I morgon springer Erika för medaljer

När försöken på 800 meter avgjordes vid veteran-inhomus-EM i polska Torun i förmiddags var det direkt in i elden för KFUM Örebros bidrag Erika Bergentz och Jonas Rosengren.

För Erika, i D40-klassen, var det mest formalia. Nio av tio anmälda skulle vidare till final, och farten verkar ha blivit därefter. Erika låg med i tät, tassade i mål på en andraplats i sitt heat på 2.30,40 med ett välavvägt ned till den fjärdeplats som skulle undvikas. Det kommer förstås bli ett helt annat lopp, och ett helt annat tempo, när finalen avgörs klockan 19.40 i morgon kväll.

I H40 var det betydligt tuffare bandage. Bara nio av 20 löpare till final och bara en direktplats per heat, och med Rosengrens svårt sjukdomsstörda uppladdning blev det övermäktigt. Rosengren var femma i sitt heat, slagen med över fyra sekunder, och 13:e man totalt, 1,44 sekunder från att gå vidare på tid. Han får i stället ladda om för fredagens direktfinal på 1 500 meter.

Supersuccé efter centimeterdrama: ”Helt otroligt skönt”

Resultatrapporteringen från Hammarö tredagars i helgen var ju minst sagt bristfällig (ja, de har fortfarande inte fått ut något från varken tredje eller fjärde etappen på sin hemsida), men nu har jag i varje fall fått resultaten för Adam Axelsson. Och vi snackar rejäl succé – med centimeterstor marginal.

18-åringen från Kumla dundrade till med en totalseger i den fyra etapper långa tredagarstävlingen utanför Karlstad. Hans första tävling för Örebrocyklisterna och dessutom den första i seniorklass för Axelsson.
Axelsson ledde ju efter dubbla tredjeplatser på de två första etapperna, och öppnade extremt offensivt på den tredje, ett GP-lopp med fem spurtpriser och bonussekunder i mål.
”Vi var 62 startande och jag attackerade direkt för att sätta fart på loppet från start. Det var bonusspurter vartannat varv där de delades ut fem respektive tre sekunder till ettan och tvåan, och jag vann de två första spurterna och tog tio bonussekunder”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.
Axelsson fortsätter: ”Men sedan sattes jag under stor press genom hela loppet, och var inte tillräckligt kall utan gjorde alldeles för mycket jobb i klungan. Så jag tog inga fler bonussekunder de tre sista spurterna. När det var dags för målgång kände jag mig ganska sliten, och när spurten skulle dras igång och jag reste mig fick jag kramp i båda benen, så det var bar att sätta sig ner och rulla i mål på 10:e-15:e plats.”
Tröttheten gjorde att Axelsson tappade totalledningen, åkte ned på andraplatsen, men fortfarande var mindre än 15 sekunder från täten. Något som innebar att en topp tre-placering på söndagens avslutande linjelopp över tio mil, samtidigt som han hade den nya totalledaren bakom sig, skulle ge nog med bonussekunder för att säkra totalsegern. Det blev en nervig väg mot framgång för Kumlakillen.
”Loppet präglades av en hel del utbrytningar och för min del gällde det att värdera varje attack så att jag inte körde helt slut på mig. Min förhoppning var att klungan skulle vara samlad och att det skulle bli en klungspurt som avgjorde etappen, och den gick in. Klungan var samlad inför avgörandet, och jag hade en bra position men kom fram lite för tidigt, så jag satsade på en långspurt och hade ledningen länge in på upploppet. Två man lyckades ta sig förbi de sista meterna, men jag lyckades hålla undan till tredjeplatsen med några futtiga centimeter vilket betydde att jag tog totalsegern”, skriver Axelsson.
Och om känslorna: ”En helt otroligt skön känsla att kunna vinna tävlingen totalt för min nya klubb!”
Dags att gå direkt från ordinarie seniorklass till elitklass? ”Nja, får se. Det blir i alla fall Skandis GP i Uppsala den 10 maj härnäst.”

Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats.  Foto: Valentin Baat Forssell
Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats. Foto: Valentin Baat Forssell

Dahlgrens succécomeback – och Olausson grymma tid

Han skippade säsongens två första SM-deltävlingar, lördagens elitseriepremiär över favoritdistansen och i princip alla andra tävlingar också (enda gången jag sett honom i resultatlistan var efter Milans två poängtävlingar, modell motionsorientering, typ). Men när Garphyttans Filip Dahlgren på söndagen knöt på sig tävlingsskorna igen visade han att uppehållet varit av godo. Nästan fyra månader efter världscuptävlingen på Tasmanien sprang han som om han aldrig varit borta. Visst, en lov som kostade drygt 1,5 minuter till tredje kontrollen gjorde att VM-tian från Italien i somras var nere på 68:e plats (!) i resultatlistan, men sedan klättrade han kontinuerligt. 28:a till femte kontrollen, tolva till nionde, sjua till elfte, femma till 13:e och sedan hela vägen in i mål, efter 19 kontroller. Med stabila sträcktider hela vägen, och mindre än tre minuter bakom segraren Gustav Bergman. Exakt hur bra prestationen var (nästan alla motståndare hade en vråltung långdistans i benen) är svårt att säga, men helt klart är Dahlgren i varje fall på rätt väg.
I damklassen var Lilian Forsgren i samma position, med utvilade ben. Hallsbergslöparen öppnade urstarkt, ledde efter tre kontroller (drygt fyra minuters löpning) och var sexa efter nio. Men sedan verkar hon inte ha orkat hålla farten uppe (sjukdom som spökade, som ledde till strykningen på lördagen?), och i mål var hon nere på 19:e plats. Länets tredje landslagslöpare, Martin Regborn, fick nöja sig med en 31:a-plats. Och Tisarens schweiziske världsmästare Matthias Kyburz, på pallen i går, var så långt nere som på plats 47 på söndagen.
I Belgien verkar Emilia Fahlin ha haft en riktigt bra helg. Lär ha jobbat hårt för sina lagkamrater och satt med i klungan in i mål båda dagarna. Ja, för det blev ett uppdrag även på lördagen, efter ett sent återbud från lagkamrat. Fahlin fick köra 137 kilometer långa Omloop van Borsele, vilken dock inte blev någon succétävling för hennes stall; Chloe Hosking blev bara elva i klungspurten, superspurtaren Giorgia Bronzini var så långt nere som på 27:e plats.
Söndagens sedan tidigare planerade framträdande i Dwars dor de Westhoek blev betydligt bättre. Elise Delzanne gick förvisso solo och höll hela vägen in i mål, men där bakom vann Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore klungspurten.
I Karlstad har de svårare att få fram cykelresultaten, som det verkar, och jag vet fortfarande inte hur det gick för Adam Axelsson i lördagens GP-lopp eller söndagens linjelopp i Hammarö tredagars.
Däremot har Munkastigen trailrun nu lyckats producera en resultatlista, med Albin Olausson i särklassig topp. Den 22-årige KFUM Örebro-löparen, som numera bor i Linköping och pluggar med idrottsinriktning, kom hem till Närke och sopade banan med konkurrenterna. I mål över tio minuter före Solvikingarnas Jonas Svensson och över 22 minuter före länslöpare nummer två, Tisarens Albin Pettersson. 2.56.21 är för övrigt en riktigt grym tid på 44 kilometer stig (måste vara värt en bra bit under 2.35 på en platt mara, va?). Jag har inte koll på banrekordet, men det är i varje fall åtta minuter bättre än fjolårets segertid.
På damsidan vann favoriten, Fagerstas Maria Strömberg Bylund, med KFUM Örebros Antje Torstensson på andra plats, bara 1.43 bakom. Sara Richert, som kutat så bra de senaste åren, twittrade ju i går om att hon hade det tungt, och faktum är att hon fick nöja sig med en elfteplats, 52 minuter bakom.

 

Elitserien i orientering, deltävling 2 av 7, damer: 1) Helena Jansson, Leksand, 37.08, 19) Lilian Forsgren, Tisaren, +8.45, 47) Lovisa Persson, do, +17.04, 53) Rebecka Nylin, do, +19.15.
Herrar: 1) Gustav Bergman, Ravinen, 33.32, 5) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +2.44, 31) Martin Regborn, Hagaby, +7.04, 47) Matthias Kyburz, Tisaren, +9.08, 49) Daniel Attås, do, +9.12, 54) Oskar Andrén, do, +9.45, 77) Anton Hallor, do, +19.30.
D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 38.39, 4) Andrea Svensson, Tisaren, +4.02, 21) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.03, 29) Elin Lindberg, Djerf, +10.49, 51) Josefine Höög, Hagaby, +21.42, 56) Nina Hallor, Tisaren, +23.09.
H20: 1) Björn Cederberg, Pan-Kristianstad, 34.56, 5) Gustav Hindér, Tisaren, +1.02, 8) Harald Larsson, Hagaby, +2.07, 36) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +7.59.
H18: 1) Simon Hector, Snättringe, 34.44, 21) Filip Jakobsson, Degerfors, +6.57, 48) Jakob Fransson, Milan, +14.35.

Rekordlöparna slog till igen – snabbast någonsin i Kumla

Förra helgen tog de topplaceringar på SM-milen. I dag visade Josefin Gerdevåg (SM-fyra då) och Per Sjögren (18:e) att de regerar hemma i Närke. I Kumla stadslopp blev det två säkra segrar, trots att Mikaela Kemppi, som egentligen skulle ha sprungit Women’s health marathon, i stället dök upp i den Kumla. Sjögren vann med hela 1.42 (före Hällefors 17-åriga jättetalang Haben Kidane) och Gerdevåg med 50 sekunders marginal till Kemppi (därmed 1-1 i inbördes möten dem emellan i år). Alla tre gick under de tidigare banrekorden, så nu lyder de bästa tiderna någonsin i Kumla 32.57 respektive 36.21. Både Sjögren och Gerdevåg persade ju förra helgen, men var 1,5 respektive knappt en minut från de tiderna nu. Kanske delvis beroende på förra helgens urladdning, men framför allt naturligtvis på att banan i Kumla är lite kuperad och väldigt knixig. Sjögren tar nu över ledningen i herrklassen i långloppscupen (efter tre av 28 deltävlingar) medan Kemppi behåller ledningen i damklassen. Bob Impola? Tja, han tog en fullt respektabel niondeplats med 36.30, och besegrade KFUM-talangen William Fransson med 18 sekunder.
I elitseriepremiären i orientering kom Lilian Forsgren inte till start, och Martin Regborn hade ingen av sina större dagar i skogarna. Örebroaren låg på 13:e plats efter 24 av 28 kontroller, men gjorde sedan ett par kostsamma bommar och tappade till 22:a plats. Tidsmässigt var han dock redan före dess över tio minuter bakom IFK Lidingös Fredrik Johansson som var snabbast från start till mål. I slutändan växte avståndet till 14,5 minuter. OK Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz var en av få som fårmådde utmana Johansson, och slutade på tredje plats, ”bara” 2.46 bakom. I juniorklasserna var Degerfors och skidorienteringslandslagets Filip Jakobsson starkast av länslöparna med en fjärdeplats i H18.
Från Munkastigen trailrun har jag ännu inte sett någon resultatlista (någon som sitter och trycker på den?), och jag har heller inte sett några uppdateringar på sociala medier (mer än från Sara Richert som på twitter konstaterade att ”kroppen ville inte alls vara med”).
Dåligt med resultat även från Hammarö tredagars GP-etapp nu på eftermiddagen, men från förmiddagens tempolopp bjöd resultatlistan på skön läsning för Adam Axelsson, som tog en ny tredjeplats (17,7 sekunder bakom Gottnes Ola Thorängen efter 15 kilometer på 17.55,3, ett snitt på 50,22 kilometer i timmen) och därmed klättrade upp i totalledning efter två av fyra etapper, med två sekunders marginal ned till Skaras Andreas Hertz. En riktigt stark insats av Axelsson i seniordebuten med tanke på hans skrala träningsbakgrund och hur han så sent som i går tonade ned förväntningarna på just tempoetappen.
Jag får väl helt enkelt bryta ihop och komma igen med bättre rapportering i morgon.

Kumla stadslopp prispall herr.
Haben Kidane, Per Sjögren och Fredrik Berglund. Foto: Mikael Kroon
Kumla stadslopp, prispall damer.
Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg och Marie Sandberg. Foto: Mikael Kroon

Resultat, elitseriepremiären i orientering:

Damer: 1) Emma Klingenberg, Järla, 1.36.23, 48) Lovisa Persson, Tisaren, +21.28, 51) Rebecka Nylin, do, +22.53.
Herrar: 1) Fredrik Johansson, IFK Lidingö, 1.43.20, 3) Matthias Kyburz, Tisaren, +2.46, 22) Martin Regborn, Hagaby, +14.30, 31) Daniel Attås, Tisaren, +17.59, 55) Oskar Andrén, do, +30.45.
D20: 1) Miri Thrane Ødum, Pan Århus, 1.16.59, 24) Josefine Höög, Hagaby, +22.04, 28) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +23.37.
H20: 1) Emil Granqvist, OK Ravinen, 1.32.25, 19) Harald Larsson, Hagaby,+10.42.
D18: 1) Amanda Berggren, Tullinge, 1.18.18.
H18: 1) Simon Imark, Tullinge SK1.08.33, 4) Filip Jakobsson, Degerfors, +5.58, 23) Martin Särnbrink, Tisaren, +15.48, 29) Jakob Fransson, Milan, +18.19.

 

Axelsson på pallen i seniordebuten: ”Inte förväntat mig bättre”

Så har han gjort det. Debuterat som senior på cykelsadeln. Det blev inte som det från början var tänkt, som proffs i Bliz-Merida-stallet, utan Adam Axelssons första tävling som senior blev debuten för Örebrocyklisterna (även om de nya kläderna inte hunnit fram, så han tävlar i Falköpingsdressen i helgen), i fredagens prolog till Hammarö tredagars. Det blev succé direkt. Axelsson fick, för sjunde året i rad, kliva upp på pallen på den tre kilometer korta tempobanan som han känner så väl, men i svårare konkurrens än tidigare. Före sig hade han bara Andreas Hertz (2,4 sekunder före) och Johan Olsson (0,8 före), och tiden 4.04,0 ger en snittfart på 44,26 kilometer i timmen och hade räckt till en 19:e-plats i elitklassen (Axelsson kör i den ordinarie herrklassen). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp den OS-satsande skridskoåkaren efter säsongspremiären på cykel.

– Det kändes bra. Jag har inte tränat så jäkla mycket, och hade inte förväntat mig bättre. Jag brukar gå bra på den här prologen och har som bäst gjort 3.56, för två år sedan, men då hade jag tränat betydligt mer cykel innan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
I morgon är det både tempolopp och linjelopp, vad ser du mest fram emot?
– Jag har inte tränat så mycket tempo, så där har jag inga större mål. Men linjeloppet är ett GP-lopp över elva varv med fem spurtpris och många bonussekunder att kriga om, och där hoppas jag vara med långt framme.

Hammarö tredagars avslutas med en längre linjeetapp på söndagen.

Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen.
Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen. Arkivfoto: Privat

Helgens höjdare – en riktigt höjdarhelg

Ja jävlar i min lilla låda, den här helgen finns det en del att välja och vraka på. För mycket för att knuffa in på det här lilla utrymmet. Så istället för att sortera efter tävling får vi ta och sortera efter sport den här gången.

1. Löpning
Både Kumla stadslopp (tredje deltävlingen i länets långloppscup) och Munkastigen trailrun (andra deltävlingen i Peppes trailcup) går av stapeln på lördagen. Kumla, som bjuder en knixig milbana där jag slog mitt personliga rekord på distansen i fjol, lockar som vanligt stora delar av den länseliten med löpare som Josefin Gerdevåg, Per Sjögren, Mattias Nätterlund och William Fransson. Däremot ingen Mikaela Kemppi (som vunnit de två första deltävlingarna i cupen men som nu i stället kutar Women’s health halvmarathon i Stockholm), Linus Rosdal, Tim Sundström eller Erik Anfält bland de föranmälda. Gerdevåg och Sjögren får därmed bära favoritskapet. Kopparbergs Bob Impola, som hade sån fin utveckling i långloppsskidåkningen i vintras, gör för övrigt en intressant start. På Munkastigen dominerar Örebro AIK med hela 16 löpare i spetsen, där Sara Richert är den klart mest lysande stjärnan. KFUM Örebros Antje Torstensson brukar ha bra fart på kortare distanser och kanske kan utmana. Maria Strömberg, som vann cuppremiären Ursvik ultra, kommer till start. Däremot ingen som var topp tre på herrsidan i Stockholm, och inte heller de regerande mästarna Robert Nilsson, Spif, och Gunilla Ekholm, Akele (och ingen Liv Fahlén, Tvärsnyttankaret som var tvåa på Munkastigen och vann Bergslagsleden ultra i fjol; eller Cristoffer Stockman, som i stället springer 69-kilometersloppet Long Trail Barcelona). Däremot lär endurostjärnan Oliver Nelson, från Askersund, kuta rätt fort.

2. Orientering
Elitserien, som i år bytt namn från Silva league till Swedish league, bjuder generellt sett på bättre startfält än SM. I helgen inleds den i Åmål och Säffle med långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Som Tisarens schweiziska stjärna, den dubble världsmästaren Matthias Kyburz, som gör sin första start på svensk mark i år. Garphyttans Filip Dahlgren gör på söndagen sin första värdetävling sedan världscuppremiären på Tasmanien, och Hallsbergs Lilian Forsgren och Örebros Martin Regborn kutar båda dagarna. Vi snackar jättelika startfält 1 062 anmälda på lördagen och 1 207 på söndagen. Något som spiller över på den lokala orienteringspremiären där Degerfors OK och Karlskogaklubben OK Djerf kör sin klassiska säsongsdubbelpremiär med Boforsloppet på lördagen och Letälvsträffen på söndagen. Medel- respektive långdistans i skogarna strax norr om Karlskoga, med 300-talet föranmälda båda dagarna.

3. Cykel
17.12.30 på fredagseftermiddagen gör Adam Axelsson sin debut för nya klubben, Örebrocyklisterna. Vi snackar Hammarö tredagars, ett etapplopp med en prolog på tre kilometer på fredagen, en tempoetapp på 15 kilometer på lördagsförmiddagen, en linjeetapp på 35,2 kilometer på lördagseftermiddagen och en avslutande linjeetapp på 140 kilometer på söndagen. Axelsson ställer upp i herrseniorklassen. Dessutom kör Emilia Fahlin sin andra tävling efter comebacken, 135 kilometer långa Dwars door de Westhoek. Hennes brittiska stall Wiggle-Honda kommer till start utan de båda italienska stjärnorna, men har spurtstarka Jolien d’Hoore och Cloe Hosking på startlinjen tillsammans med FAhlin och brittiska trion Amy Roberts, Eileen Roe och Danielle King. På startlinjen finns också namn som Lizzie Armistead, Kirsten Wild och Emma Johansson, så det blir tuff konkurrens.

En storm i ett maratonglas – Kemppi ändå petad

Jag har så svårt att bestämma mig för var jag står i den här frågan när det gäller prispengarna i Stockholm marathon.
En sak är jag dock säker på. Om tanken från tävlingsledningens sida var att ha inga, eller i princip inga, prispengar till vinnarna i loppet är det förstås förkastligt. Men att det läggs in extra prispengar i den nordiska landskampen är däremot ett bra drag.
Men vi tar det väl från början. Redan den 12 november i fjol presenterades satsningen på en nordisk landskamp i maraton som ojämna år med start 2015 ska avgöras i samband med Stockholm marathon. Varje nordiskt land får ställa upp med fem herrar och damer var, och de gör upp om en exklusiv prispott på 250 000 kronor. Jag skrev om saken ur ett lokalt perspektiv en knapp vecka senare.
Sedan gick det några månader. Och plötsligt började historien växa i norska medier, om påstådd rasism bakom förslaget. Och så hakade Expressen och övriga media-Sverige sent omsider på den här veckan, och i morse var det fullt pådrag i både P1 Morgon och Ring P1 (som tillhör bloggarens frukostvanor).
Det hela bygger på antagandet att utomnordiska löpare inte skulle få prispengar, och att många av dessa utomnordiska löpare är i grunden fattiga löpare som har Stockholm marathon som en viktig del i sin försörjning. Jag kan inte svara för sanningshalten i det påstående (och inte heller i dagens påstådda kovändning), men jag kan konstatera att det redan den 12 november skrevs att om ”en löpare som ej ingår i landskampen placera(r) sig bland de sex främsta kommer även han/hon att premieras” med förbehållet att ”arrangören har dock ej råd att bjuda in – och därmed betala resa och boende – för fler löpare än de som ingår i landskampen”.
Tanken med den nordiska landskampen är att skapa ett tillfälle att samla ett maratonlandslag utanför mästerskapen, och att ge ett litet men ändå viktigt ekonomiskt tillskott till de rätt svältfödda svenska långdistanslöparna som har svårt att finansiera sina satsningar och som tvingas jobba/plugga/bo hemma för att hanka sig fram mellan träningsrundorna. En fin tanke.
Vurpan blir naturligtvis om man helt skulle ta bort prispengarna för de som inte tillhör landskampen. Om Josefin Gerdevåg inte blir uttagen i det svenska laget men ändå springer hem en topp fem-placering ska hon naturligtvis ha ett pris – liksom Benjamin Bitok måste få en rejäl check om han dyker upp och tar andra raka titeln. Knäckfrågan är fördelningen mellan landskampen och huvudtävlingen.
Men jag är helt övertygad om att de utomnordiska löparna klarar sig utan Stockholm marathon – och att Stockholm marathon kommer att fortsätta klara sig utan de bästa utomnordiska löparna, precis som tävlingen alltid gjort.

För övrigt noterar jag att det svenska laget i skymundan nu fyllts till den där landskampen. Och att det gjorts utan varken Gerdevåg eller Mikaela Kemppi. Hälleforslöparen Louise Wiker var, liksom superstjärnan Isabellah Andersson och Hälles Annelie Johansson, uttagna sedan tidigare. Nu har även Hässelbys Charlotte Karlsson och Studenternas Frida Lundén tagits in bland de fem. Andersson, Johansson, Lundén och Karlsson var alla topp fem på fjolårets årsbästalista (tillsammans med orienteraren Lena Eliasson) och Wiker smällde ju till med en jättetid i Sevilla (2.40.43) på vårvintern. Därmed räcker inte Kemppis och Gerdevågs sjunde- respektive åttondeplatser på fjolårets årsbästalista och formbeskeden på ÖAIK halvmaraton och SM-milen. Å andra sidan finns en stor chans/risk att någon eller några av Andersson, Johansson och Wiker väljer att avstå Stockholm för att fokusera på VM, och då lär Kemppi och Gerdevåg ligga bra till (även om Hammarbys Hanna Lindholm kanske är förstareserv).
Som ni kanske noterat har vi från och med i dag övergått till ett helt nytt blogginlägg här på na.se, och bara de fem senaste blogginläggen verkar vara överlagda i det nya formatet. Men lugn! Alla gamla blogginlägg går fortfarande att läsa på den här länken.

Upphittat: VM-löpare på industriområde

Filip Dahlgren, 27, har varit rätt osynlig i resultatlistorna (och svår att nå för Konditionsbloggen, trots upprepade försök via telefon och sms) de senaste månaderna. Sedan världscuppremiären på Nya Zeeland, där kroppen inte var riktigt redo, verkar fjolårets VM-tia i långdistans ha gått in för att träna snarare än tävla sig i form inför VM-uttagningarna i Dalarna i kristi himmelsfärd.

Men nu är Dahlgren i varje fall upphittad i en resultatlista. I Noraklubben OK Milans två första poängtävlingar för året, de två senaste tisdagarna, har Dahlgren varit ute och rört på sig – och tagit två andraplatser bakom VM-kollegan Martin Regborn, Hagaby.

Första veckan gick tävlingen i Lindesberg, och då var Garphyttelöparen två minuter bakom Regborn. Men i går, när tävlingscentret var förlagt till Nytorps industriområde, skiljde bara 13 sekunder till örebroarens fördel. Det borde tyda på att Dahlgren börjar få upp farten på benen ordentligt.

Och redan på söndag verkar det som om vi får se Dahlgren i ett riktigt test. Han är i varje fall anmäld till medeldistansen när Swedish league, elitserien i orientering, kickar igång i Åmål. Även Regborn och Lilian Forsgren är anmälda, och de kommer även springa lördagens långdistans.

Dags för riktigt förändring, Tiomila!

Tisarens Simone Niggli (som, innan hon la ned landslagslöpningen efter säsongen 2013, hann samla ihop 23 VM- och tio EM-guld och nio totalsegrar i världscupen) är en av tio världslöpare som kommer att springa Tiomila i ett rent damlag i år. Det skrev NA om tidigare i dag.

Att damer springer i herrstafetten i Tiomila är dock långt från unikt. Lilian Forsgren har sprungit nattsträckor i Tisarens andralag vid flera tillfällen, och 2012 började OL Alternativet att dela ut ett pris till bästa rena damlag (tre rena damlag kom till start då, IFK Mora vann).

Men det jag tror att Niggli, Tove Alexandersson och de andra världsstjärnorna handlar förstås om något annat än att bara få springa. Det handlar om att även damerna i framtiden ska får springa ”sin” Tiomila på riktigt.

Till skillnad från de flesta andra konditionssporter (triahlon, friidrott, långlöpning, långlopp på skidor) har orienteringen (tillsammans med till exempel cykel och längdskidor) en bit kvar att gå för att uppnå jämställdhet vad gäller tävlingsdistanser. Orienteringen, som jag utifrån andra kriterier upplever som ganska progressiv (även om vissa sprinthetsare inte skulle hålla med mig) fortfarande olika definition av sprint-, medel-, lång och ultralång distans för damer och herrar, och även om det alltså är fritt fram att anmäla damer i herrklassen går damernas egen stafett på dagtid och med bara fem sträckor (till skillnad från herrarnas som till stora delar löps i mörker och över tio sträckor).

Klart det kan vara en fördel med en kortare och enklare stafett om man vill locka bredd – men varför i sådana fall bara på damsidan? Varför inte köra en Tiomila medium för både herrar och damer på lördagen och sedan ordinarie Tiomila, med dam- och herrklass, natten mot söndagen? En väldigt enkel förändring som skulle ta tävlingen in i 2000-talet. Och det hade ju varit lämpligt att göra det till 70-årsjubileet 2015. Men förhoppningsvis kan Niggli och kompani nu se till att den blir av till 2016 i stället.

För övrigt noterar jag att Bettina Aebi, som kutade andrasträckan i Tisarens bronslag i damernas Tiomila i fjol, nu valt att lämna klubben efter 7,5 år. Det skedde nog redan vid årsskiftet eller så, men jag hade missat det fram tills hon berättade om det i sitt senaste blogginlägg. Den 24-åriga schweiziska VM-löparen kommer nu istället att kuta för Uppsalaklubben OK Linné när hon springer i Sverige.

Fahlin om comebacken: ”Liten chock”

Emilia Fahlin är tillbaka på tävlingscykeln igen. På söndagen körde proffscyklisten från Örebro sitt första race på över en månad, efter kraschen i världscuppremiären och de dubbla bihåleinflammationsdiagnoserna. För teamet blev Ronde van Gelderland, med start och mål i nederländska Apeldoorn, ingen höjdare (deras officiella twittrare konstaterade frankt: ”Inget bra race för Wiggle Honda – Elisa Longo Borghini kraschade och behövde sys, Eileen Roe hade ett mekaniskt missöde och Jolien d’Hoore blev fyra”). Men för Fahlin personligen var det förstås skönt att vara tillbaka på cykeln.

”Fick bita bra i dag, men inga vurpor och kunde göra lite jobb under dagen. Helt okej känsla för att vara första tävlingen på så länge. Liten chock för kroppen och helt slut, men får vara nöjd med dagen”, sms:ade Fahlin till Konditionsbloggen efteråt.

Fahlin rullade i mål på 77:e plats i den jätteklunga där alla utom de tio första cyklisterna, som brutit sig loss, fanns med. ”Jag var med i huvudklungan till jobbet för spurten var klart”, konstaterar Fahlin i sms. Nederländska spurtstjärnan Kirsten Wild, som kör för Fahlins förra stall Hitec Products, vann tävlingen för tredje året i rad efter att ha kämpat ned Lucy Garner, Barbara Guarischi och de sju andra cyklisterna i tätgruppen (däribland comebackande superstjärnan Marianne Vos) över det långa upploppet.

Comebacken kändes så bra att Fahlin tillsammans med sportdirektören Egon van Kessel nu spikat att hon kommer att starta både i Dwars door de Westhoek i belgiska Westhoek på söndag och etapploppet Festival Luxembourgeois du cyclisme féminin Elsy Jacobs i Luxemburg 1–3 maj innan det bär av till Kina för Tour of Chongming Island 13–15 maj och världscupdeltävlingen (med samma namn) två dagar senare. ”Det är spikat”, bekräftar Fahlin på sms.

Mer från helgen?

Tja, på söndagen luftade Tisaren delar av sina Tiomilalag så här tre veckor före allvaret i Uppland.

Lilian Forsgren verkar ha varit pigg på sistasträckan i damlaget trots att hon hade natt-SM i benen och var sexa på sista sträckan, bara 2.41 efter snabbaste löparen, trots ett tröstlöst läge där hon löpte upp laget (som i övrigt bestod av Lovisa Persson och Julia Lauri) från 34:e till 20:e plats. På herrsidan tappade Johan Aronsson över tre minuter på förstasträckan och växlade till Jonas Merz som 44:a. Schweizaren tappade ytterligare nästan fyra minuter på täten, men tog ändå 31 placeringar. Anton Hallor, Gustav Hindér, Daniel Attås och avslutaren Oskar Andrén tog laget till en slutlig tiondeplats.

Jag har inte lyckats hitta någon resultat från Täby extreme challenge, men däremot ser jag att Per Eklöf, precis som vanligt, vann Utmattningen, ett Tjurruset-inspirerat lerlopp i Dalkarlsberg som kollega Kerstin Schönström skriver mer om här.