Gustav Hindér fullbordade VM-guldtrippeln, KFUM Örebro har tackat ja till Europacupen i Portugal och firma Regborn/Dahlgren bäst i länet när de äntligen återförenades

Gustav Hindér fullföljde sitt perfekta orienteringsskytte-VM. I dagens stafett hade han bäst tid av alla på andrasträckan och förde upp Sverige från andraplatsen, 44 sekunder bakom svenska andralaget (Robbin Kantarp fick ge sig mot Anders Englid på förstasträckan) till ledning med drygt 1,5 minuter till nya tvåan Finland vid växlingen till Martin Jansson. Johan Eklöv sprang upp svenskan andralaget till silver medan Finland fick nöja sig med brons närmast före Danmark. Bara fyra länder (som totalt ställde tio lag på benen) kom till start i herrstafetten vilket säger något om hur liten orienteringsskyttesporten är, men man kan ju inte göra något annat än att slå dem som ställer upp – och just nu är Hindér bäst i världen.
Mästerskapet i Tjeckien var Hindérs fjärde, och han har fått med sig nio medaljer på tolv startar varav fyra guld.

KFUM Örebro har bestämt sig för att tacka ja till platsen till terränglöpningens Europacup för klubblag som klubbens starka P19-lag sprang till sig genom att vinna lagtävlingen vid terräng-SM i Höganäs förra helgen. De två starkaste löparna därifrån har dock båda fallit ifrån – från och med den 15 november tävlar ju individuella femman Wilhelm Bergentz för Göteborgsklubben Hälle, och nu visar det sig att Eric Westberg, som var sjua, inte kan resa till Portugal på grund av att han prioriterar sin skidorienteringssatsning (där tävlar han för hemmaklubben SK Bore, Westberg bor fortfarande i Torsby men tävlar för KFUM i friidrottstävlingar) – och junior-SM i Mora krockar.
Laget till Portugal kommer istället preliminärt bestå av Noha Olsson (13:e på SM och tredjelänk i laget där), Kevin Bodén (24:a på SM) och Henrik Franzén (som först och främst är 800-meterslöpare och som var fyra på SM i den distansen där han som bäst gjort 1.52,67 – bara 1,5 sekunder från Anders Perssons gamla distriktsrekord i P19-klassen). Alltså exakt samma trio som sprang hem distriktsrekordet på 3×800 meter i P19-klassen (5.52,01) vid stafett-SM i somras (i tidigare mästerskap av den här typen har varje lag bestått av fyra löpare – och allas resultat har räknats – så om inte reglerna ändrats måste KFUM alltså få tag tag i en fjärde löpare på något sätt).
Tävlingen avgörs i portugisiska Oeiras (just utanför Lissabon) söndagen den 6 februari och går över en cirka sex kilometer lång bana. Löparnas placeringar adderas ihop, och det gäller för laget att ha så låg summa som möjligt. Senast mästerskapet arrangeras, 2019 (det är årligen återkommande men har två år i rad blivit coronainställt) representerade Ölandsklubben Högby IF Sverige och hemförde en åttondeplats av 14 lag.
Mästerskapet är inte det mest välkända i friidrottsvärlden, men föregick terräng-EM med mer än 30 år eftersom det har arrangerats för herrseniorer sedan 1962 (de 13 första upplagorna alla i belgiska Arlon), sedan 1982 också för damer och sedan 2006 även för juniorer. På herrjuniorsidan har fyra turkiska klubbar tillsammans vunnit tio av de 14 upplagorna (en portugisisk och en spansk klubb har två segrar var), medan enda svenskan som stått överst på pallen (och då räknar jag alla klasser tillbaka till 1962) är Sarah Lahti som vann individuell i damjuniorklassen 2014.

Tisarens osannolika manfall i Smålandskavlen fortsatte på söndag, och efter att Ellinor Tjernlund, som egentligen skulle ha sprungit sistasträckan, sprungit upp Tisaren från elfte till sjätte plats och minskat avståndet till täten med över fyra minuter med en finfin insats (näst snabbast av alla trots att hon startade 16,5 minuter bakom täten) fick laget bryta. Efter att varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren anmält sig, och Andrea Svensson eller Anna Hallmén bytts ut sent, kom inte heller Nina Hallor eller Rebecka Nylin till start i dag, och därmed var det slut på löpare (ja, det var det ju redan innan, Tisaren fick låna in KFUM Örebros Karin Lindgren till en av lördagskvällens sträckor).
Dessutom fick Tisarens herrlag stryk av Hagaby (kanske inte så konstigt med tanke på att Hagaby hade petat in Martin Regborn på sistasträckan – veckan mellan terräng-SM och terräng-NM – men redan före det var Hagaby 1,5 minuter före). Båda lagen sprang upp sig rejält på den första dagsträckan, som startades som jaktstart på gårdagskvällens två i mörker. Hagaby hade förre VM-tian Filip Dahlgren där, och han klättrade 13 platser – från 40:e till 27:e – och hade fjärde bästa löptiden. Tisaren hade Johan Aronsson som sprang upp nio placeringar, från 43:e till 34:e, och Valter Pettersson och Daniel Forsgren fortsatte sedan att plocka placeringar (fyra respektive sex) och såg till att Tisaren slutade 24:a. Men Hagaby var alltså värre: Jakob Wallenhammar höll bra på näst sista och Martin Regborn sprang sedan upp laget tio placeringar – från 28:e till 18:e – med tredje bästa löptiden på sistasträckan. KFUM Örebro, som också låg före Tisaren efter nattsträckorna, plockade tre placeringar på söndagen (Linus Malm, Anton Kruse och Melker Forsberg sprang nu), men föll bakom länskonkurrenten och slutade på 33:e plats.
Just det här att Regborn och Dahlgren sprang tillsammans för Hagaby igen borde man zooma in lite på. När Dahlgren återvände till Hagaby inför 2017 fanns förhoppningar om stafett-SM-medaljer, och det blev en fjärdeplats när duon sprang tillsammans 2019 (samma år som Dahlgren tog silver på ultralånga SM), men annars har Dahlgrens skadebekymmer (som började redan 2014–2015) kraftigt begränsat hans deltagande.
På söndagen avgjordes också en individuell medeldistans i Gränna (framför allt för lördagslöpare som vill springa även på dagen) och där blev Lovisa Persson bästa dam på längsta sträckan (15:e totalt, bland annat hade hon Garphyttans Måns Bergqvist, sexa, före sig).

Hindér världsmästare för andra dagen i rad – efter jättedramatik (plus: manfall för Tisaren i Småland och vålnad tog andraplatsen i Örebro parkrun)

Världsmästare i går – världsmästare i dag igen. Gustav Hindér är otvivelaktigt världens vassaste orienteringsskytt just nu och följde på lördagen upp fredagens VM-guld i sprint med ett nytt i den klassiska distansen (alltså långdistans) som består av punktorientering–orientering–tio skott liggande–orientering–tio skott stående–mål där varje millimeter fel på kartan i punktorientering ger en minuts tillägg på löptiden, varje bom i skjutningen två minuter. Man hade ju velat ha en tv-produktion för det lär ha varit rafflande mellan Hindér och landslagskompisen Robbin Kantarp vid den sista skjutningen (Kantarp startade en hel timme efter Hindér och hade tiderna att gå på – medan Hindér fick stå och bita på naglarna), för efter fyra bommar i stående gick Hindér i mål på 115 minuter och sju sekunder. Kantarp hade chansen att plocka guldet om han träffade hälften av skotten – men han bommade ett för mycket (sex, alltså) och gick i mål 51 sekunder bakom Hindér, på 115.58 (man kan ju också se differensen som en millimeters felprickning på punktorientering).
Totalt bommade både Hindér och Kantarp sju skott var (tre plus två respektive ett plus sex) medan trean, danske Jonas Falck Weber, med sex bom totalt, också hade snott guldet från Hindér om han bara träffat ett skott till. Avståndet till resten av fältet var lite större (7,5 minuter till fyran 14 minuter till femman och så vidare).
Hindér vann helt enkelt på en kombination av stark orientering (näst snabbast), punktorienteringen (nionde bäst, men totalt ”bara” tio straffminuter) och skjutning (sju bom gjorde honom femte bäst).
I morgon avslutas VM i Tjeckien med stafett, och det finns en bra chans att Hindér gör en grand slam och tar hem alla guld i mästerskapet. Stafetten löps av tremannalag, och Sverige har Kantarp som tog silver i dag på förstasträckan, Hindér på andra och gårdagens bronsmedaljör Jonas Falck som ankare. Stafetten kommer av allt att döma bli en nordisk uppgörelse – tjecken Matej Burda, som var nia i dag, är den ende på mästerskapet som tagit en topp tio-placering i herrelitklassen utan att komma från Sverige, Danmark eller Finland.

Efter sena återbud från Andrea Svensson och Anna Hallmén fick Tisarens damlag, som redan saknade Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, plocka in Nina Hallor och KFUM Örebros Karin Lindgren för att bli fulltaligt till Smålandskavlen. Ändå ligger laget på övre halvan efter de två sträckor som avgjordes i mörker i kväll – men avståndet till ledande IKHP Huskvarna (gamla Hakarpspojkarna) är nästan 16,5 minuter. Lovisa Persson tappade 5,5 minuter på täten på förstasträckan, Lindgren lite mer på andra. Rebecka Nylin startar om tillsammans med (två sekunder bakom) Göteborg-Majornas Linnéa Golsäter i morgon förmiddag.
På herrsidan är Tisarens lag överraskande nog sist av de lokala lagen (och 43:a av 52 totalt) efter de inledande sträckorna. Efter Magnus Perssons första- och Filip Jacobssons andra har laget drygt 37,5 minuter upp till ledande OK Kåre (och fyra respektive tre minuter till KFUM Örebro – som hade Hugo Örn och Oskar Arlebo på de två första sträckorna – respektive Hagaby – som hade Per Carlborg och Harald Larsson).

Örebro parkrun bjöd in med halloweentema på lördagen, och lockade fler deltagare än på 1,5 månader. Däribland en hel del spöken, pumpor, zombier och en riktig häst (!).  Mina Anger (23.04) och Johan Ingjald (18.46) var snabbast, men Niklas Hasselwander (18.50) ska ha ett speciellt omnämnande eftersom han sprang in som tvåa iklädd någon sorts vålnad.

Tisarens Gustav Hindér världsmästare i orienteringsskytte (och datum spikade för Wadköpingslöpet och Spartacusstafetten)

Hörni! I kväll fick länet en ny världsmästare i konditionsidrott. När VM i orienteringsskytte inleddes i Tjeckien slog 26-årige Tisarenlöparen Gustav Hindér (som för närvarande bor i Luleå, men ändå) till med guld i sprinten. Trots sex bom (ingen på topp tio hade fler, men några lika många) löpte Hindér hem tävlingen med 28 sekunders marginal till dansken Jonas Falck Weber på andraplatsen.
Hindér har varit med på tre VM tidigare, 2017, 2018 och 2019 (i fjol blev det coronainställt), och har sex medaljer med sig. 2018 blev det guld–silver–brons (i stafett, klassisk distans och sprint) och senast var han tvåa–trea–fyra (i stafett, klassisk distans och sprint). Redan i debuten var han med i svenska bronslaget i stafetten och tog en fjärdeplats, bakom klubbkompisen Mikael Pihel, i klassisk distans (och så var han tolva i sprinten).
Några mer detaljerade resultat har jag inte sett – med mellantider och dylikt – så det enda jag vet är att det blev tre bom i liggande och lika många i stående.
I morgon fortsätter VM med den klassiska distansen (med tio skott i liggande följt av tio i stående, och med längre orientering före och emellan) och på söndag avslutas mästerskapet med stafett.

Gustav Hindér
Gustav Hindér i en tävling för ett par år sedan. Bild från NA:s arkiv.

Tisaren har nu lämnat in även damernas laguppställning till Smålandskavlen i morgon. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund saknas, men Tisaren har ändå ett starkt lag med Lovisa Persson och Anna Hallmén på nattsträckorna följt av Rebecka Nylin, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund i dagsljuset, på söndag förmiddag. Kanske inte ett lag för topp fem, men för topp tio, skulle jag tro.

I dag uppdaterades återigen listan över sanktionerade löptävlingar i länet inför 2022, och det finns två nyheter att notera: Wadköpingslöpet har ångrat sig (eller lämnat in fel datum från början?) och finns nu åter på ett höstdatum, precis som i år: Söndag 23 oktober (i den första sanktionslistan stod det torsdag 21 april). Dessutom har Spartacusstafetten (som är en del av långloppscupen) fått ett datum, och precis som i år är det en onsdagskväll i början av september som gäller – nästa år den 7 september.

Nattcupen blir riktig tävling igen – här är hela programmet för vinterns orientering

I vintras var det väldigt viktigt att orienteringscupen Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) inte var en tävling, utan träningstävlingar, och det fick absolut inte räknas poäng (och varje tävling var tvungen att heta ”delomgång” istället för ”deltävling” …). Trots att arrangemanget i övrigt var i princip detsamma som alla andra år så innebar de förändringarna att man kunde köra på trots tävlingsförbudet som redde som en pandemirestriktion (och som lamslog stora delar av motionsidrotten i Sverige, men som tur var alltså inte länets orientering). I vinter ska allt förhoppningsvis bli som vanligt igen, och jag kan då slippa min gerilla-poängräkning på bloggen – ni kanske minns att OK Orions Anton Johansson (som bor i Örebro, är sambo med Ellinor Tjernlund, men alltså fortfarande tävlar för Jämjöklubben) och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson tog hem cupen enligt min uträkning. Nu har hur som helst programmet släppts för säsongen 2021/22 och det inleds med en dagtävling i Nora söndagen den 28 november. Därefter hinns också en nattävling i Örebro, i Hagabys regi, med onsdagen den 8 december innan det är dags för jul- och nyårsuppehåll. Därefter följer ytterligare sex tävlingar: I Örebro (Almby) onsdagen den 12 januari, i Pålsboda (OK Tylöskog) söndagen den 23 januari, i Lindesberg onsdagen den 2 februari, i Askersund onsdagen den 16 februari, i Hallsberg onsdagen den 2 mars och i Örebro (KFUM Örebro söndagen den 13 mars). Mer information lär komma på Eventor eller på Örebro läns orienteringsförbunds hemsida vad det lider, än så länge har jag plockat från OK Milans hemsida.
På den hemsidan kan man också läsa att Therese Korkeakoski totalvann Slutskubbet, en kontrollplockningstävling med spegelvänd karta (!) som avgjordes som en roligare säsongsavslutning för orienteringen i Nora i söndag. Korkeakoski hittade alla 20 kontrollerna på 37.56, nästan tre minuter snabbare än veteranen Per Eklöf på andraplatsen (ingen annan fick med sig fler än 17 kontroller inom stipulerad maxtid).
Till helgen avgörs Smålandskavlen (i Gränna) som normalt är en kul säsongsavslutning men som i år dessutom är den största svenska bredstafetten eftersom både Tiomila och 25-manna blivit inställda (i fjol blev även Smålandskavlen inställd). Tisaren har både herr- och damlag anmälda, och kan absolut göra som 2018 och ta en pallplats (då tvåa med Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund i laget) på damsidan, om alla de stora namnen ställer upp. Än så länge är ingen laguppställning inlämnad på damsidan, men herrlaget ser ut så här: Filip Jacobsson, Valter Pettersson, Johan Aronsson, Daniel Attås, Daniel Forsgren. Som vanligt löps de två första sträckorna i mörker på söndag kväll och följs av omstart, med jaktstart, över tre dagsträckor på söndag förmiddag.

Med i anmälningslistorna – men fortfarande inga svar om Fahlin: ”Vågar inte uttala mig om nästa säsong”

Häromdagen dök några preliminäranmälningar (jag vet egentligen inte varför man gör sådana, men det kanske underlättar arrangörernas marknadsföring att veta vilka cyklister som kommer långt i förväg) inför cykelvåren 2022 upp i mitt flöde i sociala medier: Det franska proffstallet FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har anmält sina två stjärnor – örebroaren Emilia Fahlin och danska Cecilie Uttrup Ludwig – till fyra av vårklassikerna i Benelux (som samtliga finns med på världstourprogrammet): Flandern runt, Amstel guld race, Vallonska pilen och Liège–Bastogne–Liège. En sådan preliminäranmälan är till intet förpliktigande, men kan i det här fallet kanske ändå tolkas som ett tecken på att teamet räknar med Fahlin nästa vår.
Det har ju varit tyst och locket på sedan Fahlin så överraskande valde att tacka nej till OS (och därefter EM, VM och alla andra tävlingar den här säsongen, efter franska världstourtävlingen La Course den 26 juni som visade sig bli hennes sista). Jag har skrivit hundratals artiklar om Fahlin genom åren, och förstås varit mycket intresserad av vad som egentligen hänt, och jag har givetvis testat att ringa och skickat ett och annat sms under de här månaderna, men jag har förstått att hon vill vara ifred. Kanske för att fundera över framtiden. Och det måste man respektera.
Men i går gick Vårgårda cycling, arrangörerna bakom Sveriges enda världstourtävling, ut med ett pressmeddelande där förbundskaptenen Lucas Persson uttalade sig och där det framgick att Fahlin ”kände sig utbränd” när hon hoppade av OS. I sådana fall inte ett dugg konstigt att även resten av säsongen sedan ställdes in.
– Jag vågar inte uttala mig om hur det blir nästa säsong. Men jag hoppas så klart att hon kommer tillbaka. Hon har ett år kvar på sitt kontrakt med FDJ Nouvelle och jag ser positivt på en fortsättning för Emilia, säger Persson i pressmeddelandet.
Det finns mycket att se fram emot i tävlingsprogrammet 2022 om Fahlin kommer tillbaka. Förutom VM, EM och SM (tre mästerskap som arrangeras varje år) så hålls den första upplagan av världstour-etapploppet Battle of the north (som ersätter Tour of Norway och har tre etapper i Norge, två i Danmark och en i Sverige). Dessutom arrangeras äntligen den första upplagan av det nya försöket med ett Tour de France (1984–2009 arrangerades en stundom rätt blek version av Tour de France för damerna, men nu ska bli the real deal om än över ”bara” åtta dagar), plus den andra upplagan (första på ordinarie datumet på våren) av Paris–Roubaix och så har bland annat Ride-London classique, mitt i den brittiska huvudstaden, tagit sig in på världstourprogrammet.

Regborn, Rosdal och Bergentz klara för terräng-NM – och Svensson får chansen i ny elitsatsning

I slutet av juli 2013 gjorde Martin Regborn seniorlandslagsdebut i orientering, i Euromeeting i Skottland (sedan dess har han bland annat gjort sex VM och tagit EM-brons). Drygt åtta år senare är det nästa helg dags för landslagsdebut även i friidrott – i de nordiska mästerskapen i terränglöpning i Huddinge. Regborn är en av sex svenska herrar som är uttagna av landslagsledare Lorenzo Nesi till det nio kilometer långa loppet, och det sker förstås efter helgens framgångar i terräng-SM, där han blev sexa på den långa distansen och åtta på den långa och länge var med i medaljfajten på båda. Han får sällskap i laget av tidigare klubbkompisen i KFUM Örebro, Linus Rosdal (numera i Akele), som tog karriärens första SM-medalj i söndags och även för honom är det, tror jag i varje fall, landslagsdebut, trots alla fina resultat genom åren (terräng-SM-guld i M22-klassen 2013, bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och i år Sverigetrea på 5 000 meter).
Förbundet har helt enkelt tagit ut topp sex från långa klassen på terräng-SM, men tvingats ersätta vinnaren Samuel Russom – som flytt till Sverige från Eritrea och inte är klar att tävla för nya landet än. Den platsen tar David Nilsson, den tidigare svenska rekordhållaren i maraton som i år sprungit 29.11 på landsvägsmilen och 1.04 på halvmaran.
Junior-NM avgörs samtidigt (över sex kilometer), och dit har stora Örebrotalangen Wilhelm Bergentz fått en av sex herrplatser. Han får därmed göra en sista tävling innan klubbytet från KFUM Örebro till Hälle den 15 november (men i NM springer man ju ändå för Sverige), och det blir hans tredje landslagsuppdrag i år efter U19-EM och landsvägslandskampen i Italien. I juniorlaget saknas Hässelbys Yohannes Kiflay, som var tvåa på SM, av någon anledning (skadekänning?), men övriga på topp fem i P19-klassen är med, plus vinnarna i P17- och P16-klasserna (Mölndals Jonathan Grahn och Västerås Markus Andersson).
Tävlingarna avgörs vid Lida friluftsgård lördagen 7 november, och varvet är 1 500 meter lång där 75 procent består av gräs och terrängspår medan 25 procent är grusväg – seniorerna kör alltså sex varv, juniorerna fyra.
Samma dag, och på samma bana, avgörs också veteran-NM (som har öppen anmälan, räkna med att det blir en del lokala namn där också) och Långa Tullinge-Tumbaloppet, en 20 kilometer lång motionstävling.

Från förra veckans nyhetsflöde kan man också plocka upp noteringen att Tisarens landslagsorienterare Andrea Svensson, som bor i Göteborg, är en av 26 idrottare (en av fyra orienterare) som blivit antagen till High performance Göteborgs elitidrottsprogram. Göteborgs stad finansierar satsningen som Västra Götalands distriktsidrottsförbund står bakom, och ger satsande elitidrottare stöttning med allt från fysträning, nutrition, mental träning och tester, och dessutom ett träningsbidrag. Det här är alltså en fin möjlighet för idrottare i ekonomiskt mindre fördelaktiga sporter att kunna satsa på heltid (eller i varje fall till större del än tidigare).

Tolvårige örebroaren blev ultralöpare i helgen: ”Fick feeling, tänkte hur häftigt det skulle vara att ha sprungit en mara”

Resultatlistan från helgens Kvinnersta backyard ultra är nu publicerad, där man man bland annat kan läsa om topp sex som jag redogjorde för i går (men också att Hällefors Brian Nilsson delade sjundeplatsen på 16 varv och att Örebro AIK:s Stefan Sager var nia på 15 vilket gav totalt sju länslöpare på topp tio (och både ettan och tvåan bland såväl herrar och damer var härifrån, vilket inte varit så vanligt i backyardloppen genom åren). Allra mest spektakulärt var dock att blott tolvårige Örebrokillen Melker Mangnäs, som springer för KFUM Örebros orienteringssektion, klarade sju varv och därmed med stor sannolikhet blev den yngste länslöparen genom tiderna att nå ultradistans på en officiell tävling. Sju varv ger nämligen nästan 47 kilometer. Imponerande! ”Var kanske lite väl många gånger [som Melker fick ringa i distansrekords-klockan], men han var väldigt bestämd och det gick väldigt bra fram till sista varvet då han fick gräva lite. Han är grymt nöjd, lite stel idag och tänker vänta länge till nästa gång. Han fick feeling, tänkte hur häftigt det skulle vara att ha sprungit en mara och på den vägen blev det …”, skriver mamma Petra, som också nöjde sig efter de sju varven, på instagram.

Det blev bara en distans för Adam Axelsson under den andra helgens öppna tävling tyska Inzell – fredagens 1 500-meterslopp. Jag har inte pratat med honom efteråt, men det lär ha varit någon sjukdoms- eller skadekänning eftersom han avstod resten av helgen. Axelsson inledde snabbare än i förra helgens tävling på distansen – 17,73 på första 200 och 44,65 på första 600 var elva respektive 32 hundradelar bättre än då, men mattades mot slutet och gick i mål på 1.14,09, 19 hundradelar långsammare än senast. Det gav en 23:e-plats i tävlingen, drygt 4,5 sekunder bakom segrande italienaren David Bosa på distansen (men Axelsson var ändå klart bäste svensk). Axelsson har befunnit sig på läger med den svenska OS-satsningen, i lagtempo, i Inzell i flera veckor.

Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.

Regborn sju sekunder från medalj i terräng-SM: ”Kommer passa mig bättre i morgon” (Plus: Manfall i elitseriefinalen i orientering, Runessons första guld i nya sporten och Sveriges snabbaste 70-plussare kommer från Örebro)

