Fjugestas jättetalang blir lagkompis med OS-stjärnan

I dag kom nyheten att Sara Lindborg, 32, skrivit kontrakt med Örebrobaserade långloppslaget Skistart-Bergslagen. Lindborg som åkte OS så sent som 2014, VM 2007 och 2011, som 2009 tog en världscupseger i stafett, som förra året vann en etapp i Tour de ski och VM-satsade så sent som i våras, men då stoppades av en stressfraktur i ena foten som gjorde att hon tvingades bryta första SM-loppet i Ånnaboda i vintras och därefter lägga ned hela säsongen. Nu har hon även lagt ned hela världscup- och distanssatsningen, för att istället köra långloppsvärldscupen med Skistart-Bergslagen.
– Efter skadan nu i vintras bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på Ski classics (det officiella namnet på långloppsvärldscupen) och ändra träningen efter det. Nu har jag tränat hela sommaren för just Ski classics-loppen och hoppas och tror att jag ska kunna placera mig bra. Min ambition att åka alla lopp för att få en bra totalplacering. Pallplaceringar finns i målbilden, säger hon i ett pressmeddelande.
Men Lindborg är inte Skistart-Bergslagens enda nyförvärv. Klart är också att Fjugestatjejen Olivia Hansson, 20, som chockade många i Vasaloppsdebuten som avverkade vasaloppsdebuten på 5.19.33 och blev 14:e bästa dam och bästa junioråkare herrarna inräknade (och som i lördags tog SM-silver i rullskidor, besegrad enbart av dubbla VM-medaljören Britta Johansson Norgren över 42 kilometer klassisk stil med masstart [dessutom tog Garphyttans Daniel Olsson SM-silver i H40]). Förutom Lindborg, Hansson och Karlslunds stjärna Kristina Roberto, som opererat ena hälen i sommar och ännu inte är i full träning, finns även Maria Rydqivst och Maria Gräfnings kvar i truppen, men de båda satsar först och främst på att slå sig in i det reguljära svenska landslaget. På herrsidan är det lite tunt efter Magnus Jonsson och Patrik Karlsson som mer eller mindre lagt ned sina satsningar och Tobias Karlsson som opererat höften. Kvar finns ”bara” Kalle Gräfnings och Linus Larsson. Konditionsbloggen ringde upp teamets idrottsligt ansvarige Johan Kask för att höra om förväntningarna inför säsongen som drar igång med med prolog och La Sgambeda i Livigno 5–6 december (svenska långloppscupen startar med Axa ski marathon i Falun den 3 januari, Wadköpingsloppet körs den här säsongen den 7 februari).

– Lindborg är absolut i paritet med Rydqvist och de andra svenskarna i toppen av Ski classics. Sedan vet man inte hur hon klarar övergången från traditionell skidåkning med korta stakpartier till långlopp där man står och matar på i timmar. Det är bara att titta på Mo Farahs maratontest, det är inte helt enkelt att byta distans. Men Sara har verkligen anpassat träningen och är seriös i sin satsning, säger Kask till Konditionsbloggen.
Vad har ni för förväntningar på Olivia Hansson?
– Det kommer givetvis att ta några år för henne att anpassa sig, men kan hon halvera tiden avståndet i tid till täten i Vasaloppet så har hon gjort det jättebra (Olivia var 38.31 bakom Justyna Kowalczyk i vintras och skulle ha varit åtta istället för 14:e om avståndet bara varit 19.15). Sedan är det så svårt att veta, vissa peaker vid 21 års ålder och andra fortsätter framåt. Olivia är så ung (20 år) att hon fortfarande kan köra om Ski classics ungdomströja i sex säsonger till. Men vi tror att det är klokt att matcha henne försiktigt, och i utgångsläget är planen att hon ”bara” kör Marcialonga, Vasaloppet och Årefjällsloppet i Ski classics för att i övrigt fokusera på de svenska långloppen. Risken med att köra mer nere i Europa är att det blir många resdagar och att man tappar träningen; för en ung talang är det bättre att försöka hålla i träningen under säsong.
Hur mycket kommer Maria Rydqvist och Maria Gräfnings köra för er?
– Så lite som möjligt, om de får som de vill. De fokuserar på att få köra både Tour de ski och den nya kanadensiska touren i världscupen. Men jag pratade med Rydqvist härom dagen, och hon hoppades kunna klämma in något av de större långloppen ändå.
Hur är läget med Roberto, då?
– Hälen är fortfarande inte helt läkt, och hon kan inte springa än, men det är helt normalt efter den här typen av operation. Prognosen är att hon fått dra ned på träningen med ungefär 15 procent jämfört med förra året, och hon har inte kunnat göra de mest kvalitativa intervallpassen. Men hon kan åka rullskidor, mountainbike, gå på gym och köra stakmaskin, och hon är tillbaka på jobbet som brandman.
Hur ser det ut på herrsidan, då? Blir det bara två åkare i år?
– Vi har en ganska tajt budget och ligger och balanserar på de medel vi har. Jag tror i varje fall inte att det blir något lika stort namn som Lindborg på herrsidan, men någon kanske kommer till. Trupperna, dräkterna och lagnamnen ska vara klara i månadsskiftet oktober/november, så vi har lite tid på oss.

Olivia Hansson, Sara Lindborg och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen
Olivia Hansson, Kristina Roberto och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen

Orienteringens superhelg – fem SM på tre dagar

1 757 hinderbanelöpare gör upp i Örebro actionrun och ett gäng terränglöpare brottas om långloppscupspoäng i Tarstaborgsrundan, men helgens största svenska konditionsidrottstilldragelse är förstås orienterings-SM. Vi snackar medeldistans med kval på fredag och final på lördag, och stafett på söndag, i skogarna utanför Stockholm. Och dessutom veteran-SM med sprint, medeldistans och långdistans fredag-lördag-söndag i Hallstahammar och Surahammar.

Vi snackar stora startfält i fredagens medeldistanskval och förutom länets landslagslöpare Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (som alla har medaljpotential) finns löpare som Tisarens Daniel Attås, Oskar Andrén, Anton Hallor, Tomas Hallmén, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Julia Lauri, Milans Per Eklöf och Djerfs Marie Pettersson (som gick till final i långdistansen förra helgen) med i rullorna. Och då snackar vi bara seniorklasserna. Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och Degerfors landslagsman Filip Jacobsson har naturligtvis medaljchans i juniorklasserna.
När det gäller söndagens stafett mörkar de flesta klubbarna fortfarande sina laguppställningar, men Dahlgrens Lidingö kommer förstås tillhöra guldfavoriterna på herrsidan, och Tisarens damlag lär ha möjlighet att slå sig in topp tio, med lite flyt kanske till och med topp fem.

Bland veteranerna, då? Tja, även där snackar vi gigantiska startfält och flera lokala favoriter, som Tisarens Lars-Åke Wall, som tog VM-guld i våras, och Lindebygdens Asta Sjöberg, som brukar casha in SM-guld varje säsong.

Som om inte det vore nog avslutar mountainbikeorienterarna säsongen med finalen i den svenska mtbo-cupen, Karlstad lång, en masstartstävling som avgörs i samband med mountainbiketävlingen Karlstad XC på söndag. Garphyttans Marcus Jansson toppar cupen på 340 poäng inför finalen, men vinner Frisk går han upp på 345 (eftersom finaltävlingen ger tio bonuspoäng). I sådana fall måste Jansson vara sämst trea för att ta titeln. Samma sak om Frisk blir tvåa, då tar han titeln om inte Jansson blir topp tre. Vid alla andra utfall är Jansson mästare.
Jansson, liksom stora delar av övriga Sverigeeliten, värmer upp med en stafett på Rävåskullen i Karlskoga på lördagen.

Och i Västerås ska Lars Hagstedt, 36, örebroaren som förra året avverkade 43 timmar och blev sjua i Fotrally, springa 100-milesloppet Black river run. Men han slipper i varje fall hålla koll på kartan …

Upplagt för superbatalj i Lidingöloppet – och Stockman tog nytt SM-guld

En landslagsman i maraton. En VM-löpare i orientering. Och en löpare som var en chockpetning ifrån terräng-EM i höstas. Idel, ädel länslöparadel. Samtliga anmälda till Lidingöloppet, som avgörs nästa söndag. Vilken batalj det kommer att bli!
Vi snackar Erik Anfält, 39, som senaste månaden smaskat till med seger på DM över 10 000 meter och i Blodomloppet, andraplatser i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK) och Sälen fjällmaraton och segrar i Bergslagsleden ultra och Norasjön runt. Fjolårets VM-tia Filip Dahlgren, 27, som efter att ha lidit av vinterns skador och petats ur årets svenska VM-trupp visat grym form senaste veckorna med vinst i Vasastafetten, seger på nytt banrekord i Kilsbergen trailrun och SM-brons i långdistans. Och så Linus Rosdal, 23, som smugit under Konditionsbloggens radar i sommar (förutom när han blev bäste svensk i Göteborgs Midnattsloppet) men som i helgen krossade allt och alla i Lassemajaloppet och vann det 23 kilometer långa terrängloppet i Arboga på 1.17.00, nästan 18 minuter före tvåan, hemmalöparen Jacob Wedin; en tid som på halvmaran motsvarar 1.10.38 enligt Per Sjögren (och det litar vi på utan att ta fram kalkylatorn). Tar vi ändå fram den motsvarar tiden 1.40.26 över 30 kilometer …
Det är några hyggliga löpare anmälda även i övrigt; Lewis Korir, Abraham Adhanom, Jonas Buud, Mårten Boström …
I första startled finns från länet också Fredrik Johnsson, Simon Sveder, Albin Olausson, Henrik Eknor och Magnus Palm, samt Ulrika Hammarskiöld, Petra Henriksson, Kristin Hinshaw Adamsson och Lisa Schadewitz i tjejloppet.
Dahlgren genrepar med medeldistans- och stafett-SM i orientering i helgen, medan det väl inte är helt otänkbart att Anfält och Rosdal kutar Tarstaborgsrundan, länets klassiska Lidingöloppsgenrep.

En riktigt tråkig nyhet ur konditionsidrottsperspektiv är att det inte blir någon konstsnöanläggning i Markaspåret.

Efter helgens maraton-SM i mountainbike i Ånnaboda har tätklungans felkörning, som godkändes av tävlingesledningen (?!) blivit en riktig snackis. Läs mer på Henrik Öijers blogg.

I lördags tog Cristoffer Stockman, 35, det första, historiska, SM-guldet i rarajipari. I dag följde han upp med ett nytt – i H35-klassen försvarsmaktens svenska mästerskap i orientering. En skräll, uppenbarligen: ”Chocken”, twittrar Stockman. Oskar Svärd (mr Vasaloppet) och Nina Ahlander tog hem elitklasserna, men några resultat finns ännu inte publicerade på nätet.

Cristoffer Stockmans karta och SM-guldmedalj. Foto: Cristoffer Stockman
Cristoffer Stockmans karta och SM-guldmedalj. Foto: Cristoffer Stockman

Redo för Örebro actionrun – i "kändisklass"

Tävlingssäsongen var ju egentligen över. Och ja, jag har alltid tyckt att det där med hinderbanelopp är lite fånigt. Men, på lördag ska jag lägga alla mina fördomar åt sidan och med öppet sinne och – förhoppningsvis – något sånär pigga ben ta mig an Örebro actionrun i någon sorts ”kändisklass”, som jag blivit inbjuden till. Värmde upp i går genom att köra fem varv på Crossfit Karlskogas hinderbana, och armklättringen som jag är lite rädd för funkade helt okej. Däremot lär de romerska ringarna ta knäcken på mig och gatloppet är jag direkt livrädd för (liksom alla hinder som innehåller vatten, vilket de romerska ringarna dessvärre gör). Hela banan med dess 34 hinder hittar ni här, och den kommer att börja växa fram i verkligheten redan under morgondagen, som jag förstått det (och på torsdag bygger de om hela Drottninggatan). Som jag förstått saken så startar jag, Johan Röjler, Bob Impola, Per Sjögren och vilka fler vi nu blir vid 13.30-tiden på lördag.

Totalt lär uppåt 2 000 deltagare vara anmälda (startlistan presenteras i morgon, tisdag) och det lär bli en rejäl folkfest i hela stadskärnan. Oklart hur många elitsatsande hinderbanelöpare som dyker upp, men enligt uppgift kommer ett gäng från Lynx multisport team i varje fall att vara på plats. De bjuder också på lite hjälp för oss nybörjare, så det är bara att gå in och plöja tekniktipsen inför lördagen och fortsätta att rehaba högervaden efter Bergslagsleden ultra så ska det nog bli bra det här också …

Guld till Wengelin, brons till Dahlgren – och de skrev orange historia

Garphyttelöparen Filip Dahlgrens, 26, säsong har varit problematisk. Det började redan förra hösten, när han väntade för länge med att lyssna på kroppen och hamnade i en nedåtgående skadespiral som tog lång tid att ta sig upp ifrån. Det förstörde hans chanser till bra resultat i vinterns världscup, och i slutändan var det nog den bristfälliga träningsbakgrunden som gjorde att han petades från VM-laget trots en tiondeplats i långdistans i VM förra året. Lägg därtill en missräkning i form av en fjärdeplats i O-ringen, som han sprang istället för VM. Men i dag fick Dahlgren (som förra helgen visade att formen är i antågande när han i grisiga förhållanden detroniserade Erik Anfälts banrekord i Kilsbergen trailrun) revansch i form av ett SM-brons i favoritdisciplinen långdistans. Dahlgren var bara nia vid första mellantiden, men srpang succesivt upp sig och var i mål mindre än tre minuter bakom OK Linnés Albin Ridefelt, som tog guldet 1.50 före klubbkompisen Rassmus Andersson. Bronset var Dahlgrens fjärde senior-SM-medalj efter guldet i långdistans 2013 och stafettmedaljerna 2011 (brons) och 2014 (silver).
Örebros VM-sprinter Martin Regborn, 23, var tvåa vid den där mellantiden där Dahlgren var nia (och i det läget över två minuter före Dahlgren), men föll tillbaka till en delad niondeplats, över 6,5 minuter bakom. Lilian Forsgren slutade på samma placering i damklassen, nästan elva minuter bakom suveräna vinnaren Helena Jansson, men mindre än fyra minuter från silvermedaljören Annika Billstam.
Daniel Attås klarade med 19 sekunders marginal av sitt mål att bli topp 20 i herrklassen, efter att ha lyckats hålla förre Europamästaren David Andersson bakom sig. Marie Pettersson blev 32:a.
I juniorklasserna var Andrea Svensson, Tisarens juniorvärldsmästare, en av de stora favoriterna, men fick nöja sig med en fjärdeplats efter ett sekunddrama om medaljerna i D20. Rydas Johanna Öberg var överlägsen, men därbakom var det fyra löpare inom 78 sekunder. Kvalvinnaren Filip Jacobsosn, Degerfors, blev nia i H18.
Nästa helg avslutas SM-säsongen med medeldistans och stafett.

Senaste tillskottet till länets elitscen i konditionsidrott, OS-satsande VM-cyklisten Matthias Wengelin, krossade konkurrenterna i maraton-SM i Ånnaboda i dag och tog guldet 1.27 före Calle Friberg och ytterligare en dryg minut före trean, Mikael Flockhart. Grythyttans Fredrik Berg åtta, 6.46 bakom (men bara åtta sekunder från femteplatsen efter en förlorad klungspurtuppgörelse), Garphyttans Marcus Jansson (han som dominerar svensk mountainbikeorientering och var EM-fyra i somras) slutade på 13:e plats, Almbys Mathias Bergkvists 18:e. Wengelin klarade av 75 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter på 2.27.31, vilket ger en snittfart på 30,5 kilometer i timmen … Berg, som var femma i fjol, menar att årets åttondeplats är mer värd. ”Jag fick min revansch i dag efter fiaskot på XC-SM i somras (då Berg kraschade på träningen dagen innan och fick åka hem med hjärnskakningssymptom). Lyckades sladda in som åtta uppe i Ånnaboda i dag, grymt nöjd! Var femma på SM förra året men då valde ju de tio-femton bästa cyklisterna att avstå från start för att strejka mot dålig planering från arrangören och cykelförbundet. I dag fanns hela svenska eliten på plats så jag värdesätter helt klart dagens resultat mer”, skriver han i ett sms till Konditionsbloggen. I sin racerapport lägger han ut texten mer. Faluns Jennie Stenerhag sopade hem damguldet med nästan tio minuters marginal.
Förhandsfavoriten och hemmaåkaren Linda Meijer slog till med guld i D30-klassen, efter silver och brons de två senaste åren (hennes fjärde SM-guld i ordningen, det första i maraton), höll undan och gick i mål 65 sekunder före Faluns Anna From trots kramp i båda benen upp mot Klockhammar. Meijer är jublande glad i sin racerapport och skriver bland annat: ”Jag gjorde det. tog hem segern på Bergslagsloppet i dag. Otroligt nöjd och glad över det. Stödet runt banan var helt enormt, det kunde inte ha varit bättre. Tusen tack alla som kom och hejade för att ni kom.” Klubbkompisen (i Almby) Johan Lindbom tog broms i H30. Karlskogas Maria Nilsson blev fyra i D50, men över 8,5 minuter från medalj.

I det historiska första svenska mästerskapet i rarajipari, som avgjordes i Karlslundsskogen på lördagen, lottades de tolv deltagarna in i två lag, och efter att de skiftat ledning under tävlingens gång var det det orangea laget, med Daniel Sörling, Cristoffer Stockman, Bengt Rasmussen, Johan Andersson och Håkan Röjler som drog det längsta strået och samlade ihop de 100 rundorna på en timme och 48 minuter och 44 sekunder, två minuter och 22 sekunder innan det blå laget med Johan Röjler, Malin Vaahto, Ann-Sofie Berg, Magnus Ek, Peter Knoblach och Mattias Geisler hann runt. Bilder, liverapport och mycket mer från tävlingen på den officiella hemsidan.

Årets nysatsning på Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 223 löpare, varav 24 i de nya challengeklassenra. Barbro Härdmark, Gustav Holgersson, Åsa Vidlund, Jesper Melin, Tom Korkeakosi och Mats Johansson heter de historiska mästarna. Känns lite overkill, om ni frågar mig, att ha sex olika challengebanor när bara 24 löpare kommer till start. Kanske räcker med en lång och en kort bana nästa år?

Anfälts superhöst fortsätter – sjätte pallplatsen på en månad

Sjätte loppet på mindre än en månad, och Erik Anfält, 39, fortsätter att imponera. Efter att ha varit vunnit DM över 10 000 meter och Blodomloppet, varit tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK) och Sälen fjällmaraton och vunnit Bergslagsleden ultra följde han på lördagen upp med ännu en seger i 61:a upplagan av klassiska halvmaran Norasjön runt, på 1.10.11,3. Det var dessutom Anfälts femte raka seger i tävlingen, något som bara Glanshammars Kjell-Arne Sjögren (sex raka segrar 1985-1990) överträffat. Anfält vann med nästan sex minuters marginal till tvåan, Storådales Björn Evertsson, 28, som är ett namn som inte gjort så stora avtryck i löparlänet tidigare under säsongen (väl?) och ytterligare en dryg minut före trean, Berlin marathon-laddande Jonas Rosengren. Ytterligare fyra löpare gick under 1.20. Mikaela Kemppi, 42, som liksom Anfält tävlar för Örebro AIK och tillsammans med honom landslagsdebuterade vid Stockholm marathon i somras, besegrade fjolårssegraren Erika Bergentz med nästan exakt tre minuter och korsade mållinjen på 1.22.16,7. Erika Lech trea, drygt fyra minuter bakom. De tre var de enda som gick under 1.30.
Rosengren går i och med tredjeplatsen upp på delad andraplats i långloppscupen, medan Anfält (som kommit starkt på slutet …) går upp på fjärde plats. Haben Kidane var inte med i dag men behåller ledningen. Mikaela Kemppi utökar sin, förstås. Liksom Maria Eriksson på andra plats.

Hällefors VM-löpare Louise Wiker, som inte fick någon plats i Finnkampen som hon hoppats, kutade istället Stockholm halvmarathon i dag och blev femma, på 1.20.11. Mindre än minuten bakom Frida Lundén på andraplatsen (1.19.17) men nästan tre bakom Isabellah Andersson (1.17.20). Örebro AIK:s Anders Larsson blev bäste länslöpare på herrsidan på 1.21.44 (ende herre under 1.30, som jag hittat) vilket gav en 115:e-plats. Noterbart är att herrsegraren, VM-löparen David Nilsson, gick i mål på 1.10.41, alltså halvminuten långsammare än Anfälts tid i Nora. Nu vet inte jag hur banorna står sig mot varandra, men tävlingen anmärkningsvärt ändå, va?

I orienteringens långdistans-SM tog sig alla tre landslagslöparna (Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren) enkelt vidare från lördagens kval till söndagens final, och även Daniel Attås tog sig vidare i seniorklasserna. I juniorklasserna kan man notera att Degerfors Filip Jacobsson vann sitt heat och att Örebros Ellinor Eriksson nästan höll samma tempo som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson (de båda blev trea respektive tvåa i sitt kvalheat). Alla länsresultat nedan.

Det är ungdoms-SM i helgen också, men utan några länslöpare med toppotential. Garphyttans Elin Schaherström har noterat bästa placeringarna med en 16:e-plats på sprinten och en 17:e-plats på långdistansen.

Världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, Korpen, som avgjordes med start och mål vid Karlslunds motionscentral i förmiddags, har jag ännu inte fått några resultat från. Och rarijipari-SM pågår väl för fullt just nu, på samma plats, kan man tänka.

Inför nästa helg kan man redan nu konstatera att Tarstaborgsrundan tvingats ändra sin bana efter översvämningskatastrofen förra veckan: ”Det befintliga elljusspåret, också märkt av skyfallen, kommer att användas och löpas tre varv. Totaldistansen blir alltså detta år 7,5 kilometer”, skriver Nerikes friidrottsförbund på sin hemsida. Och att Örebro actionrun nu har släppt banan. Det snackas om succésiffror i anmälningstalen, och att maxantalet deltagare fått höjas från 1 500 till 2 000, men det återkommer vi till i början av nästa vecka.

Orienteirngs-SM, långdistanskval:
Herrar, kvalgrupp A (tio bästa till final)
: 1) Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, 51.35, 17) Viktor Larsson, Hagaby, +8.58, 26) Love Sintring, do, +14.24.
Kvalgrupp B (tio bästa till final): 1) Nicolas Simonin, IFK Lidingö, 53.16, 2) Martin Regborn, Hagaby, +0.01, 6) Daniel Attås, Tisaren, +2.41, 19) Oskar Andrén, do, +6.27, 22) Johan Aronsson, do, +7.57.
Kvalgrupp C (tio bästa till final): 1) Ola Martner, Göteborg-Majorna, 51.52, 2) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +0.38.
Kvalgrupp D (tio bästa till final): 1) Albin Ridefelt, Linné, 54.16, 19) Anton Hallor, Tisaren, +8.54, 30) Erik Lindgren, KFUM Örebro, +18.14.
H20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Jens Rönnols, Täby, 52.22, 8) Gustav Hindér, Tisaren, +3.29.
Kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Joakim Andén, Södertälje-Nykvarn, 51.21, 20) Harald Larsson, Hagaby, +7.44.
H18, kvalgrupp B (tolv bästa till final): 1) Simon Imark, Tullinge, 45.23, 18) Jakob Fransson, Milan, +14.23.
H18, kvalgrupp C (tolv bästa till final): 1) Filip Jacobsson, Degerfors, 46.21, 20) Per Karlsson, Tylöskog, +13.15, 28) Martin Särnbrink, Tisaren, +21.50.
Damer, kvalgrupp A (tolv bästa till final): 1) Helena Jansson, Ravinen, 51.38, 5) Lilian Forsgren, Tisaren, +3.50, 16) Åsa Zetterberg Eriksson, Djerf, +11.09, 22) Rebecka Nylin, Tisaren, +15.12.
Kvalgrupp B (tolv bästa till final): 1) Anna Närhi, IFK Göteborg, 53.08, 7) Marie Pettersson, Djerf, +4.29, 18) Linnéa Holmqvist, Hagaby, +12.45, 21) Lovisa Persson, Tisaren, +13.48.
Kvalgrupp C (tolv bästa till final): 1) Anna Forsberg, Göteborg-Majorna, 52.24, 20) Lisa Westerberg, Milan, +15.03.
D20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Tilda Johansson, Orion, 40.14, 20) Nina Hallor, Tisaren, +14.09.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Johanna Öberg, Ryda, 41.56, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +3.01, 3) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +3.18, 20) Elin Lindberg, Djerf, +17.09.
D18, kvalgrupp A (tolv bästa till final): 1) Sanna Fast, Eksjö, 38.51, 9) Saga Sander, Milan, +7.14, 17) Josefin Erlandsson, do, +13.27.

Helgens höjdare – och Sveriges OS-hopp blir örebroare: "Lägenheten på Blocket"

1. Bergslagsloppet/maraton-SM i mountainbike
Lagom till helgens maraton-SM i Ånnaboda har Sveriges just nu hetaste mounatinbikeåkare på herrsidan, Matthias Wengelin, 27, blivit örebroare. När han kom hem från VM i Andorra förra veckan la han ut lägenheten i Skara till försäljning och tog med de sista flyttkartongerna till sitt nya hem på Norr i Örebro. Det är därifrån hans satsning mot OS i Rio de Janeiro nästa år kommer att utgå.
– Vi har kört dubbelt boende ett tag, men jag la ut lägenheten i Skara på Blocket när jag kom hem från VM i tisdags, berättar Wengelin för Konditionsbloggen.
Världsmästerskapet i Andorra 
vill han helst glömma. En 13:e-plats i sprinten var godkänt, men att bli varvad och sluta på 68:e plats i OS-grenen crosscountry var en rejäl missräkning.
– Det har varit en tung säsong i år. Jag hade en riktigt bra dag när jag blev 15:e på Europa-OS, European games, i Azerbajdzjan. Men efter det har jag inte riktigt fått ihop den mentala biten. Jag har inte lyckats få ut allt ur kroppen. I crosscountry måste man vara inställd på 1,5 timmars lidande, och jag har inte lyckats plocka ut det, säger Wengelin som har ett gäng SM-guld och flera topp sex-placeringar i världscupen på meritlistan.
Lever OS-drömmen?
– Jag försöker att inte fundera alltför mycket på det där, men jag är fortfarande med i SOK:s topp- och talangprogram och Rio finns absolut kvar som ett mål i bakhuvudet. Det vore jäkligt fint om jag kunde dra till med något bra resultat i vår och se till att kvala in.
Men först väntar alltså maraton-SM, som avgörs på en förlängd bana i samband med Bergslagsloppet. 75 kilometer och 1 030 höjdmeter väntar från starten vid foten av Södra Storstenshöjdens slalombacke till målet utanför SM-stugan i Ånnaboda. Inklusive en sväng i ”monsterbacken” som skördade så många offer under längdskid-SM i vintras.
– Jag har inte hunnit än, men ska åka dit och reka de avgörande partierna. Man måste ha lite koll på avslutningen i alla fall. Målet är att ta tillbaka mästartröjan, säger Wengelin som vann senast han maraton-SM, 2009.
Sedan dess har mästerskapet krockat med andra tävlingar i hans crosscountrysatsning, men han är inte oäven i långloppssammanhang. I år har han vunnit både Lidingöloppet MTB och Grenserittet.
I år blir främsta utmanarna Stockholms Calle Friberg, Gävles Emil Linde och Faluns Lars Bleckur. I damklassen är Faluns Jennie Stenerhag, Stockholms Emmy Thelberg och Varbergs Åsa Erlandsson favoriter. Vid sidan om Matthias Wengelin är Fredrik Berg, 26, hetaste länsåkaren i SM. Grythyttesonen som tog dubbla JSM-guld och kört två lag-VM i enduro innan hjärnskakningar tvingade honom att sadla om 2012, har stadigt närmat sig eliten.  Dessutom finns namn som Almbys Linda Meijer (som jag har en stor intervju med i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), Almbys Andreas Wahlstedt (H40) och Johan Lindbom (H30) samt Karlskogas Maria Nilsson (D40) med möjligheter till bra placeringar i veteranklasserna.
SM avgörs alltså i samband med Bergslagsloppet, som i år väntas locka runt 500 motionärer i tre klasser över 20, 50 respektive 70 kilometer med start i Ånnaboda.

Svenska OS-hoppet Matthias Wengelin blir örebroare. Foto: Privat
Svenska OS-hoppet Matthias Wengelin blir örebroare. Foto: Privat
Linda Meijer jagar karriärens första maraton-SM-guld i helgen efter silver 2013 och brons 2014. Foto: Jonas Brännmyr
Linda Meijer jagar karriärens första maraton-SM-guld i helgen efter brons 2013 och silver 2014. Foto: Jonas Brännmyr

2. Norasjön runt
Första upplagan av länets mest klassiska löptävling avgjordes redan 1929. På grund av ett uppehåll 1935–1960 är det i år den 60:e upplagan av loppet, som sedan 1983 är en halvmara, avgörs. Erik Anfält har vunnit de fem senaste åren och är, trots den vådliga vurpan i Bergslagsleden ultra i lördags (och trots att han har både det loppet och Sälen fjällmaraton helgen före i kroppen) anmäld i år också. Oklart om regerande dammästaren Erika Bergentz (som jag träffade i Markaspåret i går men glömde fråga) kommer till start. Loppet är avslutning i Bergslagsklassikern och deltävling 20 av 28 i långloppscupen där det börjar dra ihop sig i poängräkningen. Karin Forsberg (då Sennvall) har banrekordet för damerna på 1.18.05 från 2010 medan tanzaniern Selestine Naali har herrrekordet på 1.06.34 (från 1995). Anfält har som bäst kutat på 1.12.16, och även om han är i rekordform i år lär det inte räcka hela vägen för att bräcka Naalis tid. Totalt är 202 löpare föranmälda, vilket är en nedgång med 36 procent jämfört med förra året.
– Det är en dipp jag inte riktigt förstår. Det känns inte som vi har någon konkurrens. Lidingöloppet är två veckor bort. St Eriksloppet är förvisso samtidigt, men det har det alltid varit (tja, ett 100-tal örebroare kutar ju Stockholm halvmarathon, också). I fjol hade vi många föranmälda, men inte lika många som normalt tillkommer på tävlingsdagen. Nu hoppas vi att det är tvärtom i år, sa Peter Comét i arrangörsklubben IFK Nora till kollega David Hellsing i dagens pappers-NA.

Efter DM på 10 000 meter, Blodomloppet, Vasastafetten, Sälen fjällmaraton och Bergslagsleden ultra gör Erik Anfält nu sitt sjätte lopp på fem veckor. Facit hittills? Etta-etta-tvåa-tvåa-etta. Foto: Maria Åström
Efter DM på 10 000 meter, Blodomloppet, Vasastafetten, Sälen fjällmaraton och Bergslagsleden ultra gör Erik Anfält nu sitt sjätte lopp på fem veckor. Facit hittills? Etta-etta-tvåa-tvåa-etta. Foto: Maria Åström

3. Korpen
1934 arrangerades orienteringstävlingen ”Korpen” för första gången. Eftersom den, till skillnad från många andra tävlingar, inte tog något uppehåll under andra världskriget betraktas den i dag som världens äldsta årligen återkommande och i morgon avgörs följaktligen den 82:a upplagan. Men historiens vingslag stoppar inte arrangörerna – Närkes Skogskarlars Klubb i samarbete med länets orienteringsklubbar – från att tänka nytt. Därför ligger fokus i år för första gången på löpning snarare än orientering. Eller ”challengeorientering”, som tävlingsformen kallas.
Det handlar om extremt lätt orientering, anpassad för löpare. med banlängder på mellan 6,6 till 10,3 kilometer. I år med start och mål vid Karlslunds motionscentral.
– Folk har svårt för orienteringsmomentet, många har otroligt taskiga upplevelser från skolan, så vi har bytt inriktning på tävlingen för att locka ut folk. Här håller man sig på stigar och möjligen någon sten precis vid sidan om. Folk vill springa och trötta ut sig, blir man stående och inte fattar någonting så blir man inte trött på det sättet, säger Lasse Hellstrandh i Skogkarlars klubb till Konditionsbloggen.
– Jag tror inte att det blir någon jättesuccé första året, men jag hoppas att det här kan få några att upptäcka att det är kul att springa och tänka samtidigt, och i framtiden hoppas jag att ”Korpen” precis som förr i tiden kan locka företag att utmana varandra. Vi vill byta karaktär på tävlingen så att den åter blir det propagandaarrangemang för sporten som den var när den startade 1934.

Tävlingsledaren Lasse Arlebo och Lasse Hellstrandh i Skogkarlars klubb satsar nytt i Korpen. Foto: Jonas Brännmyr
Tävlingsledaren Lasse Arlebo och Lasse Hellstrandh i Skogkarlars klubb satsar nytt i Korpen. Foto: Jonas Brännmyr

Bubblare: Dessutom avgörs långdistans-SM i orientering och rarajipari-SM, som jag skrivit en del om tidigare i veckan. Och en hel del annat förmodar jag. Har jag bommat något viktigt hör ni av er med mail eller sms som vanligt, eller hur?! Kontaktuppgifter finns till höger.

Historiskt SM i Karlslundsskogen på lördag

Ja, att det är maraton-SM i mounatinbike i Ånnaboda i samband med Bergslagsloppet på söndag kan väl ingen ha missat. Mer om det både här på bloggen och i papperstidningen i helgen (redan nu kan ni läsa om att tidigare krasslige Fredrik Berg var uppe på hojen på tisdagen och cyklade hem sista deltävlingen i Värmlandsserien på Harenbanan i Karlskoga). Men i skymundan avgörs ännu ett SM i Örebro i helgen – det första svenska mästerskapet i rarajipari, den uthållighetsidrott som de mexikanska raramuriindianerna ägnar sig åt och som blev världskänd i och med Christopher McDougalls bok Born to run 2011. Det går helt enkelt ut på att springa en viss (ofta rätt lång) distans i terräng, med förbehållet att man hela tiden måste sparka en basebollstor boll framför sig på stigen.
Det är bröderna Röjler som gjort sporten populär i Örebro, och som står som arrangör för tidernas första SM. Rarajipari avgörs alltid (?) i lag, men nu har man för tydlighetens skulle valt att kalla evenemanget för SM i rarajiparistafett. Även reglerna och materialet (innebandyboll!) är anpassat efter svenska förhållanden. De som anmäler sig kommer att lottas in i lag, och tävlingen går ut på att samla poäng. I stället för en förutbestämd sträcka kommer lagen nämligen erhålla ett poäng per person och varv på en 700 meter lång bana (det är fritt för lagmedlemmar att stå över något varv och vila, men då blir det alltså färre poäng; så här kan det bli ett taktiskt rävspel), och vinnare är det lag som först når upp till den på förhand stipulerade poängsumman (som ännu inte är offentliggjord). Tanken är hur som helst att det ska ta cirka tre timmar för vinnarlaget att ta sig ”i mål”. Det hela avgörs med start och mål vid Karlslunds motionscentral på lördag eftermiddag (ett par timmar efter att klassiska Korpen avgjorts på samma ställe), och karta över banan samt all annan info finns här.

Martin Regborn laddade för helgens långdistans-SM genom att stå över torsdagens klubbmästerskap (i Hagaby) i sprint och istället agera tävlingsledare och banläggare på den karta han själv ritat över Norr i Örebro (och som delar av landslaget sprang VM-test på i somras). Med Regborn ute ur bilden passade Mikael Andersson på att knipa titeln. Han var en sekund snabbare än Elin Vinblad, som vann en relativt högklassig damklass 37 sekunder före Josefine Höög och 51 före Karin Persson. Noterar för övrigt att Cristoffer Stockman repat sig efter överhettningen i Alperna och på onsdagen tog hem garnisonsmästerskapet i orientering för FMTM (Försvarsmaktens telenät- och markteleförband) med 13,5 minuter när tävlingen avgjordes uppe i Kilsberg.

Kvällens deltävling i rullskidcupen Moto eagle tour blev för övrigt uppskjuten på grund av lågt deltagarantal.

Går ned i arbetstid för att satsa: "Vill se hur bra jag kan bli"

Hallsbergs och OK Tisarens Daniel Attås, 27, har varit säsongens stora utropstecken i länsorienteringen och besegrat Örebros dubble VM-löpare Martin Regborn i kampen om distriktsmästerskapstiteln i i tur och ordning sprint-, natt- och medeldistans-DM innan Regborn till slut fick revansch i långdistansen (dessförinnan var ett junior-SM-guld i stafett, ett JSM-brons i medeldistans och en andraplats i O-ringens H20-klass främsta meriterna). Men Attås är inte nöjd med att, i varje fall på papperet (Regborn och Filip Dahlgren vill väl ha ett med i laget), vara bäst i länet. Nu snäpper 27-åringen upp satsningen ytterligare, och har gått ned i arbetstid för att kunna träna mer, eller framför allt bättre. Det berättade Attås (som inte haft samma supersäsong på det nationella planet; 32:a på O-ringen efter att som bäst varit 22:a en etapp, och i elitserien en 24:e plats som bäst) när Konditionsbloggen ringde upp för att kolla läget inför årets SM-helger, som inleds med långdistans i helgen och avslutas med medeldistans och stafett nästa helg (allt i Stockholm, och en fin genomgång av vad som väntar löparna bjuder orienterare.nu på här).

– Jag jobbar som lärare och har gått ned till 80 procent det här läsåret för att satsa på orienteringen. Jag tänkte se om det finns något hopp, om jag kan bli något bättre. Göra ett försök och se om det går, säger Attås till Konditionsbloggen.
Om det går … Att nå landslaget, menar du?
– Jag tänkte det. Jag skulle nog ångra mig när jag blev gammal om jag inte gav det ett försök. Jag ska försöka se hur bra jag kan bli. Så jag ska prova, jag ska ge det en vinter.
Hur mycket mer kommer du träna, då?
– Jag tränar redan två timmar om dagen i snitt, så jag kan inte träna jättemycket mer. Men i stället för att springa distanspass i skogen hemma kanske jag hinner åka till tuffare skog eller till någon karta jag inte kan lika bra. Dessutom kommer jag hinna återhämta mig bättre, så jag kan pusha ännu hårdare på intervallerna. Det är framför allt bättre kvalitet som jag är ute efter.
Vad har du för målsättningen på SM?
– Det är en bra fråga … Jag har ju precis gått ned i tid, så den förändringen kommer inte ge någon effekt än. Det är till nästa år. Det är långdistans-DM, som går nu i helgen, som passar mig bäst, men förra året missade jag final, vilket jag inte brukar göra. Så första målet blir att ta mig till final. De 40 bästa, tio från varje heat, går dit, och det borde gå. Sedan får man se. Det vore kul om jag kunde vara topp 20, men då ska det gå riktigt bra. Det är en ruggigt bra bredd på den svenska toppen just nu, så om jag ska vara topp 20 måste jag slå en hel del löpare med topp tio-potential. Och egentligen tror jag inte att terrängen i helgen passar mig så bra, det är lite för kuperat. Jag är ju från Närkeslätten och funkar inte så bra med backar … Och så har jag en förmåga att vara passiv när det är så långt, att jag blir lite för feg och springer för sakta. Men ja, jag hoppas att det går bra.
Nästa helg, då?
– Nja, medeldistansen är för kort och tajt och kan gå hur som helst, och i stafetten får vi inte så bra lag. Johan (Aronsson) ska inte springa och Oskar (Andrén) har inte tränat så mycket.
Men nästa år, då jäklar …
– Det vore kul att känna att man är med där framme på allvar. Nu har jag haft en hel del tur när jag slagit Regborn i DM. I varje fall på sprinten i våras, då vet jag inte vad han höll på med. Men på natten och medeln gjorde jag bra lopp. På lången gick det dåligt, men jag hade varit tre minuter bakom Martin även med ett perfekt lopp. Han är stark.

Länets landslagstrio – Regborn, Dahlgren och Lilian Forsgren – är anmälda till helgens orienterings-SM, och bland de 25 länsorienterarna som anmält sig har också Andrea Svensson (D20) och Degerfors Filip Jacobsson (H18) medaljchanser.

Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA
Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA

Racerapport: Bergslagsleden ultra

Två kuperade maraton på en vecka. Skulle kroppen palla? Trots det dåliga träningsbakgrunden? Det var största funderingen inför årets upplaga av Bergslagsleden ultra. Svaret blev ja, och nej.

Målet var att klara fem timmar (i fjol klarade jag det med 23 sekunders marginal trots en fellöpning på ganska exakt 15 minuter, och i år var jag ganska exakt 15 minuter sämre tränad, tänkte jag). Öppnade liksom i fjol i relativt hög fart till Mogetorp, dit är rätt lättlöpt. 1.26.40 i fjol, 1.31.11 i år (tappade alltså 4,5 minuter vilket är godkänt på en tredjedel av loppet om man har en kvarts marginal på sig). Tiden, och förutsättningarna inför fortsättningen, kunde dock ha varit bättre. Mindre än kilometern före vätskestationen snubblade jag dock och landade högerknäet i en sten, och blev liggande i 30 sekunder med känslan: ”Nu är det kört, nu bryter jag.” Smärtan var total. Men jag reste mig, lunkade, och det var bara smärta. Bara en smäll. Byxorna trasiga, blodet rinnande. Men inget trasigt inne i knäet. Kunde börja löpa igen, i rygg på Maria Strömberg-Bylund (som sedermera vann damklassen med 42 minuters marginal), och tappade nog bara minuten i samband med vurpan.

Hade strax före vurpan tappat den visuella kontakten med en större grupp löpare (placering 8-17, ungefär) och blev omsprungen av fem när jag låg och vred mig, så var 23:a i Mogetorp med små marginaler framåt (bara fem minuter bakom åttan). Passerade någon i vätskestationen och plockade tillbaka några placeringar strax efter. Var stark i uppförsbackarna men tappade på platten (som vanligt) och plockade upp till 17:e plats på toppen av Rusakulan (9,5 minuter bakom fjolårstiden). Kände mig stark där och tog ytterligare någon placering ned till fjolårets ödesdigra fellöpningskors, där jag den här gången vek höger och skuttade ned i ravinen och vidare mot backen upp mot Blankhult. Strömberg-Bylund kom upp i rygg igen, och vi låg och pratade en lång stund innan hon skuttade ifrån på lätta ben uppför grusvägen till andra vätskan. För egen del var det där och då jag insåg att det inte skulle gå att nå målet på fem timmar. Benen tog plötsligt tvärslut, muskulärt, och jag hade knapp styrfart in till Blankhult. Var ändå över kvarten snabbare mellan Rusakulan och Blankhult jämfört med fjolårets felspringning (så nu var jag sex minuter bättre än fjolårstiden, då jag klarade fem timmar, men med otroligt mycket sämre ben; i fjol hade jag sommarens bästa dag).

Stapplade iväg mot Ånnaboda och växlade placeringar med Jan Kalander och någon mer löpare eftersom jag fortsatte hålla löpsteg uppför men joggade farligt fegt på platten. Det var ingen mellantid i Ånnaboda, men i varje fall lite energidryck och chocklad innan det bar av via Falkaberget (löpsteg alltjämt, men motigt nu!) till botten av Storstenshöjdens slalombacke. Mellantiden där visade att jag tappat över tio minuter jämför med fjolåret, och att jag alltså skulle landa på 5.03-5.04 även om jag avslutade lika starkt som förra året. Det gjorde jag inte. Fick gå större delen av backen (men var ändå 55 sekunder  snabbare än Nicklas Molin, som jag passerade där, och 33 sekunder kvickare än Jan Kalander, som stämplade samtidigt som mig på toppen). Han var piggare utför och på asfalt, förstås, och distanserade mig med dryga minuten i mål.

Jag stapplade sista biten, korsade mållinjen på 5.07.06 och stod dubbelvikt och grinade en stund innan jag kunde fortsätta in under partytältet och få en kaffe. Jag har aldrig varit så trött, rent muskulärt, efter ett lopp. Vaderna, låren, ljumskarna, höftböjarna … (Högervaden rullade ihop sig och fastnade i krampläge senare på kvällen, så nu, dagen efter, kan jag inte gå.) Allt var helt slut. Fjällmaran och den på grund av skador undermåliga löpträningen (fyra löpträningar, fyra lopp sedan början av juni) satte onekligen sina spår. Men också vädret, som jag inte nämnt. Kanske var det där de där sju mintuerna försvann. Det hällregnade stora delar av loppet, det var blött och halt och lerigt och mjukt. Det tog på vaderna, förstås (men inte på humöret, till skillnad från somliga älskar jag grisiga förhållanden). Allra mest stigbitarna de sista sex kilometerna, när vi kom in på banan där 300 Kilsbergen trailrun-löpare rivit upp stigen i ett lerinferno tidigare under dagen.

Nu är årets tävlingssäsong över, och det stundar återhämtning och därefter hårdträning. Jag hoppas verkligen att det blir en vinter där jag kan löpträna. Då kan 2016 bli riktigt roligt. Och ja, jag har redan börjat titta på roliga lopp.

Starten av Bergslagsleden ultra. Jag är ngåonstans bakom Erik Anfält.  Foto: Örebro trail
Starten av Bergslagsleden ultra. Jag är någonstans bakom Erik Anfält. Foto: Örebro trail

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48.
Lidingöloppet 2010: 2.56.03.
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53.
Skåla opp 2013: 1.48.35.
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24: 8.14.
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37.
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer).
Tromsö skyrace 2015: 11.21.17.
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56.
Kommande mållopp:

Örebro backyard ultra 2016? Lurs backyard ultra 2016? Buff epic run skymarathon (Aigüstortes) 2016?