Vann Pulsklockan – nu är Fahlin nominerad till nytt pris

På sina elva första säsonger som proffs hade Emilia Fahlin tolv internationella pallplatser i seniortävlingar. I år har hon sopat hem elva stycken under en enda säsong (och den är inte över än, först på lördag avslutar hon året med Chrono des Nations i Frankrike). Och därtill förstås två fjärdeplatser på VM. Inte konstigt alls att Örebrocyklisten är en av 13 svenska cyklister som blivit nominerade till priset som Årets postcyklist, Svenska cykelförbundets finaste pris som delats ut årligen sedan 1983 (varje år till en herr- och en damcyklist). Fahlin har aldrig belönats med priset, men har varit nominerad vid flera tillfällen, senast i fjol. Fahlin har däremot fått flera andra fina priser genom åren, bland annat Sören Gunnarssons stipendium och så förstås NA:s och Löpex Sports pulsklocka. Rösta på Årets postcyklist gör man här.

Förra finnkampslöparen gör comeback på nationella scenen – efter fem segrar i länet springer Karin Forsberg terräng-SM

Det är fortfarande 2,5 veckor kvar tills det är dags för terräng-SM, och ännu en vecka tills anmälningstiden går ut, men det börjar åtminstone fylla på lite i listan och bli en aning spännande att följa anmälningarna som trillar in. Årets tävling löps på en golfbana på Öland, och just läget gör att en hel del av bredden riskerar att falla bort – har man ingen chans på en topplacering kanske man inte känner det värt att göra den långa resan. Vi får väl se hur många som kommer till start jämfört med år när tävlingen gått i mellan-Sverige. Mest intressant ur länsperspektiv hittills är i varje fall att Karin Forsberg anmält sig i seniorklassen i den långa tävlingen, som avgörs på söndagen (långa och korta terräng-SM arrangeras tillsammans, både herrar och damer springer 4 000 meter på lördagen medan herrarna springer 12 000 och damerna 8 000 på söndagen). Forsberg sprang 5 000 meter på Finnkampen 2006 och 2010 (och hon har distriktsrekorden på både 5 000 och 10 000 meter), men har fått de fyra senaste åren förstörda av skador. Nu är hon tillbaka och har varit i princip oslagbar i länet i år (hon har dock inte ställts mot Josefin Gerdevåg i någon tävling) med DM-guld över 10 000 meter och segrar i Lindesjönloppet, Fröviloppet, Kilsbergen trailrun och Annaloppet (den försmädliga plumpen i Tarstaborgsrundan berodde ju på en fellöpning och inget annat). Det kommer bli väldigt spännande att se vad hon i sin nuvarande form kan göra i konkurrens med namn som OS-löparen Sarah Van Der Wielen (tidigare Lahti), Hälleforsfostrade Louise Wiker och orienterings-VM-medaljören Lena Eliasson-Lööf. Som 38-åring har Forsberg också chansen att springa i veteranklass (eller seniorklass, om hon så önskar) på lördagen, men dit har hon ännu inte anmält sig. Några andra länslöpare har ännu inte anmält sig, men framför allt på herrjuniorsidan finns det ju många som lär kunna hävda sig bra.

I kväll var Hagabys Oskar Eklöf snabbast av alla i andra etappen av tre i Rolles nattcup, nattorienteringsserien i Kristinehamn, och därmed gick han upp i totalledning inför avslutningen nästa onsdag. Eklöf var hela sex minuter före tvåan Magnus Albinsson (OK Tyr), som klämde sig in 41 sekudner före OK Djerfs Per Jansson.

Jag blev också uppmärksammad på en ny tävling, eller åtminstone träningstävling, som arrangeras i Svartå den 20 oktober. Vi snackar mountainbike och Svartåtrampet 2018, som avgörs på delvis samma bana som Svartåloppet springs på varje år. Svartå IF och Degerfors OK (min moderklubb, dock ej nuvarande klubb, i orientering) arrangerar tillsammans.

Svensk veteranrekord i timlöpning – och 52-åringen som siktar mot nytt EM

Hur långt kan man kuta på en timme? Tja, det är ju en tämligen ovanlig gren, men sanktionerad av internationella friidrottsförbundet och världsrekorden har Haile Gebreselassie (21 285 meter, alltså knappt 200 meter mer än en halvmara; när han slog det rekordet 2007 tog han världsrekordet på 20 000 meter på vägen också, 56.26,0) och Dire Tune (18 517). Det är ju enkelt att testa hur länge man själv skulle palla det tempot, har man ett löpband att tillgå är det bara att skruva upp det på 21,3 (om bandet går så snabbt, 20,0 brukar ju vara en vanlig maxhastighet) eller 18,5 kilometer i timmen och stå kvar så länge man kan …
Hur som helst arrangerade IF Göta förra tisdagen en tävling över distansen på klassiska Tingvalla (där Karlstads GP avgörs varje år), och ex-karlskogingen och förre Tisaren-orienteraren Linda Take slog svenskt rekord i K45-klassen (veteranklassen för kvinnor mellan 45 och 50 år) med 14 206 meter, nästan kilometern längre än Camilla Nilsson fyra år gamla rekord på distansen.
Christoffer Skantz kom längst av de tävlande på Tingvalla med sina 15 648 meter (3.50-fart i snitt). Svenska rekorden är på 19 879 meter (Dan Glans 1975) respektive 16 860 meter (Midde Hamrin 1994).

Draghund är ju en sport jag följer rätt sparsamt här på bloggen, men det är värt att notera att Hällefors BK arrangerade barmarkstävlingen Dubbeldraget i helgen, och en viss Timo Silvola (som tävlar för HBK men kommer från och bor i Degerfors) vann herrarnas cykelklass. Silvola har två VM-guld på skidor på meritlistan, och tillhör fortfarande Sverigeeliten även om han hunnit bli 52 år. I en intervju med kollega Birgitta Skoglund berättar Silvola om planerna för hösten:
– Den här tävlingen blir en bra träning och erfarenhet, ett delmål inför SM näste vecka och senare EM. Gäller att träna försiktigt, smyga igång konditionen och varsamt öka kraven, säger Silvola apropå att han tävlade med unga hanen Körven, en av de två hundarna som i vintras kom bort från Silvolas hem men senare återfanns.
Silvola vann tävlingen i Hällefors fem sekunder före Moras Nicklas Ström. På damsidan blev Hällefors Cecilia Eriksson tvåa i cykelklassen.

Och så har klassiska Wedevågsloppet nu (några dagar för sent för att få göra det till ordinarie avgift) ansökt om sanktion för 2019. Loppet ligger kvar på samma helg som i år, och löps nästa år alltså lördagen den 4 maj.

Största namnet i Åstadsloppet (hittills) springer bara fem kilometer

Med två dagar kvar av den ordinarie anmälningstiden till Åstadsloppet – som vid sidan om Vårruset, Blodomloppet och Gubbracet brukar vara den tävlingen i länet som lockar flest löpare varje år – är 811 löpare anmälda varav 332 på halvmaraton, som är den egentlige tävlingsdistansen, och 479 på tio- och femkilometersdistanserna. Och när vi än så länge väntar på att några av de lokala storfräsarna (Martin Regborn och Josefin Gerdevåg som var bästa länslöpare med varsina andraplatser i fjol, Erik Anfält som tagit SM-brons i maraton i år [och som ett tag räknades som segrare i Åstadsloppet i fjol], Louise Wiker som jobbar vidare med comebacken efter fotoperationen) ska anmäla sig så får man nog säga att det största lokala namnet hittills finns i femkilometersklassen: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och tidigare har sprungit för Glanshammar men sedan några år bor i Göteborg och kutar för Sävedalen, sprang 10 000 meter på U23-EM förra sommaren och är i år bland annat Sverigesjua på 3 000 meter med 9.49.
Redan klara långloppscupssegraren Liduina van Sitteren springer fulla distansen (den som ingår i cupen), 21,1 kilometer, precis som Per Arvidsson och Andras Ingberg som ju gör upp om segern på herrsidan. De lär dock få tufft med Thomas Chaillou, som med sina 1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon i våras noterade årets hittills näst bästa tid på distansen i distriktet (44 sekunder bakom Anfälts från Utrecht) medan Arvidsson och Ingberg inte varit under 1.16 i år (men deras bästatider kommer från Norasjön runt, som är en mer kuperad bana än Åstadsloppets; Chaillou sprang på 1.14 när han knep DM-guldet där).
Markus Bohman och Jonatan Gustafsson, som sprang så snabbt i Hostruset i helgen, är anmälda till tiokilometerstävlingen liksom hinderbanelöpningsspecialisterna Cimmie Wignell och Jonathan Kandelin.
Kan bli en rätt trevlig löparlördag i Örebro, med andra ord.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Tisaren topp tio i 25-manna – men oturen fortsätter grina Regborn i ansiktet

Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).

OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson

I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?

Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).

Helgens höjdare – stor orienteringshelg (och långloppscupen kan avgöras!)

1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.

2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.

3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av  dem, eller båda,  dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn.

Regborn utslagen i världscupkvartsfinal – efter arrangörsmiss och ignorerad protest: ”Ett skämt”

Årets orienterings-VM var ju det sista (för tillfället, i alla fall) där både sprint- och skogsorientering samsades på samma världsmästerskap. 2019 i Norge avgörs endast skogsdistanserna (långdistans, medeldistans och stafett) och 2020 i Danmark endast sprintdistanserna (som fram till nu varit sprint och mixedsprintstafett, men för att få till en tredje VM-distans även jämna år har Internationella orienteringsförbundet plockat upp knockoutsprint). Ni som följer bloggen minns säkert att det testades (av bland andra Lilian Forsgren och Oskar Andrén) under Euromeeting nyligen, och i dag var det dags för disciplinen att göra entré i världscupen, under världscupavslutningen i Tjeckien. Tävlingsformen liknar längdskidornas sprint, med kval med individuell start följt av kvartsfinaler, semifinaler och final med gemensam start (men med några variationer i vilka kontroller som ska tas, för att omöjliggöra ren följa John-löpning). TV-mässigt, visst. Men mer löp- än orienteringstävlingen? Förmodligen. Långt från de klassiska långdistanserna i djupa skogar, som purister trånar efter, är det ju i varje fall.
Och ändå, ett visst mått av succé blev det för svensk del när Tove Alexandersson via en tredjeplats i finalen i eftermiddags säkrade sin femte raka totalseger i världscupen, men för örebroaren Martin Regborn slutade dagen med uttåg i kvartsfinalen på grund av en arrangörsmiss och ett märkligt efterspel. Inte den bästa reklamen för en ny gren, naturligtvis.
Regborn var tvåa i sitt kvalheat (med individuell start, alltså) och fick möta landslagskompisen William Lind, ukrainaren Ruslan Glibov, österrikaren Robert Merl och schweizarna Martin Hubmann och Joey Hadorn i sin kvartsfinal. Regborn tog kommandot i heatet genom ett eget vägval från andra till tredje kontrollen och var först dit – men tvingades vända tillbaka när det visade sig att kontrollstationen inte var aktiverad och hans ”stämpling” inte hade tagit (Batteriproblem? Hade stationen gått in i strömsparläge trots att heatet innan löptes bara fem minuter tidigare? Oklart.). Nästa löpare ”aktiverade” stationen, och Regborn hann i hetsen uppfatta vad som hände, vände tillbaka och fick sin stämpling registrerad, men var då nere på tredje plats i heatet (bara topp två går till semifinal), och alla var ihop i en grupp igen förbi sjätte kontrollen. Regborn försökte då återigen ett eget vägval, till den sjunde av de nio kontrollerna, men tjänade ingen tid och hamnade lite bakom tätkvartetten till sista kontrollen som satt i början på en löparbana målet 100 meter längre ned på densamma. I mål var han fyra sekunder bakom Glibov och Lind, som tog semifinalplatserna.
”Det är ett skämt när man måste vända tillbaka och aktivera SI-enheterna på grund av att man tagit bästa vägvalet och låg först i klungan”, skriver Regborn på twitter. På min fråga om Sverige lämnade in en protest svarar han: ”Givetvis, men arrangörerna vägrade att ta emot den …”
Något slutgiltigt resultat har jag inte lyckats hitta, men en femteplats i ett kvartsfinalheat ska ge en placering mellan 25–30 i tävlingen.
Den andra länslöparen i tävlingen, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade 14:e i sitt kvalheat och missade topp tolv, som ger en plats i kvartsfinalerna, med åtta sekunders marginal.
Hemmalöparen Kral Vojtech och tjeckiska Judith Wyder vann tävlingen. I morgon fortsätter världscupfinalen med mixedsprintstafett.

På hemmaplan är det nattorienteringssäsong på gång. I går kväll avgjordes både den första etappen av tre (tre onsdagar i rad) i Rolles nattcup, en klassisk tävlingsserie i Kristinehamn som brukar locka en del länslöpare, och Örebro läns orienteringsförbunds officiella 25-mannaträning (jättestafetten 25-manna avgörs ju i Stockholm i helgen). OK Djerfs Per Jansson vann herrklassen i Rolles 15 sekunder före Hagabys Oskar Eklöf (som ju bor i Karlskoga och har nära till Kristinehamn), och Tisarens Filip Jacobsson, som visar gryende form sent på säsongen (minns lördagens parkruninsats!), var snabbast i 25-mannaträningen, tre–fyra sekunder före tre som jagande (det var masstart). Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam på långa banan, 1,5 minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, medan OK Ravinens Amanda Karlsson var snabbast av alla på mellanbanan.

 

Lyckat test – nu får säsongen ett nytt mållopp

Efter maghaveriet under Bergslagsleden ultra började jag titta på att förlänga säsongen med ytterligare ett mållopp (BLU var mitt stora mål för i år, men jag har också sett Niesen treppen lauf, Lurs backyard ultra och Ultravasan som mållopp). Ja, ärligt talat hade jag faktiskt börjat snegla mot en asfaltsmara redan innan. Jag har aldrig varit i bättre form, och jag har oavslutade affärer på maratondistansen: Jag har bara gjort två asfaltsmaror i livet – 4.23.48 i Stockholm marathon 2009 (jag gick in i väggen efter tre mil i värmen) och 3.27.53 i Stockholms jubileumsmarathon 2012 (på en förlängd version av OS-banan 2012, på dagen hundra år senare) – och tja, min pappa sprang på 3.24.33 i Stockholm marathon 1986 (när jag var ett halvår gammal), och man vill ju ha familjerekordet … Samtidigt är jag inte så mycket för att springa på asfalt, har knappt gjort ett lopp värt namnet på underlaget (och inte tränat särskilt mycket på det heller) sedan 2012, så jag vill inte springa en mara bara för att gå under 3.24 – jag vill känna att jag kan göra något med mina mått mätt ”riktigt bra”, något jag kan vara nöjd med flera år framöver och därmed stänga lusten att springa den här distansen för ett bra tag.
Nåväl. Efter Bergslagsleden ultra beslutade jag mig för att göra ett test: Kan jag springa en halvmara på träning under 1.30 så kommer jag springa Växjö marathon den 20 oktober. Jag menar; kan man springa halva under 1.30 på träning borde man väl med nummerlappens hjälp kunna närma sig tre timmar på hela distansen, eller? Nåja, i dag var det dags för testet, och jag valde förstås plattast tänkbara banan: Den gamla banvallen mellan Karlslund och Garphyttan (men jag sprang bara fram till Östertysslinge, där det kommer en backe upp mot Latorp, och sedan fram och tillbaka på platten för att få ihop de 21 098 meterna). Facit: 1.28.26.
Så i kväll anmälde jag mig följaktligen till tävlingen och bokade hotellrum i Växjö. En ny utmaning är född!

I morgon startar världscupfinalen i orientering i Tjeckien med knockoutsprint, och Martin Regborn och Josefin Tjernlund står båda på startlinjen. Men mer om det då!

Fahlins säsong fortsätter efter VM-guldet: ”Men ingen mängdträning …”

Emilia Fahlin tog två fjärde- och en 16:e-plats på cykel-VM, och framför allt den avslutande fjärdeplatsen i det brutala linjeloppet var sensationell. Världsmästerskapet har ju ofta fungerat som säsongsavslutning, men så inte i år. Redan på lördag körs Giro dell’Emilia, en tävling på nivån just under världstouren, som Fahlin körde för två år sedan, och inte förrän den 21 oktober avslutas årets världstour med kinesiska Tour of Guangxi, som namnet till trots är en endagarstävling (det blir den allra sista tävlingen som Wiggle-High5 skickar ett lag till innan stallet upplöses). Fahlin kommer dock inte köra någon av de tävlingarna, men hon har ändå inte avslutat säsongen. Som jag tidigare skrivit om på bloggen kommer hon att avsluta säsongen med Chrono des Nations i Frankrike den 14 oktober (Fahlins sista tävling i Wiggles dräkt, även om det ser ut som om hon kommer bli ensam från laget som åker dit), något så ovanligt som ett fristående tempolopp. Tävlingen har jörts sedan 1990 och Susanne Ljungskog vann den två gånger 2007–2008. Fahlins lagkompis Audrey Cordon-Ragot är regerande mästare. Banan har oftast varit knappt 21 kilometer lång, men är i år för andra året i rad 26,45 kilometer lång. När jag pratade med Fahlin efter den sensationella fjärdeplatsen i lördags frågade jag om hon verkligen skulle orka ladda om och köra den här tävlingen som hon tänkt, och det var hon fast besluten att göra:
– Men det blir ingen mängdträning fram tills dess, det har jag inget för så här sent på säsongen. Det kommer bli mer korta, hårda, intensiva pass på tempocykeln, sa Fahlin.
Nästa år kommer Fahlin att köra för franska FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope. Återstår att se hur bytet av stall kommer påverka vinterträningen och var nästa säsong kommer att starta (Fahlin har ju inlett säsonger både i Qatar, Argentina och Australien, men har fått bäst utdelning när hon skjutit på säsongsstarten tills Europasäsongen dragit igång).

View this post on Instagram

Saturday is still in a blur! 🌪 📸 @velofocus

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on