Det har ju varit en illa dold hemlighet att Martin Regborn varit i kanonslag. Senaste två helgerna har han slaktat distriktsrekordet i halvmaraton och tagit silver i sprint på orienterings-SM. Men det slutgiltiga beviset för exakt hur bra Regborn är rent löpmässigt kommer i helgen, när han möter landets allra vassaste i terräng-SM i Höganäs. Lördagens svar? Att han bara är sju sekunder från SM-medaljform, eller två sekunder per kilometer.
Banan på Höganäs flygfält visade sig vara 1,8 snarare än 2,0 kilometer lång, vilket gjorde lördagens tävlingsdistans till 3,6 i stället för fyra kilometer (och morgondagens nio snarare än tio) – och Regborn låg med i den tätgrupp som var tillsammans en bra bit ut på andra varet. Då ryckte Hässelbys Samuel Russom och fick med sig Turebergs Andreas Almgren (egentligen 800-metersspecialist) och Eskilstunas Emil Millán (som slog igenom med en bang som 18-19-åring i fjol men i år dragits med sjukdomsbekymmer och inte tävlat sedan han bröt U22-EM-loppet på 10 000 meter i början av juli).
”Var lite instängd när toppgubbarna ryckte och tappade några meter”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava, och det syntes också på tv-bilderna. Han hamnade istället i andraklungan där han spurtade in som åtta – sju sekunder bakom Millán som blev trea och 15 sekunder bakom Almgren som tog guldet med fem sekunders marginal till Russom. Almgren gick in på tio minuter blankt, Regborn alltså på 10.15 (bara fyra sekunder bakom fjärdeplacerade Max Peter Beijer som blev bästa orienteringslöpare i tävlingen). ”Kände mig stark hela vägen. Underlaget rätt fast också så svarade bra för snabblöparna när de tryckte till och jag har inte den speeden. Kommer passa mig bättre i morgon med längre distans”, skriver Regborn vidare på Strava.
Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl blev tolva och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren 16:e på 12.42 respektive 12.59 i ett lopp som vanns av Hälles Samrawit Mengesteab (sex respektive åtta sekunder före Sävedalens Sara Christiansson och IFK Umeås Charlotte Andersson som tog övriga pallplatser). Bergdahl hade alltså 57 sekunder till guld och 49 till medalj.
Ett länsguld blev det – till 73-årige örebroaren Bo Persson, som utklassade de övriga 70-plussarna. Han avverkade de fyra kilometerna på 15.37 och var med det 43 sekunder före IFK Halmstads Bo Andersson på andraplatsen i M70-klassen.
Maria Nagle tog brons i K45 (som officiellt sprang åtta kilometer vilket troligen var närmare 7,2) på 30.52,2. Björnstorps Annika Faager var helt överlägsen och vann med över fyra minuter, men Nagle var bara 13 sekunder från silvret (och hade i sin tur två minuters marginal till fyran. Tillsammans med Marie Dasler (fyra i K50 med 31.07) och Annica Sjölund (nia i K50 med 37.24) fixade hon dessutom silver i veteranlagsklassen åt Start, bakom just Björnstorp. Almbys Liljana Persson blev fyra i K65 (21.16 över 3,6 kilometer) Starts Mikael Hansson blev 13:e i M55 (30.54 över 7,2).
På ungdomssidan slog Ella Laine, Karlskoga friidrott, till med en finfin fjärdeplats i F15-klassen (på 13.40), bara 18 sekunder från medalj. KFUM Örebros Lucas Asplund och Johanna Berg blev blev elva i P15 (med 12.28) respektive 17:e i F16 (med 15.50).
I morgon avgörs förutom seniorernas långa distans – med Regborn, Bergdahl och van Sitteren – också juniorklasserna. Precis som i dag direktsänds det gratis på Friidrottskanalen och de viktigaste hålltiderna är 10.25 (P19-klassen med Wilhelm Bergentz, Noha Olsson och KFUM:s starka lag), 12.30 (damernas lopp) och 13.15 (herrarnas tävling).

Det blev rejält manfall för Tisarens löpare när näst sista deltävlingen i orienteringens elitserie, Swedish league, avgjordes på norra Gotland på lördagen. Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren och Lovisa Persson försvann alla genom att stämpla fel eller bryta medan Andrea Svensson och Anna Hallmén inte ens kom till start. Ensam kvar på topp blev Ellinor Tjernlund, som sprang hem en sjätteplats i långdistansen, knappt sju minuter bakom segrande Lisa Risby, mindre än tre minuter från pallen – och minuten före Tove Alexandersson (Linnea Claesdotter blev 31:a).
På herrsidan var Jonatan Gustafsson bästa länslöpare på 31:a plats, nästan 20 minuter bakom segrande Gustav Bergman (om man inte räknar Örebroboende fransmannen Quentin Rauturier, som dock tävlar för OK Ravinen, som blev 28:a). Tisarens Daniel Forsgren gick i mål som 46:a.
Så nej, utöver Tjernlunds framgång var det på juniorsidan de bästa placeringarna kom på lördagen: Valter Pettersson var fyra i H20, bara tio sekunder från pallen, Salla Isoherranen var nia i D18 och Hugo Örn 14:e i H18.
I morgon avslutas elitserien med jaktstart på totalresultatet över en avkortad långdistans, där först i mål vinner hela cupen. Ellinor Tjernlund går ut som femma, 5.06 bakom totalledaren Sara Hagström, IFK Göteborg, men ”bara” 2.42 från en pallplats. Josefin Tjernlund går ut som åtta, Andrea Svensson som tolva och Lilian Forsgren som 15:e, 7.42, 10.06 respektive 10.48 bakom Hagström. På herrsidan får Jonatan Gustafsson ge sig iväg som elva, 14.18 bakom Bergman och på juniorsidan går Valter Pettersson ut som trea, 4.18 bakom H20-ledaren Viktor Svensk och i princip tillsammans med fyran Joar Hertin.

Förre världsmästaren Johan Runesson valde bort elitseriefinalen för masstarts-SM i orienteringsskytte i Täby. I den disciplinen tävlar han för sin gamla klubb Tisaren – och på lördagen sprang han hem sitt första SM-guld som orienteringsskytt (i vanlig orientering har han tre). Segern togs med över tre minuters marginal till tvåan Martin Jansson, OK Klemmingen. På damsidan blev Tisarens Anna Runesson åtta. I morgon avslutas orienteringsskytte-SM med sprint.

På hemmaplan var Oskar Hansson, som förra veckan sprang dubbla terräng-DM, och Linda Pettersson snabbast i den 156:e upplagan av Örebro parkrun med 18.11 respektive 26.50.

Wadköpingsloppet går in i ski classics – och datum spikat för Munkastigen trailrun

Wadköpingsloppet blir en del av ski classics-cirkusen genom att få status som en challenger-tävling (nivån under de 13 tävlingarna som är en del av själva långloppsvärldscupen ski classics). Det skrev jag om på na.se tidigare i dag. Kort sagt innebär det bättre marknadsföringsmöjligheter, inte minst mot en internationell publik, när skidtävling i Ånnaboda får möjlighet att använda ski classics kanaler för att nå ut. Men eftersom de tävlande i ski classics också får tillgodoräkna sig 50 världscuppoäng från en seger i en challenger-tävling per år – och det vill förstås ingen titelutmanare missa – så kan det locka en del bra namn till Kilsbergen. Inte minst som loppet ligger på en tävlingsledig helg i huvudtouren, mellan Marcialonga och Jizerská padesátka (söndagen en 6 februari). Sex svenska rullskidtävlingar, som avgjorts under sommarhalvåret, har haft challengerstatus, och Wadköpingsloppet blir nu den femte svenska snötävlingen som kliver in där efter Craft ski marathon i Orsa Grönklitt, Onepartnergroup ski marathon i Östersund, Åsarna ski marathon och Bessemerloppet i Högbo.
Att vara ett challengerlopp ställer en del krav – bland annat måste loppet ha en total prissumma på minst 2 000 euro, och det ska produceras tv-höjdpunkter på minst tre minuter.
Wadköpingsloppet har arrangerats sedan 1968 (totalt 38 gånger, det har blivit inställt vid 16 tillfällen på grund av snöfattiga vintrar och, senast, coronarestriktioner) tidigare varit en del av den svenska långloppscupen som nu verkar ha upphört.

Ytterligare en löptävling i länet har fått tävlingsdatumet för 2022 bekräftat efter sanktionsansökan: Munkastigen trailrun. Lördag den 30 april är det dags för den 16:e upplagan av den 44 kilometer långa tävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå (som delvis går på den södra halvan av Munkastigen). Det innebär preliminärt att tälvingen fått en helt egen helg, sett till övrig länslöpning 2022 – en vecka efter Kumla stadslopp och fyra-fem dagar före Gubbracet och Vårruset. 16:e upplagan av Munkastigen trailrun skulle för övrigt ha löpts först 2020 och sedan 2021, men båda blev inställda på grund av coronarestriktioner. Per Arvidsson och Åsa Bergman (Västerås) är regerande mästare från 2019. Erik Anfält har banrekordet på 2.56.06.
De två andra stora ultratrailtävlingarna i länet – Bergslagsleden ultra och Silverleden på 1 dag – har ännu inte bekräftat datum eller ens att det blir några tävlingar 2022.