Världsrekord i helgen – nu är det dags för Kvinnerstas egen backyard (med starkt startfält – här är en matig genomgång av de 21 bästa)

Jag vet inte om ni gjorde som jag i helgen, men jag antar det. Hade svårt att sova eftersom man hela tiden var tvungen att kolla uppdateringarna från backyard ultra-VM i USA, alltså. Tävlingsformen – som går ut på att man springer 6 706 meter per timme, med start varje heltimme, så länge man orkar – har exploderat de senaste åren, och på årets VM försköts möjlighetens gräns ytterligare när Amerikanerna Harvey Lewis soch Chris Roberts pressade varandra förbi 80 timmar (japanen Terumichi Morishita var också med länge, missade att ta sig runt det 81:a varvet med minuten), och Roberts klev inte av förrän det 85:e varvet var påbörjat. Lewis tog sig runt det, och vann på nya ”världsrekordet” 85 timmar/varv som ger nästan exakt 57 mil. Vi snackar alltså tre dygn och 13 timmars rörelse med några korta minuters vila varje timme.
I helgen är det hur som helst dags för årets fjärde och sista tävling i samma gren hemma i länet (om vi räknar Hjälmargården backyard ultra, som strikt sett gick några hundra meter på fel sida länsgränsen), och den med överlägset bäst startfält – Kvinnersta backyard ultra. Skådeplatsen är Kvinnerstagymnasiet, strax norr om Örebro, och banan består av till lika delar finstig och grusväg (och en kort asfaltsbit). Det är inte samma bana som i det som heter Örebro backyard ultra och som brukar gå på Kristi himmelsfärd, men delar av stigarna återkommer och tävlingscentrum (och arrangör) är identiska. En tävling har hållits på just den här banan, 2019. Då vann stockholmaren Daniel George på 31 varv. Återstår att se om några pressar upp varandra ditåt i år. Hur som helst har arrangören satt en maxgräns på 40 timmar den här gången, på grund av civilt jobb (och så är det väl skola på måndag …). Start lördag 10.00 och målgång senast 2.00 natten mot måndag, alltså (men det längsta någon sprungit i en backyard i Örebroområdet är 32 timmar).
För att det ska bli lite roligare att följa har jag rankat deltagarna (de 21, av 64 på startlistan, som jag tror mest på) och skrivit lite om deras meriter (sammanfattningsvis tror jag att det kommer bli en kamp mellan Filip Andersson och Daniel Brånn, där Filips erfarenhet avgör – där bakom finns ett stort gäng som har potential att springa runt 24 timmar, men få som garanterat kommer göra det och ingen som lär komma så värst mycket längre än så):
Filip Andersson, klubblös (Degerfors): Vinnare av Vinko backyard ultra och The Hill marathons i år (och tvåa i Storstenshöjden 100 miles vinter). Har passerat 24 timmar i sina fem senaste backyard-försök (som längst 29 varv i Säfsen sommarbackyard 2019).
Daniel Brånn, KFUM Örebro: För tiotalet år sedan en stark maratonlöpare, för året ny som seriöst satsande i ultrasvängen. Fyra på 24-timmars-SM (precis under 206 kilometer) och kom 15 varv i backyardebuten i Hjälmargården backyard ultra i maj.
Lisa Amundsson, Koster SK: Svensk ultralöpnings verkliga krutgumma som helst springer långa tävlingar varenda helg. 60-åringen blev trea i Viadal sexdagars i september och noterade ett av tidernas bästa resultat i K60-klassen (i världen) med 582,6 kilometer. Tog förstås också SM-guld i klassen på 24-timmars i Skövde i juli och totalvann backyarden i Adolfsberg tre veckor senare. Var över och sprang VM i backyard ultra i Tennesse 2019 (sexa av damerna, 43:e totalt på 24 timmar) och ingick i svenska VM-laget på hemmaplan, i Älvdalen, i fjol (då hon också sprang 24 timmar). Allra största meriten är kanske ändå när hon totalvann backyarden i Älvdalen 2018 på 33 varv (före bland andra ultralegendaren Jonas Buud!).
Nina Eibring, ingen klubb (Kristinehamn): Sveriges okrönta backyarddrottning. Var med i den allra första backyardtävlingen på svensk mark i Lur 2015, och har sedan dess radat upp ytterligare 20 backyardtävlingar (och hon har totaltvunnit fyra av dem, senast i Karlstad i september). Som längst har hon sprungit 31 varv (nere i Trosa 2017) och hon har dessutom bland annat varit RM-tvåa i 24-timmars sprungit 246 kilometer långa Trans Scania. Efter att det för några år sedan uppdagades att hon har problem med hjärtat tar hon det lite försiktigare, men hon är fortfarande att räkna med.
Krister Hägg Lahti, ingen klubb (Köping): Blandar och ger, men när det stämmer så kan det stämma rejält. Som i första och hittills enda upplagan av just Kvinnersta backyard ultra, då han väntade ut självaste Andreas Falk och knep andraplatsen bakom Daniel George efter 30 timmars kamp (George vann alltså på 31). I år har Krister som längst kommit 24 timmar, i Älvdalen.
Christer Broström, OK Denseln (Finspång): En av svensk backyard-löpnings största profiler, som bland annat har egenheten att han rusar runt i våldsam överfart det varv när han vet att det kommer serveras pizza vid målet (för att hinna äta en hel, eller en och en halv). Är gammal orienterare och brukar ibland hänga ut en orienteringsskärm efter en 24:e-del av vägen – och förflytta den en 24:e-del för varje varv, mot målet om att hålla på ett helt dygn. Det har han inte klarat sedan Örebro backyard ultra 2019, när han blev sexa, men prestationen i 24-timmars-SM i somras – där han inledde lugnt och tog placeringar hela vägen till en silverpeng i M55-klassen – imponerar och visar att formen är god.
Regina Johnson, ingen klubb (Karlskoga): En av Sveriges starkaste ultralöpare i D50-klassen. Dunkade in 543 kilometer över de sex dagarna i Viadal för en månad sedan, och var trea av alla damer i Hallund ultra beachs 100-milesklass i fjol. Backyardperset är från Karlskoga i juni, då hon gjorde 22 varv. Dags för 24 nu?
Yann Hellman, Ängebo IK (Bjuråker): Vann 100-milesloppet Black river run i Västerås i september på 20.11 och Marieberg galleria 6h i fjol. Har större potential än perset på 22 timmar från Trosa i juni.
Daniel Linder, Örebro AIK: Sprang 20 varv och blev tvåa i Hjälmargården backyard ultra.
Fredrik Palm, Scania road runners (Jönköping): Har sprungit hundramilestävlingar som Gax och Kullamannen, men inte riktigt fått ut potentialen i backyardsammanhang (som längst 25 timmar i Örebro 2019). Sprang 182,3 kilometer på Örebro 24h på Fornabodatravet i fjol.
Anna-Karin Larsson, Örebro AIK: Sjua i TEC 100 miles på 25.13 förra året.
Mikael Sandberg, LK Nyköping: Sprang liksom Lisa och Regina sexdagarsloppet i Viadal i september, där han avverkade 502 kilometer. SM-trea på 24-timmars i M55 (126,2 kilometer). 25 timmar i backyarden i Trosa 2018, men har inte varit nära att komma så långt sedan dess.
Märta Sjölander, Örebro AIK: Gjorde 24 varv/timmar i Trosa 2019.
Maria Pettersson, ingen klubb (Kumla): Tvåa i Adolfsbergs backyard och trea i Hjälmargården backyard med 18 respektive 17 varv i år.
David Martinsen, ingen klubb (Karlstad): Har sprungit två backyard ultra i år och kommit 16 varv i båda. Den andra vann han, så kanske fanns det mer i benen.
Louise Kjellson, Umara SC (Hjo): Vann D40-klassen på SM i 24-timmars i somras med drygt 173 kilometer, vilket är överkapacitet för 24 timmar på en backyard. Men har bara testat en backyard-tävling och klev av efter tolv timmar då.
Amanda Nylén, Degerfors OK: Persade med 20 varv i Karlstad i fjol, där hon var bästa dam. Har systern Rebecka, som också har ultrameriter, med sig i startlistan.
David Hjälmarlycka, Götlunda IF: Tvåa i Avesta med 20 varv i fjol. Sprang 174,4 kilometer i Örebro 24h.
Erika Lundmark, Norrbärke SK: Har gjort 19 varv (i Säfsen i fjol).
Elin Engström, Umara SC (från Lindesberg, bor i Halmstad): Vann Örebro 24h i fjol på 166,5 kilometer och borde ha bättre kapacitet än de 16 varv hon som bäst – vid ett par tillfällen – klarat på backyard.
Martin Bergman, Lanna trail and run: Vann Storstenshöjden 50 miles (sommar) och ser alltid vass ut på träning även om han tävlar sparsamt (hittar inga backyard-tävlingar alls i arkivet).

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *