Konditionsbloggen går på två veckors semester!

Precis när SM-veckan, med massor av härlig längdskidåkning (Filip Danielsson!) ska starta, och när veteran-EM i friidrott (Jonas Rosengren!) pågår och det är Nordenskiöldsloppet (Olivia Hansson! Danny Hallméns galna staksatsning!) och Varvetmilen (och Marsspelen) till helgen och Matthias Wengelin och Emilia Fahlin och Jacob Ahlsson ska ut och trampa igen och orienterarna står och stampar och när det nästa helg är Reistadløpet så passar Konditionsbloggen på att ta två veckors semester. Jo, det är sant. Mitt i mars försvinner bloggen i två veckor. Om ni saknar mig så hörs vi igen den 4 april!

Akuta spörsmål besvaras alltid via sms på 073-038 94 00.

Örebroaren vald till ordförande i orienteringsförbundet: ”Tycker vi ska jobba mot att nå 100 000 medlemmar”

Inge Blomberg var länsidrottschef i Örebro län i 21 år, 1991–2012, och fick 2010 hoppa in som generalsekreterare för O-ringen i Örebro. Nu är den 67-årige örebroaren klar för nästa uppdrag: I helgen valdes han till ordförande för Svenska orienteringsförbundet, och efterträdde därmed Lena Larsson som varit ordförande för förbundet 2010–2017. I en intervju med förbundets egen tidning Skogssport före årsmötet sa Blomberg bland annat att han brinner för att förbundet ska växa, i antalet medlemmar räknat.
– Jag tycker att vi gemensamt ska jobba mot att nå 100 000 medlemmar inom ett tidsbestämt antal år. Jag kan till och med se devisen ”Tillsammans blir vi 100” ta plats i kommande kommunikation i alla våra led. Ambitionen att fortsatt rekrytera och behålla medlemmar är central för att organisationen ska utvecklas, sa han till Skogssport.
In i styrelsen valdes också bland andra ex-karlskogingen, ex-Tisaren-löparen och förra landslagsorienteraren Linda Take, som fortfarande springer en hel del tävlingar (men mest rena löptävlingar nu för tiden).

I helgens blogginlägg glömde jag för övrigt att notera att Kevin Henriksson är ny distriktsmästare i längdskidåkning. Han var den ende senioråkare, dam eller herr, som kom till start när DM avgjordes i samband med klassiska Kilsbergsloppet, som kördes i konstsnöspåret uppe i Ånnaboda. Ja, Granbergsdals Magnus Hedlund var med också, och var 2.10 snabbare än sin mindre än hälften så gamle konkurrent över tio kilometer fristil, men Karlskogaklubben tillhör Värmlandsdistriktet, och därför blev guldet Henrikssons. Några äldre juniorer, i 20-årsklassen, från länet kom inte till start, men bland de yngre juniorerna, 18-årsklassen, vann skidorienteringsspecialisten Elin Schagerström 1.06 före Ronja Andersdotter medan Emil Hagström tog hem killarnas klass.

Persson vann världsrankningstävling och Gerdevåg tog hem Utrecht maraton

Josefin Gerdevåg vann Utrecht maraton (1.20.12, oklart om det är brutto- eller nettotid och om den kommer korrigeras någon sekund) och Erik Anfält blev trea (på 1.10.05; imponerande att vara mindre än 1,5 sekunder från perset med tanke på förutsättningarna) i kyla och blåst på söndagen. Fredrik Johnsson tvingades dock kasta in handduken efter att ha insjuknat under natten före loppet. Läs mer om det i den här artikeln på na.se.

Delar av Örebro läns orienteringsförbunds elitgrupp har senaste veckan varit på läger i Madrid, och avslutade i helgen med dubbla tävlingar i Rock’n’O trophy. Martin Regborn inledde säsongen med seger i lördagens långdistans (trots ”vidrigt väder med fem centimeter blötsnö i skogen”, ”bitvis vidrig terräng med svårframkomligt grönt elände” och att han inte var ”nöjd alls med det tekniska genomförandet heller”, som han skriver i sin träningsdagbok) som senare under dagen följdes av en andraplats i sprint och på söndagen av en tredjeplats i långdistans (sprinten och medeldistansen hade världsrankningsstatus, alltså nivån direkt under världscupen). Tisarens Lovisa Persson var tvåa i långdistansen, fyra i sprinten och vann sedan på söndagen, med över 4,5 minuter ned till sin klubbkompis och nyblivna A-landslagslöpare Josefin Tjernlund (som vann sprinten efter att ha stått över långdistansen).

