Filip Dahlgrens första SM-medalj på fyra långa år – och van Sitteren tog ännu en seger

Jag förvarande ju för Josefin Tjernlund – men det blev Filip Dahlgren som fixade medalj åt länet på orienterings ultralånga SM-distans. Vädret gjorde tävlingen till en av de tuffare man sett, och örebroaren – som sprang EM och var topp tio på VM 2014 men sedan haft allsköns skadeproblematik – svarade upp och levererade ett kanonlopp. Han anförde tätgruppen över den 5,4 (!) kilometer långa sträckan mellan kontroll tre och fyra (det är fågelvägen som räknas; Dahlgren sprang över 6,5 kilometer och klockan stannade på 30 minuter och 39 sekunder …), men strax efter gick Olle Kalered, Stora Tuna, ifrån, och sedan såg Dahlgren honom aldrig mer. Även IFK Moras Simon Hodler var före en stund, men stämplade fel och bröt. Så 1,5 timme in i loppet var Dahlgren tvåa och drog ifrån resten av löparna allt mer. Några (synbara) bommar blev det inte, och i mål hade Dahlgren nästan nio minuter bak till trean Simon Hector, Snättringe, och 3,5 upp till segrande Kalered.
SM-medaljen är 31-årige Dahlgrens femte i seniorkarriären, varav den tredje individuella (han har ett silver och ett brons i stafett från tiden han tävlade för IFK Lidingö). Den två tidigare individuella var ett guld och ett brons i långdistans, 2013 respektive 2015.
Man ska naturligtvis ha i åtanke att åtta av de bästa herrarna saknades på grund av resan till Finland för helgens världscuppremiär, men som Dahlgren själv sa i kollega Olle Mellströms (pluslåsta) intervju på na.se:
– Det är åtta killar som är på världscupen, men jag har slagit flera av dem under våren. Vi som är här i dag och slåss om medaljerna håller hög nivå, men sen är det extra lätt att slå sig in i topp tio just i dag. Men att vinna är ju tufft och Olle Kalered är duktig på långa distanser.
Love Sintring slog till med karriärens bästa SM-placering som sexa, om än 31 minuter bakom täten i en väldigt utdragen tävling där det skiljde 87 minuter mellan första och 20:e man i mål.
Tjernlund, som jag varnade för på förhand, tappade täten tidigt men var inte långt borta i medaljsnacket. Damerna hade att göra i över 2.40 i extremvärmen, och Tjernlund var mindre än fyra minuter bakom tredjeplacerade Nelly Carlsson, Pan-Kristianstad, som i sin tur var sju minuter bakom segrande Anna Wehlin, Linköping, som tillsammans med Johanna Engström, OK Hällen, var överlägsna.

Värmlands distrikts struntade i krocker med både världscup och SM och körde sitt sprint-DM i dag. Ex-karlskogingen och ex-Tisaren-löparen Linda Take, som bor i Karlstad och tävlar för OK Tyr, vann. Inga löpare från Karlskoga- och Degerforsklubbarna ställde upp i seniorklasserna.

Varför bryta ett grymt flow, tänkte kanske Liduina van Sitteren coh sprang hem den nio kilometer långa långloppscupstävlingen Lindesjönloppet på 35.26 i supervärmen. Det var 2.20 före Örgrytes Desireé Lilliehöök, som tog andraplatsen, medan Antje Wiksten faktiskt var minuten före Marie Dasler som trea, på 40.27 respektive 41.39. van Sitteren drar ifrån i cupen, och Dasler befäster sin andraplats.
Regerande långloppscupssegraren Per Arvidsson tog andra raka segern efter vinsten i Rallarrundan i måndags, och är därmed plötsligt uppe på andra plats i cupen, två poäng bakom Johan Ingjald som bara var 30 sekunder bakom på torsdagen: Arvidsson sprang på 33.16, Ingjald på 33.46 och David Berg, som därmed fixade en IF Start-trippelseger, var trea på 36.44.

Fredrik Rådström, som bor i Karlskoga men tävlar för Hällefors, blev tvåa i femkilometerstävlingen Bjurtjärnsloppet (precis på andra sidan länsgränsen mot Värmland, från Karlskoga mot Storfors räknat), på 19.27 (Kristinehamns Josef Snellman vann på 18.33).

Och Örebro parkrun hade ett extrainsatt lopp för att fira nationaldagen. 102 deltagare kom till start, och Kevin Henriksson och Petra Hanaeus vann på 18.49 (han sprang på 17.12 i debuten förra helgen) respektive 19.58 (det var hennes tolfte seger, och hon tangerade därmed dagens trea Bella Lagrange som trea i historiken över löparna med flest segrar).

Josefin Tjernlund har guldläge inför ultralånga SM (i 32 graders värme!)

Ja, det mesta säger jag ju redan i rubriken i dag. Tisarens Josefin Tjernlund, som tog SM-brons i långdistans 2017 (och därefter fick en plats i A-landslaget 2018, som hon dock blivit av med till årets säsong) och så sent som i söndags tog SM-silver i sprintstafett, har en gyllene möjlighet att kliva allra högst upp på pallen när ultralånga SM avgörs utanför Edsbyn på torsdagseftermiddagen. Sveriges tio hetaste orienterare på damsidan (och åtta på herrsidan) har ju redan begett sig iväg till Finland för helgens världscuppremiär, så startfältet i den fågelvägen 18,6 kilometer långa tävlingen är aningens urvattnat – och Tjernlund, som lär ha varit ett av de sista namnen att gallras bort till Finlandsresan, är onekligen ett av namnen som sticker ut mest i startlistan (där finns också Kajsa Risby, som sprang VM i höstas, Magdalena Olsson som är en av världens bästa skidorienterare och några till). Från länet saknas förutom Lilian Forsgren, som springer världscupen, också Tjernlunds tvillingsyster Ellinor och Andrea Svensson, men Lovisa Persson finns på plats.
På herrsidan skulle det inte förvåna om Filip Dahlgren klipper till med något riktigt vasst, men där är konkurrensen något hårdare i form av löpare som Simon Imark, Joakim Svensk, Jens Rönnols och Simon Hector. Johan Aronsson, Love Sintring och Per Carlborg springer också. Det är gafflad masstart som gäller.
Beräknad tävlingstid är 2,5 timmar, för både herrar och damer, och enligt prognoserna ska det vara 32 grader och strålande sol hela tävlingstiden. Det lär bli något att bita i!

Även på hemmaplan tävlas det på torsdagen, i löpning: Lindesjönloppet, som avslutar en intensiv vecka i långloppscupen, har 59 föranmälda (om man inkluderar alla klasser) där Per Arvidsson och Frida Nilsson får gälla som förhandsfavoriter (men ska vi tippa att Liduina van Sitteren dyker upp, ändå?).

Till sist måste bloggen tyvärr meddela att Anders ”Larra” Larsson avlidit. Den alltid så positive Örebrolöparen, som var öppen om sin kamp mot en elakartad hjärntumör, somnade in på USÖ på måndagskvällen. Tankarna går till både anhöriga och löparkompisar! Skänk gärna en slant till Hjärnfonden!

van Sitteren vann igen – två dagar efter jätteperset i Stockholm (och så nära var KFUM Örebro lag-SM-finalen i friidrott)

Nog har jag skrivit om Erik Anfälts galna tävlingsscheman och andra som sprungit ohemult många tävlingar, men frågan är om inte Liduina van Sitteren tar något sorts pris. Förra sommaren satte hon sig ju i bilen direkt efter totalsegern i Viby marathon och åkte och vann korta klassen i Jordgubbslunken – och i går kväll sprang hon hem Rallarrundan på 18.11 två dygn efter att ha gjort sitt livs maratonlopp (sin livs tävling över huvud taget, kanske) i Stockholm med 2.54.17 vilket var ett marapers med över fem minuter och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter.
Rallarrundan, på gång och cykelbanor i Hallsberg, är en femkilometerstävling som ingår i långloppscupen, och van Sitteren var 42 sekunder före Frida Nilsson och ytterligare 18 före trean Petra Hanaeus. Seger var van Sitterens sjunde på sju starter i långloppscupen i år, och det känns som att det är dags att uppdatera listan över hennes resultat så här långt i år:

Etta i Inneserien 1 mile 31 januari.
Etta i Inneserien 2 000 meter 11 februari.
Tvåa i Inneserien 3 000 meter 13 mars (bakom Klara Frih).
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Startmilen 6 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 9 april.
Etta i Örebro parkrun 13 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 16 april.
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Örebro AIK halvmaraton 17 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 23 april.
Etta i Wedevågsloppet 4 maj.
Etta i Glanshammars terrängserie 7 maj.
Etta i korta terräng-DM 9 maj.
Etta i Hälleforsterrängen 11 maj.
Etta i Glanshammars terrängserie 14 maj.
Bästa länslöpare i Göteborgsvarvet (halvmaraton-SM) 18 maj.
Etta i Örebro parkrun 25 maj.
Etta i Fjugestaloppet 29 maj.
Tredje bästa länslöpare i Stockholm marathon (maraton-SM) 1 juni.
Etta i Rallarrundan 3 juni.

Långloppscupens regerande mästare på herrsidan, Per Arvidsson, har tävlat sparsamt senaste 1,5 månaderna, men var tillbaka i kväll och vann på 16.05, åtta sekkunder före Michael Welday och 43 före Johan Ingjald. De båda gick alltså också under 17 minuter. I långloppscupen gör tredjeplatsen Ingjald till ny ledare, två poäng före Wilhelm Bergentz (och Arvidsson kliver upp som fyra, på samma poäng, första-, andra- och tredjeplatser som trean Kevin Henriksson men med färre fjärdeplatser). Nästa deltävling är Lindesjönloppet på torsdag. Det sätter punkt för en superintensiv cupvecka med fyra tävlingar och 24 poäng på spel på mindre än nio dygn (där dessutom Stockholm marathon ”stör” många av topplöparna mitt i). Kul förresten att se att Rallarrundan blivit en sådan deltagarsuccé – i år 199 i femkilometersklassen med tidtagning och därtill fanns ungdomsklasser och många som sprang utan klockning.

Från helgen missade jag att lag-SM-kvalet i friidrott avgjordes, och att det var snubblande nära att KFUM Örebro skulle ta sig till finalen, som avgörs under SM-veckan. Det hade ju verkligen varit mäktigt! Svenska friidrottsförbundets Jonas Hedman skriver att KFUM-idrottarna faktiskt trodde att de hade vunnit kvaltävlingen i Norrköping. ”Matchen fick ett märkligt slut sedan en felräkning kommit i ljuset” skriver förbundet, och när det felet rättats visade det sig att Växjö hade tagit platsen en poäng före Örebro. Eftersom Växjö hade fler andraplatser än KFUM hade laget behövt ta två poäng mer för att kvala in (eller bytt placering med just en Växjöatlet i någon gren). Om det var nära? Tja, i diskus hade det räckt om Linus Bernhult kastat 60 centimeter längre. Eller också kunde Bimo Soenarso ha sprungit fem hundradelar fortare på 100 meter samtidigt som Rasmus Hugosson tog 1,75 i höjd i första istället för i tredje försöket. Då hade det räckt.
medel- och långdistans, då? Jo, KFUM matchade ett gäng lovande killar som levererade fyra tredjeplatser (men förlorade kampen mot Växjö med 12–13 … det var den där försmädliga poängen igen!). Alexander Larsson sprang 800 meter på 2.03,83 (2,7 sekunder från segern), William Wickholm 1 500 på 4.07,65 (knappt sex sekunder från segern), Markus Bohman 5 000 på 15.17,16 (34 sekunder från segern) och Jack Karlsson 3 000 meter hinder på 10.13,54 (60 sekunder från segern).
”Vi kämpar dock vidare och räknar med att ha ett ännu starkare lag nästa år och därmed nå lag-SM-finalen”, skriver KFUM på sin hemsida.
KFUM:s damer tävlar i division 1, nivån under lag-SM-kvalet, och den seriematchen har flyttats till höstkanten i år och avgörs den 8 september, i Sollentuna.

Ännu lite tidigare, i torsdags, sprang Lisa Bergdahl hem ett pers på 1 500 meter på Bauhuasgalan. Hon blev åtta i ett nationellt heat (kryddat med ett par norskor) på 4.33,45, och följde därmed upp silvret tillsammans med Sävedalen på 3×1 500 meter på stafett-SM förra helgen.

I går presenterades förresten den slutgiltiga uttagningen till junior-VM i orientering, utan helgens SM-silvermedaljör Jonatan Gustafsson.

Racerapport: Örebro backyard ultra 2019

Mycket märkligt har man ju gett sig in på när det gäller löpningen (bergsklättringen i Tromsø skyrace, världens längsta trappa, eller 1 820 höjdmeter rakt upp för ett norskt fjäll), men Örebro backyard ultra förra veckan var nog ändå den konstigaste upplevelse jag haft. Det är därför det tagit lite tid att skriva den här racerapporten.
I de fyra tidigare backyardlopp där jag verkligen gått in för att springa långt (jag har gjort en handfull som träning också) har jag alltid persat. Varje gång har jag kunnat pressa mig lite längre. Men nu tog det slut redan efter 22 timmar, trots att jag på förhand var helt säker på att formen var bättre än någonsin och att jag var god för minst 30 om inte någon skada tillstötte.
Det gjorde det inte. Ändå kastade jag in handduken långt tidigare.
Faktum är att jag hade en dålig känsla redan under de första varven, när jag sprang ihop med Maria. På tredje kände jag mig direkt usel. Så långt går det ju att hantera, och framför allt tror man ju att det ska släppa. Men fram på torsdagskvällen, när jag gjort tio–elva–tolv varv var känslan ännu sämre.
När jag skriver ”känsla” här så syftar jag inte alls på benen, egentligen. De var rätt fräscha. Till och med när jag klev av, efter 22 timmar, så hade jag inte några egentliga problem med dem. Visst, jag hade en liten känning i högra fotleden efter 100-milesförsöket i Göteborg, men inget som begränsade mig och inget som blev värre under dagen. Nej, känslan satt istället helt och hållet i huvudet, och det är det som är så konstigt: Något jag aldrig upplevt tidigare. Det var jobbigt att trycka på framåt. Jobbigt att växla mellan gång och löpning. Jobbigt att motivera sig att fortsätta framåt. Jobbigt att gå ut på nästa varv, trots att benen inte alls var lika stela som de brukar vara efter 20 timmar. Det var helt enkelt inte roligt.
Så här i efterhand tror jag att det handlade om jetlag. Jag kom hem efter tio dagar i USA (sex timmars tidsomställning) två dagar innan. Hade förvisso fått två nätters bra sömn och kände mig fräsch på morgonen, men någonstans satt säkert de 32 vakna timmarna från måndag morgon i USA till tisdag kväll i Sverige kvar i skallen. Jag försökte starta igång kroppen med koffein, socker, mat och mineraler, men inget funkade.
Mycket mer finns egentligen inte att säga. Det var trist att inte få vara med och leka längre när så stora namn som Johnny Hällneby, Andreas Falk, Daniel Roxvret och André Rangelind tagit sig till Kvinnersta för den här tävlingen som jag tycker är en av årets höjdpunkter (mycket tack vare den fantastiska organisationen under ledning av Ola Nordahl). Mitt stora mål och allt överskuggande mål inför tävlingen var att jag inte skulle vara nöjd när jag persat efter 26 timmar, utan fortsätta ”tävla” så länge det gick. Det gick … inte alls.
Tack till Maria, mamma och pappa som var med och supportade, jag är ledsen att jag inte kunde bjuda på mer underhållning den här gången.
Tittar man på historiken över mållopp nedan ser det ju trist ut med två DNF:er och det här debaclet på de fyra senaste tävlingarna, men jag fortsätter envist hävda att formen verkligen är bättre än någonsin och hoppas jag får visa det i Swedish alpine ultra nästa månad.

Ostkaka var bara en av alla grejer jag testade för att försöka få fart på kroppen. Det fungerade lika dåliga som koffeintabletter, pizza, pastasallad, pannkakor och allt annat … Foto: Maria Åström
I mål på ett av varven i ruskvädret (därav långärmad tröja) på torsdagseftermiddagen. På fredagen blev det mycket finare väder! Foto: Maria Åström

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Kommande mållopp:
Swedish alpine ultra 2019
The Hill marathons 2019
Bergslagsleden ultra 2019

Tisaren med historisk stafettmedalj – och Ahlsson med nya framgångar (plus topplaceringar för Wengelin, Forsström och Jansson – och en hel del löpning)

Orienteringen i länet är starkare än på mycket länge (oklart om det räcker att gå tillbaka till Malena Janssons 90-talsframgångar eller om man måste blicka hela vägen tillbaka till Almbys 80-tal för att hitta samma framgångar). Martin Regborn fixade ju SM-guld i sprint i går, samtidigt som Jonatan Gustafsson tog junior-SM-silver och Tisaren hade två löpare topp fyra i seniorklasserna.
Och när SM-helgen i Hudiksvall i dag avslutades med sprintstafett tog Hallsbergs- och Kumlaklubben sin första stafettmedalj sedan 2003 (då ett silver i herrstafett).
Josefin Tjernlund förde in laget till första växlingen fyra sekunder bakom favoriterna – och blivande vinnarna – Stora Tunas Tilda Östberg, och sedan släppte laget aldrig andraplatsen. Daniel Attås växlade ut Oskar Andrén 16 sekunder bakom Emil Svensk, medan Lilian Forsgren fick det – vad guldjakten beträffar – något otacksamma uppdraget att försöka jaga in 69 sekunder på Tove Alexandersson, världens överlägset bästa orienterare. Forsgren tog faktiskt in två sekunder på Tove, och säkrade framför allt guldet genom att springa jämnt med jagande IFK Lidingös Emma Bjessmo som var 48 sekunder bakom.
Silvret var Forsgrens fjärde SM-medalj i karriären (tidigare tre natt-SM-medaljer), Tjernlunds andra (tidigare SM-brons i långdistans) och Attås och Andréns första. Det var dessutom Tisarens första i sprintstafett (en gren som infördes 2015 och där Tisaren tre senaste åren varit fyra–fyra–femma på SM), och den första stafettmedaljen för ett lag med damlöpare (herrarna tog sin enda tidigare 2003).
Tisarens andralag var sjua efter två sträckor (och 19:e efter tre), men hade bara tre löpare och fick bryta.

Jonathan Ahlsson upphör inte att övertyga den här våren. Den ännu blott 16-åriga förstaårsjunioren från Kumla, som tävlar för Örebrocyklisterna, slutade trea totalt i tuff konkurrens i danska etapploppet Tour de Himmelfart, bara 15 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Adam Jørgensen efter totalt nästan 7,5 timmars cykeltävling. I U19-klass, alltså.
Ahlsson var 69:a på första etappen (i tätklungan men en bit bak), 21:a på den andra (ett kriterium där han var med i tätklungan men där två danskar stack iväg i slutet och fick en lucka på 14 sekunder) och var sedan tolva på ett elva minuter långt tempolopp (15 sekunder bakom segrande Sebastian Andreasson). På näst sista etappen var han återigen med i tätklungan (som 31:a), och i den sista kom han loss tillsammans med åtta andra cyklister som fick 34 sekunder till klungan (Ahlsson kom i mål som femma). Den luckan gjorde att Ahlsson klättrade från elfte till tredje plats i sammandraget.

Örebroaren Matthias Wengelin, som redan leder sammandraget i Sverigecupen i mountainbike, drygade på lördagen ut den genom att bli tvåa, 28 sekunder bakom Emil Lindgren (som stod på noll poäng inför gårdagen) i Lugnet XCO. Det trots att Wengelin fick punktering på det femte av de sex varven. Avståndet bak till tresan, Alessio Agostinelli, var ändå över minuten. Axel Lindh slutade sjua, knappt tre minuter bakom Lindgren, och följe i dag upp med en femteplats i långloppscupstävlingen Långa Lugnet, över 62 kilometer. Där var örebroaren 3,5 minuter bakom Emil Lindgren som vann igen (Wengelin körde inte på söndagen).
Wengelin toppar Sverigecupen på 250 poäng, 41 före Michael Olsson som var fyra på lördagen. Nästa deltävling är Borlänge Tour, som avgörs fredag–söndag.
Örebrocyklisternas Linda Meijer blev sjua i lördagens tävling och ligger fyra i sammandraget efter tre tävlingar, på samma poäng som trean.

Redan i torsdags, när jag sprang Örebro backyard ultra, avgjordes både Vintrosaloppet och Medåkersloppet (strax på andra sidan länsgränsen).
I Vintrosa tog blott 14-årige Alfons Wedin, från Garphyttan, segern på 18.03 – riktigt meriterande inte minst eftersom tävlingen ingår i långloppscupen. Han var sekunden före 36 år äldre Ulf Hallmén, Hagaby, och 24 före trean Josef Sandell, Almby. Bland damerna fanns åtminstone ett par av de ”vanliga” toppnamnen på plats i Frida Nilsson, som tog segern på 19.30 närmast före klubbkompisen (i IF Start) Marie Dasler på 20.40 (fyra sekunder snabbare än hon sprang fem kilometer på i Fjugestaloppet bara 15 timmar tidigare). Johanna Ingberg, Örebro AIK, blev trea på 21.24. Resultatet förändrar inget på topp tio i herrarnas långloppscup, men på damsidan kliver Dasler upp på andra plats bakom van Sitteren, som stod över loppet för att ladda för Stockholm marathon (där hon sedermera blev tolva av svenskarna).
I Medåker vann Mathias Viktorsson det tolv kilometer långa loppet på 47.47, åtta sekunder före Johan Ingjald (Ingjald sprang Fjugestaloppet dagen innan, och blev då tvåa på 17.30 över fem kilometer, tolv sekunder från segern).
Två dagar senare var Ingjald på det igen, och sprang hem sin 22:a seger (flest av alla) i den 105:e upplagan av Örebro parkrun. Ingjald kutade på 18.505, tvåan Erik Jansson på 18.15. Petra Hanaeus var återigen snabbaste dam (för elfte gången), dessutom på nytt ban-pers (19.50) före Bella Lagrange på 21.50.

Apropå Örebro backyard ultra så slutade ju det hela med seger för svenske ultralöpningsstjärnan Johnny Hällneby. Jag intervjuade honom efteråt, och den (pluslåsta) artikeln hittar ni förstås här. Någon officiell resultatlista har inte publicerats ännu, men topp tre både i loppet och totalt finns i artikeln (om mina uträkningar stämmer).

Marcus Jansson begick säsongspremiär (?!) i de svenska mountianbikeorienteringsskogarna med en seger och en andraplats i helgen. Vinsten kom i söndagens medeldistans, där han var 1,5 minuter före tvåan Marcus Wadell, Ulricehamn. Dagen före var han 17 sekunder bakom IFK Moras Linus Mood över en sprint. Båda i Göteborg. Resultaten räcker till en femteplats i svenska cupen, trots att han bara kört två av fyra tävlingar (Viktor Larsson, som vann de två första, stod över helgens två).
Garphyttans ex-landslagscyklist Karin E Gustafsson blev sexa respektive sjua i tävlingarna, knappt fem respektive drygt åtta minuter bakom Forsas Linn Bylars som tog en dubbelseger.

Örebroaren Sara Forsström vann Run dirt race, ett hinderbanelopp i Uddevalla, på lördagen. Hon var 96 sekunder före Matilda Krüger i mål.

Orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér blev fyra (i fredagens sprint) respektive trea (i lördagens klassiska distans) när svenska cupen drog igång med två tävlingar som dessutom dubblerade som världscupdeltävlingar (Hindér var trea respektive tvåa av svenskarna i tävlingarna som båda vanns av finländaren Mikko Hölsö). Om en månad är det ju dags för SM och världscup i Hallsberg.

Första SM-guldet för Martin Regborn – och topplaceringar i Stockholm marathon

Kanske säger reaktionerna jag fick från kollegorna på redaktionen något om hur konstigt det är att Martin Regborn inte vunnit något SM-guld (nå; två ungdoms- och två junior-SM-guld, men inte på seniorsidan) förrän i dag. ”Är det sant? Jag trodde han vann jämt”, sa en. Nå. Konkurrensen i svensk orientering är ju så grym att till och med en världsklasslöpare som Martin Regborn (som är guldkandidat i varenda VM-lopp han ställer upp i) fått vänta till 27 års ålder innan han i dag fick kliva högst upp på pallen, på sprint-SM.
Kollega Elena Lövholm ringde upp honom i Hudiksvall, och i segerintervjun berättade Regborn bland annat att han egentligen såg lördagens tävling som formtoppning inför nästa veckas världscuppremiär.
– Jag använde det här lite som en del av formtoppningen inför det, så det känns kul att få ett formbesked, säger Regborn bland annat i den (pluslåsta) artikeln.
Regborn gick ut sist i finalen på SM efter sin överlägsna seger i fredagens kval, och gick en kamp främst mot Emil Svensks och Isac von Krusenstiernas tider. Kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Krusenstierna ”jämsides” (det är ju individuell start) med Regborn efter åtta av de 13,5 minuterna, men på slutet drog örebroaren ifrån och vann tre sekunder före Svensk som var ytterligare två sekunder före Krusenstierna.
Tisarens Oskar Andrén, som haft en sån fin vår och verkar vara på väg mot landslagsklass (han har ju sprungit i landslagsdräkt i Euromeeting) löpte på exakt samma tid som sexfaldiga VM-medaljören Gustav Bergman för att dela fjärdeplatsen. Det betyder att han nu varit fyra i sprint både i norska och svenska mästerskapen, två helger efter varandra.
Regborn har tidigare tagit silver i sprint-SM 2014 och 2018, silver i ultralång 2014 och brons i medeldistans 2016, så det här var karriärens femte senior-SM-medalj.
Tisarens Lilian Forsgren, som har tre SM-brons i nattorientering men inget i dagsljus, var bara tio sekunder från att lugga Helena Bergman på bronset i dag, men fick nöja sig med en fjärdeplats, en minut bakom segrande Karolin Ohlsson (som liksom Regborn överraskande inte hade något individuellt SM-guld innan). Klubbkompisen Josefin Tjernlund var sjua, 29 sekunder bakom Forsgren.
Jonatan Gustafsson var bara en sekund från SM-guld i den äldre juniorklassen, H20, som Växjös Gustav Runefors dock snuvade KFUM Örebro-löparen på. Finns det en öppen sprintplats i JVM-truppen efter ett så starkt resultat? Jag vet inte, jag har inte lyckats hitta någon information om det. KFUM Örebros Melker Forsberg och Tisarens Valter Pettersson dessutom femma och sexa i yngre juniorklassen, H18, 1.08 respektive 1.17 bakom segrande Samuel Pihlstöm, Landehof, och 19 respektive 28 sekunder från medalj.

Svensk maratonlöpning har ju aldrig varit starkare på damsidan än just den här våren, och även om inte Sverigetvåan Charlotta Fougberg kom till start var det ett fullpackat SM-fält i Stockholm marathon i dag, där tre redan klarat kvalgränsen till höstens VM. I sådan konkurrens (Spårvägens Mikaela Larsson vann på 2.36.32, före Johanna Bäcklund och Hanna Lindholm) var det förstås kul att se fyra länslöpare på topp 13. Distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft en vår fylld av skadekänningar, var sjua av SM-löparna på Stockholms-perset 2.46.59. Mikaela Kemppi, som tävlat mycket sparsamt efter sin fotoperation förra året, var nia på Stockholms-perset 2.48.39 (seger i D45-klassen med över en kvart!). Förra elitinnebandyspelaren Fanny Schulstad (som bor i Stockholm och springer för Runacademy IF) var nia på 2.52.14 (pers med 18 minuter, tror jag). Och Liduina van Sitteren var 13:e på 2.54.17 (ett pers på maratondistansen med över fem minuter, och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter, vilket säger en hel del om hur mycket hon gått framåt senaste året). Etiopiska Aberash Fayesa vann på 2.33.38.
Även på herrsidan var fältet packat med starka svenska löpare, och Erik Anfält blev nia i SM-klassen trots att han sprang sju minuter snabbare än när han tog brons i fjol (man får förstås ta med vädret som en faktor här). Stockholms-pers även för Anfält, 2.26.02 (Adhanom Abraha tog SM-guld på 2.16.48, Nigussie Sahlesilassie, Etiopien, vann på 2.10.10). Det var Anfälts tredje mara under 2.30 på mindre än två månader (perset 2.24.38 i Rotterdam i början av april, 2.29.34 som farthållare åt Hanna Lindholm i Hamburg tre veckor senare). Han var tredje bästa svensk (fyra av SM-löparna) i H40-klassen. Linus Rosdal, som bytt KFUM Örebro mot IK Akele inför årets säsong, blev tolva på 2.28.18, Sören Forsberg vann H55-klassen med nästan sex minuters marginal när han sprang i mål på 2.49.55.
Finaste priset av alla under lördagen fick dock Hälleforsbördiga Louise Wiker, som sprang maraton i VM för två år sedan, då hon blev mamma för första gången. Det berättar hon själv om på instagram.

Mycket mer om allt annat som hände på lördagen bloggas det om i morgon!

Dags för Örebro backyard ultra – följ mig via instagram!

Så har det äntligen blivit dags att springa lite igen. En månad efter det misslyckad (men lyckade!) försöket att springa 100 miles i Göteborg så tar jag mig an Örebro backyard ultra hemma i Örebro. Målet är helt enkelt att springa ett varv längre än den som springer näst flest, även om det kommer bli tufft i en startlista med tuffa löpare som André Rangelind, Lisa Amundsson, Andreas Falk, Pernilla Otto, Daniel Roxvret, Maria Thomsen och Leonora Johnsson. Det kommer förmodligen att springa väldigt länge. Men jag blev tvåa 2016 och trea 2017 (i fjol var jag bara med och lattjade runt som träning) och ska göra ett tappert försök att komma en bit längre nu. Ni följer det hela via mitt instagramkonto, https://www.instagram.com/jonasbrannmyr/. Häng på!

Svenske OS-stjärnan ska springa Bergslagsleden på fem dagar (och rapport från tre tävlingar)

Dra på trissor! Jag har ju själv pratat med honom om hans önskan att testa loppet, men att vi redan i sommar verkligen skulle få se Nils van der Poel, 23, springa 28-milaloppet Bergslagsleden på fem dagar trodde jag faktiskt inte. Men nu blir det verklighet, det meddelar arrangörerna i dag i alla sina sociala medie-kanaler. Långdistansaren från Trollhättan var ju ende svenske i skridskotävlingarna i OS i Pyeongchang i fjol, och var senare samma år snabbast av alla på kungadistansen 10 000 meter vid allround-VM inför en jättepublik i skridskons ”hemland” Nederländerna (och lite senare kom han till Örebro och satte den snabbaste tiden någonsin presterad på svensk mark på samma distans, efter att tidigare under året ha startat, men brutit, Ice race vintage).
Efter en vinter helt utan skridskotävlingar har van der Poel nu bestämt sig för att göra en nysatsning mot OS i Peking 2022, men det hindrar honom alltså inte från att prova länets längsta löpartävling.
”Att han har en passion för löpning och tuff uthållighetsträning kommer troligen att hjälpa honom när han tar sig an de 280 kilometerna”, skriver arrangörerna.
Stockholmaren Pär Bjelkmar slog ju banrekordet med över 5,5 timars marginal när han sprang in på 32.48.40 i somras, men frågan nu lär det vara i fara. Som elitidrottare är van der Poel naturligtivs stenhård. Å andra sidan är det här en längd på tävling han förmodligen aldrig tidigare varit i närheten av. Det är inte bara 28 mil utan dessutom fem dagar och över 30 timmar i skogen. Det kommer bli spännande och se vad han är kapabel att klara av! 2016 sprang han de två första dagarnas tolv mil på 19 timmar och 46 minuter (tillsammans med Roland Eriksson och Ulf Eriksson första dagen, ihop med Maria Eriksson den andra; det året var det mer en sällskapsresa än en tävling), men det kommer gå betydligt snabbare den här gången.
I dagsläget är tio löpare anmälda till tävlingen som startar i Kloten på morgonen den 23 juli.

En 275 kilometer kortare löptävling, det fem kilometer långa Fjugestaloppet, avgjordes på onsdagskvällen. Liduina van Sitteren fortsatte att leverera segrar när hon vann med över 1,5 minuter före Petra Hanaeus: van Sitteren sprang på 18.41, Hanaeus på 20.14. Där bakom följde Lovisa Persson och Marie Dasler som också gjorde under 21 minuter. På herrsidan tog Oskar Hansson hem en betydligt tajtare seger – tre löpare gick in inom tolv sekunder: Hansson på 17.18, Kevin Henriksson på 17.26 och Johan Ingjald på 17.30.
Ingjald har nu 36 poäng i långloppscupen, trots att säsongen bara är i sin linda, dubbelt så många som tvåan Mikaela Kemppi. Dasler förstärkte sin tredjeplats och Hanaeus klättrade till fjärde. På herrsidan är det fortsatt mycket jämnare (framför allt för att ingen har sprungit så många tävlingar än; man räknar ju sina tio bästa resultat under året men ingen har hunnit med fler än tre poänggivande insatser), Henriksson gick i och med andraplatsen upp som ny tvåa bakom Wilhelm Bergentz, Ingjald är ny trea och Hansson ny delad fyra med Markus Bohman.
Redan i morgon finns möjlighet att springa in nya poäng när Vintrosaloppet, som också är fem kilometer långt, avgörs.

Henriksson, som kanske är mest känd som längdskidåkare, hann för övrigt köra andra etappen i rullskidsserien Moto tour dagen innan, och där blev han femma, knappt fem minuter överlägsne Robert Brundin (vann med två minuter före Pär Wedin och Daniel Olsson över en masstart på 23 kilometer). Brundin vann ju även första deltävlingen och toppar sammandraget på maximala 53 poäng, före Adam Nyrén, som var fyra i går, och Olsson.

I går avgjordes också säsongens sjätte poängtävling i Milans regi, nordväst om Nora, och Hagabys Jakob Wallenhammar sprang hem sin tredje seger för året 16, 19 respektive 21 sekudner före sina klubbkompisar Sebastian Månsson, Love Sintring och Per Carlborg (alla andra var över 6,5 minuter bakom). I sammandraget behåller dock Per Eklöf totalledningen trots att han var 34 minuter efter i går, eftersom han är en av få som sprungit alla sex tävlingarna (eftersom man bara räknar sina åtta bästa resultat kommer han dock få svårt att hålla i ledningen säsongen ut).
Almbys Siri Englund var bästa dam, elva totalt, tre minuter före KFUM Örebros Elsa Ekelin. Bästa dam i sammandraget är dock Josefin Erlandsson, som dock valde att springa en kortare bana i går och därför inte inkasserade några nya poäng.

Almby får swedish league-finalen i orientering nästa år: ”Har fått det ärofyllda uppdraget”

Här gick man och väntade på Tiomila i Ånnaboda 2022 som nästa stora orienteringsevenemang i länet efter SM-tävlingarna 2017 – och så slår Almby IK till och får arrangera finalen i elitserien i orientering, Swedish league, redan nästa år! I dag släpptes hela schemat för nästa års tävlingsserie, och då stod det klart att Örebroklubben kommer att arrangera de två avslutande tävlingarna en medeldistans lördagen den 3 oktober och en jaktstart på säsongens totalresultat över förkortad långdistans dagen därpå. Tävlingarna kommer att start och mål i Blackstahyttan, bara några kilometer från där långdistans-SM-arenan låg 2017. ”Vi [har] fått det ärofyllda uppdraget att stå som arrangör”, skriver klubben glatt på sin hemsida.
Swedish league kommer se lite annorlunda ut 2020 jämfört med i år och tidigare upplagor: I stället för att avgöras komprimerat på våren/försommaren blir det nu en serie med start den 4 april och final alltså så sent som den 4 oktober. Därtill ökar antalet deltävlingar till nio, varav fem är SM-tävlingar (tidigare har ofta bara natt-SM ingått i Swedish league, nu är alla de fem individuella SM-distanserna med) och de två andra är en sprint och en långdistans i Norrtälje (som blir uttagningstävlingar till världscuppremiären).
– I dialogerna vi haft har merparten varit positiva till att ha en liga över hela året, där vi inkluderar SM-tävlingar och kompletterar med tester och finalhelg. Därför väljer vi att införa detta redan till 2020. Att vi låter fler SM-tävlingar ingå i Swedish League tror vi kan lyfta såväl ligan som SM-tävlingarna. Det känns också bra att ha en nationell liga som spänner över hela säsongen, det är logiskt på något vis, och de löpare som står som segrare i oktober kan med rätta titulera sig Sverigemästare i orientering, säger Svenska orienteringsförbundets idrottschef Tomas Stenström till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Intressant i tävlingsprogrammet inför 2020 är att den nya VM-distansen knockoutsprint (premiär nästa år) kan få sitt eget SM under SM-veckan i Halmstad, preliminärt den 27 juni.

Ni missade väl för övrigt inte intervjun med Emilia Fahlin, som vi publicerade på na.se i går, efter hennes svåra krasch på träning? Blödning på hjärnan, och naturligtvis vila en tid, absolut inga tävlingar i Frankrike i helgen som tidigare fanns med i planen.

Näste brorsa Ahlsson med topprestation – Jacob sexa på etapp på Europatouren (och här är hetaste namnen när NA sänder orienteringens sprint-SM)

I lördags skrev jag ju om Jonathan Ahlssons sensationella pallplats i Huskvarna GP. Vad jag inte alls hade koll på då var att hans storebror Jacob också svarade för en topprestation den dagen. Då kördes den fjärde etappen i det polska etapploppet Baltyk–Karkonosze Tour, ett bergstempo på 11,6 kilometer – och Ahlsson slog till med en sjätteplats. Hemmacyklisten Kamil Malecki var överlägsen och vann med 30 sekunder före tvåan (46 före Ahlsson), men upp till andraplatsen hade Ahlsson bara 16 sekunder och till pallen bara nio, över 26 sekunders cykling. Och kollar man på konkurrenterna hade Kumlakillen bara topp tre i sammandraget och ytterligare två cyklister framför sig – en rejäl överprestation om man ser till: Han blev 62:a totalt över fem etapper (de andra fyra var linjeetapper på mellan tio och 17 mil). Sjätteplatsen var dessutom den bästa placering någon av cyklisterna i Ahlssons lag, Maif racing (Motala AIF:s semiprofessionella elitlag), tog under veckan i Polen.
– En mycket bra prestation på en tuff bergsetapp, säger lagets sportchef Martin Söderholm enligt lagets hemsida.
Ahlsson blev 114:e 126:a, 94:a respektive 53:a på de fem linjeetapperna, och alltså 62:a totalt. Med det var han näst bästa svensk i sammandraget, en placering och 22 sekunder bakom inlånade lagkompisen Vic Hillerström. Han var nästan tolv minuter bakom totalsegraren Malecki i sammandraget, varav åtta minuter försvann sista dagen (trots det avancerade han en placering i totalen den dagen …).
Etapploppet ingick i Europacupen, och hade UCI 2.2-status, vilket är den fjärde högsta kategorin för ett etapplopp inom herrcyklingen. I ungdomstävlingen var Ahlsson bäste svensk, 20:a totalt.

Nu har äntligen resultatlistan för Huskvarana GP kommit, och där framgår det att Mathias Wengelin mycket riktigt startade. Han körde den inledande bergsprologen (och blev 15:e man), men kom sedan inte till start i GP:t. Ahlsson tog tredjeplatsen i sammandraget med en poängs marginal, efter att ha varit trea respektive elva i de båda tävlingarna i lördags. Wengelin körde ju istället hem Lida Loop på söndagen.

Så har anmälningstiden till fredagens kval till lördagens sprint-SM i orientering (som NA ska sända, ni behöver bara ett plusabonnemang eller en prenumeration för att kunna titta!) gått ut, och Med finns alla länsnamn vi kan knyta förhoppningar till: Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Oskar Andrén (som faktiskt slog till med en fjärdeplats i norska sprintmästerskapet i lördags!) Filip Dahlgren, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund. Extra kul spännande ska det förstås bli att se vad Martin Regborns (överlägset guld individuellt!) och Josefin Tjernlunds (guld i sprintstafett – i herrklassen!) lopp i sprint-DM i Örebro i söndags är värda i nationell konkurrens. Har Regborn rätt form och dag är han ju alla gånger en guldkandidat, vi får se om det är i år han slår till. På juniorsidan finns spännande namnen Jonatan Gustafsson och Valter Pettersson. Och på seniorsidan finns fler namn som kanske inte riktigt har samma toppotential: Milans Josefin Erlandsson och Tisarens Daniel Attås och Filip Jacobsson.
På söndag är det mixedsprintstafett, men anmälningstiden dit har inte gått ut än. Tävlingarna avgörs i Hudiksvall.