van Sitteren och Nätterlund överlägsna i vertikala kilometern (sju löpare under banrekorden!) – och Fahlin cyklade runt Vättern (och Jansson över dubbelt så långt, runt Östergötland)

Liduina van Sitteren gjorde som hon gjort i två års tid nu. Körde över allt motstånd hemma i länet. I dagens #diabeteshjältar VK trail (16 kilometer, 1 000 höjdmeter) i Storstenshöjden vann hon med över 16 minuters marginal (före Vretstorps Therese Fjordäng) – men då ska man veta att Fjordäng i sin tur var åtta minuter under det gällande banrekordet från premiärupplagan i fjol … Även trean Malin Hagberg (från Björkliden, mellan Abisko och Riksgränsen) gick under den tidigare rekordnoteringen: 1.36.45, 1.53.10 respektive 1.59.58 var topptrions tider.
På herrsidan såg jag på förhand fram emot en fin fajt mellan Mattias Nätterlund, Jonathan Kandelin, Jimmy Axelsson och Anton Hallor – och visst gick alla fyra under Johan Röjlers banrekord från segern i fjol (Röjler var på plats, men avstod start på grund av skadekännigar och hejade istället), men någon fajt blev det inte. Nätterlund (som ju myntat begreppet ”att göra en Nätterlund”, vilket handlar just om att springa uppför den södra backen i Storstenshöjden ohemult fort) gjorde som van Sitteren och krossade motståndet: I mål var han över fem minuter före Kandelin som höll undan för Axelsson med 14 sekunders marginal medan Hallor (som hade ett par riktigt mängdmånader i kroppen toppat med en rejäl träningsdag i går) blev fyra, ytterligare tre minuter bakom: 1.22.57, 1.28.10, 1.28.24 respektive 1.31.20 på grabbarna.
Själv blev jag åtta av herrarna på 1.41.04 (sekunden före Robert Vestman, en dramatik man fick läsa sig till först i efterhand eftersom det var individuell start).
Viktigast var förstås ändå att loppet drog in 8 800 kronor till Barndiabetesfonden.

Det skedde ett par helt exceptionella cykelprestationer i helgen, som jag hoppas kunna återkomma till i lite utförligare form:
** Emilia Fahlin cyklade Vätternrundan (eller tja, mer korrekt cyklade hon runt Vättern, med start och mål i Askersund i stället för i Motala, men på den riktiga 315-kilometersslingan) med några klubbkompisar från Örebrocyklisterna. Det var med över tio mils marginal hennes längsta ”tävling” (om man klassar den som det) i karriären och hur som helst hennes längsta cykelpass i livet. 8.53.30 blev tiden.
** Med start 10.00 på fredagsmorgonen och mål (eller slut, kanske man ska säga) 25 timmar senare cyklade Marcus Jansson (ni vet, Garphyttekillen som tog EM-silver i mountainbikeorientering för två år sedan och också tävlar i landsvägscykel) mer än dubbelt så långt: 665,9 kilometer runt Östergötland med start och mål i Linköping där han numera bor.
Finns det inga tävlingar får man sysselsätta sig på annat sätt …

På tal om ”inga tävlingar” så tror jag för övrigt att Folkhälsomyndighetens och regeringens besked i fredag kommer betyda att friidrottens småtävlingar, med max 50 deltagare och med korta restider, kan komma igång igen från den 14 juni – men däremot lär den fortsatta 50-gränsen (”över sommaren”) innebära att allt från Stockholm marathon till Ö till ö får ställas in (det går inte att ta beslut om evenemang med så kort varsel, om nu begränsningarna möjligen skulle lyftas i slutet av sommaren). Kan friidrotts-SM avgöras? Ett maraton-SM? Kanske, med väldigt anpassat tidsprogram och stenhårda kvalregler.

Martin Regborn har varit i elden även denna helg: Efter förra veckans sensationella miltid i testloppet hemma i Örebro stack han ifrån landslagskollegan Johan Runesson och Jens Rönnols – och alla andra – med flera minuter i en medeldistans som elitmiljön för orienterare i Stockholm och Södertälje arrangerade (samarrangemang mellan Stockholms orienteringsförbund och Södertälje-Nykvarn). Regborn vann på 32.45, Runesson var distanserad tvåa på 35.37 och Rönnols trea på 36.08. Tisarens Erik Lindgren och Ellinor Eriksson var också med, en bit längre ned i listan.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *