Racerapport: Örebro backyard ultra 2019

Mycket märkligt har man ju gett sig in på när det gäller löpningen (bergsklättringen i Tromsø skyrace, världens längsta trappa, eller 1 820 höjdmeter rakt upp för ett norskt fjäll), men Örebro backyard ultra förra veckan var nog ändå den konstigaste upplevelse jag haft. Det är därför det tagit lite tid att skriva den här racerapporten.
I de fyra tidigare backyardlopp där jag verkligen gått in för att springa långt (jag har gjort en handfull som träning också) har jag alltid persat. Varje gång har jag kunnat pressa mig lite längre. Men nu tog det slut redan efter 22 timmar, trots att jag på förhand var helt säker på att formen var bättre än någonsin och att jag var god för minst 30 om inte någon skada tillstötte.
Det gjorde det inte. Ändå kastade jag in handduken långt tidigare.
Faktum är att jag hade en dålig känsla redan under de första varven, när jag sprang ihop med Maria. På tredje kände jag mig direkt usel. Så långt går det ju att hantera, och framför allt tror man ju att det ska släppa. Men fram på torsdagskvällen, när jag gjort tio–elva–tolv varv var känslan ännu sämre.
När jag skriver ”känsla” här så syftar jag inte alls på benen, egentligen. De var rätt fräscha. Till och med när jag klev av, efter 22 timmar, så hade jag inte några egentliga problem med dem. Visst, jag hade en liten känning i högra fotleden efter 100-milesförsöket i Göteborg, men inget som begränsade mig och inget som blev värre under dagen. Nej, känslan satt istället helt och hållet i huvudet, och det är det som är så konstigt: Något jag aldrig upplevt tidigare. Det var jobbigt att trycka på framåt. Jobbigt att växla mellan gång och löpning. Jobbigt att motivera sig att fortsätta framåt. Jobbigt att gå ut på nästa varv, trots att benen inte alls var lika stela som de brukar vara efter 20 timmar. Det var helt enkelt inte roligt.
Så här i efterhand tror jag att det handlade om jetlag. Jag kom hem efter tio dagar i USA (sex timmars tidsomställning) två dagar innan. Hade förvisso fått två nätters bra sömn och kände mig fräsch på morgonen, men någonstans satt säkert de 32 vakna timmarna från måndag morgon i USA till tisdag kväll i Sverige kvar i skallen. Jag försökte starta igång kroppen med koffein, socker, mat och mineraler, men inget funkade.
Mycket mer finns egentligen inte att säga. Det var trist att inte få vara med och leka längre när så stora namn som Johnny Hällneby, Andreas Falk, Daniel Roxvret och André Rangelind tagit sig till Kvinnersta för den här tävlingen som jag tycker är en av årets höjdpunkter (mycket tack vare den fantastiska organisationen under ledning av Ola Nordahl). Mitt stora mål och allt överskuggande mål inför tävlingen var att jag inte skulle vara nöjd när jag persat efter 26 timmar, utan fortsätta ”tävla” så länge det gick. Det gick … inte alls.
Tack till Maria, mamma och pappa som var med och supportade, jag är ledsen att jag inte kunde bjuda på mer underhållning den här gången.
Tittar man på historiken över mållopp nedan ser det ju trist ut med två DNF:er och det här debaclet på de fyra senaste tävlingarna, men jag fortsätter envist hävda att formen verkligen är bättre än någonsin och hoppas jag får visa det i Swedish alpine ultra nästa månad.

Ostkaka var bara en av alla grejer jag testade för att försöka få fart på kroppen. Det fungerade lika dåliga som koffeintabletter, pizza, pastasallad, pannkakor och allt annat … Foto: Maria Åström
I mål på ett av varven i ruskvädret (därav långärmad tröja) på torsdagseftermiddagen. På fredagen blev det mycket finare väder! Foto: Maria Åström

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Kommande mållopp:
Swedish alpine ultra 2019
The Hill marathons 2019
Bergslagsleden ultra 2019

Tisaren med historisk stafettmedalj – och Ahlsson med nya framgångar (plus topplaceringar för Wengelin, Forsström och Jansson – och en hel del löpning)

Orienteringen i länet är starkare än på mycket länge (oklart om det räcker att gå tillbaka till Malena Janssons 90-talsframgångar eller om man måste blicka hela vägen tillbaka till Almbys 80-tal för att hitta samma framgångar). Martin Regborn fixade ju SM-guld i sprint i går, samtidigt som Jonatan Gustafsson tog junior-SM-silver och Tisaren hade två löpare topp fyra i seniorklasserna.
Och när SM-helgen i Hudiksvall i dag avslutades med sprintstafett tog Hallsbergs- och Kumlaklubben sin första stafettmedalj sedan 2003 (då ett silver i herrstafett).
Josefin Tjernlund förde in laget till första växlingen fyra sekunder bakom favoriterna – och blivande vinnarna – Stora Tunas Tilda Östberg, och sedan släppte laget aldrig andraplatsen. Daniel Attås växlade ut Oskar Andrén 16 sekunder bakom Emil Svensk, medan Lilian Forsgren fick det – vad guldjakten beträffar – något otacksamma uppdraget att försöka jaga in 69 sekunder på Tove Alexandersson, världens överlägset bästa orienterare. Forsgren tog faktiskt in två sekunder på Tove, och säkrade framför allt guldet genom att springa jämnt med jagande IFK Lidingös Emma Bjessmo som var 48 sekunder bakom.
Silvret var Forsgrens fjärde SM-medalj i karriären (tidigare tre natt-SM-medaljer), Tjernlunds andra (tidigare SM-brons i långdistans) och Attås och Andréns första. Det var dessutom Tisarens första i sprintstafett (en gren som infördes 2015 och där Tisaren tre senaste åren varit fyra–fyra–femma på SM), och den första stafettmedaljen för ett lag med damlöpare (herrarna tog sin enda tidigare 2003).
Tisarens andralag var sjua efter två sträckor (och 19:e efter tre), men hade bara tre löpare och fick bryta.

Jonathan Ahlsson upphör inte att övertyga den här våren. Den ännu blott 16-åriga förstaårsjunioren från Kumla, som tävlar för Örebrocyklisterna, slutade trea totalt i tuff konkurrens i danska etapploppet Tour de Himmelfart, bara 15 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Adam Jørgensen efter totalt nästan 7,5 timmars cykeltävling. I U19-klass, alltså.
Ahlsson var 69:a på första etappen (i tätklungan men en bit bak), 21:a på den andra (ett kriterium där han var med i tätklungan men där två danskar stack iväg i slutet och fick en lucka på 14 sekunder) och var sedan tolva på ett elva minuter långt tempolopp (15 sekunder bakom segrande Sebastian Andreasson). På näst sista etappen var han återigen med i tätklungan (som 31:a), och i den sista kom han loss tillsammans med åtta andra cyklister som fick 34 sekunder till klungan (Ahlsson kom i mål som femma). Den luckan gjorde att Ahlsson klättrade från elfte till tredje plats i sammandraget.

Örebroaren Matthias Wengelin, som redan leder sammandraget i Sverigecupen i mountainbike, drygade på lördagen ut den genom att bli tvåa, 28 sekunder bakom Emil Lindgren (som stod på noll poäng inför gårdagen) i Lugnet XCO. Det trots att Wengelin fick punktering på det femte av de sex varven. Avståndet bak till tresan, Alessio Agostinelli, var ändå över minuten. Axel Lindh slutade sjua, knappt tre minuter bakom Lindgren, och följe i dag upp med en femteplats i långloppscupstävlingen Långa Lugnet, över 62 kilometer. Där var örebroaren 3,5 minuter bakom Emil Lindgren som vann igen (Wengelin körde inte på söndagen).
Wengelin toppar Sverigecupen på 250 poäng, 41 före Michael Olsson som var fyra på lördagen. Nästa deltävling är Borlänge Tour, som avgörs fredag–söndag.
Örebrocyklisternas Linda Meijer blev sjua i lördagens tävling och ligger fyra i sammandraget efter tre tävlingar, på samma poäng som trean.

Redan i torsdags, när jag sprang Örebro backyard ultra, avgjordes både Vintrosaloppet och Medåkersloppet (strax på andra sidan länsgränsen).
I Vintrosa tog blott 14-årige Alfons Wedin, från Garphyttan, segern på 18.03 – riktigt meriterande inte minst eftersom tävlingen ingår i långloppscupen. Han var sekunden före 36 år äldre Ulf Hallmén, Hagaby, och 24 före trean Josef Sandell, Almby. Bland damerna fanns åtminstone ett par av de ”vanliga” toppnamnen på plats i Frida Nilsson, som tog segern på 19.30 närmast före klubbkompisen (i IF Start) Marie Dasler på 20.40 (fyra sekunder snabbare än hon sprang fem kilometer på i Fjugestaloppet bara 15 timmar tidigare). Johanna Ingberg, Örebro AIK, blev trea på 21.24. Resultatet förändrar inget på topp tio i herrarnas långloppscup, men på damsidan kliver Dasler upp på andra plats bakom van Sitteren, som stod över loppet för att ladda för Stockholm marathon (där hon sedermera blev tolva av svenskarna).
I Medåker vann Mathias Viktorsson det tolv kilometer långa loppet på 47.47, åtta sekunder före Johan Ingjald (Ingjald sprang Fjugestaloppet dagen innan, och blev då tvåa på 17.30 över fem kilometer, tolv sekunder från segern).
Två dagar senare var Ingjald på det igen, och sprang hem sin 22:a seger (flest av alla) i den 105:e upplagan av Örebro parkrun. Ingjald kutade på 18.505, tvåan Erik Jansson på 18.15. Petra Hanaeus var återigen snabbaste dam (för elfte gången), dessutom på nytt ban-pers (19.50) före Bella Lagrange på 21.50.

Apropå Örebro backyard ultra så slutade ju det hela med seger för svenske ultralöpningsstjärnan Johnny Hällneby. Jag intervjuade honom efteråt, och den (pluslåsta) artikeln hittar ni förstås här. Någon officiell resultatlista har inte publicerats ännu, men topp tre både i loppet och totalt finns i artikeln (om mina uträkningar stämmer).

Marcus Jansson begick säsongspremiär (?!) i de svenska mountianbikeorienteringsskogarna med en seger och en andraplats i helgen. Vinsten kom i söndagens medeldistans, där han var 1,5 minuter före tvåan Marcus Wadell, Ulricehamn. Dagen före var han 17 sekunder bakom IFK Moras Linus Mood över en sprint. Båda i Göteborg. Resultaten räcker till en femteplats i svenska cupen, trots att han bara kört två av fyra tävlingar (Viktor Larsson, som vann de två första, stod över helgens två).
Garphyttans ex-landslagscyklist Karin E Gustafsson blev sexa respektive sjua i tävlingarna, knappt fem respektive drygt åtta minuter bakom Forsas Linn Bylars som tog en dubbelseger.

Örebroaren Sara Forsström vann Run dirt race, ett hinderbanelopp i Uddevalla, på lördagen. Hon var 96 sekunder före Matilda Krüger i mål.

Orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér blev fyra (i fredagens sprint) respektive trea (i lördagens klassiska distans) när svenska cupen drog igång med två tävlingar som dessutom dubblerade som världscupdeltävlingar (Hindér var trea respektive tvåa av svenskarna i tävlingarna som båda vanns av finländaren Mikko Hölsö). Om en månad är det ju dags för SM och världscup i Hallsberg.

Första SM-guldet för Martin Regborn – och topplaceringar i Stockholm marathon

Kanske säger reaktionerna jag fick från kollegorna på redaktionen något om hur konstigt det är att Martin Regborn inte vunnit något SM-guld (nå; två ungdoms- och två junior-SM-guld, men inte på seniorsidan) förrän i dag. ”Är det sant? Jag trodde han vann jämt”, sa en. Nå. Konkurrensen i svensk orientering är ju så grym att till och med en världsklasslöpare som Martin Regborn (som är guldkandidat i varenda VM-lopp han ställer upp i) fått vänta till 27 års ålder innan han i dag fick kliva högst upp på pallen, på sprint-SM.
Kollega Elena Lövholm ringde upp honom i Hudiksvall, och i segerintervjun berättade Regborn bland annat att han egentligen såg lördagens tävling som formtoppning inför nästa veckas världscuppremiär.
– Jag använde det här lite som en del av formtoppningen inför det, så det känns kul att få ett formbesked, säger Regborn bland annat i den (pluslåsta) artikeln.
Regborn gick ut sist i finalen på SM efter sin överlägsna seger i fredagens kval, och gick en kamp främst mot Emil Svensks och Isac von Krusenstiernas tider. Kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Krusenstierna ”jämsides” (det är ju individuell start) med Regborn efter åtta av de 13,5 minuterna, men på slutet drog örebroaren ifrån och vann tre sekunder före Svensk som var ytterligare två sekunder före Krusenstierna.
Tisarens Oskar Andrén, som haft en sån fin vår och verkar vara på väg mot landslagsklass (han har ju sprungit i landslagsdräkt i Euromeeting) löpte på exakt samma tid som sexfaldiga VM-medaljören Gustav Bergman för att dela fjärdeplatsen. Det betyder att han nu varit fyra i sprint både i norska och svenska mästerskapen, två helger efter varandra.
Regborn har tidigare tagit silver i sprint-SM 2014 och 2018, silver i ultralång 2014 och brons i medeldistans 2016, så det här var karriärens femte senior-SM-medalj.
Tisarens Lilian Forsgren, som har tre SM-brons i nattorientering men inget i dagsljus, var bara tio sekunder från att lugga Helena Bergman på bronset i dag, men fick nöja sig med en fjärdeplats, en minut bakom segrande Karolin Ohlsson (som liksom Regborn överraskande inte hade något individuellt SM-guld innan). Klubbkompisen Josefin Tjernlund var sjua, 29 sekunder bakom Forsgren.
Jonatan Gustafsson var bara en sekund från SM-guld i den äldre juniorklassen, H20, som Växjös Gustav Runefors dock snuvade KFUM Örebro-löparen på. Finns det en öppen sprintplats i JVM-truppen efter ett så starkt resultat? Jag vet inte, jag har inte lyckats hitta någon information om det. KFUM Örebros Melker Forsberg och Tisarens Valter Pettersson dessutom femma och sexa i yngre juniorklassen, H18, 1.08 respektive 1.17 bakom segrande Samuel Pihlstöm, Landehof, och 19 respektive 28 sekunder från medalj.

