Äntligen dags för skidsäsong!

I morgon smäller det. 11.00 på fredagen, närmare bestämt, drar den svenska skidsäsongen igång på allvar när Bruksvallsloppet startar med fristilsloppet. Och som brukligt är i Sverigepremiären så är det inga juniorklasser första dagen, utan tvärtom massor av juniorer som utmanar i seniorklasserna. 202 herrar och 117 damer är anmälda till de tio respektive fem kilometerna i fristil som körs på tre 3,3-kilometersvarv respektive ett 3,3-kilometersvarv och en 1,45-kilometersslinga.
Hetaste namnen på plats är Charlotte Kalla, Daniel Rickardsson, Keishin Yoshida (Japan), Ebba Andersson, Jen Burman, Masako Ishida (Japan), Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Britta Johansson Norgren. Från länet finns de två största namnen på klassiska distanser med: Axel Ekström, som i fjol tillhörde A-landslaget men som i år står utanför landslagstrupperna, gör sin första riktiga tävling för nya klubben IFK Mora (han har ju lämnat moderklubben Garphyttan inför årets äsong), och Filip Danielsson, som tagit klivet in i utvecklingslandslaget, kör vidare i SK Bore. De båda kan, vid bra prestationer, vara med och fajtas om sista platserna i världscuptrupperna eller, kanske mer troligt, om landslagsplatser till den skandinaviska cupen.
På fredagen finns också Garphyttans Lucas Lennartsson och Rickard Eriksson anmälda.
På lördagen, när det vankas fem- och tiokilometerslopp i klassisk stil (för seniorer och juniorer), finns betydligt fler lokala åkare på startlinjen: Ekström och Danielsson, förstås, men också Karlslunds Vasaloppstvåa Bob Impola, och Garphyttan har hela sju på startlinjen i bröderna Lucas och Marcus Lennartsson (herrseniorer), Rickard Ericsson (herrsenior), systrarna Anja och Ronja Andersdotter (damjuniorer, de tävlar mot tre respektive två år äldre åkare), Elin Schagerström (damjunior) och Emil Hagström (herrjunior). Dessutom kör Zinkgruvans Olle Windahl bland herrjuniorerna.
Och i den avslutande sprinten, i fristil, på söndag kör alla fem juniorerna, Danielsson och Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson.

Förbundskaptenen från Örebro nominerad som årets ledare på Idrottsgalan för tredje året i rad: ”Känner mig hedrad”

Örebroaren Håkan Carlsson må ha varit föräldraledig på halvtid under delar av året, delegerat ansvar, stannat hemma från en hel del internationella tävlingar. Det är ändå örebroaren som mannen bakom svensk orienterings framgångar, de två VM-gulden och två EM-gulden och totalt åtta mästerskapsmedaljerna som Sverige plockade 2018, och därför är han för tredje året i rad nominerad till priset som årets ledare inför Idrottsgalan, som äger rum i Globen den 21 januari.
– Jätteroligt! Det är viktigt att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och jag känner mig hedrad över att återigen bli nominerad. Jag tolkar det som att juryn ser att vi – aktiva, ledare, tränare och resurspersoner både runt landslaget och runtom i landet – gör mycket bra och att vi har jobbat på ett proffsigt sätt i många frågor under lång tid, säger Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Just att Carlsson blir nominerad för tredje året i rad är tämligen speciellt. 2019 blir 20:e gången som galan arrangeras, och av de totalt 80 nomineringarna (4*20 år, även om det vid tre tillfällen funnits ledarduos nominerade) är det bara 15 ledare som varit nominerade mer än en gång, och bara åtta fler än två. Att vara nominerad ofta har dock inte varit någon garanti för att få pris – tre av de åtta (däribland än så länge Carlsson) har aldrig fått priset, och fotbollstränaren Pia Sundhage har faktiskt varit nominerad hela fem gånger utan att få med sig någon statyett hem från Globen.
Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger (notera att Carlsson är en av sex som varit nominerad tre år i rad, och av övriga fem är det bara Sundhage som inte fått priset):
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Rikard Grip, längdskidor, tre gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, vann 2015).
Håkan Carlsson, orientering, tre gånger (2017–2019).
Några andra nomineringar blev det inte för orienteringslandslaget, men Jerringprisets kandidater har ännu inte offentliggjorts.
– En nominering för mig blir såklart möjlig främst genom löparnas fantastiska prestationer och det jobb som de lägger ner för att komma dit. Och jag tycker verkligen att vi har flera aktiva som stått för prestationer som är enorma, inte minst Tove Alexandersson som fortsätter att leverera på en nästan omänsklig nivå. Vi har även sprintstafettlaget som försvarade sitt VM-guld, vi har Karolin Ohlsson som tagit jättekliv i sin utveckling … det finns många som förtjänar att lyftas fram, men konkurrensen är tuff, inte minst ett framgångsrikt OS-år. Dock tror jag att Tove kommer att finnas med som Jerringpriskandidat, säger Carlsson till orienteringsförbundet.
Carlssons konkurrenter om priset är Janne Andersson, som ledde fotbollslandslaget till VM-kvartsfinal samt curlingens Peja Lindholm och skidskyttets Wolfgang Pichler vars adepter hämtade OS-guld i Pyongchang. Tuff konkurrens, minst sagt.
Motiveringen om Håkan Carlsson i sin helhet: ”Under 2018 arrangerades både ett EM och ett VM och totalt samlade det svenska orienteringslandslaget fyra guld och fem silver. En rejäl medaljskörd i en allt tuffare internationell konkurrens, och vid spakarna på det svenska framgångståget hittar vi som vanligt förbundskapten Håkan Carlsson. För Carlsson kommer laget alltid att vara större än jaget, och själv tonar han gärna ner sin egen roll. Men faktum kvarstår: Det är Carlsson som är ytterst ansvarig för det medaljregn som bara fortsätter att falla över skogens blågula hjältar.”

Missa inte dokumentären om Steenes världsrekord (och lite om varför bloggandet går segt)

Håller på att flytta (alltså rent fysiskt, från ett hus till ett annat), så mina lediga dagar har jag just nu inte så mycket tid att lägga på att skriva blogg (i varje fall inte om jag själv mitt i allt ska hinna springa några meter också). Därför blev det inte något inlägg i går, och inte mycket till inlägg i dag heller. Men jag lovar komma tillbaka med förnyad kraft, vad det lider (och onsdag–söndag jobbar jag, så då har jag ju oceaner av tid att författa klyftiga blogginlägg och dessutom få betalt för det!). I dag nöjer jag mig med att bjuda på ett filmtips. Missa inte kortdokumentären om årets Big Backyard Ultra (originalloppet som fått så många efterföljare, inte minst här i Sverige – och i länet), där svenske Johan Steene slog inofficiellt världsrekord när han sprang 68 timmar/varv. Den är producerad av I Run 4 Ultra och finns här.

Hassan, Ingjald och Eriksson vann Höstloppet – men nästa helg får Starttrion stenhård konkurrens

IF Start-duon Mohamed Hassan och Johan Ingjald sprang tillsammans i Höstloppet i Vretstorp i dag, och eftersom jag själv var trea i mål – nästan sex minuter bakom – kan jag inte ge någon ögonvittnesskildring för om de gjorde upp om segern, men jag tror att de valde att dela på den. Hur som helst är Hassan före Ingjald i resultatlistan, men båda på 51.54 över 13,3 kilometer med runt 150 höjdmeter (jag kutade det mycket trevliga loppet på 57.37).
Maria Eriksson, även hon från IF Start, var fyra i mål, bästa dam på 59.36 – och Örebro AIK:s Therese Fjordäng såg oberörd ut när hon kom i mål 37 sekunder senare med en hund i koppel. Anna Karlsson, Östansjö, trea.
Loppet lockade dubbelt så många löpare som i fjol – 20 nu mot tio då – och därtill sex gångare.

Bara timmar efter att Höstloppet var i mål (och därmed bara några få utomhustävlingar återstår under 2018) stängde anmälan till säsongens första inomhustävling i Tybblelundshallen: Glanshammars IF:s Vinterspelen. Seniorerna springer 3 000 meter, och Starttrion Hassan, Ingjald och Eriksson är anmälda dit också. På damsidan är bara två löpare klara (de får dock sällskap av tre F17-löpare, bland annat Åsbros Klara Frih), men på herrsidan ser det ut att bli riktigt bra klass med Thorens superspännande 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, Starts Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten som gjort 16.29 på 5 000 meter och 35.09 på landsvägsmilen i år), och Örebro AIK:s Jakob Nilsson som vann långloppscupen 2016. De yngre ungdomarna kutar 800 meter, och där kommer bland andra Starts Hugo Örn (P15) till start.

För övrigt blev det inget pris som Årets mountainbikeorienterare för Marcus Jansson trots att han var nominerad som två av tre kandidater (ensam och i ett stafettlag) till priset på orienteringsgalan på fredagen. I stället tog Nadia Larsson hem titeln, medan Tove Alexandersson blev Årets orienterare för sjätte gången. Totalt delades 30 priser och stipendier ut på galan, men inte ett enda gick till någon länsorienterare, vilket väl säger en del om vilket mellanår det blev.
Jansson avslutade för övrigt sin tävlingssäsong med en start i svenska cupen i cykelcross på söndagen, där han blev elva i deltävlingen i Jönköping, drygt 5,5 minuter bakom segrand David Eriksson, Art-V CC.

Per Sjögrens fem snabbaste kilometer i höst (?!)

Som jag var inne på redan i listningen av helgens höjdare i går så bjöd ju inte lördagen direkt på något jätteutbud av tävlingar den här lördagen. Men Örebro parkrun bjöds det alltså på, och där visade Per Sjögren, som ju knep ett mirakulöst DM-brons för tre veckor sedan, att han trots allt har fart i benen trots att löpträningen nästan helt uteblivit (på grund av skadekänningar) den här sommaren och hösten. 16.58 är förvisso 48 sekunder långsammare än han gjorde på samma sträcka förra året (bara Tim Sundström har sprungit snabbare än Sjögrens 16.10 på Örebros parkrunbana), men det var förmodligen Sjögrens fem snabbaste kilometer i höst.
När han vann Startmilen i våras sprang han på 32.25, så då lär han ju ha varit under 16.58 både på första och andra halvan, men annars har jag inte noterat någon lika snabb femtusing på Sjögren, som var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter i fjol, den här säsongen. Starkt.
Veckans upplaga av Örebro parkrun var den 79:e sedan starten, och bakom Sjögren slog Thorens 16-årige talang Noha Olsson, som förra veckan var sjua i P16-klassen på terräng-SM, blev tvåa bakom Sjögren på 17.09 (nytt banpers med 19 sekunder). Annica Sjölund var snabbaste dam för 15:e gången, den här gången på 22.40.

Helgens höjdare: Höstlopp med potential för deltagarrekord

1) Höstloppet
Förra året krockade lilla Höstloppet med Kilsbergsleden. Eller tja, det gick i varje fall samma helg, och det tillsammans med obefintlig marknadsföring bidrog starkt till att det bara dök upp 17 deltagare varav tio löpare (och sju gångare). Men i år ligger Höstloppet helgen efter Kilsbergsleden, en helg då det i princip inte händer ett jota i konditionsidrottsväg i länet. Därtill har Vretstorps IF blivit åtminstone lite mer synliga. Så det vore konstigt om det inte blev åtminstone ett litet uppsving i deltagarantalet i år. Tävlingen är helt gratis och går på varierat underlag med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp på söndag förmiddag. Förra året ledde Patrik Johansson med nästan två minuter när han sprang fel inne i Vretstorp, vilket gjorde att Kumlas Dan Bäck kom både ikapp och förbi och vann på 52.11. Maria Eriksson var snabbaste dam på 62.16.

2) Örebro parkrun
Helg in och helg ut avgörs Örebro parkrun nere vid Naturens hus i Örebro. Så även den här helgen, när nästan ingen annan konditionsidrott står till buds i distriktet. Därmed lär det kunna bli ett ganska stort deltagande, kan man tänka. Gratis är det, lördag 9.30 går starten.

3) Orientering och ultra i Borås
Tja, med inställda skidtävlingar, ingen orientering på hemmaplan och inte en tillstymmelse till skridsko eller cykel så kan man ändå konstatera att ett gäng lokala löpare åker till Borås i helgen, om än inga större namn. Ett gäng från Östansjö och Degerfors springer sextimmarstävlingen som jag provade för två år sedan och några från Nora, Karlskoga och andra ställen i länet finns bland de tusentals orienterare som kutar tre roliga och lite annorlunda orienteringstävlingar på lika många dagar: Nattsprint på fredagskvällen, nedförssprint på lördagen och en tävling inne på Borås djurpark på söndagen.

Lugnande besked om premiären i Bruksvallarna (och Bob Impola är redan anmäld)

I går tvingades ju Gällivare ställa in helgens skidpremiär, men nu meddelar Bruksvallarna att den stora nationella premiären där nästa helg i varje fall inte är i fara.
– Vi har inte haft vädergudarna på vår sida, men vi kommer att leverera förstklassiga tävlingar som alltid, säger Mikaela Sundbaum, som är tävlingsledare för Bruksvallsloppet, i ett pressmeddelande.
Anmälan stänger inte förrän på onsdag i nästa vecka, men redan nu är både Karlslunds Vasaloppstvåa Bob Impola och Garphyttans Lucas Lennartsson, Marcus Lennartsson, Adam Gillman och Rickard Ericsson (ny i seniorklass) anmälda. Däremot varken någon Filip Danielsson, Axel Ekström eller Maria Gräfnings, men åtminstone de två förstnämnda lär ju köra. Kollar man på Fis-rankningen är Charlotte Kalla, Jens Burman, Stina Nilsson, Jonna Sundling och Ida Ingemarsdotter de bästa åkarna som anmält sig hittills.
Det bjuds på fristilslopp på lördagen (fem kilometer för damerna, tio för herrarna) på fredagen, tävlingar i klassisk stil på lördagen (samma distanser, båda gångerna med intervallstart) och sprint i fristil på söndagen.
Men i helgen får skidåkarna alltså nöja sig med att träna.

Apropå skidor bjuder Karlslunds IF, i samarbete med gymmet Crossfit Smedjan, in till klubbmästerskap, öppet för alla om än utom tävlan för de som inte är med i någon av klubbarna, i både roddmaskin (nästa lördag) och stakmaskin (helgen därpå). Ett roligt initiaitv. I fjolårets stakmaskinsmästerskap vann Mattias Fritz och Olivia Hansson på 6.39 respektive 7.29 över 2 000 meter. Det hade ju varit kul att se en fajt mellan Bob Impola, Martin Regborn och Danny Hallmén över båda grenarna …

Bekräftat: Adam Axelsson får köra U23-världscupen

Han har ju klarat kvalgränserna på 500, 1 000 och 1 500 meter, men det definitiva beskedet att Kumlasonen Adam Axelsson ska få köra U23-världscupen i vinter har dröjt – tills nu. På onsdagen blev det helt klart att Axelsson kommer representera Sverige, till att börja med i världscuppremiären i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november (det körs 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen). Axelsson är just nu hemma i Örebro för grundträning och rehab av den ljumske han sträckte i samband med tävlingen i Inzell förra helgen, men kommer att åka till norska Hamar för tävlingen Odalsskøyta nästa helg (helgen före världscuppremiären).

Nu vet jag inte om några länsåkare hade tänkt ställa upp – det är ju i Bruksvallarna nästa vecka man ska prestera om man vill ut på världscup eller skandinavisk cup i vinter – men i dag blev det i varje fall klart att Gällivarepremiären i helgen ställs in. ”Snö saknas på vissa delar av banan, samt stadion. Förutsättningarna för att tillverka snö är minimala enligt prognos”, skriver arrangörerna.

Själv testade jag i dag Mardrömmen, Quite rights nya utmaning på Kvarntorpshögen. Jag vet inte om jag var för sent ute eller om min tid räknas (utmaningen var ju egentligen tänkt som en ersättning till Besegrat trappan under den tid som trappan var avstängd, och nu är den ju sedan drygt en vecka tillbaka öppnad igen), men jag noterade i varje fall den näst bästa tiden hittills, om än i något bristfällig konkurrens bakom snabbe Anton Hallor.

View this post on Instagram

Där bakom finns berget. Eller ja; Kvarntorpshögen. Drömskt höljd i dimman. Eller snarare mardrömskt. Testade nämligen @quiterightsweden:s (de som ligger bakom #besegrattrappan) nya utmaning #mardrömmen i dag. Tio gånger uppför liftgatan (och sedan stigen/grusvägen över toppen, ned bilvägen och över knölen vid utegymmet tillbaka till starten igen) på Kvarntorpshögen. Jag kände mig lite däven, hade inte riktigt motivationen på plats, och därtill visade sig GPS-klockan vara urladdad (så jag fick ta tid med mobilen), men tog mig i varje fall runt på 1.39.13 trots bara två minuter över 90 procent av maxpuls (över cirka 14,5 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter). Över 16 minuter från @trainlikehallor:s FKT på 1.23 blankt. En bra dag borde jag kunna kapa halva hans försprång. Jag lovar komma tillbaka och testa igen! Lägger förresten in länken till utmaningen i min profil, om någon mer vill prova!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Mardrömssäsongen kostade örebroaren chansen till VM i multisport – kajaken sjönk i storm på Östersjön

På torsdag startar multisport-VM, som i år avgörs på den franska ön Réunion (känd i löparkretsar för Diagonal de fous), utanför Madagaskar. Men det blir inget deltagande för örebroaren Cecilia Jessen, 33, och hennes lag Greener Adventure Team, som haft sin plats ute till försäljning efter en ”säsong som inte gått som vi tänkt oss”, som de skriver på facebook (finansieringen gick, på grund av uteblivna resultat, helt enkelt inte ihop). Jag får erkänna att jag varit usel på att rapportera om Jessens framfart under det här första riktiga året hon gjort som multisportare. Tidigare var hon ju mest känd som triathlet, och vi skrev lite i NA om hennes veteran-VM-guld i D35-klassen 2015. Men i år har hon alltså kastat sig rakt in i ett av världens bästa multisportlag, även om säsongen inte riktigt blivit vad laget tänkt: Premiären i Kina i juli blev inställd när laget redan var på plats, i den nordiska tävlingen i september sjönk Jessens kajak i en storm ute på Östersjön (och hon själv drabbades av sjösjuka på räddningsbåten) och laget fick nöja sig med en niondeplats i slutet, och i en kaotisk tävling i Kina några veckor senare fick laget nöja sig med en 13:e-plats. Där rök också sista chansen att samla in nog med pengar för att kunna ställa upp i VM: ”Det tråkigaste med detta var att vi nu var tvungna att inse att VM på Réunion var utom räckhåll, vår ekonomi var helt enkelt för dålig”, skrev laget i sin racerapport från Kina.
För den som ändå vill följa multisport-VM, som har beräknad målgång på måndag, så finns alla detaljer om liversultat och sändningar här.

Regborn väggade i silverloppet: ”Var så trött att det började flimra för ögonen” (Och Andrén hyllas för räddningsinsats i Norge)

Martin Regborn tog ju karriärens femte SM-medalj på seniornivå i går – silver över ultralång distans – och i dag berättade han på instagram om dramatiken bakom: Regborn ”låg och sladdade” i Gustav Bergmans rygg under den andra timmen av loppet men ”blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista”, berättar han. ”Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt.”

View this post on Instagram

Avslutade årets tävlingssäsong med ett silver på SM Ultralång. ✌ 22,6 km i härlig Smålandsterräng. Sprang bra på de inledande gafflade slingorna, och gick ut i tät på den avslutande gemensamma delen tillsammans med @gusbergman. Låg och sladdade i hans rygg men blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista. Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt. Nu väntar några dagar välförtjänt vila innan det är dags med att dra igång med vinterträningen! #smorientering2018 #smultralång #orientering #orienteering #långttufftochhårt 📷: @okravinen

A post shared by Martin Regborn (@martinregborn) on

Jag blev för övrigt tipsad om en artikel i norska Trønderbladet, där det berättas om att OK Tisaren-löparen Oskar Andrén (som ju kutade Euromeeting för svenska landslaget i september) några veckor före seniorlandslagsdebuten var med och räddade livet på en medtävlare i stafetten Orkla Guala-karusellen på hemmaplan (han bor numera i Trondheim). I förra veckan fick han motta blommor för insatsen, och på bilden (som går att se även om man inte prenumererar på tidningen) står Andrén längst till vänster med Hallgeir Øian, som drabbades av akut hjärtstopp under tävlingen men räddades till livet av Andrén och några andra medtävlare, trea från vänster.