Helgens höjdare – Regborn jagar revansch och Nordblom sjätte VM-medaljen

1) Världscupen i orientering
Förra året radade Martin Regborn upp topplaceringar i världscupen och var så här års på pallen i sammandraget och med i snacket om slutsegern (till slut blev det en fjärdeplats efter att han drabbats av sjukdom inför och under finalhelgen). I år ligger han först på 18:e plats i sammandraget (om än bara en placering och åtta poäng bakom bäste svensk, Gustav Bergman) efter ett EM som präglades av sjukdomar och ett VM med tveksam fysisk form (båda ingick i världscupen), och den här gången handlar det först och främst om revansch för Örebroorienterarens skull (han genrepade med seger i en öppen klass i samband med Östergötlands och Södermanlands stafett-DM i söndags, efter att ha slutat tia på 10 000 meter i friidrotts-SM förra fredagen). Världscuphelgen i Norge inleds med en förkortad långdistans (beräknad segertid 65 minuter på 9,3 kilometer för damer och 80 minuter på 13,6 kilometer för herrar, varför i hela friden det nu ska skiljas mellan könen 2018). Därefter avgörs prolog (23–25 minuter beräknad segrartid) följd av jaktstart (över 5,9 respektive 7,6 kilometer, som beräknas ta 45 minuter att kuta), och hela rasket avslutas med stafetter på söndag. Tisarens duo Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (som båda sprang Blodomloppet i Örebro förra torsdagen och gjorde 38.04 respektive 38.49 över asfaltsmilen) finns också på plats i Östfold för helgens tävlingar, de båda har tidigare i år bara fått göra varsin världscuptävling (Tjernlund var 22:a på långdistansen i EM, Forsgren 19:e på medeldistansen).
I dag startar damerna strax före tolv och Regborn går ut bland de sista strax efter 13.

2) Kilsbergen trailrun
Det är inte ofta man får skriva att en löptävling i Örebro län är fullbokad, men så är fallet med Kilsbergen trailrun (ja, springer man för en klubb som är ansluten till Närkes friidrottsförbund, och därmed utmanar om poäng i långloppscupen, är det förvisso fritt fram att anmäla sig till 14-kilometersloppet med start och mål i Ånnaboda alltjämt, men för alla andra är det kört). I slutet av förra veckan nåddes taket på 400 anmälda (däribland jag, förstås, och jag antar att jag anmälde mig rätt tidigt eftersom jag fått startnummer fyra …), och
Nytt för i år är att det också arrangeras ett femkilometerslopp (som jag provsprang häromveckan, trevlig bana!) och ett barnlopp, som inte är fulltecknade. Av starkare namn märks Karin Forsberg (som har banrekordet), Kajsa Rosdal, Jonathan Kandelin, Per Eklöf, Mathias Wiktorsson, Johan Ingjald och Maria Eriksson (som dock ska springa Tjejmilen i Stockholm dagen innan, så benen kanske inte är så fräscha – det ska för övrigt också Mikaela Kemppi). Men det finns ju alltid en chans att de riktiga kanonerna (Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren, Liduina van Sitteren, Filip Dahlgren och så vidare) efteranmäler sig.

3) Ö till ö
Förvisso inte förrän på måndag, men så tidigt på morgon (5.00 från Sandhamn) att det fortfarande känns som helg (kanske). Gyttorps Bibben Nordblom jagar sin sjätte VM-medalj och Marie Dasler kör igen efter att ha blivit bästa dam i fjol. Dessutom kör Mårten Vidlund och Matti Tordsson äntligen tillsammans igen i herrklassen. Direktsändningen (spana in här på måndag morgon!) brukar vara en fröjd att följa. Och missa inte mitt reportage med Bibben inför tävlingen!

Höstplanering med gruvlöpning (och favoritsegrar i Moto tour)

Trots att jag bommade anmälningsstoppet i söndags med runt 20 timmar så lyckades jag, tack vare en välvillig tävlingsledare, säkra en plats i Run of mine nästa lördag, det tio kilometer långa loppet som går ned i, runt i, och upp ur gruvgångarna i Zinkgruvan. Loppet arrangeras för andra gången, i fjol krockade det tyvärr med Bergslagsleden ultra (som jag i slutändan inte heller kunde springa på grund av förkylning och jobb), men i år kände jag att jag var tvungen att ta chansen. Roligt och unikt lopp, så nära geografiskt och man vet aldrig hur länge det kommer att finnas kvar … Jag är superladdad. Loppet kommer bli det sista i en trestegsraket som inleds med Kilsbergen trailrun på söndag och fortsätter med Berga knockout på fredag eftermiddag, och efter de tre kommer jag att träna lättare och hitta formen inför höstens stora mållopp: Bergslagsleden ultra den 22 september. Det kommer bli grymt! Därefter får vi se om det blir något mer seriöst tävlande i höst. Kanske en snabbare asfaltsmara för att se vad benen duger till, vi får se om jag är sugen på det efter BLU.

I kväll löptes Karlstads version av Blodomloppet, som dock inte lockade tillnärmelsevis så många löpare som Örebros. Ex-karlskogingen Linda Take vann hur som helst damklassen med över 2,5 minuters marginal, med tiden 42 blankt över tio kilometer.

I går kväll var det förstås sjätte etappen (av åtta) i rullskidcupen Moto tour, och utanför Nora gjorde Olivia Hansson och Robert Brundin precis som vanligt: Sopade hem nya segrar. Hansson var ensam till start i damklassen (men slog mer än hälften av herrfältet) medan Brundin vann herrklassen i det 13 kilometer långa masstartsloppet med 14 sekunders marginal ned till tvåan, Viktor Hansson. Delade tvåorna Pär Wedin (sexa i kväll, 1,5 minuter bakom Brundin) och Viktor Hansson kan nu maximalt komma upp i 183 respektive 182 poäng i cupen, så Brundin säkrar segern om han bara startar de två sista loppen (då når han 184 poäng bara på deltagarpoängen, och är han topp 15 får han ju dessutom racepoäng vilket betyder att en topp sju-plats i någon av de två kvarvarande etapperna räcker för att säkra segern). En 14 kilometer lång etapp med individuell start den 12 september och en masstart den 17 september är de två som återstår.

Vem blir först att klara Wadköpingsdubbeln? (Och svenska mästaren till Bergslagsloppet!)

Om tre veckor är det dags för första upplagan av Wadköpingslöpet, ni vet löptävlingen i Karlslunds IF:s regi som ersätter det tio kilometer långa landsvägsloppet Karlslundsloppet, som hade problem att locka deltagare de sista åren och 2017 helt sonika ställdes in (efter att inte ha fått en plats i långloppscupen). Wadköpingslöpet har förstås fått sitt namn som en travesti på klubbens största arrangemang, skidtävlingen Wadköpingsloppet (som i sin tur förstås fått namnet från Hjalmar Bergmans Wadköping), och är ett terränglopp av det något brutalare slaget: ”Örebros tuffaste terränglopp”, enligt devisen på inbjudan.
Banskissen publicerades häromveckan, och även om start och mål sammanfaller med de i Örebro AIK:s Kilsbergsleden, vid Karlslunds motionscentral, så har tävlingsledarna i Karlslund ansträngt sig för att hitta så många branta upp- och nedförsbackar som möjligt i stället för att nöja sig med det befintliga terrängspåret. Vi snackar 18–24 gånger (beroende på hur man räknar var en backe tar slut och nästa börjar) upp- och nedför den ås som löper vid Karlslundsspåret, fördelat på sex–åtta gånger per varv på det 3,5 kilometer långa varv som ska avverkas tre gånger för totalt 10,5 kilometer. Jag har inte varit på plats och provsprungit och mätt höjdmeter än, men mellan högsta och lägsta punkten lär det skilja 25 meter, och det blir ganska många gånger upp och ned, och rätt så brant dessutom. En kul utmaning, helt enkelt.
Enda problemet (och det som gör att bland annat jag själv inte kommer till start) är att tävlingen avgörs den 23 september, dagen efter Bergslagsleden ultra, det 45 kilometer långa loppet mellan Digerberget och Ånnaboda som i år arrangeras för femte gången och som också går i tuff terräng. Återstår att se om loppen snor deltagare från varandra, eller om det lockar olika målgrupper. Vore ju trist om Wadköpingslöpet (eller Bergslagsleden ultra för den delen) gick samma öde till mötes som Karlslundsloppet.
En annan fråga är ju också vem som blir först (och snabbast) att klara av Wadköpingsdubbeln. Har Vasaloppet en trippel måste ju Karlslunds IF ordna en dubbel med Wadköpingsloppet och Wadköpingslöpet, tänker jag. Och sedan är det väl bara att dra igång en cykeltävling till nästa år?!

Redan nästa helg är det dags för Bergslagsloppet, långdistanstävlingen i mountainbike som avgörs uppe i Ånnaboda för femte året i rad. Örebroaren och landslagsstjärnan Matthias Wengelin, som vann 2015 och 2017, är upptagen med VM just då, men Emil Lindgren, som vann SM i OS-disciplinen crosscountry i somras och som dessutom vann just Bergslagsloppet när tävlingen hade maraton-SM-status 2016, är klar för start, meddelar tävlingsledningen via mail. De skriver också att det ser ut att bli deltagarrekord med över 500 cyklister på plats.

Emilia Fahlin står som väntat över Boels ladies tour, som körs i Nederländerna den här veckan. Men när jag sms:ade henne i går meddelade hon att hon är okej efter kraschen i  GP de Plouay i lördags, och att hon kommer att köra Lotto Belgium tour med fyra etapper med start på tisdag. Det är däremot inte klart vilka distanser hon kommer att köra på VM i Österrike i slutet av augusti (hon har ju tidigare känt att hon inte har så mycket att hämta i linjeloppet, som hon väl ändå kommer att köra, och då är frågan om hon kommer att satsa mer på tempo och/eller lagtempo).

Så blir nya ”Trav”-loppet

Lyckades äntligen information om ”Trav”-loppet på internet, som det lite märkliga namnet är på den nya löptävlingen som avgörs nästa lördag, den 8 september (samma dag som Norasjön runt och Run of mine). Loppet är sex kilometer långt, man startar bakom den startbil som används vid travtävlingar och springer både på själva travbanan på Örebrotravet och i området runt den (ute i Marieberg). Kanske inte så naturskönt, men lite annorlunda. Start 15.00. Det arrangeras dessutom en barnklass med det fyndiga namnet Ga-loppet …

I början och slutet av min monstersemester har ju rullskidcupen Moto tour rullat på, och när det i morgon är dags för det 14 kilometer långa Tough race of Yxe, på en väg parallell med riksväg 50 utanför Nora, skriver vi etapp sex av åtta. Olivia Hansson har vunnit samtliga fyra hon ställt upp i medan Robert Brundin vunnit de tre senaste efter en lite trögare start på säsongen (han tog stryk av Viktor Hansson två gånger om, och i en etapp ställde självaste Vasaloppstvåan Bob Impola upp och vann förstås). Avgjort är det redan på damsidan, men på herrsidan måste Brundin fortsätta tävla för att hålla främst Hansson och Pär Wedin bakom sig.

Missade för övrigt mer cykel än bröderna Ahlsson i helgen: Matthias Wengelin körde hem en tredjeplats i Alliansloppet mtb fyra minuter bakom Emil Lindgren och Cykelvasavinnaren Michael Olsson, som hade en spurtstrid längst fram.

Nya tävlingskonceptet – löpare slås ut efter varje varv

Har ni kollat på elimineringslopp i bancykel någon gång? I sådana fall hajar ni genast grundförutsättningarna för nya löptävlingen Berga Knockout, vars premiärupplaga kommer att avgöras strax utanför Fjugesta på fredagseftermiddagen den 7 september. Det handlar nämligen om en löptävling där den eller de (beroende på antalet startande) som är sist efter varje 1,5-kilometersvarv (varierande underlag och några ”hinder”, tänk enklare OCR, tror jag) åker ut.
Det är Morgan Rosell, mannen bakom bland annat Sixtorpsloppen, Påsklöpet och endurotävlingen Battle of vikings, som ligger bakom idén, som även innefattar en endurotävling med liknande knockoutregler dagen därpå.
Tävlingen inleds med ett kvalheat där det gäller att avverka banan så många gånger som möjligt på 30 minuter för att vinna startposition (oklart om man därmed får något tidsförsprång), och därefter följer en huvudtävling med eliminering över sju varv. Jag har inte lyckats läsa mig till om det är som i bancykel att man bara fortsätter att springa under de sju varven, eller om det är som i backyardlöpning där det sker gemensam omstart inför varje varv.
Hur som helst är jag en av sju anmälda hittills, och rent egoistiskt tycker jag förstås att det skulle vara kul om vi blev några fler, även om jag som journalist givetvis inte tar ställning för eller emot några enskilda tävlingar.

Just dagarna 6–8 september blir rejält packade med löptävlingar. Förutom Berga knockout avgörs också en helt ny löptävling ute på Örebrotravet lördagseftermiddagen den 8 september (en tävling jag tyvärr inte hittar på internet utan som jag bara sett ett anslag om vid något elljusspår). Återkommer om den. Torsdagen den 6 september löps för första gången Stafesten för Unicef (tidigare Bellmanstafetten) i Örebro, och på lördagen är det utöver Örebrotravsloppet även klassiska Norasjön runt (i år med DM-status i halvmaraton) och givetvis Örebro parkrun, men också andra upplagan av gruvloppet Run of mine i Zinkgruvan … Man kan bli svettig för mindre, men man har å andra sidan söndagen över för att andas ut.

I min genomgång av helgen missade jag helt att Jonathan Ahlsson (som varit så framgångsrik i P16-klassen i år och nu är uppe på dispens i juniorklass) varit i Österrike och kört den 33:e upplagan av etapploppet Radjugendtour Oststeiermark. Örebrocyklisten körde för svenska Team Nivika, och tog lagets bästa placeringar med en 33:e-plats i sammandraget efter att ha varit 35:a på tempoprologen (mindre än åtta sekunder från segraren på den 1,6 kiloemter långa banan), och 22:a (3.19 bakom), 49:a (i andraklungan, 54 sekunder bakom), 63:a (5.41 bakom på en kuperad etapp som tvingade tre av fem lagmedlemmar att bryta) och 25:a (2.10 bakom täten) på de fyra etapperna.
Storebror Jacob Ahlsson passade samtidigt på att stöka av tre raka segrar i Örebrocyklisternas klubbmästerskap för att visa att han är överlägset starkaste cyklisten i länet just nu: I fredags vann han bergstempot uppför Ånnabodabacken med fyra sekunders marginal till David Klasson (10.32 mot 10.36) och över minuten till alla andra, i lördags vann han partempot över 19 kilometer ihop med Adam Axelsson med över minuten (Patrik Lövgren/Mathias Bergkvist tvåa) och på söndagen vann han det 42,2 kilometer långa linjeloppet (maratonlånga!) när han ställde av klungan ut på sista milen (Anders Ljunggren tvåa i mål).
Nämnde Adam Axelsson har för övrigt redan tjuvstartat sin skridskosäsong med Sommerlöpet i Hamar den 11 augusti: 38,30 på 500 meter är en riktigt stark ”sommartid”.

