Håkan Carlsson nominerade till årets ledare – för fjärde året i rad: ”Många personer är med och ligger bakom de stora framgångarna”

Är det dags för Håkan Carlsson i år? Tja, nog börjar väl orienteringslandslagets förbundskapten, som kommer från Örebro, att samla ihop till priset som årets ledare? I dag släpptes nomineringarna till Idrottsgalan, som går av stapeln i Globen den 27 januari, och Carlsson är nominerad för fjärde året i rad. Sedan galan instiftades 2000 har det bara hänt vid tre tillfällen att en ledare blivit nominerad till priset fyra år i rad (ingen har blivit det fem år i rad) och samtliga de ledarna har fått priset: Ulf Karlsson (2002-2005) belönades både 2003 och 2004, Yannick Tregaro (2003–2006) tilldelades det 2005 och 2006 och Bengt Johansson (2000–2003) fick premiärpriset 2000.
Men Carlsson, han har gång efter annan fått vända hem från Globen utan pris. Frågan är vad som ska till för att han ska vinna priset (om vi bortser från sämre konkurrens), för i år tog Sverige fyra av sex möjliga guld på VM (och därtill två silver) plus dubbla segrar i totala världscupen.
När Carlsson själv uttalar sig om nomineringarna på Svenska orienteringsförbundets hemsida lägger han dock störst vikt vid att det även kan bli tre andra priser då Tove Alexandersson och Gustav Bergman är nominerade till årets kvinnliga respektive manliga idrottare liksom damstafettlaget till årets lag.
– Jätteroligt med alla nomineringarna! Det är mycket bra att orienteringen är med och syns i de här sammanhangen och det är kul att allt det slit som löpare, resurspersoner och ledare, både i landslaget och runtom i Sverige, lägger ner också uppmärksammas i och med detta. Det är många personer som är med och ligger bakom de stora framgångarna, säger Carlsson till hemsidan.
Det ligger också något mer i det där Carlsson säger – om resurspersoner och ledare. För att vara förbundskapten för orienteringslandslaget handlar ju om så mycket mer än att bara ta ut trupper till världscuper och mästerskap (även en gråsten hade kunnat ta ut Tove Alexandersson till samtliga VM-distanser) – det handlar om att skapa och fördela resurser, att ge löparna de bästa möjliga förutsättningarna att förberedda sig på ett optimalt sett, tekniskt såväl som fysiskt. Något Carlsson uppenbarligen lyckats med, år efter år.
Förutom Carlsson är också fotbollslandslagets förbundskapten Peter Gerhardsson, längdskidlandslagets förre förbundskapten Rikard Grip och Daniel Ståhls tränares Vésteinn Hafsteinsson nominerade till priset.
För er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017.

Här är alla som varit nominerad som årets ledare mer än två gånger sedan Idrottsgalans startades 2000:
Lars Lagerbäck, fotboll, fem gånger (2006–2008, 2016–2017, vann 2017).
Pia Sundhage, fotboll, fem gånger (2009, 2012–2014, 2017).
Ulf Karlsson, friidrott, fyra gånger (2002–2005, vann 2003 och 2004).
Yannick Tregaro, friidrott, fyra gånger (2003–2006, vann 2005 och 2006).
Bengt Johansson, handboll, fyra gånger (2000–2003, vann 2000).
Rikard Grip, längdskidor, fyra gånger (2012 tillsammans med Joakim Abrahamsson, 2015–2016, 2020 vann 2015).
Per Mårts, ishockey, fyra gånger (2009–2010, 2014–2015).
Håkan Carlsson, orientering, fyra gånger (2017–2020).

I vänta på blogg – ett bloggtips

Ingen riktig blogg från mig varken i går eller i dag, men i stället passar jag på att varmt rekommendera Marin Regborns blogginlägg från i går. Som få andra elitidrottare vågar han tala klarspråk både om den kinesiska diktaturens förtryck, liksom om de många märkligheterna runt världscupfinalen där. All heder åt Martin (och dessutom är bloggen väldigt välskriven)! In och läs!

Sjödin och Törnqvist vann Höstloppet (Northug förstörde min chans till seger)

Förra året sprang jag Höstloppet på i Vretstorp på 57.37. En rätt medelmåttig tid över 13,3 kilometer, förstås, men den hade faktiskt räckt till seger i årets upplaga som Östansjös Peter Törnqvist tog hem på 59.16. Typiskt att min träff med Petter Northug gjorde att jag missade det hela. Nå, årets upplaga var måhända tuffare (och min form kanske sämre än i fjol), så det är inte alls säkert att jag hade kunnat utmana Törnqvist. ”Vintervädret gjorde de typ första tio kilometerna halkiga och svårlöpta, en hel del snö på de två kilometer som man löper i elljusspåret”, skriver arrangerande Vretstorps IF på sin hemsida.
Törnqvist vann hur som helst med nästan tre minuters marginal till Andreas Österlund, som gjorde sin sista tävling för Örebro AIK (från och med tävlingsårsskiftet på fredag springer han för just Vretstorp).
Detsamma gäller Therese Fjordäng och Fredrik Fjordäng som vann halvloppet över 6,1 kilometer på 36.03 (delad med Miranda Jönsson) respektive 37.43 (delat med Sebastian Jönsson). Malin Sjödin, Östansjö SK, var snabbaste dam på långa banan med 65.58.
Maria Eriksson (59.36) och Mohamad Hassan/Johan Ingjald (båda 51.54) har banrekorden.
Totalt kom 19 löpare och sex gångare till start.
Redan den 7 december löps det i Vretstorp igen, återigen med utgångspunkt från Fredriksbergs IP, men då över tio kilometer i Lucialoppet som är final i långloppscupen.

Frida Nilsson tog traildubbeln i Örebro, Sjögren tillbaka som segrare och Andrén återigen nära pallen i Kina

Vilken var egentligen lördagens fetaste löparfest? Jag skulle säga, baserat på startlistan, premiären av Örebro 3K Trail. Största vinnaren var i varje fall Frida Nilsson, som tog hem både den och – ett par timmar senare – även första upplagan av Markanatten.
I trekilometerstävlingen i den kuperade terrängen runt Sörbybacken var Nilsson över minuten före tvåan, superveteranen Marie Dasler, som i sin tur hade 13 sekunder till godo på trailspecialisten Kajsa Rosdal, och i sex kilometer långa Markanatten vann hon med nästan 3,5 minuters marginal före Almbys Yvonne Franzén, med Örebro AIK:s Karin Söderberg ytterligare mer än tre minuter bakom.
Per Sjögren, som vunnit så mycket genom åren men på grund av skadeproblem tvingats skära ned radikalt på tävlandet (och tränande) senaste två åren, la i Örebro 3K Trail en ny skalp till meritlistan när han slog OS-skrinnaren Nils van der Poel med 35 sekunder i kampen om förstaplatsen. Dennis Bergström tog tredjeplatsen, minuten bakom Sjögren.
Fredrik Berg, mer känd som mountainbikecyklist och dessförinnan svensk mästare i enduro (motorcykeldisciplinen, alltså), vann herrklassen i Markanatten sex sekunder före klubbkompisen (i Almby) Nils Kylborn och med Robert Vestman på tredjeplatsen.
Båda tävlingarna hade för övrigt individuell start, vilket är högst ovanligt i trailsammanhang men i dag alltså var standard i Örebro.
Resultaten från Höstloppet i Vretstorp dröjer till i morgon, så jag vet inte om någon körde en trippel, men utöver Nilsson så dubblade även Rihards Darzins. Sjunde man både i Markanatten och i Örebro parkrun, där Conrad Granath var snabbast av alla på 18.54 och där Petra Hanaeus var bästa dam på 20.10.
Hanaeus lär senare under dagen, tillsammans med ett gäng andra galningar, ha genomfört en maratondistans (105,5 varv) på GIH:s löparbanor i samband med IF Starts 100-årsfirande.

I finalen av Park world tour var Oskar Andrén tio sekunder från pallen i en hetsig tävling som inleddes med kontrollplockning och efter kartbyte avslutades med mer traditionell sprintorientering. Belgaren Yannick Michiels vann för andra dagen i rad – med 28 sekunders marginal den här gången, men där bakom var det tajt och Andrén var 40 sekunder bakom på sin femteplats.
Spanjoren Eduardo Gil Marcos blev tvåa, vilket räckte för att säkra totalsegern. Någon sammanställning har dock inte publicerats, så jag vet inte var i listan Andrén hamnade (det är mycket möjligt att han blev topp fem).

Mathias Viktorsson sprang fina 70,71 (5.05 per kilometer, i snitt) i ultradebuten i Borås sextimmars, vilket räckte till en sjätteplats i herrklassen bara sex kilometer från andraplatsen – men över två mil bakom segrande Linus Wirén, Hälle, som slog svenskt rekord med 91,54 kilometer (3.56 per kilometer). Resultaten kan komma att justeras något i efterhand, eftersom jag tror att distanserna gäller vid sista passeringen av mållinjen, och då hade Viktorsson fortfarande 48 sekunder på sig att göra ett par hundra meter till på (och Wirén 33 sekunder kvar att jobba med). Degerfors Amanda Nylén var bästa länslöpare på damsidan med 57,43 kilometer (6.16 per kilometer), 16 kilometer bakom segrande Lina Karlsson.

Filip Dahlgren sprang hem klubbtävlingen på Hagabydagen, där även Martin Regborn ställde upp (men han tog det lugnt som del i ett långpass, om jag förstod saken rätt). Love Sintring och Jakob Wallenhammar blev tvåa och trea, liksom Regborn drygt sex minuter bakom Dahlgren, och Elin Vinblad var snabbaste dam.

Helgens höjdare – löparfest med turnépotential

1. Löparfestlördag
9.30: Fem kilometer i Örebro parkrun (banan verkar ha genomgått isinspektion och fått godkänt nu på eftermiddagen).
11.00: 13,3 kilometer i Höstloppet i Vretstorp.
14.00: Tre kilometer i Örebro 3K trail (vid Sörbybcken).
16.30: Sex kilometer i Markanatten (i Markaskogen).
Bättre än så blir väl knappast en lördag? Det är bara att packa löparskorna (gärna ett par olika varianter, beroende på underlaget) och göra en turné. Jag gick igenom hetaste namnen i startlistan till Örebro 3K trail tidigare i veckan, de andra tävlingarna har bara anmälan på plats.

2. Andrén avslutar säsongen i Kina
På fredagen avgjordes den fjärde av de fem deltävlingarna i Park world tour, liksom den tredje i tisdags i Peking. Tisarens Oskar Andrén var ensam svensk till start och fick nöja sig med en tiondeplats (av 29 herrar), 53 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels (som var VM-fyra i sprint i fjol). Andrén var inte nöjd efteråt och skrev på instagram att ”det klaffar inte helt här i Kina på tävlingarna”. På lördagen avslutas PWT, och Andréns säsong, i Langfang, en miljonstad strax söder om Peking.

3. Orientering under Hagabydagen
Det duggar inte direkt tätt av orienteringstävlingar så här års (älgjakten, vädret …), men under Hagabydagen bjuds det in till en medeldistans som bland andra Filip Dahlgren, Elin Vinblad och Love Sintring kommer att springa (oklart dock om den är för andra utom Hagaby Goif-anslutna, men orienterare brukar ju inte vara så knussliga). Efter lunch bjuds klubbmedlemmarna dessutom på föreläsning av Dahlgren och Martin Regborn, om kartor, vägval och året som gått, och sedan ska det snackas Tiomila i Ånnaboda 2022. Vid sidan om tävlingar bjuds det flera intressanta programpunkter i Örebro under lördagen när Petter Northug gästar sportbutiken Lindells (för att saluföra sin solglasögonkollektion) medan Närkes friidrottsförbund har höstmöte hela dagen och bland annat diskuterar tävlingsprogrammet för 2020 med fokus på långloppscupen och DM.

Trots världscupchanserna – Forsgren, Tjernlund och Andrén utanför landslaget 2020 (och klart med datum för Kilsbergen trailrun)

Martin Regborn blir även 2020 den enda länslöpare i orienteringslandslaget. Det stod klart när förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, i dag presenterade trupperna. Totalt har Carlsson tagit ut åtta damer (fyra i A-laget och fyra i utvecklingslaget) och tio herrar (sju i A-laget och tre i utvecklingslaget) inför 2020. Den som varit med ett tag vet att de här trupperna inte betyder överjävligt mycket för framtida uttagningar, utan mer handlar om vilket allmänt stöd (läger, frisk- och sjukvårdsresurser) och vilken ekonomisk stöttning som förbundet kan erbjuda. A-lagen består av löpare som ”bedöms ha medaljpotential [på EM eller VM] 2020” och utvecklingslagen av löpare som ”tros kunna skörda medaljer inom några år”.
Tre löparen från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren har ju representerat landslaget i år: Oskar Andrén, som gjorde världscupdebut efter att ha tagit bakvägen som andrereserv till finalen i Kina, Lilian Forsgren, som gjort flera år i både A- och u-landslagen och tagit EM-silver och sprungit VM, och Josefin Tjernlund, som tillhörde A-landslaget 2018 men åkte rätt ur alla trupper inför årets säsong. Forsgren nådde bäst resultat av de tre i år, med sju topp 30-placeringar och tre topp 15-placeringar i världscupen.
– Vi har en oerhört stark trupp, och det finns många löpare som står just utanför landslaget och knackar hårt på dörren. Man ska aldrig ta ut något i förskott, men det ser oförskämt bra ut just nu, säger förbundskapten Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Regborn var dock den ende av dem som fick springa VM i Norge, som väl blev hans sämsta tävlingsvecka för året. I övrigt tog han tre individuella topp fem-placeringar i världscupen (varav en pallplats), var på pallen även i sprintstafett och slutade nia, som näst bäste svensk i världscupens sammandrag.
Orienteringens mästerskap går in i en ny tidsålder 2020, där både VM och EM kommer att avgöras varje år, men där skogsdistanserna (medeldistans, långdistans, stafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på EM, ojämna år på VM) och sprintdistanserna (sprint, knockoutsprint, mixedsprintstafett) kommer att avgöras vartannat år (jämna år på VM, ojämna år på VM).
2020 avgörs sprint-VM i Danmark i juli och skogs-EM i Estland i augusti. Världscupen består av EM, ett veckoslut i Schweiz i maj och en final i Italien i oktober.

Kilsbergen trailrun saknades ju när listan över tävlingar som sökt sanktion för 2020 publicerades för drygt en månad sedan, men lugn – tävlingen mellan Ånnaboda och Suttarboda (och tillbaka, via slalombacken) återkommer med en tionde upplaga. Det blir som vanligt första lördagen i september, 2020 den 5 september, och anmälan öppnar på fredag. Karin Forsberg totalvann den första upplagan av tävlingen 2011 (på 56.57 på en något kortare bana än den 14-kilometare som gäller i dag, nästan två minuter före Karlstads Robert Drottz som blev bäste herrlöpare på andraplatsen). Forsberg vann även 2012, 2014 (på banrekordet, på den nya banan, 1.02.00) och 2018. På herrsidan såg de första åtta upplagorna åtta olika vinnare, men i år blev Per Arvidsson först att ta en andra seger. Banrekordet har förre VM-orienteraren Filip Dahlgren med 54.48, men den mest omsusade insatsen står förstås Mattias Nätterlund med sin mellantid 4.01 från botten till toppen på Storstenshöjden 2016 (#attgöraennätterlund).

Starka namn till nya trailtävlingen – och Northug gästar Örebro på lördag

Tre kilometer trail, mitt i Örebro? Ja, på lördag är det ju dags för Random events Örebro 3K trail, och faktum är att en hel del meriterade namn kommer att stå på startlinjen. Eller vad sägs om Frida Nilsson, som vunnit både Talludden trailrun och ett par deltävlingar i Rusakulan vertikal tour i år, Per Sjögren, som ju vunnit så mycket i så många olika discipliner att han knappast behöver någon närmare presentation, trailspecialisten Kajsa ROsdal, OS-skrinnaren Nils van der Poel och hans klubbkompis Wilhelm Ekensskär och superveteranen Marie Dasler (sju guld och elva medaljer i K50-klassen i år, senast ett guld i maraton)? Det kommer bli en kul lördag eftermiddag, helt enkelt (jag finns själv med i startlistan, men kommer bara dyka upp om jag lyckas lösa det med jobbet). På lördag avgörs för övrigt också Höstloppet och Markanatten, tidigare respektive senare än Örebro 3K trail vilket möjliggör att man kör två eller tre lopp, men de har ännu inte publicerat några startlistor.

På lördag gästas Örebro också av tidernas kanske bäste skidåkare – Petter Northug. 12.00 svarar han på frågor från skidåkande ungdomar i en lokal i Behrn arena, och från 13 finns han på plats hos sporthandlaren Lindells. 13 VM- och två OS-guld säger väl allt om Petters karriär, även om den fick ett litet trist slut med 2,5 säsongers formsvacka innan han för ett knappt år sedan beslutade sig för att lägga skidorna på hyllan.

Här är schemat för vinterns orienteringsserie – och Andrén tiondelar från första pallplatsen i Kina

Orienteringssäsongen är slut, så nu är det dags att dra igång orienteringssäsongen. Eller tja, vinterns träningstävlingar står i varje fall för dörren. När Löpex Sport gick i konkurs förra vintern bytte Nattcupen (som många känner den som) namn från Löpex vinterserie till Ullmax vinterserie efter nya huvudsponsorn, och nu är det dags för första fulla säsongen under nya namnet.
15:e upplagan av orienteringsserien drar igång med en tävling i dagsljus, i Noratrakten, söndagen den 24 november. Därefter väntar en nattävling i Hagabys regi onsdagen den 4 december innan det blir ett uppehåll över helgerna. 2020 inleds med nattävlingar i Almbys och Tylöskogs regi onsdagarna 15 och 29 januari följt av en dagtävling som KFUM Örebro står för söndagen den 9 februari, nattävlingar hos Garphyttan och Tisaren onsdagarna 26 februari och 4 mars, och final i dagsljus hos Lindebygden den 15 mars.
KFUM Örebros Jacob Eriksson och Tisarens Lovisa Persson är regerande mästare.

Apropå orientering sprang Oskar Andrén bara 0,9 sekunder från karriärens första pallplats i Park world tour när årets tredje deltävling i dag avgjordes i Peking. Hallsbergslöparen tog fjärdeplatsen, 19 sekunder bakom segrande norrmannen Gaute Hallan Steiwer och alltså mindre än en sekund från britten Jonathan Crickmore på tredjeplatsen. Bakom sig hade han rutinerade namn som Yannick Miciels, Frederic Tranchand och Øystein Kvaal Østerbø. Inga andra svenskar ställde upp i tävlingen.
PWT avslutas med deltävlingar i Peking på fredag och i Langfang på söndag.

Nya distrikt på gång hos friidrottsförbundet – då kan klassiska rekord strykas med ett pennstreck

På lördag är det dags för Närkes friidrottsförbunds höstmöte, och som en av punkterna sak det bli avrapportering om de nya distrikten. Svenska friidrottsförbundet har nämligen tagit ett principbeslut om att rita om kartan genom att slå ihop ett antal distrikt, och just nu maler kvarnarna på högvarv för att ta fram ett förslag till vinterns årsmöte. Det är väl ingen vågad gissning att Närke kommer att föreslås att slås ihop med Värmland, Västmanland, Östergötland och Södermanland till ett jättedistrikt, men vi får se vad som förbundsstyrelsen väljer att lägga för förslag till årsmötet (kanske kommer det en fingervisning redan på lördag). Men, om så skulle bli fallet: Vad händer i sådana fall med alla distriktsrekord? Tja, förmodligen får man väl arkivera de historiska distriktsrekorden och därtill slå ihop dem till en ny, gemensam lista som idrottarna från och med 2021, eller när det nu blir, får ta sikte mot.
Ett akut problem i det sammanhanget blir ju de historiska listorna med hundratals bästa-resultat i varje gren som Närke har samlat på sin fantastiska sida, och som saknar motstycke hos de andra förbunden. Hur ska den resultatlagringen se ut om gränserna för distrikten plötsligt ritas om? Oklart.
Faktum är att jag inte en lyckas hitta uppdaterade distriktsrekordslistor hos flera av de andra aktuella distrikten (hos Västmanland hittar jag inte ens en lista!), men klart är i varje fall att en sammanslagning skulle radera ut klassiska Närkerekord som Ann Sundströms på 1 500 och 3 000 från 1977 och Tage Ekfeldts 1,49 blankt på 800 (med manuell tidtagning!) från 1953 med ett pennstreck (IFK Kristinehamns Åke Svensson sprang på 1.45,94 i DN-galan 1975). Malin Ewerlöf tävlade för Södertälje när hon sprang 1 500 på 4.11,18 1989 (att jämföra med Sundströms 4.21,34) och Karoline Nemets sprang 3 000 på 8.50,22 för Råby-Rekarna 1980 (Sundström gjorde 9.18,59).
frågan är om Närke skulle få behålla ett enda distriktsrekord i medel- eller långdistanslöpning. De enda grenar där jag inte genast hittat övertrumfande resultat i de andra distrikten är på de udda distanserna 2 000 meter (Åke Durkfeldts 5.16,0 från 1945) och en timme (18 288 meter av Gullik Jensén 1942) för herrar.
Men, än så länge här det här bara teori, vi får se om och i sådana fall när de nya distrikten blir verklighet, hur de kommer att se ut och hur det egentligen blir med de historiska rekorden.

Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.