Fahlin avslutade succésäsong – och Axelsson inledde succéartat

Emilia Fahlin avslutade säsongen med Chrono des Nations i dag. Det gick väl sådär, om man ska vara ärlig, och slutade med en elfteplats bakom mindre kända cyklister som Anna Turvey och Edwige Pitel. Men det förtar förstås ingenting av Örebrocyklistens mäktiga säsong med elva internationella pallplatser och två fjärdeplatser på VM. Och när jag talade med henne efteråt berättade hon mycket riktigt att det varit svårt att ladda om efter världsmästerskapet.
Var och när nästa säsong inleds är ännu inte spikat, men klart är att laget avstår det stora australiska etapploppet Women’s Tour Down under i januari. Trolig säsongspremiär blir i stället den nya spanska tävlingen Vuelta a la Comunitat Valenciana den 10 februari eller belgiska klassikern Omloop Het Nieuwsblad den 1 mars. Världstouren startar med italienska Strade Bianche den 9 mars.

I morgon bitti publiceras dessutom en intervju med Adam Axelsson, som äntligen är tillbaka efter sjukdomsbekymren, på na.se. I helgen gjorde han riktigt tävlingscomeback efter 1,5 år, och han slog till med de bästa tider han någonsin presterat i oktober och kvalade dessutom in till U23-världscupen på både 1 000 och 1 500 meter. Vi snackar 37,79 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 på lördagen följt av 37,84 på 500 och 1.56,36 på 1 500 vid de internationella tävlingarna i tyska Izell. Kvaltiden på 500 meter var mindre än tre tiondelar från att även den räcka för kval till U23-världscupen, och då ska man veta att Axelsson inte gjorde något perfekt lopp.
– Jag hade första inner och fick dålig ingång, så jag var en halvsekund bakom och blev tvungen att lämna företräde i växlingen vilket gjorde att jag fick stanna upp lite och låta han som kom från yttern gå före. Där tappade jag lite, berättar Axelsson som får en ny chans att kvala nästa helg, och ännu en helgen därpå, eftersom han blir kvar i Inzell ytterligare två tävlingshelger (han var där även förra veckan, men fick då avstå tävling på grund av förkylning).
Svenska skridskolandslaget är för övrigt rätt rumphugget för tillfället – Sotji-olympiern David Andersson, som liksom Axelsson tävlar för Örebroklubben SK Winner, har (åtminstone tillfälligt) lag skridskorna på hyllan och Pyongchang-olympiern Nils van der Poel har tagit en ny timeout från sporten. Axelsson lär därmed vara landets bäste aktiva skrinnare för tillfället, men något landslag är han inte del i efter sina sjukdomar. I Inzell har han istället varit med ett norskt lag, och de kommande två veckorna blir han kvar på egen hand.
– Förbundet har sagt att de vill satsa yngre och bredare, så det blir nog ingen landslagsgrupp i år. Vi får se vad som händer, säger Axelsson.

Det blev inga pallplatser för de länets orienterare i Älgfritt i Motala, men Iva Fagré och Erik Fernlund sprang i varje fall hem varsin femteplats.

 

Favoritsegrar i Åstadsloppet – Anfält tog sin tredje: ”Det är jag otroligt lycklig över”

I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.

View this post on Instagram

Hyfsat beslutsam och beredd att göra jobbet idag. Nämligen att försöka bärga min tredje seger i loppet som ligger mig så varmt om hjärtat, Å-stadsloppet. Det var liksom i detta lopp som "allt" började. Eller allt och allt 🙂 men det var i alla fall här som jag 2006 sprang in på 1.31 och började tycka om löpning på riktigt allvar. Och kärleken till löpningen och loppet består än. När jag på startlinjen idag "scannade av" konkurrenterna bestämde jag mig för att försöka göra loppet den "hårda vägen" (trycka på från start och hoppas att det ska bära in i mål). Min ultrasatsning i sommar har knappast gjort mig speedigare så någon spurtuppgörelse ville jag inte ha 😃. Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över. Den första jag fick krama om i mål var min 10 åriga son som precis sprungit i mål i sitt första millopp (53.59) tillsammans med sin kompis Adam och @springandersspring. Vissa lördagar är bättre än andra. Detta var en sån. 📸1,3,[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected]il 📸[email protected] #åstadsloppet #örebroaik #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.

Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.

Helgens höjdare – Anfält klar för Åstadsloppet och Fahlin avslutar säsongen

1) Åstadsloppet
Antalet föranmälda uppgick senast jag räknade till över 1 000 (jag gick igenom ett gäng av dem tidigare i veckan), och bland dem som tillkommit finns Erik Anfält, den regerande SM-bronsmedaljören på dubbla distansen som blev trea i den här halvmaran på hemmaplan i fjol. Det betyder att det blir en spännande duell mellan Örebros två överlägset raskaste halvmaralöpare i år: Anfält (som gjorde 1.10.06 i Utrecht i våras) och Thomas Chaillou (n1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon). Lägg därtill långloppscupsduellen mellan Per Arvidsson och Andreas Ingberg och herrsidan ser rätt komplett ut. Ja, förutom att varken ettan eller tvåan från i fjol – Finspångs Johan Fagerberg och Örebros egen landslagsorienterare Martin Regborn – har kastat in någon anmälan än, förstås. På damsidan ser det fortfarande ut som om Liduina van Sitteren kommer springa iväg med segern, men vi får väl se om det dyker in några snabba efteranmälningar. Louise Wiker kunde man ju hoppats på, men den Hälleforsfostrade löparen väljer i stället (förstås) sin hemmatävling Hässelbyloppet. Åstadsloppet femkilometersklass startar 12.30 medan både tio kilometer och huvudklassen, halvmaran, skjuts iväg 14.00.

2) Chrono des Nations
Emilia Fahlin avslutar säsongen i Frankrike, och jag har ju skrivit en hel del inför det här traditions- och prestigefyllda tempoloppet tidigare. Nu har startlistan släppts, och där framgår det att Fahlin är tredjeseedad bakom belgiska Ann-Sophie Duyck (som är något av en tempospecialist) och hemmahoppet Audrey Cordon-Ragot (som är lagkompis med Fahlin i Wiggle-High5 – båda gör sin sista tävling för laget som nu läggs ned). Cordon-Ragot vann nämligen tävlingen närmast för Duyck i fjol på exakt samma 26,45 kilometer långa bana. Fransmannen behövde 35 minuter och 47 sekunder på sig, Duyck elva sekunder mer. På VM-tempot för 2,5 veckor sedan slog Fahlin dock båda; Cordon-Ragot med åtta sekunder och Duyck med nästan minuten. Det finns fler som kan blanda sig i tätstriden: Olga Zabelinskaja, Cecilie Ludwig, Hayley Simmonds med flera. Fahlin, som alltså startar tredje sist, går ut 13.54 på söndag.

3) Älgfritt
De orienterare som fortfarande inte gett upp säsongen (25-manna och världscupfinalen förra helgen markerade ju slutet för många) springer med fördel Älgfritt i Motala i helgen. I elitklasserna finns namn som Tisarens Elsa Ekelin, Erik Fernlund och Tomas Hallmén, och så ukrainaren Viacheslav Matiash, som tävlar i Tisarendräkten för andra helgen i rad. Han bor och tränar med bas i Hallsberg under hösten. Det är för övrigt fortfarande 16 dagar kvar av anmälningstiden till ultralånga SM, men Martin Regborn har för säkerhets skull redan slängt in sitt namn. Spännande!

Vann Pulsklockan – nu är Fahlin nominerad till nytt pris

På sina elva första säsonger som proffs hade Emilia Fahlin tolv internationella pallplatser i seniortävlingar. I år har hon sopat hem elva stycken under en enda säsong (och den är inte över än, först på lördag avslutar hon året med Chrono des Nations i Frankrike). Och därtill förstås två fjärdeplatser på VM. Inte konstigt alls att Örebrocyklisten är en av 13 svenska cyklister som blivit nominerade till priset som Årets postcyklist, Svenska cykelförbundets finaste pris som delats ut årligen sedan 1983 (varje år till en herr- och en damcyklist). Fahlin har aldrig belönats med priset, men har varit nominerad vid flera tillfällen, senast i fjol. Fahlin har däremot fått flera andra fina priser genom åren, bland annat Sören Gunnarssons stipendium och så förstås NA:s och Löpex Sports pulsklocka. Rösta på Årets postcyklist gör man här.

