Sundström snabbast i Inneserien – men Enmalm vann och slog svenskt rekord

Tim Sundström kom hem till Örebro och tog hem det första mileloppet inomhus någonsin i länet, säsongens andra deltävling i Inneserien. Och precis som förväntat var det KFUM Örebros Jonatan Gustafsson som bjöd bästa motståndet.
Enligt tävlingsledaren Börje Nordin (själv var jag i Karlstad på hockey) drog Sundström hela vägen fram till segern på 4.22,98, men Gustafsson var bara 81 hundradelar bakom på 4.23,79. Övriga var över 16 sekunder bakom, med undantag för Stocksäters Michael Welday som i ett ingenmansland sprang hem tredjeplatsen på 4.29,90.
De bästa damerna gick i fjärde heatet, och där var långloppscupens segrare Liduina van Sitteren helt outstanding och kom i mål på 5.31,46 (hennes och Gustafssons tider lär vara inofficiella distriktsrekord på distansen inomhus, eftersom ingen länslöpare troligen sprungit en engelsk mil inomhus tidigare, åtminstone inte så att det registrerats i någon historiebok). Det som väckte mest uppståndelse var nog ändå de fyra svenska rekorden som sattes av IF Start-löpare i veteranklasser, även om det var fyra förväntade rekord. Allra mest övertygade Marie Dasler som sänkte K50-rekordet inomhus med över 3,5 minuter, från 9.21,2 till 5.48,83. Det är den bästa tiden av en svensk över 40 år inomhus på distansen genom alla tider, men eftersom man bara kan slå rekord i sin egen åldersklass så gick K40-rekordet till Maria Eriksson som gick i mål på 5.51,30. Catharina Wahlstedt tog det vakanta rekordet i K75 med en tid på 9.00,75 – men det var Rose Marie Enmalm som vann hela tävlingen med sitt K65-rekord på 6.57,44. Det motsvarar nämligen 88,49 procent av ett tänkt världsbäst för 65-åringar, bäst av alla 44 löparna som kom till start. Därmed var det hon och inte Sundström (vars tid motsvarade 84,87 procent av ett tänkt världsrekord för 30-åriga herrar) som vann deltävlingen.
88,49 är för övrigt en riktigt bra poängsiffra, den sjätte bästa av alla som noterats under Inneseriens nio tävlingar 2015–2019, varav Enmalm själv står för två av de fem som varit bättre (se topplista nedan).
Eftersom Enmalm inte sprang 1 000-metersloppet i december och Lars Lundegård, som vann det, inte sprang lika bra i dag (5.22,08) så tar Jonatan Gustafsson över ledning i sammandraget efter två av fyra lopp. Eftersom man i slutändan bara räknar poängen från sina två bästa tävlingar så kan väldigt mycket dock fortfarande hända. Inneserien avslutas med ett 2 000-meterslopp den 11 februari och ett 3 000-meterslopp den 13 mars (justerade datum jämfört med vad som först presenterades).

Bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter 2016 (egentligen december 2015).
89,18: Rose Marie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter 2016.
88,98: Rose Marie Enmalms 6.12,45 på 1 500 meter 2017.
88,75: Patrik Johanssons 6.07,80 på 2 000 meter 2016.
88,49: Rose Marie Enmalms 6.57,44 på en engelsk mil 2019.

Jag pratade med Filip Danielsson efter dagens comeback, efter över två månaders frånvaro från tävlingsbanorna på grund av diskbråck, på stafetten i skid-SM i Sundsvall. Det slutade med en mycket fin stafettsträcka för Bores andralag, och mer om den och om Vedevågskillens framtid kan du läsa i den här (pluslåsta) artikeln. Enda länslaget till start i torsdagens stafett, Garphyttan, slutade på elfte plats av 34 herrlag, 3.30 bakom Åsarna som vann före IFK Umeå och SK Bore. Bröderna Marcus och Lucas Lennartsson åkte de två första sträckorna för Garphyttan, och ankaret Adam Gillman körde sedan upp laget från 15:e plats på sistasträckan. Bores andralag, som Danielsson körde för, tappade till en 16:e-plats i mål.

Redan i går sprangs ju den fjärde deltävlingen i Löpex vinterserie, och Martin Regborn var tillbaka efter träningsläger i Spanien och höft/skinka/rygg-problem. ”Lite lojt tekniskt. Låg på hyfsat hårt fysiskt. Kändes bra”, skriver Regborn i sin träningsdagbok om tävlingen i Laxå som han vann med över tre minuters marginal till Roxens Jonas Andersson och Kolmårdes Leo Johansson (övriga var många fler minuter bakom). OK Skärmens Sofia Johansson vann damklassen med Tisarens Anna Hallmén som bästa länslöpare på fjärde plats, 4.51 bakom. Segern gör att Regborn tar över ledningen i sammandraget (han vann de två första deltävlingarna, före jul) från samme Jonatan Gustafsson som alltså får nöja sig med att toppa Inneserien. Lovisa Persson behåller ledningen på damsidan trots att hon inte kom till start.

Och på tal om saker som hände i går så ska ju femte etappen i Tour de Kif ha körts, men än så länge har det inte dykt upp någon resultatlista.

Däremot meddelar Karlslund, som är arrangörer för Wadköpingsloppet, att banan nu är spikad för söndagens Wadköpingslopp. Det blir som tidigare annonserats, med tillägget att man kommer att starta med nästan ett helt varv på konstsnöspåret (man startar ovanför Främjandebacken, precis bortom bron, i stället för som i fjol nere på gärdet vid SM-stugan) och avslutar med ett helt varv på konstsnöspåret (där man dock viker vänster före bron, på väg nedåt, förmodligen för att slippa den lite luriga passagen så nära målet). Hur långt det blir? Cirka 40 kilometer.

Ekström missade lagets SM-guld på grund av sjukdom – Danielsson gör comeback efter ryggskadan (och Tim Sundström springer en mile i Örebro!)

Axel Ekström hade ju hyfsat stora förhoppningar inför längdskid-SM i Sundsvall efter lördagens 27:e-plats i världscupcomebacken i Ulricehamn. Men av det blev det intet, åtminstone inte under de två första dagarna. Ekström har nämligen blivit sjuk, meddelar hans klubb IFK Mora på sin hemsida, och därför kom han varken till start i dagens 15-kilometerslopp i klassisk stil eller i morgondagens stafett. Trist, inte minst som Mora har ett lag med riktigt många formstarka åkare och i dag tog hem lagtävlingen (det är det faktiskt också delas ut riktiga SM-guld, som Ekström alltså missade) när Eric Rosjö blev fyra, Jonas Eriksson femma och Eddie Edström nia, vilket gjorde att deras totaltid räckte till en sammanlagd förstaplats 44 sekunder före Åsarna.
Calle Halfvarsson utklassade resten av Sverigeeliten och vann med 47 sekunders marginal till Daniel Richardsson och ytterligare fem till trean Jens Burman. Bästa länsåkare blev i Ekströms frånvaro Lucas Lennartsson, som vann en knallhård duell med Adam Gillman och lillebrorsan Marcus Lennartsson om den titeln (alla tre kör för Garphyttan). De tre kom i mål med en marginal på mindre än 15 sekunder mellan 32:an Lucan och 35:an Marcus, med 33:an Gillman däremellan (det räckte för övrigt till nionde och tionde plats för Marcus och Adam i U23-SM, som Rosjö vann). I morgon kör Marcus förstasträckan, Lucas andrasträckan och Adam tredjesträckan i stafetten.
Där gör för övrigt Filip Danielsson, som på grund av ryggstrul inte gjort en tävling sedan niondeplats i Sverigecuptävlingen i Idre i slutet av november, comeback. Landslagsåkraen från Vedevåg tävlar ju sedan några år för SK Bore, och kör andrasträckan i Torsbyklubbens andralag, där Johannes Ringsby går första och Pontus Hermansson är ankare. 3×10 kilometer i klassisk stil är det som gäller.

På hemmaplan avgörs i morgon andra deltävlingen i Inneserien – och där blir det finbesök i Tybblelundshallen (där Börje Nordin, som är med och arrangerar, hälsar att det är första gången någonsin det kommer att springas ett milelopp inomhus i länet): Tim Sundström kommer nämligen till start. Turebergslöparen. Örebroaren, som har distriktsrekorden på  1 500 meter både inomhus och utomhus sedan sin tid i KFUM Örebro, flyttade ju till Stockholm för några år sedna för att utbilda sig till naprapat, och är nu inne på fjärde säsongen i Turebergs linne. Jag har inte sett några resultat från hans sida ännu i vinter (han skulle ju ha sprungit i Huddinge i helgen men kom inte till start), men är alltid att räkna med när han står på startlinjen. Främsta utmanaren är Jonatan Gustafsson, som var snabbast av alla när Inneserien drog igång med ett 1 000-meterslopp i december (han ”vann” dock inte tävlingen eftersom man räknar om resultaten efter ålder. Bland de snabba löparna som föranmält sig finns även Jack Karlsosn, Michael Welday, Alexander Larsson (som tydligen är hemma från USA), Noha Olsson och Per Arvidsson. Idel killar? Jo, men det är på damsidan det kan rassla in svenska rekord. Nordin förvarnar om att både Catharina Wahlstedt (K75, där det inte finns något resultat noterat i Sverige genom tiderna), Rose-Marie Enmalm (K65, gällande rekord 9.19,6), Marie Dasler (K50, 9.21,2) och Maria Eriksson (K40, 6.12,6) har en bra chans på veteranrekorden, inte minst tack vare att den engelska milen är en rätt ovanlig distans (och ännu mer så inomhus). Snabbast på damsidan lär dock Liduina van Sitteren vara.
Lars Lundegård leder Inneserien efter första deltävlingen, och finns med på startlinjen även den här gången.

Lite i skymundan startade draghunds-VM i franska Bessans i dag, med dubble världsmästaren Timo Silvola från Degerfors på startlinjen trots att han hunnit fylla 53 och det gått tolv år sedan hans senaste guld. Över 13,8 kilometer pulka tog Silvola en sjätteplats som bästa svensk och näst bästa ickenorsk (norrmännen la beslag på fyra första platserna, 4.20 bakom segrande Viktor Sinding-Larsen som var helt outstanding men mindre än 1.40 från pallen. Senare under veckan avgörs tävlingarna i lina och combined.

Ekström har aldrig varit bättre än 16:e på SM – dags i morgon (?): ”Världens tråkigaste svar, men …”

Trots att Axel Ekström nu är inne på sin fjärde säsong som senior – och de tre första tillhört landslaget – har han aldrig varit bättre än 16:e i en SM-tävling. Orsaken? Han har nästan inte kört några.
Både 2017 och 2018 missade han SM-veckorna, och som förstaårssenior 2016 var han inte bättre än 24:a på någon distans. Bästa placeringen kommer i stället från femmilen, som gick separat från SM-veckan, 2017.
Men när årets SM-tävlingar drar i gång i morgon finns möjligheter till betydligt mer framskjutna placeringar som så sent som i lördags ju var näst bäste svensk över 15 ­kilometer vid världscuptävlingarna i Ulricehamn. Enda problemet är väl att den tävlingen gick i fristil, som är Ekströms bästa disciplin, medan de tre SM-distanserna han kommer att åka går i klassiskt.
– Jag är fantastiskt glad över hur bra det gick i skejten i lördags, men jag har ändå med mig i bakhuvudet att jag vill försöka utveckla mig mot framtiden, och då tror jag att det är bra att få tävla mycket i klassisk stil. Så jag ser verkligen fram emot SM, sa Ekström när jag snackade med honom i söndags kväll.
SM, som avgörs på Södra Berget i Sundsvall i samband med SM-veckan, inleds med ett 15-kilometerslopp med individuell start i morgon, fortsätter med en stafett på torsdag och avslutas med en tremil med masstart på söndag. Allt alltså i klassisk stil. Endast lördagens sprint, som Ekström står över, avgörs i fristil.
– Det är världens tråkigaste svar, men målet för mig på SM blir att komma in i tekniken och få till trycket. Jag tycker att jag har kapaciteten att göra det bra i veckan, men samtidigt är det svårt att beräkna hur kroppen kommer att reagera efter den här helgen. Det är extra svårt att beräkna återhämtningstiden i och med att det saknas några hundra timmar träning i somras på grund av körtelfebern, och nu är det bara två dagar emellan, sa Ekström.
Ekström är rankad som tolva av de 128 herrarna som är anmälda till onsdagens lopp, och har tilldelats startnummer 100 (första start är 11.05.30, så Ekström går ut 11.55). Toppnamnen är Daniel Richardsson och Jens Burman, som Ekström besegrade i lördags, följt av Oskar Svensson och Martin Bergström. På startlinjen finns också fem Garphytteåkare i bröderna Lucas och Marcus Lennartsson, Adam Gillman, Rickard Ericsson och Kevin Henriksson, plus Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson.
Däremot saknas Vedevågs landslagsman Filip Danielsson, som dragits med ryggproblem hela vintern, samt förstås långloppsspecialisterna Bob Impola och Maria Gräfnings som är kvar nere i Sydeuropa efter Marcialonga i helgen och kör nya tävlingar i helgen.
Banan i onsdagens 15-kilometerslopp går över tre varv på en femkilometersslinga med 164 höjdmeter per varv (totalt 492 meter, alltså) och där det klättras 73 meter från lägsta (2 300 meter in på banan) till högsta punkten (strax före 3 500 meter). 1,2 kilometer som även innehåller en liten nedförsbacke, så antalet höjdmeter är nog snarare 80, och när det väl går uppåt brantar det på rejält.

I går avgjordes förresten Bauhaus indoor classic, en medeldistanstävling inne i Friidrottens hus i Göteborg, med en hel del fina namn på startlinjen – inte minst tre från länet i Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl och Tisarens landslagsmeriterade orienterare Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren. De tre möttes på 3 000 meter, och Bergdahl var starkast på 10.07,14 (fyra i loppet, 12,5 sekunder bakom segrande Olivia Weslien, IF Göta) medan Tjernlund sprang på 10.15,40 och Forsgren på 10.33,21.

Därför stod Axelsson över världscuptävlingen: ”Kände mig sliten och behövde vila”

För två veckor sedan tog Adam Axelsson sina två första individuella senior-SM-guld, och i helgen skulle skridskoåkaren från Kumla ha kört säsongens andra deltävling i U23-världscupen. Men SK Winner-skrinnaren kom inte till start i snöyran i Helsingfors, och det enda som gick att läsa på Svenska skridskoförbundets hemsida var att han ”samråd med ansvariga ledare tackat nej”. Skada? Sjukdom? Nej, Axelsson, som gör sin comebacksäsong efter de tuffa åren med odiagnostiserade sjukdomar som kostade så många månaders träning (innan det visade sig handla om ansträngningsastma), kände sig helt enkelt att han behövde ett brejk efter att ha inlett säsongen med ett digert tävlings- och träningsprogram.
– Jag hade bara bestämt mig för att stå över för jag kände mig sliten och behövde lite vila, säger han till Konditionsbloggen.
– Så nu blir det att fokusera på nästa världscuptävling. Jag åker till Inzell på onsdag och laddar upp inför Baselga.
Där, i Italien, avgörs U23-världscupfinalen 9–10 februari.

Klubbkompisen Johan Röjler tävlade däremot i helgen. Men inte i skridsko utan i skidalpinism (grenen där man skidar/klättrar upp för berg med hjälp av stighudar och sedan åker utför dem). I Funäsdalen Rando Race slutade den trefaldige olympiern på sjunde plats, bara tio minuter bakom segrande Magnus Jensen (Östersund) som vann på 1.04.26. Löparen Per Sjögren (som ju gjort sig känd som en riktig allroundatlet genom framgångsrikt tävlande även i hinderbanelöpning, trappspringning, mountainbike, triathlon och så vidare) var också med, men fick nöja sig med en 16:e-plats av 22 startande, halvtimmen bakom Röjler, efter att ha gått in i väggen (enligt egen utsago i sociala medier, se nedan):

Otacksam uppgift för Ekström – och Gräfnings snabbare än Britta Johansson Norgren på sista kilometern i Marcialonga

Axel Ekström fick en rätt tuff resa när stafetten avslutade världscuphelgen i Ulricehamn. Förutsättningarna var helt enkelt helt annorlunda jämfört med hans succélopp på lördagen: Det gick i klassiskt istället för i hans specialdisciplin fristil, det var tuffa förutsättningar vädermässigt och han hade ett hårt lopp i kroppen (lika för alla, men förmodligen extra kännbart för någon som varit borta från de stora tävlingarna ett tag), och utgångsläget på andrasträckan i stafetten var tufft. Ekström tappade den elfteplats han var satt att förvalta till en 13:e vid växlingen till Tiio Söderhielm, men svenska andralaget blev till slut ändå elva i mål. Jag snackade med Ekström efter loppet (och, kanske mest, inför den SM-vecka som drar igång redan på onsdag), en (pluslåst) artikel du kan läsa här.

Längre söderut, i Fiemmedalen i norra Italien, blev det inte någon riktig toppdag för Karlslundsåkarna Maria Gräfnings och Bob Impola i Marcialonga.
Gräfnings har ju vunnit de två första loppen i Fis Worldloppet cup – kinesiska Vasaloppet och Dolomitenlauf – och är stabil på topp tio även mot de riktiga långloppskanonerna i Ski classics-serien, men fick ett ryckigt lopp fram till en niondeplats i mål. I täten ville Britta Johansson Norgren inte göra hela jobbet själv, och när ingen annan ville bidra med farthållningen stannade det emellanåt av, vilket gjorde att åkarna på femte till tolfte plats åkte jojo – ifrånkörda med minuten ibland för att sedan vara tillbaka i tätklungan. När herrarna kom ikapp (de startade tio minuter bakom), just före krönet på den inledande 18-kilometersbacken, blev det andra ryggar att åka på för Britta (det hade varit kul att se hur resten av loppet gestaltat sig annars), och därefter var det bara Lina Korsgren som emellanåt var nära att ansluta. Gräfnings var åtta i det läget och rutschade ned till en tolfteplats under det nästan fem mil långa mer lättåkta partiet, men krigade sedan tillbaka tre placeringar uppför den avslutande, klassiska klättringen, Cascatan. Under allra sista kilometern var hon rentav näst snabbast av alla, sekunden snabbare än Britta (som redan hade avgjort, hon vann med 1.19), bara Korsgren hade bättre fart där (knappt fyra sekunder). Totalt sett var Gräfnings dock över 14 minuter bakom Britta i mål, på sin niondeplats. Nästa söndag väntar tyska König Ludwig lauf i Fis Worldloppet cup för Gräfnings.
Impola imponerade också i sista backen, och var femte snabbaste herråkare där. Det gav 19 friska poäng i Ski classics bergstävling, men annars bjöd dagen inte på så mycket att hurra över för Vasaloppstvåan. Impola fick släppa tidigt (det var körning från start i herrklassen), och var en sväng nere runt 70:e plats innan han klättrade till 46:a i mål. För Impola väntar härnäst Toblach-Cortina, på lördag.

Ekströms succé i världscupcomebacken – finns det en liten VM-chans, trots allt?

Ingen, som följer Vinterstudion eller läser på na.se, lär väl ha missat dagens största nyhet i konditionsidrottslänet: Axel Ekström smackade till med en 27:e-plats, som näst bästa svensk, i världscupcomebacken. Det var första gången på över två år som Klockhammarsonen tog världscuppoäng, och det var ju första gången i vinter han fick chansen att köra i världscupen. Och faktum är att han äntligen får dra på sig den vita landslagsdressen igen (ja, han fick ju det i skandinaviska cupen i Vukoatti för några veckor sedan, så helt ovant är det inte) redan på söndagen, eftersom han tagits ut till ett av de två svenska stafettlagen och därmed uppgraderas från den nationella kvoten han åkte i på lördagen (i IFK Moras dress). En lång (pluslåst) intervju med Ekström om dagens framgång finns att läsa här.
Lördagens distans, 15 kilometer fritt, finns inte med på VM-programmet i Seefeld i vinter (det vankas klassisk stil, istället), och det vore väl för mycket att tro att Ekström skulle ta sig hela vägen dit trots att han var reserv på hemmaplan i VM-truppen för två år sedan och trots lördagens succé (håll i minnet att Calle Halfvarsson och Oskar Svensson saknades, även om det är nog så imponerande att Ekström spöade åkare som Jens Burman, Daniel Richardsson och Björn Sandström). Trots de resultaten får Richardsson (på klassisk sträcka, så det är väl givet) och Burman åka i svenska förstalaget i söndagens stafett (ihop med Halfvarsson som är tillbaka, och Viktor Thorn, som var ende svensk som var före Ekström på lördagen) medan Ekström får nöja sig med en klassisk sträcka i andralaget (kanske ett litet test för att se om han ändå, möjligen, har i en VM-trupp att göra?) där Tiio Söderhielm (44:a på lördagen, 33 sekunder bakom Ekström) och Karl-Johan Westberg (47:a, 43 sekunder bakom) får ta hand om sträckorna i fristil, som borde passa Ekström bättre. Nå, det kommer också en SM-vecka som ett sista test, med start redan på onsdag.

Man kan för övrigt ställa klockan tidigt i morgon, för nu är det bekräftat att Karlslunds Maria Gräfnings, som vann Dolomitenlauf förra helgen, kommer till start i Marcialonga. Damerna startar redan 7.50, och Gräfings kommer ha startnummer 20030. Bob Impola har startnummer 27 bland herrarna, som startar tio minuter senare.

I Scandic indoor games i Huddinge fick KFUM Örebros Markus Bohman och örebroaren Heshlu Andemariam (som flyttat till Stockholm och bytt IF Start till IFK Lidingö, som han nu gjorde en av sina första tävlingar för) springa B-heat på 3 000 meter. Därmed fick de ingen draghjälp av de riktigt snabba löparna, utan fick i stället göra loppet själva. Bohman vann heatet på 8.54,78, Andemariam var tvåa på 8.55,63. Det gjorde dem till nia och tia totalt (före två löpare i A-heatet). Tim Sundström kom inte till start, däremot sprang Mikaela Larsson (som vann Stockholm marathon – alltså inte bara SM-klassen utan hela tjotaballongen, i fjol) i samma heat och gick i mål på 9.50,14.
I dag kutade KFUM:s Jonatan Gustafsson 800 meter på 1.58,30 (drygt 1,5 sekunder från inomhusperset), halvsekunden bakom segrande Eskilstunalöparen Aleksej Pirgholizadeh. Stocksäters Michael Welday och KFUM.s William Wickholm blev tvåa och trea i B-heatet, nia och elva totalt, på 2.02,45 respektive 2.02,65.

Och hemma i Örebro var Petra Hanaeus (21.13) och Johan Ingjald (19.25) snabbast i dagens parkrun. Har ni hört den förut? Jo, de båda var snabbast även förra veckan, och Ingjald har nu 19 segrar i tävlingen totalt (flest av alla, ingen annan har mer än 15) medan Hanaeus nu har varit snabbast fem veckor i rad och därmed tangerade Annica Sjölunds rekord på raka segrar (från de fem första veckorna, våren 2017).

Helgens höjdare – Ekström tillbaka i världscupen och Impolas tur (?) i Marcialonga

1) Världscupen i längdskidor i Ulricehamn
För första gången i vinter har vi det – en länsåkare i världscupen i längdskidor. Nu kommer Klockhammarsonen Axel Ekström förvisso att åka i IFK Moras dress i de två loppen i Ulricehamn (han bytte till Mora från moderklubben Garphyttan inför årets säsong), som en del av den nationella kvoten åkare som Sverige får ställa upp med i tävlingar på hemmaplan, men ändå. Vi snackar 15 kilometer i fristil på lördagen (start 12.00) och och stafett över 4×7,5 kilometer på söndagen (start 14.15). Den individuella banan år tre varv på en 5 315 meter lång slinga (oklart om tävlingen egentligen är 16 kilometer lång eller om man löser distansen genom att anpassa start/mål/varvningar, någon sådan exakt karta har jag inte sett) med 190 höjdmeter per varv (totalt 570, alltså), där längst klättringen, som kommer drygt tre kilometer in på slingan, är på 56 höjdmeter (stigningen är ganska exakt 500 meter lång, så vi snackar en snittlutning på över tio procent). Ekström har gjort totalt tolv världscuptävlingar tidigare – en efter succén i JVM våren 2015, tio succévintern 2016/17 och en i fjol, när han tillhörde A-landslaget men drogs med körtelfeber. Då, på stundande VM-banorna i Seefeld, blev 60:e över 15 kilometer. Som bäst har han varit 17:e, på en etapp i Tour de ski, och femma, som slutman i en stafett i La Clusaz. Vid tre tillfällen har han tagit världscuppoäng som topp 30.

2) Marcialonga
Bob Impola lär enligt Team Serneke ha haft grym dagsform i La diagonela i lördags, men bommat en mer framskjuten placering (han blev 25:a) på att ha tappat ena skidan i samband med spurtpriset för att sedan ha hamnat för långt bakom tätklungan för att han skulle kunna jaga ifatt dem. Därmed lär det bli extra spännande att se om Karlslundsåkaren äntligen kan få till det i det näst mest klassiska långloppet (bakom Vasaloppet) i kalendern: Italienska sjumilamanglingen Marcialonga med sin karakteristiska avslutning uppför Cascatan. Vasaloppstvåan Impola har ju inte haft någon framgång just där tidigare under sin korta internationella karriär; 2017 blev han magsjuk och 2018 var dagsformen bara riktigt usel. Om även Maria Gräfnings kommer till start (det är ingen tävling i Fis Wordloppet cup i helgen) återstår att se. Sist jag kollade var hon i varje fall inte anmäld.

3) Scandic indoor games
Länets medel- och långdistanslöpare har tävlat rätt sparsamt inomhus hittills i vinter, men i helgen sträcker åtminstone några av dem på benen i bra konkurrens: Uppe i Storängshallen i Huddinge möter Jonatan Gustafsson (god för 1.56,77), William Wickholm och Axel Sandberg starka löpare på 800 meter i Scandic indoor games, och Markus Bohman (som kutade både 5 000 och 10 000 meter på SM i somras) springer 3 000 meter mot bland andra fyrfaldige orienteringsvärldsmästaren Jonas Leandersson (han som debuterade på Finnkampen i höstas, inte den mer renodlade friidrottaren med samma namn som kutat ett par EM) och exilörebroaren Tim Sundström (som springer för Tureberg sedan några år, men hann slå distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus innan han lämnade KFUM).

Gammal är äldst i Tour de Kif – och här är tänkta sträckningen för Wadköpingsloppet

Resultaten från gårdagens deltävling i Tour de Kif presenterades först i kväll: Och kollar man sammandraget ser man att det var Dan Larsson som var den stora vinnaren trots att han ”bara” blev trea, slagen med fyra sekunder av Oskar Ekholm och fem av Robert Brundin, över 20 kilometer i klassisk stil med masstart (fem åkare gick under timmen, och var därtill samlade inom 63 sekunder, med starke Viktor Hansson först på sjätteplatsen). Larsson tog nämligen över totalledningen från Kevin Henriksson, som vann senast men fick nöja sig med en Nfemteplats den här onsdagen. De båda är två av sex åkare som kört alla fyra tävlingarna hittills, vilket förstås ger utslag i sammanräkningen. Och eftersom Larsson fyllde 45 i fjol toppar han nu både huvudklassen och veteranklassen (för åkare över just 45 år), där han varit snabbast i alla fyra deltävlingarna. Långloppscupssegraren (i löpning, alltså) Liduina van Sitteren var enda dam till start, och gick i mål på 1.29.45. Olivia Hansson har dock åkt (och vunnit) två deltävlingar tidigare och behåller ledningen i sammandraget. Tre etapper återstår, nästa onsdag vankas tio kilometer i fristil med individuell start, som dubblerar som klubbmästerskap för Karlslund.

Nästa lördag är det dags för en betydligt större skidtävling: Wadköpingsloppet. Och med senaste dagarnas vinterväder följer att det liksom förra året ser ut att bli en riktigt finfin bana ute på långspåren. En preliminär banskiss publicerades i kväll, och efter det inledande varvet eller varven på konstsnöspåret (det är inte fastslaget hur start- och slutvarven kommer att läggas upp) kommer åkarna att bege sig norrut via Lilla Gårdsjökorset och Kviddtjärnskorset ut på tre varv på rundan Kviddtjärsnkorset–Lisselängen–Rysstorget–Stora Gårdsjökorset–Kviddtjärnskorset. Tredje gången vid Stora Gårdsjökorset kommer åkarna dock hålla rakt och ta sig upp till Lilla Gårdsjökorset igen, för att sedan spurta söderut mot Ånnaboda igen. Det är en bana som lovar gott om kylan bara håller i sig.
Jag har själv inte hunnit ut på långspåren i vinter (men i helgen ska det bli av!), men arrangören poängterar följande: ”Notera; I Lisselängen har Kilsbergsspåret till i år fått en ny sträckning, vilket innebär en avsevärt mer lättåkt kurva när man viker upp mot Rysstorget.”
Än så länge är 128 åkare anmälda, bland dem Karlslunds Linus Larsson som varit riktigt vass i långloppen hittills i vinter.

Var nio sekunder från VM-guld i somras – nu lämnar Viktor Larsson Hagaby

Viktor Larsson har ”alltid” tävlat för Hagaby – men i förmiddags gick han ut på Örebroklubbens hemsida och meddelade att han byter till Eskilstunaklubben Ärla IF. Orsaken är enkel: Larsson har bott i Eskilstuna sedan sommaren 2015, och det är naturligtvis enklare på många sätt att representera en klubb där man bor. Larsson har länge sprungit sin orientering på en nivå precis under den absoluta Sverigeeliten, men har senaste åren i stället kommit ut som en av Sveriges absolut bästa mountainbikeorienterare. Pricken över I:et var när han i somras, tillsammans med bland andra Garphyttans Marcus Jansson, tog hem Sveriges första VM-medalj någonsin på herrsidan i mountainbikeorientering – ett silver i stafett. Larsson körde den avslutande sträckan och skickades överraskande ut i ledning – och lyckades hålla alla utom ryssen Grigorij Medvedev, som vann med nio sekunders marginal, bakom.
I klubbtröja beskriver Larsson själv sitt mäktigaste minne från alla åren i Hagaby så här: ”Tiomila i Göteborg 2017 där Martin växlade ut mig solo i tät. Ensam i mörkret på Tiomila är häftigt!”
Med Filip Dahlgren tillbaka i klubben fanns förhoppningar om att Hagaby skulle kunna ta en medalj på stafett-SM 2018 (2017 var ju klubben arrangör, så då fick de inte chansen), med tre så habila löpare som Larsson, Martin Regborn och Dahlgren. Det slutade dock med en fjärdeplats.

Så blir långloppscupen 2019 – två lopp inom 16 timmar i maj

I slutet på förra veckan presenterade Närkes friidrottsförbund programmet för långloppscupen 2019. Det påminner, i väldigt hög utsträckning, om det för 2018. Ja, enda förändringen är faktiskt att Vintrosaloppet tillkommer som ett 28:e lopp (varav två stafetter som bara ger poäng i klubbtävlingen). Därmed blir det deltävlingar i cupen inom loppet av 16 timmar, onsdag–torsdag, i slutet av maj i år. Fjugestaloppet avgörs nämligen på onsdagskvällen och Vintrosaloppet, runt en mil bort fågelvägen, på torsdagsförmiddagen (det är Kristi himmelsfärd och röd dag). Båda tävlingarna är femkilometrslopp. På måndagen den 3 juni och torsdagen den 6 juni är det dessutom Rallarrunda respektive Lindesjönloppet, så in alles blir det fyra deltävlingar i cupen inom loppet av nio dagar där (det kan jämföras med 33-dagarsperioden 30 juni–2 augusti då det bara går två tävlingar).
Precis som tidigare år räknas i huvudklasserna bara de tio bästa resultaten (men man får springa hur många tävlingar som helst), och det krävs att man sprungit minst sex för att motta pris. Per Arvidsson och Liduina van Sitteren är regerande mästare.
Premiärtävlingen är, precis som vanligt, Startmilen som i år avlöps den 6 april.