Därför bröt Regborn i Laxå – och Linus Larsson först att besegra Tobias Karlsson

Tobias Karlsson har ju gjort en finfin smygcomeback i Tour de Kif i vinter med tre raka segrar och dessutom ett DM-silver i stafett, men på onsdagen fick han stryk av Linus Larsson, som inlett den nationella långloppssäsongen väldigt bra, i tourens femte etapp som dessutom dubblerade som klubbmästerskap över tio kilometer fristil. Larsson avverkade distansen på 26.14 trots tio centimeter blötsnö, medan Karlsson var tvåa i mål på 25.53 (han klarade Garphyttans förstaårssenior Kevin Henriksson med fem sekunders marginal). Liduina van Sitteren, mer känd som löpare och tvåa bakom Mikaela Kemppi i långloppscupen 2017, var ensam dam till start och tog KM-guldet på 43.49. Tobias Karlsson och Olivia Hansson behåller dock ledningen i sammandraget. Nästa onsdag fortsätter touren med klubbmästerskap i klassisk stil.

I Laxå tog Lovisa Persson sin tredje (alla hon sprungit) och Daniel Attås sin andra seger för säsongen när fjärde deltävlingen av Löpex vinterserie, även kallad Nattcupen. Världscupfyran Martin Regborn kom till start i herrklassen, men bröt efter en halvtimme. ”Kände mig inte helt hundra så joggade runt och skippade några kontroller”, skriver han på twitter. Med Regborn ute ur leken vann Attås med 68 sekunder före Jönköpings Victor Hansson. Persson hade 2.23 ned till Tove Pettersson, OK Roxen, medan Tisarens Rebecka Nylin blev trea ytterligare 13 sekunder bakom. Därmed behåller Nylin ledningen i sammandraget eftersom Persson stått över en tävling (Nylin har varit tvåa-tvåa-trea-trea). På herrsidan har Attås nu ett bastant grepp om sin femte raka titel med resultatraden tvåa–tvåa–etta–etta. Fyra deltävlingar återstår, härnäst löps det i Örebro den 11 februari.

Filip Danielssons elfteplats i U23-VM, som bästa svensk och som han själv beskriver på sin blogg som ”ett grisigt 15-kilometerslopp” som på en ”grymt tuff bana blandat med lite höjd slet riktigt hårt”? Jo, det har jag skrivit mer om i en pluslåst artikel som ni hittar här!

Och så konstaterar vi att det inte blir något Ice race vintage den här lördagen heller. ”Nej, nej, nej. Isen är fortfarande inte nog säker för att vi ska våga fullfölja arrangemanget. Men det verkar komma kallare dagar framöver, och vi hoppas att det kommer hjälpa. Håll tummarna”, skriver arrangörerna på sin facebooksida.

Så tufft blir det för Filip Danielsson i U23-VM (och Degerforsklassikern läggs ned)

Filip Danielsson var bäste svensk som 18:e man, efter att ha slutat på 15:e plats i kvalet, när sprinten, Vedevågssonens sämsta distans, inledde U23-VM i går. I morgon är det upp till bevis på ett helt annat sätt – då väntar nämligen 15 kilometer i klassisk stil vilket på papperet ska vara en distans som passar 21-åringen betydligt bättre. Å andra sidan ska man komma ihåg att han sett till Fis-poäng (den inofficiella världsrankningen, kan man väl säga) är rankad först på 21:a plats av de 70 åkarna som kommer till start på den hårt kuperade banan i schweiziska Goms i morgon (det är helt omvänd startordning i förhållande till Fispoängen, så Filip går ut med startnummer 50). Allt bättre än en 21:a-plats betyder alltså att Danielsson har överpresterat (dessutom kommer han ju inte ha de på papperet starkare åkarnas tider att gå på, annat än som ”baktider”).
Den allra bästa U23-åkaren i världen slipper han dock, eftersom årskamraten Johannes Hösflot Kläbo just nu laddar för OS istället (det gör även ryssarna Aleksandr Bolsjunov och Aleksej Tjervotkin; de tre är världens tre bästa U23:or enligt rankningen, närmaste namnen som saknas på VM är svenska OS-åkarna Oskar Svensson och Viktor Thorn, som är åtta respektive tolva i världen på U23-sidan, 66:a och 87:a totalt sett), men det finns ändå gott om väldigt meriterade åkare i startlistan. Högst rankad, och därmed sist startande, är ryssen Denis Spitsov, som blev 13:e i Tour de ski häromsistens efter att ha haft tredje snabbaste tiden på den avslutande etappen uppför Alpe Cermis. Spitsov tog dubbla brons på U23-VM i USA i fjol (då han åkte mot bland andra Axel Ekström; och till saken hör ju att de tre rysarnas försökte dela på guldet i skiathlonloppet men dömdes isär) och besegrade Danielsson på alla distanser när de möttes på junior-VM både i Kazakstan 2015 och i Rumänien 2016 (Spitsov är för övrigt rankad 28:a i hela världen just nu, och har bara tre svenskar före sig på listan: Marcus Hellner, Daniel Rickardsson och Calle Halfvarsson).
Andrarankade Eirik Sverdrup Augdal, Norge, var 20:e man och tog världscuppoäng i debuten (i landslagsdress) i det där loppet där Axel Ekström blev 60:e man i Seefeld i söndags, och hans landsman Mattis Stenshagen var så bra som sjua just i ett klassiskt 15-kilometerslopp i världscupen i Planica förra helgen. Sedan följer ytterligare ett par ryssar, en andorran (Irineu Esteve Altimiras) som man absolut ska hålla koll på (eftersom han är från Andorra har han ju kunnat åka allt han pekat på, typ, vilket ger en enorm rutin för att vara 21 år; han var körde två distanser på VM i Lahtis i fjol och tog en värlsdcupseger på rullskidor i somras) och så fortsätter det …
Piteås Björn Sandström är bäst rankade svensken på tolfte plats i loppet (egentligen 18:e plats i världen av U23:orna och 138:e plats i världen totalt). Danielsson är rankad på 273:e plats i världen (41:a av U23:orna) och än så länge några placeringar bakom Axel Ekström (217:e i världen, 31:a av U23:orna) som ju inte kör årets VM (och nästa år är han för gammal). Övriga svenskar i loppet är Danielsson klubbkompis (i Torsbyklubben SK Bore) Anton Persson och Stockviks Eddie Edström. Sämst rankad och först startande, då? Vitryssen Dzmitry Tryhubovich, rankad på 3 726:e plats i världen totalt och på 811:e plats av U23:orna …

För övrigt noterar jag sorgset att Degerforsklassikern lagts ned. Efter sex upplagor, där jag fullföljt fem (2014 sumpade på grund av resor), blev det till slut för litet intresse, motiverar arrangörerna. Förra året ställdes skidtävlingen in på grund av snöbrist och simtävlingen på grund av för få föranmälda deltagare, och då blev det bara fyra (jag och tre till) som fullföljde de fyra andra momenten. Eftersom längdskidtävlingen och orienteringen var tävlingar skapade enbart för klassikerns skull läggs de nu ned, och detsamma gäller nog också simningen. Däremot lever förstås de båda cykelloppen, som funnits sedan 70-talet, och Svartåloppet, som funnits sedan 80-talet, vidare på egen hand.

Beskedet kring Wadköpingsloppet: Ser ut att bli en tur till Tomasboda!

