Damer och herrar – vi har ett resultat från Göteborg (men oroväckande nyheter om Regborns höft)

På den tredje dagen (eller egentligen fjärde?) har nu äntligen resultatet från söndagens 10 000-meterslopp på Slottsskogsvallen (Löparkväll på Slottsskogsvallen) ramlat in på nya friidrottsstatistik.se, där alla resultatlistor från friidrotts-Sverige från och med nu ska ta plats. Fem herrar gick under 30 minuter (fyra av dem slog personligt rekord, värst var Jonatan Fridolfsson med 29.21,35) – men framför allt sprang Liduina van Sitteren in på 35.15,21 (som andra dam bakom Sävedalens Linn Söderholm på 34.22,90), och Lilian Forsgren blev sjua på 37.48,83. Personligt rekord på båda.
van Sitterens tid är, som jag skrev när jag fick den preliminär, pers på milen i tävlingssammanhang med över 80 sekunder och gör henne till distriktsfyra på distansen genom alla tider, bara tre sekunder bakom Mikaela Kempi (35.12,16) och Josefin Gerdevåg (35.12,38) och 19 bakom Karin Forsbergs (då Sennvall) distriktsrekord på 34.56,72. van Sitteren gjorde ju 35.09 i Mikael Kroons testlopp på tio kilometer landsväg på Väster för tre veckor sedan och är anmäld till ett nytt 10 000-meterslopp i Stockholm om två veckor. Blir kul att se vad hon kan göra då.

Jag var ute i skogen vid Mogetorp i förmiddags och besökte orienteringslandslagets läger. Den här dagen inleddes med en tävlingslik medeldistansträning, och jag snackade bland annat med Tove Alexandersson efteråt. Desto mer oroande var det att Martin Regborn inte alls hade någon bra dag, klagade över en höft som gjort ont en längre tid när han sprungit just i stenig och hal terräng (det hade regnat på morgonen), och det här var innebar stora problem för honom, han kunde inte hålla någon fart. ”Riktig misär. Funkade inte alls med höften att springa fort på halkiga stenar så kunde inte koncentrera mig på orienteringen överhuvudtaget. La ner att försöka springa fort efter halva och lufsade runt oinspirerat”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Återstår att se om det bara påverkar honom i just den här terrängen, eller om det är något värre problem som hotar attacken på 10 000 meter på torsdag. Han var ganska fåordig efter träningen (eller snarare var det nog jag som ställde dumma frågor, kändes så när jag lyssnade av ljudfilen efteråt).

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *