Tyske hindermästaren vann Sylvesterloppet, Ekström kunde inte hålla Klæbos rygg och sista chansen att rösta i Pulsklockan

Nyårsafton och kvällen närmar sig, så det får bli ett kort blogginlägg i dag:
** Här kan ni läsa om Sylvesterloppet (resultatlistan finns här), där tyske 3 000 meter hinder-mästaren Tim Stegemann putsade Martin Regborns banrekord och tog en solklar seger. KFUM Örebro-duon Melker Forsberg och William Wickholm, som jag skrev om på förhand, fick sällskap av starka klubbkompisar som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Axel Sandberg och Lars Drageryd, vilket gjorde att fjolårssegraren Forsberg fick nöja sig med en åttondeplats. Karlsson gjorde ett superlopp och slutade på andra plats, 48 sekunder bakom Stegemann, och före IFK Göteborgs förre orienteringsvärldsmästare Fredrik Bakkman, som vann svenska trailtouren i år, blev trea. Örebrolöparen Frida Nilsson, IF Start, följde upp fjolårssegern med en ny, på 42.55, 49 sekunder före tyskan Rebecca Langrehr, som tagit VM-guld i modern femkamp. Starts Antje Wiksten blev trea på 45.24.
** Och här kan ni läsa om Axel Ekströms tankar efter 53:e-platsen över 15 kilometer fristil i Tour de ski i dag. Klockhammarsonen säger att han inte haft någon toppkänsla hittills under touren, och han kunde inte hålla Johannes Høsflot Klæbos rygg mer än i några kilometer i dag. I morgon väntar jaktstart, inte på totalresultatet som jag tidigare felaktigt skrivit utan på dagens resultat. I sammandraget är Ekström 54:a efter tre av sju etapper.
** Sju timmar återstår att rösta på NA:s pulsklocka 2019. Jonas Nilsson leder bara 13 röster före Emilia Fahlin och 20 före Liduina van Sitteren, så fortfarande kan allt hända. In och rösta om ni inte redan gjort det!

Dags för årets sista tävling – och regerande mästarna är anmälda (Ekström avancerade tre placeringar på vilodagen och kan få draghjälp av Klæbo i morgon)

Årets sista tävling är förstås Sylvesterloppet i Nora (ja, det går ett helt gäng Sylvester- och nyårslopp i Sverige i morgon, men det i Nora är det enda i länet), och över 100 löpare är föranmälda (deltagarrekordet är 199). Bland dem finns båda de regerande mästarna i Starts Frida Nilsson (44.09 då) och KFUM Örebros Melker Forsberg (38.51). Det blir däremot ingen Martin Regborn (eller Linda Ström) i startlistan, de båda har ju banrekorden på den nuvarande banan (använd sedan 2000, loppet startade på längre bana 1981) på 32.59 (2017) respektive 38.55 (2006). Nej, inte ens Liduina van Sitteren, som brukar springa (och vinna) allt, finns med.
I stället ser de starkaste utmanarna för Nilsson (som jag tyckte såg starkt ut på Örebro parkrun förra lördagen) ut att bli klubbkompisarna Maria Eriksson och Antje Wiksten och Örebro AIK:s Therese Persson. Forsberg har i år, utöver Oskar Hansson som var ett par minuter bakom i fjol, också med sig William Wickholm från KFUM, och det bör kunna bli en jämn fajt (jag hittar inga inbördes möten från året, men 20-årige Wickholm gjorde senast 2.34,80 på 1 000 meter i Triumfglasspelen medan 18-årige Forsberg gjorde 9.36,45 på 3 000 i Vinterspelen. Det talar väl lite till Wickholms fördel, men å andra sidan är det Forsberg som är mest van vid de längre distanserna (han sprang ju till och med Ultravasan 45 i år). Någon annan som kan lägga sig i ser jag inte i startlistan, men då har jag å andra sidan bara koll på länslöparna.

Tour de ski fortsätter på nyårsafton med ett 15-kilometers i fristil, med individuell start, i Toblach. Det bör vara Axel Ekströms bästa placeringsmöjlighet i årets tour, eftersom det är något av hans specialdistans. Tre varv på en fem kilometer lång bana med två rejäla stigningar (som båda planar ut mitt på) och totalt 170 höjdmeter per varv (totalt alltså 510).
Om Axel vågar hänga på (i Davos senast hade han samma möjlighet med Bolsjunov, som Ekström då kände var för stark) så har han en fin potentiell rygg i tourledande superstjärnan Johannes Høsflot Klæbo som startar 30 sekunder bakom. Ekström går ut 13.04.30, Klæbo 13.05, med startnummer 69 respektive 70 (de 15 seeade åkarna har jämna startnummer från 42 till 70, däremellan, på udda nummer, går oseedade åkare). Ytterligare fem herråkare har hoppat av touren, så 80 återstår.
Ekström avancerade för övrigt tre placeringar, från 59:e till 56:e plats, på vilodagen då avhoppen skedde. Emil Iversen, som låg tia i totalen, är tyngsta namnet som drar sig ur, men även fransmannen Richard Jouve (som var trea på sprinten i går och 21:a totalt) och hemmaåkaren Javian Hediger (i semifinal i går, 51:a totalt) var före Ekström. Ur har också 75:e-placerade britten James Clugnet och italienaren Michael Hellwegersom, som låg tvärsist, dragit sig.

Ekström tappade i touren – trots överraskande bra sprint (och Axelsson gjorde karriärens bästa start)

Med tanke på Axel Ekströms sprinthistorik, som jag skrev om i går, var det väl få som trodde att han skulle ha så mycket till chans att ta sig vidare från dagens kval i Tour de ski (i schweiziska Lenzerheide), men faktum är att han ”bara” var 6,5 sekunder ifrån 30:e-platsen (åtta skiljde mellan första och 30:e, så Ekström var knappt 14,5 bakom kvalvinnaren Johannes Høsflot Klæbo (som fortsatte dagen med att vinna kvartsfinal, semifinal och final). Kvalåket gav Ekström 55:e plats av de 85 åkare som kom till start (fransmannen Lucas Chanavat, som vann i världscupen förra veckan, blev först av de 86 startande att bryta touren, redan efter första dagen på grund av andningssvårigheter).
Det innebär att Ekström alltså tog en bättre placering i sprinten än i distansloppet i Lenzerheide (55:a mot 56:a) vilket förstås är en präktig skräll. I sammandraget tappade Ekström ändå tre placeringar till 59:e plats, eftersom olika åkare varit före i de två första loppen.
Av svenskarna var Ekström för andra dagen i rad sexa av sju, och det är också där han alltjämt ligger i sammandraget. Upp till 30:e-platsen i totalen, vilket ändå måste vara tourens stora mål för Ekström, skiljer nu 42 sekunder (finske Perttu Hyvärinen ligger där just nu, två sekunder före Calle Halfvarsson på 31:a plats). Klæbo har redan ryckt åt sig en ledning på 32 sekunder före Aleksandr Bolsjunov och Johan Häggström på delad andraplats. Härnäst väntar distanslopp i fristil, med individuell start, i Toblach på nyårsafton. Det känns som Ekströms allra bästa placeringsmöjlighet i hela touren. 12.30 startar första herråkaren, startlistan släpps i morgon.

I Hamar körde regerande svenska sprintmästaren Adam Axelsson, från Kumla, i helgen säsongens femte tävling i Norgecupen i skridsko (den andra som Axelsson ställt upp i), och var på sätt och vis snabbare än någonsin: I lördagens 500-meterslopp startade han nämligen med första hundringen på 10,18, vilket är snabbaste öppningen i karriären. helvarvet (man kör på 400-metersbana) var dock en bit långsammare än i Inzell i höstas (årsbästat på 36,90) och i Calgary i mars (personliga rekordet 36,68), så klockan stannade på 37,39. Under körde Axelsson också ett 1 000-meterslopp på 1.14,37 (bästa loppet i Norge i år, men på den förmodligen lite snabbare isen i Inzell gjorde han 1.13,19 i oktober), och i dag körde han ett nytt 500-meterslopp på 37,52. Det sista gav helgens bästa placering, en niondeplats i den tuffa, norska konkurrensen (Axelsson var bästa icke-norsk hela helgen).

TV klippte när Ekström spurtade om 55:e-platsen – och i morgon blir det ännu tuffare

Det blir bara en kort uppdatering från Tour de ski i dag eftersom jag hade en hel del annat för mig (jag råkar ju vara ledig varannan helg …).
Jag såg bara brottstycken av dagens etapp, 15 kilometer i fristil med masstart, men när jag försökte titta efter Ekström (han syntes inte jättemycket i bild, och de klippte bort precis när han gick i mål i en spurtduell mot fransmannen Jules Chappaz, som Klockhammarsonen förlorade) var vad jag såg att det var otroligt trångt och i princip omöjligt att ta sig fram i klungan (för den som inte är en övermänniska; hade Klæbo startat längst bak hade det förstås varit annorlunda). Av de 21 första i mål var det bara hemmaåkaren Roman Furger som startade utanför topp 35, och ingen mer som tog värlscuppoäng (topp 30) startade utanför topp 50. Ekström blev 56:a från 58:e startposition i ett väldigt otacksamt lopp. Han var 1.08 bakom segrande Sergej Ustiugov, 33 sekunder från världscuppoäng och sexa av de sju svenskarna.
I morgon väntar en sprint i fristil, och som jag skrev i går är ju Ekström knappast känd som någon sprintkanon. Faktum är att han rankas, på Fis-punkter, som tredje sämst i hela touren. Det gör också att han går ut tredje sist i kvalet, klockan 9.51, och bara har irländaren Thomas Maloney Westgaard och schweizaren Toni Livers (som ju faktiskt har två segrar i världscupen, varav en individuellt, men som nu hunnit fylla 36) bakom sig. Ekström har kört två världscupsprintar i karriären: I Tour de ski-prologen 2016 blev han 47:a och i minitouren i Ruka i november i år blev han 64:a. I skandinaviska cupen, där Norge ställer upp med dussintals åkare, har han flera gånger varit utanför topp 100. Etapperna som passar honom bättre kommer senare i touren.
Sprinttävlingen avgörs på en 1 500 meter lång bana som består av två varv på en 750-metersslinga. Jag har inte lyckats hitta någon höjdprofil, men eftersom det är samma stadionområde som i dag så lär det bjudas ett par riktigt fina motlut.

Helgens höjdare – nä, Tour de ski för hela slanten

Örebro parkrun har tvingats ställa in på grund av isig bana, så vad jag kan se arrangeras det inte en enda konditionsidrottstävling i länet i helgen (undantaget då Moto brutal skierg tour, som ju rullar på och där man kan utföra de fem etapperna när man vill fram till nästa söndag). Helgens stora höjdare blir istället de två första etapperna i Tour de ski, säsongens stora begivenhet i längdskidvärlden eftersom det är mästerskapsfri säsong i år. Och på startlinjen finns för andra gången i karriären Klockhammarsonen Axel Ekström.
Touren startar, precis som 2015/16 och 2017/18 i schweiziska Lenzerheide, men till skillnad mot alla tidigare säsonger (det här är 14:e upplagan) startar touren varken med en prolog eller en sprint utan med en 15 kilometer lång masstart i fristil (för herrarna, som jag fokuserar på här eftersom det är Ekström som är intressant ur länssynpunkt).
Tävlingen körs över 4,5 varv på en tre kilometer lång bana (om man vill vara exakt startar man mitt på banan och når varvningspunkten efter 1 800 meter, och därefter åker man 4×3 kilometer för totalt 14,8) med en rejäl och två kortare stigningar (varav den andra följer tätt på den rejälare) för totalt 109 höjdmeter per varv (knappt 500 för 15 kilometer). Tävlingens går på någon sorts ”mellanhöjd”, runt 1 400 meter över havet, vilket väl kan ha viss inverkan på åkarnas prestationer.
Sverige hade, om man lusläser världscupreglerna, kvalat in tio herråkare till årets tour, men landslagsledningen har valt att bara ta ut sju (Norge kör förstås med fullt tiomannalag), och av dem är Ekström lägst rankad sett till Fis-punkterna. Det gör också att han får stå längst bak i lördagens masstart (senare under touren är det ju totalställningen man kör efter, men i premiären gäller Fis-poängen). Rankningen gör honom till 58:a av de 86 åkarna till start, och han kommer därmed ha en hel del jobb att göra bara för att ta sig upp genom fältet till den topp 30-placeringar som förstås måste vara målet (då skulle han ta årets första världscuppoäng) och krigar han sig fram dit blir förstås det riktigt tuffa att hålla fast vid positionen tävlingen igenom. Johannes Høsflot Klæbo är förstås topprankad som världscupledare och kör med väst nummer ett. Jens Burman, mend nummer tolv, är högst rankade svensk före Johan Häggström på 14:e och Calle Halfvarsson på 16:e. Med finns också Oskar Svensson med startnummer 39, Björn Sandström med 50 och Karl-Johan Westberg med 51.
När Ekström senast kkörde Tour de ski, för tre år sedan, var hans resultat i distansloppen 52-31–30–17–29–28 för en 32:a-plats totalt i Tour de ski (i  den enda sprinten, i Val Mustair, var han 47:a).
I år finns två sprinttävlingar på programmet, vilket absolut inte är till Ekströms fördel. Den första avgörs i Lenzerheide på söndag och den andra i Val di Fiemme nästa lördag. Å andra sidan är tre av fem distanslopp – och totalt 40 av 70 distanskilometer – i fristil vilket bör gynna Ekström som förvisso bättrat på sin klassiska teknik till årets säsong men alltid varit strået vassare i skejt. Efter helgesn två tävlingar väntar ett distanslopp i fristil i Toblach på nyårsafton, en jakstart (på totalresultatet, årets enda i touren) i klassisk stil i samma ort på nyårsdagen, ett masstartlopp i klassisk stil i Val di Fiemme nästa fredag, alltså en sprint på lördagen och så slutklättringen, som i år avgörs med masstart (och som alltid i fristil), nästa söndag.

