Zika den ende som valde veteran-SM i maraton, Regborns jämna kilometertider från rekordet och nya lopp i tävlingskalendern

Väldigt mycket i skymundan av Stockholm marathon avgjordes i lördags också Göteborg marathon – som faktiskt var veteran-SM i maraton och därmed någon sorts motsvarighet till Norasjön runt som var veteran-SM i halvmaraton och avgjordes samma dag som stora SM (i Göteborg). Det får ju tyvärr till följd att de bästa i respektive åldersklass inte vinner (men få topplöpare i spannet 35–45 år väljer kanske ändå att springa ett veteran-SM i halvmaraton eller maraton, så vill man ha dem på plats får man helt enkelt låta Göteborgsvarvet och Stockholm marathon gälla som veteran-SM). Erik Anfälts 2.26.41 (som gjorde att han var bäste H45-löpare med över tio minuters marginal i Stockholm; han blev ju 18:e i tävlingen och tia i SM) hade till exempel räckt till att vinna Göteborg marathon med åtta minuter (och det var faktiskt en H45:a, Falkenbergs Jimmy Voxek, som vann).
Men nå. En hel del duktiga veteraner valde ändå att åka till Göteborg i stället, och 27 av dem gick under tre timmar (eller ja, 27 i tävlingen gick under, den var öppen för andra och några av de snabbaste var inte veteraner). IF Starts Elias Zika är den enda länslöpare jag hittat i listan i Göteborg, och han persade med över 2,5 minuter när han sprang in på 2.47.10 (1.21.46/1.25.24 på halvorna) och tog en fjärdeplats i M40-klassen, knappt tio minuter från guld och tre från medalj.
I Stockholm var Anfält för övrigt den ende länslöparen som blev topp tio i sin ålderskategorti, vad jag kan se.

Har inte kunnat undvika att gräva kolla lite på Martin Regborns gps-spår från distriktsrekordskrossen i halvmaraton i lördags (65.09). Normalt får man ju alltid lite längre sträcka på gps:en än loppet är långt (bland annat därför att det är svårt att springa kortast möjliga väg i alla svängar och då banmätarna har en viss felmarginal), så Regborn fick ihop 21,25 kilometer (och då får man förmoda att de sista meterna inne i Tybblelundshallen gav noll meter på klockan eftersom gps bara fungerar utomhus). Med det sagt, enligt klockan hade han följande femkilometare på klockan: 15.12, 15.17, 15.13 och 15.26. Ett väldigt jämnt och fint tempo där bara några kilometer på slutet, med de små backarna upp och förbi universitet och möjligen också med motvind, satte ned farten några sekunder. Fram till kilometer 18 var alla utom en kilometersplit (över de båda broarna i Rynningeviken) samlade i intervallet 2.59–3.06 (och alla utom tre i intervallet 3.00–3.05). Ett väldigt jämnt och fint tempo. Och det alltså trots att Regborn fick göra precis hela loppet själv, från start till mål.
I sin träningsdagbok på Strava skriver han själv en kort analys: ”Bra yttre förhållanden (kanske lite för blåsigt) och inget egentligt motstånd, så beslutade mig för att sikta mot banrekordet. Kändes riktigt bra och kontrollerat en bit in i loppet så insåg att distriktsrekordet också var inom räckhåll. Känns som det finns mer i kroppen med gubbar att springa mot också.”
Regborn har nu distriktsrekord på 3 000 meter inomhus, 5 000 meter 10 000 meter och halvmaraton. Om man använder jogg.se:s löparkalkylator (vars noggrannhet förstås kan ifrågasättas) så borde Regborn med de här resultaten kunna springa en bra bit under åtta minuter på 3 000 meter (distriktsrekordet är 8.11) – men han beräknas konstigt nog ”bara” vara god för 2.24.36 på maraton (två sekunder under Erik Anfälts pers som gör honom till trea i distriktet genom tiderna, knappt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs toppnoteringar från 80-talet). Men visst vore det oerhört intressant att få se Regborn prova benen på maran någon gång?!
Först och främst väntar hur som helst sprint-SM i orientering i Norrtälje till helgen. Mer om det i bloggen när det närmar sig.

Sju av de tolv löpartävlingarna i årets tävlingskalender som inte hade ansökt om sanktion när sista datumet (till normal kostnad) passerades vid sista september har nu sökt (bara lite för sent): Kumla stadslopp återgår till sitt datum i april (men vecka 16/näst sista lördagen i april – i stället för vecka 17/sista lördagen; lördag 23 april), Hälleforsterrängen (som flyttat runt mellan lördagarna i maj senaste åren och nu landat mitt i månaden, lördagen den 23 maj), Gallaberget trailrun (som, precis som vanligt, arrangeras en onsdag i juni; nu den 15), Semesterhalvmaran (med Sommarmilen; som är kvar på lördagen mitt i juli, den här gången den 16), Dalenrundan (också kvar på samma helg som i år, söndagen den 24 juli), Tarstaborgsrundan (som också ligger kvar på samma helg, söndagen den 18 september) och Lucialoppet (som alltid är sista lördagen före Lucia, nästa år den 10 december).
Fortfarande saknas dock sanktionsansökningar för Munkastigen trailrun, Bergslagsleden ultra, Wedevågsloppet, Rallarrundan och Rusakulan vertikal.

Ekström på pallen i skidpremiären, Fryxell tog SM-silver efter sekundstrid och så gick det för Henrik Löwdahl i maratondebuten

Det blev inget nytt guld, ingen ny medalj för Marcus Jansson när mountainbikeorienterings-EM avslutades i Portugal i dag. Långt därifrån. Det var mixedstafett över tre sträckor, med damer på första sträckan, och Linn Bylars tappade 7.47 på täten på första sträckan och skickade ut Jansson som tolva. Garphyttecyklisten tog i sin tur faktiskt in fem sekunder på täten över sin sträcka – men tvingades släppa fem andra lag förbi sig och skickade ut Anna Tiderman som 17:e. Ja, ni läste rätt. När de flesta andra hade en herrcyklist på sista sträckan skickade Sverige ut den dam som haft svagast resultat i mästerskapet. Orsaken? Att Sverige faktiskt bara hade en herrcyklist på plats. Tiderman gjorde absolut inte bort sig, tvärtom. I konkurrens med några av världens bästa herrar tappade hon bara 6,5 minuter och tog Sverige i mål som 20:e.

Axel Ekström smygstartade skidsäsongen med en tredjeplats i Mora ski festival, ett 4,5 kilometer långt lopp på sparad snö på Hemus skidstadion, i går. Det är ju hans hemvist i klubbsammanhang numera (även om han kommer från Klockhammar och tävlar för Mora), och han blev trea, bara 5,6 sekunder bakom segrande klubbkompisen Gustaf Berglund (ja, topp fem var alla från IFK Mora). Bland skalperna han tog märktes Calle Halfvarsson, som var halvminuten bakom Ekström och slutade åtta av de 16 inbjudna.

I dag arrangerade Trailmakaren den tredje upplagan av Talludden trail, tillika arrangörens sista tävling i år (efter Dovra trail). De två tidigare upplagorna av loppet har bjudit på en enda, millång, distans. I år var det åtta kilometer (ett varv runt Snårsjön, plus till och från Talludden) eller 20 (tre varv runt Snårsjön, plus till och från Talludden). Örebroboende orienterarparet Josefin Tjernlund (som gjort två EM) och Quentin Rauturier (som sprang VM i somras) valde den kortare distansen och sprang på 37.11 (vann med 41 sekunder till Stora Tunas Ronja Hugg) respektive 30.44 (48 sekunder före Kils OK:s Jonas Andersson). Ja, ni hör. Det var orienterare som dominerade. Bakom Tjernlund och Hugg fanns ytterligare sju orienterare i rad (Tisarens och Allégymnasiets utbytesstudent Salla Isoherranen blev trea, inte ens två minuter bakom rutinerade Tjernlund) och efter Rauturier och Andersson fanns ytterligare fem orienterare i svit (med Valter Pettersson som trea, 1.40 bakom fransmannen).
20-kilometersdistansen var egentligen huvuddistans, men inte ens en tredjedel av antalet löpare kom till start där. Vretstorps Therese Fjordäng och Skånelöparen Johannes Andersson (Andarums IF) tog överlägsna segrar, med drygt elva respektive drygt åtta minuter, och etablerade nya banrekord med 2.01.44 respektive 1.38.23. Örebros Anna Mendelsson (en gammal kollega till mig, på NA) och Åtorps Ulrika Careliussen samt örebroarna Niklas Björklund och Emil Fallqvist kompletterade pallarna.

Olivia Hansson och Robert Brundin hade lite olika approach till helgen. Hansson hade redan säkrat totalsegern i Moto tour och åkte upp och hejade på sin mor som sprang Stockholm marathon medan Brundin körde sista etappen i den lokala rullskidstouren, en 32 kilometer lång och fin masstartsetapp med start i Järle och mål uppe i Ånnaboda (efter en sedvanlig, avslutande backe) och vann med 55 sekunders marginal till sparringpartnern Jimmy Axelsson (tiden blev 1.21.09; totaltvåan Mattias Fritz blev trea, drygt fyra minuter bakom, medan Alma Olsson vann damklassen på 1.47.52 och därmed knep andraplatsen i sammandraget, en retfull men ointaglig poäng bakom Hansson).
Men på söndagen sammanstrålade de båda Karlslundsåkarna strax söder om Stockholm för Gålörullen, ett drygt 36 kilometer långt rullskidrace som Hansson vann på 1.56.56 (efter något av en spurtduell där Sundbybergs Malin Börjesjö bara var tre sekunedr bakom, något helt annat och förmodligen mer givande än de vanliga utskåpningssegrarna som Hansson brukar bjuda på) medan Brundin blev tvåa på 1.44.17 (mindre än 1,5 minuter bakom Jonathan Hedbys som körde för Team Synnfjell i långloppsvärldscupen i vintras. ”Rullskidssäsongen avslutades på bästa sätt (nästan i alla fall)” konstaterade dubbeljobbaren Brundin på instagram efter drygt 70 kilometer stakning i helgen.

Utöver SM i maraton, i Stockholm marathon, avgjordes ytterligare ett SM i en konditionsidrott med visst länsintresse i helgen: Barmarks-SM i draghund, i Kristinehamn. I ungdomsklassen sprang Hällefors BK:s Ebba Fryxell (som i annan konditionsidrott tävlar för Garphyttans IF, men de har inte draghund på programmet) tillsammans med sin hund hem ett silver i ungdomsklassen. Hon var bara fyra sekunder bakom Härnösands Amanda Viklund i mål.
Dubble världsmästaren (med skidor bakom hunden) Timo Silvola från Degerfors, nu 55 år men så sent som för två år sedan VM-bronsmedaljör, fick nöja sig med en femteplatsen, 1.25 från guld och 46 sekunder från medalj, i cykeldisciplinen där Hällefors BK:s Cecilia Eriksson var sexa på damsidan (3.11 från guld, 1.39 från medalj).

I konkurrens från Åstadsloppet och Stockholm marathon lockade Örebro parkrun bara 47 löpare på lördagsmorgonen, men snabbt gick det ändå för debutanten Johan Alpberg (som inte varit omnämnd på bloggen sedan han var med och vann en patrullorienering i Kilsbergen 2017) som knep segern på 17.30 (ingen annan under 20 minuter). Linda Pettersson var snabbast av damerna för andra gången på tre veckor, nu på 25.30.

Från Stockholm marathon ska förstås också noteras att Örebro Hockey-ikonen Henrik Löwdahl gick i mål på 3.51.34 i sitt första maraton. Splittarna skvallrar om en jobbi sista mil (65.43 på milen mellan kilometer 30 och 40 mot 49.05 på den mellan kilometer tio och 20), men han fixade ändå både att gå under fyra timmar och hålla klubbens press- och kommunikationsansvarige Ludwig Andersson (3.57.41) bakom sig (de båda träningskompisarna verkar ha sprungit ihop i drygt 15 kilometer). Löwdahl hade splittarna 1.45.22/2.06.14 ”Ludde” 1.46.31/2.13.10.

