingöloppet och terräng-SM (och kanske NM, EM i U22-klassen) som största tävlingarna.

Ingen av de sedan förra veckan klara mästarna, Robert Brundin och Olivia Hansson, kom till start i onsdagens etapp i Moto tour, den näst sista för säsongen. Eftersom etappen dubblerade som klubbmästerskap för Karlslunds IF kom hela 25 rullskidåkare till start, och i favoriternas frånvaro tog Paulina Hellström och Daniel Olsson hem segrarna över de 13 kilometerna. Olsson tävlar dock för Garphyttan, så tvåan Erik Svensson, över minuten bakom, tog hem KM-guldet. Faktum är att Olsson och Svensson delade andraplatsen i cupen med Mats Carlberg (som blev nia) inför tävlingen, vilket gör att Olsson nu har ett försprång på fyra poäng i kampen om andraplatsen inför finalen, en 29 kilometer lång masstart nästa lördag. På damsidan är Hansson alltjämt den enda som deltagit i mer än en tävling.

Trappträning med förhinder

Träningen löper på rätt bra för tillfället. Är inte tillbaka på 2014/15 års nivå (och då ska tilläggas att jag inte ens då var i närheten av någon elitmotionär, men jag skumpade i varje fall runt Sälens fjällmara, med sina stigar och höjdmeter, under fyra timmar, vilket torde motsvara runt 3.10 på en platt asfaltsmara), men varje träningspass känns inte längre tungt. Jag fick ju, mer eller mindre av en slump, koll på att jag hade bedrövligt blodvärde i våras, och sedan dess har jag käkat järntabletter och långsamt känt mig bättre och bättre (placebo eller inte). I vintras vet jag inte om jag hade överlevt milen under 48 minuter, nu gör jag två mil i det tempot lätt och ledigt.
Så många test av förmågan har det dock inte blivit. Säsongens enda mållopp, Örebro backyard ultra, kom tidigt på säsongen och premierade inte fart. Det tänkta andra målloppet, Bergslagsleden ultra, tvingades jag ställa in på grund av förkylning och jobb. Jag letar fortfarande efter en möjlig ersättare, Sörmland ultra marathon och Dalsland X-trail avgörs båda den 7 oktober, och det kanske vore något (tipsa gärna om ni har några idéer, vill ju hinna prova vad den här lilla formen jag lyckats jobba upp egentligen duger till).
Annars försöker jag just nu bara hålla i träningen. Sju mil förra veckan, fyra hittills den här veckan. Försöker klämma in två eller helst tre hårdare pass i veckan (varav minst ett i backe) och annars mest köra lugnare distans för tillfället, det brukar kroppen svara hyggligt på. Och så har jag börjat lägga in lite specifik trappträning inför Niesenlauf.
Ett problem i det sammanhanget är dock att Kumla kommun stängt av trappan på Kvarntorpshögen för reparationer i två veckor precis nu när jag hade tänkt trappa upp (hehe) träning där. Så det får väl bli lite mer slalombacke närmaste tiden ändå. Jag är i varje fall jävligt laddad för att få jobbet gjort, så det blir en rolig lördag i Schweiz nästa år.
När folk frågar brukar jag säga att det alltid är kul att springa. Men just nu är det faktiskt extra kul. Hoppas det håller i sig! Och att ni läsare också får en härlig löparhöst!

Orienteringstexterna ni absolut inte får missa!

De två närmaste veckorna lär det bli rätt mycket orientering här på bloggen, i och med att tre SM-tävlingar avgörs i länet inom nio dagar. Men först tänkte jag passa på att tipsa om några andra orienteringstexter, som ni absolut inte får missa. I senaste numret av tidningen Skogssport, Svenska orienteringsförbundets egna tidsskrift, finns en lång, fin artikel av Victor Lundmark, som skriver om sin morfar, mångårig medlem och eldsjäl i Karlskogaklubben OK Djerf (där jag själv är medlem; om ni misstänker jäv så bekräftar jag det omedelbart).
Ni får förstås heller inte missa örebroaren och Tisaren-löparen Ellinor Eriksson redogörelse om landslagsdebuten i Euromeeting för en dryg vecka sedan (och hur hon fick beskedet att hon kommit med i truppen: ”Där stod jag, halvvägs upp på kalfjället, på den högsta kulle jag kunde hitta i närheten, ungefär en mil utanför Abisko, febrilt sökandes efter stabil täckning, och tog emot det samtal som jag så länge har längtat efter och så länge hoppats på att få.”)
Och så har Martin Regborn äntligen uppdaterat sin blogg med racerapport om senaste världscupomgången i Lettland (med tre fjärdeplatser som resultat, men framför allt inkassering av poäng som tagit honom till andraplatsen i sammandraget inför världscupfinalen om ett par veckor.
Mycket orienterings- och läsglädje utlovas!

Svenskt rekord i Norasjön runt (som konditionsbloggaren missade …)

Per Börjesson, konditionsbloggens mesta och trognaste kommentarsskrivare, påpekade i går kväll att jag missat ett svenskt rekord i halvmaraton i Norasjön runt i lördags. Och visst förtjänar Birgitta Janssons 2.03.30 att uppmärksammas rejält. K75-löparen från Storå, som tävlar för Storådalens SK, fyller 75 i december och gör följaktligen sin första säsong i K75-klassen, inte bara slog utan krossade det svenska veteranrekordet i åldersklassen: Stockholmslöparen Dagmar Gahnbergs 22 år gamla rekord i K75-klassen låg på 2.24.39 – och nu sprang Jansson alltså över 21 minuter snabbare. Och det trots att Norasjön knappast är känd för sin snabba bana …
I en genom tiderna-lista med världens bästa K75-löpare hittar jag bara åtta löpare som gått under två timmar i åldersklassen (kanadensiska Gwen McFarlan har världsrekordet på 1.50.00). I den något dåligt uppdaterade listan över svenska veteranrekord i friidrott har Noras egen Ruth Svensson svenska rekordet på 5 000 meter (28.37,4) och Nyköpings Viveka Rüffel har rekordet på 10 000 meter (59.20,92), tider som Jansson borde kunna rå på med tanke på farten i Nora.
Jansson har redan distriktsrekorden i halvmaraton i K45 (1.26.54), K65 (1.45.00) och K70 (1.49.08; i den åldersklassen har hon också distriktsrekord på 5 000 och 10 000 meter) och är tvåa genom tiderna i K50 (1.34.18) och trea i K55 (1.41.14).

Wengelin vann Bergslagsloppet – efter konkurrentens punktering: ”Stolpe in i stället för stolpe ut”

Efter punktering i utbrytning (med nästan garanterat topp två-placering) på SM, tappad sadel (!) i spurten på Cykelvasan och krascher och teknikstrul (senast punktering på Karlstad XC i går, där han bröt efter runt 30 av 78 kilometer) fick Örebrocyklisten Matthias Wengelin, i fjol VM-femma i sprint men i år mer inriktad på långlopp, äntligen tillbaka lite tur. När Bergslagsloppet avgjordes med start och mål uppe i Ånnaboda i dag kom han loss med Michael Olsson två mil före mål, men fick släppa Serneke-Allebike-åkaren och rullade mot en klar andraplats när han plötsligt, bara kilometern före mål (av totalt 67 kilometer), fick syn på Olsson framför sig – med framhjulspunktering. Det skriver Wengelin om på instagram. ”Tog ett bra tag att komma ikapp och det kändes som han skulle åka ifrån mig trots punkan”, skriver Wengelin, som till slut vann med 20 sekunders marginal, och därmed tog sin andra seger i tävlingen (den första kom när Bergslagsloppet var långlopps-SM för första gången, 2015), på tiden 2.30.59.
”Inte det roligaste sättet att vinna på men efter kedjebrottet på SM, punkan igår på Karlstad XC och mycket annat strul den här sommaren så var det ändå skönt att passera mållinjen först”, skriver Wengelin, och tillägger ”i dag var det stolpe in i stället för stolpe ut”.
Trean, Norrtäljes Mikael Flockhart, var över 4,5 minuter bakom (och värt att ntoera är att Garphyttans egen Marcus Jansson, mer känd som mounatinbikeorienterare, tog femteplatsen). Linn Gustafzzon, från Täranby, vann damklassen på 2.57.00.
En kollega var på plats och tog ett litet annat grepp om Bergslagsloppet i den här artikeln (som är pluslåst).

Emilia Fahlin gjorde säsongens sista tävling för stallet Wiggle-High5 (nu återstår bara linjeloppet i VM om två veckor, för landslaget) när världstouren avslutades med Madrid challenge. Och laget lyckades exakt med vad de föresatt sig: Att ge belgiska spurtkanonen Jolien D’hoore möjligheten att spurta hem sin tionde internationella seger för året i loppet över 87 helt centralt belägna kilometer: Och det gjorde hon. Efter finfint lagarbete släpptes hon loss ett par hundra meter före mål, och plockade ned Coryn Rivera och Roxan Fournier.

Det blev väntade segrar för Tisaren på både dam- och herrsidan när stafetterna avslutade DM-säsongen i orientering i Örebro län. Lovisa Persson, Rebecka Nylin och förra helgen landslagsdebuterande Ellinor Tjernlund vann med förkossande 14,5 minuters marginal efter att ha varit snabbast på alla tre sträckorna. Persson förvisso bara sekunden före Milans Josefin Erlandsson, som låg i rygg vid första växlingen, men Nylin över 2,5 och Tjernlund nästan fem från de näst snabbaste löparna på sina respektive sträckor (Milan tog ändå silvret till slut Hagaby bronset).
På herrsidan var det mer dramatik när Tisarens Erik Lindgren växlade först som sexa, över 6,5 minuter bakom Hagabys Jakob Wallenhammar, men juniorlandslagsmannen Filip Jacobsson sprang in nästan hela avståndet och skickade ut Daniel Attås, som liksom Tjernlund sprang Euromeeting för landslaget förra helgen, bara fem minuter bakom Hagabys DM-kung Viktor Larsson. Attås plockade sedan ned Larsson (som hade tre guld och ett silver på fyra DM-tävlingar i år, trots att han stod över natt-DM i fredags) med nästan tre minuters marginal (Larsson och Hagaby fick ändå med sig ännu ett silver medan KFUM Örebro löpte hem ett brons tio minuter bakom).