Fahlin avslutar våren i Belgien – men det är lagkompisen som har segerchansen

Personligen tycker jag att belgiska klassikern La Flèche Wallonne (vilket är franska för Vallonska pilen) är en av vårens läckraste tävlingar. Sedan 1984 har målet varit på toppen av brutalbranta Mur de Huy, en 1,3 kilometer lång klättring med 121 höjdmeter för 9,3 procent i snitt och som mest 17 procent (eller 26 om man hamnar på insidan i en av kurvorna). I morgon, onsdag, är det dags för årets upplaga, och den blir Emilia Fahlins avslutning på en vår som innehållit nio tävlingar och tre topp tio-placeringar (på de åtta första). Fahlin har inte kört tävlingen sedan 2018, och den har aldrig passat henne särskilt väl, och mot slutet av våren har hon dessutom känt sig lite sliten. Man ska aldrig säga aldrig, men helt klart är att laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, kör för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig som i fjol var tvåa, två sekunder bakom Anna van der Breggen som tog sin sjätte raka seger.
Tävlingen startar i Huy och inleds med 80 ganska snälla kilometer med tre stigningar (Côte de Thon, Côte de Groynne och Côte de Haut-Bois mellan 53:e och 70:e kilometerna – den sistnämnda förvisso med 400 meter med 13 procents lutning), men sedan smäller det till ordentligt: Efter 83 kilometer på Côte de Gives (111 höjdmeter på 1 500 meter) och sedan ska Mur de Huy avverkas en gång med 32 kilometer kvar till målet på samma ställe. Har den inte gjort det innan kommer klungan gå i småbitar där, och det är oklart hur mycket den kommer återsamlas. Med 20 kilometer kvar avverkas Côte d’Ereffe (117 höjdmeter på 2 400 meter) och med milen kvar väntar Côte du chemin des Gueuses (99 höjdmeter på 1 600 meter) innan cyklisterna kommer tillbaka till Huy.
van der Breggen är förstås på plats för att jaga sjunde raka segern, men utmanas förutom av Uttrup Luwdig även av Elisa Longo Borghini, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos och Katarzyna Niewidaoma. Bland andra.
FDJ har, förutom Uttrup Ludwig och Fahlin, också Marta Cavalli, Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic till start.
Tävlingen startar 8.45 på onsdagsmorgonen, och Eurosport sänder avslutningen, från 11.05 till 12.30.

Hjälmargården backyard ultra får andra upplaga den 29 maj

Någon kilometer på andra sidan länsgränsen, i Södermanland, österut längs riksväg 52, ligger Hjälmargården med camping-, läger- och konferensverksamhet. Där bestämde sig personalen sig för att dra igång en egen backyard ultra (alltså ett lopp där man, med start varje hel timme, springer 6,7 kilometr så länge man orkar), och första upplagan – Hjälmargården backyard ultra – arrangerades den 18 juli i fjol. Åtta löpare sprang minst ultradistans (det är oklart exakt hur många som startade, men det var nog ett 15-tal), och Vretstorps Anna Karlsson gjorde 13 varv som tvåa och pressade därmed backyardräven Fredrik Häggkvist, Köping, till att göra ett 14:e varv för segern. Nu står det klart att tävlingen kommer få en andra upplaga, med start 8.00 lördagen den 29 maj, om restriktionerna tillåter. Och även om banan håller sig helt utanför länet (jag dubbelkollade, för möjligheten fanns ju att den skulle gå in över gränsen och vända) så blir det ett visst länsintresse eftersom en hel del löpare härifrån redan verkar anmälda. Återstår att se om någon är sugen på att springa riktigt långt.
Örebro backyard ultra, som är den stora och ”klassiska” tävlingen i disciplinen i regionen, ställdes in i fjol och ska i år arrangeras den 13 maj – men det bygger på att coronarestriktionerna lättar rejält från den 3 maj.

Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Liten guide till Amstel gold race – en ny bana som kan passa Fahlin (och svensk mountainbikepremiär!)

I morgon är det dags för säsongens sjätte tävling på landsvägscyklisternas värlstour, och i veckan OS-uttagna Emilia Fahlins näst sista för våren: Nederländska Amstel gold race.  Tävlingen, som i fjol blev helt coronainställd, har normalt haft start i Maastricht och mål i Berg en Terblit och varit ett knappt 130 kilometer långt men väldigt småkuperat race (senast 19 namngivna stigningar). Men i år körs tävlingen över (knappt) sju varv på en 17 kilometer lång bana för totalt 116 kilometer. Varvet innehåller tre stigningar: Geulhemmerberg (31 höjdmeter på 600 meter med en brantare andra halva), Bemelerberg (43 höjdmeter på 900 meter, inte jättebrant) och Cauberg (57 höjdmeter på 900 meter med ett riktigt brant mittenparti med över 15 procent lutning på ett ställe), två kilometer före mål som precis som vanligt är beläget i Berg en Terblijt. Det är inga backar som kommer bli extremt utslagsgivande på egen hand, men när de ska köras gång efter gång kommer klungan att nötas ned, och börjar någon attackera i front i botten av någon backe på femte eller sjätte varvet kommer det sannolikt att hända grejer.
Har Fahlin kalasben, vilket hon förvisso uttryckt att hon inte har för tillfället, skulle det här kunna vara en bana som passar henne rätt bra, men å andra sidan vill säkert både Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli också vara med och tävla, så vi får se vilken roll Örebrocyklisten tilldelas i laget. Övriga i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes laguppställning är Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic (som var den enda som körde Brabantse pijl med Fahlin i onsdags).
De flesta av de bästa ställer upp – toppåkare som Anna van Der Bregge, Annemiek van Vleuten och Marianne Vos lär förstås vara jäkligt sugna på en framgång på hemmaplan.
Damernas startar tidigt, Eurosport sänder 11.05–12.05.

I Varberg arrangerades i dag landets första mountainbiketävling i år – förstås enkom för eliten enligt gällande restriktioner. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) körde in som femma, drygt 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Matthias Wengelin var anmäld men kom inte till start (återstår att se om han kör Sverigecupspremiären i landsvägscykel i morgon, som han också är anmäld till). Almbys Adam Pettersen kom till start, men bröt.

f

F

När får man börja tävla igen? Vintrosaloppet är nästa hopp i mörkret

När kan det bli tävlingar för andra än eliten igen? Bra fråga.
Det nuvarande tävlingsförbudet, påfört av regeringen, via Riksidrottsförbundet, efter Folkhälsomyndighetens rekommendation, gäller till den 3 maj, så några dagar dessförinnan lär vi få ett besked om det förlängs eller om vi alla – eller i varje fall ungdomarna – kan få börja springa och cykla (och spela fotboll) i tävlingssammanhang igen. Jag för min del tycker att det är en långt viktigare fråga än elitidrottens publikaspekt, som det tjats så mycket om. Jag tycker att det är skandal att stoppet fått pågå så länge och tror att det slår långt mycket mer mot folkhälsan än den smittspridning som riskeras av att till exempel Startmilen eller Nora marathon arrangeras (forskning har visat att den är i princip noll, om man ber folk bete sig enligt ordning).
Nå, det där var bara en åsikt.
Tittar man i löpnings tävlingskalender så är allt struket fram till Vintrosaloppet den 13 maj (samma dag arrangeras Örebro backyard ultra om det blir möjligt, liksom dagen efter 3TU 100+). Jag misstänker att arrangörerna avvaktar nästa beslut från Folkhälsomyndigheten innan de går ut med mer information.
På orienteringssidan så är ju våren den stora tiden för arrangemang i länet, och där är rubbet inställt: Letälvsträffen och Boforsloppet, som skulle gått nu i helgen, Tisarträffen, som skulle arrangerats 8–9 maj, och Närkekvartetten, som skulle följt 13–16 maj (Närkekvartetten erbjuder dock ett utspritt lowkey-arrangemang under namnet Närkekvartetten light, som får arrangeras eftersom det klassas som träningstävling och inte tävling). Det enda som trots allt rullar på, utöver ”Veckans bana”, är Veterantouren som så sent som i förmiddags tävlade i Lidetorpsmon – 77 veteraner gjorde upp och Hagabys Lars Persson och Almbys Ann-Britt Göransson var starkast på den längsta sträckan.
Nästa tävling av någorlunda storlek som inte är sprint–DM-dubbeln i Hovsta den 12 juni.
Cykeltävlingar har vi ju mycket få av i länet (Bergslagsloppet har inte meddelat om de kommer köra i år), liksom triathlon (den i Viker är ju dessutom inställd).
Vi motionärer får helt enkelt träna vidare och hoppas på bättre tider.