Ännu ett nytt trailloppet ser dagens ljus i länet – och en helt ny förening (och dubbla orienteringstävlingar avgjorda)

Trailloppen har vuxit upp som svampar ur jorden i länet de senaste åren. Munkastigen trailrun är nestorn i sammanhanget, Kilsbergen trailrun har funnits med i tio år nu och Bergslagsleden ultra och Silverleden på 1 dag har på kort tid blivit institutioner, Wadköpingslöpet satsar hårt och Gallaberget trailrun och Rusakulan vertikal är mysiga småtävlingar. Tävlingar som Sixtorpsloppen, Käglanloppet och Fjugestaloppet trail har kommit och gått, och 2019 föddes minst sju nya trailtävlingar (jag reserverar mig här, för jag glömmer säkert någon) i Örebro crazy trailrun, Diabeteshjältar VK Trail, Dovra trailrun, Lanna trailrun, Talludden trailrun, Markanatten och Örebro 3K Trail.
Hur många av tävlingarna som lever vidare 2020 får vi se. Touren med Örebro crazy, Dovra och Talludden blev ju en stor succé deltagarmässigt, men arrangörerna har ännu inte meddelat om det blir någon fortsättning och i sådana fall i vilken form.
Men nu står det i varje fall klart att Lanna trailrun kommer få en andra upplaga vid Lanna badgruva – och ett systerlopp redan den 4 april (samma datum som Startmilen men betydligt senare på dagen). Lanna night trail heter tävlingen som också kommer att avgöras vid Lanna badgruva, på ett femkilometersvarv som springs ett eller två varv beroende på klass, på en reflexbana med pannlampa och start vid 21-tiden. Anmälan öppnar i januari.
Inte nog med det: De tre grabbarna bakom tävlingarna, Martin Bergman Andras Bure och Jocke Jansson, har också bildat en helt ny förening som heter Trail and Run och som kommer att stå som arrangör för loppen och som också kommer erbjuda löpargrupper (dock inte ”gratis för medlemmar” som är modellen i de flesta förningar, utan enligt ”gymmodell” där man betalar en större summa för att vara med en termin).
Något datum för när sommarens/höstens Lanna trailrun kommer att arrangeras är ännu inte klart.

Annandagen bjöd på orienteringstävlingar på massor av ställen Sverige runt. I länet var det Degerfors som bjöd in till sin traditionsenliga Skinksvängen (för 46:e gången), och Kristinehamns Roger Andersson tog hand om det viktigaste priset (skinkan som lottas ut bland alla fullföljande; fråga mig inte vem som vill ha en julskinka två dagar efter julafton, men ändå!). Emil Andersson, från Eskilstunaklubben Ärla, var snabbast av alla i den långa klassen med 31.08 (åtminstone om jag förstod saken rätt, jag var nämligen med och är tämligen säker på att Alexander Jansson, som står först i resultatlistan, sprang mellanbanan), minuten före Hakarpspojkarnas Eric Hansson och med Djerfs Håkan Pettersson som bästa länslöpare ytterligare åtta sekunder bakom. Kristinehamns Jessica Karlsson var enda dam på långa banan,medan tidigare junior-SM-vinnaren Maria Wester, från Karlskoga men numera tävlande för Ärla, var snabbast av alla på mellanbanan. Eller ja, Alexander var ju snabbast där om man ska sortera in honom på rätt bana och dessutom målstämplade jag själv exakt samtidigt som Alexander – men bara hans stämpling tog, och innan jag hunnit till sekretariatet och tillbaka till målstämpeln hade flera andra gått in emellan.
Utanför Arboga avslutades Julserien med överlägsen seger för Jonatan Gustafsson på den sista etappen – nästan 7,5 minuter före tvåan, klubbkompisen i KFUM Örebro, Jacob Eriksson och 13,5 före trean Erik Lindgren, Tisaren. Det bör dock vara Per Eklöf, som blev sjua i dag, som tog hem totalsegern även om jag inte sett någon sammanställning. Inga damer fullföljde långa banan, men Julia Gustafsson, även hon KFUM Örebro, var snabbast på näst längsta.

Kemppi och Ford nominerade till årets prestationer i svensk löpning

Tidningen Spring (Löpning för alla) brukar vara duktig på få med länslöpare när årets bästa prestationer i svensk löpning ska prisas, och så även i år. Örebro AIK:s Mikaela Kemppi, 46, är nominerad som årets veteran för att ha kommit tillbaka som klar Sverigeetta i K45-klassen efter sitt långa skadeuppehåll och noterat 2.48.39 i Stockholm marathon (Stockholms- och Sverigepers och hennes fjärde bästa maratid överhuvudtaget) och 1.20.49 på halvmaran (i Skövdeloppet som var veteran-SM). Att vinna utmärkelsen blir inte lätt med bland andra Eskilstunas Adhanom Abraha, som sprang friidrotts-VM, mot sig, men det säger väldigt mycket om Kemppis klass att hon är en av endast tre nominerade till utmärkelsen (den tredje är Sandvikens Anders Dahl som 55 år gammal dunkat till med 16.16 på 5 000 meter och 33.45 på 10 000).
Dessutom är örebroaren Matt Ford nominerad till priset som årets eldsjäl för att han startat och drivit och gjort Örebro parkrun till en viktig del av motionsidrotten i Örebro. Tidningens motivering säger egentligen allt: ”Matt arbetar hårt med att göra Örebro parkrun till Nordens största och bästa och har med ett fantastiskt engagemang och driv lyckats otroligt bra. Parkrun har blivit en riktig folkrörelse i Örebro och både deltagare och funktionärer stortrivs.” Mot sig har Ford Pace on earth-Ellen Westfeldt, som poddar och runstreakar och inspirerar, och Henrik Engström som kickat liv i klassiska Stockholmsklubben Fredrikshof.
Med länskoppling finns också Blodomloppet, som är nominerat som årets lopp (för alla sina 18 tävlingar).
Rösta kan man göra fram till den 6 januari, och du hittar omröstningen här.
Glöm heller inte att rösta på NA:s pulsklocka. Omröstningen om årets postcyklist stängde däremot i går, på julafton, och men priset, en statyett och ett stipendium på 25 000 kronor till dam- respektive herrvinnaren, delas inte ut förrän den 25 januari. Vi får väl se om vinnaren avslöjasinnan eller på plats på cykelgalan i Kalmar.

Julaftonens enda officiella orienteringstävling gick i Karlskoga – så gick det för bloggaren

OK Tisaren samlade hela 34 orienterare till sin julaftonsjogg, Degerfors OK startade så tidigt att det blev nattorienteringsträning och flera andra löp- och orienteringsklubbar i länet hade gemensamma träningspass på julaftonsmorgonen. En trevlig tradition, och ett bra tillfälle att samlas och träffa vänner som inte är hemma så ofta. Nå, den enda orienteringstävlingen i hela landet som använde det officiella eventor-systemet på lördagen var dock Karlskogaklubbens OK Djerfs traditionella julaftonsorientering, som jag var med och sprang för … kanske tionde gången i rad? Minst så i alla fall, skulle jag gissa på. Trots att jag numera bor i Laxå och bytt klubb till Laxå OK blev det en tur ”hem” till Karlskoga för en runda stadsorientering.
Utfallet var väl sådär. Efter fjolårets andraplats blev jag i år rejält frånsprungen av förstaårsjunioren Rasmus Pettersson (17 år), Håkan Pettersson och som alltid Per Jansson. Jag var sex minuter bakom trots att jag inte bommade mer än någon enstaka sekund på kontrolltagningarna (möjligen kunde något vägval varit skarpare). Summa sumarum var jag helt enkelt inte nog snabb. Väldigt trevligt var det i varje fall, och efteråt bjöds på fika. Inga damer deltog på långa banan, men Cecilia Winqvist va snabbast av alla på mellanbanan.

Apropå orientering så fortsätter ju julhelgen med ännu mer traditionsenliga Skinksvängen på annandagen. Den 46:e upplagan av det som egentligen är en skidorienteringstävling, men som numera nästan alltid avgörs som vanlig orientering (på grund av snöbristen), går av stapeln i Råbäck, utanför Degerfors, med start 10.00. Förra året blev en skräckupplevelse när jag för första gången i livet sprang en fullsvår orienteringsbana (och tvingades bryta efter en tredjedel för att hinna till jobbet), så kommer jag till start i år blir det på en betydligt lättare bana.

NA:s pulsklocka 2019 – här är kandidaterna (dags att rösta!)

Länk direkt till omröstningen!

När Löpex Sport i våras gick i konkurs var det förstås ett hårt slag även för NA:s och Löpex Sports pulsklocka, priset som går till den främsta prestationen av en länsidrottare i en konditionsidrott under året. Löpex var med från starten, och delade de fyra första åren ut en pulsklocka till vinnaren av priset (min tanke från början, när jag instiftade priset 2014 var att det bara skulle handla om ära, men Löpex gjorde det så mycket mer prestigefyllt). 2018 års pris till Bob Impola blev aldrig utdelat, och hör ingen annan sportfirma av sig och vill vara med på ett hörn kommer NA:s pulsklocka – som priset får heta från och med nu – så återgår det nu till att bara vara ära man vinner. Men, jag tänker hur som helst inte låta priset dö – att inte en enda konditionsidrottare tog plats i kandidatlistan till NA:s guldklocka i år visar ju att det verkligen behövs ett speciellt pris för att lyfta fram konditionsidrottarna.
Efter en hel del tankemöda har jag tagit fram sex kandidater som ni, kära bloggläsare, nu får rösta på. Ni avgör helt själva vem som ska få den sjätte upplaga av Pulsklockan. Här är de ni kan välja på (i bokstavsordning):

Emilia Fahlin, 31, cykel.
Örebrocyklisten var i inledningen av säsongen nära-nära en riktig fullträff på allra högsta nivå, men fick nöja sig med två topp tio-placeringar (och sex topp 25-placeringar) på världstouren innan huvudskadan hon ådrog sig i en träningskrasch i maj såg ut att förstöra allt. Det tog tre månader att repa sig, men när Fahlin var tillbaka var det som om hon aldrig varit borta. Hon var 15:e på VM, topp tio på världstouren och fixade dubbla OS-platser åt Sverige.

Maria Gräfnings, 34, längdskidor.
Karlslundsåkaren vann Vasaloppet Kina, Dolomitenlauf, Tartu maraton, Finlandialoppet, Urga ski marathon och sammandraget i Fis Worldloppet cup under en enda lång framgångsvåg vårvintern 2019. Dessutom blev hon femma i Vasaloppet. Resultat som talar för sig själv. Den tidigare världscupåkaren från Falun fick ett andra genombrott efter att två år i rad dessförinnan ha slutat tvåa i Worldloppetcupen.

Jonas Nilsson, 27, löpning.
2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i fjol debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).

Martin Regborn, 27, orientering.
Hagabyorienteraren har själv sagt att han hade säsongens sämsta form på VM, vilket förstås var en missräkning, men i övrigt gjorde han en riktigt stark säsong. Topparna: Två pallplatser i världscupen (en individuell, en i stafett), totalt fem topp tio-placeringar i individuella lopp i världscupen, karriärens första senior-SM-guld (i sprint) och en tredjeplats i sammandraget i swedish league (en seger i en deltävling). Och så nytt pers på fem kilometer landsväg, 14.41, i Hostruset.

Liduina van Sitteren, 30, löpning.
Örebro AIK-löparen tog ett nytt kliv som löpare 2019 och dominerade hemma i länet. Vann alla sex DM-gulden – från kort terräng upp till maraton – och var snabbaste distriktslöpare i alla 22 (!) lopp i långloppscupen hon ställde upp i. Ett förmodligen oslagbart rekord. Persade i Stockholm marathon (2.54.17) och Göteborgsvarvet (1.20.19) vilket gav 13:e respektive tolfte plats på SM.

Josef Snellman, 35, Lars Drageryd, 30, Leonora Johnsson, 24, och Filip Andersson, 30, löpning.
Hajpen kring att springa hela Bergslagsleden i ett svep snabbare än någon någonsin gjort tidigare tog rejäl fart i somras. Först bättrade Karlskogalöparna Leonora Johnsson och Filip Andersson det gamla rekordet med över elva timmar när de sprang på 75.07 med målgång den 7 juli, sedan slipade örebroaren Lars Drageryd rekordet till 62.22 med målgång den 19 juli och den 8 september dundrade Kristinehamns Josef Snellman (han är alltså inte från länet, men blir nominerad ändå!) på 57.44. Ultralöpning har sällan varit hetare i länet.

Hedersomnämnande: Närmast att bli kandidater, men utan att lyckas klämma sig genom nålsögat, var ledarna Håkan Carlsson (orienteringslandslaget) och Mikael Kroon (medel- och långdistansgruppen i KFUM Örebro) samt idrottarna Elin Schagerström (två junior-VM-medaljer i skidorientering), Jonathan Ahlsson (landslagsdebut, junior-EM i cykel), Marcus Jansson (tre topp tio-placeringar på VM och EM i mountainbikeorientering), Jonatan Gustafsson (SM-finalplats på 1 500 meter inomhus), Axel Ekström (flera starka resultat i världscupen i längdskidor), Erik Anfält (distriktets bästa maratontid på 36 år med 2.24.38 i Rotterdam) och Oskar Andrén (2.34.34 i maratondebuten och några veckor senare världscupdebut i orientering).

Omröstningen hittar du här. Den är endast för prenumeranter och pluskunder på någon av Mittmedias tidningar (till exempel NA, DT, Bandypuls) och stänger som vanligt vid midnatt på nyårsafton.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.

Schagerström bäst i Östersund – Danielsson långt efter i masstarten

Filip Danielsson fick inte det där lyftet som jag trodde efter gårdagens sprint, utan fortsatte mer i stil med de tunga helgerna han haft på slutet (efter de finfina säsongsöppningarna i Bruksvallarna och Gällivare som gav honom chansen i världscupen i Lillehammer) när de internationella tävlingarna i Östersund i dag avslutades med masstart i fristil. Över de 20 kilometerna blev Danielsson distanserad med 2.48 av Piteås Viktor Brännmark som vann en spurtuppgörelse med Gustaf Berglund, Simon Lageson, Ole Morten Flataker och Fredrik Andersson. Det gjorde att Vedevågssonen slutade först på 25:e plats i resultatlistan. Garphyttans Lucas Lennartsson var bra 30 sekunder bakom Danielsson på 33:e plats. Bob Impola har dragits med sjukdom och avstod start, storebror Bill startade men klev av.
Garphyttans skidorienteringsess Elin Schagerström blev bäst av länsåkarna på juniorsidan, med en 19:e-plats över D20-klassens 15 kilometer, 3.43 bakom segrande Tilde Bångman. Även Elin Törnqvist (yngre juniorklassen D18, som åkte tio kilometer) blev topp 30 med en 29:e-plats. Emil Hagström klev av och Ludvig Berg fick nöja sig med en 35:e-plats. Sverigecupn för juniorer fortsätter med tävlingar i Falun i januari och Lycksele i februari innan den avslutas i Bruksvallarna i april.