Historiskt EM-guld till Jansson, Anfält topp tio på SM-maran (igen) och Regborn slaktade 35 år gammalt distriktsrekord

Vilken lördag det blev! Visst har det funnits många glada dagar i den här bloggens liv, men det här är en av de som packats med allra mest lokal framgång utspridd på olika platser. Allra högst slår så klart ett internationellt mästerskapsguld – och faktum är att Garphyttecyklisten Marcus Jansson EM-titel i mountainbikeorienteringens långdistans är den första svenska herrmedaljen genom alla tider på ett Europamästerskap i mountainbikeorientering. Bloggen har ju underrapporterat (ja, helt enkelt missat) mästerskapet i Portugal som inleddes med medeldistans i går (där blev Jansson bara 21:a, över sex minuter bakom segraren Simon Braendli, Schweiz) – men det var alltså i dagens långdistans som han verkligen smällde till. Trots en vurpa var han till slut snabbast med 42 sekunders marginal till ryssen Anton Foliforov på andraplatsen (och ytterligare en minut före alla andra) – och även om väntan blev lång (han gick ut som åtta av 54) fick han till slut kliva högst upp på prispallen.
– Det var svårt att förstå, men det känns väldigt skönt, sa han till Orienteringsmagasinet efteråt.
– Jag såg tidigt folk som startat före mig och hade en bra känsla hela tiden och gjorde inga större misstag. Jag tappade fokus och körde förbi näst sista kontrollen och fick vända tillbaka. Jag slog i axeln och är lite stel, men kunde snabbt få tillbaka fokus. Här fanns tid att ta in på mig för de andra, säger han.
För två år sedan var Jansson en del av det svenska stafettlag som tog VM-silver, Sveriges första internationella mästerskapsmedalj på herrsidan i mountainbikeorientering. Och nu blev han både den första svenska herrcyklisten att ta en individuell internationell mästerskapsmedalj och en EM-medalj what so ever.
Segern gör dessutom att Jansson klättrar och slutar säsongen som sexa i världscupen (det här var den sjätte och sista deltävlingen), även det historiskt starkt, och han var bara 28 poäng från pallen. Medeldistansvinnaren Braendli tog hem titeln.
EM avslutas med stafett i morgon.

Bara 13 dagar efter förstaplatsen i M45-klassen i Berlin marathon slog Erik Anfält till igen. I Stockholm marathon blev han bäste länslöpare (Erica Lech blev sjuk och kom inte till start, så om mitt tips annars hade hållit står skrivit i stjärnorna) och blev för sjunde året i rad topp tio på SM i maraton (med just en tiondeplats av snveskarna, och en sammanlagd 18:e-plats i loppet).  Ja, och faktum är att han sprang drygt sex minuter snabbare än när han tog SM-brons 2018 (men då var förhållandena – och motståndet – bättre den här gången). 45-åringen, som på den rekordsnabba banan i Berlin sprang på 2.26.35, öppnade med en första halva på 1.12.25 i Stockholm (i paritet med hans pers från Rotterdam 2019) och gick efter en andra halva på 1.14.16 i mål på 2.26.41 – och hade därmed drygt 1,5 minuts marginal till elfteplatsen av svenskarna. Det var Anfälts 13:e mara i fyraminutersspannet 2.24.30–2.28.30 – en osannolik jämnhet.
”Ser kanske inte så överdrivet nöjd ut på bilden med Fred Grönwall efter dagens Stockholm marathon. Men den bilden ljuger. Grymt nöjd faktiskt”, skriver Anfält på instagram. ”Just den sviten känns inte riktigt som att den blir lättare och lättare att förlänga för varje år som går. Men kanske kan lyckas något år till. Vem vet”, tillägger han om det här med att vara topp tio i SM-klassen år efter år.
Jonas Nilsson blev näst bäste länslöpare på 2.32.39 (nästan två minuter bättre än i Berlin för 13 dagar sedan!) och Andreas Ingberg, som ”bara” gjorde 2.51 i Berlin, fick det nu att stämma betydligt bättre och gick in som tredje bästa Örebrolöpare på 2.36.17.
Ytterligare fem löpare från länet gick under tre timmar: Fredrik Rådström (2.47.07), Markus Liljenroth (2.48.25), Pär Englund (2.49.47), Jonathan Kandelin (2.52.14), Martin Duberg (2.52.33) och Mikael Waldenborg (2.56.07). Gemensamt för sju av nio sub tre-löpare är att de tävlar för Örebro AIK (Rådström för Hällefors, Englund för Start).
Marie Dasler startade faktiskt, helgen efter sitt livs första sub tre-mara i London, men bröt efter drygt tio kilometer (som passerades på 43.27, som klart snabbast av K55:orna. Därmed blev hennes klubbkompis (i IF Start) Kajsa Rosdal bäst av länslöparna på damsidan med 3.30.05 (122:a totalt, med splittarna 1.37.37/1.52.26). Örebro AIK:s Karin Karlsson näst bästa länslöpare på 231:a plats med 3.40.41 (jag ber om ursäkt om jag missat någon högre upp, både på dam- och herrsidan – resultatlistorna från Stockholm är inte lättsökta).

Dagens verkliga kanontid sattes dock på halva distansen, hemma på Örebros gator, i Åstadsloppet. Martin Regborn, som förra helgen avslutade den internationella orienteringssäsongen med världscupfinalen i Italien hade form kvar i benen och krossade Mikael Abrahamssons 35 år gamla distriktsrekord på halvmaran med över en minut – trots att Regborn fick göra hela loppet solo (han vann över fyra minuter före kenyanen Zachariah Mogendi. Tiden? 1.05.09. Då ska man veta att Åsbroduon Mikael Abrahamsson (med tidigare distritksrekordet på 1.06.10) och Patrik Johansson (1.06.22 i samma veva i mitten av 80-talet) är de enda distriktslöparna genom tiderna som tidigare gått under 1.07. Bäst under 2000-talet var Linus Rosdal (som då tävlade för KFUM Örebro) med 1.07.46 2016. Och Regborns eget pers (från den enda tidigare halvmaran han fullföljt) låg på över 1.09 …
Hetaste duellen var på damsidan där Fanny Schulstad och Liduina van Sitteren låg tillsammans en bra bit, men till slut var Schulstad (som väntat) starkast och korsade mållinjen på 1.19.13 med van Sitteren 1.35 bakom. Eskilstunalöparen Josefine Johnsson (1.21.18) tog tredjeplatsen medan Kristalina Smårs var tredje bäst av länslöparna med 1.29.13. Resultat som gjorde att van Sitteren nu passerat Marie Dasler i långloppscupens sammandrag och tuffar på mot en ny totalseger.
På herrsidan tog Per Arvidsson (1.09.49) tredjeplatsen, som näst bästa länslöpare, och drygade därmed ut sin ledning i långloppscupen (han säkrar därmed en ny totalseger i långloppscupen om han tar en enda poäng på de fyra tävlingar som återstår – eller om Oskar Hansson, som är ende utmanare kvar, inte vinner samtliga). Dalalöparen Kim Andersson (1.11.56) blev fyra medan KFUM Örebros Tomas Bjurström (1.14.27) tog femteplatsen och därmed blev tredje bästa länslöpare.
KFUM Örebro-duon Ronja Lindgren Fjellner (37.43) och Axel Sandberg (33.07) vann tiokilometersdistansen medan Karlskogas Anna Ferletta (19.00) och Upsala IF:s Rasmus Ahlgren (15.32) vann femman. På den senare blev Marcus Lundin (17.56) bäste länslöpare med en sjundeplats.

