Cyklar 120 mil – utan sömn: "Vet'e tusan varför man gör det"

I morgon, torsdag, 7.00 på morgonen trampar 20 hågade cyklister iväg från Örebrocyklisternas klubblokal på Aspholmen för årets längsta randonneurtur, 100 mil över tre dagar med två obligastoriska övernattningar i Lesjöfors och Sala. Randonneurcyklingen är ju stor i Örebro, och bara i år arrangerar Örebrocyklisterna 13 lopp på mellan 20 och 100 mil. I år är det dessutom lite extra speciellt, eftersom det i augusti är dags för tidernas 18:e upplaga av Paris–Brest–Paris, randonneurcyklismens urmoder. För att kolla varför man egentligen utsätter sig för sådana brutalt långa cykellopp ringde Konditionsbloggen upp Garphyttecyklisten Krister Jönsson, 54, som var näst snabbaste svensk i Paris–Brest–Paris när det senaste begav sig, 2011, med tiden 51 timmar och fyra minuter (näst bästa svenska tid under loppets tre upplagor under 2000-talet, faktiskt), och kommer att köra helgens 100-milslopp i Bergslagen som uppladdning och genrep för en attack mot att klå den där tiden i årets Paris–Brest–Paris när det bär iväg om en dryg månad (och ja, Krister var förstås ute och cyklade när jag fick tag i honom på mobilen).

– Det vet’e tusan varför man utsätter sig för något sådant. Det är svårt att säga. Men jag har hållit på och tränat hela livet ,mer eller mindre, och har nästan blivit lite beroende av det. Jag sprang mycket förr (2.30.28 från Berlin 1989 gör Krister till distriktets tolfte bäste maratonlöpare genom tiderna), men fick ont i ryggen och tvingades sluta. Då passade det bra att börja cykla. Även om jag cyklat en hel del tidigare, till vardags och mountainbike för träning, så köpte jag min första racercykel för fem–sex år sedan. Och sedan blev det Paris–Brest–Paris av bara farten, säger Jönsson till Konditionsbloggen.
Och nu gör du om det …
– Det faktiskt rätt så kul. Det är ett fint arrangemang, välordnat på alla sätt och vis. Och man träffar tusentals likasinnade människor från hela världen, det brukar vara 5 000–6 000 cyklister till start.
Det låter jobbigt med 120 mil, vad är tuffast?
– Det mentala. Att stå ut med smärtan. Det är inte många som fixar det.
Vad har du för målsättning?
– Att göra det ännu snabbare än senast. Det finns en chans, men det är mycket som ska stämma, mycket som kan hända.
51 timmar då, hur mycket sover du under loppet?
– Jag ska inte sova någonting, det är i varje fall planen. Det är en stor grej om man klarar det. Men senast sova jag en halvtimme, det behövde jag verkligen då.
I helgen värmer du upp med 100 mil med två övernattningar, rena barnleken i jämförelse …
– De här loppen brukar vara väldigt trevliga, det är väldigt socialt. Man hinner umgås mycket på kvällarna, och det är bra träningar. Jag kör alltid i den snabbaste gruppen som brukar hålla nästan 30 kilometer i timmen över 33–34 mil per dag.
En vätternrunda om dagen, drygt …
– Ja. Men Vätternrundan har jag faktiskt aldrig kört. Det är för mycket folk, för många som är ovana, så olycksrisken är för stor. Däremot har jag kört själv runt Vättern ibland.
Okej .. Hur mycket tränar du?
– När det passar och jag har tid och det är hyggligt väder. Just nu är jag nere i Askersund, på väg hem till Garphyttan. Har kört hemifrån till Laxå–Tiveden–Askersund och nu är jag på väg norrut igen. Det blir 16 mil. Ibland kör jag 30–40 mil, om jag har tid. Jag tränar nästan alltid själv, åker och tittar på naturen. Ja, jag tycker det är skönt att vara ute. Det är nog mycket det som driver mig, när jag tänker efter.

Fahlins tuffa giro: "Är svårt att äta"

Pratade med Emilia Fahlin i går, och hade en längre intervju med henne om operationen av luftvägarna (laseroperation av näsmusslorna) för två veckor sedan och comebacken i Giro d’Italia som pågår just nu i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). I dag avgjordes den fjärde etappen (femte, om man räknar in prologen), 103 tämligen platta kilometer med start i Pioltello och målgång i Pozzo d’Adda, strax utanför Milano. Wiggle-Honda har haft sina stjärnor långt framme under inledningen av etapploppet, men inte fått till det i spurterna. Inga pallplatser så här långt. I dag var alla det brittiska stallets toppnamn (Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini, Jolien d’Hoore, Mara Abbott och Mayuko Hagiwara) med i den 69 cyklister stora tätklungan, men ingen nådde topp tio. I sammandraget är Longo Borghini kvar på femte plats och Abbott alltjämt nia. Ale Cipollinins Annalisa Cucinotta vann etappen men Boels-Dolmans Megan Guarnier toppar alltjämt sammandraget söndagens utbrytning. Fahlin rullade i mål som 92:a i dag efter att ha fullgjort sitt jobb som hjälpryttare, ligger på 87:e plats i sammandraget. Men placeringarna spelar förstås ingen roll alls för Fahlin, vars extremt viktiga uppgift i stället handlar om att se till att få fram lagkamrater, vakta utbrytningar och serva stallets stjärnor (och som blivit extra viktig sedan teamkompisarna Anna Sanchis och Audrey Cordon Ragot tvingats bryta girot med varsitt nyckelbensbrott).
– I år har jag fått en dubbel uppgift i att båda assistera våra spurtare och våra bergsspecialister. I dag hade jag som uppgift att se efter de två tjejerna vi har i toppen i totalen (Longo Borghini och Abbott), berättade Fahlin för Konditionsbloggen efter måndagens etapp.

I söndags, när det var två rejäla stigningar på programmet, assisterade hon bergsspecialisterna under den första, platta, delen av etappen och inriktade sig sedan på att överleva.
– På en sådan etapp handlar det om att ta sig igenom andra halvan och ödsla så lite energi som möjligt. Att inte gå över gränsen och avväga väldigt noga hur hårt man kör för att ta sig igenom och spara krafter till kommande dagar, säger Fahlin som hittade ett okej tempo över bergen i en 25-mannagrupp som rullade i mål knappa kvarten efter täten.
Och det är inte bara berg, tio etapper på lika många dagar och taktiskt rävspel som ska bemästras. Det är dessutom hyfsat varmt i Italien just nu.
– 38 grader och gassande sol och nästan fyra timmars cykling i går (läs: i söndags) och 3,5 timmar i dag (läs: i går; och för den delen tre timmar i dag, tisdag). Då är det viktigt att fylla på med energi. Det är svårt att äta när det är så himla varmt, men drycken är allra viktigast, och att få i sig salter och sådant, säger Fahlin.
Hur har kroppen fungerat efter uppehållet?
– Det är tufft att vara tillbaka, det är en månad sedan jag tävlade sist och det har inte blivit så mycket träning heller. Det känns att man får ta i, men det har fungerat rätt så bra med tanke på hur dåligt förberedd jag var. Prologen gick ju riktigt bra, säger Fahlin som blev 30:e där, bara tio sekunder från segern i det platta tvåkilometerstempot.
– Jag gillar den typen av tävlingar, och det hade kunnat gå ännu mycket bättre om jag hade kunnat förbereda mig. Men sportdirektören (Egon van Kessel) var nöjd och glad och tyckte det såg lovande ut, och det var kul att höra. Framför allt med tanke på hur uppladdningen sett ut.

Girot fortsätter med tre bergsetapper onsdag, torsdag och fredag, ett individuellt tempolopp på lördag (som för några år sedan hade passat Fahlin som hand i handske; nu är det mer osäkert hur hårt hon orkar plåga sig över 21 kilometer) och avslutas med den grymma klättringen till Varzo på söndag.
Därefter blir Fahlin kvar i de italienska bergen, i Livigno närmare bestämt, för en omgång med grundträning som ska ge en boost inför andra halvan av säsongen, som inleds med damernas endagsversion av Tour de France den 26 juli och tyska världscup­deltävlingen Sparkassen Giro helgen därpå, och där höjdpunkten är Vårgårda världscupdeltävling (dit är Fahlin dock ännu inte uttagen) och VM i Richmond, USA, i september.

Tillägg (det hände ju en del andra saker under tisdagen också, inlägget uppdaterat vid 22.30-tiden):
** Louise Wiker (Hällefors nyblivna friidrotts-VM-löpare) och Josefin Gerdevåg (KFUM Örebros långloppsräv) gjorde upp över 5 000 meter i Huddinge AIS-arrangemanget Hr Anders Triple Run Bonanza på Källbrinks IP på tisdagskvällen. Någon resultatlista har jag ännu inte sett röken av, men Gerdevåg drämde i varje fall till med ett nytt flott personligt rekord enligt tränaren Mikael Kroon. Slipade 22 sekunder på sin gamla tid när hon sprang in på 17.05,17 (månadsgamla 17.27,0 fick stryka på foten). Tiden tar henne från fjärde till andra plats i distriktet genom tiderna, förbi Mikaela Kemppis 17.25,46 och Linda Ströms 17.13,28 och nu är Gerdevåg ”bara” 17 sekunder bakom Karin Forsbergs 16.48,45. Får återkomma till hur det gick för Wiker när resultatlistan ramlar in. Perset var dessutom Gerdevågs tredje på fyra dagar efter lördagens 3 000-meterspers och söndagens 1 500-metersdito. ”Med lite trötthet efter helgens tuffa lopp och nattjobb i natt i vårdens tjänst blev kapningen ändå 22 sekunder. Starkt jobbat”, skriver tränare Kroon på facebook.
** Andrea Svensson tog en topp tio-placering på junior-VM i dag. Det skrev jag om här.

Wiker till VM, stålkvinnan till Hawaii, Garphyttekille spöade Northug, Fahlins näsoperation och mitt monstertest

Två veckors semester gav 287 olästa mejl. De är avklarade. Men det var det lilla. Att tugga sig ikapp allt som hänt i konditionsidrottslänet under semestern tog betydligt längre tid. Här är något av allt jag (och ni?) missat de senaste 15 dagarna. Håll till godo och tipsa mig om jag missat något väsentligt!

Löpning.
Friidrotts-VM:
Först och främst: Hälleforslöparen Louise Wiker är uttagen till VM. Det har kollegorna skrivit om här. Hur stort är det här? När hade länet senast en löpare i friidrotts-VM?!
Viby marathon: Två präktiga banrekord av Erik Anfält (Örebros egen landslagsman i maraton) och Huddinges Kajsa Berg (som tagit två EM-guld och ett VM-silver på 100 kilometer) i hettan i lördags. 2.36.16 respektive 2.50.12 (de båda vinnarna var också de enda som tog sig under tre timmar; Patrik Johansson herrtvåa på 3.03.38). Maria Eriksson, Start, knep damernas DM-guld på 3.33.43, drygt nio minuter före Emma Ardland, Örebro AIK, som var enda andra länsdamen till start (något DM-brons delades därmed inte ut). På herrsidan tog Thomas Fridh, Stocksäter, DM-bronset bakom Anfält och Johansson (totalt delades dessutom åtta veteran-DM-guld ut). Anfält klättrade i och med segern upp på femte plats i långloppscupen (det var hans blott andra start för året). Av topp tio-löparna i sammandraget var det bara Anfält och Maria Eriksson, som gick upp på andra plats bakom Mikaela Kemppi i cupen, som ställde upp. Lågsäsongen fortsätter, och nästa deltävling i cupen är Dalenrundan den 26 juli.
Jordgubbslunken: Näej, den här upplagan kom ingen av snabbspringare från länet till start. Värmland dominerade totalt i loppet som springs i Rudskoga, några kilometer på andra sidan länsgränsen.
Hyttloppet: Peter Wiker, Hällerfors, och Åsa Höög, Kumla, försvarade sina fjolårssegrar i Granbergsdal. Höög dessutom på en betydligt bättre tid än i fjol. Med 35.24 hade hon bara fem herrar framför sig i mål (och över tre minuter bak till andra dam över knappt nio kilometer).
Världsungdomsspelen: Är ju inte bara en fest för ungdomar. Utan också för veteraner, som Erika Bergentz. I lördagens 1 500-meterslopp bommade hon det 30 år gamla svenska rekordet över 1 500 meter i K40-klassen med åtta sekunder (i mål på 4.40,83), men på söndagen tog hon revansch över 800 meter och klådde Katarina Wikanders sju år gamla svenska rekord på 2.18,43 med över 1,5 sekunder när hon löpte in på 2.16.83. Sonen Wilhelm Bergentz, 12, visade att farten sitter i generna när han klådde morsans tid och blev bäste svensk i P13-klassen på 4.39,61 över 1 500 meter. Även Josefin Gerdevåg gjorde riktigt bra resultat. Mosade sitt personliga rekord på 3 000 meter med 17 sekunder (!) när hon sprang in på 9.38,85, vilket gör henne till näst snabbast i distriktet genom tiderna bakom Ann Sundström. Dan därpå följde hon upp med ett pers även på halva distansen, 4.32,78 (”Långsam öppning blixtrande avslutning för att vara marathonlöpare”, twittrade tränaren Mikael Kroon). Dessutom gjorde Tim Sundström sommarens, och karriärens, tredje 1 500-meterslopp under 3.50 (den här gången med 18 hundradelars marginal), när han blev bäste svensk på 3.49,82.

Orientering.
Sprint-SM: Avgjordes under SM-veckan i Sundsvall, men blev ingen fest för länsdeltagarna, direkt. Inga lag till start i mixedsprintstafetten. VM-löparen Martin Regborn nia, Josefine Höög 15:e och ex-juniorlandslagsmannen Oskar Regborn 19:e individuellt. ”Bra första halva i dag, något sämre andra del och hjärnsläpp till sista. Besviken nia. Hade hoppats på mer”, twittrade Regborn som låg trea efter sju av 18 kontroller men sedan tappade successivt och la bort halvminuten till den avslutande kontrollen.
Junior-VMTisarens Andrea Svensson missade ju SM-veckan (både sprinten och orienteringsskyttet, där hon är världens bästa junior) eftersom JVM drog igång i Norge i går. Ingen större succé i sprinten (43:a, 2.44 efter), men i dagens medeldistanskval kvalade hon lätt vidare till morgondagens final.
Annars? Nja, det har förstås sprungits en hel del. Typ Idre tredagars, 3+3 i Sälen och Eskilstuna weekend. Men mer bredd än elit, om man säger så.

Triathlon.
Långdistans-VM: Har det rapporteras en hel del om på na.se. Morgan Pätsi tvingades bryta, men doldisen Cecilia Jessen tog guld i D30-klassen.
Nice ironman: Noras stålkvinna Lotta Nilsson, 50, kvalade för första gången in till ironman-VM på Hawaii genom att fullständigt krossa alla konkurrenter i D50-klassen (och hon var 17:e snabbast av alla damer i hela tävlingen). Lotta simmade snabbast av alla, cyklade snabbast av alla och vann med över en halvtimmes marginal utan att behöva ta ut sig i löpningen (4.17.28 över det avslutande maratonloppet). Däremot missade hennes dotter Bibben Nordblom chansen att kvala in till ett tredje ironman-VM i rad. Bibben ledde U24-klassen stort efter simningen, men tappade nio minuter i cyklingen och var i det läget tre minuter bakom Valetnine Filleul. I löpningen tappade hon ännu mer tid, och var till slut 14 från segern och biljetten till Hawaii.
Utmaningen: Andreas Peterson och Therese Carlsson vann årets upplaga av sprinttävlingen i Nora med stora marginaler (43 respektive 90 sekunder). Skidåkaren Olivia Hansson visade att lungor och hjärta funkar oavsett sport när hon tog en sjundeplats, mindre än tre minuter bakom. Se NA:s webbteve här.

Rullskidor.
SM: Trist nog kom inga lokala åkare till start.
Moto eagle tour: Har inte haft någon deltävling under min semester, faktiskt.
Inge Bråten memorialBåde Kopparbergs Bill Impola (trea) och Garphyttans/Vedevågs Filip Danielsson (tia) besegrade Petter Northug (!) över 20 kilometer fristil. Jack Impola fick däremot ge sig i spurten. Calle Halfvarsson vann tävlingen mer än en minut före tvåan (oklart hur långt före trean Bill, några tider har mig veterligen inte publicerats).

Cykel:
Giro d’Italia: Emilia Fahlin har genomgått en näsoperation (vidgade luftvägarna med en laseroperation för att slippa fler bihåleinflammationer) och gjort comeback – och succé direkt. I prologen i Giro d’Italia i fredags var hon bara tio sekunder från etappsegern över ett två kilometer platt tempolopp. Fahlin slutade på 30:e plats av 148 startande, och var näst bäst av åkarna i sitt brittiska lag Wiggle-Honda. Därefter har hon fått rikta in sig på sitt ordinarie jobb som hjälpryttare åt stallet stjärnor, som dock inte lyckats nå några pallplaceringar på de tre inledande etapperna. Däremot ligger både Elisa Longo Borghini (femma, 13 sekunder bakom totalledaren Megan Guarnier) och Mara Abbott (nia, 37 bakom) bra med i sammandraget inför de sex etapper som återstår. Mycket mer om Fahlin på bloggen i morgon.
Seniorcupen: Adam Axelsson blev tvåa i båda helgens deltävlingar och drygade ut sin ledning i sammandraget rejält. På lördagen fick Kumla­cyklisten ge sig i en spurtuppgörelse mot Per Jørstad, CK Lunedi, i 28 kilometer långa Södra Hestra Sparbank GP i småländska Burseryd. På söndagen vann Axelsson klungspurten bakom utbrytaren Mattias Lundqvist, Aktivus SC, i 90 kilometer långa Västboloppet. Även David Klasson, klubbkompis till Axelsson i Örebrocyklisterna, lyckades gå med klungan båda dagarna och körde i mål på 22:a respektive åttonde plats (och Jade Cleveland var med i klungan som 16:e man på lördagen). På måndagen flög Axelsson, som främst satsar på karriären som skridskoåkare, till tyska Inzell för ett tio dagar långt isläger.
SM? Näe, det var ju klent med lokalt deltagande både på riktiga SM på Sollerön och på kortdistans-SM under SM-veckan i Sundsvall.
Mountainbike: Inga Sverigecupetävlingar att rapportera från, men Grythyttans Fredrik Berg fortsätter prestera riktigt bra cykellopp. Var senast sexa i Mörksuggejakten i lördags. Skriver underhållande om det hela på sin blogg.

Simning:
Vansbrosimningen: Inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala simmarna, men däremot klarade Frank Kiereck sitt mål att genomföra klassikern under 24 timmar. (Däremot väldigt konstigt att han i förhandsartikeln sa att ”vad jag vet har ingen klarat av det här tidigare”, vilket förstås är helt fel. Ganska många har klarat det tidigare, och några få under väldigt mycket tuffare betingelser. Som Andreas Lindén.)

Multisport:
Åre extreme challenge: Kollegorna har skrivit fint om Danny Hallméns hjälpsamhet här.

Egen träning:
Tja, någon egen tävling blev det faktiskt inte under semestern. Var en vecka på Mallorca och hade tänkt ställa upp i säsongens tredje deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometer-löpning (alltså en relativt kort löptävling med minst 1 000 höjdmeters stigning), som avgjordes med start i pittoreska kustbyn Deià och mål på bergstoppen Teix. Anmälningsavgiften var modesta 15 euro, men problemet var att man behövde ha spansk tävlingslicens för att få ställa upp, och det skulle ha gått på över 100 euro. Så, i stället för att springa tävlingen ställde jag klockan på 6.00, tog hyrbilen till Deià och sprang tävlingsbanan före tävlingen (där förste löpare gick iväg 9.30). Klockade mig själv och mötte och hejade sedan på de 103 tävlingslöparna på vägen ned. En trevlig utflykt, även om tävlingsbanan inte var riktigt vad jag hade väntat mig (förannonserat var 5,6 kilometer, men faktum är att den var 8,3 med ett nästan tre kilometer långt platt/sluttande parti mellan de första 850 höjdmeterna och den avslutande bergsknallen; se höjdkurvan nedan). Sprang den på 1.35, vilket hade gett en 83:e-plats i tävlingen (hade nog kunnat pressa ur lite till om det verkligen varit tävling och jag inte kört två timmar löpning/benstyrka på gymmet kvällen innan). Vinnaren Juan Navarro Moreno i mål på övermänskliga 55.52 (totalt fyra löpare gick under timmen) i den redan vid den tidiga timmen över 30-gradiga värmen). Totalt blev det tre bergslöpningar, tre stadslöpningar, två vandringar, två gympass och tre simvändor under veckan på Mallis.
Väl hemma igen körde jag i fredags ett genrep inför Lurs backyard ultra. Körde på samma upplägg, med start varje timme, för att testa tempo och matintag och hitta eventuella problem. Gjorde testet tuffare än loppet kommer att vara (6,9 istället för 6,3 kilometer per timme, 115 höjdmeter per timme i stället för en rätt platt bana, stekande sol och 27 grader i skuggan i stället för betydligt trevligare väder [hoppas jag]). Sprang åtta timmar (55,79 kilometer) och kände att jag kunde ha fortsatt en bra stund till. Magen fungerade rätt fint, pannkakorna satt som en smäck, och enda problemet var väl egentligen att det blev ganska långtråkigt att springa själv. Men i Lur kommer jag förstås att ha sällskap (och kanske ska jag frångå mina principer och stoppa hörlurar i öronen; vi får se). Väldigt positivt hur som helst att benen håller! Jag firade det hela med att punktera racercykeln på lördagen och 2,5 timmars monsterträning i vräksol på söndagen. Så är man redo att börja jobba igen!

Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.
Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.

 

Helgens höjdare – och Fahlin berättar om säsongsinledningen

1. Cyklingens Europapremiär.

Almanackan visar februari, och äntligen drar cykelsäsongen igång på allvar. Vårklassikerna drar igång med den 70:e upplagan av Omloop Het Nieuwsblad, som till stora delar utnyttjar samma bana som storloppet Flandern runt om en månad och är en liten mjukstart inför de riktigt stora vårloppen. På herrsidan radar namn som Wiggins, Chavanel, Boonen, Gilbert och Kristoff upp sig på startlinjen strax utanför Gent. Och bland damerna finns det mesta av det bästa på plats med Armistead, Johansson, Bronzini, Brennaur och van der Breggen (men ingen Marianne Vos) i spetsen. Och så Örebros enda proffscyklist Emilia Fahlin, som verkar ha en riktigt stark ställning i det lag Wiggle-Hondas nye sportdirektör Egon van Kessel håller på att matcha ihop. Wiggle, som haft teambuildingläger i Belgien senaste veckan, kör samma startsexa som i Tour of Qatar för ett par veckor sedan, men eftersom stallen får ställa upp med sex cyklister i just den här tävlingen får även regerande japanska linje- och tempomästaren Mayuko Hagiwara och brittiska påläggskalven Danielle King plats i laget. Jag chattade lite med Fahlin tidigare i dag, och hon berättade att hon fått klart med en rad tävlingar framöver.

”Jag blir kvar här nere och kör Le Samyn den 4 mars och Tielt-Winge 8 mars, och sedan drar vi vidare till Holland veckan efter och kör två tävlingar av Drenthe, den 12 mars (Molecaten Drentse Acht van Westerveld) och världscuppremiären den 14 mars (Ronde van Drenthe). Sedan blir det Gent-Wevelgem den 28 mars. Efter det spikas laget för Flandern runt och likaså aprils tävlingsprogram”, skriver Fahlin till Konditionsbloggen.

2. Tjejvasan.

I fjol vann gjorde Karlslunds Kristina Roberto sitt livs lopp när hon slutade femma i Tjejvasan och var med i bronsstriden långt in på upploppet i Mora. Var bara en sekund från tredjeplatsen. Och ska man lita på Robertos utvecklingskurva kan det bli pallen i dag. Den har nämligen varit spikrak, sedan hon köpte sina första längdskidor några veckor före Tjejvasan 2008. Då blev hon 159:a, året därpå 63:a, sedan 32:a, 20:e, 23:a, sjua och femma (i Vasaloppet är hennes utveckling 82-29-21-21-7; 2012 var året då hon inte tog kliv framåt i resultatlistorna vilket förstås berodde på att det inte var ett mästerskapsår och att därför var vassare konkurrens). I år slipper Roberto fjolårssegraren Sofia Bleckur, som visst ska köra en annan tremil i klassisk stil i Dalarna på lördagen, men i övrigt ställer fjolårets topp tio 18 upp mangrant sånär som på junioren Sofia Henriksson som är tillbaka efter handskadan som gjorde att hon missade JVM men som ändå väljer att stå över lördagens tävling. Från Garphyttan ställer Olivia Hansson (47:a i fjol) upp, och totalt finns 329 länsåkare bland de 10 000 anmälda. Starten går 9.00, och loppet sänds i SVT play.

Redan i dag, fredag, kördes första Vasaloppsdistansen, Kortvasan. Och stämmer resultatlistan tog en 18-årig örebroare en skrällartad andraplats. Stina Götvall, som jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om, står noterad för tiden 1.41.31 i resultatlistan, endast slagen av Strömsnästalangen Olivia Alm. Jag vet inte om det stämmer, men i sådana fall är det en jätteprestation av denna Götvall. På herrsidan satte Jimmie Johnsson sig i respekt på Vasagatan i Mora när han spurtade ned norske veteranen Ivar Tveiten och bröderna Tynell.

På söndag och måndag körs Öppet spår.

3. Löpning – inne och ute.

Skrev redan i går en hel del inför Erik Anfälts rekordförsök i Kiel och inför junior-SM i friidrott. Det hittar ni här. För de som hellre löper med karta är det äntligen dags för säsongspremiär. På fredagskvällen drog Panvåren igång nere i Kristianstad, och bland de lokala löparna på startlinjen fanns Tisarens juniorlandslagslöpare Andrea Svensson, som gjorde sin första start i den äldre juniorklassen (hon gick från D18 till D20 vid årsskiftet) och genast visade vart skåpet ska stå. Vann den 5,8 kilometer långa nattetappen med tolv sekunders marginal. Dessutom kammade KFUM Örebros Erik Jansson hem herrklassen. Helgen fortsätter med medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen.

Bloggen tar semester – så missar du inget

I dag, söndag, går konditionsbloggaren på två veckor välförtjänt (?) semester. Sedan jag drog igång bloggen den 3 oktober har jag skrivit totalt drygt 300 inlägg med en handfull undantag minst ett om dagen, även när jag varit ledig. Men när jag har semester så har jag semester, så nu släcker jag ned här till den 6 juli. För att ni inte ska missa något av allt göttigt som inträffar i Konditionsväg tills dess bjuder jag på länkfest nedan:

Löpning: Den 4 juli är det Viby marathon tillika DM och deltävling,  årets enda utomhusmaraton i länet och deltävling 12 av 28 i långloppscupen. Dessutom kommer Tim Sundström, Martin Regborn (som en del av VM-uppladdningen i orientering) och Josefin Gerdevåg förmodligen hinna göra några intressanta starter på löparbanorna runtom i Norden. Och så har vi förstås klassiska dubbeln Jordgubbslunken i Rudskoga och Hyttloppet i Granbergsdal helgen 27–28 juni.
Orientering: Redan i dag avgörs ju Örebro city sprint med tillhörande mixedsprintstafett, och dessutom drar orienteringsveckan i Idre igång och därefter tar Sälen vid. Söndag den 28 juni avgörs kvalet i sprint-SM och måndag är det individuella finaler ,tisdag sprintstafettfinaler, vid SM-veckan i Sundsvall. Och den 4 juli startar junior-VM med Andrea Svensson.
Triathlon: På lördag, den 27 juni, tävlar Morgan Pätsi i långdistans-VM i Motala. Jagar VM-guld i H35-klassen. Jag har skrivit ett reportage om honom som du kan läsa i papperstidningen någon gång veckan som kommer. Dagen därpå, den 28 juni, jagar både Bibben Nordblom och hennes mamma Lotta Nilsson kvalplatser till ironman-VM på Hawaii när Nice ironman avgörs.
Rullskidor: Förutom att det lär hinnas med ett par etapper av Moto eagle tour (även om jag inte sett tävlingsprogrammet), blir förstås höjdpunkten de båda SM-tävlingarna som ingår i SM-veckan i Sundsvall. 15 respektive 20 kilometer i fri stil med masstart och ett backrace över 7,5 kilometer med klassisk stil och individuell start. Ännu har inga lokala åkare anmält sig, men man hoppas förstås att en sådan som Olivia Hansson (som i fjol vann JSM på bättre tid än senior-SM-segraren) tar chansen att utmana Charlotte Kalla.
Cykel: Emilia Fahlin, som är hemma i Sverige för att få rätsida på sina trilskande bihålor, har tidigare varit högst osäker på om det kommer att bli någon start i SM. Nu är hon hur som helst anmäld både till onsdagens tempolopp och lördagens linjelopp, men om hon verkligen kommer att ställa sig på startlinjen vet jag inte. Adam Axelsson har däremot redan förannonserat att han står över SM, men kommer att köra seniorcupens båda deltävlingar helgen 4–5 juli.

Det kommer förstås hända väldigt mycket mer under de här två veckorna. Men här någonstans får ni ta vid. Maila gärna in vad jag missat på [email protected] så lovar jag att återkomma med en saftig uppdatering efter semestern. Trevlig sommar!

Försvarade tröjan efter hård kamp: "Benen helt jäkla döda"

Det blev en hård midsommarafton för Adam Axelsson, 19. Inte nog med att Kumlakillen tvingades gå upp 5.00 för att hinna förbereda sig för starten i Solleröloppet 7.00 – tävlingen blev också precis så jobbig som han förberett sig på. Den numera mest på skridsko satsande multitalangen hade nämligen i princip inte hunnit trampa ett enda träningspass sedan Skandis GP för över en månad sedan, och Solleröns 140 kilometer är inte direkt snälla mot cyklisterna med sina beryktade backar. Trots det lyckades Axelsson köra in på sjunde plats och försvara ledartröjan i den svenska seniorcupen.
– Vi körde två varv, först ett längre på elva mil och sedan ett kortare på tre. Det var en grupp på tre personer som gick iväg redan efter sju mil, men jag man kan ju inte gå med på alla attacker och jag trodde inte att den utbrytningen skulle hålla, så jag gick inte med, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– När vi kom in till varvningen efter elva mil var det ytterligare två som gick iväg, och de hann ikapp de andra tre. Den utbrytningen hade det varit jäkligt bra att komma med i, men jag var inte beredd när det hände och hade inte så mycket krafter kvar. Sista tre milen var benen helt jäkla döda. En av dem som kom iväg där var Kristian Wejshag, som är tvåa bakom mig i cupen, och det var han jag skulle bevaka och försöka ha bakom mig. Nu kom han i stället iväg och spurtade hem segern. Men jag var så trött där, och när vi kom till spurten visste jag inte ens om jag skulle orka resa mig ur sadeln. Men jag lyckades bli tvåa i klungspurten och sjua totalt. Det får jag vara riktigt nöjd med, med tanke på hur det kändes och vad jag hade för förväntningar på förhand.
Wejshag tog in 18 poäng på Axelsson i sammandraget och är nu bara 33 bakom (ställningen ännu ej uppdaterad på länken). Redan på måndag drar Axelsson till Norge för första träningslägret inför skridskosäsongen, med sitt nya lag Norges Skøyteakademi, under tränaren Jeremy Wotherspoon (läs mer om samarbetet i söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), och Axelsson står därför över cykel-SM som avgörs just på Sollerön den kommande veckan. Men helgen 4–5 juli blir det mer cykel för Axelsson, som ska köra de båda seniorcupdeltävlingarna Södra Hestra Sparbanks GP och Västboloppet i Gislaved.

Någon Bob dök inte upp, så Bill Impola försvarade titeln i Borejoggen i fredags utan större problem. Var 21 sekunder långsammare än vid fjolårets seger men ändå 22 sekunder snabbare än tvåan André Rangelind (han som spurtade hem Värmlands 5 000-meters-DM före Oskar Andrén, om ni minns) Bobs tvillingbror Jack, som liksom Bob bor i Torsby, blev trea, slagen med 48 sekunder. Hällefors Simon Sveder ställde också upp, och kutade in som sexa. I damklassen blev ex-karlskogingen Linda Take tvåa, slagen med knappa minuten av Frida Michold.

Helgens höjdare – och en leende Impola

1. Örebro city sprint
Sommarsprinten avslutas med tredje deltävlingen mitt i centrala Örebro på söndag förmiddag. Och på eftermiddagen är det dessutom en mixedsprintstafett enligt VM-norm. Eftersom ingen som, i teorin, hade chansen att hota VM-löparen Martin Regborns totalseger i herrklassen i sommarsprinten kommer till start får Örebrolöparen i stället inrikta sig på att göra en riktigt bra tävling – och ta andra raka segern efter DM-debaclet. Detsamma gäller i princip klubbkompisen Elin Vinblad, som för att tappa segern måste sluta utanför topp 15 (typ stämpla bort sig) samtidigt som OK Tyrs Lovisa Martinsson vinner. Totalt är 280 löpare anmälda till citysprinten.
Sprintstafetten har bara skrapat ihop fyra lag i elitklassen, men viss prestige lär det ändå bli när firma Regborn/Vinblad (ihop med Karin E Gustafsson och Fredrik Regborn) ställs mot Tisarens Lovisa Persson, Magnus Persson, Johan Aronsson och Rebecka Nylin (mycket Tiomilarutin där, oklart hur mycket mixedsprintrutin vi snackar).
På söndag drar dessutom Idreveckan igång med Idres fjällorientering. Den följs av fjällsprinten på måndag och Idre tredagars onsdag, torsdag och fredag. Åtta löpare från Tisaren, bland dem namn som Oskar Andrén och Daniel Attås finns på startlinjen, plus tolv från KFU Örebro finns med i startlistan.

2. Solleröloppet
Redan i dag, på midsommaraftonen, smäller det för Adam Axelsson i svensk cykelsports mest klassiska lopp. Skrev ju en hel del om det i går.

3. Borejoggen
Kopparbergs Bill Impola vann förra året och visade ju löparklass i Karlstads stadslopp förra helgen. Men dyker Bob upp den här gången (och är han i sådana fall i så rå form att han klår brorsan?) och ställer någon lokal damlöpare av klass upp i Torsby? Vi får väl se. 8,5 kilometer är det hur som helst som gäller.

För övrigt tre noteringar:
Sent i går kväll, natten mot midsommar, bekräftades nyheten som valsat runt i norska medier under dagen; att långloppsvärldscupen i längdskidor, Ski classics (som inte längre namnsponsras av Swix), sväller med ett lopp till säsongen 2015/16. Ett 50-kilometerslopp från Toblach till Cortina som åtminstone på papperet borde passa en sån som Bill Impola som hand i handske. Racet läggs in i kalendern helgen efter König Ludwig lauf, alltså andra lördagen i februari, och fyller därmed något av glappet mellan KLL och Vasaloppet (där VM var i år, men nästa säsong är det ju mästerskapssfritt).  Nytt på torsdagen också att Impolas Team Exspirit (som gamla Team Coop numera heter) signat Daniel Rickardsson för hela säsongen. Och jodå, på pressbilderna står Impola och Rickardsson och ler tillsammans.
På torsdagen blev det också klart att Epic trail Aigüestortes får arrangera skyrunning-VM 2016. Jag kutade ju VM i fjol och är sjukt sugen på att göra det till en tradition. Årets upplaga är bara veckor borta, och när anmälan (och kriterier för deltagande) till nästa år släpps är inte klart. Men det verkar hur som helst vara en otroligt fin tävling!
Och så noterar jag, nästan två veckor för sent, att Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen) blev tvåa i ett av mina drömlopp, Nibbelöpet i Geiranger. Det alltså exakt en vecka före han ställde av Bob Impola i Karlstad stadslopp.

SM-guld och svenskt rekord: ”Gick lätt i dag”

Jodå, Erika Bergentz kan inte hålla sig. Inte nog med att hon vann veteran-SM-guld i 40-årsklassen i dag. KFUM Örebros medeldistansare gjorde också precis som vanligt – slog svenskt veteranrekord. Den här gången sänkte hon sitt eget svenska rekord över 1 500 meter med över 1,5 sekunder, till 1.41,87.

I samma lopp sprang klubbkompisen Lotta Lennartsson dessutom hem ett guld i D45-klassen (på grund av få löpare var D35, D40 och D45 hopslagna i samma lopp). Bergentz fick göra sitt eget lopp hela vägen och loppet med 24 sekunder (före segraren i D35-klassen) och klassen med halvminuten. Hade det varit ett par varv till hade hon hunnit varva samtliga. Ja, segertiden var så imponerande att hon hade vunnit herrarnas 40-årsklass med tolv sekunder marginal också …

När jag pratade med Bergentz efter loppet berättade hon också att hon nu bestämt sig för att dubblera och kuta både 800 och 1 500 meter på inomhus-veteran-EM i polska Torun om tre veckor. Jag har ingen aning om klassen på årets D40-löpare i Europa, jag har inte lyckats hitta några sådana listor, men jag kan konstatera att Bergentz bara är en respektive två sekunder ifrån mästerskapsrekordet med sina svenska rekord på 1 500 (Nathalie Loubeles 4.40,87 från 2011 mot Bergentz 1.41,87) och 800 meter (Sally Read-Caytons 2.15,72 från 2007 mot Bergentz 2.17.84). Så visst lär Bergentz tillhöra medaljfavoriterna (och kanske guldfavoriterna) även i EM. Men Bergentz själv hade ingen bättre koll än jag på det där när jag pratade med henne tidigare under kvällen.

– Jag har inte sett några listor, så jag vet inte hur jag ligger till. Taktiken blir förstås att försöka att inte dra så mycket, framför allt som det blir tävlingar tre dagar i rad om jag går till final på 800 meter, säger Bergentz till Konditionsbloggen.

Ja, hur blir upplägget på EM?

– Vi flyger ned på tisdagen. Sedan är det försök på 800 meter på onsdagen, final på torsdagen om man går dit och så direktfinal på 1 500 meter på fredagen. Det blir ett tufft schema, men jag är jättepeppad.

Hur var 1 500-metersloppet i dag?

– Det var kul, det kändes bra. Det gick lätt. Jag brukar tycka det är skönt att ligga i rygg och slippa dra, men i dag var jag inställd på att göra loppet själv och det var faktiskt ganska skönt. Målet var att persa, men egentligen hade jag tänkt orka springa ännu lite fortare på sista varvet. När jag var yngre öppnade jag förhållandevis hårt, men nu tycker jag att det är svårt om det går för fort i början, jag har svårt att hålla farten när syran kommer. Jag tycker det går bättre om jag öppnar lugnare, så i dag sprang jag i 4.45-fart första varven och lite fortare på slutet.

Mer från lördagen:

** Garphyttans Axel Ekström, som tagit två topp sex-placeringar på JVM och fått göra två seniorlandslagsuppdrag i vinter, genrepade inför sitt sista junior-SM med hemmatävlingen Kilsbergsloppet, och vnan förstås i utklassningsstil. Över tio kilometer i fri stil med intervallstart på konstsnöspåret i Ånnaboda klockades Ekström för 24.44,4. Näst snabbast var klubbkompisen och juniorlandslagsmannen Adam Gillman, slagen med nära nog tre minuter (2.53,1). Faluns Albert Carling var tredje och sista man under halvtimmen. Några hemmaåkare kom det inte till start i damklassen.

** I genomgången inför helgen förbisåg jag ungdoms-SM i friidrott, som avgörs i Tybblelundshallen i helgen. Ungdomarna får av någon anledning inte kuta längre än 1 000 (15-åringarna) respektive 1 500 meter (16-åringarna), men de fyra loppen blir förstås SM:s höjdpunkt för oss som älskar medeldistanslöpning. Och det finns lokalt intresse i alla fyra loppen. Största hoppet är förstås Stocksäters (och Åsbros) Esther Sandén Alin, 14, som visat sin talang i länets långlopp i flera år (hon var bland annat snabbast av samtliga damer i Stjernsundsloppet i somras) och nu gör SM-debut. Men 1 000-metersdistansen är svintuff, och Esther rankad först på fjärde plats, med över tre sekunders marginal upp till de tre första, så man ska inte ta ut någon medalj på förhand. I F16, 1 500 meter, kommer KFUM Örebros bäst rankade löpare Anna Hallmén inte till start (hon är Sverigetia), och därför får Lisa Brorson ensam försvara klubbens färger. Hennes årsbästa är fem sekunder utanför topp 20. På killsidan är Alexander Larsson (P15, 1 000 meter) Sverigetia i vinter med sju sekunder upp till tredjeplatsen och Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson (P16, 1 500 meter) nia och tia på årsbästalistan men över tolv sekunder upp till pallen. På den senare distansen startar också Tobias Tranderyd (de tre tog ju P15-SM-guld i lag på terräng-SM i höstas).

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Mikaela, Haben och Bob överlägsna: "Verkar helt rå"

Mikaela Kemppi och Haben Kidane vann ett dyblött DM över 5 000 meter på Skölvboslätt i överlägsen stil.  Kemppi var, som vanligt när Josefin Gerdevåg inte ställer upp, totalt överlägsen och vann med över 84 sekunder före Starts Edita Martuseviciute. 17.25,46 ska enligt statistiken vara personligt rekord med drygt 13 sekunder och gör Kemppi till den fjärde snabbaste 5 000-meterslöparen i genom tiderna i distriktet (lyfter henne från förbi Charlotte Nilsson). Det var dessutom 42-åringens femte seger på sex starter i långloppscupen, och nu leder Kemppi sammandraget med elva poäng.
Gerdevåg som alltså valde bort 5 000-metersracet, kutade i stället dubbla distansen på Stockholms stadion kvällen före. Dunkade till med 35.12,38 i säsongens första start på 10 000 meter,  vilket, om statistiken stämmer, är pers med två minuter och 23 sekunder, och en tid som under alla omständigheter gör Gerdevåg till distriktets näst snabbaste kvinna någonsin bakom Karin Forsberg (då Sennvall). Gerdevåg vann dessutom tävlingen, Långlöparnas kväll tillika Stockholms-DM över 10 000 meter, närmast före DM-guldmedaljören Cecilia Norrbom.
17-årige Kidane från Hällefors ledde liksom Kemppi redan långloppscupen och kasserade in säsongens tredje seger när han löpte i mål nästan halvminuten före Jonas Rosengren  och drygade ut ledningen till 16 poäng före Mattias Nätterlund och Peter Wiker. 16.01,71, var dessutom Habens första officiella notering på 5 000 meter, och tar honom in på 167:e plats i distriktet genom tiderna.

I rullskidscupen Eagle moto tour bjöds det i lika ruskigt väder, men några mil västerut (på GIH), på en nästan ännu värre maktdemonstration. Över 10 000 meter rullskidor varvade Bob Impola hela fältet (somliga betydligt mer än en gång). Bob i mål på 28.28,1. Nästan 3,5 minuter bakom gick Mats Carlberg och Erik Svensson loss från övriga klungan, och gjorde upp i en spurtduell som slutade med målfoto. Svensson två tiondelar före. Efteråt var Carlberg ödmjuk: ”Bobs prestation var i högsta Sverigeklass. Han verkar helt rå! Avståndet på cirka fyra minuter är helt normalt på 10 kilometer även på vintern. Löparbanorna är tyngre än snö, och det blir stora tidsavstånd då. Det är skillnad mellan vältränade åkare och supertränad elit.”
Bob själv, på sms till Konditionsbloggen: ”Rå vet jag väl inte, men formen är helt okej. Har inga planer på att åka rullskids-SM än i alla fall.” Men där kanske han borde tänka om …
Olivia Hansson, som vann de tre första deltävlingarna i touren, kom inte till start på onsdagen. Det gjorde ingen annan kvinna heller.

Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes.  Foto: Privat
Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes. Foto: Privat