Väntade segrar i Sylvesterloppet – och jag vann en tavla

En blind hade kunnat räkna ut att Martin Regborn och Josefin Gerdevåg skulle ta hem Sylvesterloppet i Nora på nyårsafton (om inte skador eller olyckor kommit emellan), och så blev det också. Regborn vann herrklassen i det 10 384 meter långa loppet med över fem minuters marginal (ett gigantiskt avstånd i sammanhanget) och efteråt hörde jag folk i KFUM Örebro (friidrottsklubben som han tävlar för) prata om att de aldrig sett landslagsorienteraren i så bra form tidigare. Bland annat refererades det till det intervallpass han avverkade i Tybblelundshallen på julafton, där han fyra varv (åtta intervaller) körde växelvis en kilometer på 2.50 på löpband och varannan intervall 200 meter på 30 sekunder på löparbanorna. Helt enormt, naturligtvis. Mer om det går att läsa i Regborns egen öppna träningsdagbok.
I Nora avverkade Regborn den bitvis kuperade banan, i snöslask och ishalka, i 3.13-tempo och tog mållinjen på 33.25. Resultatet var 24 sekunder sämre än hans eget banrekord från i fjol (Regborn har nu de tre snabbaste tiderna som någonsin gjort i Sylvesterloppet), men då var det torrt och bart på marken, så visst kan det ligga något i att han är ännu bättre fysiskt nu. Själv skriver han i den där tränignsdagboken att han ”tror ändå att insatsen var bättre i år med tanke på de yttre förhållandena och underlaget. Går inte att jämföra. Tryckte på bra hela vägen och kollade aldrig på klockan, tappade nog mest på snömodden uppför, backen upp mot Ås sög rejält. Men kändes ändå riktigt bra med fint tryck i steget hela vägen.”
Örebro AIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa på 38.28, Regborns klubb- och träningsgruppskompis William Wickholm trea på 38.52. Melker Forsberg, 16, var snabbast av de yngre förmågorna med en sjundeplats på 39.51.
Gerdevåg (även hon tävlande för KFUM) avslutade alltså sitt comebackår med ännu en seger, och var nästan lika överlägsen som Regborn. Den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton, som kommit tillbaka efter att ha fött barn, gick i mål på 41.21 (snabbare än någon annan än hon själv sprungit i Sylvesterloppets senaste nio upplagor), 3.53 före Starts Maria Eriksson som vann en spurt om andraplatsen mot Tisarens Rebecka Nylin (tre sekunder bakom) och Camilla Eknor (åtta sekunder efter).
Själv var jag också med i den där klungan, och gick i mål på samma tid men placeringen bakom Eknor. Jag fick slita hårt under de sista kilometerna av loppet efter att ha öppnat rätt hyggligt. Jag fullföljde nästan i tänkt fart, men orkade inte spurta in under 45 minuter som jag hade tänkt utan fick nöja mig med 45.22. Jag hade sprungit de avslutande 500 meterna ett par gånger före start för att kunna avslutningen, men ändå mindes jag fel och satte in den lilla kraft jag hade i ett försök att gå förbi Eknor en kurva för tidigt. Kom upp jämsides, hon svarade, och jag föll tillbaka (att vi gick i mål på samma tid berodde på att Camilla missuppfattade vart mållinjen var och saktade in för tidigt, så jag kom upp i rygg igen). Men med facit i hand var det ett himla flyt att jag blev just 34:a (30:e i herrklassen) eftersom det nummer 34:a som drogs när det finaste priset, som lottas ut, skulle fördelas: Sylvesterpriset. I år ett inramat HDR-fotografi av Peo Quick, som jag fick med mig hem från Nora. Fantastiskt roligt!
Ett riktigt (pluslåst) reportage från loppet finns här!

Värmde upp inför Sylvesterloppet – med segrar i parkrun

Örebroarna Maria Eriksson och Johan Ingjald är inte bara sambos – utan dessutom ganska exakt lika bra på att springa: Båda vann Jordgubbslunken i somras, båda var trea i Hyttloppet dagen därpå. Ja, och i dag var båda vinnare i Örebro parkrun, dagen innan båda springer Sylvesterloppet: Eriksson avverkade de fem kilometerna 20.54, Johan avverkade dem på 18.18 (båda var lite drygt 20 sekunder över sina personliga rekordtider på femkilometersslingan; det var väl inte de bästa förutsättningarna på marken för att springa rekordfort i dag). I herrklassen var hinderbanespecialisten Rihard Darzins tvåa, hela 1.40 bakom Ingjald, medan Sara Gunnarsson (som väl också är rätt stark OCR-löpare, och som för övrigt också är anmäld till Sylvesterloppet) bara var halvminuten bakom Eriksson i damklassen.

För övrigt är det nu snart bara ett dygn kvar innan vi vet vem som får motta NA:s och Löpex Sports pulsklocka för länets främsta och populäraste konditionsidrottsprestation 2017. Martin Regborn har senaste dygnen ryckt ifrån till en rätt stor ledning, och går mot sin andra raka klocka. Men det har svängt fort tidigare, minns bara Danny Hallméns superspurt som var på vippen att räcka hela vägen 2015. Rösta? Det gör ni här!

Nyårshelgens höjdare

1) Sylvesterloppet
Det är i Nora det händer. KFUM Örebro kommer med massor av intressanta löpare, inte bara Martin Regborn och Josefin Gerdevåg (som jag skrev om i går) utan dessutom talanger som Melker Fosberg (16 år), Jonathan Gustavsson (18 år) och Alexander Larsson (17 år). Det kommer bli jättekul att se.

2) Sörby nyårsjogg
För dem som tycker att milen är lite för långt att springa, eller som tycker att Nora ligger lite för långt bort, så bjuds det på en Sörby nyårsjogg över minst 2,5 kilometer (det är ”valfritt antal varv” som gäller) i Sörbyskogen vid elvatiden på nyårsafton. Någon anmälningskostnad är det inte, men man får lova att skänka minst 20 kronor per varv till Rädda barnen.

3) Örebro parkrun
Och för den som vill springa fem kilometer redan på lördagen bjuds det förstås, precis som varje vecka, på Örebro parkrun med start 9.30 vid Naturens hus. Förhoppningsvis med trevligare underlag än förra veckans isgata.

Finfint startfält i Sylvesterloppet – OS-bronsmedaljör, världscupvinnare, SM-bronsmedaljör … (och jag)

Sylvesterloppet i Nora avgörs för 36:e gången på nyårsafton, och på torsdagskvällen stängde föranmälan med ett rätt fint startfält bekräftat (och då brukar ju ändå många dröja med sin anmälan till tävlingsdagen). I fjol kom 184 löpare till start, i år är 98 föranmälda (tävlingen har blivit populärare med åren, och de fyra senaste upplagorna har haft de fyra största startfälten genom tiderna) – bland dem gamle OS-bronsmedaljören Tord Wiksten (i skidskytte i Albertville 1992), dubbel världscupvinnaren och fyrdubble VM-löparen Martin Regborn (i orientering) och förre SM-bronsmedaljören Josefin Gerdevåg (i maraton).
Banan har varit densamma sedan 2000 och mäter 10 384 meter. Regborn är den enda som avverkat loppet under 34 minux§§ter, och gick i fjol även under 33 när han vann med nästan fem minuters marginal till tvåan Ludvig Börjesson. Regborn har totalt tre segrar i tävlingen, han vann även 2011 och 2015. På damsidan är Kristine Fjellanger regerande mästare på 42.17 (hon är inte föranmäld i år, och det är heller inte någon av de alla Tisaren-löpare som kom och sprang förra året), medan Gerdevåg senast sprang (och vann) 2015 på 39.42.
Och ja, även jag ska visst springa på söndag …

Johan Röjler en tiondel från att slå OS-klara Nils van der Poel i säsongspremiären

NWT och Svenska skridskoförbundet haussar OS-klara 5 000-metersskrinnaren Nils van der Poels prestation på Tingvalla isstadion i dag som ”ett möjligt världssrekord”. Trollhätteskrinnaren avverkade nämligen ett helt allroundprogram (den ”stora fyrkampen”, alltså 500, 1 500, 5 000 och 10 000 meter) inom loppet av 59 minuter. Men jag fastnade ändå för en helt annan prestation när jag läste resultatlistan: Att Johan Röjler, den 36-årige örebroaren som gjorde sina sista internationella mästerskap 2010 (OS och allround-VM) och sedan bara tävlat sparsamt på nationell nivå, bara var en tiondel från att slå van der Poel på 500 meter. Visst, 500 meter är inte van der Poels specialdistans (men det var inte Röjlers specialdistans heller), och han hade ju lite annat att tänka på under den där timmen i Karlstad, men ändå … van der Poel avverkade 500 meter på 41,26, Röjler gick på 41,36 (svenske juniorlandslagsmannen Wilhelm Ekensskär var trea på 42,45). På 5 000 meter möttes de båda igen, men då visade van der Poel mer av sin klass och vann på 7.41,20 medan Röjler blev trea på 8.12,40, fem sekunder bakom Ekensskär.
– Jag har slagit svenskt rekord här på 3 000 och tycker om att tävla här. Banan är bra och på våren kunde det vara helt fantastiskt. Roligt att komma hit igen, säger Röjler till NWT (som berättar att Röjler har banrekorden på 3 000 och 5 000 meter på Tingvalla, 3.57,50 respektive 14.41,32).
Även dubbel Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén (som är uppvuxen i Karlskoga och har spelat hockey i Bik Karlskoga) fanns med på isen (både som deltagare och arrangör), men misslyckades med sitt mål att klara SM-kvalgränsen i seniorklassen på 5 000 meter.

Det har förresten gått en hel vecka sedan första deltävlingen i Tour de Kif avgjordes, och jag har dag efter dag glömt att rapportera om den. Det blev väntade segrare i Olivia Hansson och Tobias Karlsson med tiderna 27.50 respektive 23.48 över 8,4 kilometer i klassisk stil med intervallstart uppe i konstsnöspåret i Ånnaboda (förmodligen sju varv på den 1 200 meter långa slinga som nu är igång). Hansson var nästan fem minuter före Malin Olsson på andra plats, men i herrklassen var Robert Brundin och Erik Svensson inom minuten bakom Karlsson. Totalt kom hela 28 åkare till start, vilket får räknas som bra uppslutning i en öppen klubbtävling. Nästa onsdag, den 3 januari, avgörs nästa deltävling över tio kilometer i klassisk stil.

Och apropå skidor blev Karlslunds Maria Gräfnings i dag tvåa bakom omöjliga Britta Johansson-Norgren i Grönklitts julmarathon över 42 kilometer i Orsa-Grönklitt, tiderna 2.10.01 respektive 2.12.43.

Regborn vann Julserien (och jag sprang vilse)

Martin Regborn blev diskad från tredje deltävling i Arboga OK:s julserie (förra söndagen) på grund av en kontroll som ”inte satt där den skulle”. Men efter att på annandagen ha sprungit hem den fjärde och sista deltävlingen med över tolv minuters marginal till tvåan (Milans Per Eklöf, som var 1,5 minuter före Garphyttans VM-mountainbikeorienterare Marcus Jansson) tog Martin Regborn ändå hem Julserien för fjärde året i rad, åtta poäng före Arbogas egen Henrik Wickström.  Regborn var snabbast på 21 av 22 delsträckor (från start till första kontrollen, mellan kontrollerna och från sista kontrollen till mål). På lördag springer Regborn Sylvesterloppet i Nora, och sedan dröjer det till den 17 januari innan Löpex vinterserie startar om efter juluppehållet.
Regborn leder för övrigt omröstningen om NA:s och Löpex Sports pulsklocka med fem dagar kvar av den direkt avgörande omröstningen som ni hittar här.

Själv sprang jag istället Skinksvängen i Degerfors i dag, och det blev till en lektion i ödmjukhet. Redan efter åtta av 22 kontroller hade det gått en timme och tolv minuter av ren misär ute i skogen, och jag tvingades jogga tillbaka mot mål för att hinna i tid till jobbet (Per Jansson som vann gick i mål på knappt 52 minuter) … Jag springer ju en och annan stadsorientering, som julaftonens i Karlskoga, men i skogen ger jag mig ut alltför sällan. Sammanlagt tror jag det blivit två eller tre motionsorienteringar de senaste fem åren. Det märktes i dag. Jag hade noll koll på allt. Orientering är ju i grunden jävligt roligt, men när jag i dag tog ut kompassriktningen till sjätte kontrollen för femte gången, och ändå gick rakt förbi den, var det ren frustration. Jag kunde inte hitta den lilla jävla skärmen där den satt gömd under en späd liten gran … Gaah!

Litteratur under granen – och ett par nya skor (men inget kan toppa förra årets klapp)

Förra året fick jag min bästa julklapp någonsin. Jag visste det inte när jag fick den – ett löparanpassat fystest på Idrottslabbet i Linköping (mer specifikt ett vo2-max-test, ett tröskeltest och en 3D-analys av min löpteknik) – men så var det. Efter ett tränings- och tävlingsmässigt allt bedrövligare 2016 var jag på våren 2017, trots att jag inte ändrat på varken volym eller intensitet i träningen, nere på en katastrofal nivå där jag hade svårt att göra milen mycket under 50 minuter (och då har jag ändå ett pers under 42). Det som gjorde julklappen – testet – så fantastiskt var att det fick allt att vända. Kanske inte framför allt för att jag fick hjälp med träningsupplägget (även om jag hämtat mycket inspiration i de råd och tips jag fick), utan ett blodprov som gjordes inför tröskeltestet. Fredrik Wandus på Idrottslabbet hajade nämligen till på mitt usla blodvärde och ville ta om det för att försäkra sig om att det verkligen stämde: Jodå, 100 gram hemoglobin per liter blod (runt 150 är normalt för en vuxen man). Ett så lågt blodvärde, något jag själv aldrig tänkt kunde vara felet (trots att jag är vegetarian, surprise, surprise!), har direkt inverkan på prestationen eftersom det ju är blodet som för ut syret i kroppen och syreupptagningsförmågan är det som i mångt och mycket avgör prestationen i konditionsidrotter. Så efter besöket hos Wandus började jag käka järntabletter, och sedan har min gamla form smugit sig tillbaka (i höst har jag till och med persat på löpband med 19.30 på fem kilometer och 24.00 på sex, har dock ännu inte knäckt fem kilometer under 20 utomhus; men milen under 40 känns inte längre omöjlig).
Hur som helst. Den där klappen var ju svår att toppa, men under årets gran låg i varje fall lite spännande litteratur i Filip Larsens och Mikael Mattssons Kondition och uthållighet för träning, tävling och hälsa och Ian Corless Extrem löpning. Den förstnämnda bjuder på kunskap, den andra på inspiration (och faktum är att jag blev fotograferad av Corless under Tromsö skyrace för två år sedan, även om han av förståeliga skäl valde andra bilder från det loppet till just den här boken …), och kanske kan jag hitta nycklarna i den första för att prestera i ett av mina absoluta drömlopp som beskrivs i den andra: Zegama Aizkorri.
På träningstemat fick jag också två par långa löpartajts, en t-shirt, en tjocktröja och ett par nya skor att ha inne på gymmet (oklart om någon tyckte att mina gamla, som jag haft i fem år och vars underrede gått av på mitten in till innersulan på grund av alla repklättringar, nu var alltför slitna).
Sambon fick för övrigt tillbaka ett test på Idrottslabbet (men anpassat för styrkeatleter istället för löpare, förstås), en pulsklocka och ett viktat hopprep. Varför köpa något som inte har med träning att göra?

Missa förresten inte att Sylvesterloppet i Nora på nyårsafton ser ut att få riktigt finfint startfält. Redan är både Martin Regborn, som vann två världscuptävlingar i orientering i år, och tidigare maraton-SM-medaljören Josefin Gerdevåg anmälda. Men mer om det senare i veckan!

Julaftonsorientering – precis som den ska vara

Ett stycke linjeorientering, ett stycke helt bortkapat område på kartan med instruktioner för att hitta nästa kontroll, en tom kontrollring, en glögg- och pepparkaksservering under ett äppelträd i en trädgård och en avslutande jakt efter fem hemligt utplacerade kontroller i ett specifikt område. Ja, och så lite vanlig orientering också. Ungefär precis så ska väl en julaftonsorientering vara, och allt det där bjöd Karlskogaklubben OK Djerf (där jag råkar vara medlem) på nu på förmiddagen. Hagabys Oskar Eklöf, som bor i Karlskoga, tog hem segern även om Per Jansson enligt sträcktiderna egentligen verkar ha varit snabbast (jag hann inte prata med Per efteråt, kanske blev det helt enkelt fel i resultatlistan; han var i verkligheten i varje fall lååångt före mig men i resultatlistan placeringen bakom). Själv blev jag trea (egentligen alltså troligen fyra) av tio startande, efter en härlig fajt med Rasmus Pettersson om andraplatsen (eller tredjeplatsen). Jag var två sekunder före honom till sista ordinarie kontrollen, men han var snabbare att plocka de fem gömda och ta sig till mål, där han stämplade ut sex sekunder före mig.
Vill ni ta en titt på kartan så ligger den ute på mitt instagramkonto, där jag inför 2018 års stora projekt (som än så länge är hemligt) uppdaterar om min egen träning varje dag och just nu dessutom räknar ned 2017 års tio roligaste tävlingar.
På annandagen blir det ett nytt försök med orientering, men då i skog istället för i stad, när Skinksvängen avgörs. Ni kan börja organisera skallgångskedjan redan nu!

Julfys före julmys, eller vad de brukar säga de där gymmarna … Nu är i varje fall ett pass på @crossfitkarlskoga (24 intensiva minuter med rodd, medicinbollsövningar och @crossfitmercedes julkluringar) och @okdjerf:s traditionellt luriga julaftonsorientering avverkad (det blev en tredjeplats på långa banan och 7,75 kilometer som gjorde att jag ramlade över sju mils löpning den här veckan också). Nu dags att mosa sill och gröt, typ. Men först ska jag hem och blanda iordning pappas mormors äggsallad, det enda obligatoriet på mitt julbord. Givetvis bjussar jag på receptet: Vispa cirka två deciliter grädde (jag brukar ta tre). Blanda ned två dessertskedar majonnäs, en burk (cirka 200 gram) krossad ananas, två äpplen eller päron som skalats och skurits i små tärningar (jag brukar bara ta äpplen) och vitan från tre kokta ägg. Häll över i en fin skål. Hacka eller smula gulan från de tre äggen och strö över som garnering. Klart att servera – lika gott på julvörten som till sillen eller skinkan! God jul!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Så snabbt kan en julklapp spring fem kilometer – bildextra från Örebro parkruns julspecial

Örebros snabbaste julklapp – Mikael Sandberg sprang Örebro parkruns fem kilometer på 33.41 trots utstyrseln.
Foto: Jimmy Glinnerås
Med benäget tillstånd från Örebro parkrun har jag lånat ett antal bilder från Örebro parkruns officiella flickr-sida (där ni själva kan kolla på ännu fler) från dagens julspecial. Örebro parkrun är ju ett gratis femkilometerslopp som avgörs med start och mål vid Naturens hus varje lördagsmorgon – oavsett om kalendern visar sommar eller vinter. Eller som i dag: Dagen före julafton.
Lite speciell var ändå lördagens upplaga, och inte bara för julstämningen utan också för att löparna inbjöds springa iklädda någon typ av julmaskeradkläder, vilket många hörsammade. Tomteluvor var vanligaste attiraljen – men några löpte linan ut och bjöd på rejäla utstyrslar. Och allra längst tog Mikael Sandberg det – han sprang hela femkilometersslingan utklädd till en julklapp, i en stor låda med hål för armar, ben och huvud. Och han gjorde det faktiskt på en helt okej tid: 33.41 lär vara den snabbaste femkilometaren en julklapp någonsin sprungit i Örebro …
Trots att det var dan före dopparedan och att banan dessutom var rejält isig – Örebro var ett av endast två svenska parkrunlopp som över huvud taget kunde genomföras på lördagen på grund av halka i hela landet (Haga och Huddinge tvingades ställa in) – kom hela 90 löpare till start på lördagsmorgonen. Det är bästa uppslutningen sedan premiärtävlingen den 8 april.
IF Start-duon Per Arvidsson, som var tvåa i Närkes långloppscup 2017, och Kajsa Rosdal, som väl är mest känd som stark terränglöpare och som vann Kilsbergen trailrun tidigare i år, var snabbast av alla med 18.32 respektive 21.46, men tiderna var generellt sett sämre än vanligt på grund av halkan.
Efteråt serverades glögg och pepparkakor. Och kanske smakar julmaten lite bättre efter en rejäl springtur.
Kajsa Rosdal vann inte bara pris för en av de bästa utklädnaderna, utan var dessutom snabbast i Örebro parkrun med 21.46. Foto: Jimmy Glinnerås
Johan Ingjald (i shorts) var snabb i starten, men Per Arvidsson var först i mål i lördagens upplaga av Örebro parkrun. Foto: Jimmy Glinnerås
Matt Ford är grundare av Örebro parkrun och med i arrangörsstaben. Foto: Jimmy Glinnerås
Hårdträning dan före dopparedan kanske är rätt taktik om man är ren.
Foto: Jimmy Glinnerås

Julhelgens höjdare – så här bränner du både skinka och glögg!

1) Örebro parkrun
Redan dagen före julafton är det dags att värma upp med Örebro parkruns julspecial Xmas with parkrun, som precis som vanligt startar 9.30 på lördagsmorgonen och går på samma femkilometersslinga som alltid med start och mål vid Naturens hus, men där tomteutklädda löpare den här veckan premieras lite extra. Rent sportsligt har Johan Ingjald varit snabbast fyra veckor i rad (förra veckan blev det inställt på grund av halka), och därmed har han på lördagen chansen att tangera Annica Sjölunds rekord på fem raka segrar.

2) OK Djerfs julaftonsorientering
Sedan urminnes tider (eller i varje fall sedan jag bytte dit från moderklubben Degerfors OK runt 2010) har OK Djerf arrangerat en träningstävling i orientering vid tiotiden på julaftons morgon. En mycket, mycket trevlig tradition, som alltid brukar bjuda på någon sorts twist (ett år var kartan ”sönderklippt” i fem remsor som sedan lagts ihop i fel ordning, ett annat låg den första kontrollen rakt bakom startplatsen från andra kontrollen sett, vilket lurade mig att följa strecket från startplatsen till tvåan innan jag upptäckte mitt fel vilket gjorde att hela julaftonen var förstörd …). I år skriver klubben på sin hemsidan ”om du väljer långa eller mellan banan för du garanterat uppleva en vit jul, kompass kan vara bra att ha”, vilket lär innebära att något nytt djävulskap väntar för orienteringsnoviser som undertecknad … Verkligen något att se fram emot!
(Det ska också sägas att OK Tisaren arrangerar julaftonsträning, det påpekade flera av deras ledare nogsamt i mail till mig när de inte fick vara med på den här listan förra året, men som jag tolkar deras hemsida så riktar de sig till egna klubbmedlemmar, och då är det ju inte så stor poäng med att jag tipsar om det här.)

3) Skinksvängen
44:e upplagan av Degerfors OK:s klassiska jultävling (som egentligen är en skidorientering, men det blir det väldigt sällan något av på grund av de allt mildare vintrarna) avgörs som alltid på annandagen (efter en, vad jag kunnat hitta, helt tävlingsbefriad juldag i länet). Tävlingen brukar ändå springas på skidorienteringsbanor, vilket gör själva orienteringsmomentet synnerligen enkelt och det hela mer till en löp- än en orienteringstävling, men i år verkar tävlingsledningen ha tänkt om, för i inbjudan utlovas svart nivå på den långa banan med både gaffling och kartvändning. Jo, jag tackar, jag … Skinkan förresten; den lottas ut till en lycklig (?) vinnare trots att tävlingen avgörs två dagar efter julafton …
På annandagen arrangeras också den fjärde och sista deltävlingen i Arboga OK:s julserie.