Det här hade jag verkligen inte räknat med när regnet vräkte ned i onsdags, men det är precis lika oväntat som kul: Det ser ut som om årets Wadköpingslopp inte bara kommer att gå runt-runt på konstsnöspåret i Ånnaboda (i fjol blev det 14 varv, sånär som på några hundra meter eftersom start och mål inte var på samma ställe, för att få ihop de 40–42 kilometerna som arrangörerna vill ha) – utan ut på Kilsbergsleden och Vintergatan och ända bort till Tomasboda.
Den än så länge preliminära banan som Jakob Wallenhammar i tävlingsledningen ritat upp på loppets facebooksida ser ut så här: 1,5 varv på konstsnöspåret (är starten, precis som i fjol, på rakan mellan bron och Garphyttans vallarbod/värmestuga så blir det ju i praktiken snarare 1,8 varv), därefter över vägen och ut på långspåren, och via den östra vägen till Hällsjön, ut på vägen och upp till Lilla Gårdsjökorset, där det svängs höger, och sedan bär det av raka vägen (via Stora Gårdsjökorset och Rysstorget) ända fram till Kilsbergsstugan i Tomasboda, där åkarna vänder och åker samma väg tillbaka till Stora Gårdsjökorset, där de svänger upp till Kviddtjärnskorset innan de tar den vådliga nedförsbacken till Lilla Gårdsjökorset och så tillbaka till Ånnaboda via östra vägen från Hällsjön igen. Väl framme i Ånnaboda blir det först ett varv runt Södra Ånnabosjön och sedan en avslutning med ”3,5 varv” på konstsnöspåret (jag skriver inom citationstecken eftersom jag förutsätter att målet kommer att vara nere i skidstadion, och i sådana fall borde det ju bli tre eller fyra hela varv på spåret, men vi får väl se).
Vill ni betrakta en skiss på banan kan ni göra det här!
NA sänder Wadköpingsloppet (och det är väl det enda negativa med den här bansträckningen, 14 varv på konstsnöspåret lämpar sig ju betydligt bättre för tv-produktion än 25 kilometer ute i skogen), och mer information både om loppet och sändningen kommer senare i veckan.
Det här blir första gången sedan 2015 som loppet avgörs på långspåren i Kilsbergen, 2016 flyttades hela rasket till Kalhyttans skidstadion i Filipstad, och i fjol var det alltså ett varvlopp på konstsnön i Ånnaboda. Originalsträckningen från 1968 gick från centrala Nora till centrala Örebro, och så sent som under 2000-talet var normen start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda, men sedan ett antal år tillbaka har man ändrat till start och mål i Ånnaboda (men man försöker fortfarande utnyttja så mycket av de fina långspåren som går, beroende på snötillgång).

Körde inte Filip Danielsson i U23-VM i dag, undrar ni? Jo, det gjorde han, och han blev därtill bäste svensk trots att det var hans sämsta distans, sprint. Läs mycket mer om det i den (pluslåsta) artikel jag skrev efter att ha pratat med Filip tidigare i dag!

Roberto överst på pallen igen – och Gräfnings ”besviken sjua” i Marcialonga

Jag skrev om det redan förra helgen – efter att ha fått hela fjolårssäsongen förstörd av rehaben efter en häloperation (efter problem som i sin tur gjorde att hon inte nådde sin fulla potential säsongen före det) – är Kristina Roberto tillbaka. Efter två andraplatser i tävlingar i Stockholmsområdet vann den Uppsalaboende Karlslundsåkaren på söndagen Norrbärke skimaraton utanför Smedjebacken, drygt åtta minuter före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (numera Bjursås IK, som i sin tur var över 21 minuter före trean Elin Löfås, Tureberg). Det bådar gott inför Vasaloppet för Roberto, som hade placeringsraden 82–29–21–21–7–12–10 i sina sju Vasalopp 2009–2016 (2013 kom hon inte till start) och som dessutom varit femma i Tjejvasan.

En annan comeback gjorde gamla juniorvärldsmästaren (och världscupåkaren, om än i nationell kvot i stafett) Patrik Karlsson. En strulande axel gjorde att det inte verkade bli så mycket mer skidåkning för Karlsson efter den sensationella 13:e-platsen i 15-kilometersloppet i SM på hemmaplan 2015 (sista gången jag såg honom i en resultatlista var Wadköpingsloppet året därpå, då han blev 27:a). Men i dag var Karlsson tillbaka med nummerlapp på bröstet, och han blev femma över 50 kilometer i fristil i Lima skate maraton. ”Gick bra fram tills sista varvet då krampen kom i båda benen. Men kul var det. Grymt fin bana”, skriver Karlsson, som blev femma en knapp kvart bakom segrande Petter Engdahl (Östersunds SK) på sin instagram (Engdahl var för övrigt galet överlägsen, över åtta minuter före en så rutinerad åkare som Adam Steen på andraplatsen).

Egentligen betydligt större: Axel Ekström körde världscup i dag. Men det loppet, och den 60:e-platsen, har jag skrivit mycket mer om i den pluslåsta intervjun med Axel som ni kan läsa här!

Också på en internationell arena körde Karlslunds Maria Gräfnings hem en finfin sjundeplats, som näst som tredje bästa svensk, i Marcialonga (11,5 minuter bakom Britta Johansson Norgren som tog fjärde raka segern i långloppsvärldscupen den här säsongen, men bara drygt en minut bakom femma Viktoria Melina, Ryssland, och exakt en minut bakom nya teamkompisen Seraina Boner, Schweiz, som ju har två OS under bältet och som väl vunnit allt som går att vinna i långloppsbranschen utom Vasaloppet). Men Gräfnings var ändå inte nöjd med sitt inhopp i Skiclassics (hon kör ju normalt den andra långloppsvärldscupen, Fis Marathon cup). ”Då var stakmusklerna väckta till liv igen efter alldeles för lång vila. Besviken sjua i dag, så tur det kommer fler lopp framöver”, skriver hon på instagram.
Bob Impola hade säsongens hittills tuffaste dag, resultatmässigt, men klättrade ändå successivt genom hela loppet och slutade på 34:e plats, knappt fem minuter bakom segrande Ilja Tjernousov. resultatet gör att Impola tapapr två placeringar i sammandraget (från 16:e till 18:e plats, och från fjärde till sjätte svensk), men gör ändå att han klättrar från femte till fjärde plats i U26-tävlingen. Bloggen kan avslöja att Impola nu faktiskt väljer att stå över Toblach–Cortina på lördag för att istället flyga hem och köra Wadköpingsloppet på söndag (som vi sänder!).

Inte trötta på längdskidor än? Då kan ni kolla in resultatlistorna från de yngre förmågornas framfart i Tour de Mösseberga (mycket bra resultat av Andersdotter-systrarna från Garphyttan bland annat) och börja förbereda er för U23-VM som startar i morgon (Filip Danielsson går ut med startnummer 58:a av 74 i sprintkvalet, 11.19.30 på måndagsförmiddagen).

Vägen till Vasaloppet – NA sänder Wadköpingsloppet!

Vägen till Vasaloppet. Så heter Mittmedias stora satsning inför Vasaloppsveckan, som nu bara är en månad borta, och sommarveckan i augusti. Vi kommer bland annat att sända fem seedningslopp. Först ut var Harsa ski marathon nu på förmiddagen (se det i efterhand här) och nästa är Wadköpingsloppet uppe i Ånnaboda på söndag. Då kommer jag att finnas med som programledare/kommentator. För att se loppen krävs bara ett vanligt plusinlogg på na.se eller någon annan av Mittmedias alla sajter (eller någon annan sajt inom Sveriges lokalnyheter).
Dessutom kommer jag att köra både Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan, och göra journalistik kring den satsningen. Jag hoppas att första delen i serien kommer att komma ut redan i nästa vecka, och jag kommer naturligtvis att skriva mycket mer om det framöver. Men som ni alla som brukar hänga på bloggen förstår så lär jag inte ha några problem att klara Ultravasan, och Cykelvasan lär ju inte vara så svår (att cykla nio mil klarar väl de flesta?). Däremot Vasaloppet, det första av de tre kraftproven: Hur fan ska jag, som inte har någon som helst skidteknik att tala om och som springer betydligt snabbare än jag skidar, överleva det? Det kommer de första delarna i reportageserien att handla om …
Ni kommer kunna följa min personliga resa via mitt instagramkonto.

