Fahlin laddad inför Flandern runt: ”D-dagen för vårcyklingen” (22:a på nya världsrankningen)

Emilia Fahlin har ju visat storform på slutet – nia och sexa i de två senaste värdstourtävlingarna – och på söndag är det dags för vårsäsongens höjdpunkt: Flandern runt. När jag pratade med Fahlin efter Gent–Wevelgem i söndags bytte vi några ord inför tävlingen, och Örebrocyklistens entusiasm gick inte att ta miste på:
– Det är D-dagen för vårcyklingen. Det ska bli väldigt kul. Och att jag fick med mig ett fint resultat här (i Gent–Wevelgem) gör att jag kan komma till Flandern med ett mycket större lugn. Jag är imponerade av mig själv, hur bra det gått de senaste helgerna. Att jag kunnat fortsätta klättra och göra bättre och bättre, jag har tänkt att det här flowet och den här streaken inte kan fortsätta, men jag har ändå lyft mig tävling för tävling. Toppformen är inte där än – jag har inte så sprudlande ben som jag vil ha, absolut inte – och det finns mycket kvar att jobba på. Men för att vara den här tiden på året har det gått väldigt bra, och jag ser fram emot att komma till Flandern med ett starkt lag som har en väldigt stor hunger. Själv kommer jag in utan press och kan ha kul och njuta, säger Fahlin.
Enligt den preliminära laganmälan, som ännu inte bekräftats, byter hennes team FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ut norska Stine Borgli mot australiska Brodie Chapman inför söndagen (båda körde det lite mindre loppet Dwars door Vlaanderen i dag, där FDJ körde för Borgli som tog en tiondeplats). Laget i övrigt består av franska Maëlle Grossetête och Eugénie Duval – och så de tre toppcyklisterna Fahlin, Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli. Danskan lär vara förstavalet som kapten i en sådan här tävlingen, men vem teamet ska satsa på som andrakort bestäms troligen inte förrän på lagmötet på lördag.
– Vi har ett par–tre starka kort och kan spela en lagtaktik. Banan är lite mer klättrarvänig, och finalen är oförändrad jämfört med senast: Stentuff. Taaienberg på slutet. Den är knallhård, och där måste man ha topp-topp-ben för att gå med över. Men en bra dag, så … , säger Fahlin.
Damerna startar och går i mål i Oudenaarde (herrarna startar i Antwerpen) och ska precis som i Omloop Het Nieuwsblad häromveckan uppför Kapelmuur (redan efter 85 av 157 kilometer). Totalt ska damerna uppför tio namngivna stigningar varav fyra gatstensbeklädda. Lägg därtill ytterligare fyra platta gatstenspartier och ett av säsongens längsta lopp så kommer det bli rejält utslagsgivande.
De senaste 15 åren har sett 15 olika vinnare. Chantal van den Broek-Blaak vann i fjol, Marta Bastianelli och Anna van der Breggen åren dessförinnan. Fahlin var 76 i fjol (körde för Uttrup Ludwig i ett race som var flyttat till oktober, efter VM och handskadan) och har aldrig varit topp 20.
Eurosport sänder de två sista timmarna med start 16.35 (utan kommentering) eller 16.48 (med Roberto Vacchi).
Fahin seglade för övrigt upp till 22:a plats på världsrankningen (plus nio placeringar jämfört med förra veckan) efter sjätteplatsen i Gent–Wevelgem. Det är bara en placering från hennes all time high, 21:a-platsen veckan efter fjärdeplatsen på VM 2018. Hade Fahlin vunnit spurten om femteplatsen mot Marta Bastianelli hade hon hållit italienskan bakom sig och dessutom passerat Lauren Stephens för 20:e plats på rankningen. Elisa Longo Borghini, som hämtades in 300 meter före målet i Wevelgem, toppar.
På världstourens egen rankning (där man samlar poäng som i en världscup) är Fahlin 15:e efter tre race. Söndagens segrare Marianne Vos toppar.

Två nya SM-distanser i ultralöpning öppnar för fler länsmedaljer

Svenska friidrottsförbundet tog häromsistens beslut om att riksmästerskapen i ultratrail och 24-timmarslöpning från och med nu kommer vara officiella svenska mästerskap (sedan tidigare var 100 kilometer den enda ultradistansen att ha sitt eget SM). Samtidigt beslutades att alla tre också får veteran-SM-klasser, vilket förstås öppnar för nya möjligheter för sådana som Sören Forsberg och Jenny-Ann Ehrling att plocka SM-medaljer (Sören har ju tagit brons på 100-kilometers-SM, Ehrling tog RM-brons på 24-timmars i somras) – ja, och många fler, om de vågar ta chansen på ultradistanser.
Tidernas första svenska mästerskap i ultratrail är dock redan coronauppskjutet – det skulle ha avgjorts som en del av Aktivitus trailrace i Göteborg (som jag sprang för två år sedan) den 24 april. 24-timmars går på 400-metersbana under Skövde ultrafestival 24–25 juli, och då ska det väl äntligen gå att tävla som vanligt igen.

Dovra trail byter varv och spikar datum (även Talludden) – och nu är det dags för ny säsong med veckans bana

För två veckor sedan kom beskedet om att både Dovra trail och Talludden trail kommer att arrangeras i år. Nu har dessutom datum spikats, meddelar arrangörerna på instagram. Om coronarestriktionera tillåter kommer Talludden-tävlingen, milloppet i skogarna utanför Åsbro, att löpas den 29 augusti medan den nästan dubbelt så långa tävlingen runt natursköna Dovrasjödalen kommer att avgöras den 10 oktober. En kanske ännu större nyhet än själva datumet är att Dovra trail i år kommer att byta håll, man kommer alltså att springa vänstervarv runt sjöarna. ”Denna gång är bansträckningen lite ändrad och vi springer åt andra hållet. Utmanande 17,6 km och 424 höjdmeter att tampas med i en underbar natur”, skriver arrangörerna.

I väntan på att det möjligen ska gå att erbjuda poängtävlingar igen (i fjol blev ju alla inställda) erbjuder Noraklubben OK Milan med start på onsdag veckans bana. Precis som i fjol hängs en bana ut, och så skriver man ut sin egen karta och åker dit och springer med gps-klocka på armen så man kan skicka in sitt resultat i Livelox efteråt.
Och på lördag vankas landslagsträning i nya grenen knockoutorientering, i Askersund, har jag fått nys om. Jag har däremot inte hittat något om det på nätet än. Det ska vara på en av Martin Regborn nyritad sprintkarta.

Fahlins bästa placering på endagstävling i världstouren sedan segern i Vårgårda – nu är OS-platsen nära

Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här.

Liten guide till Gent–Wevelgem – och skidframgångar för Hansson (på pallen i världens tuffaste lopp igen) och Ekström (två tiondelar från ny pallplats i Sverigecupen)

Årets Gent–Wevelgem borde väl egentligen heta Ieper–Wevelgem, eftersom den startar i Ieper. Men hur som helst, i morgon är det dags för säsongens tredje världstourtävling, och precis som i de två tidigare står Emilia Fahlin på startlinjen (senast var hon ju nia, i Trofeo Alfredo Binda i söndags).
Hon gör det i ett FDJ-Nouvelle Aquitaine–Futuroscope som återigen matcher med ett av sina starkaste lag: Förutom Fahlin också danska kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig, italienska utropsecknet Marta Cavali, norska jättetalangen Stine Borgli och franska Eugénie Duval och Maëlle Grossetête.
Tittar man på världsrankningen är det bara några av den nederändska cyklistarna (och det är förstås inte bara) som saknas från topp 17: Regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Chanta van den Broek-Blaak (som vann tävlingen 2016) och Demi Vollering. Men alla andra är på plats, inklusive Jolien D’Hoore som vann i fjol.
Banan är i princip intakt från i fjol. Det bjuds på 142 kilometer där de 60 första är relativt platta. Sedan kommer två intensiva partier – det första med fem backar, det andra med två (och däremellan finns tre sektioner med grusvägar – innan de sista fyra milen in till mål är lättare igen (om det inte är skitväder och sidvind och så vidare, förstås). Den klassiska Kemmelbergsklättringen ska betving as två gånger, efter 75 respektive 105 kilometer. Övriga namngivna klättringar är Monteberg (två gånger, som väl kan betraktas som den nedre delen av Kelleberg), Scherpenberg, Vidaigneberg och Baneberg.
2019 var hela 87 cyklister med i tätklungan in till mål (Fahlin var 18:e då), 2018 och 2020 ett 30-tal (i fjol hamnade hon i andragruppen, knappt fyra minuter bakom, och blev 43:a).
Tävlingen 14.25, cyklisterna förväntas nå målet vid 18.20-tiden och Eurosport sänder med start 16.45.

Fjugestabördiga örebroare och Karlslunds IF-åkaren Olivia Hansson gjorde som hon brukar när världens längsta och tuffaste skidtävling, Nordenskiöldsloppet, avgjordes i dag: Hon körde hem en topp fyra-placering. Ja, för tredje året i rad fick hon till och med kliva upp på pallen, och hennes resultatrad i 22-milatävlingens femåriga historia är därmed 4–4–2–3–3. Frida Hallquist satte av i ett högre tempo från start, och efter 24 kilometer hade även Nina Lintzén tre minuter på Hansson, som i sin tur hade tre på Jenny Ramstedt på fjärdeplatsen. De fyra positionerna höll sig hela vägen till mål, med allt mer utdragna tidsavsånd: Hallquist vann på 13.32.20, 28 minuter före Lintzén och 71 före Hansson som i sin tur hade drygt en kvar till godo på Ramstedt.
Klas Nilsson var en av få långoppsproffs som prioriterade bort Årefjällsoppet (som Lina Korsgren och Andreas Nygaard vann, inga länsåkare kom till start) och spurtslog tjeckisak Jiri Pliska i efter elva timmar och 45 minuters skidåkning i Nordensköildsloppets herrklass. Trots coronaregeln att bara elitidrottare får tävla just nu kom sex herråkare från Karlslund till start. Viktor Rikner tog en 42:a-plats och var med 14.12.29 den enda som var snabbare än Hansson vars tid skrevs till 14.43.38. Roland Fjellström och Lennart Frommegård åkte tillsammans på 15.13, liksom Magnus Bergentz och Staffan Juliusson på 16.41 medan Larz Andersson gick i mål på 16.50.

Axel Ekström lyckades såväl följa upp sin första seger i Sverigecupen, i senaste loppet för drygt en månad sedan, med en ny pallplats när avslutningshelgen i Falun i dag inleddes med 10 kilometer i fristil. Men trots en våldsam forcering fick han nöja sig med en ny fjärdeplats, precis som på SM i Borås (över 15 kilometer). Då skiljde tolv sekunder till Marucs Ruus på tredjeplatsen, som tog sig om Ekström i slutet. Nu tog Ekström in 3,7 sekunder på samma Ruus på sista kilometern men var retsamma två tiondelar bakom i mål. Ekströms klubbkompis (i IFK Mora) Gustaf Ekström tog en skrällseger, 2,4 sekunder före Karl-Johan Westberg på andraplatsen och 11,5 före Ruus och Ekström. Garphyttans Adam Gillman, som gjort flera starka lopp i vinter, tog en fin 13:e-plats, knappa minuten bakom täten, medan Filip Danielsson blev 16:e, 3,5 sekunder bakom Gillman. Båda slog namn som Oskar Svensson och Johan Häggström, de två som körde så starkt på de klassiska sträckorna i VM-stafetten. Lucas Lennartsson blev 43:a, 2.01 bakom.
Alla fyra länsåkarna finns med i startlistan till 15-kilometersloppet i klassisk stil i morgon, som avslutar Sverigecupen 2020/21 och som sänds på na.se (sändningsartikeln är inte ute än).

Sista stora skidhelgen – en kort guide

Bloggaren har drabbats av tidsbrist, men här kommer några noteringar om den sista stora skidhelgen (visst, SM i Kalix återstår sedan, men den sista helgen med fler tävlingar):
** Olivia Hansson är som vanligt pallfavorit när Nordenskiöldsloppet, världens längsta skidtävling, körs med start och mål i Jokkmokk. Ett helt gäng gubbar från Karlslunds finns också på anmälningslistan, men jag vet inte hur många av de som klassats som elit och som därmed får starta med de drakoniska tävlingsrestriktioner som gäller just nu, så vi får helt enkelt se. 22 mil med start 5.00 på lördagsmorgonen är det i varje fall som gäller.
** Långloppsvärldscupen Ski classics kör sitt längsta lopp någonsin, till tio mil förlängda Årefjällsloppet, med start 7.30 (damer) och 8.15 (herrar) på lördagsmorgonen. Varken Maria Gräfnings eller Bob Impola, och inte ens Johan Kanto, kommer till start den här veckan heller, så det finns tyvärr noll lokalt intresse.
** I Falun körs finalen i Sverigecupen i längdskidor i dagarna två, med Axel Ekström, Filip Danielsson, Adam Gillman och Lucas Lennartsson till start. Det är tio kilometer i fristil på lördagen och 15 kilometer i klassisk sti på söndag. Båda med intervallstart. Banorna hittar ni här. Vi på NA sänder tävlingarna, lördagens hittar ni här.

Fahlin får vänta på OS-biljetten – åtminstone till den 14 april (men hon kan få chansen att köra Paris–Roubaix i höst)

I dag presenterade Sveriges olympiska kommitté nya uttagningar till sommarens OS i Tokyo (som väl av allt att döma nu verkligen verkar bli av, om än utan publik från utlandet). Det fanns förstås vissa förhoppningar om att Emilia Fahlin skulle få sitt besked nu, efter söndagens niondeplats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda, men SOK fortsätter att hålla henne på halster och verkar strikt vilja se en topp åtta-placering för att ge henne den där biljetten (i söndags var det några decimeter ifrån).
De båda handbollslandslaget, sju friidrottare och brottaren Sofia Mattsson var de lyckliga den här gången, och därmed är 26 individuella idrottare, en seglarduo och sju lag klara för de sedan förra sommaren uppskjutna tävlingarna i Japan. Den enda från länet som hittills blivit uttagen är Anna Bernholm, en judoka som kommer från Molkom och bor i Stockholsområdet men som sedan gymnasietiden representerar Frövi.
– Vi börjar få en stor och slagkraftig trupp, säger Peter Reinebo, truppchef för Sverige under OS i Tokyo, i ett pressmeddelande där det också meddelas att nästa uttagning kommer att ske onsdagen den 14 april, då det är exakt 100 dagar kvar till invigningen av spelen.
Jag kan för min del inte se ett scenario, annat än om hon blir skadad, där Fahlin i slutändan inte får en plats i truppen. Hon har trots allt klarat de hårda, svenska kriterierna fem år i rad (och nu redan tidigt på säsongen varit en placering ifrån att göra det en sjätte gång), och även om hon inte skulle nå topp åtta på världstouren i vår så tror jag SOK kommer låta sig blidkas till slut. Vad det handlar om – som jag tolkar det, högst subjektivt – är istället att de ger henne lite mer tid att prestera ett topp åtta-resultat innan de faller till föga och hänvisar till att hon hur som helst har en jättemöjlighet att bli topp åtta just på OS, med tanke på kapacitet och bana.
Innan den 14 april ska Fahlin först och främst köra Gent–Wevelgem på söndag och Flander runt söndagen därpå. Den första, historiska damupplagan av Paris–Roubaix, som skulle ha körts den 11 april, hade Fahlin däremot valt att stå över, av kalenderskäl (och kanske lite beroende på att högerhanden, som hon bröt i fjol, måhända inte redan nu skulle tolerera våldet från de ojämna gatstensvägarna). I dag blev den tävlingen coronauppskjuten. Precis som i fjol kommer arrangörerna att försöka hitta ett nytt datum på hösten, men 2020 blev det till slut ändå helt inställt. En oktoberupplaga i år skulle kunna innebär att Fahlin trots allt får chansen att köra tävlingen som på herrsidan är en av de allra mest klassiska endagarstävlingarna.

Blev rikskänd för 45 timmar på Torneträsk – nu ger sig Anna Carlsson på Bergslagsleden

Mitt bland alla inställda lopp kommer här en rolig löparnyhet: Sveriges kanske hetaste ultralöpare just nu, 35-åriga Anna Carlsson (som ursprungligen kommer från Färila i Hälsingland men som sedan ett antal år tillbaka bor i Abisko), kommer med start den 24 april att springa hela Bergslagsleden. Det avslöjade hon i facebookgruppen Ultralöpning i Sverige i kväll.
Örebrolöparen Lars Drageryd tog ju tillbaka rekordet, FKT:t, på leden när han i somras sprang de 28 milen, mestadels på stig, från Kloten till Stenkällegården, på 43 timmar, 58 minuter och 53 sekunder. Ett hårt men absolut inte ouppnåeligt mål för en löpare som Carlsson, även om hon själv hävdar att hon ”ska ta sig från A till B” snarare än jaga något rekord. Visar sig Drageryds tid ändå tuff finns karlskogingen Leonora Johnssons damrekord på 75 timmar och sju minuter att ta sikte på.
Carlsson började tävlingslöpa efter 30, men slog igenom med buller och bång när hon vann Swedish alpine ultra (och slog alla utom två herrar) i sina hemmafjäll sommaren 2017. Totalt har hon sprungit tolv ultratävingar hemma i Sverige, vunnit tia och aldrig varit sämre än tvåa (och totalvunnit, över alla herrar, i både The Hill marathons 2020 och Swedish alpine ultra 2019), och 2019 var hon fyra i stortävlingen TDS (från Chamonix till Courmayeur, under UTMB-veckan) och tredje bästa dam i backyard ultra-VM i Tennessee. För allmänheten är Carlsson nog ändå mest känd för Sportspegeln-inslaget om den virtuella backyard ultra-tävlingen förra våren då hon sprang 45 timmar och lika många 6,7-kilometersvarv på Torneträsks is. Redan förra året hade hon dessutom en plats säkrad till legendomsusade Barkley marathons, men då blev tävlingen inställd och i år omöjliggjorde coronarestriktioner inresan till USA.

Alla rekordinnehavarna på Bergslagsleden
I december 2011 genomförde örebroaren Carl Modig hela leden som en del i sitt projektarbete på gymnasiet. Han gjorde det mitt i vintern och bar själv med sig alla förnödenheter, vilket gör att hans tid på 107 timmar fortfarande gäller som den bästa osupportade tiden på leden.
Örebroarna Johan Röjler och Peter Knoblach misslyckades med ett rekordförsök 2015, men genomförde hela leden på 85 timmar och 33 minuter 2016, med tre övernattningar på vägen.
Karlskogingarna Leonora Johnsson och Filip Andersson sprang hela leden på 75 timmar och sju minuter i början av juni 2019, med en taktik där de under huvuddelen av sträckan växelvis sprang och vilade två timmar i taget. Tiden gör att Leonora fortfarande är den kvinna som klarat Bergslagsleden på snabbast tid.
Mindre än två veckor senare bättrade örebroaren Lars Drageryd det rekordet med nästan 13 timmar när han sprang hela leden på 62 timmar och 22 minuter. Han nöjde sig med två korta nattvilor.
Samma taktik hade Josef Snellman, från Kristinehamn, som i september samma år förbättrade rekordet till 57 timmar och 44 minuter.
18–20 juni 2020 slog Karl-Fredrik Andersson från Skövde, bosatt i Fjätervålen, det rekordet med ytterligare drygt elva timmar när han utan att sova mer än tio minuter sprang de 28 milen på 46 timmar, 19 minuter och 22 sekunder. Tanken var att han skulle springa leden till Viktor Stenqvist och Rasmus Persson, men de tvingades kliva av under vägen.
Drygt en månad senare, 27–29 juli 2020, tog Drageryd tillbaka rekordet genom att springa på 43 timmar, 58 minuter och 53 sekunder – alltså nästan 19,5 timmar snabbare än han gjorde året innan och drygt två timmar snabbare än Andersson. Rekordet kunde ha blivit större – Drageryd var runt 5,5 timmar före Anderssons notering i Ramundeboda, då fem mil återstår, men fick problem med ryggen sista och fick kämpa otroligt sista milen.
Under 2020 gjordes det också tre misslyckade försök: 22–23 juli och 19–20 november testade Dennis Källerteg och 19–20 september Anders Kleist. Dessutom avbröt Rickard Ahlberg två försök att ta Carl Modigs osupportade FKT, 29 respektive 31 december.

Svenska orienteringsförbundet presenterade en uppdaterad SM-kalender i dag. Sedan tidigare var det klart att natt-SM, som skulle ha arrangerats i Österåker den 16 april, skjutits på framtiden. Nu är det också klart att det bara blir seniorelitklasser under SM i ultralång distans i Västervik den 11 april, där det dagen innan kommer arrangeras en nationell elittävling i medeldistans med samma begränsningar. SM i sprint och sprintstafett flyttas från den tänkta helgen 23–25 april, men kommer ”sannolikt” (som förbundet skriver) att ligga kvar under det första halvåret. Det blir ändå SM-tävling i Norrtälje den hlegen, men i stället i knockoutsprint (som tidigare varit en distans man velat ha in i SM-veckan). Lördagen avgörs ett EM-test i vanlig sprint som kommer att fungera som kval till söndagens knockout-SM. I alla dessa tävlingar är det max 75 damer och lika många herrar som tillåts starta.
Helgen 30 april–2 maj, då Tiomila skulle ha avgjorts, kommer det i stället att arrangeras en elitstafett utanför Eskilstuna med sex sträckor.
– Det känns verkligen kul att vi har landat i en plan som gör att vi kan erbjuda fyra individuella tävlingar för seniorer under april månad plus en stafett i månadsskiftet april-maj för våra elitklubbar. I nuläget tillåts endast tävlingar för elitaktiva som är på nationell seniornivå. Även om vi hoppas på lättnader i restriktionerna finns det i dag inget beslut om det, säger orienteringsförbundets idrottschef Tomas Stenström till förbundets hemsida.
SM i medeldistans, stafett och långdistans är sedan tidigare planerade till augusti och september.

Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.