Persson hade ju redan säkrat totalsegern i Löpex vinterserie inför dagens final, och faktum är att nästan ingen annan heller kom till start i damklassen i tävlingen i Lindesberg. Milans Therese Korkeakoski löpte ensam och vann, förstås. I herrklassen kom åtminstone tre löpare till start (men inte Daniel Attås som redan säkrat segern), och där vann William Segura.

Emilia Fahlin tvingades ställa in sin medverkan i Trofeo Alfredo Binda på grund av influensa (och Wiggle-High5:s kapten fick nöja sig med en tiondeplats). Och Örebro parkrun i går blev inställt på grund av chockhalkan (jag råkade kolla på gamla resultat när jag skrev om det i går på bloggen, men inlägget är uppdaterat nu).

van der Poels rekord, Gräfnings spurt mot Britta Johansson Norgren och Impolas mellandag efter Vasaloppet

I dag har det åkts fortare på skridsko i Behrn arena i Örebro än det någonsin gjorts på svensk is över huvud taget, VM i Göteborg 2003 inkluderat. Nils van der Poel slog till med 13.52,22 över 10 000 meter i SK Winners avslutningstävling, det första loppet på distansen under 14 minuter på svensk mark. Jag var på plats och skrev en hel del om den unika prestationen i den här (pluslåsta) artikeln som jag hoppas att ni inte missat.

Lördagens stora löpbegivenhet var ”utomhuspremiären”, Nora marathon. Starkaste enskilda prestationen svarade KFUM Örebros maratonsatsande fransman Thomas Chaillou för med 1.15.18 på den backiga halvmaran (över 13 minuter före tvåan), även om Västerås Åsa Bergman (3.35.27) och Mariestads Per Carlsson (3.14.36) tog hem helmarorna. Starts Marie Dasler (bästa länsatlet på swimrun-VM i höstas) vann kvartsmaran (som i princip är att jämställa med Sylvesterloppet) på 47.48, 1.56 före Örebro AIK:s Sara Jakobsson medan Per Eklöf tog hem segern på herrsidan med 41.54. På damernas halvmara var Anna Hellström, Stockholm, starkast på 1.33.06, drygt tre minuter före ÖAIK:s Cecilia Svedin. Ironman-VM- och swimrun-VM-atleten Lotta Nilsson slutade sexa där på 1.53.28, medan hennes dotter Bibben Nordblom, som också tävlat i VM i både ironman och swimrun, blev sexa på helmaran med 4.16.49. Totalt kom 118 löpare till start.

Bob Impola hade … låt oss säga ”en mellandag” … när Birkbeinerrennet avgjordes två veckor efter hans andraplats i Vasaloppet. Karlslundsåkaren släppte 6,5 minuter redan till Skramstad (dit täten tog sig på 31 minuter) och var i mål hela 35 minuter bakom Andreas Nygaard, som ju bara var sekunden före som segrare i Vasaloppet … Andraplatsen i Vasan följdes av en 208:e-plats i birken. Desto roligare då att hans klubbkompis Maria Gräfnings gjorde sin blott andra start i skiclassics i vinter (hon har ju kört den andra långloppsvärldscupen, Fis Worldloppet cup, där hon slutade som totaltvåa) och tog en finfin sjättpelats efter att ha fått ge sig mot Britta Joansson Norgren och Emilie Fleten i en tremannaspurt om fjärdeplatsen, drygt 13 minuter bakom överlägsna segraren Justyna Kowalczyk. Två lopp återstår i skiclassics, Reistadlöpet den 7 april och Ylläs-Levi veckan därpå. Men redan till helgen tävlar en stor del av långloppseliten igen, i 22-milaprövningen Nordenskiöldsloppet.

 

Helgens höjdare – Bob Impola tillbaka efter Vasaloppssuccén

1) Birkebeinerrennet
Har man sett för många bilder på Bob Impola som äter tårta och sprutar champagne på instagram sedan segern i Vasaloppet för att han ska orka återupprepa succén när långloppsvärldscupen i morgon återupptas med Birkebeinerrennet? Näe, jag har också sett en del bilder på Bob som tränar på gym, som stakar på band och som förbereder sig för de tre sista deltävlingar i skiclassics för att låta mig luras … Nu är det ju ett faktum att den norska klassiker – som går över ett fjäll där första halvan är uppför och andra halvan är nedför – aldrig passat honom lika bra som Vasaloppet (2016 var han 64:a i vasan och 88:a i birken, i fjol var han 13:e i vasan och 73:a i birken), så man ska förstås ändå inte ha för stora förväntningar. Men har han bibehållit något av formen från den där magiska söndagen så kan det bli ett roligt lopp den här gången också. Impolas klubbkompis Maria Gräfnings, som avslutade sitt största engagemang för året (Fis worldloppet cup) förra helgen, har hintat en del om en start i Birkebeinerrennet på instagram (hon har tränat med ryggsäck [i birken måste man ha minst 3,5 kilo på ryggen, det är en specialregel] och gjort reklam för en tävling med anknytning till loppet), så vi får väl se om hon också dyker upp på startlinjen även om hon än så länge inte finns med i startlistan.

2) Trofeo Alfredo Binda
Emilia Fahlin fick ju dåligt betalt för en riktigt bra insats i Ronde van Drenthe förra veckan, och tävlar nu för tredje helgen i rad i världstouren. Den här veckan står klassiska Trofeo Alfredo Binda på programmet för Örebrocyklisten. Tävlingen är 131 kilometer lång och har start i Taino och mål i Cittiglio, strax utanför Varese i Lombardiet (norra Italien) efter en avslutning med fyra vändor på ett 17-kilometersvarv (men en stigning på 140 höjdmeter per varv). Fahlins britiska stall Wiggle-High5 har bytt i övrigt bytt ut hela laguppställningen jämfört med förra helgen – bara örebroaren är kvar. Kapten den här veckan är Elisa Longo Borghini, som kommer just från norra Italien, och med i laget finns också franska Audrey Cordon-Ragot, japanska Eri Yonamine, österrikiska Martina Ritter och brittiska Elinor Barker. De tre sistnämnda är nya i laget i år, Yonamine och Ritter körde Strade Bianche med Fahlin medan Barker och Fahlin tävlar ihop för första gången nu. Fahlin har kört Trofeo Alfredo Binda de två senaste säsongerna, men inte lyckats kriga sig med in till mål i tätgruppen på den tuffa banan.

3) Löparsäsongen drar igång på allvar
Nora marathon kickar igång löparsäsongen i länet på allvar (jag har redan skrivit en del inför den tävlingen både här och här), och dessutom sticker ju ett gäng Örebrolöpare till Utrecht för att prova farten över halvmaran, och så står löparklubben IF Start som värd för veckans upplaga av Örebro parkrun, som precis som vanligt är gratis och startar 9.30 på lördagsmorgonen. Det finns med andra ord inga ursäkter för att inte knyta på sig löpardojorna i helgen …

Bubblare: Mindre än en vecka efter att han svarade för ”den klart bästa individuella seniorprestationen inom svensk skridsko sedan Tomas Gustafsons tid” kommer Nils van der Poel och kör SK Winners avslutningstävling i Behrn arena. Och på söndag avslutas Löpex vinterserie, även känd som Nattcupen, med dagstävling i Lindesberg (men Daniel Attås och Lovisa Persson är redan klara mästare).

Snabba Örebrolöpare möter våren (nåja) med halvmara i Utrecht

Erik Anfält (sexa i distriktet genom tiderna på 1.08.49) och Fredrik Johnsson (127:a på 1.16.52) finns med i startlistan till Utrecht science parks halvmaraton, i nederländska Utrecht, på söndag. Säkert finns fler Örebro AIK-löpare med i startlistan (de brukar vara ett gäng när de drar på äventyr), men Erik och Fredrik är de som skrivit mest på instagram inför tävlingen, och någon startlista har jag inte lyckats hitta på tävlingens hemsida. De bokad nog resan dit för att möta våren och få lite behagligare temperatur (och plattare bana) än i Nora marathon, men möts av en prognos för snöfall på lördag och minusgrader hela söndagen …
Anfält har, efter att ha haft en spikrak formkurva från det han började springa allt seriösare vid 30-strecket tävlat rätt furiöst och haft en lika imponerande utvecklingskurva (från 3.04 på Stockholm marathon som 31-åring 2007 till att springa för svenska landslaget i samma tävling 2015 [SM-femma på 2.28.09] och senare samma år göra 2.25.03 i Valencia), slitit med en hel del skadebekymmer de senaste åren. Det har handlat om trilskande baksidor och en ömmande rygg, bland annat. När han varit bra har han fortfarande varit ruggigt bra (seger i Ultravasan 45 i somras), men det har blivit glesare mellan tävlingarna och fler instagrambilder av vattenlöpning och elliptigocykel (läs: rehabträning) de senaste åren. Men följer man honom just på instagram går det inte att undvika att imponeras av hur han ändå lyckas hålla kroppen i trim på den mycket höga nivå han ändå gör, trots att den trilskats senaste tiden. Bara de här bilderna han lägger upp på sin pulsklocka, som när han förra helgen avverkade 44 kilometer i 3.53-tempo på söndagslångpasset eller när han två måndagar i rad klämde av tiokilometerspass under 34, för att däremellan ibland knappt kunna springa alls (men ändå träna rehab med samma frenesi). Det är naturligtvis dedikationen som ger resultat. Återstår att se vad det ger i Utrecht, som bara är ett delmål på vägen mot nästa resan till Nederländerna, för Rotterdam marathon den 8 april. Och känner jag Anfält rätt är också den tävlingen bara ett delmål på väg mot något ännu större. Han fyller 42 två dagar före loppet i Rotterdam och jag vet att han pratat om att testa lite längre distanser (än maraton) i terräng när han känner sig klar, men jag misstänker att han inte slutar satsa förrän han åtminstone persat på maratondistansen en gång till.

En annan tävling som skulle ha löpts på söndag är Måsenstafetten, en traditionsenlig start på orienterarnas stafettsäsong (som kulminerar med Tiomila och Jukola) och dit Tisaren som vanligt hade anmält två herr- och två damlag. Men på onsdagen tvingades tävlingsledningen fatta beslutet att ställa in på grund av rådande snöläget. ”Snödjupet var 5-30 centimeter med en yta av skare som inte riktigt bär”, skriver de på hemsidan, och fortsätter: ”Det innebär, att vi inte kan erbjuda sportsliga tävlingar och att det också är en ökad risk för skador.” Även fredagens och lördagens individuella tävlingar i samma område, Nyköpingsnatten och Nyköpingsorienteringen (dit bland andra Lilian Forsgren var anmäld), är inställd, precis som Tibrotrippeln. Återstår att se om Kolmårdsdubbeln nästa helg går att genomföra. Tur i varje fall att Löpex vinterserie, som har final på söndag, inte är väderkänslig …

Samlar in pengar till barndiabetsfonden med nytt lopp i Ånnaboda

Eftersom jag råkar vara medlem i Nature Running (liksom OK Djerf för orienteringen och Granbergsdals IF för skidåkningen) ska jag förstås inte skriva för mycket om deras arrangemang (man kan tycka att det blir brist på objektivitet och trovärdighet i rapporteringen då), men eftersom det bara är jag som har en blogg om konditionsidrott här på na.se så tänkte jag ändå tipsa om ett väldigt trevligt arrangemang som föreningen står bakom: #diabeteshjältar trail. Ett lopp som egentligen inte är en tävling utan mer av en insamling, till barndiabetesfonden. Det går av stapeln på en tiokilometersslinga i Ånnaboda mellan nio och 13 den 21 april, och man får springa valfritt antal varv samt skänka en valfri summa pengar till fonden (någon annan anmälningsavgift är det inte).
Redan i helgen är det ju dags för Nora marathon, och bland namnen som tillkommit sent i startlistan finns banrekordhållaren Thomas Chaillou, som det här året väljer att springa halvmaran där han förstås blir stor favorit.

