Ändrade regler efter kylan i Örebro: ”Var förlegade”

Förra året blev det bara 800 i stället för 1 900 meter simning i Örebro triathlon – på grund av kylan. Då skrev tävlingsledaren Mikael Selvin en motion till Svenska triathlonförbundets årsmöte, och lagom till årets upplaga av tävlingen, som avgörs på måndagen, har de nya reglerna trätt i kraft. Nu för tiden räcker det med 14 grader i vattnet, mot tidigare 16, för att få genomföra full simdistans i långdistanstävlingar. Och därmed blir det fulla 1 900 meter simning, 90 kilometer cykling och 21 kilometer löpning i morgon.
– Det finns inga belägg för att det skulle vara farligt att simma i kallt vatten, och utrustningen har gått framåt de senaste åren, så de gamla reglerna var förlegade, säger Selvin till Konditionsbloggen.
Hur ser temperaturläget ut just nu?
– Vi hade nästan 18 grader i vattnet i förrgår, och det ska mycket till om det ska sjunka under 16. Ja, 16–17 kan vi nog räkna med. Och det räcker alltså med 14 den här gången, så det är 100 procent säkert att det blir full simning.
Blir det andra förändringar av banan?
– Nej, inte själva bansträckningen, men vi har gjort många och ganska stora förändringar av struktur och organisation. Själva tävlingscentret kommer bli mycket proffsigt, det kommer bli mycket mer ordning och reda. Vi lärde oss väldigt mycket förra året, då en kombination av dålig förberedelse och för få personer i tävlingsgruppen gjorde att det fanns en hel del i övrigt att önska. Men det har vi hela tiden varit öppen med på sociala medier där vi tagit åt oss av kritik och försökt rätta till det som inte var bra. De som var med förra året kommer garanterat att märka skillnad och har nog redan gjort det, den gången hade vi knappt ett PM inför tävlingen.
Nästan alla som var med i toppen i fjol verkar komma tillbaka, så något måste ni ha gjort rätt förra året, va?
– Ja, men samtidigt ska man komma ihåg att KJ (Danielsson) blev visad fel på cyklingen, och det var fler sådana slarvfel. Men vi har förmedlat att det kommer bli mycket bättre i år. Det tror jag folk uppskattar, och det är därför jag tror att många kommer tillbaka. KJ och Emma Graaf som vann i fjol är favoriter. Tyvärr kommer ju inte Morgan (Pätsi) till start, han har kraschat på cykel och är skadad. Men vi har ju bland annat Emma Igelström med, och det är kul. Hon har kört triathlon nu ett par år och efter att hon körde Kalmar triathlon förra året (på 11.20.01) bestämde hon sig för att ta sig till Hawaii (ironman-VM, alltså) i sin åldersklass (D35). Hon har gjort en väldigt seriös satsning, och som jag förstått det har hon fått till cyklingen väldigt bra nu.
Exakt hur bra är hon i simningen, kommer hon vara allra först?
– Tja, hon lär inte vara långt efter herrtäten, i alla fall. Klart det är en viss skillnad på 50 meter bröstsim, som var hennes specialdistans, och 1 900 meter i öppet vatten. Men hon kommer att vara första dam med råge, och jag tror inte att hon kommer att vara långt efter herrtäten, i alla fall. Totalt har jag sämre koll på vad hon kan räcka till.
Vad blir det för segrartid i år när ni kör hela banan?
– Vi hoppas förstås att herrsegraren går under fyra timmar, det vore kul. Det är görbart en bra dag. Det är en snabb bana om det inte blåser, medströms första biten i simningen och nästan helt platt både i cyklingen och löpningen.

Anfält nytänd SM-fyra: ”Kan ha min snabbaste mara framför mig”

Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …

– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor 
sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i.
Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.

– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla.
Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.

För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.

Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.

Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).

Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.

Helgens höjdare – Anfält galna maratonladdning: ”Sprungit över 30 mil på tolv dagar”

1. Stockholm marathon
Mikaela Kemppi och Erik Anfält sprang i landslagsdress förra året (eller ja, de sprang för landslaget, i alla fall, och hade en svensk flagga på bröstet) och blev fyra och femma i SM, åtta och tolva totalt. Båda kommer till start även i år (liksom Erika Bergentz, som gör en intressant start, däremot verkar varken Josefin Gerdevåg eller Louise Wiker kuta de 42 195 meterna den här lördagen). Anfält, som debuterade i Stockholm motionär 1997 med tiden 3.45.24 och sedan förbättrat tiden för varje år och i fjol noterade 2.28.09 har för vana att prestera bäst när han pressar kroppen som mest. Som i höstas, när han laddade upp inför personliga rekordloppet i Valencia (2.25.03) med att springa 13 tävlingar på 2,5 månader.
Men senaste två månaderna, inför årets upplaga av Stockholm marathon som avgörs i dag, lördag, har han inte tävlat alls. En värkande fot, ett krånglande lår och en ihärdig förkylning har satt stopp, tvingat honom att lämna återbud till bland annat Göteborgsvarvet, så jag ringde upp honom och frågade hur formen egentligen är (och hur det gick med den här planen för att hinna i form).

– Det har varit positivt och negativt … Efter Rotterdam har det faktiskt varit ganska trassligt. Jag hade en fot som strulade ganska länge, sedan hade jag ont i ett lår och blev förkyld. En riktigt tung förkylning som gjorde att jag inte kunde träna alls på åtta dagar, och det är väldigt ovanligt för mig. Men kanske var det bra, för efter vilan har det känts mycket bättre i både foten och låret, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Och då la du upp en furiös mängdträningsplan …
– Efter att jag hade kommit ur fas kände jag: ”Nu får jag lägga in tio–tolv dagar med riktigt tung grundträning.” Jag brukar svara bra på mängdträning, och jag kände att jag får ta det därifrån. Och det har funkat bra. Jag sprang ett testlopp på sex kilometer i tisdags, och med tanke på hur usel formen var för två veckor sedan tycker jag att det kändes överraskande bra. Det gick i och för sig tungt, men jag vet att värmen gör mycket på känslan. Och även om testloppet indikerar att formen inte är på topp så var den inte det inför Stockholm förra året heller, och då gjorde jag ändå mitt bästa lopp där. Så jag får hoppas på ett riktigt bra lopp på lördag. Det är svårt att bedöma vilken tid jag kan göra, men jag hoppas på en bra SM-placering.
Exakt hur hårt har du kört?
– Över 30 mil på tolv dagar. Själva lättnadsfasen har jag hoppat över, det blir bara nu de sista dagarna jag tar det lugnt. Jag körde ett riktigt tufft långpass i lördags och rätt bra i söndags också. Men jag tycker att jag blir stark i perioder när jag kör tufft och hårt och brukar kunna göra bra lopp mitt i grundträningen, i fjol gjorde jag 2.27 i Kiel mitt i en grundträningsperiod. Jag hoppas att det blir kommer gå bra nu också, och jag är väldigt laddad eftersom det inte blivit så mycket tävlande i år. Jag ser verkligen fram emot att dra på mig nummerlappen igen.
Ja, senaste loppet var nästan två månader sedan, Rotterdam marathon (ja, förutom Salomon City Trail, då). Då öppnade du lite för hårt, va?
– Egentligen var jag i kanonbra form, men tiden i sig blev inte så bra. Jag är ändå nöjd med att jag vågade spänna bågen väldigt hårt, jag gick ut på 1.10.20 (i mål på 2.25.53 efter en andra halva på 1.15.33). Med facit i hand borde jag ha öppnat en knapp minut långsammare, då hade jag nog kunnat hålla ihop det bättre, men det är inget som grämer mig. Man måste testa gränserna, och trots att jag hade det tufft från kilometer 27–28 höll jag ändå ihop det rätt bra. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur jag reagerade.
Den tiden gör dig ändå till Sverigeetta just nu …
– Ja, men det beror ju också på att många av de snabbaste inte sprungit något i år, än.
Vad blir det efter Stockholm?
– Jag är sugen på att gå in mer i trailträning över sommaren, så det blir nog en del sådana lopp under sommaren och tidiga hösten. Jag har bland annat tittat på det nya loppet under Axaveckan, över 27 kilometer. Jag tror att det passar mig.

Jag skriver även en del om Anfält i lördagens pappers-NA, där jag bland annat reder ut vad han håller på med på den här bilden … Papperstidningen går att köpa i e-format på na.se.

2. Örebro triathlon

Är måndag helg? Klart det är, om det är röd dag. Och då är det dags för andra upplagan av Örebro triathlon i sin nuvarande form (sedan flytten från Ånnaboda ned till stan) och sedan STH Skicross blev inställt dessutom den första deltävlingen i Örebro Xchallenge och The Big 5 Challenge. Eftersom vattnet i Svartån var 17 grader så sent som i går verkar det dessutom för första gången bli full simdistans. 162 deltagare är anmälda, varav 95 i den långa klassen (medeldistans; 1 900 meter simning, 90 kilometer cykel och en halvmara löpning). Bland dem regerande mästarna Emma Graaf och KJ Danielsson (två av Sveriges bästa långdistanstriathleter), men också Örebro AIK:s egna Morgan Pätsi och Danny Hallmén, Nora/Gyttorps ex-världsmästare (i swimrun) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom och fyrfaldiga världsmästaren (i simning) Emma Igelström. Ja, det blir en hel del roligt att hålla koll på. Dessutom en kortare motionsklass.

3. Lindesjönloppet
Också på måndag; då löpartävlingen BP-joggen återuppstår 16 år efter senaste upplagan under nya namnet Lindesjönloppet. Senast var banan 11,7 kilometer lång, nu är den nio, och ingen av de ”regerande mästarna” Linda Ström och Peter Wiker är förhandsanmälda (men framför allt Wiker kan förstås dyka upp i efterhand). Anmälda är annars 43 löpare, och ambitionen är att växa till nästa år. ”Tyvärr hann vi inte få med tävlingen i långloppscupen i år, men passa gärna på att testa banan till 2017”, skriver arrangörerna på hemsidan.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Sjögren om trapprekordet: ”Tror man kan springa under 55”

Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan och en av 2000-talets bästa och mest meriterade löpare i länet, har slagit till igen. I slog han Anton Hallor drygt två år gamla rekord i ”Besegrat trappan” (alltså att springa uppför trappan hela vägen till toppen på Kvarntorpshögen och sedan ned på bilvägen, tio varv) med hela 50 sekunders marginal. Sjögrens tid 59.03 är den andra någonsin under timmen. Hur det kom sig att tidigare banlöparen och orienteraren Sjögren gav sig på trappan efter flera skadefyllda år som följts av en tuff vår där han knappt kunnat springa alls (förutom Gubbracet och den sensationella förstasträckan i Tiomila)? Jag ringde naturligtvis upp och frågade.

– Det var en granne som hade ett kompisgäng som brukar åka dit en gång per år, och de bjöd med mig. Som en social grej, en heldag. Först körde vi trappan, sedan grillade vi korv, var på relaxen på Gustavsvik och käkade lite grillat på kvällen. Själv hade jag aldrig sprungit eller gått i trappan över huvud taget tidigare, men jag kollade givetvis upp rekordet innan, något mål måste man ju ha, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
Hur var var vägen mot rekordet?
– Jag räknade ut att jag måste hålla 5.59 per varv för att klara det, och satsade på att gå ut hårt utan att gå mig stum för att se om det var möjligt att klara. På första varvet hade jag en halvminut till godo, och efter två varv 50 sekunder. Sedan tog jag det lite lugnare, gick inte på lika hårt uppför.
Det har varit en del snack genom åren om det är effektivast att springa enkelsteg eller gå dubbelsteg uppför trappan, hur gjorde du?
– Jag trippade upp ett steg i taget, men det kändes lite ineffektivt. Det bästa vore naturligtvis att springa dubbelsteg uppför. Det gjorde jag under kortare partier, men det kostade väldigt mycket i rump- och lårmuskler, och jag tror att det är mycket bättre att spara dem till nedförslöpningen. Ja, över huvud taget spelar det väldigt lite roll hur lång tid det tar uppför, det viktigaste är hur fort det går utför. Jag såg på Strava efteråt att det diffade 30 sekunder uppför mellan varven, men det tog jag ändå in utför. Skulle jag göra om det här, och jag kände att kroppen tålde det, skulle jag chansa på att springa ännu fortare utför varje varv. Det kostar inget konditionsmässigt, däremot muskulärt.
Hur snabbt tror du att det är möjligt att springa de tio varven?
– Det beror på hur bra löpare man är, naturligtvis. Jag tror att man kan springa under 55 minuter om man är duktig, men jag kanske undervärderar mig själv. Samtidigt tror jag att jag själv kan kapa tid. En sådan som Anders Kleist har varit i trappan och provat några varv, och skulle säkert kunna göra en riktigt bra tid. Han är tre minuter snabbare än mig på milen, så det vore konstigt om han inte var det även i trappan. Samtidigt kostar det på att springa i den där trappan, kroppsligt. Många som har större mål att satsa mot drar sig för att göra ett försök.
Du då, har du inget stort mål?
– Nej, jag satsar inte på någonting just nu. Jag har sprungit typ en gång sedan Gubbracet. Men jag ska springa O-ringen i H35 kort. Sedan får vi se.

Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. "Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindsstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också", säger han och skrattar.  Foto: Privat
Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. ”Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också”, säger han och skrattar. Foto: Privat

I går, tisdag, var det ju för övrigt Rallarrundan i Hallsberg, men några resultatlistor görs inte. Först i mål var hur som helst Per Arvidsson, IF Start, som enligt egna klockan klarade de fem kilometerna på 16.55. Och redan i kväll avgörs Fjugestaloppet.

Regborn om stafettkänslan: ”Aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”

Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.

EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).

I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.

I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.

KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter,  men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.

I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.

Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.

Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!

Filip uttagen – i ”fel” landslag

Nu är det officiellt bekräftat. Degerforsaren Filip Jacobsson, 18, får inte springa junior-VM i Schweiz i helgen, efter att ha misslyckats med att nå topplaceringar i helgens JVM-tester i Huskvarna. Hans klubbkompis i OK Tisaren, Andrea Svensson – som efter två JVM, med guldet i stafett i fjol som största framgången, siktade mot att knipa ett individuellt guld som sistaårsjunior i år – finns förstås inte heller med efter att hon tvingats ställa in hela vårens tävlande, och i sista stund också helgens JVM-tester, på grund av en inflammation i ena knäet.
Filip kan dock trösta sig med en, förvisso helt solklart given, plats i landslagstruppen i skidorientering även kommande vinter, meddelar Svenska orienteringsförbundet.

Det blir för övrigt inga länslöpare till start i morgondagens medeldistanskval vid orienterings-EM i Jesenik. Återstår därmed bara lördagens stafetter, där Martin Regborn förstås lära vara självskriven i svenska förstalaget och där Josefin Tjernlund och (först och främst) Lilian Forsgren kan vara påtänkta för ett andralag. Lagen tas ut först på fredag kväll.

Ett mycket sent påpekande är att jag missade tredje deltävlingen i Närkeserien i mountainbike, som avgjordes i Nora (andra deltävling av tre utanför Närke …) förra torsdagen med Fredrik Berg och Maria Nilsson som vinnare. Känns ändå skönt att det fanns kollegor som höll koll.

Bloggen tar nu minisemester och är tillbaka först på tisdag. Men missa för allt i världen inte lördagens stafetter i orienterings-EM, mountainbikelångloppet Långa Lugnet på lördag, Utö swimrun på söndag, stafett-SM med KFUM Örebro-lag på 3×800 meter i P17-klassen och Tim Sundström i Turebergs herrlag på 4×1 500 meter, eller Rallarrundan i Hallsberg på måndag. Eller något annat av allt spännande som händer heller, förstås. Vi hörs!

Hemligheten bakom bronset – Google maps: ”Försöker genomskåda banläggaren”

Han sa själv att han hade varit nöjd med en topp 20-placering. Det blev så mycket bättre. Martin Regborn hade tårar i ögonen när det stod klart att han direkt i mästerskapsdebuten på skogsdistans slagit världseliten med häpnad och bärgat en bronsmedalj. När jag pratade med honom några timmar senare verkade Örebroorienteraren själv fortfarande inte riktigt förstå att det var sant. Men i ett försök att analysera framgångsfaktorerna framhöll såväl Regborn själv som förbundskapten Håkan Carlsson måndagskvällens långa sittning, där löpare och ledare i svenska laget analyserade vad som väntade in i minsta detalj. Mästerskapskartor är ju hemliga fram till start i orientering, och områdena där tävlingarna går avlysta (alltså förbjudna för orienterarna att bevista) flera år i förväg, men nu för tiden finns hjälpmedel som gör att tävlingarna startar långt innan det är dags att ge sig ut i skogen.
– Med Google maps får man en ganska klar bild av vad som väntar, framför allt på en rejäl långdistans som den här, säger Carlsson till Konditionsbloggen och fortsätter:
– Efter kvalet i måndags satt vi länge och analyserade vad som väntade. Man kan se ganska klart på en Googlekarta vilka stora raviner man ska undvika, var de stora höjderna är, och man kan spekulera i hur man kan springa mellan olika sänkor. Det finns väldigt mycket att göra på förhand, väldigt många potentiella vägval att tänka igenom. Att vi förberedde oss så väl är absolut en av nycklarna till framgången.
– Jag kände att jag hade ganska bra koll på banan från analysen i går. Vi prickade ganska bra när vi funderade kring potentiella sträckor och hur man skulle springa. Det har ju blivit ett nytt steg i orienteringen att försöka genomskåda banläggaren på förhand, och det lyckades vi bra med den här gången, säger Regborn.

Jag pratade naturligtvis mycket mer med Regborn och Carlsson, men för att ta del av det får ni köpa dagens pappers-NA (eller e-tidningsvarianten på na.se). Missa förresten inte heller Regborns vilda spurt (det var den som avgjorde att det blev brons, han var två sekunder före fyran i mål) 50 sekunder in i det här klippet som även innehåller bilder från blomsterceremonin (medaljerna delas ut på onsdagen).

Almbys Per Egeryd mailade för övrigt en längre rapport från helgens Borlänge tour, som jag nämnde i förbifarten i söndags. Egeryd berättar att Matthias Wengelin, förutom segrar på alla tre etapperna som var det jag fokuserade på, även slog banrekord i fredagens tempolopp över sju kilometer med tiden 16.28, och att hans vapendragare och klubbkompis Axel Lindh blev totaltvåa i det som var hans bästa tävling den här säsongen (och så får man inte glömma Grythyttans Fredrik Berg på tionde plats i elitklassen).
Totalt hade Almby 31 cyklister till start i Borlänge, varav 19 ungdomar. Bland dem utmärkte sig Amanda Johansson med en niondeplats i F14 och Anton Birath med en tolfteplats i P14. I juniorklassen slutade Ludvig Egeryd på en 13:e och Alexander Ehrlin på 15:e plats.
Bland veteranerna blev Linnea Angerman totaltvåa i D30, Katarina Rönnbacka tvåa i D40 och Pernilla Egeryd tvåa i damernas sportklass.

Matthias Wengelin och Axel Lindh slutade etta respektive tvåa i Borlänge tour.  Foto: Per Egeryd
Matthias Wengelin och Axel Lindh slutade etta respektive tvåa i Borlänge tour. Foto: Per Egeryd

 

Regborns kvaltrea – 17 timmar efter sprintsuccén: ”Har inte hunnit smälta det”

Eftersom jag själv varit ute och kutat ganska långt i dag, och känner mig lagom sliten, får ni inte något specialskrivet blogginlägg i dag. I stället en text om orienterings-EM direkt hämtad ur morgondagens pappers-NA. Håll till godo!

”Ett internationellt genombrott med dunder och brak”, jublade förbundskapten Håkan Carlsson efter att Örebroorienteraren Martin Regborn, 24, slagit till med en fjärdeplats i EM-debuten på söndagseftermiddagen.
Regborn själv hann däremot inte njuta särskilt mycket av den mäktiga framgången. Redan 10.42 på måndagsmorgonen, mindre än 17,5 timmar efter målgången i sprinten, stack han nämligen ut på långdistanskval i de tjeckiska skogarna.
– Nej, jag har inte hunnit smälta det. Precis när jag kom i mål som fyra, och var så nära (14 sekunder) från medalj så var jag lite besviken, men nu är jag jättenöjd. Det är ändå det största jag gjort. Så nu är känslan jättebra, men analysen sparar jag tills jag kommer hem. Det var bara att ladda om för långdistansen i stället, säger Regborn.
Regborn tog sig enkelt till dagens final. Från vart och ett av de tre kvalheaten tog sig 17 löpare vidare, och Regborn var trea i sitt heat, med över elva minuters marginal ned till 18:e-platsen.
– Skönt att få ett långdistanslopp i kroppen inför finalen eftersom skillnaden är väldigt stor mot sprint. 
I sprint sker besluten på bråkdelen av en sekund, 
i långdistans har man en helt annan tid på sig att planera hur man ska springa. Dessutom var det skönt att få känna på terrängen, och få ett hyfsat lugnt lopp i kroppen efter de två intensiva sprintracen, säger Regborn.
Regborn har tidigare gjort två VM, men aldrig fått springa något annat än sprint i internationella mästerkap. Därför har han svårt att spika någon placeringsmässig målsättning med tisdagens tävling.
– Jag hoppas på en bra placering, men det återstår att se vad ”bra” betyder eftersom jag aldrig sprungit en skogsdistans på ett internationellt mästerskap tidigare. Konkurrensen är otroligt tuff, så klart, och mitt mål är bara att göra så bra som möjligt utifrån mina förutsättningar, säger han.
Samtliga tolv svenskar gick vidare från måndagens kval, däribland OK Tisarens Josefin Tjernlund, som i mästerskapsdebuten i söndags slutade på 29:e plats. I långdistanskvalet blev hon 14:e, och tog sig vidare med sex minuters marginal.
Hennes klubbkompis, Hallsbergslöparen Lilian Forsgren som har ett EM-silver på meritlistan från 2014 och var 26:a i sprinten, står däremot över långdistansen och springer i stället medeldistansen senare i veckan.
Även Schweiz trefaldige världsmästare Matthias Kyburz representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben. Han följde upp söndagens EM-guld – hans första individuella – med att enkelt ta sig vidare till långdistansfinalen.

Regborns chockresultat – fyra i EM-debuten: ”Fortfarande svårt att ta in”

Örebroorienteraren Martin Regborn infriade med råge de högt ställda förväntningarna han själv byggde upp här i bloggen härom dagen när han på söndagen sprang in på fjärde plats i sin EM-debut (tidigare har han ju gjort två VM, men inget Europamästerskap). Ett sjukt imponerande resultat, och även om jag ännu inte sett några splittider noterar jag att Regborn var trea vid en mellantid halvvägs och i mål bara 14 sekunder från medalj och 17 från guld (som gick till Tisarenschweizaren Matthias Kyburz, den trefaldige världsmästarens första individuella EM-triumf).
Kollegorna skriver lite om bragden här (själv har jag varit ledig i dag och bland annat sprungit, och vunnit, en träningstävling med mitt gym som förutom nästan hela Lunedsleden innehöll lite styrkeövningar), men jag noterar att Regborn själv twittrar om sina känslor: ”Fyra på EM. Fortfarande svårt att ta in. Så grymt häftigt!”
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren slutade 26:a i damernas final, där mästerskapsdebuterande Tisarenlöparen Josefin Tjernlund blev 29:a.

I JVM-testet i Huskvarna blev det aldrig någon start för Tisarens regerande juniorvärldsmästare Andrea Svensson, på grund av knäproblemen, och klubbkompisen Filip Jacobsson fick aldrig till det. På söndagen diskades han efter felstämpling på sjunde kontrollen, men då var han redan nere på 40:e plats.

KFUM Örebro Friidrott herrlag var däremot nära en jätteskräll i division 1 Svealand, och var bara sex poäng från att knipa förstaplatsen och avancemanget till nästa års lag-SM-kval före jättefavoriten Tureberg. Tyvärr kan man väl säga att det var på medel- och långdistans som det sprack för KFUM, som mönstrade ett mycket ungt lag på de distanserna och tappade sex poäng gentemot Tureberg – vilket alltså var hela skillnaden i slutändan – på just de sträckorna. 21-årige Abshir Aweys ersatte förvisso 18-årige William Wickholm på 2 000 meter hinder och blev tvåa där, före Turebergs löpare, men Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson slutade fyra på 800 respektive 1 500 meter och WIlliam Wickholm blev trea på 3 000. I Turebergs lag joggade örebroaren Tim Sundström runt 1 500-metersloppet över 34 sekunder över sitt distriktsrekord men såg till att vinna spurten och ta hem fulla poäng åt sitt lag.

I Borlänge tour ställde Almby upp med långt över 30 mountainbikecyklister i alla åldrar, och allra bäst gick det som vanligt för VM-meriterade Matthias Wengelin, som vann alla tre etapperna (och givetvis också sammanlagt).