Fahlin fick beskedet när hon spurtat i mål som åtta – klar för sitt tredje raka OS (som tionde svenska landsvägscyklist någonsin, bara Lafis har fler)

Det dröjde till efter målgång (i gårdagens blogginlägg tippade jag ju på strax före start) i Brabantse pijl i dag innan Emilia Fahlin fick glädjebeskedet: Hon är klar för sitt tredje raka OS och kommer få köra tävlingen i Tokyo den 25 juli, på en bana hon var på plats och testade redan i slutet av 2019 och som ser ut att passa henne mycket bra. Däremot har SOK tackat nej till platsen i damernas tempolopp, som Lisa Nordén körde hem till Sverige. Kravet för att få köra tempoloppet, som går tre dagar senare, är att man startat linjeloppet, där Sverige bara kvalat till sig en plats. Fahlin, som i början av karriären var något av en tempospecialist och körde tempoloppet i London 2012 (och som tagit dubbla topp tio-placeringar på VM i disciplinen), var därmed den enda som hade möjlighet att få platsen. Läser jag reglerna rätt kommer den återlämnade tempoplatsen nu att tillfalla Kuba.
Fahlin blir den tionde svenska landsvägscyklisten genom alla tider, och den tredje kvinnan efter Susanne Ljungskog och Emma Johansson, att delta i tre OS. Av de tio är Michael Lafis den ende som kommit tillbaka för ett fjärde OS. Sju av de åtta andra har gjort sina tre OS inom åtta år, medan Fahlin på grund av pandemin får sina utspridda över nio år (Lafis hade sina fyra OS över tolv år, Ragnar Malm sina tre över tolv år eftersom första världskriget kom emellan). Bland svenskarna som 107 svenskarna som tävlat på cykel i OS (då är även velodrom och mountainbike inkluderat) märks Örebrocyklisterna Anders Adamsson, Marianne Berglund och Kjell Nilsson samt IFK Örebros Josef Landberg (som blev påkörd redan på väg ut ur Stockholm när det var tempolopp runt Mälaren 1912).
I Fahlins två första OS var hon hjälpryttare åt Emma Johansson med en sjätteplats (2012) och ett silver (2016) som resultat. 2012 körde hon också tempoloppet och blev 17:e (de individuella placeringarna i linjeloppen var 19:e respektive 27:e). I år kör hon bara för sig själv.
Hur det gick för Fahlin i Brabantse pijl? Jo, hon var aktiv i klungan, men kom inte med i den avgörande utbrytningen. Ruth Wilder, Demi Vollering, Elisa Balsamo, Leah Thomas, Joscelin Lowden och Juliette Labous kom uppför backen mot mållinjen med ett 22-kilometersvarv kvar, och därmed var de flesta av de stora lagen representerade där framme (SD Worx, Trek-Segafredo, Drops, Movistar, DSM), så Fahlin och FDJ fick ingen hjälp att köra ikapp. Fahlin försökte av egen kraft brygga över till utbrytningen, som i det läget hade ett 50-tal sekunder, men det gick inte. I stället fick hon ladda om för en spurt, där hon slog alla utom en av de 44 konkurrenterna i klungan (Ashleigh Moolman var starkast i spurten).
Längst fram sträckte Vollering högerarmen i luften och jublade över segern, men målfotot visade att Wilder var fyra tusendelar före.
Kollega Olle Mellström pratade med Fahlin om loppet och OS-uttagningen för en text som går att läsa här.
Fahlin tävlar redan på söndag igen, i Amstel gold race. Sedan avslutar hon våren med La Flèche Wallonne, Vallonska pilen, på onsdag.

Publicerat av

Jonas Brännmyr

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *