Dubbla sjukdomar kostade KFUM Örebro två SM-medaljer (kanske …) – men Wiker fixade ett silver

I går var Martin Regborn bara åtta sekunder från SM-medalj över terräng-SM:s korta distans, fyra kilometer. När den längre, tio kilometer, avgjordes på söndagen blev även avstånden större. Regborn, som egentligen är orienterare, tog en stabil elfteplats men var nu en minut och 17 sekunder bakom Samuel Tsegay, Hälle, som vann och 43 sekunder från Emil Millán de la Oliva, Eskilstuna, som tog sista pallplatsen. Örebroarens tid var 32.03 över i kilometer terräng, att jämföra med 31.42 över samma distans när han vann långa terräng-DM i Åsbro förra lördagen (även om två terrängbanor aldrig går att jämföra med varandra …).
Regborns nye klubbkompis William Lind efteranmälde sig och blev 25:a på 32.55. Återstår att se när orienteraren, som tävlar för Malung när han har karta i hand, härnäst dyker upp i KFUM Örebro-dressen.
De tre länslöparna (i ordets vidare bemärkelse) i damklassen var tätt samlade i resultatlistan: Louise Wiker (fostrad i Hällefors) 15:e, Johanna Eriksson (fostrad i Zinkgruvan) 17:e och Liduina van Sitteren (Örebro AIK) 18:e på 38.11, 38.20 respektive 38.33. Meraf Bahta vann på 35.00, Anastaisia Denisova tog sista pallaplatsen på 36.28.
På lagsidan fanns på förhand möjligheter till medalj både i P19- och M22-klasserna för KFUM Örebro, men Wilhelm Bergentz och Axel Sandberg åkte på sjukdomar, och därför fick klubben inte ihop något lag alls på söndagen (herrlag, som på lördagen, blev det ju inte trots att Lind efteranmälde sig eftersom Gustafsson istället sprang i M22 nu).
I M22-klassen hade ett topp 20-resultat krävts av Sandberg för medalj, vilket inte känns omöjligt med tanke på hans form på slutet. Jonatan Gustafsson blev åtta, 46 sekunder bakom segrande Samuel Fitsumbrhan, Hälle, och 40 sekunder från medalj (Jonatan hade 26.27 över åtta kilometer, medan William Wickholm blev 20:e, 1.33 bakom sin klubbkompis.
I P19 hade Bergentz behövt vara topp 17 för medalj, vilket känns nästan givet att han skulle ha varit med tanke på att han slog lagkompisen Noha Olsson med 1.40 i långa terräng-DM förra helgen (över tio kilometer) och Olsson nu blev tia på 20.58 över sex kilometer, 1.04 bakom segrande Shamarke Ahmed, Hälle, och 53 sekunder från medalj. Tredjelänken i laget, nyförvärvet Kevin Bodén, gjorde en stabil insats som 28:a. Ja, det är rentav troligt att KFUM hade blivit tvåa bakom Hässelby med Bergentz i laget, för det hade krävts att även han blivit topp tio.
Bästa länslöpare i P19-klassen blev ändå Tisarens Valter Pettersson med en åttondeplats, två placeringar och tio sekunder före Olsson (han var drygt 40 sekunder bakom på terräng-DM förra helgen).
På herrsidan hade KFUM behövt en topp 25-löpare till för att ta en SM-medalj i dag.
På damsidan kom dagens enda medalj till länet – ett silver till Louise Wiker som var tredjelänk i Hässelbys lag med Sarah Lahti och Sanna Mustonen. Det var den Hälleforsfostrade löparens sjunde lag-SM-medalj i terräng, alla för Hässelby. Hon har också tre individuella brons från 2011 och 2016.

I Strängnäs höstmedel förlängde Simone Niggli sin helt otroliga segerrad (jag ska sätta mig någon dag och räkna ut hur många tävlingar hon vunnit sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett läsår som lärare på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) med en vinstmarginal på över åtta minuter (över 4,7 kilometer orientering) till tvåan.

Retligt nära medalj för KFUM Örebro på terräng-SM – och Regborn åtta sekunder från individuellt brons (Bergdahl, Dasler och Persson räddade medaljer åt länet)

Fem placeringspoäng. Så lite skiljde Martin Regborn, William Lind och Jonatan Gustafsson från att springa hem en historisk lagmedalj åt KFUM Örebro på terräng-SM:s korta distans (fyra kilometer) i dag. Lagtävlingen på terräng-SM avgörs nämligen genom placeringsräkning för de tre bästa löparna i varje klubb, och det gäller att ah så låg summa som möjligt. När Regborn sprang in på nionde plats, Lind på 18:e och Gustafsson på 26:e så gav det alltså 53 poäng. Eskilstuna, som tog bronset, fick 49 (men hade Emil Millán de la Oliva på andraplatsen, så det hade inte räckt för KFUM att tangera 49, de hade behövt ned på 48). Hur tätt det var? Tja, både Regborn och Lind hade tre placeringar inom tre sekunder, Gustafsson fyra. Hade de kunnat passera hälften av de löparna hade det varit brons. Men det är förstås lättare sagt än gjort …
Regborn sprang de fyra kilometerna på 12.13 och var bara 13 sekunder bakom segrande Mohammad Reza, Spårvägen, och åtta sekunder från medalj (Emil Danielsson, Spårvägen, tog bronset – och Spårvägen vann därmed förstås lagtävlingen). Så nära har Regborn bara varit SM-medalj i ren löpning en gång tidigare – på 3 000 meter i inomhus-SM i Malmö 2016, då han var 7,96 sekunder från bronset som fyra på 3 000 meter (på det alltjämt gällande distriktsrekordet 8.15,81). Sedan tidigare har ju tio SM-medaljer i orientering (varav ett guld) och ett i roddmaskin (ett silver från 2016), men alltså inga i friidrott. Niondeplatsen var även placeringsmässigt hans bästa i ett terräng-SM, efter att tidigare som bäst ha varit tia (på den långa distansen 2018). I somras var han åtta på 10 000 meter på stora friidrotts-SM.
Lind var nio sekunder, och lika många löpare, bakom Regborn i sin debut för KFUM Örebro. Gustafsson var 17 sekunder, och lika många löpare, efter sin klubbkompis. Gustafsson var för övrigt trea av M22:orna som kom till start, slagen endast av Millán och Hässelbys Axel Djurberg. Linus Rosdal kom inte till start och Heshlu Andemariam fick nöja sig med en 49:e-plats.
En lagmedalj blev det i varje fall till länet, i varje fall om man räknar in Lisa Bergdahls fostran i Fellingsbro. Hon var nämligen tredjelänk i det Sävedalenlag (som i övrigt bestod av bronsmedaljören Anastasia Denisova och femman Sara Christiansson) som tog andraplatsen i lagtävlingen bakom Hälle (som var överlägsna med segraren Meraf Bahta och tvåan Samrawit Mengsteab). Individuellt var ändå Louise Wiker bästa länslöpare med en tiondeplats (hon har tre individuella medaljer från terräng-SM på meritlistan), men hon hade behövt ta två placeringar till för att hennes Hässelby skulle knipa lagbronset före Göteborg-Majorna. Det var större avstånd på damsidan, och Wikers 14.30 var 52 sekunder bakom Bahtas segertid och 35 från Denisovas bronsnotering. Liduina van Sitteren slutade på 15:e plats, Bergdahl på 21:a och Ellinor Tjernlund på 32:a.
På veteransidan blev det två medaljer: Starts Marie Dasler tog silver i K50, som sprang åtta kilometer, drygt 2,5 minuter bakom Umaras Petra Klevmar-Vånder, och Almbys Ljiljana Persson tog brons i K65, som sprang fyra kilometer, drygt 3,5 minuter bakom IK Sisus Ann-Katrin Lundqvist.
Starts Antje Wiksten kom inte till start, vilket sannolikt kostade klubben en SM-medalj i veteranernas lagtävling. Maria Erikssons 35.25 (åtta i K40) och Daslers 35.30 gjorde att 38.41 på Wiksten hade räckt för brons. Nu räknades istället Annica Sjölunds 42.10 (sjua i K50) med i lagresultatet, och då blev det en fjärdeplats, 3,5 minuter från medalj. I M50 blev Starts Mikael Hansson tia på 35.00, 5,5 minuter bakom Malungs gamle orienteringsstjärna (tre VM-medaljer) Håkan Eriksson.
Tisarens Emil Larsson drogs med knäont efter en orienteringstävling förra helgen och tvingades kasta in handduken, så Starts Hugo Örn blev ensam länslöpare sett över alla lördagens ungdomsklasser. Han slutade på 17:e plats i P16-klassen, knappt två minuter bakom segrande Jonathan Grahn, Mölndal, över fyra kilometer. 14.32 var tiden på Örn.
I morgon fortsätter terräng-SM med juniorklasserna, plus den långa distansen för seniorerna.

Helgens höjdare – en helg med mest bara terräng-SM (och vinka av löparna som springer till Rom)

1, 2 och 3) Terräng-SM
Säsongens sista, och ett av de roligaste, svenska mästerskapen i löpning. Jag har ju redan gått igenom det mesta, men vi tar en snabb koll på länslöparna klass för klass, förstås (i tidsprogrammets följd, det finns en tv-sändning att köpa via Svenska friidrottsförbundets hemsida för den som vill titta).
Lördag, 9.00 (åtta kilometer för veteranklasserna K35, K40, K45, K50 och K55 – tävlande från alla klasserna, för de tre bästa löparna från respektive klubb, får räknas ihop för veteranlag-SM): Maria Eriksson (K40), IF Start, Antje Wiksten (K45), do, Marie Dasler (K50), do, Annica Sjölund (K50), do. Medaljchanser både i lag och individuellt.
10.00 (fyra kilometer för veteranklasserna M60, M65, K60 och K65 – 70-plussarna får inte delta i år på grund av covid-19-restriktionerna): Ljiljana Persson (K65), Almby. Medaljchans.
10.00 (åtta kilometer för M55), 11.00 (åtta kilometer för M40 och M50), 12.00 (åtta kilometer för M35 och M45; samtliga fem klasser räknas samman i veteranlagtävlingen, trots olika starttider): Mikael Hansson (M55), IF Start.
13.00 (fyra kilometer för F15), 13.30 (fyra kilometer för P15), 14.00 (fyra kilometer för F16/17), 14.30 (fyra kilometer för P16/17): Emil Larsson (P16/17), OK Tisaren, Hugo Örn (P16/17), IF Start.
15.00 (kvinnor, korta terräng-SM, fyra kilometer): Lisa Bergdahl (tävlar för Sävedalen, men fostrad i Fellingsbro), Ellinor Tjernlund, OK Tisaren, Liduina van Sitteren, Örebro AIK, Louise Wiker (tävlar för Hässelby, men fostrad i Hällefors).
15.30 (B-heat) och 16.00 (A-heat, herrar, korta terräng-SM, fyra kilometer): Heshlu Andemariam (tävlar för IFK Lidingö, tidigare i IF Start), Jonatan Gustafsson, KFUM Örebro, William Lind, do, Martin Regborn, do, Linus Rosdal (tävlar för IK Akele, tidigare i KFUM Örebro). Medaljchans för KFUM Örebro i lagtävlingen (här räknas inte sammanlagda tider utan löparnas placeringar – lägst totalsumma vinner).
Söndag, 9.00 (fyra kilometer för F19), 9.30 (sex kilometer för P19): Wilhelm Bergentz (P19), KFUM Örebro, Kevin Bodén (P19), do, Noha Olsson (P19), do. Medaljchans för KFUM Örebro i lagtävlingen för P19.
10.15 (sex kilometer för K22), 11.00 (åtta kilometer för M22): Jonatan Gustafsson (M22), KFUM Örebro, Axel Sandberg (M22), do, William Wickholm (M22), do, Haben Kidane (M22; tävlar för IFK Lidingö, tidigare för Hällefors). Medaljchans för KFUM Örebro i lagtävlingen för M22, Gustafsson och Kidane kan vara med långt framme individuellt.
12.00 (kvinnor, långa terräng-SM, tio kilometer): Johanna Eriksson (tävlar för Motala, men fostrad i Zinkgruvan), Liduina van Sitteren, Örebro AIK, Louise Wiker (tävlar för Hässelby, men fostrad i Hällefors).
13.00 (B-heat) och 14.00 (A-heat, herrar, långa terräng-SM, tio kilometer): Martin Regborn, KFUM Örebro, Linus Rosdal (tävlar för IK Akele, tidigare i KFUM Örebro).

I övrigt är det riktigt klent med tävlingar och händelser i helgen, så jag kan bara tipsa er om att passa på att springa (inte)parkrun och 10.00 på lördag ger sig karlskogingarna Leonora Johnsson (hon som blev åtta av svenskarna på backyard ultra-VM i helgen!) och Filip Johnsson (som tillsammans med Leonora i någon vecka förra sommaren hade FKT:n på Bergslagsleden) ut på sin äventyrslöpning ned till Rom, dit de beräknar att anläda i mars eller så. De bjuder in alla att vinka av dem på lördag, och Karlskoga Tidning/Kuriren har skrivit ett reportage om dem som ni hittar här. Bloggen som de ska uppdatera hela vägen finns här.

Lilian Forsgren tillbaka i landslaget: ”Har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest” (Och klart med ny nattrail i Garphyttans nationalpark)

Lilian Forsgren tillhörde olika grupper inom det svenska orienteringslandslaget under sex raka säsonger, från 2012 till 2017, och tog ett EM-silver (hon deltog i tre raka EM), en seger i världscupen, en femteplats på VM och tre student-VM-guld. Men inför 2018 åkte hon ur, och nu har hon under tre säsonger fått sy ihop sin elitsatsning – som hon kombinerat med att doktorera på Chalmers – utanför de trygga, blågula ramarna.
Men efter det något överraskande SM-silvret i medeldistans, där hon endast tog stryk av superstjärnan Tove Alexandersson, i september så belönas 30-åringen från Hallsberg, som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren, på torsdagen med att åter plockas in i landslagsvärmen. När förbundskaptenen tillika örebroaren Håkan Carlsson tog ut 2021 års landslag valde han fyra damer och fem herrar i A-truppen (bland dem förstås Martin Regborn, örebroaren som tog två SM-silver och ett brons på tre tävlingar i år) och sex damer och lika många herrar i ett utvecklingslandslag där Forsgren får en av platserna.
– Samtliga fem (Forsgren, Axel Grankvist, Henrik Johannesson, Jens Rönnols och Emma Bjesmo) som tillkommit till 2021 visade på höstens SM-tävlingar att de har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest. Jättekul att se deras insatser där. Det ska bli väldigt spännande att följa dem framåt under kommande säsong, säger Carlsson i ett pressmeddelande.
William Lind, som på lördag gör debut för KFUM Örebro i friidrottssammanhang (på terräng-SM) men som kommer fortsätta att springa sin orientering för Malung, och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson får däremot lämna landslaget.
– Det är aldrig enkelt att ställa duktiga löpare utanför landslaget. Både William och Johan är dock rutinerade och vet vad som krävs för att prestera i världstoppen. Jag tror att de kan bedriva en bra satsning oavsett landslagsuttagningen och hoppas och tror att de ändå kommer att göra ett engagerat jobb mot internationella tävlingar nästa år, säger Carlsson i pressmeddelandet.
Om pandemin och restriktionerna tillåter väntar både ett allround-VM, med fem discipliner, och ett sprint-EM, med tre distanser, under 2021.

Ytterligare fyra löptävlingar i distriktet har nu sökt sanktion för 2021 och därmed presenterat sina datum: Nora marathon, som förmodligen åter kommer ha DM-status (det avgörs ju inga andra maratonlopp i distriktet), kommer återigen gå den tredje lördagen i mars (den 20 mars 2021), klassiska Wedevågsloppet avgörs lördagen i vecka 18 (den 8 maj), Stripastafetten hamnar en helg tidigare (första i stället för andra lördagen i augusti) och krockar därmed inte med Svartåloppet, och Sylvesterloppet avgörs förstås den 31 december (det återstår att se vad som händer med årets lopp i Nora).
Redan den 29 november blir det dock löpning i distriktet (ja, dessförinnan har vi ju Kilsbergsleden och Markanatten trailrun, förstås), när andra upplagan av Lanna night trail – eller Mörkertrail vid nationalparken, som årets tävling officiellt heter – kommer att avgöras. Det hintade arrangörsklubben Trail and run om på instagram i kväll. Efter tre tävlingar med start och mål vid Lanna badgruva blir det nu en tävling i Garphyttans nationalpark. ”Möt några av Kilsbergens finaste stigar i pannlampans sken”, skriver de.

Stort intresse för Tisarens elitstafett – och Niggli får äntligen tufft motstånd.

Det börjar redan ticka in en hel del anmälningar till Tisarens elitstafett och den efterföljande medeldistansen som annonserades förra veckan, har ett första anmälningsstopp måndag den 2 november och avgörs helgen 14–15 november. Max 45 lag (eller så) på herr- respektive damsidan i stafetten har det sagts från arrangören, och redan nu är 27- dam och 30 herrlag anmälda. Inget Stora Tuna än, förvisso, men väl IFK Göteborg, Södertälje-Nykvarn, Malung, IFK Lidingö, Pan-Kristianstad, Järla och så vidare. Bland lokala klubbar finns både Hagaby och KFUM Örebro (båda i båda klasserna) med.
Och individuellt får vi äntligen se Simone Niggli mot Sverigeeliten (åtminstone delar av den; Johanna Öberg, Lisa Risby, Emma Bjessmo och förhoppningsvis några till) i söndagens medeldistans där även Martin Regborn (och Milans Josefin Erlandsson) är anmäld. Niggli har ju radat upp segrar på lokala tävlingar, utan jättemycket konkurrens (utom i natt-DM då hon besegrade Lilian Forsgren). Det kommer bli en rolig avslutning på en komprimerad och internationellt sett helt inställd orienteringssäsong.

Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.

Så hade det gått – om långloppscupen hade avgjorts (och Nigglis segerrad förlängdes dubbelt)

Hur hade det gått i långloppscupen i år, om den inte blivit inställd? Ja, den frågan har jag givetvis ställt mig. Av 26 individuella tävlingar som skulle ha avgjorts har trots allt åtta avgjorts (fem DM-tävlingar, Rusakulan vertikal, Östansjöloppet och Hostruset), och ytterligare två (Kilsbergsleden och Lucialoppet) finns kvar på programmet. Det innebär totalt tio tävlingar.
Så jo, jag tog och räknade ut cupsammanställningen, så som den hade sett ut om tävlingarna avgjorts och det hade räknats poäng som vanligt. Och föga förvånande hade Liduina van Sitteren redan avgjort och säkrat sin tredje raka seger (det gjorde hon redan när hon vann Hostruset). Frida Nilsson är lika väntad tvåa, men faktiskt bara fyra poäng före Therese Persson.
På herrsidan har fyra löpare chans på totalsegern med tolv poäng kvar att springa om, men Per Arvidsson har ett klart grepp om sin tredje raka seger på 29 poäng, och behöver bara ta tre till (en fjärdeplats eller en femte- och en sjätteplats) för att helt säkra. Bakom finns två som som är tio poäng efter: Mattias Nätterlund och Gustaf Leonardsson som behöver två andraplatser eller en första- och en tredjeplats för att gå om, om Arvidsson nollar.
Fem av sex DM-tävlingar har ju gått att avgöra (halvmaraton-DM blev inställt, för inget halvmaraton sprangs i länet i år), och van Sitteren tog hem de fyra hon ställde upp i, Frida Nilsson den hon missade (korta terräng-DM). På herrsidan har fem DM-tävlingar sett fem olika segrare i Leonardsson (maraton), Tim Sundström (10 000 meter), William Wickholm (5 000 meter), Valter Pettersson (kort terräng) och Martin Regborn (lång terräng).
För att få ta emot pris krävs normalt sett i cupen att man sprungit minst sex av tävlingar, vilket ytterst få gjort ännu (men många har gjort minst fyra och har fortfarande chansen med två tävlingar kvar).

Några orienteringstävlingar från helgen:
** Elvalänslöpare sprang ungdoms-SM i sprint i Falun i söndags, och klart bäst lyckades Tisarens Emil Larsson (tolva i H16, 46 sekunder bakom segrande Elias Nordberg, Göteborg-Majorna, och 38 sekunder från medalj) och Garphyttans Måns Bergqvist (14:e i H15, 1.29 bakom segrande Simon Corneliusson, OK Löftan, och 57 sekunder från medalj). På söndagen blev Bergqvist sexa i H15-klassen i en medeldistans, 1.32 bakom segrande Isak Eskilsson, Hakarpspojkarna.
** Utanför Norrköping fortsatte Simone Niggli sin segerrad genom att vara helt överlägsen i ett par medeldistanstävlingar: Seger med drygt fem minuter i Höstmedeln på lördagen och med nästan åtta i Älgfritt på söndagen. På lördagen hade hon sällskap på pallen av Lovisa Persson (trea) och Johan Aronsson (segrare i herrklassen) och på söndagen av Erik Fernlund (trea av herrarna).

Fahlin tog hjälpryttarrollen i Flandern runt: ”Hundra procent fokus på den uppgiften” (och Johnsson slog inofficiellt distriktsrekord i backyardlöpning)

I dag avgjordes Flandern runt, och Emilia Fahlin hade som väntat en hjälpryttarroll åt danska lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig, som var trea i klassikertävlingen i fjol (då hon tävlade för Bigla). Jag kollade Eurosports sändning, men det var svårt att se exakt när Fahlin åkte av klungan (jag skulle tippa att det skedde Kruisburg-Hotond med knappt tre mil kvar, men jag låter det vara osagt). Det var hur som helst där som Chantal van der Broek-Blaak kom loss i tät, och därifrån lyckades hon hålla undan till seger med 61 sekunders marginal till teamkompisen Amy Pieters, som vann spurten om andraplatsen i den klunga som misslyckades med att jaga ikapp segraren. Uttrup Ludwig fanns med där, men hamnade fel i position på upploppet, fastnade ute vid kravallstaktetet och fick slå av på takten och rullade in som sist i den gruppen och 16:e i loppet. Nästa grupp (däremellan fanns tre cyklister i ett ingemansland) var sex minuter bakom täten medan Fahlin tog mål med en grupp tio minuter bakom (på 76:e plats, men det är ju av akademiskt intresse när man arbetar åt någon annan).
– Jag hade hundra procent fokus på den uppgiften och jag tycker ändå att den var godkänd. Sedan känner jag ju att min nivå inte är den ska vara men det är bara att acceptera med skador och allt som varit den senaste tiden, säger Fahlin i ett pressmeddelande från Vårgårda CK (som bevakar de svenska proffsen).
Fahlin finns alltjämt med i laguppställningen tisdagens världstourlopp Brugge–De Panne, som Uttrup Ludwig står över. Därmed skulle Fahlin, i normala fall, vara FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes starkaste namn, men i nuvarande form (efter sensommarens skadekänningar och den nyopererade, brutna handen) får vi se vem de kommer satsa på.
Med nuvarande pandemiutveckling är allt förstås mycket osäkert, men i kalendern finns därefter tredagarstävlingen Madrid challenge som avslutning på världstoursäsongen (6–8 november) och dessförinnan franska Bertagne tour 28 oktober–1 november) på lägre internationell nivå, dit Uttrup Ludwig är preliminäranmäld i FDJ:s ännu inte fulltaliga lag.

Årets VM i backyard ultra pågår för fullt, men länets hopp Leonora Johnsson tvingades kliva av nu vid 22-tiden, efter att ha avverkat 32 varv (214,5 kilometer). Med det delade hon sjundeplatsen, av 15 startande (som näst bästa dam, men det finns inga könsklasser i backyardlöpning), i Sveriges tävling (som pågår för fullt uppe i Älvdalen) och, om jag läser rätt i de något haltande liveresultaten så blev det en 82:a-plats av 300 startande i världen, varav plats 17 av 69 kvinnor (om man hade räknat dem för sig. Leonora var dessutom bäst av alla i världen under 25 år (och, tror jag, trea av dem under 30). Jag är också ganska säker på att ingen länslöpare tidigare klarat 32 varv i en backyardtävling, så ett inofficiellt distriktsrekord lär vi kunna räkna in (totalt, för både herrar och damer). Det dröjer nog ytterligare minst ett dygn innan det koras en världsmästare, för många vill fortsätta länge. Sex svenska löpare gav sig ut på 34:e varvet nu vid 23.

van Sitteren och Regborn terräng-SM-genrepade med överlägsna segrar i terräng-DM (här är alla mästarna!)

De senaste två åren, och framför allt allt mer under det här året, har Liduina van Sitteren sopat banan med allt motstånd på distriktsnivå – så det var väl ingen större skräll att hon tog hem dagens långa terräng-DM, över tio kilometer på terrängspåren i Åsbro, med två minuter och 14 sekunders marginal. Men faktum är att Martin Regborn vann herrarnas lopp med en nästan lika förkrossande marginal – en minut och 36 sekunder. Med segrartider på 38.38 respektive 31.41 ger det segermarginaler på 5,8 respektive 5,0 procent.
van Sitteren har ju tävlat frenetiskt den här hösten (mer frenetiskt än vanligt, kanske man ska skriva – framför allt fler ”stora” tävlingar) och har sedan slutet av juli hunnit med fem SM-tävlingar (5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg, halvmaraton och maraton), Lidingöloppet, tre DM och flera tävlingar (som i söndags, dagen efter SM-milen, då hon plötsligt dök upp som segrare, utom tävlan, i Östergötlands distriktsmästerskap över 1 500 meter). Förra helgen noterade hon den snabbaste miltiden på landsväg som finns i distriktets historieböcker, och i dag började hon bygga på en ny DM-svit (hon hade ju nio raka tills hon missade korta terräng-DM på grund av Lidingöloppet). Närmast bakom sig hade hon som väntat Frida Nilsson (40.52) medan Antje Wiksten tog hem bronset – 45-åringens första DM-medalj sedan guldet i Viby marathon 2013 (tror jag) och ett gott formbesked inför terräng-SM nästa helg. Detsamma gäller Maria Eriksson som blev fyra (45.00). Bo Perssons tid i M70 (45.49) går ju inte heller av för hackor, men han är inte välkommen till SM på grund av coronarestriktionerna som utesluter 70-plussare där.
Regborn har ju tävlat nästan lika frenetiskt som van Sitteren på slutet och plockat tre medaljer på lika många SM-lopp i orientering (två silver, ett brons) och därtill sprungit Lidingöloppet och dubbla distanser på friidrotts-SM. Nu hade han tio år yngre klubbkompisen Wilhelm Bergentz närmast bakom sig på 33.17 och orienteringsklubbkompisen (i friidrott springer de för olika föreningar) Filip Dahlgren som trea på 33.33. Korta terräng-DM-segraren Valter Pettersson blev sjua på 35.48.
KFUM Örebros P19-lag på terräng-SM nästa vecka slutade tvåa (Bergentz)–sexa (Noha Olsson, 35.06)–20:e (Kevin Bodén, 38.49).
Regborn, Bergentz och Axel Sandberg (femma på 34.39) fixade ett överlägset lagguld på herrsidan åt KFUM Örebro medan IF Start med Nilsson, Wiksten och Eriksson var lika överlägsna på damsidan (de fick dessutom dubbla guld eftersom alla tre är veteraner och därmed vann den lagtävlingen också; på herrsidan vann Örebro AIK:s Fredrik Johnsson [han som är född 1977], Richard Bergström och Patrik Karpaty veteranlagstävlingen).
Veteranmästare: Frida Nilsson (IF Start, K35, 40.52), Per Carlborg (Hagaby, M35, 36.05), Maria Eriksson (IF Start, K40, 45.00), Per Sjögren (KFUM Örebro, M40, 36.00), Antje Wiksten (IF Start, K45, 44.02), Arturs Steinbergs (Glanshammar, M45, 38.42), Annica Sjölund (IF Start, K50, 54.56), Ulf Hallmén (Hagaby, M50, 39.14), Irene Ikonen (IFK Nora, K55, 52.00), Mikael Hansson (IF Start, M55, 43.41), Liljana Persson (Almby, K65, 56.36), Per Börjesson (Östansjö, M65, 53.17), Ann-Britt Eriksson (IF Start, K70, 57.18), Bo Persson (Almby, M70, 45.49), Catharina Wahlstedt (IF Start, K75, 1.14.11), Sture Bodare (Glanshammar, M75, 1.01.45), Anders Källman (Östansjö, M80, 1.32.52).

Helgens höjdare – Fahlin i Flandern runt, Pettersson utmanas i Åsbro och Johnsson i backyard-VM

1) Flandern runt
Med tanke på att Europa återigen börjat stängas ned i vad som verkar vara en andra våg av coronasmitta år man nog vara glad över varje cykeltävling som hinner avgöras – och Flandern runt är ju verkligen en av årets stora höjdpunkter. Med nio pavéavsnitt och elva namngivna stigningar över de 135 kilometerna kommer att ta ut sin rätt. Inte minst kommer den sista riktiga knäppan – 2,2 kilometer långa Oude Kwaremont med totalt 93 höjdmeter, bara kullersten och en maxlutning på elva procent att bli avgörande. rån toppen är det mindre än 17 kilometer till mål. Emilia Fahlin har tävlingen som en av sina favoriter, men har aldrig riktigt fått ut sin potential, måhända en del på grund av att den alltid tidigare (men inte i år på grund av pandemin) går på våren, då hon haft en del allergilika symptom och sällan fått ut sitt max. I fjol var hon 23:a. I år är hon en del i det starkaste lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope kan ställa på benen – danska Cecilie Uttrup Ludwig lär bli kapten i tävlingen medan hon och Fahlin flankeras av norska Stine Borgli, franska Eugénie Duval och australiska Brodie Chapman och Lauren Kitchen. Hela världseliten finns på startlinjen, och bland dem namn som Marianne Vos, Annemiek van Vleuten, Anna van der Breggen, Lizzie Deignan, Elisa Longo Borghini och Elle van Dijk.
Redan på tisdag avgörs ännu en världstourtävling i Belgien, Brugge–De Panne. I FDJ:s preliminära lag dit är Uttrup Ludwig och Chapman utbytta mot franska Clara Copponi och Maëlle Grossetête.

2) Långa terräng-DM
Valter Pettersson förebådade sitt sprint-SM-guld i orientering när han chockade hela länets löparelit och tog hem korta terräng-DM för tre veckor sedan – men när fyra kilometer byts mot tio kommer det bli tuffare för 18-åringen (som förvisso har hemmaplansfördel i Åsbro). Dessutom vässas konkurrensen – in i leken kommer Martin Regborn, Filip Dahlgren, Wilhelm Berngentz, Noha Olsson och Michael Welday, namn som saknades senast. På damsidan bröts ju Liduina van Sitterens långa DM-svit senast, på grund av att hon prioriterade Lidingöloppet. Nu finns ingen som kan stoppa enne, och lika självskriven är Frida Nilsson på andraplatsen. Det lär bli tajtare om tredjeplatsen mellan bland andra Maria Eriksson och Therese Persson. Tävlingen, som avgörs i Åsbro och där alla åldersklasser springer tio kilometer, är den första i länet sedan Nora marathon i våras som officiellt har klasser för veteraner över 70 år (även om jag vet att några bland annat sprang Östansjöloppet).

3) VM i backyard ultra
När det började ploppa upp backyard ultra-tävlingar runt hela världen utnämndes den ursprungliga tävlingen, den som Gary Cantrell startade på sin bakgård i Tennesse för snart tio år sedan, till världsmästerskap. När den tävlingen, på grund av corona- och därav följande reserestriktioner inte gick att genomföra i år har istället ett virtuellt världsmästerskap arrangerats av Cantrell, och starten går på lördag (14.00 svensk tid). Ett 20-tal länder har fått nominera varsin trupp om 15 löpare och mätt ut sin egen 6,7-kilometersbana, och sedan avgörs helt enkelt en backyard ultra i respektive land, samtidigt. Vinnaren är den löparen som är sist kvar i det land som är sist kvar – men här är också kruxet, precis som i vanliga fall får man inte fortsätta att springa ensam, så för att ha möjlighet att göra upp om VM-titeln måste ett land ha minst två löpare kvar. Det här lockar många av Sveriges allra starkaste ultradistanslöpare till Älvdalen i helgen (som Anna Carlsson, Johnny Hällneby, André Rangelind, Torbjörn Gyllenbring, Lisa Amundsson), och i den kategorin kvalar numera Karlskogas Leonora Johnsson (högst densamma som supportade mig under 24-timmars för två veckor sedan). Jag är lite jävig i det här fallet och kommer hålla både tummar och tår för att Leonora kommer långt.
USA, med superstjärnor som Courtney Dauwalter, regerande världsmästaren Maggie Guterl, Amelia Boone, Joe Fejes och Mike Wardian är förstås storfavoriter (speciellt som Sverige saknar Johan Steene).