SM-guld till Roberto: ”Roligt att blåsa ur sig totalt”

Efter den grymma insatsen i Tjejvasan var Karlslunds långloppsstjärna Kristina Roberto rejält besviken efter Vasaloppet. Som hon bloggade då: ”Även om man helst vill undvika att skylla ifrån sig, men i detta fall var det inte kropp eller knopp som sa var felet. Det går helt enkelt inte att åka snabbt med skidor som suger fast hur mycket man än vill och tar i.”

Men i förrgår fick hon i varje fall en liten revansch. När brandmanna-SM avgjordes i Sälen på tisdagen utklassade Roberto konkurrenterna och vann tiokilometersloppet med över 5,5 minuter. Roberto, som tävlar för Uppsalas brandförsvar i de sammanhangen, gick i mål på 27.38. ”Det var riktigt roligt att blåsa ur sig totalt i tio kilometer, det var länge sedan”, bloggar Roberto (guldet var hennes fjärde de fem senaste åren – 2013 ställde hon inte upp). Dessutom tog Karlslundsåkaren brons i stafetten (där de två lagen framför ställde upp med endast herrar men Roberto ändå var näst snabbast av alla på sin sträcka)

Notera också att Fredrik Bäcklund, Nerikes brandkår, tog guld i veteranklassen H35 över 15 kilometer.

Roberto håller för övrigt fast vid sin tidigare plan och står över Birkebeinerrennet, den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen som avgörs på lördag. Av anmälningslistan att döma ser det inte ut att bli en enda Skistart-Bergslagen åkare till start, men det kan förstås bero på att deras namn inte ramlat in i listorna än.

Anmälda är däremot tre bröder Impola (Bill måste framför allt bygga avstånd till Anders Höst för att kunna ta tillbaka den rosa västen och vinna ungdomscupen) och så namn som Therese Johaug, Martin Jonsrund Sundby, Eldar Rönning, Iivo Niskanen och alla vanliga långloppsrävar. Det kommer bli ett maxat lopp, var så säkra!

Långloppsvärldscupen avslutas med Årefjällsloppet nästa lördag.

Noterar också att både Garphyttans världscupåkare Axel Ekström och Karlslunds gamle JVM-guldmedaljör Patrik Karlsson anmält sig till SM-femmilen i fristil i Kalix på lördag. Totalt är 65 herrar anmälda och det blir förstås intressant att se hur länge Ekström och Karlsson kan hänga på kvartetten Daniel Richardsson, Calle Halfavarsson, Lars Nelson och Martin Johansson som lär vilja dra upp tempot. Axel är faktiskt seedad som 13:e åkare efter sina framgångar i vinter. Hans klubbkompisar Marcus Lennartsson och Filip Danielsson bildar ett lag när SM-säsongen på söndagen avslutas med teamsprintdistansen.

Måndag och tisdag avslutas säsongen med finaler i de svenska junior- och seniorcuperna.

Degerforsklassikern del ett: Längdskidmomentet

I dag hade den fjärde upplagan av Degerforsklassikern, Degerfors egen version av en svensk klassiker, premiär med längdskidsmomentet.

Som vanligt fanns jag på startlinjen, jag har kört alla tre längdskidtävlingarna som ägt rum (en blev inställd på grund av dålig vinter) och fullföljt alla upplagor av klassikern (som jag envist hävdar att jag är en av initiativtagarna bakom), och liksom i fjol avgjordes årets skidmoment i på Älgaråstorpsspåret i Råbäck.

Jämfört med för en eller två veckor sedan var förutsättningarna betydligt sämre i dag, men jämfört med förra året var det rena drömmen. Då fick arrangörerna stå i dikena och skotta upp snö samtidigt som den smälte bort under den allra sista dagen på året då det överhuvudtaget var möjligt att åka skidor. Nu var det förvisso sladdriga spår med låga kanter som övernattfrusit till en isgata de första 800 meterna av den knappt sex kilometer långa tvåvarvsbanan. Men efter första svängen var spåren, och framförallt efter uppförsbackarna där temperaturen ofta är en eller ett par grader lägre, låg snön och spåren fortfarande fina trots senaste dagarnas mildväder. Det plus stenhårda och glatta spår med stenhårt stavfäste borgade för snabba tider.

Mattias Gullberg, som 2010 var timmen bakom täten i Wadköpingsloppet i sin senaste registrerade skidtävling jag lyckats hitta, dundrade genom de 11,7 kilometerna på 38.30, själv blev jag femma av 32 startande (fyra av herrarna) på 47.18. Personbästa på distansen för mig, som normalt springer betydligt snabbare än jag skidar (vilket inte är något bra tecken). Spana in alla resultat här.

Ett väldigt fin arrangemang som vanligt, av min moderklubb Degerfors OK (som jag lämnade för OK Djerf för några år sedan).

Den stora dramatiken utspelade sig i stället efter målgång, när jag under ombytet lyckades tappa bort min stämplingspinne (av sportident-typ) som användes för tidtagning i loppet. Hade den när jag startade, vid mellantiderna och målgång, men lyckades sedan slarva bort den. Engagerade halva arrangörsstaben i en halvtimmeslång jakt på pinnen (och en registrarad sluttid!) innan farsan slutligen återfann den i en snödriva bakom min bil. Vilken lycka!

Nästa deltävling i Degerforsklassikern är Vulkanloppet, 80 kilometer cykel, den 24 maj.

Efter målgång. Foto: Gissa själva!

Notera de fina gamla nummerlapparna. Skänkta av hockeylegendaren “Blixten” Henrikssons pappa någon gång på 50- eller 60-talet. Såg nystrukna ut för dagen. Foto: Samma som ovan.

Dagens övriga längdskidprestationer – Wadköpingsloppet och Axel Ekströms världscupdebut – har mina hårt arbetande kollegor tagit hand om, så det läser ni mycket mer om i måndagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning här på sajten).

I junior-VM i skidorientering tog Degerfors Filip Jacobsson, trots lördagens miss (stämplade fel, om jag förstått saken rätt) en plats i det svenska förstalaget i stafetten, vilket borde inneburit en stor medaljchans. Men förstasträckans Kalle Henriksson tappade två minuter på väntade tättrion Ryssland, Finland och Norge (som höll ihop) och därifrån var läget hopplöst för Filip som åkte andrasträckan. Han tog förvisso in åtta sekunder på Norge och hade tredje bästa tid totalt, men fortsatte att tappa på Ryssland och Finland. Det gjorde även avslutaren Sixten Walheim, och i mål var Sverige 6,5 minuter (!) bakom de ryska segrarna (mer överlägsna än i skidornas JVM) och nästan minuten från medalj. Filip får trösta sig med att han har två säsonger och många medaljchanser kvar som junior, han var främst med för att se och lära i årets JVM.

Karlskogas Martin Ericson körde förstasträckan i svenska andralaget och hade man fått räkna mer än ett lag hade det blivit en sjundeplats för laget. Martin växlade faktiskt elva sekunder före förstalagets startman, vilket säger en del.

Helgens höjdare

1. Längdskidfesten.

Vi snackar skandinaviska cupen i Falun (jag var på plats på fredagen, och det blir mycket merläsning därifrån i papperstidningen framöver, till att börja med om Patrik Karlsson i morgondagens NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), VM-test och juniorcup i Torsby (Marcus Lennartsson skrällde rejält med en fjärdeplats i fredagens sprint, medan Axel Ekström och Filip Danielsson jagar JVM-biljeter lördag och söndag) och inte minst Jizerska padesatka, den tjeckiska deltävlingen i långloppsvärldscupen på söndag (med Bill Impola och Kristina Roberto, förstås). Ja, och då har jag inte ens nämnt Tour de ski (eller Tour de ski China, som avslutades på fredagen utan några flera framgångar för Bob Impola som fick se Robin Bryntesson ta totalsegern).

2. Äntligen skidorientering.

Snöbristen slår aldrig så hårt som mot skidorienteringen. En enda tävlingshelg har kunnat genomföras, i Grövelsjön strax efter jul. Med både EM och VM runt dörren blir därför helgens trippeltävling (medeldistans och sprint på lördagen, stafett på söndagen) i Söderhamn helt avgörande för uttagningarna bakom de sju som redan tagits ut.

3. Örebro indoor games.

600 tävlande gör 1 500 starter, och Konditionsbloggen är förstås mest intresserad av två av dem – Josefin Gerdevågs fortsatta jakt på personliga rekord (och svensk elit) och Erika Bergentz på svenska rekord (i K40-klassen) och veteran-EM-form. Josefin är anmäld på 800, 1 500 och 3 000 meter, Erika på 800 och 1 500. Men tittar man i anmälningslistan finns fler höjdpunkter. VM-orienteraren Martin Regborn, som petades ur landslagstruppen och inte fick åka med till Australien, är anmäld på 3 000 meter liksom Per Sjögren (som också ska springa 1 500). Abdiqani Khadar och Abshir Aweys ska kuta 400 (!) och 800, och William Fransson 800 och 1 500.

Bubblare: Långdistansen vid världscupen i orientering på Tasmanien, som avgörs så tidigt på lördagen, svensk tid, att det i princip inte kvalar in som helg. Får Lilian Forsgren äntligen till sin fullträff? Kan Maria Magnusson följa upp tredjeplatsen i medeldistansen med en ny pallplats? Och kan Filip Dahlgren ta en topp 15-plats om han gör ett bomfritt lopp?

Här bygger Fahlins gäng ihop sig

I går, måndag, drog Wiggle-Hondas teambuildingvecka igång i Belgien, med Emilia Fahlin som gör sin andra säsong i det brittiska proffsstallet och fått ett stort antal nya lagkompisar inför året. I vanliga fall får man ju inte så mycket inblick i sådana läger, men från Wiggle twittras det ut både det ena och det andra.

En hel del bilder från vägarna, förstås. Men också från en hel del andra roliga lagbyggarlekar. I går var det slangbytes- och hjulbytestävlingar. Fahlin klarade det förstnämnda på 3.58 vilket var elva minuter snabbare än förra året men ändå inte riktigt räckte till någon seger. Det blev det däremot i dagens påklädningstävling, där cyklisterna med förbundna ögon fick varsin säck med överdragskläder i, och skulle få på sig alla pinaler på tid. Vad det betyder för Fahlins resultat resten av säsongen är mer ovisst …

Teamet har två olika twitterkonton som det gäller att hålla koll på om man vill ha mer från teambuildningsveckan. Cykelstallet Wiggle-Hondas officiella konto och cykelåterförsäljaren Wiggles eget konto. Plus Wiggle-Hondas hemsida, förstås.

På lördag drar den europeiska tävlingssäsongen igång med den första vårklassikern, Omloop het nieuwsblad.

Emilia Fahlin letar efter sista fotöverdraget. Faksimil: Wiggles twitter

Världsrekordet Örebro AIK får tuffare att ta …

På söndag kutar, som jag tidigare skrivit om här och här, 21 Örebro AIK-löpare en stafett över maratondistans för att gå under Dennis Kimettos världsrekordtid på 2.02.57, och med förhoppningar om att även klara att gå under två timmar.

Örebro AIK satsar alltså mot världsrekordet.

Men, det kommer naturligtvis inte att bli något världsrekord som sätts i Tybblelundshallen. Örebro AIK när nämligen inte den första klubben som kommer på tanken att springa en maratonstafett, och enligt magasinet Athletics Weekly är världsrekordet i maratonstafett 1.47.55, satt av elever på Tunyaiskolan i Meru, Kenya, 2012.

Då som en del i den globala utmaningen i Sportshall World Marathon Challenge, som liksom Örebro AIK:s försök går ut på att deltagarna springer 200 meter åt gången. I SWMC är det dock något fler löpare, lagen får välja att ställa upp med mellan 26 och 36 löpare som gör mellan fem och nio 200-meterssträckor var, medan Örebro AIK kör 21 löpare som gör tio-elva sträckor var.

Skillnaden i tid per varv? Tja, kenyanerna snittade 30,69 sekunder per 200-ing, Örebro siktar, för att gå under två timmar med en dryg halvminuts marginal, på 34-sekundersvarv. Att kapa ytterligare drygt tre sekunder på den tiden kräver en helt annan kapacitet på löparna.

Inför Bruksvallsloppet, fredag

Äntligen dags för längdskidpremiären! Här är alla förutsättningar inför fredagens premiär, där det inte är några juniorklasser utan där alla ställs mot alla (totalt 275 startande!).

Damer, fem kilometer klassiskt (egentligen 5,75 kilometer):

Höjdmeter: 217.

Antal startande: 83.

Första start: 11.00.

TV-sändning: Nej.

Stjärnorna: Charlotte Kalla, Emma Wikén, Sara Lindborg, Maria Rydqvist, Anna Haag, Seraina Boner (schweizisk långloppsikon med två topp tio-placeringar i OS i vintras), Britta Norgren, Ida Ingemarsdotter.

Lokala åkare: Kristina Roberto, Karlslund (som slutade femma i långloppsvärldscupen förra vintern), Olivia Hansson, Garphyttan (som vann Wadköpingsloppet i vintras och var snabbast av alla på rullskids-SM i höst, kan vara på väg mot ett riktigt genombrott).

Herrar, tio kilometer klassiskt (egentligen 10,05 kilometer):

Höjdmeter: 367.

Antal startande: 192.

Första start: 12.00.

TV-sändning: Nej.

Stjärnorna: Daniel Richardsson, Johan Olsson, Anders Södergren, Calle Halvarsson, Lars Nelson, Christophe Perrillat-Collomb (fransk OS-fyra 2006), Emil Jönsson, Jörgen Brink, Oskar Svärd.

Lokala åkare: Bill Impola, SK Bore (kommer från Kopparberg, tillhör långloppsstallet Team Coop, står på randen till den absoluta Sverigeeliten och är faktiskt högre rankad än både Brink och Svärd), Patrik Karlsson, Karlslund (juniorvärldsmästaren från 2007 som hoppas ta ett nytt kliv i karriären i år), Axel Ekström , Garphyttan (sistaårsjunior som siktar mot JVM), Bob Impola, SK Bore (kommer från Kopparberg), Marcus Lennartsson, Garphyttan, Jack Impola, SK Bore (kommer från Kopparberg), Viktor Hansson, Garphyttan (såg jag mycket målmedvetet staka uppför Ånnabodabacken för några veckor sedan, grymt stark), Linus Larsson, Karlslund (viktig kugge i Kifs stafettlag, om inte annat).

Officiella länkar: Startlistan, programmet, senaste nytt från lagledarmötet.

Tisaren kunde inte försvara titeln

Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisarens stafettsäsong har varit framgångsrik. Framför allt har klubbens damer imponerat, med en tredjeplats i Tiomila, en femteplats i Venla och en bronspeng i Smålandskavlen förra helgen. Men säsongsavslutningen i Novembersprinten på söndagsförmiddagen blev ingen höjdare. Tisaren, som i fjol vann med elva minuters marginal, var i täten efter två bra inledande sträckor av juniorlandslagets Oskar Andrén och JVM-meriterade Jonas Merz, Andrea Svensson, Martin Särnbrink, Anton Hallor och Jonas Aronsson tappade förvisso nästan en kvart på Linköpings löpare, men såg ändå till att laget var kvar på andra plats inför näst sista sträckan. Där lär Anna Hallmén ha bommat rejält, för hon var 13 minuter bakom sträcksegraren på en bana som tog knappt 19 minuter för täten att kuta, och tvingades släppa förbi sig tre lag. Daniel Attås på sistasträckan orkade inte jaga ikapp något av dem, och Tisaren fick nöja sig med femteplatsen, nästan halvtimmen bakom segrande Linköping.

I Trondheim nöjde sig klubbens landslagslöpare Lilian Forsgren med att springa en av distanserna i student-NM, lördagens långdistans där hon slutade på tredje plats bakom norska JVM-löparen Mathilde Rundhaug och danska Stine Bagger Hagner. Forsgren kan därmed lägga ännu en medalj till samlingen, bredvid vårens EM-silver och sommarens student-VM-guld.

Rosdal hoppas silvret bär till EM

Linus Rosdal var gladare åt dagens SM-silver än fjolårets SM-guld, sa den 22-årige KFUM Örebro-löparen när han pustat ut och samlat känslorna efter andraplatsen i terräng-SM:s juniorklass. Anledningen var att konkurrensen var snortuff i år, Napoleon Solomon var bara två sekunder från medalj på seniorsidan i går, och hängde av juniorkonkurrenterna redan efter 200 meter. Åt honom fanns liksom inget att göra. Men där bakom gjorde Linus precis som han sa att han skulle göra när jag pratade med honom tidigare i veckan: Sitt eget lopp.

Rosdal lät sig inte stressas, trots att han bara var åtta vid första varvningen, efter två kilometer. Fyra vid andra varvningen, 13 sekunder bakom Huddinges John Kingstedt på silverplats. Trea vid tredje varvet, men fortfarande tio sekunder bakom Kingstedt.

Kilometern från målet var Rosdal ikapp, och då hade Kingstedt inget att svara med. I mål var Rosdal nio sekunder för Kingstedt, som sånär blev nedspurtad även av Rosdals klubbkompis Albin Olausson. Bara fyra sekunder skiljde i mål.

KFUM:s kanske mest intressanta löpare, Martin Regborn, VM-orientaren som gjorde terräng-SM-debut, låg i rygg på Rosdal, som fyra, efter sex kilometer, men föll bak till sjätte plats, 13 sekunder från pallen. Tillsammans räckte Rosdals, Olaussons och Regborns insatser till Ett överlägset guld i lagtävlingen – med över fyra minuters marginal ned till tvåan, Sävedalens AIK.

Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Rosdal – som berättade att han nu hoppas att SM-silvret bär hela vägen till en landslagsdebut vid terräng-EM, som avgörs i bulgariska Borovets den 14 december.

– I och med att Napoleon Solomon och Spårvägen Alexander Palm (som sprang med seniorerna i den långa klassen på söndagen i stället för med juniorerna, och blev åtta) så bra nu är det möjligt att de tar ut ett lag till EM. Dessutom har Sverige Elmar Engholm och Emil Blomberg i USA, som också är bra. Det vore väldigt roligt om jag kom med dit, men det blir en glad överraskning i sådana fall. Jag kommer inte bli jättebesviken om det inte blir av, säger Rosdal.

På sin hemsida skriver Svenska friidrottförbundet om terräng-EM att för att “komma ifråga för individuell start krävs visad internationell klass vid NM i november eller i andra terränglopp utomlands” och att det “för att lag skall komma ifråga krävs rimlig chans till en placering bland de åtta bästa.” En sådan rimlig chans lär Sverige ha, men möjligen vill förbundsledningen först se Rosdal och kompani in action vid terräng-NM i finska Vantaa den 9 november (fast det saknas H22-klass där, så då måste grabbarna kliva upp i seniorklass). Uttagningen dit sker på torsdag.

– Annars har jag tänkt att hålla formen uppe med terräng-DM och Kilsbergsleden på hemmaplan, utifall att jag skulle bli aktuell för EM, säger Rosdal som blir senior vid årsskiftet och redan börjat planera det nya livet.

– Jag kommer sikta in mig på en halvmara i Haag i mars, för att stämma av hur grundträningen varit. Sedan ska jag försöka få till något på banan, framför allt på 5 000 meter. Men det brukar aldrig gå bra, säger han med ett snett leende.

Rosdals kommentarer om silverloppet i terräng-SM får ni läsa i måndagens papperstidningen, som förstås går att köpa som e-tidning här på sajten.

Som sista punkt från årets terräng-SM kan man för övrigt nämna att Hällefors Louise Wiker cashade in en ny lagmedalj, ett brons med Hässelbys andralag i damklassen, och att länets medaljräkning stannade på 13. En riktigt bra siffra.

Linus Rosdal, Martin Regborn och Albin Olausson med lag-SM-guldet. Foto: Mikael Kroon

Fahlin tipsar: Här har du bästa cykelsemestern

När jag träffade Örebros enda cykelproffs Emilia Fahlin för ett par månader sedan passade jag, för Konditionsbloggens räkning, på att fråga henne om henne om tips på tre riktigt bra ställen att cykla på, om man till exempel vill åka på träningsläger eller passa på att kombinera semesterresan med lite cykelnöje. Listan hon tog fram bestod något överraskande, för att komma från en sådan globetrotter, av tre spanska ställen – varav två inom några mil från hennes hem i Girona. Å andra sidan förklarar det ganska bra varför hon valt att bosätta sig just där.

”Man får se så jäkla mycket när man cyklar, man kommer ofta till konstiga ställen och små orter dit man aldrig skulle åka som turist. Precis utanför topp tre-listan kommer Toscana, Italien är ett väldigt cykelland och där uppe är det så himla fint”, säger Fahlin.