Förra finnkampslöparen gör comeback på nationella scenen – efter fem segrar i länet springer Karin Forsberg terräng-SM

Det är fortfarande 2,5 veckor kvar tills det är dags för terräng-SM, och ännu en vecka tills anmälningstiden går ut, men det börjar åtminstone fylla på lite i listan och bli en aning spännande att följa anmälningarna som trillar in. Årets tävling löps på en golfbana på Öland, och just läget gör att en hel del av bredden riskerar att falla bort – har man ingen chans på en topplacering kanske man inte känner det värt att göra den långa resan. Vi får väl se hur många som kommer till start jämfört med år när tävlingen gått i mellan-Sverige. Mest intressant ur länsperspektiv hittills är i varje fall att Karin Forsberg anmält sig i seniorklassen i den långa tävlingen, som avgörs på söndagen (långa och korta terräng-SM arrangeras tillsammans, både herrar och damer springer 4 000 meter på lördagen medan herrarna springer 12 000 och damerna 8 000 på söndagen). Forsberg sprang 5 000 meter på Finnkampen 2006 och 2010 (och hon har distriktsrekorden på både 5 000 och 10 000 meter), men har fått de fyra senaste åren förstörda av skador. Nu är hon tillbaka och har varit i princip oslagbar i länet i år (hon har dock inte ställts mot Josefin Gerdevåg i någon tävling) med DM-guld över 10 000 meter och segrar i Lindesjönloppet, Fröviloppet, Kilsbergen trailrun och Annaloppet (den försmädliga plumpen i Tarstaborgsrundan berodde ju på en fellöpning och inget annat). Det kommer bli väldigt spännande att se vad hon i sin nuvarande form kan göra i konkurrens med namn som OS-löparen Sarah Van Der Wielen (tidigare Lahti), Hälleforsfostrade Louise Wiker och orienterings-VM-medaljören Lena Eliasson-Lööf. Som 38-åring har Forsberg också chansen att springa i veteranklass (eller seniorklass, om hon så önskar) på lördagen, men dit har hon ännu inte anmält sig. Några andra länslöpare har ännu inte anmält sig, men framför allt på herrjuniorsidan finns det ju många som lär kunna hävda sig bra.

I kväll var Hagabys Oskar Eklöf snabbast av alla i andra etappen av tre i Rolles nattcup, nattorienteringsserien i Kristinehamn, och därmed gick han upp i totalledning inför avslutningen nästa onsdag. Eklöf var hela sex minuter före tvåan Magnus Albinsson (OK Tyr), som klämde sig in 41 sekudner före OK Djerfs Per Jansson.

Jag blev också uppmärksammad på en ny tävling, eller åtminstone träningstävling, som arrangeras i Svartå den 20 oktober. Vi snackar mountainbike och Svartåtrampet 2018, som avgörs på delvis samma bana som Svartåloppet springs på varje år. Svartå IF och Degerfors OK (min moderklubb, dock ej nuvarande klubb, i orientering) arrangerar tillsammans.

Svensk veteranrekord i timlöpning – och 52-åringen som siktar mot nytt EM

Hur långt kan man kuta på en timme? Tja, det är ju en tämligen ovanlig gren, men sanktionerad av internationella friidrottsförbundet och världsrekorden har Haile Gebreselassie (21 285 meter, alltså knappt 200 meter mer än en halvmara; när han slog det rekordet 2007 tog han världsrekordet på 20 000 meter på vägen också, 56.26,0) och Dire Tune (18 517). Det är ju enkelt att testa hur länge man själv skulle palla det tempot, har man ett löpband att tillgå är det bara att skruva upp det på 21,3 (om bandet går så snabbt, 20,0 brukar ju vara en vanlig maxhastighet) eller 18,5 kilometer i timmen och stå kvar så länge man kan …
Hur som helst arrangerade IF Göta förra tisdagen en tävling över distansen på klassiska Tingvalla (där Karlstads GP avgörs varje år), och ex-karlskogingen och förre Tisaren-orienteraren Linda Take slog svenskt rekord i K45-klassen (veteranklassen för kvinnor mellan 45 och 50 år) med 14 206 meter, nästan kilometern längre än Camilla Nilsson fyra år gamla rekord på distansen.
Christoffer Skantz kom längst av de tävlande på Tingvalla med sina 15 648 meter (3.50-fart i snitt). Svenska rekorden är på 19 879 meter (Dan Glans 1975) respektive 16 860 meter (Midde Hamrin 1994).

Draghund är ju en sport jag följer rätt sparsamt här på bloggen, men det är värt att notera att Hällefors BK arrangerade barmarkstävlingen Dubbeldraget i helgen, och en viss Timo Silvola (som tävlar för HBK men kommer från och bor i Degerfors) vann herrarnas cykelklass. Silvola har två VM-guld på skidor på meritlistan, och tillhör fortfarande Sverigeeliten även om han hunnit bli 52 år. I en intervju med kollega Birgitta Skoglund berättar Silvola om planerna för hösten:
– Den här tävlingen blir en bra träning och erfarenhet, ett delmål inför SM näste vecka och senare EM. Gäller att träna försiktigt, smyga igång konditionen och varsamt öka kraven, säger Silvola apropå att han tävlade med unga hanen Körven, en av de två hundarna som i vintras kom bort från Silvolas hem men senare återfanns.
Silvola vann tävlingen i Hällefors fem sekunder före Moras Nicklas Ström. På damsidan blev Hällefors Cecilia Eriksson tvåa i cykelklassen.

Och så har klassiska Wedevågsloppet nu (några dagar för sent för att få göra det till ordinarie avgift) ansökt om sanktion för 2019. Loppet ligger kvar på samma helg som i år, och löps nästa år alltså lördagen den 4 maj.

Största namnet i Åstadsloppet (hittills) springer bara fem kilometer

Med två dagar kvar av den ordinarie anmälningstiden till Åstadsloppet – som vid sidan om Vårruset, Blodomloppet och Gubbracet brukar vara den tävlingen i länet som lockar flest löpare varje år – är 811 löpare anmälda varav 332 på halvmaraton, som är den egentlige tävlingsdistansen, och 479 på tio- och femkilometersdistanserna. Och när vi än så länge väntar på att några av de lokala storfräsarna (Martin Regborn och Josefin Gerdevåg som var bästa länslöpare med varsina andraplatser i fjol, Erik Anfält som tagit SM-brons i maraton i år [och som ett tag räknades som segrare i Åstadsloppet i fjol], Louise Wiker som jobbar vidare med comebacken efter fotoperationen) ska anmäla sig så får man nog säga att det största lokala namnet hittills finns i femkilometersklassen: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och tidigare har sprungit för Glanshammar men sedan några år bor i Göteborg och kutar för Sävedalen, sprang 10 000 meter på U23-EM förra sommaren och är i år bland annat Sverigesjua på 3 000 meter med 9.49.
Redan klara långloppscupssegraren Liduina van Sitteren springer fulla distansen (den som ingår i cupen), 21,1 kilometer, precis som Per Arvidsson och Andras Ingberg som ju gör upp om segern på herrsidan. De lär dock få tufft med Thomas Chaillou, som med sina 1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon i våras noterade årets hittills näst bästa tid på distansen i distriktet (44 sekunder bakom Anfälts från Utrecht) medan Arvidsson och Ingberg inte varit under 1.16 i år (men deras bästatider kommer från Norasjön runt, som är en mer kuperad bana än Åstadsloppets; Chaillou sprang på 1.14 när han knep DM-guldet där).
Markus Bohman och Jonatan Gustafsson, som sprang så snabbt i Hostruset i helgen, är anmälda till tiokilometerstävlingen liksom hinderbanelöpningsspecialisterna Cimmie Wignell och Jonathan Kandelin.
Kan bli en rätt trevlig löparlördag i Örebro, med andra ord.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Tisaren topp tio i 25-manna – men oturen fortsätter grina Regborn i ansiktet

Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).

OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson

I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?

Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).

Helgens höjdare – stor orienteringshelg (och långloppscupen kan avgöras!)

1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.

2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.

3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av  dem, eller båda,  dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn.