Melker Forsberg vann årets sista tävling – och de samlade in 6 300 kronor till Rädda barnen

Ingen Regborn, Gerdevåg, Anfält eller Kemppi, ingen van Sitteren och väldigt få från Mikael Kroons KFUM-grupp. Näe, stjärnstatusen på årets startfält i Sylvesterloppet i Nora var inte särskilt högt, och segrartiden blev över fem (herrar) respektive nästan tre (damer) minuter sämre än förra året. Men då ska man veta att årets vinnare på herrsidan, Melker Forsberg, precis som tvåan och trean la bort 30–60 sekunder på en felspringning. 171 startande är ändå gediget på en nyårsafton, och i paritet med de senaste årens deltagarantal. Forsberg sprang på 38.51 och var 18 sekunder före Ludvikalöparen Kim Andersson i mål. Frida Nilsson, som bytte klubb från Örebro AIK till IF Start vid tävlingsårsskiftet (15 november) vann 56 sekunder före nya klubbkompisen Marie Dasler. Jag intervjuade båda vinnarna och (den pluslåsta) texten kan ni läsa här.

I samband med Sylvesterloppet skänktes 20 kronor per anmälan, totalt 3 580 kronor, till Cancerfonden på USÖ. Sörby nyårsjogg, som arrangerades samtidigt inne i Örebro, är mer insamling än tävling och drog in över 6 300 kronor till Rädda barnen. Man springer så många 2,5-kilometersvarv som man vill och skänker minst 200 kronor per varv. I år kom 90 löpare till start, och Andrew Lowry kutade längst med 14 varv (35 kilometer). Läs mer om det här.

I dag publicerades också NA:s årliga rankning av länets 50 bästa idrottare. Några konditionsidrottsnamn på listan? Jo, följande: 4) Emilia Fahlin, 10) Bob Impola, 18) Martin Regborn, 49) Filip Danielsson. Axel Ekström och Louise Wiker åkte ut från listan.

Gott nytt år på er!!

Impola på pallen i Hedemora – och internationellt uppmärksammad hoppare vann Örebro parkrun

Med tre veckor kvar till långloppssäsongen riktiga start (nå, Karlslunds Maria Gräfnings har förvisso flugit till Kina för Vasaloppet Kina redan på fredag) testade Vasaloppstvåan Bob Impola i dag formen på hemmaplan. I Matsboloppet i Hedemora, 10,5 kilometer med intervallstart (inte riktigt vad han är van vid, men i klassisk stil i varje fall), var Karlslundsåkaren 36 sekunder bakom segrande långloppräven Jimmi Johnsson, Rembo, och blev trea bakom honom och Adam Steen, Axa SC. Med i loppet fanns fler starka länsman som Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (1.15 efter på sjunde plats), Karlslunds Linus Larsson (1.32 bakom på nionde plats) och Brohyttans Viktor Hansson (5.47 efter på 21:a plats).

Redan i går var det ju Örebro parkrun, och i sin 48:e start tog Rihards Darzins sin fjärde seger medan Petra Hanaeus nu vunnit hälften av sina fyra starter. De båda avverkade de fem kilometerna på 20.05 respektive 20.56, och var två av totalt 67 löpare till start i den 85:e upplagan av träningstävlingen. Darzins är inte bara en av Sveriges främsta döva löpare och orienterare, utan har därtill blivit internationellt uppmärksammad inom parkrunrörelsen för de häftiga hoppen han gör framför fotografen varje vecka.

I morgon, måndag och nyårsafton, avslutas året och löparåret med Sylvesterloppet i Nora. 120 löpare är föranmälda (vilket tyder på att det kan bli rekorddeltagande i år, om vädret ser fint ut i morgon bitti), och bland de sista som skickade in fanns undertecknad.

Nyårshelgens höjdare – Sylvesterloppet och årets sista chans att vara snabbare än mig i trappan

1. Sylvesterloppet
När vi (ja, jag skriver vi, för jag anmälde mig precis) kutar iväg från Norvalla IP på nyårsaftonens förmiddag gör vi det i den 37:e upplagan av loppet som numera är både klassiskt och populärt. Från starten 1981 fram till 2003 hade Sylvesterloppet i Nora bara vid ett tillfälle över 100 deltagare – de 14 gångerna sedan dess deltagarantalet bara understigit 100 vid två till fällen och fyra senaste åren har 199–178–184–184 löpare kommit till start. Det är jäkligt bra på en dag när många har andra saker inplanerade, och somliga reser bort och så vidare. Nå, som jag skrev tidigare i veckan (och det gäller fortfarande, för anmälningstiden går inte ut förrän vid midnatt mot lördag) så vet vi inte om det kommer några riktigt vassa namn (tänk Regborn, Gerdevåg, Anfält, Johanna Eriksson, Rosdal) till start, så vi får väl se vilka som står där på startlinjen …

2. Örebro parkrun
Julupplagan förra helgen gjorde, precis som i fjol, succé. Vi får se hur många av dem som ställer upp i Örebro parkrun den här gången också. I fjol var det 90 dagen före julafton, därefter 54 dagen före nyår och 37 första lördagen i januari – men det kanske hade något med de vädermässiga förutsättningarna att göra. Annars brukar ju all typ av fysisk aktivitet se ett rejält uppsving i början av januari … Nå, förra veckan kom 125 och sprang iklädda tomteluvor (eller rentav i helkroppsgrandräkter), och helt uteslutet är det ju inte att någon springer utklädd till en champagneflaska i morgon …

3. Sista chansen att …
… putta ned mig från podiet bland årets snabbaste i Besegrat trappan. Nå, nu har ju förstås inte alla som gjort utmaningen registrerat sina tider på hemsidan, men fram tills dags dato är jag faktiskt den näst snabbaste i år, med en registrerad tid, i utmaningen (alltså tio vänder i trappen på Kvarntorpshögen, plus att man ska förbi toppen och ta bilvägen ned varje gång). Förvisso över en kvart långsammare än Per Sjögrens rekordtid från i fjol, men ändå. Därtill var jag den första i år att registrera en tid (snön låg fortfarande kvar på delar av bilvägen) den 9 april (jag tränade inför Niesen treppen lauf …). Så när det inte finns så många andra tävlingar under helgen kan ni ju alltid passa på att försöka bräcka den där tiden på 1.13.55 (Anton Calmerfalk är allra snabbast i år med 1.10.48, rekorden har Sjögren på 57.44 och Sanna Holmgren Wiberg på 1.13.11).

Mina tio bästa lopp i år – du följer väl nedräkningen?

Vid sidan om den här bloggen, där jag främst rapporterar om länets elitidrottare och elitmotionärer (och deras förehavanden lokalt och ute i den stora världen) och resultat från allsköns lokala tävlingar så driver jag också ett instagramkonto där jag berättar om min egen träning (och, framför allt, tävling). Så här vid årets slut räknar jag för andra året i rad (det är andra året jag har kontot) ned en topp tio-lista över årets bästa lopp (vilket sker ett lopp per dag under årets tio sista dagar). Har du missat det så kommer de sex första loppen här, från tiondeplatsen upp till femteplatsen. Årets fyra bästa lopp återstår fortfarande att presentera!

View this post on Instagram

Årets lopp, plats tio: Mörksuggejakten trail 2018 blev ett år då jag sprang en hel del lopp (28, om jag räknat rätt), och även om alla utom tre var mer träning än tävling så har man ju alltid någon sorts målbild när man nålar fast nummerlappen. Men i Rättviksskogarna lördagen den 7 juli visste jag bara att jag ville ta ut mig. Jag körde juniortaktik, försökte hänga med tätklungan, i början(jag kände inte igen några namn, så jag tänkte att de nog inte var så starka 😂). Dog förstås efter någon kilometer, men jobbade mig sedan in i loppet och var riktigt stark sista milen (av totalt cirka 21,5 kilometer) på de härligt kuperade tallmostigarna. Jag plockade placeringar, och kände mig pigg – och avslutade med att lägga bort flera minuter på en missad sväng. SMACK – så var den dagen förstörd. Linkade i mål som åtta efter att ha haft vittring på femteplatsen. Dagen därpå sprang jag korta klassen (15 kilometer) i Mora trail. En härlig bana trots stela ben, ett lopp som hamnade precis utanför den här topp tio-listan. #mörksuggejaktentrailrun #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats nio: Bergslagsleden ultra Jag fortsätter på gårdagens tema med lopp som gick åt helvete. @bergslagsledenultra är ju inte mitt favoritlopp bara för att det går i terrängen där jag växte upp och började älska löpningen, utan också för att det är min egen klubb, Nature Running, som arrangerar det. Trots det har det gått rätt uselt vartenda år. Premiäråret var jag i kanonslag och var före VM-löparen Frida Södermark i mål trots att jag la bort 15 minuter på en praktfull felspringning. 2015 och 2016 hade jag järnbrist (vilket jag inte visste om) och därför kraftigt vikande resultat i såväl det här loppet som alla andra, och 2017 missade jag det på grund av förkylning. Så i år gick jag all-in, det här var årets mållopp med stort M. Hur det slutade? Med min första brutna tävling i livet. Magen rasade ihop totalt. Var på toa fyra gånger på morgonen, innan start, och hade stannat och dyngt i skogen två gånger innan jag klev av i Mogetorp, efter 16 av 48 kilometer. Då krampade det så illa att varje steg gjorde ont. Men 2019, då jävlar ska jag ta revansch, och då ska loppet upp högre på topp tio-listan! #brännmyrstopptio Foto: @marcusmahlberg

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats åtta: Gallaberget trailrun @vretstorpsif1908 har de senaste åren vuxit ut till en favoritarrangör för oss som gillar små och familjära lopp allra bäst (peaken i mitt löparliv var ju när jag fick springa The Hill marathons med fem deltagare i fjol, så ni förstår säkert vilken typ av lopp jag gillar bäst!). I år har jag kutat Höstloppet och varit supporter/pacer på löpningen på Vretstorps triathlon, men bäst av allt gillar jag Gallaberget trailrun som går på så fantastiska stigar runt Gallabergssjön. Tack till @iqlaz som drar runt arrangemanget, och jag hoppas att vi ses igen 2019! (PS till alla arrangörer: Fler lopp borde gå på vardagskvällar, eftersom vi löpare redan är så uppbokade på helgerna!) Foto: Undertecknad (det föreställer löparna som blev tolva och 13:e på korta banan, 6,2 kilometer). #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats sju: Kloten–Nyberget Jag har länge närt en dröm om att springa hela Bergslagsleden i ett sträck (jag har sprungit hela sträckan, sånär som på 46 kilometer mellan Ulvberget och Nyberget, i etapper), och helst då på mindre än 85 timmar och 33 minuter (som är FKT på leden). Det blev inte 2018 (och det blir inte 2019 heller – men 2020, kanske!), men däremot tog jag chansen att springa det nya loppet Kloten–Nyberget som samarrangerades med första dagen av @randomeventssweden:s fantastiska tävling Bergslagsleden på fem dagar. Mitt mål var att ta banrekordet på sträckan (min PT @crossfitmercedes mål var att jag inte skulle gå över 80 procent av maxpuls på hela dagen eftersom det var en poäng i min uppladdning inför Ultravasan, men de båda ambitionerna krockade mindre än man kunde tro), och det hade jag gjort om inte @keepgoingperra varit ännu snabbare den där dagen (han fortsatte sedan och slog ett magnifikt effektiv tid-rekord på hela leden med 32.48.40 över de fem dagarna). Nå, jag kanske gick till historien ändå: Jag var den enda startande i Kloten–Nybergets första upplaga, och nu verkar tävlingen vara nedlagd (den har i varje fall ännu inte annonserats ut för nästa år,till skillnad mot modertävlingen Bergslagsleden på fem dagar som kommer att avgöras 23–27 juli 2019). Viktigast var ändå att det blev en helt magisk dag på 58 kilometer av Bergslagsleden jag aldrig sprungit innan (men som innehöll många guldkorn som de mysiga stigarna på första etappen, det häftiga gruvområdet utanför Kopparberg och de oändliga backarna upp från Stjärnfors), och trevligt samkväm både före och efter. Vilket gäng de är, arrangörerna i Random Events! Foto: @peterknoblach #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats sex: Niesen treppen lauf Löptävlingen (eller; ska vi bara säga tävlingen, för så mycket löpning blev det inte för så många) uppför världens längsta trappa var en av de mest inspirerande utmaningarna jag (eller om det nu var @crossfitmercedes) hittat. Vi bommade precis anmälan till 2017 års upplaga vilket gjorde att vi hann snacka upp loppet i nästan två år innan vi äntligen var på plats i Mülenen en kylslagen junimorgon i år. Med facit i hand måste jag erkänna att själva loppet blev något av ett antiklimax; trots att jag sprungit otaliga varv i trappan på Kvarntorpshögen och gjort oräkneliga stepups på gymmet så var jag inte nog stark för att hålla den fart jag hade hoppats uppför de 11 674 stegen som tar en de 1 669 höjdmeterna upp till Niesens topp på 2 352 meter över havet. Men allt annat var fantastiskt: Stämningen på väg uppför trappen och uppe på toppen, resan, sällskapet, utsikten (när molnen till slut lättade), maten (eller ska jag säga ”osten”?) … Men just det där att jag på förhand hade målat upp det här som ett av tre stora mållopp i år (vilket gjorde att jag avstod att gå all-in i Örebro backyard ultra ett par veckor innan) gjorde att jag inte kan känna mig helt till freds med min prestation. Foto: Selfie av @crossfitmercedes om det inte framgår … #brännmyrstopptio #niesenlauf

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats fem: Rusakulan vertikal tour Ännu ett av @randomeventssweden:s galna påhitt. Ett vertikal-lopp mitt på Närkeslätten, eller i varje fall från dess kant upp på en av Kilsbergens högsta toppar, Rusakulan. Tre kvällar, måndag-onsdag-fredag, en vecka i april samlade jag och mina kompanjoner (@crossfitmercedes, @jonea1980, Alice, @karnyq och @gitochm; ja, pappa var också med, men utom tävlan) poäng åt vårt lag Nature Runnings karlskogingar i uppförsloppet. Svinkul, familjärt och på en ansträngningsnivå där mjölksyran sprutade ur öronen (ni ser ju pulskurvorna som är bifogade, där gult står för 80-89 procent av maxpuls och rött för 90+), och även om vi sista kvällen fick se oss slagna till totalsegern när motståndarlaget mobiliserade så var vi rätt nöjda med vår insats. Och ja, jag har redan börjat formera trupperna för att en gång för alla ta hem lagtiteln 2019! Ja, och så hoppas jag på några personliga rekord uppför backen, också! #brännmyrstopptio #rusakulanvertikaltour

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Problem med omröstningen om Pulsklockan utreds

Som ni säkert uppmärksammat har något hänt med omröstningen om NA:s och Löpex Sports pulsklocka de två senaste dygnen. För 48 timmar sedan ledde Bob Impola med 42 röster före Mikael Kroon, och de båda hade fått mellan 200 och 300 röster var. Nu har Impola plötsligt över 1 000 röster och Kroon över 900, medan övriga fyra kandidater ligger kvar på ungefär samma nivå som i tisdags kväll. Vi håller på att titta på vad som inträffat och hur vi ska kunna åtgärda de felaktiga (?) röster som inkommit senaste dygnet. Sista utvägar skulle vara att frysa omröstningen som den stod, att göra om den från början eller att låta en jury utse en vinnare. Men först och främst ska vi försöka rätta till felet. Jag kommer att hålla er uppdaterade i ärendet.

Han tog hem Julserien – och hon svängde hem skinkan

Örebroboende Ärla-löparen Simon Hedlund gjorde precis som han gjort i de två tidigare etapperna av Julserien, orienteringstävlingen i Arboga, som han sprungit: Vann i annnandagens finaltävling. Därmed säkrade han också totalsegern i serien. Den här gången var han nästan 3,5 minuter före Niklas Sundqvist, Tullinge, och Milans Per Eklöf som hade en tät fajt om andraplatsen nästan sju minuter före fyra Erik Lindgren, Tisaren. Inga damer kom till start på långa banan i den här tävlingen med mixedklasser.

I Degerfors, där den 45:e upplagan av Skinksvängen avgjordes, tog däremot en kvinna hem det finaste priset: Skinkan som lottas ut bland samtliga deltagare i orienteringstävlingen. Hemmalöparen Rebecka Nylén sprang in som tia på mellanbanan men hade tur och fick se sitt namn draget först av de 26 deltagarna. Eskilstunalöparen Emil Andersson vann långa klassen knappt två minuter före Djerfs veteran Per Jansson. Amanda Jansson, som även hon springer för Karlskgoaklubben, var bästa dam, nästan fyra minuter före Maria Dåverhög, Västvärmland.

Senaste dygnet har det också fyllt på en del i anmälningslistan till Sylvesterloppet. Bland de nya namnen finns snabba löpare som Marie Dasler, Frida Nilsson, Johan Ingjald och starka veteranerna Hasse Byrén och Rose Marie Enmalm. Det tar sig!

Bara ett lopp kvar i år – kommer kanonerna till start i Nora på nyårsafton?

På måndag – ja, på nyårsafton, alltså – är det dags för den 37:e upplagan av Sylvesterloppet, som traditionsenligt avslutar löparåret i  länet. Förra året vann ju Josefin Gerdevåg och banrekordhållaren Martin Regborn (själv tog jag hem det allra finaste priset, Sylvesterpriset, som dock lottas ut och inte har något med prestation att göra), och deltagarmässigt var det den näst bästa uppslutningen genom alla tider. Med tre dagar kvar av anmälningstiden till årets lopp är det fortfarande både tunt om deltagare (38) och stjärnor, men så brukar det ju vara. Väderleksrapporten ska kollas och formen kännas av innan anmälan lämnas in (ja, jag är själv skyldig, jag har inte anmält mig än), så om det blir några kanoner av Gerdevågs och Regborns snitt i det 10 384 meter långa och härligt böljande landsvägsloppet återstår att se. Hittills är de mest namnkunniga som anmält sig Kim Andersson (från Falun), Sören Forsberg och Melker Forsberg. Så, vi får helt enkelt avvakta några dagar till innan vi börjar snacka förhandsfavoriter inför loppet.

Orienteringsåret avslutas ju redan i morgon, på annandagen, med traditionella Skinskvängen i Degerfors och sista etappen av Julserien i Arboga, som jag skrev mer om i helgens höjdare i fredags.

Vill än en gång påminna om att det är dags att lägga sin röst på vem som ska få NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2018. Sex dygn återstår för röstning, hittills toppar Vasaloppstvåan Bob Impola 42 röster före demontränaren Mikael Kroon.

Andraplats i julaftonsorientering – och tidernas hårdaste julklapp

Julafton betyder förstås julaftonsträning på Crossfit Karlskoga – men därefter, och framför allt – OK Djerfs julaftonsorientering. I år var det lite klenare uppslutning än vanligt, men det betydde å andra sidan att jag kunde vara med och tampas rätt långt fram. Höll på att fippla med åttaåringens utrustning när starten gick, så jag var halvminuten efter alla andra iväg, men det gjorde varken till eller från eftersom jag blev tvåa, med drygt fyra minuter upp till segraren (Rasmus Pettersson) och över sex bak till trean över 7 400 meter stadsorientering (som jag avverkade på 10,9 kilometer effektiv orienteringsdistans på 54.20, inklusive de 30 sekunder jag stod still i början). Totalt kom 25 löpare till start, och mer än en tävling var det ett riktigt trevlig samkväm som i vanlig ordning avslutades med glögg och pepparkakor.

På eftermiddagen var det dags för julklappsutdelning, och då fick jag förutom en mäktig skryttröja (med alla mina stora lopp printade på ryggen, bild kommer!) och nya löpartajts (folk tycker tydligen att det är ett problem att det blivit hål i grenen på de flesta av de gamla paren) en start i Aktivitus trailrace, ett 100-mileslopp som mestadels går på stigar, i Göteborgsområdet (kan vi kalla det för tidernas hårdaste julklapp?). Starten går 20.00 på fredagskvällen den 26 april och målet stänger 2.00 natten mot söndag (efter 30 timmar). För att få en silvermedalj (motsvarande Ultravasans/Vasaloppets prestationsmedalj, kan man säga) krävs att man går i mål på under 24 timmar. 2017 kom ingen i mål (en löpare tog sig fram till checkpointen vid 70 kilometer!), men i år klarade 13 av 22 startande loppet, varav sex under 24 timmar. Välmeriterade ultralöparen Fredrik Larsson etablerade banrekordet på 20.50.13 (inga damer deltog). Jag har ju aldrig sprungit så långt, förutom i ett par backyard ultra-lopp, och det här är ju något helt annat där man måste bära med sig sin energi och så vidare. En otroligt inspirerande utmaning som ni lär få höra mycket mer om på bloggen framöver!

God jul på er!

Känner du julklappspress? Lugn, här bjuds klappar och rim utan stress

I morgon är det julafton, och du har förstås inte hunnit köpa alla klappar som du borde. Lugn. Det bästa man kan ge bort är naturligtvis en löptävling, det vet ju alla. Behövs förslag? Här finns några stycken. Med rim, förstås!

För den mycket avancerade ultraräven (och från den med tjock plånbok, anmälan kostar 7 500 kronor):
Arrangören har skrinnat i tre OS,
efter karriären fick han annan fäbless.
Satte rekord på led över berg och äng,
sov korta nätter, i lånad säng.
Gick i mål i Tivedens täta skog,
tänkte: ”Av det här kan man inte få nog.”
”Nu ska andra få chans att testa,
springa längre än de flesta.”
Kuta så snabbt det behagar,
du ska få göra Bergslagsleden på fem dagar!

För den som vill testa trail för första gången (man kan välja mellan fem och 15 kilometer):
Jag vet att du gillar att asfalt gnugga,
men löpningens själ är att i skogen slugga.
På Kilsbergens kam finns ett lopp som ger,
utmaning, fjällkänsla och så mycket mer.
När tror du är klar, känner dig som en nöjd’en,
är det dags att ta sig an Storstenshöjden.
Klarar du backen kanske du vann,
först i mål på Kilsbergen trailrun!

Från dig som har ont om cash (det är gratis att vara med, och det är ju tanken som räknas):
Vi borde springa ihop, du och ja’,
därför ger jag dig nu ett klippkort,
på ett lopp som är så himla bra,
man behöver inte alls springa fort.
Varje lördag nio och tretti’,
lovar jag att springa med dig,
tiden är inte så vettig,
men den passar faktiskt mig.
Efteråt fikar vi på Naturens hus,
pratar om sånt vi aldrig hann,
dricker en kopp med tända ljus
och längtar till nästa Örebro parkrun.

Bevisat: Julgranar är långsammare än julklappar (i varje fall i Örebro parkrun)

Förra året sprang Mikael Sandberg Örebro parkruns julspecial klädd som ett paket. I år dök han upp utklädd till en julgran. Och därmed bevisade han, kan man väl säga, att julklappar är överlägset snabbare än barrträd. Nå, förra året sprang Sandberg på 33.41 (på en isig och jävlig bana), i år behövde han 38.13 på sig för att ta sig runt (på en fint sandad och inte särskilt hal slinga). Sandberg parkrunpersade så sent som för en månad sedan när han avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 21.01, vilket säger något om hans egentliga kapacitet.
Totalt dök 125 (mestadels) julklädda löpare upp till lördagens gratislopp, vilket ar 35 fler än i fjolårets julupplaga och den tredje bästa deltagarsiffrorna under de 84 lördagar som Örebro parkrun arrangerats. Snabbast av alla var meste vinnaren Johan Ingjald (18.59 gav 17 lördagen med bästa tid) och förstagångsparkrunaren Frida Nilsson (20.35). Själv lyckades jag inte få till mer julkänsla än en tomteluva, och sprang på 20 blankt.
Tja, tiderna spelade förstås inte så mycket roll den här gången (det gör det väl aldrig i parkrun, om man inte själv jagar en tid), utan det var samkvämet, glöggen och de hembakta lussebullarna som var huvudattraktionen. En gång är ingen gång och två gånger är en tradition, så nu kan man väl räkna in parkrun någonstans mellan löksillen och Kalle Anka.

Glöm förresten inte att gå in och rösta vem som ska ha Pulsklockan! Några dagar in på omröstningen leder Bob Impola blott 13 röster före Mikael Kroon, och det lär fortsätta vara tajt i år med tanke på att bara inloggade läsare kan rösta.