Youtubeklippen jag illustrerar det hela med var det bästa jag kunde hitta, men har ingen anknytning till Fahlin …

1. Girona.

”Vart jag än åker så slår det mig alltid: ’Fan vilka bra träningsvägar vi har där’. Det är verkligen perfekt.”

2. Mallorca.

”Där har jag varit många gånger, och det är också ett riktigt cykelparadis. Det finns så många bra cykelvägar och småvägar, och bilisterna tar sådan hänsyn. Du har platt och du har berg och du har kust. Ett ställe jag verkligen rekommenderar.”

3. La Molina.

”Jag gillar att träna uppe i bergen, för det finns så mycket fint att titta på. Och området i Pyrenéerna, just utanför Girona, är jättefint. Området runt skidorten La Molina är ett av de finaste jag varit på.”

Karlslunds stjärna slog VM-silvermedaljören

Hann inte se mer än några minuter av Årefjällsloppet i förmiddags, men förstod att Seraina Boner och Petter Eliassen (vilken jävla avslutning på säsongen!) drog ifrån till klara segrar, och att tvillingbröderna Impola svarade för ruggigt imponerande insatser. 23:e plats för Bob och 26:e för Jack är personbästa i de här sammanhangen, och med den utveckling de haft i vinter lär de bli signade av något team inför nästa säsong. Bob var femte bästa svensk bakom Daniel Richardsson, Anders Södergren, Johan Olsson och Jerry Ahrlin.

Storebror Bill verkar däremot ha haft det riktigt motigt för tredje loppet i rad, ingen rolig avslutning på säsongen för vinterns stjärnskott, och slutade först på 39:e plats, över elva minuter bakom Eliassen (Bob var 7,5 minuter bakom).

Någon rosa väst blev det därmed inte för Bill, i stället tappade han Stian Hoelgaard förbi sig i totalen med sju poängs marginal och slutade på tredje plats i ungdomstävlingen. Hade han inte gjort den där fatala felkörning i Schweiz hade han dock vunnit ungdomstävlingen med 98 poängs marginal. Då hade han också blivit åtta, och bäste ickenorrman, totalt i långloppsvärldscupen. Nu fick han i stället nöja sig med en 15:e-plats där, efter att ha tappat ordentligt många placeringar under den andra halvan av säsongen. Jerry Ahrlin gick om och blev bäste svensk, och tjeckiske superveteranen Stanislav Rezac såg till Impola bara blev tredje bäste ickenorrman (totalt 14 norrmän på topp 17).

Framförallt var ju Impolas inledning på säsongen otroligt imponerande, inte minst med tanke på att han förra året var rätt grön och slutade på 24:e plats i sammandraget. Nästa år får Impola ta nya tag, men chansen att ta ungdomstävlingen är nu borta. Till hösten är han nämligen överårig.

Kristina Roberto slutade på 15:e plats, knappt sju minuter bakom Boner, och tog en fin skalp i nyblivna VM-silvermedaljören (och lagkompisen) Maria Rydqvist som blev 17:e (noterar för övrigt att sexfaldiga SM-guldmedaljören i långdistanslöpning Lena Gavelin slutade på 28:e plats, 17 minuter bakom Roberto). I totalen blev Roberto, som var femma i fjol, nia trots att hon stöd över ett par tävlingar. Dessutom tredje bästa svenska bakom Britta Johansson Norgren och Lina Korsgren.

I lagtävlingen slutade Impolas Team Coop trea bakom de två tunga lagen som dominerat i vinter, Team Santander och Team United Bakeries. Örebrobaserade Skistart-Bergslagen pratade inför vintern om att en tiondeplats, precis som i fjol, möjligen kunde vara realistiskt, och slutade en fullt godkänd elfte.

Karlslunds Linus Larsson slutade på 69:e plats i sammandraget.

Om Startmilen – där tjecken Ondrej Fejfar och Linköpings Cecilia Kleist – vann och där Linus Rosdal och Mikaela Kemppi tog ledningen i länets långloppscup, kan ni läsa mycket mer i morgondagens papperstidning. Kollega Eric Fiedler (som fyller år i dag) och fotograf var på plats och bevakade. Men jag kan bara nämna att vinnaren Fejfar är en passionerad bergslöpare som representerat Tjeckien i EM i bergslöpning (och blivit 26:a) och som tagit silver på 10 000 meter i tjeckiska mästerskapen.