1 359 drar till Göteborg – då åker jag till Stockholm

Förutom Vårruset, Blodomloppet och, med liten marginal, Grabbhalvan och Åstadsloppet. Det är de lokala loppen (och Grabbhalvan, Vårruset och Blodomloppet är väl mer ”lokala” än lokala) som lockar fler deltagare än Göteborgsvarvet, om vi räknar länslöpare. I helgen kutar 1 271 länslöpare (om man ska våga tro Göteborgsvarvets egna sökfunktion i anmälningslistan) till Göteborg för att springa de 21 098 meterna (räknar man även in de kortare varianterna under den nästan veckolånga löpfesten blir det 1 359 deltagare från länet). Inga av de riktiga toppnamnen är dock anmälda, så den lokala täten lär bestå av topp 100-kandidater som Hällefors Simon Sveder, Örebro AIK:s Andréas Ingberg och Mokhtar Bennis, Kopparbergs Elin-Marie Lönnström och orienteraren Rebecka Nylin.

Det är förstås svinkul med lokala löpare i de stora loppen, och jag förstår att folk tycker det är kul att åka till en folkfest och kuta (jag gör det själv emellanåt). Men visst hade man hoppats att det skulle spilla över lite mer på de lokala lagen, som ofta dras med krympande startfält och svårigheter att få ihop arrangemangen. Så gärna ett rejält Göteborgsvarv – men varför inte en ÖAIK halvmaraton eller Hjulsjöjoggen först? Support your local race, typ.

Själv ska jag göra båda i helgen. Stockholms brantaste på lördag, Vulkanloppet på söndag. Kontrasten kunde knappast vara större. Stockholms brantaste försöker vara en modernt, söderhippt, och locka allt från elit till nybörjare att kuta tre gånger uppför Hammarbybacken. Vulkanloppet är Degerforskorpens cykeltävling som i år körs för 43:e gången, där startavgiften kostar 120 kronor, där det är fri starttid, hembakt i servicedepåerna och limpmacka och kaffe efter målgång. Efter att loppet kom med i Degerforsklassikern har det fått ett uppsving, och senaste åren haft 40–50 deltagare mot ungefär hälften de tynande åren dessförinnan.

Mina mål? Tja, i Stockholm vore det kul att förbättra fjolårstiden 19.53, men jag hade tränat betydligt mer (löpning) och betydlig mer specifikt (uppför) då, så det känns i det närmaste ogörbart. Under 21 är troligen bra med nuvarande fysiska konstitution. I Vulkanloppet trampade jag in på 3.09.18 i fjol (snitt 24,8 över 78,37 kilometer enligt gps:en), på min svågers gamla 80-talsracer. Med nya racerhojen borde det gå att slipa avsevärt på den tiden, oavsett form. Under tre timmar är inte alls orimligt.

Säsongen hittills:

Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm

Webb-tv: Gerdevåg-Kemppi 3-1

Jag vet inte hur mycket prestige det är emellan KFUM Örebros Josefin Gerdevåg och Örebro AIK:s Mikaela Kemppi, men jag vet att de båda långloppsessen i varje fall är bra på att sporra och sparra varandra till framgångar. Som i Frankfurt i höstas. Då skiljde sex sekunder mellan Kemppi, som tog distriktsrekordet, och Gerdevåg, som var precis bakom. Förmodligen var det exakt de sex sekunderna som spillde över när landslagledare Stefan Olsson i går var tvungen att välja bara en av dem till den sjätte och sista platsen i svenska truppen till maratonlandskampen nästa helg. Kanske vägde det också in att Stockholm marathon redan låg i Kemppis planering, men inte i Gerdevågs (jag vara spekulerar fritt här).

Hur som helst möttes de båda i Vårruset i kväll, över en betydligt kortare distans förvisso, men man kan ändå ant att det handlade om i varje fall en liten dos prestige med tanke på att Gerdevåg bara dagen innan blivit ratad till Kemppis fördel. Så, med det i ryggen gick Josefin ut och sopade hem tävlingen med hela 18 sekunders marginal, gick i mål på 17.36. Kemppi tvåa på 17.54 (en hyfsad utveckling mot i fjol, då Kemppi vann på 18.02 före Gerdevåg på 18.15, de här löparna utvecklas hela tiden). Trean Erica Lech, Örebro AIK, distanserad med nästan 1,5 minuter. Hela resultatlistan här!

Gerdevågs seger innebar också den tredje raka i inbördes möten mot Kemppi (efter Kumla stadslopp och Kungsholmen runt), och totalt 3-1 den här säsongen (Kemppi inledde starkt på Startmilen).

Video: Pelle Strandman

Nya landslagslöparen på Örebros gator i kväll

I går fick hon beskedet från landslagsledare Stefan Olsson. I genrepar Mikaela Kemppi inför karriärens första landslagsuppdrag på gatorna hemma i Örebro. I sms till Konditionsbloggen bekräftar Kemppi att hon kommer till start 19.00 i kväll. ”Sista hårda träningspasset inför maran”, skriver Kemppi.
I fjol vann hon tävlingen på 18.02, 13 sekunder snabbare än Josefin Gerdevåg. Gerdevåg och fjolårsfyran Erika Bergentz laddar som bekant inför helgens klubb-SM-kval, och får väl ses som tveksamt startande i kväll även om jag inte sett någon startlista (Vårruset presenterar väl ingen sådan?).
Hur som helst läge att ta sig ut på gatorna för att få se Örebros senaste landslagslöpare, förstås.

Kemppi, 42, och Anfält, 39, klara för landslagsdebut

En nyhet jag snappade upp via tips sent i kväll, och som finns bekräftad på en undersida på Svenska friidrottsförbundets hemsida: Örebroarna Mikaela Kemppi och Erik Anfält är båda uttagna till svenska landslaget i maratonlandskampen som avgörs i samband med Stockholm marathon nästa helg. Båda har gjort grymma prestationer senaste tiden, så inget konstigt med det (Anfälts 2.27.02 i Kiel är det tredje snabbast en svensk kubbat över 42 195 meter i år, och hade räckt till en sjundeplats på årsbästalistan i fjol; Kemppis 2.45.43 från i fjol hade räckt till en tredjeplats på årets lista, och hon har persta på halvmaran och sett starkare än någonsin ut i år – den ende som kunnat hota henne om den här landslagsplatsen är väl Josefin Gerdevåg, kan man tänka [”platsen stod mellan mig och Mikaela, och dom valde Mikaela” bekräftar Gerdevåg på twitter]).
Mer spektakulärt då med deras ålder – och att de faktiskt är landslagsdebutanter. Kemppi har hunnit fylla 42 i vår, Anfält 39, och ingen av dem har tidigare varit med i ett svenskt landslag. Tämligen remarkabelt. Tittar man på andra stora sporter så är fotbollsspelaren Gunnar Casparsson med sina 33 år vid första landskampen den äldsta A-landslagsdebutanten i blågult och hockeyspelaren Johan Åkermans 34 år är hockeyns och Tre Kronors motsvarande rekord. Evy Palm, undrar ni, för en lite mer relevant jämförelse. Tja, hon var faktiskt äldre än Anfält (några månader) men nästa tre år yngre än Kemppi vid sin debut, VM i Helsingfors 1983.
Anfält är en av de sex ursprungligen uttagna till herrtruppen medan Mikaela Kemppi (och orienteraren Lena Eliasson) fick sin plats så sent som i dag, tisdag, efter återbud från Hälleforslöparen Louise Wiker (som själv berättar om det beslutet, samt om det misslyckade loppet i Prag, på sin blogg) och Hälles Annelie Johansson. Truppen består nu av Kemppi, Eliasson, superstjärnan Isabellah Andersson, Charlotte Karlsson, Frida Lundén, Anfält, Fredrik Johansson, Patrik Engström, Andreas McConville och Anders Fransson (efter åtbud från Daniel Woldu). Danmark, FInland, Island och Norge står för motståndet i landskampen, och varje land får ställa upp med sex löpare där de fem bästa tiderna räknas. Allt inom ramen för Stockholm marathons vanliga tävling.
Mycket mer inför maran när den närmare sig, förstås!

Webb-tv: Se början av konungens återkomst

Ja, kungen av Grabbhalvan, alltså. Per Sjögren och 1 092 andra tog sig i kväll runt de fem kilometerna på den nya bansträckningen.
Sjögren tog sin sjunde seger i tävlingen, men den första sedan 2012, med nio sekunders marginal till klubbkompisen Martin Regborn, som bara timmar tidigare fått beskedet att han tagits tillbaka till värmen i orienteringslandslaget. 15.40 på Sjögren, 15.49 på Regborn. Hallsbergs Oskar Andrén, förstaårssenior med juniorlandslagsmeriter i orientering, plockade ned fyra år yngre Hälleforslöparen Haben Kidane med fyra sekunders marginal i kampen om tredjeplatsen, medan femman Daniel Attås, ytterligare en orienterare, hade ett glapp på 17 sekunder upp till fjärdeplatsen. Längre ned på topp 20 fanns välbekanta (för bloggens läsare) namn som Simon Sveder, Abshir Aweys, Fredrik Rådström, William Fransson, Bob Impola och Jonas Rosengren.
VM-domaren Mathias Klasenius? Jodå, han klarade sitt sub-20-mål med marginal, gick in på finfina 18.55 vilket gav en respektabel 59:e-plats. Det andra målet klarade han också, att klå sin 14-årige son Marcus. Men där var det tajtare – Klasenius junior var nämligen bara 19 sekunder bakom på 19.14.
Hela resultatlistan här!

Film: David Hellsing

Regborn får chansen trots allt

En dålig helg i Dalarna kunde ha förstört en hel säsong. Men Martin Regborn kan andas ut. Orienteringens förbundskapten Håkan Carlsson ger Örebrolöparen chans till revansch när världscupen i Halden och Lysekil i början av juni, i sprint och sprintstafett. Förra året fick Regborn en liknande bonuschans (då efter skada, nu efter underprestation) och tog den. Via en stark världscupinsats i Finland knep han en reservplats i VM-truppen och i slutändan fick han chansen att springa ett av de mest spektakulära orienteringslopp som arrangerats: VM-sprinten i Venedig. Med en 15:e-plats som resultat.

Långdistansspecialisten Filip Dahlgren får springa just långdistans i världscupen, och gör upp om sista platsen/platserna i VM-truppen bakom ett par givna namn (återkommer kring det resonemanget när tävlingen närmar sig). Upprepar han topprestationen från i söndags kommer han ta en VM-plats, var så säker.

Lilian Forsgren har längst väg till VM då konkurrensen är ännu mer mördande på damsidan, och då hon inte ges chans på medeldistans där Sverige har en extraplats. Men Hallsbergs EM-silvermedaljör får chansen både på sprint- och långdistans i världscupen, vilket visar ett allroundkunnande som gör henne väldigt användbar som reserv i en VM-trupp. Ska hon ta en ordinarie plats krävs en riktig superprestation.

Nu laddar vi för Grabbhalvan. Stalltipset är att sexfaldige segraren Per Sjögren (”Kungen av Grabbhalvan”) blir svårslagen i kväll, men vi får väl se vilka motståndare som dyker upp. NA:s man på plats, David ”Greven” Hellsing, har lovat att bjuda bloggen på en videosnutt från målgången ”om han kommer ihåg”. Hoppas på det!

VM-domaren i Grabbhalvan i kväll: "Målet gå under 20"

Per Sjögren är ju kungen av Grabbhalvan, med sex segrar och banrekord (även om han fått abdikera från tronen de två senaste åren; Martin Regborn är ju regerande mästare). Men i stjärnstatus får alla böja sig när det i kväll är dags för årets upplaga av femkilometerslopp. För Mathias Klasenius, 40. I somras dömde han fotbolls-VM i Brasilien och så sent som förra veckan sprang han på linjen i Champione lague-semifinalen mellan Real Madrid och Juventus på Santiago Bernabéu-stadion. Och det där kutandet upp och ned längs sidlinjen har uppenbarligen gett utdelning (eller om det är tvärtom), för Klasenius är inte alls en oäven löpare (och orienterare; faktum är att han skulle ha sprungit O-ringen förra sommaren, men fick lämna sent återbud). I kväll mäter han alltså krafterna med de bästa femkilometerkubbarna, och målet är relativt högt ställt.
– Målsättningen får i första hand bli att komma i mål strax under 20 minuter och i andra hand att komma före min 13-åriga son. En bra dag fixar jag båda de målen. Det är första gången på tio år som jag ställer upp i en löpartävling. Pirrigt, säger Klasenius till Konditionsbloggen.

Fahlin om succén: "Glad att jag lyckats spela en bra roll"

Nu har jag fått tag i Emilia Fahlin, som startade resan till Europa direkt efter succétävlingen i världscupen i söndags och därför inte kunde höra av sig förrän morgonen därpå. Bättre sent än aldrig, tycker bloggen!
Så här berättar Fahlin om hur hon var med och hjälpte lagkompisen Giorgia Bronzini till segern i Tour of Chongming islands world cup:

– Tävlingen bjöd inte på några större överraskningar än väntat, det brukar bli klungspurt och så var det i år också, kontrollerat speciellt av Hitec som hade Kirsten Wild som största favoriten. Vi hade en mer öppen spurttaktik då vin te hade lyckats få till någon vinst dagarna innan, och lyckades äntligen få hem segern när Giorgia var först över linjen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur summerar du veckan som helhet?
– Världscupen var vårt stora mål och vi såg touren som ett test av hur vi skulle kunna världscuptävlingen. Så det var enorm glädje i laget efter att vi vann det viktiga racet! Annars har det varit en bra vecka med superbra lagkörning och övning på spurttåg, och jag är glad att jag lyckats vara med och spela en bra roll i dessa. Det är inte alltid lätt att vara uppe och framme i spurtkaoset, speciellt inte på en så ”lätt” bana som i Kina då det är så platt och snabbt.
Vad händer nu?
Det är tillbaka till Europa nu och nästa två tävlingar för mig blir i franska Plumelec 29 och 30 maj (La Classique Morbihan respektive Grand Prix de Plumelec-Morbihan Dames, två tiomilslopp på 1.2-nivå, den tredje nivån i internationell cykling under världscuploppen 1.1-loppen).. Sedan bär det av på ännu en lång resa mot Philadelphia och nästa världscup den 7 juni.

Förbundskaptenen: "Kanon att se Filip så bra"

Det var inte bara Konditionsbloggen som lyfte på ögonbrynen åt Filip Dahlgren succé i går. Det gjorde även förbundskaptenen Håkan Carlsson, från Örebro. Men han kunde ändå inte på rak arm ge besked om Garphyttelöparen får en av åtta svenska platser till världscuplångdistansen i Halden den 3 juni.

– Det var kanon att se Filip springa så bra med tanke på vilken strulig vinter han haft, jättehärligt. Jag såg redan på Tiomila förra helgen att han hade bra form, och nu gjorde han en ännu bättre prestation. Men jag ska analysera alla resultat innan jag meddelar truppen på tisdag, riktigt grotta ned mig i resultaten för att det göra en så bra bedömning som möjligt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka parametrar väger du in när du tar ut laget?
– Det är dels internationella meriter de senaste åren, dels de som gjort riktiga topprestationer under helgen och så kommer jag snegla lite på totala världscupen (det har ju redan avgjorts tre lopp, i Tasmanien i januari), och sedan är det ett pussel att läggas för att få ihop en bra trupp totalt sett. Så det är många delar som ska vägas samman. Vi har åtta platser på varje distans, så truppen kommer att bli från åtta herrar och åtta damer och uppåt. Troligen blir det över tio på båda sidorna, eftersom alla inte springer alla distanser. Men om det blir tio, tolv eller tretton herrar och damer kan jag inte säga nu.
Vad säger du om Lilian Forsgren?
– Hon visade verkligen hög klass i sprinten i torsdags, det var kul att se. Jag har inte hunnit prata så mycket med henne efter långdistansen, så jag vet inte hur hon värderar det. Men hon var med högt uppe och har presterat bra i förhållande till de duktiga utländska löparna som varit här. Nivån har varit hög.
Martin Regborn hade en tung helg, är hans landslagschans körd nu?
– Jag vill kolla mer innan jag uttalar mig. Även om han inte riktigt gjort sig själv rättvisa under de här tre tävlingarna så vet jag att han har mer att ge. Vi får se på tisdag när jag lagt det här pusslet.
Är VM-chansen helt körd för de som inte kommer med i världscuptruppen?
– Så är det, om det inte är någon av löparna som verkligen presterat internationellt so måste stå över världscupen på grund av skada eller så. Men utgångspunkten för att kvala in i VM-laget är att man ska springa världscupen. Det är den tävlingen, plus den här helgens resultat, som jag kommer väga samman när jag tar ut VM-truppen.

Gerdevåg om andra SM-bronset: "Första var många gånger större"

Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.

 

Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3x1 500 meter.  Foto: Mikael Kroon
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon

Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.

 

Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.

– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det.
Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.

Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.

Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.