Fahlin fick beskedet när hon spurtat i mål som åtta – klar för sitt tredje raka OS (som tionde svenska landsvägscyklist någonsin, bara Lafis har fler)

Det dröjde till efter målgång (i gårdagens blogginlägg tippade jag ju på strax före start) i Brabantse pijl i dag innan Emilia Fahlin fick glädjebeskedet: Hon är klar för sitt tredje raka OS och kommer få köra tävlingen i Tokyo den 25 juli, på en bana hon var på plats och testade redan i slutet av 2019 och som ser ut att passa henne mycket bra. Däremot har SOK tackat nej till platsen i damernas tempolopp, som Lisa Nordén körde hem till Sverige. Kravet för att få köra tempoloppet, som går tre dagar senare, är att man startat linjeloppet, där Sverige bara kvalat till sig en plats. Fahlin, som i början av karriären var något av en tempospecialist och körde tempoloppet i London 2012 (och som tagit dubbla topp tio-placeringar på VM i disciplinen), var därmed den enda som hade möjlighet att få platsen. Läser jag reglerna rätt kommer den återlämnade tempoplatsen nu att tillfalla Kuba.
Fahlin blir den tionde svenska landsvägscyklisten genom alla tider, och den tredje kvinnan efter Susanne Ljungskog och Emma Johansson, att delta i tre OS. Av de tio är Michael Lafis den ende som kommit tillbaka för ett fjärde OS. Sju av de åtta andra har gjort sina tre OS inom åtta år, medan Fahlin på grund av pandemin får sina utspridda över nio år (Lafis hade sina fyra OS över tolv år, Ragnar Malm sina tre över tolv år eftersom första världskriget kom emellan). Bland svenskarna som 107 svenskarna som tävlat på cykel i OS (då är även velodrom och mountainbike inkluderat) märks Örebrocyklisterna Anders Adamsson, Marianne Berglund och Kjell Nilsson samt IFK Örebros Josef Landberg (som blev påkörd redan på väg ut ur Stockholm när det var tempolopp runt Mälaren 1912).
I Fahlins två första OS var hon hjälpryttare åt Emma Johansson med en sjätteplats (2012) och ett silver (2016) som resultat. 2012 körde hon också tempoloppet och blev 17:e (de individuella placeringarna i linjeloppen var 19:e respektive 27:e). I år kör hon bara för sig själv.
Hur det gick för Fahlin i Brabantse pijl? Jo, hon var aktiv i klungan, men kom inte med i den avgörande utbrytningen. Ruth Wilder, Demi Vollering, Elisa Balsamo, Leah Thomas, Joscelin Lowden och Juliette Labous kom uppför backen mot mållinjen med ett 22-kilometersvarv kvar, och därmed var de flesta av de stora lagen representerade där framme (SD Worx, Trek-Segafredo, Drops, Movistar, DSM), så Fahlin och FDJ fick ingen hjälp att köra ikapp. Fahlin försökte av egen kraft brygga över till utbrytningen, som i det läget hade ett 50-tal sekunder, men det gick inte. I stället fick hon ladda om för en spurt, där hon slog alla utom en av de 44 konkurrenterna i klungan (Ashleigh Moolman var starkast i spurten).
Längst fram sträckte Vollering högerarmen i luften och jublade över segern, men målfotot visade att Wilder var fyra tusendelar före.
Kollega Olle Mellström pratade med Fahlin om loppet och OS-uttagningen för en text som går att läsa här.
Fahlin tävlar redan på söndag igen, i Amstel gold race. Sedan avslutar hon våren med La Flèche Wallonne, Vallonska pilen, på onsdag.

I morgon kan (bör) Fahlin bli uttagen till OS – och timmarna efter har hon chans till topplacering i Brabantse pijl (allt du behöver veta här!)

I morgon förmiddag kommer Sveriges olympiska kommitté, SOK, att bekräfta ett gäng nya uttagningar till sommarens OS i Tokyo – och det skulle förvåna mig mycket om inte Emilia Fahlin är en av dem som då kan börja planera för resan till Japan.
Ungefär samtidigt (vid tiotiden tror jag, men har inte hittat något exakt starttid) rullar Fahlin ut från belgiska Leuven för starten i Brabantse pijl, en tävling två nivåer under världstouren (UCI 1.1) som hon första gången testade i fjol och som passade henne jäkligt bra då (hon blev femma) – och som hon därför utnämnt till en av vårens stora höjdpunkter och personliga mål. Tävlingen är 127,3 kilometer lång och går till vissa delar på den VM-bana som väntar i september. Reda efter ett par mil kommer den första namngivna backen, Sollenberg (55 höjdmeter på 300 meter), och sedan följer ytterligare sex i snabb takt. Efter ett kortare parti för återhämtning följer en extremt intensiv andra halva med 14 namngivna backar (varav sex med kullersten) – och dessutom är de sista 1 200 meterna en fin slakmota mot mållinjen i Overijse. Även om varje enskild backe är kort blir de totalt sett utslagsgivande och många höjdmeter.
Grace Brown kom loss och vann 47 sekunder före Liane Lippert och 51 före Floortje Mackaij i fjol, medan klungan (knappt 30 cyklister) var 1.19 bakom. Där spurtade Fahlin in bakom Lotte Kopecky. I år är ingen av de fyra som kom före Fahlin med i startlistan, och enda topp tio-cyklisten på världsrankningen som kommer till start är trefaldiga världsmästaren Annemiek van Vleuten som får bära favoritskapet.
Fahlin får med sig ett rätt orutinerat gäng i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-laget: Helfranska kvintetteten Evita Muzic, Maëlle Grossetête, Eugénie Duval, Victorie Guilman och Marie Le Net.
Eurosport sänder tyvärr inte, men däremot finns en belgiska livestream att tillgå från 12.00 (målgång är beräknad till 14.20).
Tävlingen är den första i starten på en intensiv period för Fahlin: På söndag kör hon Amstel gold race och nästa onsdag La Fléche Wallonne, två race som ingår i världstouren. Därefter är våren officiellt avklarad.

Klart med nytt 100-mileslopp i Storstenshöjden i sommar

Bergslöpargurun Rickard Ahlberg fick blodad tand. Efter att ha arrangerat Storstenshöjden 100 miles (och Storstenshöjden 50 miles) i februari har han nu bestämt sig för att köra motsvarande lopp över samma distanser i sommarformat den 23 juli. ”Samma upplägg som sist, det vill säga extrem coronasäkerhet med individuell start, inga gemensamma transporter, inga vätskekontroller, inga gemensamma utrymmen, ingen prisceremoni”, skriver Ahlberg på loppets facebooksida. Första start blir precis som senast 6.00 på fredagsmorgonen, och målet kommer att stänga någon gång på söndag kväll. Det kommer en mer än dubbelt så lång bana som senast (då den var 6,7 kilometer), men precis som då över 10 000 höjdmeter på 160 kilometer löpning. ”Ja, det här loppet blir tuffare än UTMB det med”, skriver Ahlberg. Eftersom det är oklart hur coronarestriktionerna kommer se ut i juli kommer tävlingen primärt, precis som den i februari, att klassas som träningstävling, och alla tar tid med sina egna gps-klockor. Men den internationella traillöpningsorganisationen Itra delar ändå ut sina kvalificeringspoäng till loppet och tyska ultralöpningsdatabasen DUV för ändå in resultaten.
Tävlingen gör att det kommer arrangeras tre eller fyra 100-milestävlingar i länet 2021, vilket är helt unikt. Vid sidan om 2xStorstenshöjden 100 miles blir det ju också 3TU 100+ med start den 14 maj och kanske en andra upplaga av Bergslagen 100 miles senare under sommaren.
Återstår att se hur många topplöpare som sommarens tävlingar kommer att locka – i februari arrangerades ju nästan inget annat, vilket fick starka namn som Kennie Pussinen, Filip Andersson och Jenny Wallner att komma och springa då.

Tjernlunds SM-silver, Danielssons SM-bragd och Olssons mäktiga milpers (helgen i ett nötskal)

Det har varit en händelserik helg där jag jobbat lite för mycket med andra saker för att riktigt hinna blogga. Men vi tar det i lite snabb takt:
** Josefin Tjernlund tog i dag SM-silver i orienteringens ultralånga distans i Västervik. Det var hennes tredje SM-medalj (brons i långdistans 2017, silver i sprintstafett 2019) och det kom efter att hon bitit sig fast i tätklungan (bakom Alva Olsson, som kom loss) trots att benen inte kändes superbra och sedan, efter drygt två timmar och 17 minuter, spurtat ned de andra fem, däribland tvillingsystern Ellinor som tog fjärdeplatsen. Jag pratade med Josefin efteråt, för en text ni kan läsa här. På herrsidan tog Jonatan Gustafsson en finfin sjundeplats, starkast bakom Gustav Bergman, som vann med nästan 1,5 minuter, och en femmannagrupp där bakom.  Dagen innan var Lilian Forsgren, som stod över söndagen SM-tävling, starkast i medeldistanstävlingen i samma terräng som inledde elitseriesäsongen. Hon blev femma, med Andrea Svensson (som inte heller sprang på söndagen) två placeringar bakom sig medan systrarna Tjernlund återfanns först på 15:e och 16:e palts (Ellinor före Josefin den gången). Oskar Andrén bäste länslöpare på herrsidan med en 21:a-plats där.
** Filip Danielsson gjorde sitt livs överlägset bästa SM-tävling och en av de starkaste över huvud taget när han blev femma på femmilen i Kalix. Ett tag såg det rent av ut som om han skulle kunna utmana en trött Johan Häggström om bronset, men Danielsson hade inget kvar i tanken på slutet (Jens Burman tog guldet före Wiliam Poromaa). Jag pratade med Danielsson efteråt, för en artikel om en stökig vinter som fick ett fint slut. Axel Ekström blev 13:e, åtta minuter bakom Burman på den mycket utslagsgivande banan (1 710 höjdmeter och sugande snö), men fick ändå med sig en bronsmedalj hem eftersom han tillsammans med IFK Mora-kompisarna Gustaf Berglund (sjua) och Eddie Edström (17:e) fick den tredje bästa sammanlagda tiden av alla föreningar. Garphyttans Adam Gillman blev 23:a i det som var den definitiva avslutningen på årets skidsäsong.
** Hemma i Örebro sprangs på lördagen säsongens första testlopp i Mikael Kroons regi, tio kilometer landsväg på milseriens gamla bana på Väster. Wilhelm Bergentz var allra snabbast med 31.37, men träningskompisen Noha Olsson förmodligen gladast av alla eftersom han sprang tre minuter snabbare än han tidigare gjort på milen när han gick in som tvåa på 31.57. I vanliga skor. ”Skriver du något vill jag ha med ’bojkott från kolfiber’”, skriver Olsson till bloggaren och tillägger: ”Jag brukar säga: ’En löpare ska springa med drömmar i sitt hjärta, inte kolfiber i sina skor.’” Även Axel Sandberg (32.06) och Cimmie Wignell (32.22) sprang snabbare än de någonsin gjort tidigare på milen. Sandberg var tredje snabbast, Michael Weldai (32.11) fyra och Jonas Nilsson (32.20) femma. Även Jack Karlsson (33.33), Per Sjögren (34.29) och Fredrik Johnsson (34.34) gick under 35 minuter. Fanny Schulstad var ensam dam till start och gjorde 36.40 med Erik Anfält som hare. Totalt var 17 löpare med, och alla gick under 38.30.

Noha Olsson efter ett mäktigt pers. Foto: Mikael Kroon

VM-åkaren kroknade när länet kunde fått första SM-medaljen – och de startar i elitseriepremiären i orientering

Filip Danielsson såg till att hans Bore var med i ledargruppen, mindre än två sekunder bakom Viktor Brännmarks Piteå i ledning och i rygg på Gustav Nordströms Borås, när han skickade ut VM-sprintern Anton Persson på den sista sträckan i dagens sprintstafett-SM i Kalix (som vi sände på na.se). Det kunde ha blivit den första senior-SM-medaljen för den här generationen av länsåkare, men Persson hade inget kvar i tanken efter en brutal fjärdesträcka och fick släppa tättrion direkt, och blev därefter uppkäkad av klungan bakom i snöyran i Kalix. I mål som nia av tio lag i finalen, 36 sekunder från medalj.
Garphyttans lag, med Marcus Lennartsson och Adam Gillman, hade 15:e tid i kvalet och var runt 20 sekunder från final (de körde i den långsammare semifinalen varifrån bara topp tre avancerade, från den snabbare gick sju vidare – tre plus fyra bästa tiderna).
SM avslutas med tremil för damerna och femmil för herrarna på söndag.

I morgon är det dags för elitseriepremiär i orientering, och utan Martin Regborn på startlinjen (rehabar höften) är Gustav Bergman förstås en ännu större favorit än vanligt på medeldistansen i Västervik. Länslöpare till start, med starttider: Anna Hallmén (10.30), Linnea Claesdotter (11.26), Lovisa Persson (11.30), Andrea Svensson (11.54), Ellinor Tjernlund (11.56), Josefin Tjernlund (12.10), Lilian Forsgren (11.14), Daniel Martinsson (10.33), Oskar Andrén (10.47), Filip Jacobsson (10.57), Jonatan Gustafsson (11.17) och Gustav Hindér (11.21).
Största förhoppningarna finns naturligtvis på damsidan med Forsgren, tillbaka i landslaget, som största utmanare till toppnamn som Karolin Ohlsson, Sara Hagström, Alva Olsson och Johanna Öberg (Tove Alexandersson står över). Plus systrarna Tjernlund, naturligtvis. Dagen efter väntar ultradistans-SM, men utan Forsgren.