Helgens höjdare – cykel, orientering och klassisk Lidingöloppsladdning

1) Madrid Challenge
Emilia Fahlin gör sin sista tävling på världstouren i Wiggle-High5:s dress. Eller egentligen sina två sista, eftersom det är dels lagtempo på lördagen, dels ett linjelopp på söndagen. Det troliga är ändå att det blir ännu en tävling för Wiggle innan stallet läggs ned (hon kommer dock inte åka till Kina för sista världstourtävlingen): Lagtempot på VM i Innsbruck nästa söndag. Just lördagens lagtempo blir ett genrep inför den tävlingen, där Wiggle ställer upp med fem av de sex cyklister som är tilltänkta att starta i världsmästerskapet (Elisa Longo Borghini kör i helgen i stället för Kati Archibald som är tilltänkt i VM-laget, som dock inte är slutgiltigt uttaget ännu), även om lagtempot i Madrid är både platt och kort (12,6 kilometer) och därmed inte liknar det i Innsbruck. Att Longo Borghini tar platsen i Madrid beror på att hon, precis som Fahlin, ska försöka hjälpa fram Wiggles superspurtare Kirsten Wild till säsongens fjärde seger på världstouren (hon var trea just i Madrid 2015). Tävlingen går över 17 knappt sex kilometer långa varv på en fram- och tillbakabana mellan två hårnlåskurvor, i centrala stan.

2) Medeldistans- och stafett-SM i orientering
Jag har redan skrivit ohälsosamt mycket inför tävlingarna (här och här, och inte minst här), som avgörs i skogarna söder om Jönköping med medeldistans kval på fredagen, medeldistansfinal på lördagen och stafett på söndagen, och därför skickar jag bara med länken till dagens liveresultat här.

3) Tarstaborgsrundan
Det nio kilometer långa terrängloppet ses av många som den perfekta uppladdningen inför Lidingöloppet (om två veckor), och avgörs i år för 42:a gången (andra, som länets främste Lidingölöpare de senaste åren Linus Rosdal, anser förvisso att mer än dubbelt så långa och fyra år äldre Lasse Maja-loppet i Arboga är en ännu bättre genomkörare). Hur som helst har Pålsboda Goifs skid- och motionssektion inte världens bästa hemsida (har de ens någon?!), så någon startlista kan jag inte bjuda på. Däremot kan jag berätta att Liduina van Sitteren vann på 38.20 förra året medan de riktiga topplöparna uteblev på herrsidan (Michael Welday tog hem segern på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor). Vi får väl se vilka snabbfotade som dyker upp den här gången.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *