Så gick det för Karlskogalöparna i första halv-Maraton des Sables

Jag skrev ju häromveckan om Karlskogaparet Regina och Tom Johnson som skulle springa den allra första upplagan av halv-Maraton des Sables på Fuerteventura, och när jag häromdagen sprang in i Tom på Konsum här i Karlskoga kom jag på att jag glömt redovisa resultatet: Tom och Regina klarade det 120 kilometer långa kraftprovet på ett lysande sätt och tog mållinjen med en sammanlagd tid på 28 timmar, 23 minuter och 19 sekunder fördelat på tre etapper, där den långa, 60 kilometer, stod för drygt 19 timmar, där deltagarna fick tillbringa hela natten med att ta sig fram över det som rapporteras vara en väldigt tuff och teknisk bana, kanske på det sättet till och med värre än originalet i Marocko (som dock är dubbelt så långt).
För Regina ledde resultatet till en 24:e-plats i damernas veteranklass (hon var tolva efter att ha klarat av första dagen på 5.16.06) medan Tom var 21:a i sin veteranklass. Peruanen Remigio Huaman Quispe och britten Anna Maria Watson vann på 10.38.57 (över en timme före tvåan, spanjoren Jonathan Hernandez Curbelo) respektive 13.51.26 (43 minuter före danska Kristina Schou Madsen, svenska Maria ”Maraton-Mia” Thomsen blev tia, 4,5 timmar bakom).

Topplaceringar för actionrunvinnarna i Göteborg – men står över VM

Martin Bäckström och Sara Forsström, de inflyttade örebroarna som jag skrev en del om både före och efter att de tog hem Örebro actionrun i somras, slog till med nya, fina placeringar i hindarbanelöpning när Toughest Göteborg avgjordes i lördags.
Martin blev 18:e man på 43.47, bara lite drygt tre minuter från en topp fem-placering över åtta kilometer med 40 hinder. Sara blev 23:a på 1.03.04, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson.
Martin kvalade ju in till VM, som avgörs i kanadensiska Blue Mountain fredag–söndag den här veckan, i samband när han blev 18:e man i Toughest Stockholm i början av juni, men skriver på instagram att han beslutat sig för att inte åka dit i år ”på grund av diverse orsaker, men nästa år så”.
Loppet i Göteborg vanns av Jonathan Albon, en britt som tagit tre raka världsmästartitlar i hinderbanelöpning (får se om han dyker upp och försvarar sin titel i Kanada), och som 2016 och 2017 dessutom vunnit skyrunningvärldscupens extremklass (skyrunning är alltså bergslöpning, extremklassen består av de mest tekniska krävande loppen). Albion var hela var nästan två minuter snabbare än tvåan, David Nordström, och bara fyra löpare var inom 3.40 bakom honom. Bäckstörm var 7.10 bakom i mål. Garphytteboende Jonathan Kandelin sprang in på åttonde plats i Göteborg, på 41.24 och därmed mindre än två minuter från pallen. Han lär därmed redan nu ha kvalat in till nästa års VM (även om jag inte har stenkoll på kvalreglerna).

För övrigt är det nu klart att Emilia Fahlin stannar i stora, brittiska stallet Wiggle-High5 ännu en säsong (det blir andra raka och fjärde säsongen de senaste fem åren som Fahlin kör för det svartorangea laget). Kollega Lasse Wirström har skrivit lite om det här, och jag ska försöka få tag på Fahlin under dagen för ett längre (pluslåst) snack.

Redan förra helgen avgjordes 1 000 lakes, den tyska deltävlingen i världsserien i swimrun, med Bibben Nordblom och Lotta Nilsson på startlinjen, vilket jag får erkänna att jag helt hade bommat. Noraparet låg trea halvvägs in i tävlingen, men tvingades släppa Bibbens Ö till ö-kompanjon Maja Tesch (och hennes lagkompis Marika Wagner) under andra halvan. Bibben och Lotta höll ändå fjärdeplatsen i tävlingen, 36 minuter bakom segrande Ulrika Eriksson/Helena Sivertsson och sex bakom Tesch/Wagner på tredjeplatsen. Just över 5,5 timmar tog de 33,8 kilometerna löpning, 7,5 kilometerna simning och de 19 bytena mellan disciplinerna.

van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

Helgens höjdare

1) 25-manna
Jag har redan skrivit det mesta om säsongens allra sista, stora orienteringstävling. Efter VM, EM, världscupen, world games, O-ringen, elitserien, Tiomila och Jukola är 25-manna kanske den mest prestigefyllda tävlingen, och Tisaren ställer ju upp med ett grymt lag (plus att Martin Regborn och Filip Dahlgren springer för Hagaby). Man kan se när laguppställningarna fylls på här (deadline 21.00 i kväll), och 9.00 på lördagsmorgonen går starten. 3 291 löpare stannar kvar i Botkyrka till söndagen och springer 25-mannamedeln, bland dem namn som Simone Niggli, Lovisa Persson och Filip Dahlgren.

2) Hostruset
Hur snabbt kan Per Sjögren springa, frågade jag mig i ett blogginlägg tidigare i veckan. Nu baissade Sjögren förvisso sina chanser på twitter häromdagen med raden ”Det går inte bra nu. #löpning” Vilket jag förstås inte alls vet vad det betyder, men jag hoppas ändå att han kommer till start i den snabba halvmilen på Väster. Värt att noterat är att Mikaela Kemppi, om skulle dyka upp och jogga hem en topp fyra-placering, säkrar totalsegern i långloppscupen.

3) Vättern bike games
Ingen Matthias Wengelin till start, men väl en Jacob Ahlsson. Cykelcrossäsongen har kickat igång så smått, och i helgen är det premiär för den av Vätternrundan arrangerade hösttävlingshelgen Vättern bike games som på fredagen inleds bland annat med en deltävling i den svenska cykelcrosspokalen.

Louise Wiker opererade högerfoten: ”Varit riktigt tufft mentalt – känns skönt att kunna blicka framåt”

Hälleforsbördiga maratonlöparen Louise Wiker gjorde sitt andra raka friidrotts-VM i somras, men hade liksom i Peking för två år sedan inget flytt när hon väl stod på startlinjen i London i somras. I Peking rasade magen ihop. Den gången tvingade hon ändå sig själv att fortsätta. I London sa högerfoten nej. nu gick det inte att ta sig till mål.
Och efter London har det inte gått att komma igång med löpningen igen, heller. Så i fredags opererade Wiker foten. Det berättar hon, utan att komma med någon mer detaljerad information om skadans omfattning, på sitt instagramkonto.
”Resan tillbaka börjar nu. Jag gillar mest positiva ’vibes’ i sociala medier, men nu tänker jag att jag kan visa att det är kämpigt ibland. Det har varit riktigt tufft mentalt efter VM i London. Jag har kämpat på med den alternativa träningen och min coach Anders Szalkai har gett mig motiverande pass att köra. Nu när operationen är avklarad känns det skönt att kunna blicka framåt”, skriver Wiker.
”Jag är beredd att försätta berg för att få uppleva det igen”, skriver hon vidare om ”känslan jag hade i löpningen förra hösten”.
Vi får väl se vad som blir nästa mål för Wiker, och när hon dyker upp på löparbanorna igen. Det är mindre än två år kvar till VM i Doha, och 40 år (som hon skulle vara då) är ju ingen ålder på en löpare!

För övrigt har nu också Tarstaborgsrundan fått ett datum i 2018 års kalender (kvar på tredje söndagen i september), och så har anmälan till Örebro backyard ultra (som startar 10 maj och avslutas en timme efter att näst siste löpare gett upp, kanske den 11 eller 12 maj) öppnat. (Och ja, jag har redan anmält mig.)

Tidernas bästa tillbaka i Tisaren igen – springer 23:e sträckan på 25-manna

”Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb’, så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren.”

Det där skrev jag här på för exakt ett år sedan, och det finns en anledning till att jag kör en klipp och klistra: Texten stämmer nämligen lika bra i år. Niggli har inte sprungit någon av de stora stafetterna för Tisaren i år (i Jukola sprang hon upp sitt schweiziska lag i minutstor ledning, som dock tappades, inför sistasträckan), men till 25-manna är hon tillbaka i laget.
Tisaren mönstrar ett ramstarkt lag med Lilian Forsgren, Filip Jacobsson, Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Daniel Attås och Josefin Tjernlund, som alla srpungit i blågult under året, bland de 25. Niggli tar hand om 23:e sträckan, Attås 24:e och Josefin Tjernlund den 25:e (Erik Lindgren är ett spännande namn på förstasträckan, där han bland annat möter Martin Regborn, Forsgren kutar andra). Det kan gå precis hur bra som helst. Men i en stafett är man ju aldrig starkare än sin svagaste länk, och med 25 löpare i laget kan precis hur mycket som helst gå fel, om det vill sig illa. Det lär bli spännande i Botkyrka på lördag, hur som helst.

Efter den 30 september brukar man vanligtvis kunna börja urskilja vilka tävlingar som inte blir av nästa säsong, eftersom det är sista dag för att ansöka om sanktion. Men tittar man på listan över lopp som skickat in ansökan saknas så många årligen återkommande tävlingar (Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Lindesjönloppet, Dalenrundan, Stripastafetten, Kilsbergen trailrun/Bergslagsleden ultra, Tarstaborgsrundan …) att man börjar fundera på om tiden förlängts, arrangörerna blivit glömska eller vad som egentligen hänt. Så vi avvaktar väl några dagar till och ser om listan kompletteras i efterhand.

Alla orienteringsstjärnorna klara för 25-manna – Tisaren har sex landslagslöpare i uppställningen

Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Andrea Svensson, Daniel Attås … Ja, alla sju länsorienterare som sprungit i blågult den här säsongen (plus tidigare stjärnor som Filip Dahlgren och Beata Falk) finns med i de preliminära listorna (Tisarens finns här, Hagabys här) inför helgens 25-manna även om de definitiva laguppställningarna inte behöver vara inlämnade förrän 21.00 på fredag (starten går 9.00 på lördagsmorgonen). Tävlingen, som berömmer sig för att utse världens bästa klubb (till skillnad från de stora klubblagsstafetterna Tiomila och Jukola som utser världens bästa lag), avgörs med start och mål vid Ensta gård i Botkyrka, och det här året är det herrarna som startar och damernas som avslutar (tävlingen har ju ett lite speciellt format och inleds med två vanliga stafettsträckor innan sträcka tre–sju består av fyra skilda ”spår” där alla fyra löparna på sträcka sju måste in innan den ensamme löparen på sträcka 23 [som kommer närmast efter sträcka sju …] skickas ut; de tre sista sträckorna fungerar liksom de första två som en vanlig stafett – därtill finns regler för vilka sträckor som måste springas av ungdoms-/junior-/veteranlöpare och vilka där det måste vara damer).
Regborn står uppsatt på förstasträckan för Hagaby, en position han är van vid sedan Tiomila (Hagaby har ju svårt att få ihop lag som kan konkurrera i absoluta toppen hela vägen, och brukar därför lägga krutet i början), medan Filip Dahlgren springer en av sjundesträckorna.
Tisaren har inte offentliggjort så mycket av sin indelning ännu, men klart är i varje fall att höstens succélöpare Josefin Tjernlund blir ankare i laget och får spurta mot de allra största namnen på sistasträckan.
Både Tisaren och Hagaby har anmält två lag var, KFUM Örebro har slagit till med tre, Djerf två och Milan ett (plus ett kombinationslag med Lindebygden och Järnbärarna).
Tisaren slutade femma förra året, men hade då spetsat laget med ett gäng schweizare som världscupsegraren Matthias Kyburz (som dock tappade en tredjeplats vid sista växlingen till en femteplats i mål) och Simone Niggli, världens bästa orienterare någonsin.

Hur snabb är Sjögren? På lördag får vi svaret

Per Sjögren har fått vara relativt frisk och skadefri senaste året – något han inte varit bortskämd med under sin långa karriär som medel- och långdistanslöpare – och presterat några av karriärens bästa resultat, som 37-åring. Dubbel-tia på friidrotts-SM (5 000 och 10 000 meter), han vann SM-milens M35-klass på 31.34  (bara tio sekunder över hans landsvägspers), och satte i vintras svenskt veteranrekord över 5 000 meter inomhus, med 14.49,36. Men hur snabbt kan Sjögren egentligen springa utomhus, på landsväg? På lördag får vi svaret. På SM gjorde Sjögren 5 000 meter på 14.41,79 – men räcker det för att bräcka Martin Regborns banrekord i Hostruset (femkilometersloppet på Väster som berömmer sig för att vara Sveriges plattaste och snabbaste)? Det kommer bli väldigt intressant att se, och det hade förstås varit jättekul att få se ett kungamöte mellan Regborn (som lär kunna rida vidare på formtoppen efter världscupfinalen nu när den internationella orienteringssäsongen är över) och Sjögren, men frågan är ju om Regborn känner sig frisk och pigg nog så tätt efter helgens sjukdom (och efterföljande urladdning i mixedsprintstafetten) och om han har motivation nog. Vi får väl se. Sjögren är i varje fall anmäld redan nu, liksom maratonsatsande klubbkompisen Thomas Chaillou, som kom tvåa bakom Sjögren i Annaloppet i går.
På damsidan fortsätter Liduina van Sitteren jaga in poäng i kampen för att komma ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupen, och hon utmanas främst av Maria Eriksson, om man kollar på de föranmälda löparna (i fjol vann Erika Bergentz på 18.06).

För övrigt har ytterligare några tävlingar nu ramlat in i nästa års kalender: Nora marathon ligger kvar tredje lördagen i mars, Svillingeruset kommer precis som i år krocka med Hälleforsterrängen (och därmed troligen inte komma in i långloppscupen 2018 heller), Fjugestaloppet är kvar fjärde torsdagen i maj, Gubbracet/Vårruset ligger kvar sista tisdagen/onsdagen i maj (Rallarrundan, som avgjordes dagen före Gubbracet förra året, byter däremot vecka och avgörs måndagen därpå, den 4 juni), Norasjön runt löps andra lördagen i september, och Annaloppet söndagen den 30 september (i stället för i år söndagen den 1 oktober). Och ja, det blir ett Sylvesterlopp i Nora på nyårsafton även nästa år.
Däremot byter Spartacusstafetten helg, och kommer inte längre att ligga dagen efter Hälleforsterrängen utan dagen efter Göteborgsvarvet, vilket kanske egentligen är värre ur synvinkeln att locka de mest kompetenta långlöparna till tävlingen (söndag 20 maj avgörs stafetten i Karlslundsspåret).

Gräfnings vann nya niomilsloppet – och Sjögren kopplade grepp om långloppscupen

Både det tråkigast – sjukdomen som gjorde att Martin Regborn inte fick chansen att utmana om världscuppallen i sammandraget – och roligaste – att han kvicknade till och tog karriärens andra världscupsegern (plus att Josefin Tjernlund förstås tog sin bästa placering någonsin på en skogsdistans i världscup) – som hände i den konditionsidrottsmässigt i länet i helgen har jag skrivit texter om på na.se. Men vad har hänt annars i länet, då?

Jo, Karlslunds Maria Gräfnings visade att försäsongsformen är fortsatt god när hon tog hem premiärupplagan av niomilsloppet Klarälvsloppet. Hon var nästan 1,5 minuter före rutinerade långloppsåkaren Emilia Lindstedt i mål. Kifs Olivia Hansson tog fjärdeplatsen efter att ha varit med och krigat om pallplatserna tills 15 kilometer återstod. Till slut fick hon dock ge sig med drygt två minuter mot Evelina Bångman. I herrklassen var Kifs Bob Impola med i en nio man stor tätklunga, och spurtade in på sjätte plats, fyra sekunder bakom segraren Jens Eriksson (John Kristian Dahl blev tvåa och Markus Ottosson trea). Robert Brundin, Moto tour-kungen, slutade på 25:e plats, 24 minuter bakom täten.

Photo: @tom.william.media @klaralvsloppet

A post shared by Maria Gräfnings (@m_grafnings) on

Per Sjögren tog en favoritseger i Annaloppet i Nora, vann med betryggande 30 sekunders marginal före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Thomas Chaillou efter att ha avverkat 5,2 kilometer terräng på 16.14 (Michael Welday, Stocksäter, var trea på 1.07). Därmed tog Sjögren ett bastant grepp om långloppscupens sammandrag, där han redan hade ledningen. Sjögren har nu 52 poäng på kontot med, med 32 kvar att springa om (för att kunna ta sig förbi måste en löpare ha 20 poäng fördelat på max fem tävlingar på kontot, och det har bara tre löpare; Heshlu Andemariam, Per Arvidsson och Erik Anfält). Numera 20-årige Abdiqani Khadar, som för några år sedan var en av KFUM Örebros största långloppstalanger men som inte sprungit så mycket senaste åren, blev sexa bakom två respektive ett år yngre klubbkompisarna Jack Karlsson och William Wickholm.
På damsidan tog Liduina van Sitteren säsongens femte segern i cupen, och därmed är hon nu bara en poäng bakom Mikaela Kemppi, som är igång med sin rehabträning men inte tävlar än (Kemppi behöver en fjärdeplats i någon av de kvarvarande tävlingarna för att säkra cupsegern), i sammandraget. Annika Larsson och Anna Pettersson tog pallplatserna bakom van Sitteren, 1.41 respektive 2.01 bakom.

I 25:e upplagan av Örebro parkrun, som arrangerades i samarbete med IF Start på lördagen, var Maria Eriksson (som blev fyra i Annaloppet på söndagen) och Jakob Nilsson snabbast på 21.50 respektive 16.39.

I europeiska juniorcupen i orientering, inofficiella junior-EM, blev Filip Jacobssons lag 19:e i stafetten i fredags, och individuellt blev OK Tisaren-löparen, som avslutade juniorkarriären i och med den här tävlingen, 29:a i lördagens långdistans och 20:e i söndagens sprint.

Lovisa Persson och Oskar Eklöf vann Dubbelfajtens individuella seniorklasser, men först och främst är Garphyttans orienteringstävling, som i år avgjordes på nya stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda en patrulltävling för ungdomar, och där vann Emil och Johan Alpberg den äldsta klassen.