Klart: Tre världsmästare kommer till Örebro city sprint

I augusti avgörs orienterings-VM i Sverige. Men redan om två veckor, söndagen den 26 juni, kommer fler av världens bästa orienterare till Örebro för att springa världsrankningstävlingen Örebro City Sprint med start och mål i Drottningparken i centrala stan. Anmälningstiden går inte ut förrän nästa fredag, och därefter går det bra att efteranmäla sig, men redan nu har tre danska världsmästare anmält sig till tävlingen.
Det handlar om Maja Alm, som varit en av världens bästa orienterare de fem senaste åren med tre VM-guld och totalt sju VM-medaljer, Søren Bobach, som tagit dubbla VM-guld, och Tue Lassen, som liksom Alm och Bobach ingick i det danska laget som tog VM-guld i mixedsprintstafett i fjol. Därmed blir det hyggligt motstånd för lokala löpare som Elsa Ekelin och Jonathan Karlsson …
Återstår att se vilka lokala topplöpare som kommer till Örebro och springer.
Klart är att såväl Martin Regborn, Filip Dahlgren och Lilian Forsgren som tvillingarna Josefin och Ellinor Tjernlund kommer att springa morgondagens svenska VM-test över medeldistans. Det kommer förstås bli väldigt intressant att följa.

Åkte på speedway – såg Wengelin vinna 10 000: ”Trivs i gräskurvor”

Piraterna utklassade Indianerna i speedwayens elitserie i går kväll, men frågan är om inte den största vinnaren på Motala arena faktiskt var Matthias Wengelin. Precis när jag och kollega Martin klev in genom grindarna vid 18.10-tiden startade nämligen något som såg t som en ren jippotävling – men som slutade med att örebroaren tillika den VM-klara Almby IK-cyklisten fick motta en prischeck på 10 000 kronor. Vad det handlade om? Tävlingen 1572 Pirates elimination, som verkar vara ett sätt att uppmärksamma framför allt speedwaypubliken på det 65 kilometer långa mountainbikeloppet 1572 MTB Challenge som avgörs i slutet av juli och i år siktar mot över 1 000 deltagare.
Tävlingen i går hämtade inspiration från bancyklingens elimineringslopp och avgjordes på en kort varvbana på speedwaybanans innerplan, både på gräset och på ungdomsbanan som är belägen där. Vartannat varv eller så åkte den som låg sist av de från början åtta cyklisterna ut, och last man standing vann. Vilket blev Wengelin, som medan de andra taktiserade för att undvika sistaplatsen stack redan på första varvet och höll undan till en överlägsen seger.
– Bra format. Kul att visa upp sporten för folk. Jag trivs i gräskurvor, så banan passade mig bra, sa Wengelin till MVT efteråt, och passade på att avslöja att han ska köra Vätternrundan innan det är dags för VM.
Om jag bytta några ord med Wengelin? Nä, jag försökte ta mig ned men stoppades av en säkerhetsvakt …

I dag avgjordes första deltävlingen i Sommarsprinten, orienteringsserien i centrala Örebro. Tisarens Rebecka Nylin och Säterbygdens Erik Fernlund vann kvällens tävling i Brickebacken med för sprintdistansen stora försprång till tvåorna, 30 respektive 34 sekunder. Jonathan Karlsson, Tisaren, var bästa länslöpare på herrsidan som tvåa. Sommarsprintens andra deltävling avgörs redan på söndag, vid Örebro universitet, och avslutas med världsrankningstävlingen Örebro city sprint den 26 juni.

Och så är jag förstås skyldig er den fullständiga resultatlistan från Lindesjönloppet, tror inte att jag postat den.

Wengelin nära segern i Norge: ”Krämade ur det sista” (Och nu är han klar för VM!)

Matthias Wengelin, örebroaren och Almbycyklisten som körde mountainbike-EM tidigare under sommaren, slutade i helgen tvåa i norska Rye terrengsykkelfestival, som är en UCI-klassad tävling och därmed räknar poäng gentemot världsrankningen.
Wengelin blev sjua på fredagens prolog men körde sedan upp sig till andra plats totalt redan i lördagens crosscountrylopp efter att dels ha slutat tvåa där med bred marginal och dessutom ha kört in bonussekunder, och i söndagens avslutande kriterium, ett kort varvlopp av crosscountrykaraktär, försvarade han andraplatsen totalt genom att återigen blev tvåa. Sammanlagt var Wengelin mindre än tio sekunder bakom segraren Petter Fagerhaug, Lillehammer, och nästan två minuter före trean Martin Loo, Estland.
”Inför söndagens etapp var det bara att kräma ur det sista. Banan var kort, vi skulle köra fem varv, och vid varje varvning fick de fem första bonussekunder, så det gällde att vara med i täten redan från start. Jag gasade på och varvade som etta de två första varven, resterande tre varv höll jag andraplatsen. Körde på så vis in en hel del bonussekunder men det räckte inte hela vägen”, skriver Wengelin i ett mail.
Till helgen fortsätter mountainbikesäsongen med långloppet Lida Loop i Stockholm. Men för Wengelin väntar större mål än så. Han är nämligen en av endast tre svenska herrseniorer som tagits ut till VM i tjeckiska skidmeckat Nove Mesto i slutet av juni. Wengelin kommer dock att få nöja sig med att köra sprinten där, distansen där han slutade sexa på EM.

Jag skrev ju en hel del om Örebro triathlon i går, både om dam- och om herrklassen. Läs mer om det på länkarna.

I går avgjordes förresten Värmlands sprint-DM i orientering, och man kan väl anse att det var ett ännu märkligare val av tidpunkt än Örebro län. Örebro körde ju sitt DM mitt under EM, vilket automatiskt uteslöt länets tre EM-löpare, medan Värmland alltså körde sitt under sprint-SM-helgen, vilket uteslöt alla SM-löpare som är betydligt fler (även om nu bara tre värmländska klubbar var representerade på årets sprint-SM). Nåväl. Ex-karlskogingen Linda Take vann DM-guldet på damsidan närmast före karlskogingen Marie Pettersson medan Håkan Pettersson tog hem bronset på herrsidan och Elin Lindberg tog guld i äldsta damjuniorklassen. Men vann klasserna gjorde faktiskt två Örebro läns-löpare som deltog utom tävlan, Hagabys gamla VM-guldmedaljör Beata Falk vann damklassen 22 sekunder före Take och degerforsare Filip Jacobsson, som numera tävlar för OK Tisaren men inte ställde upp i Örebro läns DM förra helgen, vann herrklassen åtta sekunder före Kils Andreas Uller (trots att Jacobsson egentligen är junior den här säsongen också).
I morgon avgörs första deltävlingen i Sommarsprinten, Almbys serie med tre deltävlingar, i Brickebacken.

 

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Regborn stämplade bort SM-medaljen: ”En klassiker”

Nyblivne EM-bronsmedaljören Martin Regborn la förvisso bort ett 20-tal sekunder redan till första kontrollen när sprint-SM avgjordes i Ronneby i dag, men Örebroorienteraren letade sig succésivt upp genom fältet, och vid 13:e kontrollen stämplade han som fyra, bra 13 sekunder från pallen och 20 från ledning. Men sedan hände det som inte fick hända. Regborn sprang direkt till 15:e kontrollen, utan att först ta 14:e, och när han kom i mål diskades han givetvis direkt.
”En klassiker. Kortsträcka, sedan långsträcka. Läser in långsträckan och glömmer bort kortsträckan … Jag kände att det gick lite väl fort ut till vägen. Var ganska dåligt mentalt i övrigt loppet igenom. Svårt att tagga till. Ska man krascha mentalt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt”, skriver Regborn på twitter.

Lilian Forsgren tog karriärens 18:e topp tio-placering i senior-SM-sammanhang, och var bara 17 sekunder från att följa upp medaljen från natt-SM när hon tog en sjätteplats på söndagen. Av sträcktiderna att döma ett ganska rent lopp av Hallsbergslöparen.
I övrigt inga topp tio-placeringar av länslöparna i varken junior- eller seniorklasser, men tvillingarna Josefin och Ellinor Tjernlund blev i varje fall elva respektive 18:e i damklassen, drygt en halv respektive drygt en hel minut bakom klubbkompisen Forsgren, och Tisarens Lovisa Persson var 23:a och Tylöskogs Malin Johansson 34:a. Jonas Merz, Tisarens schweizare som i år tydligen kutar SM i stället för schweiziska mästerskapen (man måste välj i orientering) blev efter Regborns felstämpling bästa länslöpare i herrklassen med en 26:e plats. Daniel Attås 33:a och Oskar Andrén 35:a.

I morgon avslutas helgen i Blekinge med sprintstafett-SM, och Tisren mönstrar ett ramstarkt förstalag med dubbla EM-löpare i Josefin Tjernlund på förstasträckan och Forsgren som ankare, och däremellan förre JVM-löparen Merz och så Andrén, som var SM-fyra på ultralång i fjol. Däremot har Regborns Hagaby inget lag på plats, han laddar istället om för VM-testerna (eller de fortsatta VM-testerna, kanske man ska skriva, eftersom även sprint-SM var ett VM-test) med medeldistans på fredag och långdistans på söndag.

Ändrade regler efter kylan i Örebro: ”Var förlegade”

Förra året blev det bara 800 i stället för 1 900 meter simning i Örebro triathlon – på grund av kylan. Då skrev tävlingsledaren Mikael Selvin en motion till Svenska triathlonförbundets årsmöte, och lagom till årets upplaga av tävlingen, som avgörs på måndagen, har de nya reglerna trätt i kraft. Nu för tiden räcker det med 14 grader i vattnet, mot tidigare 16, för att få genomföra full simdistans i långdistanstävlingar. Och därmed blir det fulla 1 900 meter simning, 90 kilometer cykling och 21 kilometer löpning i morgon.
– Det finns inga belägg för att det skulle vara farligt att simma i kallt vatten, och utrustningen har gått framåt de senaste åren, så de gamla reglerna var förlegade, säger Selvin till Konditionsbloggen.
Hur ser temperaturläget ut just nu?
– Vi hade nästan 18 grader i vattnet i förrgår, och det ska mycket till om det ska sjunka under 16. Ja, 16–17 kan vi nog räkna med. Och det räcker alltså med 14 den här gången, så det är 100 procent säkert att det blir full simning.
Blir det andra förändringar av banan?
– Nej, inte själva bansträckningen, men vi har gjort många och ganska stora förändringar av struktur och organisation. Själva tävlingscentret kommer bli mycket proffsigt, det kommer bli mycket mer ordning och reda. Vi lärde oss väldigt mycket förra året, då en kombination av dålig förberedelse och för få personer i tävlingsgruppen gjorde att det fanns en hel del i övrigt att önska. Men det har vi hela tiden varit öppen med på sociala medier där vi tagit åt oss av kritik och försökt rätta till det som inte var bra. De som var med förra året kommer garanterat att märka skillnad och har nog redan gjort det, den gången hade vi knappt ett PM inför tävlingen.
Nästan alla som var med i toppen i fjol verkar komma tillbaka, så något måste ni ha gjort rätt förra året, va?
– Ja, men samtidigt ska man komma ihåg att KJ (Danielsson) blev visad fel på cyklingen, och det var fler sådana slarvfel. Men vi har förmedlat att det kommer bli mycket bättre i år. Det tror jag folk uppskattar, och det är därför jag tror att många kommer tillbaka. KJ och Emma Graaf som vann i fjol är favoriter. Tyvärr kommer ju inte Morgan (Pätsi) till start, han har kraschat på cykel och är skadad. Men vi har ju bland annat Emma Igelström med, och det är kul. Hon har kört triathlon nu ett par år och efter att hon körde Kalmar triathlon förra året (på 11.20.01) bestämde hon sig för att ta sig till Hawaii (ironman-VM, alltså) i sin åldersklass (D35). Hon har gjort en väldigt seriös satsning, och som jag förstått det har hon fått till cyklingen väldigt bra nu.
Exakt hur bra är hon i simningen, kommer hon vara allra först?
– Tja, hon lär inte vara långt efter herrtäten, i alla fall. Klart det är en viss skillnad på 50 meter bröstsim, som var hennes specialdistans, och 1 900 meter i öppet vatten. Men hon kommer att vara första dam med råge, och jag tror inte att hon kommer att vara långt efter herrtäten, i alla fall. Totalt har jag sämre koll på vad hon kan räcka till.
Vad blir det för segrartid i år när ni kör hela banan?
– Vi hoppas förstås att herrsegraren går under fyra timmar, det vore kul. Det är görbart en bra dag. Det är en snabb bana om det inte blåser, medströms första biten i simningen och nästan helt platt både i cyklingen och löpningen.

Anfält nytänd SM-fyra: ”Kan ha min snabbaste mara framför mig”

Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …

– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor 
sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i.
Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.

– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla.
Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.

För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.

Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.

Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).

Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.

Helgens höjdare – Anfält galna maratonladdning: ”Sprungit över 30 mil på tolv dagar”

1. Stockholm marathon
Mikaela Kemppi och Erik Anfält sprang i landslagsdress förra året (eller ja, de sprang för landslaget, i alla fall, och hade en svensk flagga på bröstet) och blev fyra och femma i SM, åtta och tolva totalt. Båda kommer till start även i år (liksom Erika Bergentz, som gör en intressant start, däremot verkar varken Josefin Gerdevåg eller Louise Wiker kuta de 42 195 meterna den här lördagen). Anfält, som debuterade i Stockholm motionär 1997 med tiden 3.45.24 och sedan förbättrat tiden för varje år och i fjol noterade 2.28.09 har för vana att prestera bäst när han pressar kroppen som mest. Som i höstas, när han laddade upp inför personliga rekordloppet i Valencia (2.25.03) med att springa 13 tävlingar på 2,5 månader.
Men senaste två månaderna, inför årets upplaga av Stockholm marathon som avgörs i dag, lördag, har han inte tävlat alls. En värkande fot, ett krånglande lår och en ihärdig förkylning har satt stopp, tvingat honom att lämna återbud till bland annat Göteborgsvarvet, så jag ringde upp honom och frågade hur formen egentligen är (och hur det gick med den här planen för att hinna i form).

– Det har varit positivt och negativt … Efter Rotterdam har det faktiskt varit ganska trassligt. Jag hade en fot som strulade ganska länge, sedan hade jag ont i ett lår och blev förkyld. En riktigt tung förkylning som gjorde att jag inte kunde träna alls på åtta dagar, och det är väldigt ovanligt för mig. Men kanske var det bra, för efter vilan har det känts mycket bättre i både foten och låret, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Och då la du upp en furiös mängdträningsplan …
– Efter att jag hade kommit ur fas kände jag: ”Nu får jag lägga in tio–tolv dagar med riktigt tung grundträning.” Jag brukar svara bra på mängdträning, och jag kände att jag får ta det därifrån. Och det har funkat bra. Jag sprang ett testlopp på sex kilometer i tisdags, och med tanke på hur usel formen var för två veckor sedan tycker jag att det kändes överraskande bra. Det gick i och för sig tungt, men jag vet att värmen gör mycket på känslan. Och även om testloppet indikerar att formen inte är på topp så var den inte det inför Stockholm förra året heller, och då gjorde jag ändå mitt bästa lopp där. Så jag får hoppas på ett riktigt bra lopp på lördag. Det är svårt att bedöma vilken tid jag kan göra, men jag hoppas på en bra SM-placering.
Exakt hur hårt har du kört?
– Över 30 mil på tolv dagar. Själva lättnadsfasen har jag hoppat över, det blir bara nu de sista dagarna jag tar det lugnt. Jag körde ett riktigt tufft långpass i lördags och rätt bra i söndags också. Men jag tycker att jag blir stark i perioder när jag kör tufft och hårt och brukar kunna göra bra lopp mitt i grundträningen, i fjol gjorde jag 2.27 i Kiel mitt i en grundträningsperiod. Jag hoppas att det blir kommer gå bra nu också, och jag är väldigt laddad eftersom det inte blivit så mycket tävlande i år. Jag ser verkligen fram emot att dra på mig nummerlappen igen.
Ja, senaste loppet var nästan två månader sedan, Rotterdam marathon (ja, förutom Salomon City Trail, då). Då öppnade du lite för hårt, va?
– Egentligen var jag i kanonbra form, men tiden i sig blev inte så bra. Jag är ändå nöjd med att jag vågade spänna bågen väldigt hårt, jag gick ut på 1.10.20 (i mål på 2.25.53 efter en andra halva på 1.15.33). Med facit i hand borde jag ha öppnat en knapp minut långsammare, då hade jag nog kunnat hålla ihop det bättre, men det är inget som grämer mig. Man måste testa gränserna, och trots att jag hade det tufft från kilometer 27–28 höll jag ändå ihop det rätt bra. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur jag reagerade.
Den tiden gör dig ändå till Sverigeetta just nu …
– Ja, men det beror ju också på att många av de snabbaste inte sprungit något i år, än.
Vad blir det efter Stockholm?
– Jag är sugen på att gå in mer i trailträning över sommaren, så det blir nog en del sådana lopp under sommaren och tidiga hösten. Jag har bland annat tittat på det nya loppet under Axaveckan, över 27 kilometer. Jag tror att det passar mig.

Jag skriver även en del om Anfält i lördagens pappers-NA, där jag bland annat reder ut vad han håller på med på den här bilden … Papperstidningen går att köpa i e-format på na.se.

2. Örebro triathlon

Är måndag helg? Klart det är, om det är röd dag. Och då är det dags för andra upplagan av Örebro triathlon i sin nuvarande form (sedan flytten från Ånnaboda ned till stan) och sedan STH Skicross blev inställt dessutom den första deltävlingen i Örebro Xchallenge och The Big 5 Challenge. Eftersom vattnet i Svartån var 17 grader så sent som i går verkar det dessutom för första gången bli full simdistans. 162 deltagare är anmälda, varav 95 i den långa klassen (medeldistans; 1 900 meter simning, 90 kilometer cykel och en halvmara löpning). Bland dem regerande mästarna Emma Graaf och KJ Danielsson (två av Sveriges bästa långdistanstriathleter), men också Örebro AIK:s egna Morgan Pätsi och Danny Hallmén, Nora/Gyttorps ex-världsmästare (i swimrun) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom och fyrfaldiga världsmästaren (i simning) Emma Igelström. Ja, det blir en hel del roligt att hålla koll på. Dessutom en kortare motionsklass.

3. Lindesjönloppet
Också på måndag; då löpartävlingen BP-joggen återuppstår 16 år efter senaste upplagan under nya namnet Lindesjönloppet. Senast var banan 11,7 kilometer lång, nu är den nio, och ingen av de ”regerande mästarna” Linda Ström och Peter Wiker är förhandsanmälda (men framför allt Wiker kan förstås dyka upp i efterhand). Anmälda är annars 43 löpare, och ambitionen är att växa till nästa år. ”Tyvärr hann vi inte få med tävlingen i långloppscupen i år, men passa gärna på att testa banan till 2017”, skriver arrangörerna på hemsidan.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Sjögren om trapprekordet: ”Tror man kan springa under 55”

Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan och en av 2000-talets bästa och mest meriterade löpare i länet, har slagit till igen. I slog han Anton Hallor drygt två år gamla rekord i ”Besegrat trappan” (alltså att springa uppför trappan hela vägen till toppen på Kvarntorpshögen och sedan ned på bilvägen, tio varv) med hela 50 sekunders marginal. Sjögrens tid 59.03 är den andra någonsin under timmen. Hur det kom sig att tidigare banlöparen och orienteraren Sjögren gav sig på trappan efter flera skadefyllda år som följts av en tuff vår där han knappt kunnat springa alls (förutom Gubbracet och den sensationella förstasträckan i Tiomila)? Jag ringde naturligtvis upp och frågade.

– Det var en granne som hade ett kompisgäng som brukar åka dit en gång per år, och de bjöd med mig. Som en social grej, en heldag. Först körde vi trappan, sedan grillade vi korv, var på relaxen på Gustavsvik och käkade lite grillat på kvällen. Själv hade jag aldrig sprungit eller gått i trappan över huvud taget tidigare, men jag kollade givetvis upp rekordet innan, något mål måste man ju ha, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
Hur var var vägen mot rekordet?
– Jag räknade ut att jag måste hålla 5.59 per varv för att klara det, och satsade på att gå ut hårt utan att gå mig stum för att se om det var möjligt att klara. På första varvet hade jag en halvminut till godo, och efter två varv 50 sekunder. Sedan tog jag det lite lugnare, gick inte på lika hårt uppför.
Det har varit en del snack genom åren om det är effektivast att springa enkelsteg eller gå dubbelsteg uppför trappan, hur gjorde du?
– Jag trippade upp ett steg i taget, men det kändes lite ineffektivt. Det bästa vore naturligtvis att springa dubbelsteg uppför. Det gjorde jag under kortare partier, men det kostade väldigt mycket i rump- och lårmuskler, och jag tror att det är mycket bättre att spara dem till nedförslöpningen. Ja, över huvud taget spelar det väldigt lite roll hur lång tid det tar uppför, det viktigaste är hur fort det går utför. Jag såg på Strava efteråt att det diffade 30 sekunder uppför mellan varven, men det tog jag ändå in utför. Skulle jag göra om det här, och jag kände att kroppen tålde det, skulle jag chansa på att springa ännu fortare utför varje varv. Det kostar inget konditionsmässigt, däremot muskulärt.
Hur snabbt tror du att det är möjligt att springa de tio varven?
– Det beror på hur bra löpare man är, naturligtvis. Jag tror att man kan springa under 55 minuter om man är duktig, men jag kanske undervärderar mig själv. Samtidigt tror jag att jag själv kan kapa tid. En sådan som Anders Kleist har varit i trappan och provat några varv, och skulle säkert kunna göra en riktigt bra tid. Han är tre minuter snabbare än mig på milen, så det vore konstigt om han inte var det även i trappan. Samtidigt kostar det på att springa i den där trappan, kroppsligt. Många som har större mål att satsa mot drar sig för att göra ett försök.
Du då, har du inget stort mål?
– Nej, jag satsar inte på någonting just nu. Jag har sprungit typ en gång sedan Gubbracet. Men jag ska springa O-ringen i H35 kort. Sedan får vi se.

Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. "Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindsstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också", säger han och skrattar.  Foto: Privat
Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. ”Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också”, säger han och skrattar. Foto: Privat

I går, tisdag, var det ju för övrigt Rallarrundan i Hallsberg, men några resultatlistor görs inte. Först i mål var hur som helst Per Arvidsson, IF Start, som enligt egna klockan klarade de fem kilometerna på 16.55. Och redan i kväll avgörs Fjugestaloppet.