Stort intresse för Tisarens elitstafett – och Niggli får äntligen tufft motstånd.

Det börjar redan ticka in en hel del anmälningar till Tisarens elitstafett och den efterföljande medeldistansen som annonserades förra veckan, har ett första anmälningsstopp måndag den 2 november och avgörs helgen 14–15 november. Max 45 lag (eller så) på herr- respektive damsidan i stafetten har det sagts från arrangören, och redan nu är 27- dam och 30 herrlag anmälda. Inget Stora Tuna än, förvisso, men väl IFK Göteborg, Södertälje-Nykvarn, Malung, IFK Lidingö, Pan-Kristianstad, Järla och så vidare. Bland lokala klubbar finns både Hagaby och KFUM Örebro (båda i båda klasserna) med.
Och individuellt får vi äntligen se Simone Niggli mot Sverigeeliten (åtminstone delar av den; Johanna Öberg, Lisa Risby, Emma Bjessmo och förhoppningsvis några till) i söndagens medeldistans där även Martin Regborn (och Milans Josefin Erlandsson) är anmäld. Niggli har ju radat upp segrar på lokala tävlingar, utan jättemycket konkurrens (utom i natt-DM då hon besegrade Lilian Forsgren). Det kommer bli en rolig avslutning på en komprimerad och internationellt sett helt inställd orienteringssäsong.

Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.

Så hade det gått – om långloppscupen hade avgjorts (och Nigglis segerrad förlängdes dubbelt)

Hur hade det gått i långloppscupen i år, om den inte blivit inställd? Ja, den frågan har jag givetvis ställt mig. Av 26 individuella tävlingar som skulle ha avgjorts har trots allt åtta avgjorts (fem DM-tävlingar, Rusakulan vertikal, Östansjöloppet och Hostruset), och ytterligare två (Kilsbergsleden och Lucialoppet) finns kvar på programmet. Det innebär totalt tio tävlingar.
Så jo, jag tog och räknade ut cupsammanställningen, så som den hade sett ut om tävlingarna avgjorts och det hade räknats poäng som vanligt. Och föga förvånande hade Liduina van Sitteren redan avgjort och säkrat sin tredje raka seger (det gjorde hon redan när hon vann Hostruset). Frida Nilsson är lika väntad tvåa, men faktiskt bara fyra poäng före Therese Persson.
På herrsidan har fyra löpare chans på totalsegern med tolv poäng kvar att springa om, men Per Arvidsson har ett klart grepp om sin tredje raka seger på 29 poäng, och behöver bara ta tre till (en fjärdeplats eller en femte- och en sjätteplats) för att helt säkra. Bakom finns två som som är tio poäng efter: Mattias Nätterlund och Gustaf Leonardsson som behöver två andraplatser eller en första- och en tredjeplats för att gå om, om Arvidsson nollar.
Fem av sex DM-tävlingar har ju gått att avgöra (halvmaraton-DM blev inställt, för inget halvmaraton sprangs i länet i år), och van Sitteren tog hem de fyra hon ställde upp i, Frida Nilsson den hon missade (korta terräng-DM). På herrsidan har fem DM-tävlingar sett fem olika segrare i Leonardsson (maraton), Tim Sundström (10 000 meter), William Wickholm (5 000 meter), Valter Pettersson (kort terräng) och Martin Regborn (lång terräng).
För att få ta emot pris krävs normalt sett i cupen att man sprungit minst sex av tävlingar, vilket ytterst få gjort ännu (men många har gjort minst fyra och har fortfarande chansen med två tävlingar kvar).

Några orienteringstävlingar från helgen:
** Elvalänslöpare sprang ungdoms-SM i sprint i Falun i söndags, och klart bäst lyckades Tisarens Emil Larsson (tolva i H16, 46 sekunder bakom segrande Elias Nordberg, Göteborg-Majorna, och 38 sekunder från medalj) och Garphyttans Måns Bergqvist (14:e i H15, 1.29 bakom segrande Simon Corneliusson, OK Löftan, och 57 sekunder från medalj). På söndagen blev Bergqvist sexa i H15-klassen i en medeldistans, 1.32 bakom segrande Isak Eskilsson, Hakarpspojkarna.
** Utanför Norrköping fortsatte Simone Niggli sin segerrad genom att vara helt överlägsen i ett par medeldistanstävlingar: Seger med drygt fem minuter i Höstmedeln på lördagen och med nästan åtta i Älgfritt på söndagen. På lördagen hade hon sällskap på pallen av Lovisa Persson (trea) och Johan Aronsson (segrare i herrklassen) och på söndagen av Erik Fernlund (trea av herrarna).

Fahlin tog hjälpryttarrollen i Flandern runt: ”Hundra procent fokus på den uppgiften” (och Johnsson slog inofficiellt distriktsrekord i backyardlöpning)

I dag avgjordes Flandern runt, och Emilia Fahlin hade som väntat en hjälpryttarroll åt danska lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig, som var trea i klassikertävlingen i fjol (då hon tävlade för Bigla). Jag kollade Eurosports sändning, men det var svårt att se exakt när Fahlin åkte av klungan (jag skulle tippa att det skedde Kruisburg-Hotond med knappt tre mil kvar, men jag låter det vara osagt). Det var hur som helst där som Chantal van der Broek-Blaak kom loss i tät, och därifrån lyckades hon hålla undan till seger med 61 sekunders marginal till teamkompisen Amy Pieters, som vann spurten om andraplatsen i den klunga som misslyckades med att jaga ikapp segraren. Uttrup Ludwig fanns med där, men hamnade fel i position på upploppet, fastnade ute vid kravallstaktetet och fick slå av på takten och rullade in som sist i den gruppen och 16:e i loppet. Nästa grupp (däremellan fanns tre cyklister i ett ingemansland) var sex minuter bakom täten medan Fahlin tog mål med en grupp tio minuter bakom (på 76:e plats, men det är ju av akademiskt intresse när man arbetar åt någon annan).
– Jag hade hundra procent fokus på den uppgiften och jag tycker ändå att den var godkänd. Sedan känner jag ju att min nivå inte är den ska vara men det är bara att acceptera med skador och allt som varit den senaste tiden, säger Fahlin i ett pressmeddelande från Vårgårda CK (som bevakar de svenska proffsen).
Fahlin finns alltjämt med i laguppställningen tisdagens världstourlopp Brugge–De Panne, som Uttrup Ludwig står över. Därmed skulle Fahlin, i normala fall, vara FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes starkaste namn, men i nuvarande form (efter sensommarens skadekänningar och den nyopererade, brutna handen) får vi se vem de kommer satsa på.
Med nuvarande pandemiutveckling är allt förstås mycket osäkert, men i kalendern finns därefter tredagarstävlingen Madrid challenge som avslutning på världstoursäsongen (6–8 november) och dessförinnan franska Bertagne tour 28 oktober–1 november) på lägre internationell nivå, dit Uttrup Ludwig är preliminäranmäld i FDJ:s ännu inte fulltaliga lag.

Årets VM i backyard ultra pågår för fullt, men länets hopp Leonora Johnsson tvingades kliva av nu vid 22-tiden, efter att ha avverkat 32 varv (214,5 kilometer). Med det delade hon sjundeplatsen, av 15 startande (som näst bästa dam, men det finns inga könsklasser i backyardlöpning), i Sveriges tävling (som pågår för fullt uppe i Älvdalen) och, om jag läser rätt i de något haltande liveresultaten så blev det en 82:a-plats av 300 startande i världen, varav plats 17 av 69 kvinnor (om man hade räknat dem för sig. Leonora var dessutom bäst av alla i världen under 25 år (och, tror jag, trea av dem under 30). Jag är också ganska säker på att ingen länslöpare tidigare klarat 32 varv i en backyardtävling, så ett inofficiellt distriktsrekord lär vi kunna räkna in (totalt, för både herrar och damer). Det dröjer nog ytterligare minst ett dygn innan det koras en världsmästare, för många vill fortsätta länge. Sex svenska löpare gav sig ut på 34:e varvet nu vid 23.

van Sitteren och Regborn terräng-SM-genrepade med överlägsna segrar i terräng-DM (här är alla mästarna!)

De senaste två åren, och framför allt allt mer under det här året, har Liduina van Sitteren sopat banan med allt motstånd på distriktsnivå – så det var väl ingen större skräll att hon tog hem dagens långa terräng-DM, över tio kilometer på terrängspåren i Åsbro, med två minuter och 14 sekunders marginal. Men faktum är att Martin Regborn vann herrarnas lopp med en nästan lika förkrossande marginal – en minut och 36 sekunder. Med segrartider på 38.38 respektive 31.41 ger det segermarginaler på 5,8 respektive 5,0 procent.
van Sitteren har ju tävlat frenetiskt den här hösten (mer frenetiskt än vanligt, kanske man ska skriva – framför allt fler ”stora” tävlingar) och har sedan slutet av juli hunnit med fem SM-tävlingar (5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg, halvmaraton och maraton), Lidingöloppet, tre DM och flera tävlingar (som i söndags, dagen efter SM-milen, då hon plötsligt dök upp som segrare, utom tävlan, i Östergötlands distriktsmästerskap över 1 500 meter). Förra helgen noterade hon den snabbaste miltiden på landsväg som finns i distriktets historieböcker, och i dag började hon bygga på en ny DM-svit (hon hade ju nio raka tills hon missade korta terräng-DM på grund av Lidingöloppet). Närmast bakom sig hade hon som väntat Frida Nilsson (40.52) medan Antje Wiksten tog hem bronset – 45-åringens första DM-medalj sedan guldet i Viby marathon 2013 (tror jag) och ett gott formbesked inför terräng-SM nästa helg. Detsamma gäller Maria Eriksson som blev fyra (45.00). Bo Perssons tid i M70 (45.49) går ju inte heller av för hackor, men han är inte välkommen till SM på grund av coronarestriktionerna som utesluter 70-plussare där.
Regborn har ju tävlat nästan lika frenetiskt som van Sitteren på slutet och plockat tre medaljer på lika många SM-lopp i orientering (två silver, ett brons) och därtill sprungit Lidingöloppet och dubbla distanser på friidrotts-SM. Nu hade han tio år yngre klubbkompisen Wilhelm Bergentz närmast bakom sig på 33.17 och orienteringsklubbkompisen (i friidrott springer de för olika föreningar) Filip Dahlgren som trea på 33.33. Korta terräng-DM-segraren Valter Pettersson blev sjua på 35.48.
KFUM Örebros P19-lag på terräng-SM nästa vecka slutade tvåa (Bergentz)–sexa (Noha Olsson, 35.06)–20:e (Kevin Bodén, 38.49).
Regborn, Bergentz och Axel Sandberg (femma på 34.39) fixade ett överlägset lagguld på herrsidan åt KFUM Örebro medan IF Start med Nilsson, Wiksten och Eriksson var lika överlägsna på damsidan (de fick dessutom dubbla guld eftersom alla tre är veteraner och därmed vann den lagtävlingen också; på herrsidan vann Örebro AIK:s Fredrik Johnsson [han som är född 1977], Richard Bergström och Patrik Karpaty veteranlagstävlingen).
Veteranmästare: Frida Nilsson (IF Start, K35, 40.52), Per Carlborg (Hagaby, M35, 36.05), Maria Eriksson (IF Start, K40, 45.00), Per Sjögren (KFUM Örebro, M40, 36.00), Antje Wiksten (IF Start, K45, 44.02), Arturs Steinbergs (Glanshammar, M45, 38.42), Annica Sjölund (IF Start, K50, 54.56), Ulf Hallmén (Hagaby, M50, 39.14), Irene Ikonen (IFK Nora, K55, 52.00), Mikael Hansson (IF Start, M55, 43.41), Liljana Persson (Almby, K65, 56.36), Per Börjesson (Östansjö, M65, 53.17), Ann-Britt Eriksson (IF Start, K70, 57.18), Bo Persson (Almby, M70, 45.49), Catharina Wahlstedt (IF Start, K75, 1.14.11), Sture Bodare (Glanshammar, M75, 1.01.45), Anders Källman (Östansjö, M80, 1.32.52).

Helgens höjdare – Fahlin i Flandern runt, Pettersson utmanas i Åsbro och Johnsson i backyard-VM

1) Flandern runt
Med tanke på att Europa återigen börjat stängas ned i vad som verkar vara en andra våg av coronasmitta år man nog vara glad över varje cykeltävling som hinner avgöras – och Flandern runt är ju verkligen en av årets stora höjdpunkter. Med nio pavéavsnitt och elva namngivna stigningar över de 135 kilometerna kommer att ta ut sin rätt. Inte minst kommer den sista riktiga knäppan – 2,2 kilometer långa Oude Kwaremont med totalt 93 höjdmeter, bara kullersten och en maxlutning på elva procent att bli avgörande. rån toppen är det mindre än 17 kilometer till mål. Emilia Fahlin har tävlingen som en av sina favoriter, men har aldrig riktigt fått ut sin potential, måhända en del på grund av att den alltid tidigare (men inte i år på grund av pandemin) går på våren, då hon haft en del allergilika symptom och sällan fått ut sitt max. I fjol var hon 23:a. I år är hon en del i det starkaste lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope kan ställa på benen – danska Cecilie Uttrup Ludwig lär bli kapten i tävlingen medan hon och Fahlin flankeras av norska Stine Borgli, franska Eugénie Duval och australiska Brodie Chapman och Lauren Kitchen. Hela världseliten finns på startlinjen, och bland dem namn som Marianne Vos, Annemiek van Vleuten, Anna van der Breggen, Lizzie Deignan, Elisa Longo Borghini och Elle van Dijk.
Redan på tisdag avgörs ännu en världstourtävling i Belgien, Brugge–De Panne. I FDJ:s preliminära lag dit är Uttrup Ludwig och Chapman utbytta mot franska Clara Copponi och Maëlle Grossetête.

2) Långa terräng-DM
Valter Pettersson förebådade sitt sprint-SM-guld i orientering när han chockade hela länets löparelit och tog hem korta terräng-DM för tre veckor sedan – men när fyra kilometer byts mot tio kommer det bli tuffare för 18-åringen (som förvisso har hemmaplansfördel i Åsbro). Dessutom vässas konkurrensen – in i leken kommer Martin Regborn, Filip Dahlgren, Wilhelm Berngentz, Noha Olsson och Michael Welday, namn som saknades senast. På damsidan bröts ju Liduina van Sitterens långa DM-svit senast, på grund av att hon prioriterade Lidingöloppet. Nu finns ingen som kan stoppa enne, och lika självskriven är Frida Nilsson på andraplatsen. Det lär bli tajtare om tredjeplatsen mellan bland andra Maria Eriksson och Therese Persson. Tävlingen, som avgörs i Åsbro och där alla åldersklasser springer tio kilometer, är den första i länet sedan Nora marathon i våras som officiellt har klasser för veteraner över 70 år (även om jag vet att några bland annat sprang Östansjöloppet).

3) VM i backyard ultra
När det började ploppa upp backyard ultra-tävlingar runt hela världen utnämndes den ursprungliga tävlingen, den som Gary Cantrell startade på sin bakgård i Tennesse för snart tio år sedan, till världsmästerskap. När den tävlingen, på grund av corona- och därav följande reserestriktioner inte gick att genomföra i år har istället ett virtuellt världsmästerskap arrangerats av Cantrell, och starten går på lördag (14.00 svensk tid). Ett 20-tal länder har fått nominera varsin trupp om 15 löpare och mätt ut sin egen 6,7-kilometersbana, och sedan avgörs helt enkelt en backyard ultra i respektive land, samtidigt. Vinnaren är den löparen som är sist kvar i det land som är sist kvar – men här är också kruxet, precis som i vanliga fall får man inte fortsätta att springa ensam, så för att ha möjlighet att göra upp om VM-titeln måste ett land ha minst två löpare kvar. Det här lockar många av Sveriges allra starkaste ultradistanslöpare till Älvdalen i helgen (som Anna Carlsson, Johnny Hällneby, André Rangelind, Torbjörn Gyllenbring, Lisa Amundsson), och i den kategorin kvalar numera Karlskogas Leonora Johnsson (högst densamma som supportade mig under 24-timmars för två veckor sedan). Jag är lite jävig i det här fallet och kommer hålla både tummar och tår för att Leonora kommer långt.
USA, med superstjärnor som Courtney Dauwalter, regerande världsmästaren Maggie Guterl, Amelia Boone, Joe Fejes och Mike Wardian är förstås storfavoriter (speciellt som Sverige saknar Johan Steene).

Två nyförvärv ger KFUM Örebro starka terräng-SM-lag – och Filip Dahlgren gör första löp-DM-starten på nio år

I går stängde ordinarie anmälan till terräng-SM (efteranmälan kan man göra på tävlingsdagen), och precis som i alla svenska mästerskap i konditionsidrotter det här året är det ett osedvanligt starkt startfält som kommer samlas på Grimstafältet nästa helg.
Som vanligt tävlar seniorklasserna (herrar och damer) över kort distans (fyra kilometer) på lördagen och lång distans (tio kilometer) på söndagen medan ungdomar, juniorer och veteraner (i år bara upp till 69 år) springer varsin distans (men veteranerna kan dubblera och köra seniorernas långdistans på söndagen medan juniorerna kan dubblera och köra seniorernas kortdistans på lördagen), alltihop på en tvåkilometersbana som det löps varv på.
Bara i herrarnas korta klass är 76 löpare anmälda (mot 44 till start i fjol), och vi pratar inte vilka som helst: Adhanom Abraha, Emil Millan de la Oliva, Napoleon Solomon och så vidare. Motsvarande siffra på damsidan är 50 (mot 17 i fjol), med namn som Meraf Bahta, Johanna Salminen, Hanna Hermansson, Samrawit Mengsteab och så vidare.
Men namnet jag studsade mest när jag såg startlistan var förstås William Lind. Landslagsorienteraren med fem SM-guld och tre VM-brons på meritlistan stod plötsligt uppsatt för KFUM Örebro, och jag var tvungen att ringa upp honom för att höra att det inte blivit något fel (artikeln kan ni läsa här). Det var det inte. Istället berättade William att han letat efter en ny klubb eftersom han inte kände någon i Sävedalen längre (det var längesedan han flyttade från Göteborg till Falun), och i Falun tyckte han inte att det fanns så mycket till löparklubb, så då hade han frågat kompisen Martin Regborn (KFUM:s löparstjärna som också först och främst är orienterare) om Martin skulle tycka det var kul om han sprang för dem. För KFUM är det förstås ett riktigt lyckoskott eftersom de nu – med Lind, Regborn och Jonatan Gustafsson – får ett lag som kanske till och med kan utmana om medaljer (man adderar de tre bästa löparnas placeringar till en summa – i KFUM:s fall samtliga eftersom bara tre är anmälda till herrarnas korta distans) – i fjol slutade IFK Umeå trea på 56 placeringspoäng, vilket alltså är en snittplacering runt 19:e.
Starkt lag tack vare ett nyförvärv får KFUM Örebro också på P19-sidan, där Motalas Kevin Bodén tidigare i höst bytt till klubben (men han bor fortfarande kvar i Motala) och kompletterar Wilhelm Bergentz (som sprang så starkt på SM-milen i lördags) och Noha Olsson (som är på väg tillbaka på allvar efter sommarens skadetrassel). Bodén är egentligen 400- och 800-meterslöpare och var fyra på junior-SM i augusti på 800 meter 1.57,71 (i sin sista tävlingar för Motala). 4 000 meter är kanske lite i längsta laget, men i fjol tog han en 21:a-plats i P17-klassen på 14.41.
Man ska heller inte underskatta KFUM:s lag i söndagens M22-klass, där Jonatan Gustafsson teamar upp med Axel Sandberg och William Wickholm för att liksom P19-killarna springa sex kilometer.
Regborn springer även söndagens tiokilometersdistans medan Lind nöjer sig med fyra kilometer.
Fler länsnamn i anmälningslistan? Ja: Liduina van Sitteren springer både fyra och tio kilometer precis som Louise Wiker och Linus Rosdal. Haben Kidane (Hälleforsfostrad, numera i IFK Lidingö) gör äntligen riktig comeback efter sina skadestrul och springer den korta distansen på lördagen precis som Ellinor Tjernlund, Lisa Bergdahl och Heshlu Andemariam. Johanna Eriksson väljer tvärtom att bara springa den långa på söndagen.
Tisarens sprintorienterings-SM-guldmedaljör Valter Pettersson springer i P19-klassen och hans klubbkompis Emil Larsson i P17. Där finns också IF Starts Hugo Örn, medan hans klubbkompisar Marie Dasler, Maria Eriksson, Annica Sjölund, Antje Wiksten och Mikael Hansson precis som Almbys Ljiljana Persson springer i veteranklasser. De tre förstnämnda har alla varsin individuell medalj från fjolåret att försvara liksom ett gemensamt veteran-lag-SM-silver.

Som ett genrep är det på lördag dags för långa terräng-DM över tio kilometer i Åsbro. Regborn, van Sitteren, Bergentz, Sandberg, Olsson, Wickholm, Pettersson, Bodén, Eriksson, Sjölund och Persson finns på plats då. På damsidan är Frida Nilsson främsta utmanaren bland de som inte anmält sig till terräng-SM, medan det på herrsidan finns namn som Per ARvidsson, Mattias Näteterlund – och Filip Dahlgren. Den tidigare VM-tian i långdistans (orientering, alltså) vann Kilsbergen trailrun 2015 men har i övrigt varit rätt snål med deltagande i renodlade löptävlingar. I höst har han tagit silver och brons i orienterings-DM och sprungit hem en 16:e-plats på långdistans-SM. Det kommer bli kul att se vilken form han är i, jag tror inte jag sett honom i en DM-tävling i löpning i länet sedan 5 000 meter på banan 2011.

Inget Euromeeting – men säsongens största stafett avgörs i Hallsberg: ”Bjuda på något som det inte funnits så mycket av”

I går kom beskedet – det blir inget Euromeeting heller. Alla andra internationella orienteringstävlingar 2020 – från VM och EM via världscupen till ungdoms- och juniormästerskap – var ju redan inställda, men i Tjeckien hoppades arrangörerna in i det längsta på att kunna hålla tävlingar, och det har bara gått veckor sedan programmet utökades med sprintdistanserna. Ja, årets Euromeeting såg ut att bli säsongens fetaste drabbning med alla världens topporienterare på plats (helt olikt det urvattnade B-VM som det brukar vara), men nu blir det … inget alls.
”Efter beskedet om nya covid-19-restriktioner från Tjeckiens regering i går kväll så vill vi inte förlänga osäkerheten, och därför blev vi tvungna att ta det tråkiga beslutet att ställa in”, skriver arrangörerna i ett pressmeddelande och refererar till nya regler som gör det olagligt för mer än sex personer att samlas. Tävlingarna skulle ha hållits 28 oktober–1 november med sprint, medeldistans och långdistans.
Martin Regborn var given i det svenska laget, och Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund troliga deltagare inte minst som Sverige planerade att skicka en stor trupp till årets enda landslagsuppdrag (man kan ju tänka att ett inställt Euromeeting öppnar upp för många orienterare att istället delta i friidrotts terräng-SM).
Tjeckerna får nu i stället ladda om för att hålla ett utökat VM 3–9 juli nästa år (från början skulle det bara ha bestått av skogsdistanserna, nu blir det även sprint och sprintstafett).

Men det kommer ändå bli orientering långt in i november – och av bra kvalitet, i länet. På onsdagen kom nämligen nyheten om att OK Tisaren, med Matthias Niggli i spetsen (han bor ju i Hallsberg ett år tillsammans med Simone och resten av familjen, och är mångårig tränare och ledare i schweiziska orienteringsförbundet), kommer att arrangera säsongens största stafett. Stafett-SM, Tiomila, Jukola, 25-manna och nästan alla andra stafetter (utom mixedstafett-SM, som ju avgjordes i Örebro i söndags) har blivit inställda, men nu bjuder Tisaren in till en elitstafett i Hallsberg den 14 november.
– Tanken från vår sida är att bjuda på något som det inte funnits så mycket av i år. Nästan inga stafetter har blivit av, säger Matthias Niggli i ett pressmeddelande och fortsätter, apropå att maximalt 45 lag får delta:
– Vi har satt den begränsningen för att det ska vara max 50 personer samtidigt i skogen. Därför har vi sagt 45 lag.
Damernas stafett kommer bestå av tre sträckor i dagsljus, herrarnas fem i skymning respektive natt.
– Varför damerna inte springer natt är för att damerna annars inte har någon växling där man springer natt på varken SM, Tiomila och så vidare. Så vi kör som det brukar gå till på de stora stafetterna. Därför tänker vi att damerna kör först och sedan herrarna, som annars springer många nattstafetter, säger Niggli som motiverar anledning till tre- respektive femmannalag med att det finns fler ”manliga orienterare som kan tänkas vilja springa”.
Dagen därpå, den 15 november, kommer en individuell medeldistans att arrangeras i samma terräng.

Upphittade resultat – Ekoloppet blev äntligen av, Englund vann en Tough viking-special och Wiker en halvmara

Ibland missar man en resultatlista eller tre. Så här kommer lite som sent omsider sköljts upp på Konditionsbloggens strand:
** Förra helgen avgjordes äntligen den första upplagan av Ekoloppet, en multisporttävling jag först skrev om här på bloggen i maj 2018 och som då var planerad till 2019, men av okänd anledning sköts den på framtiden till 2020 – och i år flyttades det från 29–31 maj till 2–3 oktober på grund av coronapandemin (loppet skulle ha avgjorts som en del i Askersund outdoor festival, men den ställdes in – nytt försök för gemensamt lopp och festival 28–30 maj 2021). En motionsklass hade de tre momenten (22 kilometer vandring/löpning på Munkastigen, 25 kilometer kajak och 79 kilometer mountainbike, allt i Tiveden och upp mot Askersund) uppdelad på två dagar medan tävlingsklassen förstås avverkade allt i ett stycke på lördagen. Trefaldige Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd vann i par med Emil Dahlqvist (på 7.25.06, 24 minuter före Ola Oppås och Håkan Lindgren som hade en sekundstrid med sina Kolmården adevntures-kollegor Mats Röjgård och Pär Alenbrand). Enda länslaget, ”Frilufsarna Bergslagen” (Tommy Grahn och Therese Persson) missade reptiden för att få ge sig ut på mountainbiken, men placerades ändå in som 16:e lag i resultatlistan och femma i mixedklassen (som Christer Casselsjö och Marie Nilsson vann med över en timmes marginal, på 7.58.03; några damlag kom inte till start).
** Hinderbanespecialisten Siri Englund vann hinderbanearrangören Tough vikings coronaanpassade lopp på Stockholm stadion (max antal varv på löparbanan, där 15 hinder skulle forceras per varv, på 45 minuter) med 7,25 varv (alltså 2 900 meter och runt 110 hinder; ett halvt varv mer än tvåan Sofie Österberg). Ett resultat som dessutom räckte för att slå alla utom tre herrar (Martin Stjernlöf vann på 7,75 varv).
** Louise Wiker klev inte alls av SM-milen i lördags (vilket jag skrev här på bloggen eftersom det stod så i resultatlistan), utan kom aldrig till start. SM-bronsmedaljören i maraton, som är fostrad i Hällefors, sprang i stället hem en seger i Bålsta halvmarathon på 1.20.20 (16,5 minuter före tvåan). På instagram skriver dubbla VM-löparen Wiker att hon dock känt att hon gått på lite för hårt efter maratonframgången, och att det nu är dags att lyssna på kroppen.
** Örebro AIK:s Tina Åbjörn och Anna-Karin Larsson sprang huvuddistansen 100 miles (drygt 16 mil) på flyttade och coronaanpassade (uppdelat på tre dagar) Täby extreme challenge (TEC) i helgen. Åbjörn gick i mål på 24.04.54 och tog därmed en sjätteplats i startgruppen medan Anna-Karin Larsson var placeringen bakom på 25.13.32 (jag har inte lyckats få fram resultat för hela helgen än, så jag vet inte om fler länslöpare deltog).

Så blir coronaanpassade Kilsbergsleden och Markanatten trailrun – och nya Bergslagsleden ultra 2021 (och en första titt på nästa års tävlingskalender för löpning i länet)

Kilsbergsleden är ju en av länets mest klassiska lopp, den 31 oktober arrangeras det för 55:e gången (nästan alltid har det gått i Karlslundsspåret) – och det kommer verkligen bli av, trots de fortsatt hårda coronarestriktionerna. Däremot kommer allt utom huvuddistansen 14,7 kilometer att strykas bort. Inga ungdoms- och juniorklasser över kortare distanser (mer än Lilla Kilbergsleden, för de allra yngsta, som arrangeras som ett separat arrangemang för andra året men i år med maximalt 40 deltagaer), inga motionsklasser över fem och tio kilometer. Det blir heller ingen servering, ingen dusch och inga priser. Och det blir maximalt 100 deltagare, fördelat på två olika starttider (10.30 respektive 12.00). I fjol deltog 132 deltagare bara på den längsta banan, plus minst lika många på övriga distanser.
Markanatten trailrun, som lördagen därpå (den 7 november) avgörs för andra gången, gör precis samma anpassning – ingen servering eller dusch och startfältet splittrat i två grupper om maximalt 40 löpare per start (16.30 respektive 18.30).

Bergslagsleden ultra tillkännagav ju redan för ett år sedan att 2020 års upplaga skulle vara den sista på den ursprungliga banan, med start i Digerberget och mål i Ånnaboda – och i lördags släpptes den helt nya banan för 2021. Eller snarare de tre (!) nya banorna.
Nu kommer både start och mål att vara beläget i Ånnaboda, och löparna kommer springa söderut och vända – men det kommer finnas tre vändpunkter att välja på: I Leken för en totaldistans på 46 kilometer, vid Stenbäcken för 65 kilometer och nere i Sixtorp för 82 kilometer (då har man sprungit hela etapp tio, elva och tolv på Bergslagsleden; Leken ger etapp tio och elva medan Stenbäcken ligger mitt på etapp tolv).
Starten kommer gå klockan åtta på morgonen och maxtiden kommer vara ungefär elva timmar (alla ska i mål före mörkret faller, och solnedgången är 19.10 eller så).
Tävlingsdatum är den 18 september 2021, och vi får verkligen hoppas att covid-19-situationen är en helt annan då.
De för alltid gällande banrekorden på den ursprungliga Bergslagsleden ultra-banan, som användes sju gånger, är Erik Anfälts 2.38-56 från 2017 och My Svenssons 4.14.57 från 2020. Anfält är också mesta mästaren med fyra segrar (på fyra starter). Faktum är att ingen vunnit mer än en gång – övriga segrare är Liv Fahlén (2014), Daniel Nilsson (2014), Maria Strömberg Bylund (2015), Sandra Lundqvist (2016), Maria Eriksson (2017), Beata Falk (2018), Markus Living (2018), Johanna Gelfgren (2019), Simon Karlsson (numera Bloss, 2019) och My Svensson (2020).

Den 31 oktober är sista datum att söka sanktion för friidrottstävlingar inför 2021 (till ordinarie avgift), så nu börjar man kunna urskilja en tävlingskalender för nästa år allteftersom arrangörerna lämnar in sina ansökningar.
Startmilen kommer gå den 10 april (senaste datumet på elva år, sedan dess har den klassiska tiokilometerstävlingen bland annat avgjorts i mars två gånger), Vintrosaloppet den 13 maj (som vanligt på Kristihimmelsfärdstorsdagen), Spartacusstafetten gör comeback efter att ha legat nere 2020 (ej av coronaskäl) och arrangeras som vanligt den tredje söndagen i maj (16 maj 2021), Lidingöloppsseedande Svartåloppet har löpts den andra lördagen i augusti sedan 80-talet (14 augusti 2021), Blodomloppet i Örebro har tilldelats den 19 augusti (som vanligt en torsdag) och Hostruset går första lördagen i oktober (den 2 oktober 2021), återstår att se på vilken bana.