Rosdal hoppas silvret bär till EM

Linus Rosdal var gladare åt dagens SM-silver än fjolårets SM-guld, sa den 22-årige KFUM Örebro-löparen när han pustat ut och samlat känslorna efter andraplatsen i terräng-SM:s juniorklass. Anledningen var att konkurrensen var snortuff i år, Napoleon Solomon var bara två sekunder från medalj på seniorsidan i går, och hängde av juniorkonkurrenterna redan efter 200 meter. Åt honom fanns liksom inget att göra. Men där bakom gjorde Linus precis som han sa att han skulle göra när jag pratade med honom tidigare i veckan: Sitt eget lopp.

Rosdal lät sig inte stressas, trots att han bara var åtta vid första varvningen, efter två kilometer. Fyra vid andra varvningen, 13 sekunder bakom Huddinges John Kingstedt på silverplats. Trea vid tredje varvet, men fortfarande tio sekunder bakom Kingstedt.

Kilometern från målet var Rosdal ikapp, och då hade Kingstedt inget att svara med. I mål var Rosdal nio sekunder för Kingstedt, som sånär blev nedspurtad även av Rosdals klubbkompis Albin Olausson. Bara fyra sekunder skiljde i mål.

KFUM:s kanske mest intressanta löpare, Martin Regborn, VM-orientaren som gjorde terräng-SM-debut, låg i rygg på Rosdal, som fyra, efter sex kilometer, men föll bak till sjätte plats, 13 sekunder från pallen. Tillsammans räckte Rosdals, Olaussons och Regborns insatser till Ett överlägset guld i lagtävlingen – med över fyra minuters marginal ned till tvåan, Sävedalens AIK.

Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Rosdal – som berättade att han nu hoppas att SM-silvret bär hela vägen till en landslagsdebut vid terräng-EM, som avgörs i bulgariska Borovets den 14 december.

– I och med att Napoleon Solomon och Spårvägen Alexander Palm (som sprang med seniorerna i den långa klassen på söndagen i stället för med juniorerna, och blev åtta) så bra nu är det möjligt att de tar ut ett lag till EM. Dessutom har Sverige Elmar Engholm och Emil Blomberg i USA, som också är bra. Det vore väldigt roligt om jag kom med dit, men det blir en glad överraskning i sådana fall. Jag kommer inte bli jättebesviken om det inte blir av, säger Rosdal.

På sin hemsida skriver Svenska friidrottförbundet om terräng-EM att för att “komma ifråga för individuell start krävs visad internationell klass vid NM i november eller i andra terränglopp utomlands” och att det “för att lag skall komma ifråga krävs rimlig chans till en placering bland de åtta bästa.” En sådan rimlig chans lär Sverige ha, men möjligen vill förbundsledningen först se Rosdal och kompani in action vid terräng-NM i finska Vantaa den 9 november (fast det saknas H22-klass där, så då måste grabbarna kliva upp i seniorklass). Uttagningen dit sker på torsdag.

– Annars har jag tänkt att hålla formen uppe med terräng-DM och Kilsbergsleden på hemmaplan, utifall att jag skulle bli aktuell för EM, säger Rosdal som blir senior vid årsskiftet och redan börjat planera det nya livet.

– Jag kommer sikta in mig på en halvmara i Haag i mars, för att stämma av hur grundträningen varit. Sedan ska jag försöka få till något på banan, framför allt på 5 000 meter. Men det brukar aldrig gå bra, säger han med ett snett leende.

Rosdals kommentarer om silverloppet i terräng-SM får ni läsa i måndagens papperstidningen, som förstås går att köpa som e-tidning här på sajten.

Som sista punkt från årets terräng-SM kan man för övrigt nämna att Hällefors Louise Wiker cashade in en ny lagmedalj, ett brons med Hässelbys andralag i damklassen, och att länets medaljräkning stannade på 13. En riktigt bra siffra.

Linus Rosdal, Martin Regborn och Albin Olausson med lag-SM-guldet. Foto: Mikael Kroon

Fahlin tipsar: Här har du bästa cykelsemestern

När jag träffade Örebros enda cykelproffs Emilia Fahlin för ett par månader sedan passade jag, för Konditionsbloggens räkning, på att fråga henne om henne om tips på tre riktigt bra ställen att cykla på, om man till exempel vill åka på träningsläger eller passa på att kombinera semesterresan med lite cykelnöje. Listan hon tog fram bestod något överraskande, för att komma från en sådan globetrotter, av tre spanska ställen – varav två inom några mil från hennes hem i Girona. Å andra sidan förklarar det ganska bra varför hon valt att bosätta sig just där.

”Man får se så jäkla mycket när man cyklar, man kommer ofta till konstiga ställen och små orter dit man aldrig skulle åka som turist. Precis utanför topp tre-listan kommer Toscana, Italien är ett väldigt cykelland och där uppe är det så himla fint”, säger Fahlin.

Youtubeklippen jag illustrerar det hela med var det bästa jag kunde hitta, men har ingen anknytning till Fahlin …

1. Girona.

”Vart jag än åker så slår det mig alltid: ’Fan vilka bra träningsvägar vi har där’. Det är verkligen perfekt.”

2. Mallorca.

”Där har jag varit många gånger, och det är också ett riktigt cykelparadis. Det finns så många bra cykelvägar och småvägar, och bilisterna tar sådan hänsyn. Du har platt och du har berg och du har kust. Ett ställe jag verkligen rekommenderar.”

3. La Molina.

”Jag gillar att träna uppe i bergen, för det finns så mycket fint att titta på. Och området i Pyrenéerna, just utanför Girona, är jättefint. Området runt skidorten La Molina är ett av de finaste jag varit på.”

Karlslunds stjärna slog VM-silvermedaljören

Hann inte se mer än några minuter av Årefjällsloppet i förmiddags, men förstod att Seraina Boner och Petter Eliassen (vilken jävla avslutning på säsongen!) drog ifrån till klara segrar, och att tvillingbröderna Impola svarade för ruggigt imponerande insatser. 23:e plats för Bob och 26:e för Jack är personbästa i de här sammanhangen, och med den utveckling de haft i vinter lär de bli signade av något team inför nästa säsong. Bob var femte bästa svensk bakom Daniel Richardsson, Anders Södergren, Johan Olsson och Jerry Ahrlin.

Storebror Bill verkar däremot ha haft det riktigt motigt för tredje loppet i rad, ingen rolig avslutning på säsongen för vinterns stjärnskott, och slutade först på 39:e plats, över elva minuter bakom Eliassen (Bob var 7,5 minuter bakom).

Någon rosa väst blev det därmed inte för Bill, i stället tappade han Stian Hoelgaard förbi sig i totalen med sju poängs marginal och slutade på tredje plats i ungdomstävlingen. Hade han inte gjort den där fatala felkörning i Schweiz hade han dock vunnit ungdomstävlingen med 98 poängs marginal. Då hade han också blivit åtta, och bäste ickenorrman, totalt i långloppsvärldscupen. Nu fick han i stället nöja sig med en 15:e-plats där, efter att ha tappat ordentligt många placeringar under den andra halvan av säsongen. Jerry Ahrlin gick om och blev bäste svensk, och tjeckiske superveteranen Stanislav Rezac såg till Impola bara blev tredje bäste ickenorrman (totalt 14 norrmän på topp 17).

Framförallt var ju Impolas inledning på säsongen otroligt imponerande, inte minst med tanke på att han förra året var rätt grön och slutade på 24:e plats i sammandraget. Nästa år får Impola ta nya tag, men chansen att ta ungdomstävlingen är nu borta. Till hösten är han nämligen överårig.

Kristina Roberto slutade på 15:e plats, knappt sju minuter bakom Boner, och tog en fin skalp i nyblivna VM-silvermedaljören (och lagkompisen) Maria Rydqvist som blev 17:e (noterar för övrigt att sexfaldiga SM-guldmedaljören i långdistanslöpning Lena Gavelin slutade på 28:e plats, 17 minuter bakom Roberto). I totalen blev Roberto, som var femma i fjol, nia trots att hon stöd över ett par tävlingar. Dessutom tredje bästa svenska bakom Britta Johansson Norgren och Lina Korsgren.

I lagtävlingen slutade Impolas Team Coop trea bakom de två tunga lagen som dominerat i vinter, Team Santander och Team United Bakeries. Örebrobaserade Skistart-Bergslagen pratade inför vintern om att en tiondeplats, precis som i fjol, möjligen kunde vara realistiskt, och slutade en fullt godkänd elfte.

Karlslunds Linus Larsson slutade på 69:e plats i sammandraget.

Om Startmilen – där tjecken Ondrej Fejfar och Linköpings Cecilia Kleist – vann och där Linus Rosdal och Mikaela Kemppi tog ledningen i länets långloppscup, kan ni läsa mycket mer i morgondagens papperstidning. Kollega Eric Fiedler (som fyller år i dag) och fotograf var på plats och bevakade. Men jag kan bara nämna att vinnaren Fejfar är en passionerad bergslöpare som representerat Tjeckien i EM i bergslöpning (och blivit 26:a) och som tagit silver på 10 000 meter i tjeckiska mästerskapen.

Mig lurar du inte!

I söndags kom frågan upp igen, för varken första eller sista gången: ”Vad lyssnar du på när du är ute och springer?”

Jag pendlar mellan att spela oförstående (ofta), att idiotförklara den som frågar (mer sällan), men förklarar oftast mitt ställningstagande: Att springa med musik eller något annat i lurar är helt otänkbart för mig. Jag springer inte bara för att bli snabbare eller av hälsoskäl eller för att jag tycker att det är förbaskat kul, utan också för att det är väldigt skönt att få vara med sig själv en stund och att lyssna på årstidens växlingar. Så mycet hellre en hackspett som dundrar ut småkryp i maj eller en orre som skrämt skvatter till bredvid stigen i sena september än Dave Bickler som vrålar “Eye of the tiger” för hundratusendemiljonte gången (om inte gym varit så dåliga på att betala stimpengar hade han förmodligen varit Survivor-killarna förmodligen passerat Bill Gates och grabbarna på världens rikaste-listan vid det här laget).

Jag har heller aldrig sett en elitidrottare träna med lurar i öronen, och någonstans tror jag ändå att det kokar ned till att de som tränar för att de gillar att träna/vill träna, tycker att allt annat (som musik eller podcasts i öronen) är sekunderät, medan de som tycker att det är jobbigt att träna behöver ha något i öronen för att få motivation eller distraktion.

Själv har jag det gärna tyst även när jag gymtränar, men där är jag nog ännu mer ensam. Och det beror nog mer på att jag tycker att genren “gymlåtar” är otroligt påfrestande, och det spelar ingen större roll om det är 80-talslåtarna som fortfarande går varma (från Van Halens “Jump” till AC/DC:s Thunderstruck) eller 10-talets själlösa housedängor (Swedish house maffa har förstört många spinningpass). Ge mig lugn och ro och jag ska ge dig några riktigt tunga marklyft, typ.

Så, ni får ingen Spotifylista med bästa träningslåtarna från mig. Men en fråga: Vad lyssnar ni på när ni tränar, och varför?

Hjälten i solen

Påskigt, ledigt och soligt. Då begav sig bloggaren till Nobelstadion och tittade på hemmapremiären i division 2, KB Karlskoga mot FC Gute. Hemmalaget vann med 2-1, och matchhjälte blev han som inte ens skulle ha spelat.

Alexander Hjalmarsson hade tackat för sig, hade inte längre motivation för den relativt stora satsning det ändå kräver att spela division 2-fotboll. Men så åkte KB på en råtung skada på tilltänkte skyttekungen Joachim Nilsson, så Hjalmarsson fick snöra på sig skorna igen. Och i dag gjorde han både 1-0 och 2-0, inom loppet av två minuter dessutom, i mitten av första halvleken när KB hittade runt och spelade in från högerkanten efter en ganska avvaktande matchinledning.

Det såg ut att ändå bli match av det när mittbacken Kim Selmer fick rött för en ordentlig kapning utanför eget straffområde i 37:e, men Gute lyckades inte kapitalisera på det numerära överläget. Istället gjorde Hjalmarssons anfallskollega i KB:s 4-4-2, som blev något som såg ut som 4-3-2 efter utvisningen, tillika nyförvärvet Jonas Iwersen 3-0 efter att ha stressat Gutemålvakten på en hemåtpassning, snott bollen och rullat in den i det öppna målet.

Gästernas superprofil och spelande assisterande tränare Robert Mambo Mumba – som varit proffs i belgiska Gent, som lirade tolv matcher i ÖSK 2004-2005 och även spelat allsvenskt i Häcken och Sundsvall, och som gjort 15 mål på 54 A-landskamper för Kenya – avslutade målskyttet med ett tröstmål.

Publiken var nöjd. Solen sken. Shortsen var på. Och efteråt kunde vi nicka och säga att jo, KB håller i division 2 i år och även om de inte blir något topplag kanske det kan bli övre halvan.

Vad tränaren Mark Selmer sa vet jag däremot inte, jag hade bråttom hem för att tända grillen. Påskigt, ledigt och soligt, som sagt.

Jubel efter Iwersens 3-0-mål. Mobilfoto: Jonas Brännmyr

Nobelstadion i sol.

Kom hem – och imponerade

En kväll på Klostergatan innebär inte att man alltid får så mycket tid över att ägna åt 0586-idrotten. I kväll var en sådan kväll. Därför har jag usel koll på senaste nytt i Dif och vad den där internmatchen Bik spelade egentligen gav. Men, jag hann i varje fall läsa på twitter (tack, Jakob Bengtzén!) att Viktor Jörnevik imponerade och gjorde två poäng redan i första perioden, där hans lag tog ledningen med 3–0. Så spelade han också med Kristofer Näslund och Pathtrik Westerholm, så skam vore väl om han inte fick några glasspassningar och gratisassist. Men ändå.

Viktor är Karlskogakillen som var med i samma finfina årskull av Team BK (som ungdomshockeyn i Karlskoga hette på den tiden) som bland andra Brynäsbacken Simon Bertilsson, och som gjorde en historisk bedrift när de tog sig till SM-slutspel för U16-lag. När Bertilsson valde Gävle gick Jörnevik till Moras hockeygymnasium, men slog aldrig igenom på samma sätt. Fick nöja sig med enda match i A-laget där. Har sedan etablerat sig som center på division 1-nivå och stadigt ökat sin poängproduktion. 17 pinnar i Sunne 2010/11, 27 i Grästorp 2011/12, 28 i samma klubb året därpå och 18 på en höst i Mariestad.

Nu fick Jörnevik för första gången som senior dra på sig Biks tröja, och det lär förstås vara en stor källa till inspiration att få testa med allsvenska killar för en 22-åring som bör ha allsvenska ambitioner. Hela laguppställningarna i matchen twittrade Bengtzén ut här, men jag har fortfarande inte sett något slutresultat.

Noterat:
FBK Karlstads pojklandslagsmittfältare Oskar Alvers, som spelade två U21-matcher med Dif i höstas, är nu i valet och kvalet vilken klubb han ska välja. Juniorfotboll i Dif eller A-lagsfotboll i division 2-laget Karlstad BK. Det skriver VF.
– Jag har gått och tänkt länge fram och tillbaka vad jag ska göra och det finns fördelar och nackdelar med båda klubbarna. Men nu börjar jag nog närma mig ett beslut snart, säger Alvers till tidningen.
Jimmy Högberg, skåningen som slog igenom som fystränare i Degerfors IF och sedan värvades till ÖSK, har skrivit på för två nya säsonger i Örebro. Det avslöjade han under ÖSK:s uppesittarkväll, skriver eyravallen.se.