Skrev historia i skridsko-VM i söndags – på lördag tävlar van der Poel i Örebro igen

Ingen med minsta intresse av konditionsidrott kan väl ha undgått Nils van der Poels magiska prestation under allround-VM, utomhus på en fullsatt och kokande olympiastadion i Amsterdam, i söndags. Trollhättekillen vann 10 000-metersloppet i allround-VM före åkare som legendaren och förre världsrekordhållaren på distansen Sven Kramer (nuvarande rekordhållaren Ted-Jan Bloemen kvalade inte ens in, som topp åtta efter 500-, 1 500- och 5 000-metersloppen, och fick därför inte köra 10 000). En prestation som, när man adderar den sammanlagda sjätteplatsen i mästerskapet (0,8 poäng, motsvarande 0,8 sekund på 500 meter eller 16 sekunder på 10 000 meter, från medalj), Svenska skridskoförbundet beskrev som ”den klart bästa individuella seniorprestationen inom svensk skridsko sedan Tomas Gustafsons tid” (och därmed alltså bättre än allt till exempel Johan Röjler presterade, frånsett lagtempona, under sina seniorår som bland annat innehöll tre OS …).
Till saken hör ju att van der Poel inte alls trodde han hade några stora förhoppningar inför mästerskapet. Det var därför han bara tre veckor tidigare ställde upp i 20-milaloppet Ice race vintage i Örebro, där han dagen före berättade för mig: ”Det förstår ju alla att det inte är optimalt att köra ett långlopp som Ice race vintage så tätt inpå ett mästerskap, man borde ju ligga och köra intervaller och korta drag egentligen. Men jag gör det ändå, för jag tycker det verkar så roligt. Och jag vet att jag ändå inte har någon chans att vinna ett allround-VM.”
Vann allround-VM gjorde han ju inte heller, men prestationen var ändå enormt stark. Och faktum är att van der Poel inte är klar med Örebro. Redan på lördag, mindre än en vecka efter det mäktiga loppet i Amsterdam, kommer han faktiskt och kör 10 000 meter inne i Behrn arenas bandyhall. Det handlar om Örebroklubben SK Winners numera traditionsenliga avslutningstävling, där det tävlas i en sammanlagd poäng över 300 och 10 000 meter. van der Poel körde tävlingen för två år sedan, och slog då det nu gällande banrekordet på 10 000 meter (14.18,05). Frågan är om det, och tidernas bästa resultat på svensk bana, hans 14.03,33 från SM i januari, är i fara på lördag.
Totalt är hela 40 åkare anmälda till tävlingen på lördag (där hälften väljer att åka 3 000 istället för 10 000 meter), och bland dem märks två trefaldiga olympier i Johan Röjler och Per Bengtsson samt Wilhelm Ekensskär (som 20 år gammal är en av Sveriges mer lovande åkare) och dubbla Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén (som har med sig sonen Ludvig) och långloppsspecialisten Bella Lagrange. Tävlingarna pågår 12–18 på lördag.

Länets nya ultralopp – springa norraste delen av Bergslagsleden

Ett lopp över 28 mil (fördelat på fem dagsetapper) och med 6 000 kronor i anmälningsavgift (som förvisso inkluderar både transporter och övernattning och mat, så jag klagar inte på kostnaden) är förstås inte för vem som helst. Därför är det inte så konstigt att Bergslagsleden på fem dagar haft sju respektive sex deltagare (löpare i lag räknade var för sig) under de två första upplagorna (Markus Björnström och Martin Kindgren vann 2016, Helle Manvik satte banrekordet 38.19.40, effektiv tid, i fjol). Så nu öppnar Random Events (Håkan Röjler, Johan Röjler och Peter Knoblach, som också arrangerar bland annat Rusakulan vertikal tour, Ice race vintage och Hjälmartempot) upp för en tävling på den första etappen av femdagarsloppet, som en separat tävling. Kloten–Nyberget heter det helt nya ultraloppet (och det är förstås också bansträcknigen, de tre nordligaste etapperna på Bergslagsleden) som lanserades i fredags, och det har gemensam start med Bergslagsleden på fem dagar 8.00 på morgonen den 31 juli. Totalt 58 kilometer och runt 2 000 höjdmeter väntar på deltagarna, vars antal är begränsat till 25 och där anmälningsavgiften är mer human 600 kronor.
Bergslagsleden på fem dagar har just nu åtta deltagare klara för den tredje upplagan: Örebroaren Antje Torstensson (som gjorde 66,66 kilometer på sex timmar i ultradebuten i fjol), belgaren Thijs Leroy (som sprungit ett 25-milaetapplopp i Patagonien på 32 timmar), stockholmarna Pär Bjelkmar (som gjort UTMB under 40 timmar), Mats Andrén (som gått från Stockholm till Sydney) och Fredrik Widfeldt, Uppsalalöparen Daniel Zetterqvist, och Falkenbergsparet Stefan och Karin Lagerblad som springer som ett tvåmannalag.
Andra ultralopp i länet? Tja, tyvärr verkar det inte bli något av Sixtorpsloppen i år heller, men Munkastigen trailrun (28 april), Örebro backyard ultra (10 maj), Silverleden på en dag (30 juni) och Bergslagsleden ultra (22 september) blir av.
Missa heller inte Tiveden trail (14 juli) som förvisso ”bara” är 23,2 kilometer och som därtill ligger några kilometer på fel sida länsgränsen (i Västergötland) men som ser ut att gå på en väldigt fin bana (jag har tyvärr inte haft möjligheten att kuta där än).

Gräfnings två tiondelar av en sekund från totalsegern efter 383 kilometer (och Fahlin en krasch från succé)

Två tiondelar av en sekund – efter 383 kilometers skidåkning. Relativt distansen (sett över säsongens alla sju deltävlingar, alltså) lär marginalen mellan vinst och andraplats i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup vara en av de minsta som konditionsidrottsvärlden sett. För hade Karlslundsåkaren Maria Gräfnings bara varit 0,2 sekunder snabbare i finaltävlingen Engadin skimarathon i dag, och därmed varit före norskan Mari Eide, så hade hon tagit hem hela tjottaballongen. Men nu lyckades hon inte med det, nu blev hon fyra istället för trea i det schweiziska långloppet i fristil, och eftersom enda konkurrenten om totaltiteln, franska Aurelie Dabudyk, samtidigt spurtslog sin landsman Emilie Bulle med sekundmarginal i kampen om sjundeplatsen så slutade Gräfnings och Dabudyk på samma poäng i cupen (486) – och därmed tog Dabudyk hem titeln tack vare fler loppsegrar i vinter (3–1). För Dabudyk var titeln den tredje raka, och det är hon andra åkare genom tiderna att uppnå efter Cristina Paluselli 2004–2006 (cupen har funnits under olika namn sedan 1999/2000 och tidigare svenska segrare är Antonina Ordina, Elin Ek, Jenny Hanson och Sandra Hansson), för Gräfnings var det andra raka andraplatsen i totalen.
”Jag är så lycklig över att ta min tredje totalseger i rad, men det här året var det väldigt jämnt. Maria har varit så stark de senaste loppen att hon nästa tog mig. Det gör att jag är ännu gladareöver att jag lcykades hålla undan”, säger Dabudyk till Worldloppets hemsida.
22-åriga schweiziska stjärnskottet Nadine Fähndrich (fyra i teamsprinten i OS) vann själva finaltävlingen, Engadin skimarathon, med nästan 1,5 minuters marginal till landsmannen Rahel Imoberdorf (som blev trea i cupen) på andraplatsen. Holmes och Gräfnings var ytterligare 1,5 minuter bakom, medan Dabudyks grupp var 2,5 minuter bakom dem.
Återstår att se hur Gräfnings, som tävlat åtta helger i rad, väljer att avsluta säsongen. Det finns ju bland annat tre tävlingar kvar i den andra långloppsvärldscupen, Skiclassics, närmast Birkebienerrennet på lördag.

Även örebroaren och proffscyklisten Emilia Fahlin var mycket nära succé på söndagen. Jag såg sista 20 kilometerna (som tv-sändes av ett nederländskt bolag) av Ronde van Drenthe, och Wiggles lagarbete var imponerade att följa. Lisa Brennaur och Kirsten Wild låg längst bak i klungan, snackade med varandra och sparade kraft inför spurten, medan Fahlin och Julie Leth arbetade framme i tät för att det inte skulle gå iväg några utbrytningar. Ja, Fahlin var allra längst fram och bevakade med mindre än tre kilometer kvar. Men sedan, när Wild (som tog tre guld på ban-VM i nederländska Apeldoorn och nu gjorde landsvägsdebut i Wiggle-tröjan) skulle hjälpas fram till en bra spurtposition gick Moniek Tenningo och Lotta Lepistö in i en refug just efter en högersväng och krsachde precis framför Wigglegänget. Wild gjorde en kvick undanmanöver på andra sidan refugen men gick i backen mot trottoarkanten där, och hela uppdraget blev förstås förstört, bara 1 500 meter före mål. Istället satte Amy Pieters (nederländska stjärnan i Boels-Dolmans) in en långspurt och lyckades hålla en vilt jagande Alexis Ryan (23-årigt amerikanskt stjärnskott i Canyon-Sram som tog sin första proffsseger så sent som i fredags) bakom sig. Brennauer blev bästa Wigglecyklist på 14:e plats, Fahlin rullade i mål som 22:a, Leth som 30:e och Wild kom upp på hjulen och korsade linjen som 44:a.
För Fahlin lär det trots allt ha varit en finfin genomkörare, och även om banan i Drenthe närmast pannkaksplatt så är det ett kvitto för henne att hon kan sitta med i täten och diktera villkor så sent i ett lopp så här tidigt på säsongen, det var ju säsongens blott andra start för Fahlin efter lerbadet (och det efterföljande flygstrulet) på vägarna runt Siena förra helgen.
Härnäst väntar en ny tur till Italien för Fahlin, där Trofeo Alfredo Binda körs nästa söndag.

Sverigecupen i längdskidor avslutades på söndagen med en jaktstart där totalledande Teodor Peterson inte kom till start och istället först startande Daniel Svensson blev omåkt av Oskar Svensson som spurtslog Karl-Johan Westberg efter 15 kilometer fristil. Garphyttans Lucas Lennartsson var bäste länsåkare och avancerade från 25:e startposition till en 18.e-plats i mål, och var faktiskt bara två sekunder efter segrande Svensson i ren åktid (han hade fjärde bäst åktid av alla, bättre än ett gäng landslagsmän). Lillebror Marcus Lennartsson slutade 26:a.
I distriktsstafetten som avslutade juniorernas cupsäsong hade Örebro inget damlag på plats, men killaget blev det en 17:e plats efter att Emil Hagström gått starkt och hållit en sjätteplats på förstasträckan.

Redan i går avgjordes för övrigt Hälleforsrännet, med tio respektive 15 kilometer i klassisk stil, med intervallstart, för seniorerna. IFK Moras Madelene Nord (landslagsåkare och EM-silvermedaljör i draghund, född i Karlskoga men uppvuxen i Dalarna, som också vann Lospåret härom året) vann damklassen över 5,5 mintuer före tvåan Cecilia Eriksson, Hagfors, och Nusnäs Jonathan Hedbys /som varit topp 100 på Vasaloppet ett par gånger) vann herrklassen minuten före IFK Moras Tim Magnusson (Granbergsdals USM-silvermedlajör Ludvig Berg såg i varje fall till att det blev en länsseger i H16-klassen. Skidsäsongen i länet avslutas med Kilsbergsloppet (i år individuellt DM) nästa helg och nya Linderännet helgen därpå, men redan i morgon, måndag, avgörs jaktstarten på totalresultatet i Tour de Kif (som dock inte räknas in i själva touren).