Allt annat som hände på lördagen – och det var en del – får vi samla upp i morgon!

Dags för årets löparfest i Örebro – Schulstad, van Sitteren, Regborn och Sundström bland dem som väljer Åstadsloppet före Stockholm marathon

Det blev ju varken något riktigt Vårruset eller Blodomloppet i Örebro i år, så KFUM Örebros egna arrangemang Åstadsloppet kommer bli årets största löparfest på stadens gator, räknat i antalet löpare. Lördag smäller det, och banorna är vad jag förstår oförändrade jämfört med 2019 när loppet senast kunde genomföras. Alla klasserna (tävlingsklassen är halvmaraton, men det finns också tio- och femkilometersklasser och ett barnlopp som har nästan 250 föranmälda) har start strax utanför och mål inne i Tybbleundshallen, friidrottshallen uppe vid universitetet. De två längre klasserna springer upp mot stan och rundar Slottet, och halvmaran drar därefter en vända runt Rynningeviken (femkilometaren går på grusvägen bortåt Markaskogen och rundar sedan universitetet på vägen tillbaka). Utomsocknes Abraham Adhanom och Ida-Maria Nicklasson har banrekorden på 1.07.07 respektive 1.17.27 (vinnaren i loppet får 3 000 kronor, men slår man rekorden får man en bonus på en tusenlapp till), Örebro AIK:s egen Jonas Nilsson och Högbys Ellen Persson är regerande mästare.
Trots att tävlingen i år krockar med Stockholm marathon, som dessutom är SM i maraton, finns det en hel del vassa namn i startlistan.
På damsidan springer både Fanny Schulstad (pers på 1.18.51), Liduina van Sitteren (god för 1.17.46 i fjol, men inte riktigt i den formen just nu), formstarka militära femkmparen Siri Englund, långloppscupens tvåa Petra Hanaeus och Svensk klassiker-rekordhållaren Kristalina Smårs (som, vilket jag inte hade koll på, tävlar för Örebro AIK).
På herrsidan har jag tidigare skrivit om Martin Regborns start (han blev ju tvåa i loppet efter viss kontrovers 2017, på 1.09.01 i det som fortfarande är hans enda fullföljda halvmaraton – men har han bevarat sommarens löpform över världscupavslutningen så bör han ha mer i kroppen nu). Mot sig har han träningskompisen Tim Sundström, Kristinehamns Josef Snellman (tidigare rekordhållare på Bergslagsleden och god för 2.35 på maran), långloppscupens överlägsne ledare Per Arvidsson, formstarka trailkungen John Lundström och ett batteri av löpare i David Bergs, David Klassons, Oskar Hanssons, och Björn Engqvists klass.
Axel Sandberg och Julia Johnsson väljer tio kilometer, inga större namn verkar ha gått ned på fem. Barnen springer vid 11, fem kilometer går iväg 12.30 och de två längre klasserna vid 14.

Ekström hoppade av landslaget, tränar med Tjernousov, siktar mot OS: ”Inga hard feelings” (Och Anfält bekräftar start i Stockholm marathon)

I dag publicerade Längd.se en mycket intressant artikel om Klockhammarsonen och elitskidåkaren Axel Ekströms satsning, som jag själv hoppas kunna följa upp lokalt med eget snack (för na.se) inom närmaste tiden. Den innehöll två stora nyheter, utöver att han utan omsvep slog fast att han siktar på att ta en plats i OS-truppen i vinter. Dels att Ekström varit på höghöjdsläger i schweiziska Lenzerheide och där kört en hel del pass tillsammans med OS- och VM-medaljören Ilja Tjernousov, som håller på att byta nationalitet från Ryssland till Schweiz (han är sedan 2014 gift med schweiziska OS-silverskidskytten Selina Gasparin) och siktar på att köra OS för alplandet i vinter.
– Jag träffade på Ilja på stadion i Lenzerheide, han bor alldeles i närheten. Vi snackade lite och sedan blev det många träningspass tillsammans. Det var perfekt att ha honom som guide. Han kunde visa mig många fina rundor. Vi kunde träna på allt mellan 800 och 3 000 meter (över havet). Det finns också en fin anläggning med bra rullskidbana. Det är en mycket bra plats att träna på, säger Ekström till Längd.se.
I artikeln berättar han också att avsagt sig sin plats i det svenska utvecklings-/C-landslaget, vilket jag missat (en titt på Svenska skidförbundets hemsida ger vid handen att det var känt sedan tidigare, och att Trillevallens Olof Jonsson fått hans plats, men jag hade missat det).
– Efter att ha sett lägerprogrammet, som innebar en del krockar för min egen planering, så valde jag att satsa på egen hand. Jag kände att det var läge att göra min egen satsning. Det är dock inga hard feelings mot landslaget, säger Ekström i artikeln.
Men som sagt – jag hoppas kunna följa upp artikeln med en egen närmaste veckorna.
Kanske blir det läge redan efter helgen – då jag är ledig och iväg och springer – eftersom Ekström på Instagram avslöjar att han ska göra tidig smygpremiär på snö i det 4,5 kilometer långa loppet i Mora ski festival på lördag. 17 herrar och 13 damer finns på startlistan, däribland Calle Halfvarsson och Maja Dahlqvist som största namnen.

Det verkar som om det kan bli start för både den ene och den andre Berlinresenären i Stockholm marathon i helgen. Tidigare SM-bronsmedaljören Erik Anfält har bekräftat att han trots allt kommer att springa på lördag, i sin andra mara på 13 dagar, och baske mig om inte både Jonas Nilsson och Andreas Ingberg gör samma sak. Det kan bli ett riktigt kul lopp att följa, och TV4 sänder som vanligt.

Lech favorit till bästa länsplaceringen i Stockholm marathon – här är hela listan på starka namn (Örebro Hockey-ikonen Henrik Löwdahl debuterar!)

På lördag är det äntligen dags för Stockholm marathon igen (jag hade trott att det dessutom skulle gälla som distriktsmästerskap i år, precis som 2000–2007, men så verkar inte bli fallet – i varje fall har inte något kommunicerats av förbundet i frågan). Förra årets tävling blev ju inställd (det blev ett maraton-SM på Djurgården, bara för eliten, i stället – men nu har Stockholm marathon åter SM-status), och årets lopp blev flyttat från den vanliga placeringen i början av juni till den 9 oktober (allt på grund av pandemin). Och uppslutningen är finfin, vi snackar regerande svenska mästarna Carolina Wikström och Samuel Tsegay plus Charlotta Fougberg, Sanna Mustonen, Johanna Bäcklund, Johanna Salminen, Lisa Ring, Mustafa Mohamed, David Nilsson, Samuel Russom och många fler.
Det ska till en superskräll (eller en sen anmälan av typ Louise Wiker eller Fanny Schulstad) om inte Örebro AIK:s Erica Lech ska ta länets bästa placering. Hon har sitt pers från Stockholm (2.59.03 2016) men har sedan dess sänkt sitt halvmarapers från 1.24 till 1.18 och var förra helgen åtta i Lidingöloppet med 2.08.48 vilket indikerar möjligheter att sänka perset. Nämnda Schulstad och distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg står över för att i stället springa Valencia marathon i december, om jag förstått saken rätt, och fjolårsfemman Liduina van Sitteren väljer i stället Åstadsloppet som avgörs hemma i Örebro samma dag (precis som Schulstad).
På herrsidan är Örebro AIK-trion Erik Anfält, Jonas Nilsson och Andreas Ingberg – men vi får se hur många av dem som verkligen kommer till start. Det kommer bara att ha gått 13 dagar sedan Berlin marathon, där alla tre svarade för starka insatser, när startskottet ljuder i Stockholm vid elvatiden på lördag. 13 dagar för att ladda om för ett nytt maraton är kort för vem som helst, och speciellt för en tidigare skadedrabbad löpare som Anfält.
Utanför SM-startfältet (de springer, tillsammans med den utländska eliten, i nummerlappar med nummer 1–199) märks från länet Antje Wiksten, Mattias Nätterlund, Marie Dasler (kan hon verkligen komma till start sex dagar efter superperset i London i söndags?!), Martin Duberg, Ing Marie Johansson, Sören Forsberg, Anna-Karin Larsson, Björn Eriksson, Kajsa Rosdal, Jonatan Kandelin, Nathalie Karlsson och Fredrik Rådström. Några starka har jag säkert missat, det är svårt att ögna en så stor startlista.
Notera också att Örebro Hockeys gamle lagkapten Henrik Löwdahl, 40, gör maratondebut (eller ja, han startade 2018 men bröt då). Han har en personlig utmaning med klubbens press- och kommunikationsansvarige Ludwig Andersson (som har samma historik; startade 2019 men bröt) och jag vet att de båda trissat varandra att träna hårt. Andersson har helt lagt över favoritskapet på dieselloket Löwdahl, men vi får se hur det går. Startnummer 8 084 respektive 16 464 gäller för den som vill följa det hela direkt.

Englund försvarade andraplatsen i danska stortävlingen – och Andrea Svensson sprang hem 2 000 kronor i Norrköping

Siri Englund, den militära femkamparen som jag skrev ett reportage om förra veckan, blev precis som förra året tvåa bakom Ida Mathilde Steensgaard i Red Bull Conquer the castle, den något speciella hinderbanetävlingen med utslagsomgångar i borgmiljö vid Rosenholms slott utanför danska Århus. Några tider har jag inte sett, så jag vet inte hur mycket som skiljde. Kul också att Noraatleten Kristalina Smårs – hon som har den snabbaste totaltiden på en svensk klassiker under ett kalenderår (16 timmar, 2 minuter och 18 sekunder, från 2018) var en av de åtta som tog sig till final. Oklart vilken placering hon landade på, men i varje fall inte på topp tre. Smårs gjorde helt spontant sin allra första OCR-tävling för mindre än två månader sedan, i Torshälla, och har visat sig vara riktigt stark även i den disciplinen. Cimmie Wignell, som enligt folkbokföringen lämnat Örebro för Karlstad (men som alltjämt tävlar för KFUM Örebro i löpning), åkte ut i semifinal.

I Norrköping vann en annan topplöpare i OCR-grenen, Yoie Bohlin (från Åtvidaberg), hem Yxbacken extreme challenge – men länsintressant där var att Tisarens Andrea Svensson, som gjorde succéartad världscupdebut i Idre senast men inte fick förnyat förtroende i världscupfinalen i Italien i helgen, tog andraplatsen, knappt fyra minuter bakom erkänt uppförslöpningsstarka Bohlin. Tävlingen bestod av fem varv på en bana som gick uppför den branta slalombacken och nedför familjebacken, totalt 500 höjdmeter på sju kilometer (100 upp på 350 meters uppförsbacke, alltså snittlutning på drygt 28 procent), och Bohlin sprang på 39.06 (hade bara två herrar före sig) medan Svensson gick in på 42.55. Tävlingen hade, för löpartävlingar, ovanligt fina prispengar med 3 000 kronor till vinnarna och 2 000 till tvåorna.
Svensson kunde ju annars ha varit ett namn för helgens orienteringsskyttetävling i Hallsberg (lördag och söndag), som avgjordes med elektroniska vapen, eftersom hon ju har ett helt knippe junior-VM-medaljer i disciplinen. Men uppslutningen i seniorklasserna blev rätt sparsam, med totalt åtta startande (varav sju deltog båda dagarna). Täbys Robert Johansson och Dalregementets Karin Stenback vann.