Svensk maratonlöpning har ju aldrig varit starkare på damsidan än just den här våren, och även om inte Sverigetvåan Charlotta Fougberg kom till start var det ett fullpackat SM-fält i Stockholm marathon i dag, där tre redan klarat kvalgränsen till höstens VM. I sådan konkurrens (Spårvägens Mikaela Larsson vann på 2.36.32, före Johanna Bäcklund och Hanna Lindholm) var det förstås kul att se fyra länslöpare på topp 13. Distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft en vår fylld av skadekänningar, var sjua av SM-löparna på Stockholms-perset 2.46.59. Mikaela Kemppi, som tävlat mycket sparsamt efter sin fotoperation förra året, var nia på Stockholms-perset 2.48.39 (seger i D45-klassen med över en kvart!). Förra elitinnebandyspelaren Fanny Schulstad (som bor i Stockholm och springer för Runacademy IF) var nia på 2.52.14 (pers med 18 minuter, tror jag). Och Liduina van Sitteren var 13:e på 2.54.17 (ett pers på maratondistansen med över fem minuter, och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter, vilket säger en hel del om hur mycket hon gått framåt senaste året). Etiopiska Aberash Fayesa vann på 2.33.38.
Även på herrsidan var fältet packat med starka svenska löpare, och Erik Anfält blev nia i SM-klassen trots att han sprang sju minuter snabbare än när han tog brons i fjol (man får förstås ta med vädret som en faktor här). Stockholms-pers även för Anfält, 2.26.02 (Adhanom Abraha tog SM-guld på 2.16.48, Nigussie Sahlesilassie, Etiopien, vann på 2.10.10). Det var Anfälts tredje mara under 2.30 på mindre än två månader (perset 2.24.38 i Rotterdam i början av april, 2.29.34 som farthållare åt Hanna Lindholm i Hamburg tre veckor senare). Han var tredje bästa svensk (fyra av SM-löparna) i H40-klassen. Linus Rosdal, som bytt KFUM Örebro mot IK Akele inför årets säsong, blev tolva på 2.28.18, Sören Forsberg vann H55-klassen med nästan sex minuters marginal när han sprang i mål på 2.49.55.
Finaste priset av alla under lördagen fick dock Hälleforsbördiga Louise Wiker, som sprang maraton i VM för två år sedan, då hon blev mamma för första gången. Det berättar hon själv om på instagram.

Mycket mer om allt annat som hände på lördagen bloggas det om i morgon!

Dags för Örebro backyard ultra – följ mig via instagram!

Så har det äntligen blivit dags att springa lite igen. En månad efter det misslyckad (men lyckade!) försöket att springa 100 miles i Göteborg så tar jag mig an Örebro backyard ultra hemma i Örebro. Målet är helt enkelt att springa ett varv längre än den som springer näst flest, även om det kommer bli tufft i en startlista med tuffa löpare som André Rangelind, Lisa Amundsson, Andreas Falk, Pernilla Otto, Daniel Roxvret, Maria Thomsen och Leonora Johnsson. Det kommer förmodligen att springa väldigt länge. Men jag blev tvåa 2016 och trea 2017 (i fjol var jag bara med och lattjade runt som träning) och ska göra ett tappert försök att komma en bit längre nu. Ni följer det hela via mitt instagramkonto, https://www.instagram.com/jonasbrannmyr/. Häng på!

Svenske OS-stjärnan ska springa Bergslagsleden på fem dagar (och rapport från tre tävlingar)

Dra på trissor! Jag har ju själv pratat med honom om hans önskan att testa loppet, men att vi redan i sommar verkligen skulle få se Nils van der Poel, 23, springa 28-milaloppet Bergslagsleden på fem dagar trodde jag faktiskt inte. Men nu blir det verklighet, det meddelar arrangörerna i dag i alla sina sociala medie-kanaler. Långdistansaren från Trollhättan var ju ende svenske i skridskotävlingarna i OS i Pyeongchang i fjol, och var senare samma år snabbast av alla på kungadistansen 10 000 meter vid allround-VM inför en jättepublik i skridskons ”hemland” Nederländerna (och lite senare kom han till Örebro och satte den snabbaste tiden någonsin presterad på svensk mark på samma distans, efter att tidigare under året ha startat, men brutit, Ice race vintage).
Efter en vinter helt utan skridskotävlingar har van der Poel nu bestämt sig för att göra en nysatsning mot OS i Peking 2022, men det hindrar honom alltså inte från att prova länets längsta löpartävling.
”Att han har en passion för löpning och tuff uthållighetsträning kommer troligen att hjälpa honom när han tar sig an de 280 kilometerna”, skriver arrangörerna.
Stockholmaren Pär Bjelkmar slog ju banrekordet med över 5,5 timars marginal när han sprang in på 32.48.40 i somras, men frågan nu lär det vara i fara. Som elitidrottare är van der Poel naturligtivs stenhård. Å andra sidan är det här en längd på tävling han förmodligen aldrig tidigare varit i närheten av. Det är inte bara 28 mil utan dessutom fem dagar och över 30 timmar i skogen. Det kommer bli spännande och se vad han är kapabel att klara av! 2016 sprang han de två första dagarnas tolv mil på 19 timmar och 46 minuter (tillsammans med Roland Eriksson och Ulf Eriksson första dagen, ihop med Maria Eriksson den andra; det året var det mer en sällskapsresa än en tävling), men det kommer gå betydligt snabbare den här gången.
I dagsläget är tio löpare anmälda till tävlingen som startar i Kloten på morgonen den 23 juli.

En 275 kilometer kortare löptävling, det fem kilometer långa Fjugestaloppet, avgjordes på onsdagskvällen. Liduina van Sitteren fortsatte att leverera segrar när hon vann med över 1,5 minuter före Petra Hanaeus: van Sitteren sprang på 18.41, Hanaeus på 20.14. Där bakom följde Lovisa Persson och Marie Dasler som också gjorde under 21 minuter. På herrsidan tog Oskar Hansson hem en betydligt tajtare seger – tre löpare gick in inom tolv sekunder: Hansson på 17.18, Kevin Henriksson på 17.26 och Johan Ingjald på 17.30.
Ingjald har nu 36 poäng i långloppscupen, trots att säsongen bara är i sin linda, dubbelt så många som tvåan Mikaela Kemppi. Dasler förstärkte sin tredjeplats och Hanaeus klättrade till fjärde. På herrsidan är det fortsatt mycket jämnare (framför allt för att ingen har sprungit så många tävlingar än; man räknar ju sina tio bästa resultat under året men ingen har hunnit med fler än tre poänggivande insatser), Henriksson gick i och med andraplatsen upp som ny tvåa bakom Wilhelm Bergentz, Ingjald är ny trea och Hansson ny delad fyra med Markus Bohman.
Redan i morgon finns möjlighet att springa in nya poäng när Vintrosaloppet, som också är fem kilometer långt, avgörs.

Henriksson, som kanske är mest känd som längdskidåkare, hann för övrigt köra andra etappen i rullskidsserien Moto tour dagen innan, och där blev han femma, knappt fem minuter överlägsne Robert Brundin (vann med två minuter före Pär Wedin och Daniel Olsson över en masstart på 23 kilometer). Brundin vann ju även första deltävlingen och toppar sammandraget på maximala 53 poäng, före Adam Nyrén, som var fyra i går, och Olsson.

I går avgjordes också säsongens sjätte poängtävling i Milans regi, nordväst om Nora, och Hagabys Jakob Wallenhammar sprang hem sin tredje seger för året 16, 19 respektive 21 sekudner före sina klubbkompisar Sebastian Månsson, Love Sintring och Per Carlborg (alla andra var över 6,5 minuter bakom). I sammandraget behåller dock Per Eklöf totalledningen trots att han var 34 minuter efter i går, eftersom han är en av få som sprungit alla sex tävlingarna (eftersom man bara räknar sina åtta bästa resultat kommer han dock få svårt att hålla i ledningen säsongen ut).
Almbys Siri Englund var bästa dam, elva totalt, tre minuter före KFUM Örebros Elsa Ekelin. Bästa dam i sammandraget är dock Josefin Erlandsson, som dock valde att springa en kortare bana i går och därför inte inkasserade några nya poäng.

Almby får swedish league-finalen i orientering nästa år: ”Har fått det ärofyllda uppdraget”

Här gick man och väntade på Tiomila i Ånnaboda 2022 som nästa stora orienteringsevenemang i länet efter SM-tävlingarna 2017 – och så slår Almby IK till och får arrangera finalen i elitserien i orientering, Swedish league, redan nästa år! I dag släpptes hela schemat för nästa års tävlingsserie, och då stod det klart att Örebroklubben kommer att arrangera de två avslutande tävlingarna en medeldistans lördagen den 3 oktober och en jaktstart på säsongens totalresultat över förkortad långdistans dagen därpå. Tävlingarna kommer att start och mål i Blackstahyttan, bara några kilometer från där långdistans-SM-arenan låg 2017. ”Vi [har] fått det ärofyllda uppdraget att stå som arrangör”, skriver klubben glatt på sin hemsida.
Swedish league kommer se lite annorlunda ut 2020 jämfört med i år och tidigare upplagor: I stället för att avgöras komprimerat på våren/försommaren blir det nu en serie med start den 4 april och final alltså så sent som den 4 oktober. Därtill ökar antalet deltävlingar till nio, varav fem är SM-tävlingar (tidigare har ofta bara natt-SM ingått i Swedish league, nu är alla de fem individuella SM-distanserna med) och de två andra är en sprint och en långdistans i Norrtälje (som blir uttagningstävlingar till världscuppremiären).
– I dialogerna vi haft har merparten varit positiva till att ha en liga över hela året, där vi inkluderar SM-tävlingar och kompletterar med tester och finalhelg. Därför väljer vi att införa detta redan till 2020. Att vi låter fler SM-tävlingar ingå i Swedish League tror vi kan lyfta såväl ligan som SM-tävlingarna. Det känns också bra att ha en nationell liga som spänner över hela säsongen, det är logiskt på något vis, och de löpare som står som segrare i oktober kan med rätta titulera sig Sverigemästare i orientering, säger Svenska orienteringsförbundets idrottschef Tomas Stenström till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Intressant i tävlingsprogrammet inför 2020 är att den nya VM-distansen knockoutsprint (premiär nästa år) kan få sitt eget SM under SM-veckan i Halmstad, preliminärt den 27 juni.

Ni missade väl för övrigt inte intervjun med Emilia Fahlin, som vi publicerade på na.se i går, efter hennes svåra krasch på träning? Blödning på hjärnan, och naturligtvis vila en tid, absolut inga tävlingar i Frankrike i helgen som tidigare fanns med i planen.

Näste brorsa Ahlsson med topprestation – Jacob sexa på etapp på Europatouren (och här är hetaste namnen när NA sänder orienteringens sprint-SM)

I lördags skrev jag ju om Jonathan Ahlssons sensationella pallplats i Huskvarna GP. Vad jag inte alls hade koll på då var att hans storebror Jacob också svarade för en topprestation den dagen. Då kördes den fjärde etappen i det polska etapploppet Baltyk–Karkonosze Tour, ett bergstempo på 11,6 kilometer – och Ahlsson slog till med en sjätteplats. Hemmacyklisten Kamil Malecki var överlägsen och vann med 30 sekunder före tvåan (46 före Ahlsson), men upp till andraplatsen hade Ahlsson bara 16 sekunder och till pallen bara nio, över 26 sekunders cykling. Och kollar man på konkurrenterna hade Kumlakillen bara topp tre i sammandraget och ytterligare två cyklister framför sig – en rejäl överprestation om man ser till: Han blev 62:a totalt över fem etapper (de andra fyra var linjeetapper på mellan tio och 17 mil). Sjätteplatsen var dessutom den bästa placering någon av cyklisterna i Ahlssons lag, Maif racing (Motala AIF:s semiprofessionella elitlag), tog under veckan i Polen.
– En mycket bra prestation på en tuff bergsetapp, säger lagets sportchef Martin Söderholm enligt lagets hemsida.
Ahlsson blev 114:e 126:a, 94:a respektive 53:a på de fem linjeetapperna, och alltså 62:a totalt. Med det var han näst bästa svensk i sammandraget, en placering och 22 sekunder bakom inlånade lagkompisen Vic Hillerström. Han var nästan tolv minuter bakom totalsegraren Malecki i sammandraget, varav åtta minuter försvann sista dagen (trots det avancerade han en placering i totalen den dagen …).
Etapploppet ingick i Europacupen, och hade UCI 2.2-status, vilket är den fjärde högsta kategorin för ett etapplopp inom herrcyklingen. I ungdomstävlingen var Ahlsson bäste svensk, 20:a totalt.

Nu har äntligen resultatlistan för Huskvarana GP kommit, och där framgår det att Mathias Wengelin mycket riktigt startade. Han körde den inledande bergsprologen (och blev 15:e man), men kom sedan inte till start i GP:t. Ahlsson tog tredjeplatsen i sammandraget med en poängs marginal, efter att ha varit trea respektive elva i de båda tävlingarna i lördags. Wengelin körde ju istället hem Lida Loop på söndagen.

Så har anmälningstiden till fredagens kval till lördagens sprint-SM i orientering (som NA ska sända, ni behöver bara ett plusabonnemang eller en prenumeration för att kunna titta!) gått ut, och Med finns alla länsnamn vi kan knyta förhoppningar till: Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Oskar Andrén (som faktiskt slog till med en fjärdeplats i norska sprintmästerskapet i lördags!) Filip Dahlgren, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund. Extra kul spännande ska det förstås bli att se vad Martin Regborns (överlägset guld individuellt!) och Josefin Tjernlunds (guld i sprintstafett – i herrklassen!) lopp i sprint-DM i Örebro i söndags är värda i nationell konkurrens. Har Regborn rätt form och dag är han ju alla gånger en guldkandidat, vi får se om det är i år han slår till. På juniorsidan finns spännande namnen Jonatan Gustafsson och Valter Pettersson. Och på seniorsidan finns fler namn som kanske inte riktigt har samma toppotential: Milans Josefin Erlandsson och Tisarens Daniel Attås och Filip Jacobsson.
På söndag är det mixedsprintstafett, men anmälningstiden dit har inte gått ut än. Tävlingarna avgörs i Hudiksvall.

Talangtrion från KFUM fixade SM-guld och distriktsrekord, Regborn och Wengelin tog segrar och Tjernlund vann DM-guld för herrar (!)

När jag pratade med Wilhelm Bergentz i samband med Marsspelen för två veckor sedan så berättade han att stafett-SM tillsammans med Noha Olsson och Henrik Franzén var ett av hans huvudmål den här säsongen. I dag var det dags – och KFUM Örebro-trion levererade på bästa sätt. Efter en stenhård duell med Mölndals AIK tog laget hem SM-guldet i P17-klassen över 3×800 meter med 27 hundradelars marginal. Segertiden 6.10,57 var dessutom nästan tre sekunder snabbare än det distriktsrekord som grabbarna satte när de var femma på stafett-SM i fjol. Bergentz, som ju tog en finfin fjärdeplats i Gubbracet i tisdags, sprang förstasträckan, Olsson den andra och Franzén den tredje, där han höll undan för Mölndals Michael Rosenqvist.

KFUM Örebros guldlag: Noha Olsson, Henrik Franzén och Wilhelm Bergentz. Foto: Daniel Persson

Martin Regborn ställde upp i Örebro city sprint (som i år dubblerade som distriktsmästerskap i sprint), och springer världsstjärnan på hemmaplan är det förstås segergaranti. Regborn vann med hela 70 sekunder över en knappt 14 minuter lång tävling … Matthias Hallmén, Denseln, tog andraplatsen 22 sekunder före Tisarens Daniel Attås på tredje. Attås fick därmed DM-silvret, medan Erik Lindgren, som blev sexa, tog bronset.
Tidigare VM-sprintern Alva Olsson, Linköping, vann med exakt samma marginal som Regborn – 1.10. Tisarens Josefin Tjernlund tog andraplatsen och DM-guldet, över 1,5 minuter före trean Josefin Erlandsson, Milan, medan hennes klubbkompis Lisa Westerberg tog bronset. De båda teamade sedan upp och sprang tillsammans hem DM-guldet i sprintstafett, en tävling som avgjordes bara någon timme senare.Therese och Jessica Korkeakoski i Milans andralag var drygt 1,5 minuter bakom på andraplatsen medan Lindebygdens Sofia Carlsson och Hanna Hellsing tog DM-bronset.
Men dagens mest speciella grej var kanske ändå att Josefin Tjernlund sprang hem DM-guld i sprintstafett – för herrar. Jag vet inte var reglerna säger, om hon får tillgodoräkna sig segern trots att hon sprang i ”fel” klass, men tillsammans med Filip Jacobsson var hon i alla fall först i mål. Tjernlund växlade som fyra av 17 lag efter första sträckan, Jacobsson sprang upp laget i ledningen på andra och sedan cruisade de båda till segern på sina respektive andrasträckor. Simon Markendahl och Sebastian Månsson i Hagaby var 34 sekunder bakom på andraplatsen och tog DM-silver, Jakob och Attås I Tisarens andralag 57 sekunder efter på tredje.
Under orienteringsfesten i centrala Örebro avgjordes också sprint-SM för döva och hörselskadade, men den tävlingen har jag ännu inte hittat någon resultatlista från.

Matthias Wengelin gjorde sin första start i svenska långloppscupen i mountainbike, och följde upp sin sin seger i Lidingöloppet mtb (som alltså inte ingår i cupen) med en ny i 65 kilometer långa Lida Loop utanför Stockholm. Det blev en örebroare även på andraplatsen med Axel Lindh, men Wengelin vann faktsikt med hela 3,5 minuter (Michael Olsson, Serneke, på tredjeplatsen var ytterligare över en minut bakom).

Redan i går avgjordes Gif-spelen ute i Glanshammar, en bara fyra löpare tog chansen att springa 800 meter. Rodney Hundermark var snabbast med 2.10,27.

Förstaårsjunioren Ahlsson skrällde med pallplats i elitklassen – och Röjler vann länets första vertikala kilometer

Får be om ursäkt för att det inte blev någon helgens höjdare den här helgen (trots att det vankas både stafett-SM och Örebro city sprint, med döv-SM den här helgen). Befinner mig alltjämt på jobbresa i USA. Men en liten uppdatering blir det i dag.

Jonathan Ahlsson fortsatte i dag sin finfina säsongsinledning genom att i sin blott andra start i seniorelitklass ta hem en sammanlagd andraplats i Huskvarna GP. Jag har fortfarande inte fått tag i någon resultatlista, men jag har fått rapporter om att 16-årige Ahlsson blev trea i backprologen efter att ha varit i en utbrytning som som tio år äldre proffset (i Riwal Readynez Cycling Team) Kim Magnusson själv fick jaga ikapp. Därefter slutade Ahlsson tia i GP-loppet över 50 minuter plus två spurtvarv, efter att återigen ha varit i utbrytning. Det räckte till en tredjeplats i sammandraget (båda etapperna gick under samma eftermiddag).
Resultatet är förstås spektakulärt – Ahlsson är egentligen förstaårsjunior och ska inte tävla i elitklass förrän 2021, men veckan före sin juniorlandslagsdebut i Course de la paix testade han den svenska elitklassen i Göteborgsgirot och låg redan då med långt framme. Och nu fick han alltså kliva upp på pallen, bredvid bland andra Magnusson. En häftig utveckling!
Även Örebros mountainbikelandslagsman Matthias Wengelin lär ha kört tävlingen (han fanns i varje fall med i startlistan), men hur det gick för honom i hans första landsvägslopp på länge vet jag inte eftersom arrangörerna inte lyckats få till någon resultatlista än …

Jonathan Ahlsson på prispallen i Huskvarna, med Kim Magnusson bredvid sig. Foto: Eive Fahlin

Johan Röjler är ju mest känd som skridskoåkare, men har efter den elitsatsningen (som bland annat ledde till tre OS) har han också testat benen som ultralöpare (Ultravasan, Transvulcania) och han vann ju Tarstaborgsrundan 2013. I dag visade han att hjärta och lungor är intakta när han tog hem Diabeteshjältar VK trail (länets första vertikala kilometer!) i Ånnaboda med över fem minuters marginal till Johan Ingjald, som ju sprungit riktigt bra den här våren. Röjler avverkade de 16,5 kilometerna (jag har själv provsprungit banan och vet att den är så lång, även om det står 16 kilometer officiellt) på 1.33.43, Ingjald var tvåa på 1.39.04 och Björn Eriksson trea på 1.40.21 medan banläggare själv, Ola Hellström, kom in som fyra på 1.43.31. Kajsa Rosdal var ju nästan på hemmaplan och var snabbaste dam på 2.01.35 (det verkar dock ha varit en enda mixedklass) före Tilde Malmo på 2.18.50. Men det viktigaste var förstås inte tiderna utan insamlingen till Barndiabetesfonden, som för en liten stund sedan var uppe i över 16 000 kronor.

Liduina van Sitteren fortsatte på vinnarspåret när hon tog hem den 104:e upplagan av Örebro parkrun på 18.26, bara skidåkaren Kevin Henriksson (parkrundebut!) på 17.12 och Patrik Nilvér (17.27) var snabbare. För sjunde veckan i rad kom över 80 löpare till start (vid den här tiden förra året var det oftast 50–60), så det känns som om arrangemanget nått en ny nivå.

Jonatan Gustafsson slutade på 14:e plats, mindre än två minuter bakom segrande Viktor Svensk, på medeldistansen som inledde helgens junior-VM-tester i Mullsjö. Valter Pettersson var 25:a, drygt fem minuter från täten. I morgon väntar en långdistans.

Inget traillopp i Fjugesta i år – men ett helt nytt i Lanna i höst

Nästa onsdag, den 29 maj, är det dags för sjätte upplagan av Fjugestaloppet, men till skillnad från i fjol kommer det inte att arrangeras något traillopp under kvällen vid Sannabadet. Det står klart när den officiella inbjudan nu lagts ut (”nu” och ”nu”, det var över en månad sedan, men jag läste den först nu). Jag var ju lätt kritisk mot bansträckningen i fjol – det var väldigt mycket grusväg och väldigt lite stig (max två av 15 kilometer) i premiärupplagan i fjol, men det känns ju alltid trist när ett lopp läggs ned (Jacob Eriksson och Frida Nilsson blev loppets första och enda segrare). För nu är traildistansen alltså struken, och fokus ligger i stället helt på femkilometersklassen, som ingår i långloppscupen, och barnloppen.
Mycket roligare då att få rapportera om att ett helt nytt traillopp, som utlovar mycket mer stiglöpning, kommer att arrangeras bara en mil söderut, i Lanna, i höst. Söndag 29 september arrangerar Hidinge-Lanna Byalag. den första upplagan av Lanna trailrun ”ett terränglopp med start och mål vid badgruvan som arrangeras på initiativ av driftiga Lannabor”, som de själva skriver på sin facebooksida. Det bjuds på två klasser över ett eller två varv på en bana som ”mestadels består av stig och går runt badgruvan och skogen intill. Bananär förhållandevis flack men en och annan utmanande kulle erbjuds på slutet.”

Alla traillopp i länet i år:
Rusakulan vertikal tour (3,3 kilometer, tre deltävlingar 8, 10 och 12 april)
Örebro crazy trailrun (22 april)
Munkastigen trailrun (44 kilometer den 27 april)
#diabeteshjältar VK trail (16,5 kilometer den 25 maj)
Gallberget trailrun (tio kilometer 12 juni)
Dovra trailrun (16 juni)
Silverleden på 1 dag (64 kilometer den 29 juni)
Bergslagsleden på fem dagar (280 kilometer 23–27 juli)
Kilsbergen trailrun (31 augusti)
Bergslagsleden ultra (48 kilometer den 21 september)
Lanna trailrun (8 kilometer, den 29 september)
Talludden trailrun (6 oktober)