Nu är det äntligen officiellt! Det projekt som det här Instagramkontot ska handla om är Mittmedias Vägen till Vasaloppet, där vi bland annat ska sända fem seedningslopp (först ut är Harsa ski marathon i morgon, sedan väntar Wadköpingsloppet nästa söndag). Men min största del i det hela är att jag ska köra Vasatrippeln: Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan – och göra journalistik kring det: Vad krävs för att jag som motionär ska klara kraftprovet i form av träning, teknik, utrustning, energiintag och så vidare. Första delen i serien kommer att publiceras nästa vecka. Häng med på resan och glöm inte att logga in på na.se och kolla på Harsa i morgon! #vägentillvasaloppet #vasaloppet #vasatrippeln2018

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

I 41:a upplagan av Örebro parkrun dök gamla Konditionsbloggsbekantingen Danny Hallmén upp och tog en tredjeplats på 20.59 trots att han ”inte löpt sen 18 december + fem veckor utan träning”, som Danny själv skriver på instagram.
Före var Jacob Halvarsson (som ställde upp för första gången och gick in på 18.26) och Eric ANdersson som sprang på 20.55. Bella Lagrange var med över fyra minuters marginal bästa dam på 21.44. Det var skridskoåkarens åttonde seger (på tolv starter) och med det har hon näst flest i Örebro (bakom Annica Sjölund som har elva).

 

Helgens höjdare: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

1) Världscupen i Seefeld
Äntligen är Axel Ekström tillbaka i världscupen igen (jag gjorde en intervju med honom tidigare i veckan, som går att läsa här). Och visst känns det lite strategiskt från landslagsledningen (inte bara därför att de OS-uttagna åkarna står över) att satsa på en kille som Ekström just på för-VM. För kommer han tillbaka på rätt spår efter vinterns förkylningar och fortsätter att utvecklas på samma sätt som förra året så är han ju absolut en åkare för VM i Seefeld nästa år. Man ska dock inte ha för stora förväntningar på något toppresultat i söndagens tävlingar. Alla som sett en världscuptävling med masstart, och hållit ögonen på den bakre delen av klungan där en åkare med Ekströms rankning kommer att stå, vet hur tufft och trångt och omöjligt att ta sig framåt det är. Det blir en övning i start och stopp med tålamodsprövande tvärnitar i botten på varje uppförsbacke. Och när loppet är så kort som 15 kilometer finns det dessutom väldigt lite tid att jobba på. Ska man prestera resultat i den typen av lopp krävs att man jobbat upp rankning för en bra startposition.

2) Marcialonga
Det italienska 70-kilometersloppet, med sin ikoniska avslutning uppför de två sista kilometerna, av långloppsvärldens mest klassiska lopp (topp tre, skulle jag säga, tillsammans med Vasaloppet och Birkebeinerrennet) och det kommer bli väldigt spännande att se både Karlslunds Bob Impola, som ju haft en finfin start på säsongen med tre topp 20-placeringar på tre lopp i långloppsvärldscupen Ski classic, och hans klubbkompis Maria Gräfnings, som missade Kaiser Maximilian lauf på grund av förkylning men blev trea i comebacken i Dolomitenlauf förra helgen.

3) Örebro parkrun
Med Inneseriens snöpliga uppehåll i vinter (på grund av tekniska problem) så är det inte många sanktionerade löptävlingar som arrangeras i distriktet januari–februari (en, för att vara exakt: löpningarna under Örebro indoor games för två veckor sedan). Och inte verkar långlöparna vara ute och tävla någon annanstans heller den här helgen (jag har scannat igenom startlistor landet runt i jakt, men inte hittat fler kända namn än Jonathan Kandelin som kör tio kilometer långa Winterrun på Skansen). Men Örebro parkrun kör oförtrutet på helg efter helg, och bristen på andra tävlingar borgar ju för att det blir ett rejält startfält där på lördagsmorgonen, i alla fall.

Glöm OS – här är skid- och mästerskapsveckan med massor av lokala åkare

Snacka om att det ligger en matig skid- och mästerskapsvecka framför oss (eller ja, tolv dagar är det egentligen, så en ganska lång ”vecka”). Och då snackar jag absolut inte om OS …
Nä, på söndag avgörs både Marcialonga (med Karlslundsduon Bob Impola och Maria Gräfnings) och världscupen/för-VM i Seefeld (med Garpyttans Axel Ekström), och på måndag startar U23-VM (med Garphyttefostrade Vedevågssonen Filip Danielsson) med en sprint, som följs av de två distansloppen (15 kilometer i klassisk stil på onsdag och skiathlon på fredag) som ju lär falla Danielsson mer i smaken (på sin blogg bjuder han redan nu på en liten recension av banan ”som kommer bli grymt jobbig vilket är bra”; skiathlonbanan innehåller 1 200 höjdmeter på 30 kilometer fördelat på 42 backar, 15-kilometerslopp exakt hälften). Två dagar efter att U23-VM är slut, nästa söndag, startar dessutom junior-VM i skidorientering (med Garphyttan Elin Schagerström), där i tur och ordning sprint, långdistans, medeldistans och stafett avverkas inom loppet av fem dagar (med en vilodag i mitten) fram till nästa torsdag. Och samma helg som det mästerskapet sätter igång är det ju Toblach-Cortina (med Impola) i Skiclassics och König Ludwig lauf (med Gräfnings) i Fis Worldloppet cup, plus Wadköpingsloppet, förstås. Och Sverigecupen i längdskidor i Ulricehamn (Ekström är anmäld, liksom åkare som bröderna Lennartsson och Adam Gillman). Och dubbla deltävlingar i Tour de Kif. Ja, det kommer bli ett och annat inlägg om skidor (och skidorientering) på den här bloggen närmaste tiden …

Tobias Karlsson vann igen – läge att testa Vasaloppet?

Han la ned den riktiga skidsatsningen (som bland annat innefattade ett par säsonger i långloppsvärldscupen Skiclassic för Örebrobaserade Team Skistart) efter säsongen 2014/15 och opererade den där höftskadan han hade dragits med sedan hockeykarriären (som bland annat tog honom hela vägen till hockeyallsvenska matcher med Örebro Hockey). Sedan dess har Karslunds Tobias Karlsson bara kört strötävlingar, som när han tog DM-silver på 15 kilometer i januari 2006 eller när han blev 15:e i Lospåret i fjol. Men nu verkar han vara tillbaka i något som kan liknas form igen. På onsdagskvällen tog han tredje segern på tre starter i Tour de Kif, när han vann den fjärde etappen i den lokala skidcupen – en masstart över 20 kilometer (elva varv i konstsnöspåret) i klassisk stil – med nästan 2,5 minuters marginal ned till Garphyttans Kevin Henriksson på andraplatsen (där bakom var det betydligt jämnare). Därmed gick Karlsson också upp i totalledning i cupen eftersom Erik Svensson inte kom till start. Det blir spännande att se om Karlsson är sugen på att köra Vasaloppet (han har en 102:a-plats som bästa resultat från 2014). Än finns han i varje fall inte med i startlistan.
På damsidan strök sig Olivia Hansson av någon anledning sent. Jag pratade med henne så sent som på onsdagsförmiddagen, och då var hon inställd på att köra, men på startlinjen fanns hon inte med i kväll. I hennes frånvaro vann klubbkompisen Malin Olsson (hon blev enda dam i mål).
Nästa deltävling i Tour de Kif avgörs nästa onsdag, den 31 januari, och dubblerar som klubbmästerskap i fristil (tio kilometer, individuell start) för Karlslund.

I dag kom också det väntade beskedet att det inte blir något Ice race vintage den här lördagen heller. Regnet, blåste och mildvädret gör förstås att isförhållandena på Hjälmaren inte ens är nära att tillåta att 20-milaloppet kan gå av stapeln.

Hedlund kan än – vann Grottfallsrundan

Ett resultat jag missade från helgens skidåkning var det från Grottfallsrundan i Grängesberg. Jag funderade på varför Magnus Hedlund – Karlskogas bäste skidåkare på 2000-talet – inte kom till start som regerande mästare i Lospåret, men svarat var inte att han lagt av eller så – utan att han i stället åkt några mil norrut för att tävla. Och inte bara tävla, Hedlund, som från och med den här säsongen klivit upp i 45-årsklassen, vann den 42 kilometer långa tävlingen, som till stora delar går på en golfbana, sex sekunder före Björn Hänninen, Åmots SK. Därmed är Hedlund seedad till elitledet i Vasaloppet. Och apropå Vasaloppet: Han har ju en snudd på unik svit där, Karlskogaåkaren. Sedan han fyllde 18 år och fick börja åka Vasaloppet har han ställt upp – och tagit sig i mål – varje gång. Totalt 27 lopp, och med en oerhörd jämnhet (efter placeringsraden 668–365–512 i de tre första loppen 1991–1993 har han bara vid två tillfällen varit sämre än topp 400, och tre gånger har han slagit sig in på topp 100 med 64:e-platsen 1999 som bästa resultat; så sent som i fjol blev han 188:a). Och ja, Hedlund är anmäld även till årets niomilakubbning mellan Sälen och Mora.

Skrällen: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

När jag pratade med förbundskapten Rikard Grip, inför Filip Danielssons landslagsdebut, sa han att Axel Ekström med största sannolikhet skulle få chansen i världscupen även i vinter, även om han haft en riktigt tung säsongsinledning. Nu blir det av tidigare än jag hade väntat mig, redan på söndag. Det meddelade Svenska skidförbundet i ett pressmeddelande tidigare i dag. Då avgörs en masstart över 15 kilometer i fristil, och sådana lopp brukar bli extremt hetsiga och dessutom väldigt trånga för åkare som får starta så långt bak som Ekström kommer få göra med den rankning han just nu har. Det kommer med andra ord bli hart när omöjligt för honom att ta poäng, men bara att få vara med och känna på hetluften igen är förstås väldigt positivt. Dessutom är helgens tävling för-VM, de avgörs i österrikiska Seefeld som arrangerar VM nästa år. Och dit är Ekström förstås aktuell (ingen vet ju om Marcus Hellner och Daniel Rickardsson kommer köra vidare en säsong till), det hade han varit redan till OS i februari om inte sjukdomarna ställt till det i vinter.
Garphytteåkaren var ju en succéman i fjol, och var bland annat 17:e på en etapp i Tour de ski och bäste svensk på båda distansloppen i U23-VM, ett mästerskap han inte ens kvalat in till i vinter. Han gjorde comeback efter en månads utan tävlingar när han blev tia i Offerdalspropagandan i lördags.
I Seefeldt kommer Ekström bland annat få möta åkare som Johannes Høsflot Klæbo och Martin Johnsrud Sundby. Däremot är svenska laget tämligen anonymt (ingen Rickardsson, Hellner eller Jens Burman, och Calle Halfvarsson kör bara lördagens sprint. Vid sidan om Ekström består svenska distanslaget istället av Viktor Thorn, Anton Lindblad, Karl-Johan Westberg, Jonas Eriksson coh Simon Lagesson.