Regborn världscupfyra i stafett, Dasler veteran-VM-femma på drömtid, Ahlsson tog karriärens störst (?!) seger och så gick det i Hostruset

Det blev andralaget för Martin Regborn och fjärdelaget för Ellinor Tjernlund och topp tio-placeringar för båda när världscupen i orientering i dag avslutades med mixedsprintstafett på gatorna i vykortsvackra italienska vintersportmeckat Cortina d’Ampezzo. Hanna Lundberg och Max Peter Bejmer såg till att Regborn fick gå ut som fyra, 24 sekunder bakom Schweiz (tio sekunder upp till trean, 22 bak till sexan) på sin tredjesträcka – och i mål var Regborn femma. däremellan hade Regborn passerat ett lag (ett mixat nationslag) och passerats av Storbritannien och framför allt Norge, där världscupvinnaren Kasper Harlem Fosser sprang ikapp 46 sekunder på täten (22 sekunder på Regborn) och gick ifrån med sex in till växling (35 ned till Regborn som i övrigt gick jämnt med de andra tätlagen och skickade ut Karolin Ohlsson som femma, 27 sekunder bakom Schweiz). Spurtkanonen Ohlsson jagade ned Storbritanniens Megan Carter Davies men fick ge sig mot världscuptvåan Simona Aebersold som fixade sista pallplatsen åt Schweiz.
”Sjabblade bort 20 sekunder direkt för att startpunkten var gömd, men bra lopp efter det”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava och tillägger: ”Mersmak på mer sprint nu till nästa år.” Då väntar tidernas första renodlade sprint-VM, i Danmark i slutet av juni.
Lina Strand, Jens Rönnols och Albin Ridefelt såg till att Tjernlund fick gå ut som åtta på sistasträckan, 1.14 bakom täten (och 39 sekunder bakom Regborns lag) och även om Tisaren-löparen tappade Finland så höll hon Sveriges tredjelag stånget och bärgade en niondeplats av 50 startande lag (41 kom i mål utan att ha stämplat bort sig).
I nationscupen räknas dock bara ett lag per land, och där fixade Sveriges förstalag (Tove Alexandersson, Isac von Krusenstierna, Emil Svensk och Sara Hagström) en andraplats bakom Norge, som räckte till totalsegern i världscupens nationscup, knappt tusen poäng före Schweiz (seger i söndagens stafett gav 2 000 poäng).

Jonathan Ahlsson tog karriärens största seger (möjligen näst efter guldet på kortdistans-SM tidigare i somras och det i JSM-guldet i tempo i fjol, men jag skulle nog ändå säga att den här viktorian slår högre) i karriären när han kom loss tillsammans med Victor Hillerström Rundh och sedan vann spurten i Nationaldagsloppet (Markimlinjet) över 155 kilometer (fem varv på en 31-kilometersrunda) i Vallentuna. Inget dumt sätt att avsluta en säsong med, och dessutom innebar vinsten att han klättrade upp på tredjeplatsen i Sverigecupens sammandrag där klubbkompisen (i Motala AIF, som Kumlabröderna Ahlsson numera tävlar för) Hugo Forssell redan säkrat titeln och där storebror Jacob Ahlsson (som ju vann Falkenloppet i går) trots en poängfri 20:e-plats på söndagen haffade andraplatsen. Tre gånger Motala AIF i topp alltså, och två Ahlsson-bröder bland de tre bästa svenska cyklisterna på nationell nivå 2021. Båda bröderna har gjort otroligt framsteg i år, kort sagt.

Förra helgen blev Erik Anfält bäste M45-löpare i Berlin och den här söndagen följde IF Starts Marie Dasler upp med en femteplats i K50-klassen i veteran-VM (åtminstone kallar arrangörerna det för veteran-VM, men jag är inte på det klara med om det är officiellt sanktionerat från veteranfriidrottens centralorganisation) som avgjordes i samband med London marathon. Men framför allt sprang hon, 53 år gammal och med otaliga löptävlingar i kroppen, hem ett nytt personligt rekord med över tio minuters marginal och gick under drömgränsen tre timmar med marginal: 2.58.04. 1.27.14 på första halvan, 1.30.50 på andra är en fin splitt. och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.
Även Dasler sambo Fredrik Hartman persade, om än med sekunder i stället för minuter, och gick i mål på 3.03.12. De båda sprang ihop i drygt 30 kilometer, men sista svåra milen fick Hartman släppa och tappade alltså drygt fem minuter (och missade första sub-tre-maran med drygt tre). Han var inte inkvalad till veteran-VM-klassen i M50 (det var inte öppen anmälan utan fanns strikta kvaltider).

Liduina van Sitteren följde upp segern i tiokilometerstävlingen Kretsloppet i Borås i går med en överlägsen seger i hälften så långa Hostruset, den 14:e av säsongens 19 deltävlingar i långloppscupen, på Väster i Örebro på söndagen. I går snittade hon 3.39 per kilometer för 36.12, i dag 3.33 för 17.48. Segermarginalen blev just under 1,5 minuter till klubbkompisen (i Örebro AIK) Tuva Svedin (19.11) på andraplatsen och ytterligare 21 sekunder till Kumlas Åsa Höög på tredje (19.32). Även Elin Vinblad (19.43) gick under 20 minuter, men den större vinnare var Petra Hanaeus som med sin femteplats på 20.04 förstärkte därmed sin pallplats i cupens sammandrag. Sex friska poäng till van Sitteren samtidigt som totalledaren Dasler alltså valde London marathon. Det gör att van Sitteren nu bara är tre poäng bakom (Dasler har räknat nio lopp, van Sitteren sju). Fem tävlingar återstår, och terräng-DM-helgen lär bli avgörande.
På herrsidan gjorde Tim Sundström en nu för tiden sällsynt start och vann sekunden före Per Arvidsson – på 15.49 respektive 15.50. 22-årige Rasmus Ahlgren från Uppsala tog tredjeplatsen på 16.02, medan Hällefors Simon Sveder blev tredje länslöpare på 16.29 (sekunden före Mattias Nätterlund). Även Fredrik Johnsson (16.46), Erik Jansson (16.51), Elias Zika (16.51), Jacob Halvarsson (16.53) och Martin Duberg (16.54) gick under 17 minuter i ett lopp med bra toppbredd och 18 man på 18 blankt eller bättre. Arvidsson låser snart in cupförsvaret i kassaskåp och toppar nu med 22 poängs marginal med 34 kvar att springa om (för tvåan Oskar Hansson i praktiken 32 poäng).

I går deltog länets (”länets”?) förmodligen snabbaste löpare den här säsongen (i varje fall den som besitter högst placering på någon svensk årsbästalista) Linus Rosdal i en tävling på hemmaplan – nämligen den av hans storasyster Kajsa Rosdal anordnade och mysigt småskaliga arrangemang Kajsas trail (Blänkabackens trail) i naturreservatet strax öster om Örebro. Jag såg en resultatlista fladdra förbi med Linus och Lotta Lennartsson på topplaceringarna och idel ädel traillöparadel där bakom, men nu kan jag för mitt liv inte återfinna i nätets skrymslen.

Notera också att Louise Wiker sprang in som tvåa i Hässelbyloppet (hon springer ju för klubben Hässelby sedan många år, även om hon ursprungligen kommer från Hällefors) på 35.38. Det var hennes näst bästa tid på landsvägsmilen i år (på sex försök), och knappt 1,5 minuter bakom segrande 17-åringen Tilda Månsson, Fredrikshofs FIF.

Ungefär lika småskaligt var den femte upplagan av mountainbiketräningstävlingen Svartåtrampen som avgjordes på den nyskyltade mountainbikeleden Sirsjön runt (med lite tillägg för att komma upp i 21 kilometer och få ett bra start- och målområde med hamburgergrill) som avgjordes på söndagsmorgonen. Karlskogas Per Melin vann på 1.05.33 (Stefan Almstedt hade sannolikt vunnit med ett par minuter om han inte punkterat), men största utropstecknet var Elisabeth Bjurenhed som blev totaltvåa, bara 27 sekunder efter, och därmed var snabbaste dam med nästan 23 minuters marginal.

Tyngre dag för Regborn i världscupfinalen: ”Högst mediokert lopp” (och dubbla dubbelsegrar till länscyklisterna)

Martin Regborn lyckades inte följa upp femteplatsen – där han var bäste svensk – i långdistansen tillika världscupcomebacken i torsdags med en ny topplaceringen i medeldistansen som avslutade den individuella världscupsäsongen i dag. Regborn tappade lite här och lite där och var nästan fyra minuter bakom norrmannen Kasper Harlem Fosser, som precis som senast var överlägsen (1.25 före ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz som var tvåa i dag igen, och Regborn var mindre än två minuter från pallen) och därmed säkrade totalsegern i världscupen. Regborn hade fem svenskar före sig, vara fyra inom en minut och sex placeringar. Albin Ridefelt var klart bäst av svenskarna med en fjärdeplats, 2.07 från täten men 1.42 före Regborn.
”Högst mediokert lopp, inga egentliga bommar men fick aldrig något riktigt flyt och gick helt enkelt för långsamt att orientera”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava.
damsidan gjorde Tisarens Ellinor Tjernlund, som hade det tufft i torsdags, en riktigt fin första halva av tävlingen och var 25:a så långt, fyra minuter från täten, men tappade drygt sju minuter och 26 placeringar på andra halvan och slutade 51:a – som sexa av nio svenskar. Tove Alexandersson vann med 23 sekunders marginal till Simona Aebersold, som hon behövde ha bakom sig för att säkra sjunde raka totaltiteln.
Ingen länslöpare har deltagit i fler än en av årets tre världscuptävlingar, så totalplaceringarna säger egentligen inget. Men Regborn blev 28:a, Andrea Svensson 35:a, Lilian Forsgren och Jonatan Gustafsson båda 76:a och Ellinor Tjernlund 94:a (93 tog poäng, så alla som ställt upp i världscupen utan att ta poäng blev klassificerade där bakom).
I morgon avslutas världscupsäsongen definitivt med en mixedsprintstafett dit lagen ännu inte tillkännagivits.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh har ju i mångt och mycket krossat motståndet i de svenska mountainbiketävlingarna i år, och avslutade på snyggast tänkbara sätt genom att bli etta och tvåa i Lidingöloppet mtb. tillsammans med tre andra cyklister kom de loss i täten på den 30-kilometersslinga som man normalt springer, och i mål noterades de för samma sekund men med Wengelin före. Axels lillebror Vilgot Lindh, som inte har någon Örebrokoppling, blev trea, sekunden bakom.

Samma succé gjorde Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i säsongens näst sista tävling (den sista är finalen i Sverigecupen, Nationaldagsloppet i morgon), det tio mil långa Falkenloppet i Nynäshamn. Jacob kom loss i tät och vann sju sekunder före en mindre grupp där Jonathan spurtade in som tvåa.

Jag skrev ju för några dagar sedan att jag inte hittat Liduina van Sitteren i någon startlista inför helgen – och det är högst ovanligt när det gäller Örebro AIK-löparen. Men i dag dök hon upp i tiokilometers-landsvägsloppet Kretsloppet i Borås och sprang hem segern på 36.12, fyra sekunder före Hälles Michelle Schnellbacher. Vi får se om hon också kastar in en efteranmälan till Hostruset hemma i Örebro i morgon.
Petra Hanaeus (20.37) och Maria Nagle (21.51) värmde upp inför den tävlingen med Örebro parkrun och var förstås snabbast, liksom Niklas Hasselwander (18.46) och Rihards Darzins (19.10) på herrsidan.

Sanktionstiden har gått ut – här är hela listan på långloppen i länet 2022: De byter datum, de krockar – och de saknas i listan

Vid midnatt gick tiden för att ansöka om sanktion, till normal uppgift, för friidrottstävlingar (och därmed även långlopp som vill ha sanktion av Svenska friidrottsförbundet) 2022 ut. Det innebär inte att det är för sent att ansöka om sanktion, men att det från och med nu sker till förhöjd avgift, vilket gör att de flesta passade på senast i går, och att vi därmed redan i dag kan se hur tävlingskalendern artar sig nästa år. Vi tar det från början (men för er som inte orkar läsa hela vägen så är huvuddragen att programmet är väldigt likt årets, att inga nya tävlingar tillkommit – men att några bytt datum och att ett helt gäng inte sökt sanktion än).
Nora marathon öppnar, precis som det skulle gjort i år (tävlingen blev coronainställd), löparsäsongen och avgörs den tredje lördagen i mars (19 mars). Förmodligen blir det även nästa år DM och veteran-DM eftersom det är enda tävlingen på maratondistans som sökt dispens..
Varvetmilen, seedningsloppet till Göteborgsvarvet som är tio kilometer långt och avgörs på Väster i Örebro, går dagen därpå.
Startmilen, som traditionellt inlett långloppscupen (men nu är tvåa efter Nora marathon), ligger en vecka tidigare än i år (lördag 2 april i stället för 10 april). Startmilen presenterade en ny bana (precis som tidigare vid universitet, men med en annan sträckning) inför 2020 års upplaga (som skulle varit loppets 35:e), men både i fjol och i år blev tävlingen inställd.
Örebro AIK halvmaraton, som går på en tvåvarvsbana på Väster, ligger kvar på tredje onsdagen i april (20 april).
Terrängloppet Wadköpingslöpet, som går på en bana med start och mål vid Karlslunds motionscentral, har flytta från september och bytt helg mot veckodag och kommer 2022 att arrangeras torsdagen den 21 april.
Gubbracet och Vårruset brukar ju byta plats med varandra 2022 avgörs herrtävlingen på onsdagen 4 maj medan Vårruset – som tillsammans med Blodomloppet är årets största löpartävling, deltagarmässigt sett – går dagen där, på torsdagen den 5 maj. Båda loppen går på samma femkilometersbana med start och mål vid Gustavsvik.
Blodomloppet, som blivit inställt två år i rad, ligger i år kvar på sitt nya datum (som ännu aldrig använts): Tredje torsdagen i maj (19 maj). Tävlingen, som lokalt arrangeras av IF Start (Vårruset styrs av KFUM Örebro), går på en milbana på Väster, med start och mål på Trängens IP.
Vintrosaloppet, femkilometersloppet som inleds med en rejäl nedförsbacke, går som vanligt på Kristi himmelsfärds-torsdagen (den 26 maj).
Fjugestaloppet har flyttat en vecka (från sista onsdagen i maj till första i juni, från vecka 21 till 22). Femkilometersloppet avgörs den 1 juni.
Det nio kilometer långa Lindesjönloppet, som går just runt Lindesjön med start och mål i Lindesberg, löps som vanligt på nationaldagen, den 6 juni.
Miltävlingen Fröviloppet, som går på gator och elljusspår, fortsätter den tredje lördagen i juni (18 juni).
Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap på tio kilometer, som går fram och tillbaka på den platta och raka banvallen mot Garphyttan och som i år sökte dispens för första gången, ligger kvar på tredje tisdagen i juni (21 juni).
Svartåloppet, det drygt 14 kilometer långa terrängloppet, går som alltid den andra lördagen i augusti (den 13 augusti) medan Stripastafetten ligger kvar på andra helgen i augusti vilket gör att det 2022 hamnar på samma dag som Svartåloppet (mot i år veckan efter).
Östansjöloppet, milloppet i terrängspåret där man startar två och två med intervall, är kvar på sista lördagen i augusti (den 27 augusti).
Klassiska halvmaratonloppet Norasjön runt är kvar på andra lördagen i september (den 10 september) och krockar därmed inte med Kilsbergen trailrun som flyttat till första lördagen.
Hostruset, femkilometersloppet på Väster som går nu på söndag, avgörs även nästa år den första söndagen i oktober (den 2 oktober).
Och halvmaran Åstadsloppet avgörs precis som i år lördagen därpå (den 8 oktober).
Kilsbergsleden, den drygt 14 kilometer långa tävlingen, på den längsta slingan i Karlslundsspåret, avgörs som vanligt den första lördagen i november (5 november).
Sex kilometer långa stigloppet Markanatten trailrun, avgörs precis som i år lördagen därpå (12 november).
Och Sylvesterloppet, det drygt millånga landsvägsloppet i Nora, har förstås bara en möjlig dag – nyårsafton (31 december).
Vad saknas i listan? Jo, jämfört med i år de båda långa trailtävlingarna Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra. Klassiska långloppscupstävlingarna Wedevågsloppet, Hälleforsterrängen, Dalenrundan, Tarstaborgsrundan, Kumla stadslopp och Lucialoppet. Sydnärketävlingarna Rallarrundan och Semesterhalvmaran (med Sommarmilen). Och trailtävlingarna Gallaberget trailrun och Rusakulan vertikal. Men det betyder alltså inte att de inte kommer att bli av, bara att arrangörerna kommer få betala förhöjd avgift.
Kvar att placera in är distriktsmästerskapen (de som inte går som en del av andra tävlingar – normalt maraton och halvmaraton – alltså; 5 000 meter, 10 000 meter, kort terräng och lång terräng).
Sedan kan man också ordna tävlingar utan att blanda in Svenska friidrottsförbundet, och det gör till exempel AH Event med Kilsbergen trailrun (som redan öppnat anmälan till sitt lopp den 3 september 2022), Zinkgruvans IF med Run of mine,  114sport (Udda ultra) med sina backyardtävlingar och långlopp, Trailmakaren med Dovra trail och Talludden trail, folket som står bakom Silverleden på en dag och 3TU 100+, Rickard Ahlberg med sina extremtävlingar i Kilsbergen, jag själv med Porla Brunnsloppet, med flera.

I morgon är det dags att bänka sig framför SVT (sändningsstart 12.30, på den här länken) för att spana in Martin Regborn och Ellinor Tjernlund i världscupfinalen i Italien, det allra sista individuella loppet i världscupen (där fokus förstås kommer vara på om Tove Alexandersson fixar sjunde raka totala världscupsegern). Regborn går ut som nummer 88 av 114 herrar, vid 13.47. Tjernlund går ut 12.36, som nummer tio av 100 damer (Alexandersson startar sist, två minuter efter konkurrenten Simona Aebersold).