Persson avgjorde i praktiken vinterserien – och det blir ”riktig” orienteringspremiär på fredag (”ramlar man så faller man mjukt”)

Kölden och vinden gjorde att bara de tuffaste av de tuffa kom till start i kvällens deltävling i Löpex vinterserie ute i Fellingsbro. Som Tisarens Lovisa Persson, som visade att sådana detaljer inte stoppar en mästare. Hon ryckte till andra kontrollen och defilerade hem en seger med över tre minuters marginal bak till Tove Pettersson, Roxen, och Lisa Westerberg, Milan, som hade en spurtuppgörelse om andraplatsen in mot mål. Därmed avgjorde hon i praktiken också hela cupen, med två deltävlingar kvar leder hon med med 28 poängs marginal ned till Westerberg och 32 respektive 33 till Rebecka Nylin och Pettersson. Persson, som vunnit alla fem deltävlingar hon sprungit, behöver därmed bara ta en sjätteplats eller två tolfteplatser i de två avslutande deltävlingarna (7 och 18 mars) för att säkra titeln.
Herrarna var vekare – där kom bara fyra till start i tävlingsklassen (mot åtta på damsidan), och bara två tog sig i mål. Av dem var KFUM Örebros duktige banlöpare Jonatan Gustafsson snabbast, 53 sekunder före Nyköpings Ludvig Ek. Resultatet innebär att Gustafsson klättrar till andra plats i sammandraget, bakom regerande mästaren Daniel Attås som leder med 17 poäng med två deltävlingar kvar. Filip Jacobsson, tvåa i sammandraget i fjol, sprang mellanbanan och vann den i överlägsen stil.

I helgen blir det ”riktig” orienteringspremiär, om än med inslag av snö. Panvåren i Kristianstad är första stora tävlingen på året för många och lockar i år en bra bit över 1 000 löpare, men just snön har gjort att det varit frågetecken för om den kommer bli av. På onsdagskvällen togs beslutet att det blir så, men eftersom underlaget gör att orienterarna lämnar spår (vilket är ett problem i den här sporten) blir resultaten inte rättvisa och tävlingen kommer inte att ge några nationella rankningspoäng. Klubben (Pan-Kristianstad) skriver själv på sin hemsida: ”Terrängen längs kusten är som ni alla vet ”snäll” och vi bedömer inte att snön innebär någon skaderisk (ramlar man så faller man mjukt). Snön är som puder, det vill säga mycket lättsprungen. Sportsligt sett kommer det förstås inte bli rättvist och tävlingarna kommer därför heller inte bli rankingmeriterande.”
I år är det inte jättemånga länsorienterare som valt att åka ned, men både Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson och ex-örebroaren och förra landslagslöparen Maria Magnusson ska springa såväl fredagens nattorientering som lördagens medeldistans (på lördagen finns också en sprint att välja på) och söndagens långdistans. De båda ställs bland annat mot löpare som Ida Bobach och Nadja Volynska i damernas elitklass.

Tisaren värvade på träningslägret i Turkiet: ”Ser fram emot de stora stafetterna”

Elif Gökce Avci, 19. Där har ni Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisarens senaste värvning. Löparen från Eskisehir (20 mil sydväst om Ankara), som på hemmaplan representerar Oklubabali, har gjort två junior-VM (som bäst 88:a individuellt, 2015, och 23:a i stafett, 2016) och vann guld i sprinten i D18-klassen vid de sydösteuropeiska mästerskapen i Bulgarien 2015. Och 2018 kommer hon alltså att representera Tisaren, i varje fall i utvalda tävlingar uppe i Norden.
– Jag har letat efter en klubb som kan hjälpa mig att utveckla mina orienterinskunskaper, och jag vet att Tisaren kommer bli perfekt eftersom det finns många tekniska kartor och väldigt många bra löpare i Hallsberg. Jag kommer kunna lära mig mycket från erfarna orienterare på ett bra ställe, säger Gökce Avci till klubbens hemsida.
Tävlingsmässigt är målet först och främst att springa stafetter för klubben, som Tiomila och Jukola, även om det lär dröja innan hon slår sig in i förstalaget.
– Jag gillar att springa stafetter eftersom det ger extra kraft och koncentration att vara del av ett lag. Så jag ser verkligen fram emot att få springa i de stora stafetterna.
Redan för ett par veckor sedan avslöjade klubben att den förra schweiziska landslagslöparen Bettina Aebi (två EM, 15:e på VM-långdistansen 2011) gör comeback i klubben efter tre säsonger i Uppsalaklubben OK Linné.
– Jag har slutat satsa på landslagsnivå vilket var ganska svårt i början, jag visste liksom inte hur mycket orientering/träning jag behövde ha i mitt liv för att må bra. Men nu har jag blivit tränare för vårt regionala ungdomslag vilket är underbart. Så kommer jag ändå ut en del, för jag kände att jag verkligen saknade orienteringsvärlden. Eftersom jag inte är iväg på en massa tävlingar och landslagsaktivitet längre har jag dessutom hunnit med att springa runt i bergen mer och börjat åka longboard igen, säger Aebi till klubbens hemsida, där hon också berättar varför hon det blir Tisaren 2018:
– Jag hänger inte i Uppsala så mycket längre och då kändes det naturligt att byta tillbaka till min ”hemmaklubb”. För det är Tisaren för mig, det känns alltid som att ”komma hem” när jag kommer till Hallsberg. Jag har saknat att springa i ett lag med tjejer som samtidigt är några av mina bästa kompisar, det ger en känsla som är svår att beskriva.

I Halvvasan i dag kom 107 av de 4 088 som tog sig i mål från länet, och snabbast var Peter Jakobsson, Karlslund, och Annika Knutsson, klubblös (104:a på 2.52.42, 41.37 bakom segrande Jonathan Hedbys, respektive 66:a på 4.11.35, 1.24.27 bakom Inger Berndtsson)

Sjukdom stoppade Wengelins jakt på viktiga världsrankningspoäng: ”Hade jag kunnat trolla så hade jag knäppt med fingrarna”

Örebroaren Matthias Wengelin åkte till Cypern för att göra säsongspremiär och både få en bra genomkörare och samla värdefulla världsrankningspoäng inför världscuppremiären i sydafrikanska Stellenbosch den 10 mars (det är av yppersta vikt att ha en bra världsrankning när man kör världscupen i mountainbike eftersom man annars får stå så långt bak i starterna [det är alltid masstart] att man får ett hopplöst utgångsläge). Och han inledde med en niondeplats i prologen i torsdags och en 15:e-plats på den första riktiga etappen i fredags, vilket gjorde att han låg på 13:e plats (fyra minuter från täten) inför de två avslutande etapperna av Cyprus sunshine cup i helgen. Men där kom Wengelin inte till start. Sjukdom satte nämligen stopp, skriver han i sin blogg på Länna Sports hemsida:
”Vaknade upp i morse och kände mig lite snuvig/täppt i näsan så tog beslutet ganska omgående att inte åka med till dagens etapp. Jäkligt tråkigt då det har känts bra under de två första tävlingsdagarna”, skriver Wengelin och fortsätter: ”Hade jag kunnat trolla så hade jag knäppt med fingrarna och varit frisk igen men nu finns det inte så mycket annat att göra än att ta det lugnt och göra det bästa av situationen.”
Han reflekterar också över världsrankningstappet: ”Efter kedjebrottet på crosscountry-SM förra säsongen så är jag i stort behov av nya poäng för att få stå längre fram i starterna. Nu sprack planen med att skaffa några nya poäng inför världscupen i Sydafrika om två veckor och istället kommer jag nog tappa ytterligare några poäng.”
Axel Lindh, som lämnat Almby för Härnösands CK, slutade på 18:e plats i prologen, 56:e på första riktiga etappen och 36:e på andra, men bröt sista dagens tävlande på grund av kedjebrott (han låg i det läget 44:a i sammandraget). Schweizaren Lars Foster tog hem etapploppet 26 sekunder före amerikanen Howard Grotts.

Gräfnings tvåa i American Birkebeiner – bara tio poäng från totalledning i cupen: ”Oj, vilket race!”

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings visade att segern i Tartu maraton förra helgen inte var någon slump (tja, det var det väl ingen som trodde, hon har ju varit superkonsekvent på hög nivå i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup i vinter) när hon flög över till USA och tog en andraplats i American Birkebeiner på lördagen (spurtslagen av hemmaåkaren Caitlin Gregg, ni vet amerikanskan som, mycket tack vare snöfallet som drabbade de seedade åkarna, tog ett skrällbrons i Falun-VM 2015). Men viktigare än placeringen i det 50 kilometer långa fristilsloppet var hur Gräfnings placerade sig relativt Aurelie Dabudyk, hennes enda utmanare om totalsegern i cupen. Och för andra helgen i rad knäckte Gräfnings franskan före spurten, och nu klämde sig dessutom hemmaåkaren Chelsea Holmes in emellan och stal värdefulla poäng. Därmed har Dabudyks försprång på två helger krympt från 80 till ynka tio poäng, och nu har Gräfnings allt i egna händer (är hon före Dabudyk i de två lopp som återstår så tar hon titeln efter att ha varit två bakom franskan i fjol). Dabudyk har placeringsraden 1-1-1-3-4 i årets lopp, Gräfnings 3-2-2-1-2. Cupen avslutas med Demino Skimarathon i Ryssland den 3 mars och Engadin Skimarathon i Schweiz den 11 mars, två fristilslopp över 50 respektive 42 kilometer.
”Oj, vilket race, superhärliga spår och ett konkurrenskraftigt fält. Och väldigt känslosamt för mig att vara tillbaka i USA och träffa en massa vänner jag inte sett på väldigt länge. Jag är väldigt nöjd med min andraplats före starka Chelsea Holmes och Aurelie Dabudyk”, skriver Gräfnings på instagram.

Hemma i Vasaloppsspåren fixade, som jag skrev om i fredags, Erika Bergentz en startplats till Tjejvasan sent, och hon blev med över fem minuters marginal bästa länsåkare (Gräfnings, Olivia Hansson och Kristina Roberto, som är de som hade kunnat utmana, fanns inte med). Bergentz blev 46:a totalt (trots att hon inte fick stå i elitledet, vilket betydde att hon fick göra många omkörningar, men redan nu har hon kvalat in dit till nästa år) och var trea i D45-klassen. Den förra veteran-EM-silvermedalisten i medeldistanslöpning var mindre än tolv minuter bakom segrande tjeckiskan Katerina Smutna (och mindre än åtta bakom sjuan Julia Jansson, Sollefteå, som var bäst av dem som inte orkade gå med i utbrytningen). Det här var Bergentz första start i Tjejvasan sedan 2001 då hon var 61:a på 2.09.45 (sedan dess har hon bara gjort en individuell skidtävling, Wadköpingsloppet för tre veckor sedan).
”Supernöjd men det hade gärna fått vara några fler backar”, skriver Bergentz på sitt (låsta) instagramkonto.
Bakom henne var 28 år yngre klubbkompisen (i Garphyttans IF) Ronja Andersdotter nästa bästa länsåkare på 81:a plats (1.52.23) medan mamma Åsa Fjellström var 1,5 minuter före dottern Elin Fjellström, 83:a och 93:a (1.52.35 respektive 1.54.00) och Josefine Wallenhammer också tog en topp 100-placering (95:a på 1.54.30). Bästa åkare med länsförfltuet var dock Susanne Hedlund, exil-karlskogingen som tävlar för Bjursås IK, som blev 31:a.
Redan i fredags tog Lucas Lennartsson, Garphyttan, en femteplats i Kortvasan, bakom meriterade åkare som Anton Karlsson och Rikard Tynell.
Ludvig Berg, Granbergsdal, följde upp sitt silver i sprint i junior-SM med en åttondeplats i ungdomsvasans 19 kilometer långa H16-klassen (han var tvåa i H14-klassen i fjol, men mötte nu ett år äldre åkare). Hans lillasyster Ellen Berg blev dessutom sexa i D12-klassen.
Under första dagen av öppet spår på söndagen noterade Kopparbergs Johan Eriksson, som är en av länets bästa ultralöpare genom tiderna, den klart bästa tiden med 5.52.15. Det var Erikssons debut i Vasaloppssammanhang vintertid, men han har avverkat Ultravasan tre gånger och som bäst varit så bra som 14:e (2016) och två gånger varit tvåa i sin åldersklass (M45, 2015 och 2016, men i år har han gått upp i H50).

I skidorienterings-SM tog Elin Schagerström ett väntat guld i den yngre juniorklassen i lördagens sprint (och det gjorde även lillasyster Signe Schagerström, i ungdoms-SM:s 14-årsklass; Ösets Filip Jacobsson blev åtta i herrarnas elitklass, bara 1,5 minuter bakom segrande Andreas Holmberg). Men i söndagens långdistans stämplade Schagerström fel i ledning med tio minuter två kontroller (av 23) före mål. Därmed byttes ett säkert guld mot en diskning (och Jacobsson bröt).

I finalen av skandinaviska cupen, i Trondheim, blev Filip Danielssons och Axel Ekströms resultatrader över sprintkval (fristil), distanslopp (tio kilometer klassisk stil) och jaktstart (15 kilometer fristil) 44–60–36 respektive 101–44–30. Ekström körde därmed upp sig 46:e till 35:e plats i jaktstarten, medan Danielsson jagade upp sig från 58:e till 40:e plats i minitourens slutställning.
”Rätt tung helg i Trondheim för min del! Nu blir de hem och leta efter formen inför kommande tävlingar”, skriver Danielsson på instagram.

I ungdoms- och junior-SM i friidrott tog Melker Forsberg bästa placeringen på medeldistans även om han inte lyckades motsvara sin fjärdeplats på Sverigelistan över 1 500 meter i P17-klassen när han gick i mål på 4.27,54 (han har sprungit nästan 14 sekunder snabbare i vinter), som nia i finalen. Jack Karlsson var 3,5 sekunder fån att ta sig till final i P19-klassen på samma distans och slutade på elfte plats med 4.13,50 (Axel Sandberg och Hamid Ali sprang på 4.37,52 respektive 4.55,16).

I den 43:e upplagan av Örebro parkrun tog både Johan Ingjald och Bella Lagrange sina nionde segrar i lopet, på 18.50 (enda under 21) respektive 23.29. För Lagrange var det avslutningen på en vecka som också innehållit 200-kilometersloppet (i skridsko, alltså) på sjön Runn i tisdags och som skulle ha innehållit även 53 kilometer maraton-SM i skridsko, men det ställdes in med kort varsel på grund av för få anmälda (Lagrange och sex till).

Helgens höjdare

1) Tjejvasan
Äntligen är det dags för Vasaloppsveckan (Kortvasan i dag, Öppet spår på söndag, men framför allt Tjejvasan i morgon), och det har börjat hända lite i listan inför lördagens tävling. Erika Bergentz skriver på Instagram att hon kommer från start, och efter tredjeplatsen i Wadköpingsloppet får hon gälla som favorit bland länsåkarna om inte Olivia Hansson eller Kristina Roberto anmäler sig sent (Maria Gräfnings är i USA och kör American Birkebeiner). Därtill finns Garphyttans Ronja Andersdotter, 16, som gör debut i Tjejvasan efter tre tidigare starter i Kortvasan 2013–2015. Hennes klubbkompis Elin Fjellström var 44:a 2016 (femma av juniorerna) och 64 i fjol (som förstaårssenior) och gör nu sin sjätte start i Tjejvasan.

2) Ungdoms- och junior-SM i friidrott
Efter inomhus-SM i Gävle förra helgen är det nu dags för ungdomarna och juniorerna att göra upp i Uppsala, och KFUM Örebro har fem löpare på plats för att springa 1 500 meter. Klart högst rankad, sett till årsbästa i Sverige, är Melker Forsberg som ligger på fjärde plats i P17-klassen. En outsider till medalj? Tja, möjligen, men man ska komma ihåg att topp tre på årsbästalistan – Omar M Nuur, Växjö, Emil Magnell Millán, Eskilstuna, och Anton Axelsson, Hässelby – varit i särklass i vinter, och de tre är anmälda till tävlingen. Nuur har sprungit nästan tolv sekunder snabbare än Forsberg, Millán har kutat över tio sekunder snabbare och Axelsson nästan nio. Det blir tufft för Forsberg att slå sig in i den trion, men ingenting är förstås omöjligt. Med på svenska topp 20-listan finns också Jack Karlsson (åtta i H19) och William Wickholm (tolva i H22), medan Hamid Ali och Axel Sandberg också är anmälda i H19-klassen. Av någon anledning kommer däremot inte Jonatan Gustafsson (Sverigetrea i H22) till start.
På hemmaplan verkar det som om banan för Örebro parkrun är löpbar igen.

3) Skandinaviska cupen i längdskidor
Både Filip Danielsson (i landslagsdress) och Axel Ekström (i Garphyttans blåröda) kör cupfinalen i Trondheim i helgen, och av deras instagramuppdateringar att döma väntar tuffa banor. Vi snackar en minitour som inleds med en sprint i fristil i dag, fortsätter med tio kilometer i klassisk stil på lördagen och avslutas med en jaktstart över 15 kilometer i fristil på söndag. Danielsson har kört fyra av sex race hittills i cupen och ligger 26:a i sammandraget, som tredje bästa svensk (topp 15 i sammandraget är alla norrmän …) medan Ekström hittills bara gjort en start.

Bubblare: I Östersund avgörs sprint- och långdistans-SM i skidorientering där Garphyttans Elin Schagerström är storfavorit i den yngre juniorklassen.

Därför står Emilia Fahlin över Europapremiären: ”Vill få ihop ett välbalanserat program”

I helgen är det dags för den stora Europapremiären för landsvägscyklisterna på damsidan, Omloop het nieuwsblad avgörs på lördagen och Omloop van het Hageland (Tielt-Winge) avgörs på söndagen. Två belgiska endagarstävlingar på nivån precis under världstouren. Örebrocyklisternas stjärna Emilia Fahlin var anmäld till båda, som en del av Wiggle-High5:s profilstarka lag, men när jag talade med henne i går (en längre intervju kommer på na.se i nästa vecka) avslöjade hon att det inte blir någon start i Belgien. Orsaken är att hon prioriterat om och kör världstourpremiären Strade Bianche i Italien nästa helg i stället.
– Vi hade lagträff i veckan där de sa att de behövde en tjej till till Strade Bianche, att de prioriterar den tävlingen högre än helgen i Belgien, och då sa jag att jag gärna tar en av helgerna men inte båda, och då blev det att vi bytte. Jag vill få ihop ett välbalanserat program och inte tävla för mycket nu i början, även om jag är jäkligt sugen på att tävla efter en lång vinter, säger Fahlin som haft mycket sjukdomsbekymmer tidigare om vårarna och därför vill skynda igång säsongen långsamt.
Efter Strade Bianche är Fahlin högaktuell för Ronde van Drenthe (11 mars), Trofeo Alfredo Binda (18 mars), Dwars door Vlaanderen (28 mars), Ronde van Vlaanderen (1 april), Amstel gold race (15 april) och La Flèche Wallonne (18 april).
Men som sagt, mycket mer om Fahlins vinter och satsning inför årets säsong i nästa vecka!

I morgon startar årets Crossfit open – därför är tävlingen så populär även bland bedrövligt svaga idrottare som mig

Ett litet blogginlägg som är mer av en krönika och kanske inte har så mycket med konditionsidrott att göra, egentligen. Men som ändå får ta plats. Om Crossfit open, som startar i natt.

I morgon startar en fem veckor lång höjdpunkt för nära en halv miljon människor världen över. En idrottstävling som inte likna något annat: Crossfit open. I grunden är det en första kvalomgång till VM, Crossfit games. I praktiken är det något mycket mer.
Crossfit som idrott har tagit världen med storm det senaste decenniet. Det har gått från att vara en populär träningsform på den amerikanska östkusten till att bli en liten sport som engagerar något hundratal till att bli en av världens snabbast växande idrotter. Crossfit kommer aldrig bli invalt i riksidrottsförbundet eller komma med på OS-programmet, hur populärt det än blir, eftersom den precis som till exempel brasiliansk jujutsu är organiserad som ett företag istället för som en idrottsorganisation. Men populärt är det. I fjol deltog över 350 000 idrottare världen över, varav runt 4 000 i Sverige. Bara 700 tar sig vidare till nästa kvalsteg, bara 80 får vara med på VM i Madison, Wisconsin, i augusti (om vi inte räknar junior-, veteran- och lagklasserna) och Lukas Högberg är den ende svensken som har en realistisk chans att nå hela vägen dit. Så varför är det så många som vill vara med och kvala?
Nå, för att svara på det får man karva lite i sportens själ. Crossfit är en träningsform som går ut på att kombinera styrke- och konditionsövningar (och, som de med sin egen lingo säger, ”gymnastiska” övningar, alltså sådana där man använder den egna kroppsvikten, till exempel chins och knäböj utan skivstång; men i grunden är ju det också styrkeövningar) för att utövarna ska bli allroundstarka. Men hemligheten bakom populariteten är inte att det är härligt att ta ut sig – det vet ju varenda människa som gjort några varv i ett elljusspår att det är – utan gemenskapen. Crossfit har förvandlat gymmet från en plats för ensamvargar som snabbt stökar av några set biceps- och magövningar till en ungdomsgård för vuxna, där man hänger, tränar, umgås. Och träningen, som allt som oftast är högintensiv, har ofta tävlingsinslag för att smiska upp intensiteten ännu mer. Och den där gemenskapen finns med in i open, VM-kvalet, där många gym (eller ”boxar”, på crossfitlingo) samlar alla sina medlemmar och kör grenarna tillsammans, och hejar fram varandra.
Open avgörs över fem veckor. Varje torsdag, under de här fem veckorna, släpps en ny gren, och så har alla människor världen över till måndagen på sig att utföra grenarna och registrera sina resultat på internet (endera validerade av en domare på plats eller genom att ladda upp videobevis på Youtube). Därefter summeras poängen och de bästa går vidare till nio regionkval över hela världen, varifrån de bästa av de bästa tar sig vidare till VM.
Jag? Tja, jag är anmäld för fjärde gången i år. Och även om jag, trots att jag främst ägnar mig åt löpning och bara kör lite crossfit på skoj någon gång ibland, har blivit starkare år för år har mina slutplaceringar blivit sämre och sämre beroende på att sporten vuxit och så många fler kommit med: 2015 var jag runt 84 000:e plats i världen, 2016 på 98 000:e och 2017 hade jag över 137 000 före mig i världen. Och det lär knappast gå bättre i år. Men placeringarna spelar ingen roll, det roliga är att umgås, tävla – och ta ut sig något så in i helvete mycket.
2.00 i natten mot fredag släpps första tävlingsgrenen. Ställ klockan!

Wengelin gör säsongsdebut på Cypern – satsar på VM-comeback: ”Förra året fanns fart i kroppen”

Matthias Wengelin, 30, tävlar efter ett år i Almby och ett i Örebrocyklisterna inte längre för någon Örebroklubb, men han bor kvar här även om han i år kommer att representera Länna Sport. På torsdag drar han igång säsongen (precis som Axel Lindh, som lämnat Almby för Härnösands CK) med Cyprus sunshine cup, ett etapplopp över fyra dagar på Cypern. Inför den tävlingen har tidsskriften Svenska Cycling gjort en stor intervju med Wengelin, som bland annat berättar att han i år kommer att styra om sin satsning från långlopp till crosscountry, OS-distansen där han 2014 och 2015 körde VM (i sprint var han femma på VM 2016, men den disciplinen har sedan i princip försvunnit, och det året körde han inte crosscountry på VM).
– [Huvudmålet] är att få köra mästerskapen i crosscountry igen, EM och VM, och ha chansen att göra bra ifrån mig är. Det var ett tag sedan jag körde det, och förra året kändes det som att det fanns fart i kroppen. Om det känns så i år också vill jag göra en extra satsning där och se om jag kan göra ett bra resultat, säger Wengelin till tidningen.
Efter Cypern bär det därför av till Sydafrika för världscup (det gäller att samla rankningspoäng så man inte tvingas stå längst bak i starterna, då är det helt hopplöst att ta sig fram till vettiga placeringar i crosscountryloppen), och sedan kommer det bli en hel del internationella tävlingar under året, men också Cykelvasan och långlopps-SM. Men på programmet står också tre tävlingar i Enduro world series, en världscup i den relativt nya tävlingsformen enduro där cyklisterna kör som i rally – korta, intensiva, tekniska specialsträckor där tiden tas med mellanliggande transportsträckor. Och Wengelin hintar i intervjun med Svenska Cycling om att det kan bli en helhjärtad satsning på enduro framöver.
– Det hade varit kul att klämma in innan man blir för gammal, för den cyklingen är jätterolig. Men vi får väl se, det här året ska jag testa hur det känns. Och se om jag har någon chans att utvecklas mer i det, eller om det fortfarande känns som att det är crosscountry som är roligast. Men jag är väldigt glad att jag har de här tre chanserna att prova, säger Wengelin till tidningen.
Mountainbike-EM avgörs i Glasgow den 7 augusti och VM i Lenzerheide i september. Men först väntar alltså tävlingarna på Cypern.
– Prologen blir nästan som en Enduro-sträcka, för vi kör utför mestadels. Det är lite smågalet. Sen är det två point-to-point tävlingar, och crosscountrytävlingen sista dagen. Så det blir ett bra uppvaknande för kroppen i alla fall. Det är tionde året i rad jag är här, säger Wengelin till Svenska Cycling.

Nils van der Poel (och Fredrik Nylén) tog revansch i Sigtunarännet

Ice race vintage blev ju ingen succé för OS-skrinnaren Nils van der Poel, som tvingades bryta drygt halvvägs, och då hoppade ju även Fredrik Nylén, som vunnit tävlingen två år i rad, av, och de båda delade tredjeplatsen. Men redan dagen därpå tog de gruvlig revansch – ja, främst van der Poel, då – genom att ta hem den första upplagan av Sigtunarännet, femmilstävlingen som ersatt nedlagda klassikern Vikingarännet. van der Poel och Nylén, som kommer från Karlskoga från början men sedan många år tillbaka bor i Karlstad, körde tillsammans även här, men gjorde upp på slutet och då drog OS-atleten det längsta strået och vann med sju sekunders marginal efter drygt 93 minuters åkning. Eva Lagrange, Sundsvall (som är äldre syster till örebroaren Bella Lagrange), vann damklassen och tog tredjeplatsen totalt, knappt åtta minuter bakom.

På anmälningsfronten kan man konstatera att Axel Ekström kommer åka finalen i skandinaviska cupen i Trondheim i helgen i Garphyttedräkt (Filip Danielsson är ju sedan tidigare uttagen i landslaget) och att Elin Schagerström kommer köra sprint– och långdistans-junior-SM i skidorientering i Östersund till helgen. Det kommer även Filip Jacobsson och Åsa Zetterberg-Eriksson (bara sprinten för henne, dock) göra. Kollar man in startlistan till lördagens Tjejvasan så är Elin Fjellström högst rankad av länsåkarna i startled 1A (alltså just bakom elitstartledet), medan Åsa Fjellström, Maja Blom, Erica Didriksson, Kia Lagerqvist och Jenny Liodden fyller på närmast bakom. Då finns ingen Olivia Hansson, Kristina Roberto, Maria Gräfnings eller Erika Bergentz med i resultatlistan än. Men det är ju långt till lördag.

Gräfnings tog säsongens första seger – vann klassiska Tartu maraton: ”Estland är mitt andra hemland”

Maria Gräfnings var tydlig att hon såg fram emot Tartu maraton efter förra helgens andraplats i La Transjurasienne. Och jösses vad Karlslundsåkaren levererade i det estniska långloppet på söndagen. Över 63 kilometer i klassisk stil ställde hon av konkurrenterna och vann med över 3,5 minuters marginal till självaste Seraina Boner, som ju gjort två OS och vunnit både Birkebeinerrennet och Marcialonga, efter tre timmar och 18 minuters tävlan. Och franska Aurelie Dabudyk, som dominerat långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup i vinter och vunnit samtliga de tre första deltävlingarna närmast före Gräfnings, var slagen med nästan fem minuter på tredjeplatsen.
”Det var tufft i dag. Jag stakade hela vägen, och det var en hel del nysnö i spåren. Men trots att det var jobbigt så kände jag mig starkare och starkare ju längre in i loppet vi kom. Man får alltid mycket energi när man är i ledningen, och jag bestämde mig för att gå för det. Aurelie har varit helt fantastisk den här säsongen, men i dag visade hon att hon fortfarande är mänsklig”, säger Gräfnings till den officiella hemsidan, och förklarar varför just Tartu maraton (som är en stor och klassisk tävling, med runt 10 000 startande varje år ett av världens största skidlopp, startat 1960) betyder extra mycket för henne: ”Estland är något av mitt andra hemland, eftersom min pojkvän (OS-åkaren Kein Einaste, som blev nia i herrloppet) kommer från Estland, så det var en speciell seger för mig.”
Att Dabudyk bara blev trea innebär att Gräfnings, som slutade tvåa bakom fransyskan i sammandraget i fjol, halverade avståndet upp till förstaplatsen i årets totalställning från 80 till 40 poäng.
Tre lopp återstår: American Birkebeiner i Hayward, Wisconsin, på lördag, Demino skimarathon i ryska Rybinsk den 3 mars (dagen före Vasaloppet) och Engadin skimarathon i Schweiz den 11 mars. Samtliga tre är fristilslopp, de två första över 50 och det sista över 42 kilometer.

I den andra långloppsvärldscupen, Ski classics, hade inte Bob Impola någon av sina bättre dagar i det tjeckiska 50-kilometersloppet Jizerská padesátka. Han tappade 2.51 på täten, där Morten Eide Pedersen gick solo till seger, på första halvan och fem minuter på andra halvan. Till slut 7.54 bakom och i mål på en 28:e-plats (men före bland andra Ilja Tjernousov, ryssen kan bli guldmedaljör i OS-femmilen i Sotji för fyra år sedan om Alexander Legkov och Maxim Vylegzhanin diskas, det har ju varit fram och tillbaka med domar och överklaganden kring dem). I sammandraget är Impola, som öppnade säsongen jättestarkt, nu nere på 21:a plats, i U26-tävlingen är han sexa. Säsongen avslutas med fyra deltävlingar uppe i Norden, där Vasaloppet är både först och störst, den 4 mars. Därefter följer Birkebeinnerrennet, Reistadslöpet och Ylläs-Levi.

I Skinnarloppet, det klassiska långloppet i Malung, var Karlslunds Olivia Hansson först in på upploppet, men hon blev omspurtad av hemmaåkaren Kristina Lycke som vann med en sekunds marginal. Spurten går att se med start 2.12 in i det här sammandraget från Skinnarloppet (Mittmedia sände ju hela tävlingen, bland annat på na.se). Karlskogafostrade Susanne Hedlund tog fjärdeplatsen, 4.17 bakom tätduon, och hennes bror Magnus Hedlund var bäste länsåkare på herrsidan med en elfteplats, 8.45 bakom helt överlägsne segraren Jens Eriksson, Dala-Floda.

I Jönköping avslutades längdskidornas junior-SM med stafetter i fristil (3×3,3 kilometer för damerna, 3×5 kilometer för herrarna) där Elin Schagerström gjorde en jättefin förstasträcka för Garphyttan och växlade som åtta, bara sju sekunder bakom Ulricehamn i täten. Mindre rutinerade lagkompisarna Ronja Andersdotter och Anja Andersdotter föll tillbaka i resultatlistan, via 15:e plats vid andra växlingen till en 14:e-plats i mål, 2.35 bakom segrande Offerdal. På herrsidan blev det en 29:e-plats för Emil Hagström, Mattias Törnqvist och Arvid Andersson, 6.26 bakom segrande IFK Mora.

Och i inomhus-SM i friidrott försvarade Tim Sundström den åttondeplats han kvalade till finalen på 1 500 meter på. Örebroaren, som tävlar för Stockholmsklubben Tureberg, sprang drygt fyra sekunder snabbare i dag men var ändå tio bakom segrande Kalle Berglund, Spårvägen, i mål.