Dahlgren tog nytt DM-guld efter dominans – blir spännande att se honom i SM

Överlägsen i lördagens medeldistans, och i särklass även i söndagens långdistans. Filip Dahlgren, 30, som sprang både VM och EM 2014 och som tog långdistans-SM-guld 2013 men som sedan dragits med seeega skadeproblem (här är en bloggintervju från 2015, en uppföljning från våren 2016 och ett snack från samma höst, då han flyttade hem till Hagaby), är dubbel distriktsmästare i orientering, och det kommer bli väldigt spännande att se honom i SM om några veckor! I långdistansen i Garphyttans nationalpark var Dahlgren snabbast på 13 av 16 sträckor (mellan kontrollerna) och som mest fyra sekunder bakom på de tre andra. Total dominans, alltså, och sammantaget var Dahlgren över 3,5 minuter före tvåan Viktor Larsson, som man ska veta är i riktigt bra slag, och åtta minuter före trean Love Sintring.
På damsidan verkar Lilian Forsgren, som ska springa världscupen i Norge fredag–söndag, ha sprungit ett lugnt och kontrollerat lopp. Inga bommar, av splittiderna att döma, utan helt enkelt ett återhållsamt tempo över de nio kilometerna, vilket gjorde att hon var över 19 minuter bakom segrande klubbkompisen (i OK Tisaren) Lovisa Persson som följde upp lördagens silver i medeldistans med ett guld i långdistans, tio minuter före Milans Lisa Westerberg och nästan 13 före bronsmedaljören Anna Hallmén, Tisaren.
I Värmlands långdistans-DM tog OK Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, mer känd som skidorienterare, silver, 2,5 minuter från guldet.

Friidrotts-SM? Jo, sett till medel- och långdistans tog Louise Wiker distriktets mest framskjutna placering. Wiker, som opererade högerfoten efter friidrotts-VM i fjol (och som därefter fick sådana problem att läkarna tvingades öppna upp operationssåret igen, vilket förlängde rehabiliteringstiden), har ju fem SM-guld på meritlistan (ett på 10 000 meter, fyra i lagtävlingar i terräng) men har ännu inte hunnit komma tillbaka i gammalt gott slag. På fredagen hängde hon med en tätklunga på sju löpare i 5 000 meter, men tvingades sedan släppa och klev av 2 000 meter senare (då kände hon att hon hade vikit ned sig, men å andra sidan hade hon mindre än 24 timmar tidigare landat i Sverige efter flera veckors träningsläger i USA). Men på söndagen slog hon till med en sjundeplats på 5 000 meter (säsongsbästa 17.06,63), efter att ha hängt på en tätklunga med åtta löpare i knappt 3 500 meter och sedan fått göra de sista 1 500 meterna på egen hand.
Martin Regborn blev ju tia på 10 000 meter (läs mer om det här!) och hans klubbkompis (i KFUM Örebro) Markus Bohman slutade tolva på 5 000 meter på personliga rekordet 15.13,72 (sekunden bättre än han gjort tidigare) och 16:e på dubbla distansen med 31.47,62. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl blev tia på 1 500 meter (4.36,48) men bröt 5 000-metersloppet. Ex-karlskogingen Linda Take elva på 1 500 med 5.06,35.

Karlslunds Maria Gräfnings, som tidigare i veckan blev klar för långloppslaget Team Parkettpartner, var med i spurtstriden i 48 kilometer långa rullskidtävlingen Alliansloppet, men fick nöja sig med en sjätteplats, åtta sekunder bakom segrande Linn Sömskar, IFK Umeå. Vasaloppstvåan Bob Impola blev 53:e man, sex minuter från täten.

Under lördagen – samma dag som Östansjöloppet, alla dessa fjällmaraton och Örebro parkrun – arrangerades Maxiloppet i Kumla, ett fem kilometer långt motionslopp där hemmalöparen Thomas Galmén vann på 22.09, nästan tre minuter Axel Boo (25.58). Några tider på bästa damernas togs inte (bara topp tre totalt klockades).

Anfält vinnare i comebacken, 3,5 fjällmaror, Östansjö, Fahlin och fyra nya distriktsmästare

Dagen före dagen före Ultravasan vaknade Erik Anfält upp med halsont, och därmed tvingades örebroaren och SM-bronsmedaljören från Stockholm marathon i juni ställa in den medverkan som jag personligen tror hade slutat med att han utmanat Fritjof Fagerlund om segern, och nästan säkert gett en pallplats. Efter en veckas ”förkylningsrehab” snörde Anfält i dag på sig tävlingsskorna igen och visade åtminstone något av hur bra den där formen verkligen var när han sprang hem Sälen fjällmaraton på nytt banrekord och med över 15 minuter marginal ned till tvåan Andreas Magnusson, Mölnlycke. Tiden: 3.06.21.
Martin Ingberg blev fyra (22.34 efter, drygt fem minuter från pallen), Fredrik Härdfeldt åtta.

Fler fjällmaraton: Örebroaren och hinderbanelöparen Jonathan Kandelin blev femma i första upplagan av 45 kilometer långa Idre fjällmaraton, 38 minuter bakom segrande orienteraren Fredrik Bakkman, Göteborg. Över 28 kilometer på samma ort tog örebroaren Maja Blom en tredjeplats medan Tisarens Erik Fernlund blev femma. Och i Vemdalen fjällmaraton tog trefaldige olympiern Johan Röjler en elfteplats, 50 minuter bakom segrande Hannse Hjalmarsson Göteborg. Och måhända kan man kalla det ett ”halvt fjällmaraton”, det 22 kilometer långa Dundret extreme running där Tisarens Anton Hallor tog en andraplats, mindre än fyra minuter bakom segrande Victor Majbäck.

Friidrotts-SM summerar vi i morgon, men om Martin Regborn (och lite om Louise Wiker) kan ni läsa här!

På hemmaplan befäste Liduina van Sitteren sin ledning i långloppscupen (Maria Eriksson måste börja plocka segrar för att nå ikapp, och Josefin Gerdevåg måste börja springa tävlingar) med en vinst i Östansjöloppet. van Sitteren vann loppet, som avgörs med intervallstart på ett millångt terrängspår, på 39.52, nästan tre minuter före Eriksson som var tvåa och ytterligare 44 sekunder före Antje Wiksten på tredjeplatsen. Samtidigt visade Andreas Ingberg ännu en gång att han är i kanonslag just nu. Efter DM-guldet på 10 000 meter och andraplatsen (bästa länslöpare) i Blodomloppet i torsdags vann Örebro AIK-löparen nu med tre sekunders marginal till klubbkompisen Jonas Nilsson, efter att ha klarat av de tio terrängkilometerna på 35.40. Själv var jag på plats i Östansjö och hejade på åttaåringen (och vaktade Maria Erikssons hund under loppet – en riktigt snäll jycke!). Långloppscupen fortsätter med Kilsbergen trailrun på söndag, då ska jag vara med och springa också!

Tidigare ultralandslagsmannen Sören Forsberg gjorde sin debut i parkrunsammanhang så sent som för två veckor sedan, och följde i dag upp med en seger på parkrunperset 19.09, när det vankades Örebro parkrun med pridetema. Mina Anger var bästa dam på 23.15, även det ett parkrunpers i andra starten.

Lördag = parkrun Start 9:30 vid Naturens hus #örebroparkrun #parkrun #örebro

A post shared by Jimmy Glinnerås (@photobyglinneras) on

Emilia Fahlin har ju haft strålande form på slutet och gjorde kanske sitt livs bästa etapploppsprestation i Tour of Norway förra veckan, men fick slita ont i dagens världstourtävling GP de Plouay i Frankrike, och bröt. Återstår att se hur Fahlin kommer att lägga upp den knappa månad som återstår fram till VM, om det blir Boels ladies tour kommande vecka eller inte, och så vidare. Jag ska forska vidare i saken!

Samtliga damer som ställde upp hamnade på pallen när Örebro läns DM i nattorientering avgjordes utanför Kungsör i går kväll. Karin Persson, Hagaby, tog guldet med 38 sekunders marginal till Milans Josefin Erlandsson medan hennes klubbkompis Jessica Nilsson var distanserad med ytterligare drygt 11,5 minuter. Men ett DM-brons är ett DM-brons! På herrsidan löst Tisaren Gustav Hindér uppgiften bäst och spöade därtill alla löpare från Södermanland och Västmanland som sprang sina natt-DM på samma banor. KFUM Örebros Calle Olsson var tvåa, 7.25 bakom, och höll undan till tredjeplacerade Viktor Larsson, Hagaby, med drygt en minut. Övriga tre herrar missade pallen …
Betydligt bättre uppslutning på medeldistans-DM vid Svenshyttan i dag, förstås, där världscuputtagna EM-silvermedaljören Lilian Forsgren korades till distriktsmästare efter att ha hållit ihop det bäst under andra halvan (tvåan Lovisa Persson, 1.24 bakom, gjorde ett par bommar för mycket). Lisa Westerberg, Milan, knep bronset. Filip Dahlgren – VM-orienterare för några år sedan, därefter hårt skadedrabbad men i somras O-ringen-femma – visade att formen är fortsatt god och vann herrloppet 3.05 före värmlänningen Lukas Olm och 3.21 före DM-silvermedaljören och klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan Hindér såg till att bli helgens hittills ende dubble DM-medaljören genom att följa upp fredagskvällens guld med ett brons (på söndagen avslutas DM-helgen med långdistans). Per Jansson blev som väntat bäste länslöpare i Värmlands natt-DM, men 3,5 minuter från medalj på sin femteplats.

Helgens höjdare – SM, DM, långloppscup och parkrunpride

1) Friidrotts-SM
Jag gick redan i går kväll igenom vilka lokala löpare som finns med (Louise Wiker, Martin Regborn, Markus Bohman, Lisa Bergdahl) och förutsättningarna för dessa. I kväll är jag på plats i Eskilstuna och bevakar 1 500-meterskvalen och 10 000-metersloppen på plats. Kommer bli kul! Håll utkik på na.se för läsning därifrån!

2) Orienterings-DM
Rebecka Nylin och Johan Aronsson korades ju till mästare när orienterings-DM-säsongen inleddes med sprint i sommar, men ingen av dem finns på plats när säsongens andra individuella DM avgörs i kväll. Det handlar om natt-DM, som samarrangeras med Södermanland och Västmanland och avgörs i Kungsör. Överlag är det tunt med startande från distriktet, på damsidan får jag det till tre (Josefin Erlandsson blir favorit före Karin Persson och Jessica Nilsson, men alla tre kommer ta medalj om de tar sig i mål …) och på herrsidan sex (där är Viktor Larsson favorit före Gustav Hindér).
Betydligt bättre ser anmälningsläget ut till lördagens medel- och söndagens långdistans i terrängen vid Svenshyttan (tänk parkeringen i Garphyttans nationalpark). 343 är anmälda till medeln, 266 till lången. och däribland löpare som tidigare VM-löparna Filip Dahlgren (som sprang hem en femteplats totalt i O-ringen, hans bästa resultat på flera år) och Lilian Forsgren (som ska springa världscup i Norge nästa helg), förre landslagsorienteraren Daniel Attås, Tisarens upcomer Filip Jacobsson som visat bra resultat i Milans poängtävlingar efter vårvinterns skadeproblem, och starka löpare som Rebecka Nylin (springer bara lördagen) och Lovisa Persson.
Även i Värmland, ditt länsklubbarna OK Djerf och Degerfors OK hör, löps det DM i helgen: Natt i Molkom på fredagen och långdistans i Koppom på söndagen. Djerfs Per Jansson, som fortfarande har bra fart i benen även om han hunnit fylla 50, är en av nio anmälda herrar till natten medan klubbkompisen Åsa Zetterberg Eriksson, som tog EM-medalj i skidorientering för ett antal år sedan, är en av endast två damer som anmält sig till långdistansen.
DM-säsongen i Örebro läns distrikt avslutas med stafetter den 22 september.

3) Östansjöloppet, Örebro parkrun
Långloppscupen rullar vidare med en av årets roligaste tävlingar: Östansjöloppet. Roligaste? Jo, för att de kör parstart. Alltså en löpartävling där man startar två och två och som avgörs likt en skidtävling med individuell start, det är individuell tidtagning och man har ingen aning om vad de andra presterar. Distansen är tio kilometer och underlaget varierande. Av starkare namn är Mathias Viktorsson, Maria Eriksson, Johan Ingjald, Antje Wiksten och Ester Skoglund anmälda.
Dessutom kör Örebro parkrun precis som vanligt (Karin Forsberg, som ju sprungit så bra i sommar och som vann Blodomloppet i går, slog banrekord där med 18.10 förra helgen), och den här veckan är det tema pride eftersom Örebro pride arrangeras fredag–söndag. Kan med andra ord bli ett extra färgglatt femkilometerslopp med start vid Naturens hus!

Forsberg spurtade ned orienteringskanonerna i Blodomloppet – och här är namnen att hålla kolla på i friidrotts-SM

In på Trängens IP skiljde inte många meter, men gamla storlöparen Karin Forsberg (distriktets bästa 5 000- och 10 000-meterslöpare genom tiderna) visade än en gång att formen är riktigt god just nu när hon ställde av landslagsorienterare Josefin Tjernlund över gräsmattan och vann Blodomloppet Örebros tiokilometersklass med fyra sekunders marginal, 38.00 mot 38.04. Tjernlunds klubbkompis Lilian Forsgren (båda ska springa världscupen i Norge nästa helg) blev trea på 38.49, de var de enda tre damerna under 40 minuter.
Förra året blev Alexander Söderberg, som jobbar i Karlskoga men bor i Stockholm och tävlar för Spårvägen, tvåa bakom Erik Anfält i herrklassen, trots en tid på 32.29 (Anfält, som stod över i kväll i sviterna av den Ultravasanförstörande förkylnignen, sprang 14 sekunder fortare än så då). I år var  Söderberg över en minut långsammare, men den här gången räckte det ändå till seger med god marginal, 33.30 var 51 sekunder snabbare än tvåan Andreas Ingberg som med 34.21 knep den prestigefyllda positionen som bäste länslöpare i konkurrens med Oskar Arlebo (trea på 34.29) och Fredrik Johnsson (femma på 35.22).
Länets duktiga juniorlöpare valde femkilometersbanan, och tre födda 1999 tog tre första platserna: KFUM Örebros Jonatan Gustafsson vann på 16.28, Stocksäters Michael Welday blev tvåa på 16.40 och KFUM:s Jack Karlsson rea på 16.51. Frida Eriksson vann damklassen på 20.46, sex sekunder före Lisa Westerberg och ytterligare 39 före Tiina Linnér.
Totalt genomförde 2 980 personer fem- eller tiokilometersloppet, bland annat undertecknad som fem dagar efter Ultravasans 90 kilometer lyckades kriga sig under 20 minuter med lite vilja.

I morgon startar friidrotts-SM i Eskilstuna (jag ska dit och bevaka första dagens tävlingar), och här kommer en snabb genomgång av vilka lokala löpare som ställer upp:
** 10 000 meter, direktfinal på fredag: Louise Wiker, som kommer från Hällefors men tävlar för Stockholmsklubben Hässelby, flyger in direkt från träningsläger på hög höjd i USA. Oklart vilka tider hon är god för efter fotoperationen som följde på fjolårets brutna VM-maraton, men hon har SM-guld på distansen på meritlistan. VM-orienteraren Martin Regborn springer också (han har angett sitt pers från landsvägsmil, 30.29, och jag är osäker på om han sprungit 10 000 meter på banan tidigare), men har förvarnat om att han ser det mest som träning så här en vecka före världscuptävlingarna i Norge (dit han, Forsgren och Tjernlund är uttagna). Klubbkompisen Markus Bohman är 15:e på årsbästalistan med 31.38,30 och kommer också till start.
** 1 500 meter, försök på fredag och final på lördag: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men representerar Göteborgsklubben Sävedalen, har varit starkare på längre distanser och ligger ”bara” 19:e på årsbästalistan med 4.35.35. Lär få tufft att nå final. Ex-karlskogingen Linda Take, som i vanliga fall springer i veteranklass, lär få den ännu tuffare.
** 5 000 meter, direktfinal på söndag: Wiker, Bergdahl och Bohman är anmälda.

Missa heller inte min artikel om att örebroaren Matthias Wengelin är klar för mounatinbike-VM.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …