Superarrangörerna från Frövi startar svensk cup i backyardlöpning

Ola och Marie Nordahl från Frövi har de senaste tolv åren arrangerat en lång ofta rätt annorlunda löptävlingar, som Svampenmaran 2016 och 2017, Marieberg galleria marathon 2017, marathonserien inne i Tybblelundshallen 2015–2016, och för all del också mountainbiketidsloppet Kvinnersta 6h i våras. Men frågan är om inte Örebro backyard ultra blivit Nordahls mest uppskattade arrangemang, i år med över 80 startande. Backyardkonceptet, som går ut på att springa en bana på 6,7 kilometer med start varje timme så många timmar man orkar (den som är sist kvar vinner), har vuxit rasande snabbt i Sverige sedan det första loppet arrangerades i Lur 2015, och nu tar Nordahls konceptet till nästa nivå. Efter att ha misslyckats med att bilda en gemensam cup i tävlingsformen tillsammans med andra arrangörer har de nämligen besluta sig för att själva starta en Svenska cupen i backyard ultra genom att arrangera fyra tävlingar under fyra årstider 2019: Säfsen vinterbackyard (förhoppningsvis på snö) med start den 9 mars, Örebro backyard ultra med start den 30 maj (Kristi himmelsfärds-torsdagen) och ytterligare två lopp den 3 augusti respektive 5 oktober som kommer att presenteras i morgon, onsdag. En preliminär banskiss över Säfsen-banan, som kommer att ha start, mål och växlingsområde i sporthallen i Säfsen och till stora delar gå på skateskidspår och en gammal banvall och vara i princip helt platt, finns här. Anmälan öppnar på torsdag.

Tidigare i dag pratade jag också med Emilia Fahlin, ett längre reportage kommer på na.se inom de närmaste dagarna om senaste månadens superframgångar, stallbytet och VM. Redan nu kan jag berätta att Fahlin kör både lagtempo och linjelopp i Madrid i helgen. Ni missade väl förresten inte mitt reportage om Filip Dahlgren i morse?

Ny vecka – nya SM-medaljer ska delas ut (och Anfält klar för Lidingöloppet)

Det blev ju inga medaljer till länslöparna vid långdistans-SM i orientering i går, men väl tre topp sex-placeringar i elitklasserna med Filip Dahlgrens fjärdeplats som den bästa och mest anmärkningsvärda placeringen. Jag tog ett längre snack med Dahlgren i eftermiddags – om framgången, de senaste årens skador och varför han inte är så sugen på världscupavslutningen i oktober – för en artikel som ramlar ut på na.se vid 7.30 i morgon bitti. Missa inte den!
Men redan till helgen bjuds det ju nya medaljchanser, när medeldistans- och stafett-SM avgörs i de småländska skogarna söder om Jönköping. Anmälan stängde i går kväll, och hela 24 seniorer och 13 juniorer från länet har anmält sig. Favoriter till de framskjutna placeringarna är de vanliga, med Martin Regborn, Dahlgren, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund som de hetaste aspiranterna, men även Viktor Larsson sprang ju riktigt bra i söndags.
Just Larssons framfart gör ju att stafett-SM på söndag blir extra spännande. Ingen annan klubb hade tre löpare topp elva på långdistans-SM, så nu får Hagaby leva med att vara en av favoriterna bland de 85 lag som kommer till start. Även Tisarens damlag, som kan formeras på lite olika sätt (laguppställningen behöver inte lämnas in förrän efter medeldistansfinalen på lördag), tillhör medaljkandidaterna. Blir spännande!

Kul också att Erik Anfält, efter förkylningen som satte stopp för Ultravasan, köttar på. Efter segrar och banrekord i Sälen fjällmaraton (nya banan) och Helsingborg marathon meddelade han i dag på instagram att han om två veckor kommer att göra sitt sjätte Lidingölopp. 2015 var han näst bäste svensk, tio sekunder bakom KFUM Örebros Linus Rosdal, på perset 1.46.05, och i fjol gick han ifrån skidlegendaren Johan Olsson på slutet och blev 20:e totalt på 1.48.55. Ja, och så kommer Anfält att utmana sitt maratonpers i Valencia i december.
Även Rosdal är redan anmäld till Lidingöloppet, så det kan bli en ny, mäktig duell. Han var ju visat bra form på slutet och var tvåa på Ultravasan 45. Klara för elitledet på Lidingö är också löpare som långloppscupens ledare Per Arvidsson, Örebro AIK:s Mattias Nätterlund och Fredrik Johnsson.

Dahlgren 37 sekunder från SM-medalj – tre Hagabylöpare topp elva inför stafett-SM (och så gick det i Bergslagsloppet)

Visst, Filip Dahlgren har gjort en hel del fina resultat den här säsongen och var femma på O-ringen i somras. Men då saknades en hel del topplöpare som valde att VM-ladda i stället för att springa i den krävande Höga kusten-terrängen. Därför kan dagens fjärdeplats på långdistans-SM söder om Jönköping klassas som Örebrolöparens stora comeback efter de fyra år som gått sedan hans tiondeplats på VM-långdistansen i Italien 2014, som följdes av år av skadebekymmer. I dag kunde Dahlgren lika gärna ha tagit medalj, han hade tredje bästa tiden fram till den 16:e av de 21 kontrollerna, tolv minuter före mål på en omvittnat tuff bana (med en segrartid på 1.40). Men till den 17:e kontrollen gjorde Dahlgren en liten miss som kostade 46 sekunder jämfört med Stora Tunas Emil Svensk, som knep guldet 37 sekunder före Dahlgren på tredjeplatsen (upp till segrande Gustav Bergman och Ruslan Glebov, båda OK Ravinen hade Dahlgren 7.17 respektive 3.58). Eftersom Glebov springer för Ukrainas landslag var Dahlgren alltså tredje bästa ”svensk”, vilket väl bör innebära en plats i Håkan Carlssons landslag till världscupfinalen, i sådana fall ännu ett stort steg på comebackvägen.
Dahlgrens klubbkompis Martin Regborn, som varit Hagabys ledande löpare i många år (Dahlgren sprang ju för IFK Lidingö när han var med i landslaget senast), hade också medaljchans. Det var han som smet upp på tredjeplatsen efter Dahlgrens bom, men sedan gjorde han själv en tabbe på den 19:e kontrollen (tappade en minut på svensk) och slutade på femte plats, 30 sekunder bakom Dahlgren, 1.07 bakom Svensk.
Som grädde på moset blev Viktor Larsson, den tredje länken i Hagabys lag till stafett-SM nästa helg, elva, fem minuter bakom klubbkompisarna. Ingen klubb matchade den toppbredden i dag, IFK Göteborg var närmast med placeringarna 8-10-14 (Stora Tuna hade 3-9-två brutna/diskade, OK Ravinen 1-2-ingen mer).
Tisarens två bidrag i herrfinalen, Gustav Hindér och Daniel Attås, slutade på 23:e respektive 36:e plats. Hagabys fjärdegubbe Love Sintring smet in däremellan, som 29:a.
Tisarens landslagslöpare gjorde ett stabilt lopp, men lyckades inte försvara SM-bronset från Klockhammar i fjol, utan fick nöja sig med en sjätteplats, drygt 17 minuter bakom omöjliga Tove Alexandersson (27:e SM-guldet) men bara 4,5 minuter från Elin Månsson, IFK Göteborg, på tredjeplatsen. Lilian Forsgren bröt redan efter fyra kontroller, jag har inte hört varför, medan Josefins syster Ellinor Tjernlund blev 18:e, och klubbkompisarna Andrea Svensson och Lovisa Persson blev 20:e respektive 23:a, nio-tio minuter bakom Josefin.
KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (elva i H20), Milans Saga Sander (15:e i D20) och Garphyttans Elin Schagerström (16:e i D18) tog de mest framskjutna placeringarna i juniorklasserna.

Förhandsfavoriten Emil Lindgren, Sätercyklisten som kört OS och tagit VM-guld i sprint, vann 69 kilometer långa mountainbikeloppet Bergslagsloppet med start och mål i Ånnaboda. Lindgren gick ifrån och vann med 51 sekunders marginal före Täbys Mikael Flockhart och ytterligare en minut före Johan Norén. Garphyttans egna Marcus Jansson, som utan kartställ på hojen tävlar för CK Hymer, blev fyra, 27 sekunder från pallen, medan Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kunde läsa om i mitt förhandsreportage, blev sjua, mindre än tre minuter från segern och 1.21 från pallen, före tidigare EM-cyklisten och örebroaren Axel Lindh (som i år kör för Härnösand). Endurostjärnan Joakim Ljunggren från Karlskoga (nio VM-medaljer) debuterade med en 46:e-plats, drygt 40 minuter bakom täten (Ljunggren är ingen duvunge i konditionsidrottssammanhang, han har tidigare bland annat kört Vasaloppet). Bara tio damer kom till start, och Emmy Thelberg, Team TCM, vann med nästan 18 minuters marginal till tvåan Louise Rundqvist, Värnamo, och med ytterligare åtta ned till trean Anna Rutkvist, CK Natén. Örebroaren Malin Öhrman körde i motionsklass, men var snabbaste länscyklist, 40 minuter bakom Thelberg men minuten före Almbys Linnéa Angerman.
Konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren (känd både som långdistanslöpare av svensk toppklass och länets mest allrounda konditionsatlet) vann 46-kilometersklassen med över två minuters marginal. Almbys Louise Ehrlin var snabbaste dam på den distansen, trots att hon kör i F16-klassen, medan örebroaren Mia Nilsson var snabbaste senior i samma klass drygt tre minuter före Garphyttans skidåkartalang Ronja Andersdotter.

View this post on Instagram

@bergslagsloppet idag känslan dom senaste veckorna har vart ganska kass känts seg o degig. Inte haft det där klippet kroppen känts lite som att jag lämna kvar benen i Motala på Långlopps SM. Så idag var inte motivationen på topp men jag gillar verkligen banan här hemma. Så satte mål som vanligt att gå med så länge det går får vi se vad det räcker till… Va med första loopen och ut för första utför så hamna jag lite långt ner i fältet men kom ut som 3a men då hade @emillindgrenracing och @axellindh gasat iväg en bit.. Låg sen med och slogs om 4e platsen tyvärr var dom lite starkare uppför 4a o 5a och lagom då började pysa från bak hjulet hade fått punka 😓 Men rullade på och hoppades det skulle täta vilket det gjorde men tyvärr nästan helt tomt så sista 6-7 km vart en resa för att inte behöva stanna o fylla luft.. tyvärr hann @denniswahlqvist ikapp o gick förbi så sluta 7a i ett riktigt starkt start fält. Tack för alla hejarop och familjen Ehrlin som ännu engång fixar lagning i mästar klass.. #unoforsbergcykel #ufrt #iamspecialized #specialized #specializednordic #vittoriatiers #vittoriamtb #fuelledbyscience #sisenergy #shimanonordic #sörbybacken #krafftmåleri #industrihandelisverigeab #almbyik #Bergslagsloppet #sockdoping #pullthatsockup 📸@palle.johansson @bergslagsloppet

A post shared by Johan "Limpan" Lindbom (@johan_limpan_lindbom) on

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Helgens höjdare: Fem löptävlingar (superduell i Nora!), rekordstora Bergslagsloppet, VM och SM

1) Löptävlingsbonanza
Inte nog med att det var Stafesten för Unicef i går: I dag, fredag, är det dessutom utslagstävlingen Berga knockout, och i morgon, lördag, är det Norasjön runt, Run of mine, ”Trav”-loppet och Örebro parkrun … Jösses!
Den mest prestigefyllda av tävlingarna är utan tvekan Norasjön runt, halvmaran som är en av hela löpar-Sveriges mest klassiska och som avgjorts sedan 1929 (med ett uppehåll 1936–1959; och sedan 1983 är tävlingen just ett halvmaraton efter att tidigare ha avgjorts på något längre distanser). I år är tävlingen dessutom DM för både seniorer och veteraner. Per Sjögren och Erica Lech är regerande mästare, men ingen av dem är föranmälda till årets upplaga (jag bytte några ord med Sjögren i samband med Kilsbergen trailrun i söndags, där han var funktionär, och det lät på honom som att han på grund av skadekänningar inte kommer att springa fler tävlingar i år), men det är ändå upplagt för spännande fajter, framför allt i herrklassen: De två huvudkonkurrenterna i långloppscupen, IF Starts Per Arvidsson och Örebro AIK:s Andreas Ingberg är nämligen anmälda (Arvidsson leder cupen och vann Kilsbergen trailrun senast, men Ingberg har 2–1 i inbördes möten den här säsongen och kan nå ikapp om han tävlar frenetiskt i höst), och de båda utmanas också av KFUM Örebros Thomas Chaillou, som i grunden är en snabbare löpare över den här distansen (han gjorde 1.10.50 i Örebro AIK:s halvmaraton i våras) men som inte tävlat så mycket (i varje fall inte på hemmaplan) den här säsongen. Chaillou vann Norasjön runt 2016, på 1.13.12. På damsidan är IF Starts Maria Eriksson huvudfavorit, om det inte dyker in några efteranmälningar, i ett tunnare fält där bara 16 löpare föranmält sig. Jag gissar att klubbkompisen Anna Pettersson kan vara med i kampen om andraplatsen.

2) Bergslagsloppet och mountainbike-VM
Medan regerande mästaren och hemmaåkaren Matthias Wengelin på lördagen kör OS-disciplinen crosscountry vid mountainbike-VM i Schweiz avgörs årets upplaga av långloppet Bergslagsloppet, över 69 kilometer med start och mål i Ånnaboda, på söndag. Arrangörerna räknar med rekorddeltagande, över 500 cyklister till start, och bland toppnamnen finns på herrsidan Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist, Johan Norén, Henrik Sparr och Calle Friberg (och örebroaren Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kan läsa ett reportage om på na.se under eftermiddagen), och på damsidan Louise Rundqvist och regerande mästaren Emmy Thelberg.
På temat cykel avslutar ju Emilia Fahlin redan i dag, fredag, etapploppet Lotto Belgium tour där hon har chansen att nypa en pallplats i sammandraget (trea inför sista etappen efter att ha varit trea och tvåa på de två linjeetapperna hittills). Fahlin som för övrigt blev uttagen till i Sveriges VM-trupp i dag, läs mer om det här!

3) Långdistans-SM i orientering
Jag gick redan tidigt i veckan igenom alla spännande länsnamn som anmält sig till långdistans-SM, som avgörs söder om Jönköping med kval på lördagen och final på söndagen. Allra mest spännande tycker jag att det ska bli att se landslagslöparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, men också Hagabys Filip Dahlgren och Viktor Larsson som tagit stora kliv framåt (eller, i ex-VM-löparen Dahlgrens fall, tillbaka) den här säsongen och som kommer bilda ett hyperintressant stafettlag med Regborn när SM fortsätter nästa helg.

Fahlin på pallen igen – tvåa efter konkurrentens fuling: ”De drog en liten luring …” (Och så gick det i första upplagan av Stafeste för Unicef)

När den andra etappen i Lotto Belgium tour, ett etapplopp på nivån precis under världstouren, avgjordes i går körde Örebrocyklisten Emilia Fahlin hem en tredjeplats efter en lång och hård spurt. När den tredje etappen, över elva mil på en platt men teknisk rundbana med start och mål i Herselt, avgjordes på torsdagen toppade hon det med en andraplats, endast slagen av nederländska Jeanne Korevaar, vars lagkompisar i WaowDeals körde en fuling genom att lägga sig längst fram och slå av på takten genom en av de smala kurvorna med kilometern kvar till mål, så att Korevaar kunde komma iväg i ensam utbrytning.
Fahlin la sig på totalledaren och gårdagssegraren Lotte Kopeckys hjul och spurtade om belgiska över mållinjen, men nådde bara fram till bakhjulet på Korevaar som höll undan till segern.
– De drog en lite luring där. De (WaowDeals) la sig först med laget, och de sista kilometerna var ganska tekniska med småvägar och riktigt skarpa kurvor. Så i en kurva gav de henne (Korevaar) en lucka. Det var så nära mål att inget annat lag var riktigt välorganiserat framme i klungan, så hon kunde hålla undan. Hon körde riktigt starkt för att hålla luckan, men vi var på väg ikapp och flåsade henne verkligen i nacken i spurten, säger Fahlin, som ändå var mycket nöjd med andraplatsen, i ett pressmeddelande.
– Det är en plats förbättring jämfört med gårdagens placering. Nästan … nästan där – men inte riktigt. Jag tycker att det var en häftig avslutning på etappen, om man hade kunnat titta på den. Vilket tråkigt nog inte är möjligt (det görs ingen tv-produktion av Lotto Belgium tour i år). Det var en intensiv avslutning på småvägar, och man var verkligen tvungen att ha en bra position inför de sista kilometerna.
Efter målgång hyllade Fahlin, som så ofta fått agera hjälpryttare åt andra under sina år i Wiggle-High5, sina lagkompisar, och berättade att de bland annat hjälpt henne att komma ikapp klungan igen efter en punktering tidigt på etappen.
– Alla tjejerna gjorde ett riktigt, riktigt bra jobb i dag. De har verkligen varit uppmuntrande, och de har hela tiden varit där och hållit mig borta från vinden. Jag åkte på en punktering, men de såg till att jag kunde ta mig tillbaka upp igen. Det känns riktigt bra att ha ett helt lag som kämpar för en, det är riktigt häftigt och känns väldigt bra.
Efter 72 inledande , och förutom tre sprintbackar rätt platta, kilometer avslutas etappen med tre varv på en 14 kilometer lång rundslinga med tre klassiska backar per varv: Muur-Kapelmuur (1 075 meter med 92 höjdmeter för 9,3 procent; mest känd från Flandern runt), Onkerzelestraat med 44 höjdmeter på 900 meter och Edingsesteenweg med 30 höjdmeter på 700 meter. Och även i det absoluta slutet av den 116 kilometer långa etappen går det uppåt, den sista kilometern brantar det på rejält över gatsten. Det är där kampen om sammandraget ska avgöras. Bonussekunderna för andraplatsen gör att Fahlin just nu är trea, tio sekunder bakom Kopecky och nio bakom Korevaar.
– I morgon är en riktigt hård dag. Jag vet inte hur många gånger vi ska upp över Muur, så jag lär åka hem och studera banan nu. Jag tror att morgondagen kommer bli helt olik de senaste dagarna, och det kommer att bli riktigt tufft. Det är här kampen om totalsegern verkligen kommer att avgöras, säger örebroaren i pressmeddelandet.

Luring från Jeanne Korevaar, i gröna tröjan, gick hem på andra etappen av Lotto Belgium tour, men Fahlin (till höger, i den svenska mästartröjan som hon i morgon får byta mot den gröna poängtröjan) knep andraplatsen. Foto: Anton Vos

I kväll avgjordes den första upplagan av Stafesten för Unicef i Örebro (tidigare Bellmanstafetten och då bara i Stockholm). Någon jättesuccé deltagarmässigt blev det inte (i Stockholm har tävlingen lockat tiotusentals, i Örebro stod det 43 femmannalag på startlinjen i kväll), och jag har heller inte lyckats pussla ihop vilka löpare som tog hem pallplatserna. Ja, att IF Start vann kan vem som helst läsa, men vilka ingick i laget? Tja, jag har i varje fall lyckats pussla ihop (med hjälp av instagram) att Filip Öhrn och Cimmie Wignell (hinderbanelöpningsspecialisten som sprang så bra i Oslo i lördags) sprang två av sträckorna och att Johan Ingjald var ankare (av tiderna att döma lär Cimmie har sprungit förstasträckan, som gick på 16.35, Johan sprang sista på 17.03). Allt som allt efter 5×5 kilometer gick Start i mål på 1.28.36, 1,5 minuter före ett KFUM Örebro-lag som jag inte har några uppgifter om (men hen som sprang förstasträckan gjorde det på 16.23). I laget ”De snabba makaronerna 2.0” tog tredjeplatsen, över åtta minuter bakom start, har jag däremot sett att hinderbanelöpningsspecialisterna Jonathan Kandelin (tvåa i Kilsbergen trailrun i lördags), Martin Bäckström och Sara Forsström sprang tre av sträckorna.

Fahlins supersäsong fortsätter – tog tolfte pallplatsen: ”Givetvis har vi ett öga på sammandraget” (Och så gick det för Wengelin i VM-stafetten)

När Emilia Fahlin i går skrev på för franska proffslaget FDJ Nouvelle för 2019 kallade hennes blivande chef, sportdirektören Stephen Delcourt, henne för en av de bästa cyklisterna i värden. I dag visade Örebrocyklisten varför. På andra etappen av Lotto Belgium Tour, 119 kilometer med start i Moorslede och mål i Dadizele i sydvästra Belgien, tog Fahlin säsongens tolfte pallplats (varav tio i internationella proffstävlingar och två i SM). I ett pressmeddelande från Wiggle-High5, stallet som är på väg att lägga ned och som Fahlin nu kör en av sina sista tävlingar för, berättar hon att teamet egentligen hade bestämt sig för att satsa på att få fram italienska spurtaren Rachele Barbieri (som tog VM-guld i bancykel i fjol) i slutet, men hon kraschade tidigare under etappen, och då ändrades planerna så att Fahlin fick chansen efter tolv rätt platta mil där 89 av 127 startande cyklister var med i tätklungan hela vägen in i mål, efter att en utbrytning hämtats in ett par mil före mål.
Fahlin fick spurten uppdragen av bland andra danska lagkompisen Julie Leth och australiska Macey Stewart, och gick sedan själv riktigt tidigt. Det höll inte hela vägen till seger, men hon krigade sig i mål som trea bakom hemmaåkaren Lotte Kopecky, Lotto Soudal, och nederländska Monique van de Ree, WaowDeals.
– Vi lyckades inte riktigt greja segern, och det berodde på att det blev ganska rörigt på slutet, vilket berodde på att det är en så blandad klunga här (med proffslag, landslag och amatörlag; tävlingen tillhör nivån under världstouren, där bara proffslagen kör, och därför finns en hel del mindre rutinerade cyklister med). Vi hittade fram till varandra ganska sent, men när vi väl hitta fram så funkade uppdraget riktigt bra, säger Fahlin i pressmeddelandet och fortsätter:
– Jag hade Rachele på rullen och inledde spurten supertidigt, och sedan fick jag kämpa, kämpa, kämpa hela vägen till mållinjen för tredjeplatsen. Det var inte direkt perfekt att starta spurten på det sättet, men vi lyckades hålla ihop i laget och hjälpa fram varandra, och jag tycker att det var coolt att köra tillsammans i dag.
Två etapper återstår, och de fyra bonussekunderna som Fahlin fick för tredjeplatsen gör att hon klättrar från nionde till åttonde plats i sammandraget, efter niondeplatsen i tempoprologen i går. Kopecky var femma då, och klättra rmed sina bonussekunder upp i ledningen, sex sekunder före franska Aude Biannic, Movistar, på andraplatsen och tolv före Fahlin.

Alla Fahlins pallplatser 2018:
26 april: Seger på första etappen av Gracia Orlova (med landslaget).
27 april: Seger på andra etappen av Gracia Orlova (med landslaget).
28 april: Seger på fjärde etappen av Gracia Orlova (med landslaget).
29 april: Seger totalt i Gracia Orlova (med landslaget).
21 maj: Andraplats på tredje etappen av världstourtävlingen Emakumeen Bira.
20 juni: SM-silver i tempolopp.
23 juni: SM-guld i linjelopp.
17 juni: Andraplats på första etappen av världstourtävlingen Tour of Norway.
18 juni: Andraplats på andra etappen av världstourtävlingen Tour of Norway.
19 juni: Tredjeplats på tredje etappen av världstourtävlingen Tour of Norway.
20 juni: Andraplats totalt i världstourtävlingen Tour of Norway.
5 september: Tredjeplats på andra etappen av Lotto Belgium tour

Emilia Fahlin gick i mål som trea i Lotto Belgium tours andra etapp på onsdagen, långt ut till höger i bilden, i den svenska mästartröjan. Foto: Anton Vos

Matthias Wengelins Sverige slutade på 14:e plats i VM-stafetten i mountainbike. Tävlingen har ju ett lite udda upplägg där varje lag måste ställa upp med en herrelitåkare, en damelitåkare, en U23-dam, en U23-herre och en herrjunior (men ingen damjunior), och man kan välja startordningen helt fritt (alla kör samma bana, ett varv runt den crosscountrybana som kommer köras fler varv under de individuella tävlingarna senare i veckan). Örebroaren Wengelin gick först för Sverige och skickade ut U23-åkaren Emil Hedlund som 14:e, 54 sekunder bakom Italien som också satsade på att ha herrelitåkaren först (Nederländerna, som blev topp tio i slutändan, valde att skicka iväg sin junior först och var trea från slutet till första växlingen). Hedlund, Ida Jansson (U23), Vilgot Lindh (junior) och Linn Gustafzzon (elit) försvarade 14:e-platsen, även om avståndet till täten växte och till slut var över fem minuter (Schweiz vann 13 sekunder före Tyskland och ytterligare 21 före Danmark). På lördag tävlar Wengelin i OS-disciplinen crosscountry.

Fahlin skrev på för nytt stall – och tog ny topp tio-placering

Emilia Fahlin inledde dagen med att skriva på för FDJ Nouvelle, ett franskt stall som verkligen verkar vilja satsa på henne. De kallar henne för ”en av de bästa cyklisterna i världen” i sin pressrelease, och även om det är helt sant (de senaste 2,5 åren har hon gjort flera helt enastående resultat), så är det ju inte riktigt så det låtit under de totalt fyra åren i Wiggle-High5, som lägger ned verksamheten efter årets säsong. En längre artikel om stallbytet finns att läsa här.
Under tisdagen inledde Fahlin dessutom en av sina allra sista tävlingar för Wiggle, etapploppet Lotto Belgium Tour, som tillhör nivån under världstouren. Fahlin är kapten i Wiggles lag (cyklister som Kirsten Wild, Lisa Brennauer och Elisa Longo Borghini som oftast fått den chansen i år står över) och visade att det var en korrekt satsning genom att notera lagets bästa tid och ta en topp tio-placering (som nia) i den 3,7 kilometer korta tempoprologen i Niuewpoort. Aude Biannic, Frankrike och Movistar, var allra snabbast runt banan, tio sekunder före Fahlin. Det är också vad som skiljer i sammandraget inför morgondagen, då etapploppet startar på allvar med en 119 kilometer lång sträcka från Moorslede till Dadizele. Sedan följer en etapp på 110 kilometer på torsdag innan touren avslutas med en 115 kilometer långa etapp på fredag.

I morgon, onsdag, är det också dags för örebroaren Matthias Wengelins första distansen på mountainbike-VM i ett lag tillsammans med Linn Gustafzzon (damelit), Ida Jansson (U23-dam), Emil Hedlund (U23-herr) och Vilgot Lindh (herrjunior). Man kör nämligen i femmannalag med en åkare från varje klass (utom damjunior) i stafetten i VM. Förra året kom Sverige inte ens till start, och vi får väl se hur laget står sig den här gången. VM körs i schweiziska Lenzerheide, och banan ser kul ut. På lördag kör Wengelin OS-distansen crosscountry.

Nordblom under banrekordet i Ö till ö – men fick nöja sig med fjärdeplats

Bibben Nordblom, och nya partnern Susie Moonan, gick under det två år gamla banrekordet i Ö till ö, VM i swimrun i dag, men fick ändå nöja sig med en fjärdeplats eftersom tre lag var ännu snabbare. Läs mer om det i min intervju med Nordblom här. Marie Dasler, som tävlar med Malin Broström, slutade på 15:e plats i damklassen, knappt 1,5 timmar bakom Nordblom och Moonan. Mårten Vidlund/Matti Tordsson tvingades bryta tre mil in i tävlingen.

Trots en rejäl genomgång av helgen i går lyckades jag missa hinderbaneloppet Västerås actionrun, där örebroaren Martin Bäckström tog en andraplats, 1.56 bakom Tobias Jäger, som tog revansch för andraplatsen i Örebro i våras. Sara Forsström blev femma, 42 sekunder från pallen, och Tom Schultz-Eklund blev sexa.

Till helgen är det, förutom en sagolik massa löptävlingar på hemmaplan, också långdistans-SM i orientering strax söder om Jönköping. Anmälningstiden löpte ut i helgen, och i princip hela länets orienteringselit är klar för start (undantagen är Ellinor Erikssons, vars satsning tyvärr ligger nere tills vidare, läs mer om det på hennes egen blogg, och Filip Jacobsson som haft skadeproblem under året): Landslagslöparna Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (officiellt utanför landslaget, men hon har ändå sprungit både EM och världscup i år), en Filip Dahlgren som verkar ha hittat form efter alla skador och som kommer bli jätteintressant att följa, starka löpare som Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Daniel Attås (som förhoppningsvis blivit av med sina magproblem) och Viktor Larsson (som varit så stark i mountainbikeorientering men även kommer bli en nyckel i Hagabys stafett-SM-lag nästa helg), och spännande juniorer som Jonathan Gustafsson i H20 och Frida Johansson i D18. Kval på lördag, final på söndag.

Martin Regborn tillbaka på världscuppallen: ”Ändå ett bra avslut”

14:e på långdistansen, 20:e på prologen och 26:a på jaktstarten var ju inte den perfekta fortsättningen på en sommar som varit rätt strulig för fjolårets världscupfyra Martin Regborn (sjuk på EM, inte riktigt i form på VM). Men i dag fick han äntligen kliva upp på världscuppallen igen, för fjärde gången i karriären (tidigare vinster i medeldistans i Finland 2017 och i mixedsprintstafett i Schweiz 2017, och en tredjeplats i långdistans i Tjeckien 2016, vilket var ett EM som dubblerade som världscup). Den här gången sprang Regborn förstasträckan för det svenska andralaget i världscupstafetten i Norge, som gick i mål som trea. Regborn skickade ut Jonas Leandersson (som flugit in efter fredagens insats i Finnkampen) som åtta efter förstasträckan, 51 sekunder bakom Albin Ridefelt i Sveriges förstalag men bara åtta sekunder från andraplacerade Schweiz två. Leanderson var snabbast på sin sträcka och förde upp laget på andra plats, medan Emil Svensk på tredjesträckan tvingades släppa Norge (som vann, 24 sekunder före) och inte lyckades ta ikapp avståndet till Sveriges förstalag (som blev tvåa, 21 sekunder före). Att Sveriges förstalag var före betyder att andralagets insats inte räknas in i världscupens sammandrag, men en pallplats är likväl en pallplats. ”Har inte riktigt hittat formen i sommar, så får vara ganska nöjd med min 14:e plats på den inledande långdistansen i drömterräng (”vilt, vakkert og rått” som norrmännen säger)”, skriver Regborn på instagram och fortsätter: ”Fick ändå ett bra avslut idag med att gå upp på pallen med Jonas Leandersson och Emil Svensk efter en tredjeplats i stafetten där jag sprang en bra genomförd förstasträcka.”
Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund sprang första- och andrasträckorna för Sveriges tredjelag, och hade tolfte respektive 15:e bästa löptid på sträckorna. Elin Månsson tog laget i mål på åttonde plats, 16 minuter bakom Sveriges förstalag, som ledde från start till mål med Lina Strand, Karolin Ohlsson och Tove Alexandersson i laget.

Den åttonde upplagan av det drygt 14 kilometer (i år 14,7) långa stigloppet Kilsbergen trailrun var säsongens 17:e deltävling (av 25) i långloppscupen, och banrekordhållaren Karin Forsberg tog sin fjärde seger på lika många starter i cupen när hon korsade mållinjen på 1.08.13, nästan fyra minuter före fyra Cecilia Svedin och nästan sex före trean Mikaela Kemppi som valde bort Tjejmilen i går (som hon var anmäld till) för att istället springa på Bergslagsleden. Springer Forsberg sex av de åtta tävlingarna som återstår har hon alla möjligheter att nå ikapp Liduina van Sitteren som just nu är i ledningen men som inte kom till start på söndagen.
På herrsidan drygade Per Arvidsson däremot ut sin ledning genom en ny seger: 1.12 före hinderbanespecialisten Jonathan Kandelin, som hängde med Arvidsson till Suttarboda men fick ge sig på vägen tillbaka till Ånnaboda. Inte så konstigt, kanske, eftersom Kandelin dagen innan sprang OCR-loppet Toughest Oslo och tog en elfteplats (örebroaren Cimmie Wignell var trea där, mindre än tre minuter bakom brittiska proffslöparen Jonathan Albon). Johnny Sellvén, som är klubbkompis med Kandelin i Örebro AIK, tog tredjeplatsen i Kilsbergen trailrun 2.05 bakom Arvidsson, och höll undan KFUM Örebro-orienteraren Jacob Eriksson med tolv sekunders marginal.
Själv blev jag 21:a av herrarna, 23:a totalt, och var nöjd både med att snitta under fem minuter per kilometer på den tuffa banan och att ha tolfte bästa tid (13:e om man räknar in damerna) uppför slalombacken.
Det löptes ett femkilometerslopp också, där där 14-årige Garphyttekillen Alfons Wedin tog hem segern 13 sekunder före jämngamla örebroaren Hugo Öhrn, och framför allt 1,5-2 minuter före ironmanatleten Anders Ekholm och fotbolls-VM-domaren Mathias Klasenius. Katrineholms Tyra Skoog vann damklassen där, med Kim Semstrand, IFK Nora, som bästa länslöpare på tredjeplatsen.

Ibland är det svårt att sätta mål. Jag visste ärligt talat inte alls vad jag skulle satsa på i dagens #kilsbergentrailrun. Jag vet att jag är i god form, men samtidigt är jag inne i en tyngre träningsperiod inför @bergslagsledenultra. Så jag satsade helt enkelt på att försöka vrida ur så mycket som möjligt. Och jag tror faktiskt att jag lyckades helt okej. Jag öppnade i snabbare tempo än mitt femkilometerspers under de 1,8 kilometerna fram till stigen för att få en bra position, och sedan kom pulsen egentligen aldrig ned igen. Av de 73 minuterna loppet pågick låg jag över 90 procent av maxpuls i 59. Jag låg runt 30:e plats inledningsvis men var 21:a till Suttarboda efter att ett större gäng sprungit fel i en stigförgrening (jag fick skrika på dem) och jag lyckats plocka några andra på stigarna. Fyra av killarna som kutat fel galopperade förbi igen på hemvägen, men jag lyckades plocka allihop uppför slalombacken (där jag hade tolfte tid av alla, backträning betalar sig!) och lyckades sedan hålla undan trots att jag var sopslut in på upploppet; kollega @evaejdeholt vittnade om att det syntes. Jag blev därmed 21:a av 234 herrar (23:a av 375 totalt) på 1.13.02. Det är 1.35 långsammare än perset, men ger en bättre snittfart eftersom banan var 400 meter kortare 2013. Ja, snittfarten var faktiskt det som motiverade mig på slutet, det var den som verkligen blev mitt mål för dagen; jag ville under 5.00 efter att jag passerat Storstenen med 5.02 på klockan. Det gick! (Banan var i år drygt 14,7 kilometer vilket gav 4.58-snitt.) Tack @ahevent_orebro för ett superarrangemang och en av årets allra finaste tävlingar!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Över stig med stock och sten, spänger och hala rötter. Uppför en slalombacke och så grusväg. Ytterst lite grusväg. Jag har ingen teknik eller vana av teknisk trail-löpning och jag tjoade och skrek en hel del där ute i skogen idag 🙈🙉🙊 Men ändå. Vad härligt det är att våga utmana sig själv. Och att springa. Det är galet underbart! I frisk skön luft och i fin löpargemenskap ❤️🙏 Stort grattis till alla som kämpade sig runt. Och till er som flög fram och förbi när jag trevande letade efter var jag skulle sätta fötterna utan att trilla. Jag är såååå imponerad av er. Ser så magiskt ut att flyga fram sådär! Grymt bra jobbat ⭐️🙌✌️Tack för ett fint arrangerat lopp och även för foto #kilsbergentrailrun

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Långloppsspecialisten Olivia Hansson tog SM-brons i rullskidor över 41 kilometer masstart i klassisk stil i Nybro på söndagen. Hansson kunde inte haka på Landsbros Moa Hansson, som var 10,5 minuter före i mål, men var bara tre minuter bakom Nybros Erika Karlsson på andraplatsen och långt (20 minuter eller mer) före alla andra. Robert Brundin körde veteranklass på lördagen, och gjorde ensam i H35-klassen en tid som hade räckt till en elfteplats i herrklassen över 16,5 kilometer fristil med intervallstart. Men på söndagen var han tillbaka i elitklassen när det vankades masstart, och där var Brundin, som liksom Hansson kör för Karlslund, bara elva sekunder från medalj (1.23 från guldet som Tom Fahlén, Landsbro, nöp), men till slut fick han nöja sig med en fjärdeplats.

Under lördagen avgjordes tredje upplagan av 27 kilometer långa och tämligen tuffa stigloppet Hovfjället trailrun, där Vedevågs landslagsskidåkare Filip Danielsson visade grym löpform med en segermarginal på 51 sekunder till Leo Johansson, Skillingaryd. Dessutom var trean Per Alsterdal, Karlstad, över två minuter efter och ingen annan inom elva minuter …

Jacob Ahlsson fortsätter köra riktigt vasst efter framgångarna i Belgien. Efter en 22:a-plats på den korta tempoprologen (1,1 kilometer) i elitklassen i Svanesunds tredagars i fredags var Örebrocyklisten med i huvudklungan i lördagens 34 kilometer långa kriterium över 31 1,1-kilometersvarv och blixtrade sedan till med en tredjeplats i lördagseftermiddagens 20 kilometer långa tempolopp, bara 43 sekunder bakom segrande Hugo Forssell, Hymer. Som grädde på moset kom han i dag med i en utbrytning med Pierre Moncorgé, Stockholm CK, och Johan Svensson, CK Bure, och var ett tag i virtuell ledning. Men med milen kvar blev Ahlsson och Svensson inhämtade (Moncorgé höll till seger solo, 19 sekunder före klungan där Ahlsson bet sig fast). Jacob blev ändå femma i sammandraget, av 55 startande elitcyklister, 1.03 bakom segrande Forssell.
Lillebror Jonathan Ahlsson, som egentligen är P16-cyklist men som kör i juniorklassen på dispens, blev 15:e i sammandraget efter resultatraden 20-15-15-11 på etapperna. Även han tillbringade en del av söndagen i utbrytning.

Örebro län, med succémannen Valter Pettersson (Tisaren, nära SM-medalj i sprinten i fredags) på tredjesträckan fick nöja sig med en 31:a-plats när distriktsstafetten avslutade ungdoms-SM i orientering.

Och Viktor Larsson vann för andra dagen i rad, och tredje gången den här säsongen, när finalen i svenska mountainbikeorienteringscupen avgjordes. Larsson var över fyra minuter före tvåan Oskar Johansson över en 20 kilometer lång masstart och säkrade därmed andraplatsen i totalen bakom redan klara totalsegraren Marcus Jansson (som inte körde i helgen) från Garphyttan. Karin E Gustafsson var sjua, Thomas Jansson åtta och Elin Fjellström tolva i dag, Karin och Thomas åtta i sammandragen.