Benita älgade ifrån världsmästaren (utan älg)

Well, snacka om skräll. Benita Hansson, 25, som fortfarande tävlar för Örebroklubben Hagaby men som sedan ett par år tillbaka bor i Stockholm, klämde till 19-åriga juniorvärldsmästaren Johanna Öberg (som sprang i samma lag stafettlag som Tisarens Andrea Svensson för JVM-guldet i Norge i somras; och som dessutom tog silver i medeldistansen på JVM) i söndagens andra och avslutande etapp av Helg utan älg på Gotland. Hansson vann medeldistansen över minuten före Eksjös Josefine Klintberg på andraplatsen och 1.23 före Öberg på tredje. Öberg tog dock ändå totalsegern, eftersom hennes marginal i lördagens långdistans var för stor, och Hansson, som var fyra på lördagen, blev också fyra i sammandraget.
I Daladubbelns patrulltävling (där man alltså spriner två och två, tillsammans, i skogen) blev Milans Josefin Erlandsson och Saga Sander trea i äldsta damklassen (D20, tävlingen är bara för ungdomar och juniorer) medan Tisarens Anna Hallmén blev trea i D16 tillsammans med Linnés Sandra Boström.

I övrigt en väldigt lugn söndag ur konditionsidrottssynpunkt i länet. Men nästa helg, då jäklar smäller det med terräng-SM!

Webb-tv: Se Anfält och Kemppi vinna igen

De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.

Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans  Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.

I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.

Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.

Supertalangen byter klubb på onsdag (då kan han torska cupen) – och hon är SM-guldfavorit

Satt och gick igenom anmälningslistan till terräng-SM, som avgörs i Uddevalla nästa helg, och snubblade över något jag trodde var en nyhet. Jonas Rosengren berättade dock raskt att den redan var en månad gammal; före detta bloggkollegan Peter Wiker avslöjade redan den 16 september att hans klubbkompis Haben Kidane byter Hällefors mot Eskilstuna. Kidane, 17-åringen som kom till Sverige från Eritrea för ett par år sedan och upptäckte en enorm löpartalang (”Haben behöver inte vara hård, för han har fått talang istället. Det svåra är ofta att hålla honom borta från träningen, så han inte blir skadad. Haben ska träna 3-4 mil i veckan, och han kommer ändå att jogga ifrån oss i sommar. Det ska bli kul”, skrev Wiker i våras) som hittills tagit honom till en andraplats i Lidingöloppets P17-klass, att gå sub-33 på milen (32.56 i Åstadsloppet, att jämföra med distriktsrekordet på 10 000 meter bana för i P17-klassen: Jonas Grimborgers 28 år gamla 33.27). Dessutom leder Kidane långloppscupen, men just klubbytet kan kosta honom titeln.
På onsdag lämnar Kidane nämligen officiellt Hällefors LK för Eskilstuna FI, och därmed kan han inte samla fler poäng i cupen. Teoretiskt sett kan han plocka sex i Hostruset i helgen (men då krävs att han efteranmäler sig samtidigt som Erik Anfält drar en DNS) och i sådana fall skulle han landa på 53 poäng. Når han dit blir det en strid på kniven (och väldigt avhängigt hur många lopp Anfält gör), men stannar Kidane på de 47 poäng han har i nuläget lär både Anfält, Mattias Nätterlund och möjligen även Rosengren passera.

Vi kan dra matematiken inför helgens Hostruset: Fyra deltävlingar återstår i långloppscupen varav terräng-DM ger extra poäng. Totalt 26 poäng att springa om, och för att kunna utmana Kidane om titeln krävs alltså att löparna i det här läget har minst 21 poäng insamlade över sex tävlingar (man får bara räkna tio resultat).
Sex löpare bakom Kidane har minst 21 poäng, och summerar man deras sex bästa tävlingar (allt annat är ointressant i det här läget) är ställningen: 1) Kidane, 47 (får räkna alla sina åtta tävlingar här eftersom han inte kan nå upp över tio tävlingar totalt), 2) Anfält, 42, 3) Rosengren, Nätterlund, båda 34, 5) Peter Wiker, 31, 6) Johan Ingjald, 23, 7) Ludvig Börjesson, 22. För att vara med i titelracet även efter lördagen måste Börjesson ta in minst fem poäng på Kidane (vara sämst tvåa i Hostruset om Kidane inte startar) medan Ingjald behöver fyra poäng (vara sämst trea). Annars är de bara fem kvar i kampen redan på söndag.
På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort, men där bakom är det läge för Maria Eriksson att samla väldigt viktiga poäng i kampen mot Josefin Gerdevåg om andraplatsen i morgon.

Men egentligen skulle ju blogginlägget handla om den preliminära startlistan till terräng-SM, som släpptes i dag. Kidane är största medaljfavoriten från länet. Fyra kilometer kanske är i kortaste laget för Hälleforslöparen och Ullevis Hassan Suldan blir liksom i Lidingöloppet förmodligen en väldigt svår nöt att knäcka, så några gigantiska guldförhoppningar ska vi inte måla upp. Men visst kan det bli medalj. Eller ja; allra största förhandsfavoriten från länet är förstås Erika Bergentz, regerande mästare i D40-klassen.
Annars är mest intressanta starten KFUM Örebros Linus Rosdal (som i fjol, som sistaårsjunior, ratades från terräng-EM trots ett finfint silver just på terräng-SM som följde upp guldet året innan). Som förstaårssenior, och mot namn som Abraham Adhanom, Mustafa Mohammed, Olle Walleräng, Nasir Dawud, John Kingstedt, David Nilsson, Anders Kleist och Andreas Åhwall blir det förstås rejält mycket tuffare. Rosdal springer båda distanserna, fyra och tolv kilometer, medan klubbkompisen (i KFUM Örebro) Martin Regborn, till vardags VM-orienterare, satsar allt krut på den långa banan. Hade varit intressant med Filip Dahlgren till start i en orienteringsbattle, men så verkar det dessvärre inte bli.
I damernas elitklass är det Hälleforslöparen (liksom vi i framtiden får envisas med att alltid kalla Kidane det, gör jag fortfarande så med Wiker efter 15 år) Louise Wiker som får bära hela ansvaret för att representera länet när Gerdevåg och Kemppi drar till Frankfurt (liksom några duktiga herrveteraner som annars hade kunnat blanda sig i), och även om det lär bli tufft för VM-löparen att knipa medalj individuellt kan det bli lagguld för hennes Hässelby både över fyra och åtta kilometer.
I P15 ser det på förhand ut att vara given medalj, i lagklassen, eftersom KFUM Örebro (Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson) är ett av endast tre klubbar som får ihop fullt lag. I P19 springer William Fransson i tufft motstånd, och i P15 kubbar Ola Tyrsmo.

Helgens höjdare – Anfälts elfte på 63 dagar

1. Hostruset
Kontrollmätt fem kilometer platt asfalt på Väster – med en landslagslöpare i startlistan. Ja, vi snackar förstås Erik Anfält som inte kan sluta springa den här hösten. Räknat från årskiftet gjorde han bara två tävlingar (Kiel marathon och Stockholm marathon) på 225 dagar fram till den 15 augusti, men sedan dess … Hostruset blir hans elfte tävling på 63 dagar (de åtta första, inklusive ett maraton och ett ultralopp, räknade han in på 37 dagar). De tio första har slutat med sex segrar och fyra andraplatser (om man är snäll och räknar enbart svenskarna i Lidingöloppet; annars tre andraplatser). Målet är Valencia marathon den 15 november, men räkna med att det blir några hållpunkter till på vägen dit. Med fyra deltävlingar kvar, och fyra tävlingar kvar att räkna för Anfält, har han långloppscupens avgörande i sina egna fötter (och efteranmäler sig inte Haben Kidane eller Mattias Nätterlund går han upp i totalledning redan i helgen). På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort långloppscupen, men varken hon eller Josefin Gerdevåg är anmälda till Hostroset (det är bara en vecka kvar till Frankfurt marathon, som de båda och en hel del andra örebroare ska kuta, vilket påverkar helgens startlista även på herrsidan). Favorittryck istället på Maria Eriksson och Tiina Linnér (tidigare Hänninen).

2. Orientering?
Näe, säsongen sjunger verkligen på sista versen efter 25-manna. En del ungdomar från länet åker till Falun för traditionsenlig säsongsavslutning i Daladubbeln, som bjuder parstafett på lördagen och patrulltävling på söndagen. Ett gäng från Hagaby drar till Gotland för Helg utan älg. De flesta tar semester. Eller tränar för terräng-SM.

3. Växjö marathon
Så sent som för några år sedan Sveriges näst största maratonlopp bakom Stockholm (i år var det Helsingborg, med knappt 800 löpare, om jag förstått saken rätt), men i år är inte ens 300 föranmälda. Och inte särskilt många från länet heller, följaktligen. Hittar bara Oscar Nilsson, Örebro, och Ulf Carlsson (Norasjön runt på 1.51.25 nu i höst), Nora, i startlistan. Roligare då att rikta blickarna mot Italien där Cristoffer Stockman kutar Limone extreme skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen.

50 dagar till premiären – och här är näste Impola i världscupen

Dagarna blir kallare – i morse fick jag skrapa bilrutorna vid 10.30 (!) – och det är kanske inte så konstigt när man tänker på att det i morgon, fredag, bara är 50 dagar kvar till premiären i långloppsvärldscupen på längdskidor (som jag älskar att skriva; andra föredrar det officiella namnet ski classics eller reklamnamnet Visma ski classics). Och som det twittras, facebookas och framför allt instagramas från träningsläger kors och tvärs över Alperna just nu.
Själv följer jag, på grund av Bill Impola, Team Exspirits flöden lite noggrannare, och de befinner sig just nu på långt glaciärläger i Ramsau. Det är inbjudande snövyer blandat med kopiösa matberg och däckade skidåkare i soffor och sängar. 14 dagar ska de tillbringa i Österrike, därefter en månad hemma i Sverige/Norge, innan det bär av för Livigno och finslipningar inför premiären med lagtempoprolog den 5 december och La Sgambeda dagen därpå.

Örebrobaserade Team Skistart-Bergslagen (eller vad laget kommer heta i år; de har ytterligare två veckor att fatta beslut om det) har något mer begränsad budget och förlade sitt fyra dagar långa läger det gångna veckoslutet till skidtunneln i Torsby. ”Förutom två sjukdomsfall var det ett mycket lyckat läger med väl genomförda pass och bra teamkänsla”, bloggar Karlslundsåkaren Kristina Roberto, som fortfarande dras med sviter av sommarens häloperation: ”Eftersom min fot inte är redo för diagonal blev det bara stakning och lite fristil på skidpassen, en rejäl duvning för armar, rygg och mage med andra ord.”

I samband med Örebro actionrun förra månaden bytte jag några ord med Bob Impola, Bills ena lillebror som vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet i vintras, och han berättade att han inte tränat särskilt målmedvetet i sommar och att han inte riktigt hade suget för någon större satsning i vinter. Däremot noterar jag nu att Bobs tvillingbror Jack, som delar lägenhet med Bill i Torsby (Bob bor i Örebro) och som totalvann den svenska långloppscupen i vintras efter att bland annat ha varit tvåa i Intersportloppet, Västgötaloppet och Wadköpingsloppet, finns med i det team som hans förening SK Bore anmält till långloppsvärldscupen under namnet Outnorth ski team. Därmed lär det bli åtminstone två Impola i ganska många långlopp i vinter. Och Bob har ju sett rå ut både på rullskidor och i löparskorna i sommar, så kanske kan han redan nu utmana brorsan.

Nytt backlopp mot fattigdom

Den som följer bloggen känner ju till att bloggaren är svag för backlopp (och har i varje fall en viss erfarenhet från VM i vertikala kilometern, Skåla opp [Nordeuropas tuffaste motbakkelöp] och två gånger Stockholms brantaste). Och nu är det klart att det ska arrangeras ett sådant närmare än någonsin, typ. Vi snackar Run4ActionAid/Technique hill challenge, ett välgörenhetslopp som ska finansiera sex Arbogagymnasisters volontärresa till Kenya.
Loppet kommer att gå i slalombacken Teknikbacken i Arboga nästa lördag, den 24 oktober. Upplägget är detsamma som i Stockholms brantaste, tre gånger uppför en slalombacke, men i Arboga blir det målgång nedanför backen, så där blir det en extra nedförsbacken jämfört med Stockholm. Dock förmodligen något färre höjdmeter (det står inte angivet någonstans), eftersom backen i Arboga har en fallhöjd på 60 meter jämfört med 93 för Hammarbybacken. De tre varven gör enligt uppgift runt fyra kilometer.
Den som betalar 50 spänn extra får, förutom själva huvudtävlingen, också vara med i Vertical technique hill, som är en backtävling i backtävlingen där tiden tas på den andra uppförslöpningen.
Inbjudan finns här, hemsida här och banskiss här (jag är dock tveksam till upplägget med att de som ska ut på tredje varvet korsar andra varvets bana; snabbspringarna riskerar att kuta rakt in i en klunga långsamlöpare).

En skadad löpares klagan

Sedan den 26 september förra året har jag bara gjort 100 löppass. 25 av dem i juni i år. Ingen annan månad mer än 15. Sedan den 18 juli har jag sprungit fem tävlingar, men i övrigt inte gjort ett enda träningspass där löpningen varit mer än uppvärmning eller nedjogg (totalt, de fem tävlingarna inräknade, elva pass som inkluderat någon form av löpbelastning). Just nu har jag över huvud taget inte sprungit sedan jag gjorde tre gånger fem minuter löpband den 25 september.

Problemet stavas skador. Det började med foten. Nästan 40 000 kronor senare, i form av kiropraktor- och massörkostnader, egenavgifter i vården och pris för inlägg och nya skor, har problem vandrat från knä till benhinnor till höftböjare och, efter att äntligen ha varit i princip återställd efter fantastisk massagebehandling, tillbaka till knäet igen efter att ha ramlat och dyngat i högerknäet under Bergslagsleden ultra med en felbelastning under resten av loppet som följd och en inflammerad slemsäck på baksidan som brev på posten (och nästa dag var hela högerbenet; ja, foten också, uppsvullen). Trodde allt var bra när jag gick på det där löpbandet den 25 september, men tji fick jag. Så nu jävlar ska jag vänta ut knäjäveln. Vänta och längta (senaste veckan underlättad av den värsta förkylning jag haft på en handfull år).

Jag saknar skogen, stigen, flåset, tröttheten, mjölksyran, euforin, endorfinerna, glädjen. Allt det där som löpningen ger även en sådan som mig, en enkel motionär. Främst glädjen. Och så snoriga, iskalla, hala snöstormspass. Äckligt varma, klibbigt svettiga, hårt kuperade högsommarpass. Blåsiga, regniga, pannbenskrävande höstpass. Ljuvligt snuviga vårpass. Springa fort, springa långt, springa med flow, springa alls.

För det är ju springa man vill, om man är löpare. Inte 100 pass på 382 dagar (eller 75 pass på 351 dagar om man räknar in juni), utan helst varje dag. Åtminstone två av tre.

Det är därför man sitter och dreglar över att Cristoffer Stockman ska springa Limone extreme i helgen (ett lopp vid Gardasjöns strand – eller ja, över Gardasjöns berg … – som ingår i skyrunningvärldscupen och som jag titta på länge eftersom jag vandrat i de där bergen en gång i tiden och vet exakt hur fantastiskt fint det är) eller över Kilian Jornets bilder från Nepal (han missar därmed loppet i Limone) eller till och med över kollega Mats Carlsvärds labyrintorientering på Olof Palmes torg. Jag vill springa. Något, någonstans, helt enkelt.

Tills vidare får man trösta sig med att titta på sådana där bilder, helt enkelt. Och planera nästa år. Sambon snackar om Etna trail, 64 kilometer med 3 250 höjdmeter i lös vulkansand. Det vore tamejfan något. Och så har jag tänkt ge Örebro backyard ultra en rejäl chans, om det ligger rätt i tid och blir en bana utan asfalt och för mycket grus. Och när förkylningen lagt sig blir det mer cykel, roddmaskin, styrka och all annan jävla rehab- och komplementsträning som ska göra en starkare och bättre när man väl får börja springa igen. Men när får man göra det, då? När?

Konditionsbloggaren på djupt vatten i rehabredskapet nummer ett: Roddmaskinshelvetet. Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren på djupt vatten i rehabredskapet nummer ett: Roddmaskinshelvetet. Foto: Maria Åström

Wiker vek inte ned sig (typ)

Hässelbyloppet firade 100 år i söndags, och lockade 5 376 löpare att genomföra den millånga landsvägsslingan. Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker, som sedan snart 15 år tävlar för just Hässelby, blev bästa hemmalöpare, näst bästa svensk och fyra totalt när hon sprang in på 35.50, 36 sekunder bakom Anna Rahm och 2.27 bakom segrande etiopiskan Ayele Webalem.
På herrsidan vann Eskilstunas Adhanom Abraham, som kutat en hel del i Örebro genom åren, på 29.28. Fjolårssegraren i Åstadsloppet, Abrahams klubbkompis Nassir Dawud, blev trea på 30.02.

Dagen före avgjordes Sörmland ultra marathon, konstigt nog utan en enda deltagare från länet (om jag inte läst förbi någon i resultatlistan) trots att hela 243 kom i mål. Det blev favoritsegrar för Kajsa Berg, Huddinge (på finfina 3.42!), och Daniel Nilsson, FK Studenterna.

Lotta femomenala succé – och Morgans besvikelse: "I särklass sämsta"

Lotta Nilsson, 50, från Nora gjorde något som ytterst få svenskar lyckats med genom alla tider (jag har letat efter exakt antal, men jag misstänker att det i varje fall inte rör sig om mer än ett tiotal): Att få med sig en träskål hem från Hawaii. De tilldelas de som slutar topp fem i respektive åldersgrupp i ironman-VM, och Nilsson blev just femma i D50-klassen när det som klassas som en av världens tuffaste tävlingar, alla kategorier, avgjordes natten mot söndag, svensk tid.
Nilsson var sjua upp ur vattnet och cyklade förbi tre (var fjärde snabbast i cykelmomentet), och växlade till löpningen bara sekunder från amerikanskan Colleen de Reuck på sista pallplatsen. Men de Reuck visade sig vara en jävla löpare, och drog den avslutande maran på 3.19 (med 18 minuters marginal snabbast av alla i åldersklassen!) och sprang om allt och alla och vann med 14 minuters marginal till tvåan. Nilsson hade inte lika mycket kräm kvar i benen och fick släppa britten aroline Whittaker och australiskan Jody Gilchrist förbi sig (Nilsson sprang maran på 4.13.28, elfte snabbast), men viktigare var förstås att hon säkrade träskålen genom att spurta ned amerikanskan Leslie Knibb med 1,5 mintuers marginal och därmed korsa mållinjen i Kona som femma på tiden 11.25.07 (hon snittade 1.47 över 100 meter i simningen, cyklade i 33,3 kilometer i timmen och sprang i sexminuterstempo).
Med det var Nilsson alltså femma av 72 i sin åldersgrup, 182:a av 662 damer totalt och 1 156:a av 2 367 startande.

Morgan Pätsi, örebroaren i H35-klassen, hade också som mål att få med sig en träskål hem på planet, men var aldrig nära att lyckas. Allt sket sig för Pätsi, som kom i mål först på 144:e plats i åldersklassen, på tiden 10.33.12 (att jämföra med hans VM-debut för två år sedan på 9.44.47 och hans pers från Kalmar samma år på 9.26.06). Pätsi gjorde ändå en okej simning (1.12.39) och cykling (4.58.20), men föll igenom totalt i löpningen (4.14.58). Hans 40 minuter snabbare löpning på Hawaii 2013 hade gjort över 90 placeringars skillnad i listan, men hade naturligtvis inte varit nog för topp fem (för topp fem krävdes 9.09 i år). Pätsi var bedrövad när Konditionsbloggen fick tag på honom via facebook tidigt i morse, svensk tid.
– Nä, i dag stämde ingenting, för att sammanfatta hela loppet. Det var det i särklass sämsta triathlonrace jag gjort sedan jag började. Simningen blev som det blev, men jag fokuserade på att göra en bra cykling istället, men kände inte den där glädjen jag vanligtvis upplever. Jag fick slita mig uppför alla sega slakmotor samt backar, men kunde trycka hyfsat där det var plattare. Hade föraning redan på cykeln hur löpningen skulle bli och den blev rent ut sagt miserabel från början till slut. Det var första gången jag tvingades gå på en ironman, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
–  Jag räddade upp löpningen lite genom att ge allt sista tre kilometerna, tänkte att jag kan i alla fall avsluta med heder i behåll (skratt). . Besviken är jag då formen kändes god, och det känns surt just nu efter alla uppoffringar som krävts både av mig men framförallt av familjen.
–  Jag är riktigt glad för Lotta som tydligen kom femma i sin grupp. Det är jäkligt stort! Gryyymt!

Filip Dahlgren och hans IFK Lidingö lyckades inte försvara titeln som världens bästa klubb när 25-manna avgjordes i går. Garphyttekillen och hans lagkompisar fick nöja sig med en tredjeplats, 2.17 bakom Halden efter drygt fem timmar i Stockholmsskogarna. Tisaren blev som väntat bästa lokala klubb, hämtade upp från en 54:e-plats efter två sträckor och slutade 25:a. Hagabys VM-löpare Martin Regborn svarade dock för starkaste individuella prestationen när han var med i tätklungan in till växling (som sjua) på förstasträckan. Sedan tappade Örebroklubben allteftersom och slutade på 54:e plats i mål. Degerfors Filip Jacobsson vann de yngre juniorernas elitklass (H18) när medeldistanstävlingen 25-mannakorten avgjordes dagen därpå.

Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson följde upp fredagens svagare sprint (27:a i mål, sedan diskad) med en topprestation i fredagens långdistans i inofficiella junior-EM, och slutade tvåa, mindre än 1,5 minuter bakom landslagskompisen Sara Hagström i de sydtyska skogarna.
– Väldigt kul att få till ett bra lopp så här i slutet av säsongen. Jag gjorde ett väldigt bra lopp tekniskt och fysiskt funkade det också. I går på sprinten var det ett katastroflopp, så det här satt skönt, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I dag gick hon ifrån allt och alla på förstasträckan för Sverige i stafetten. Elin Carlsson och Hagström lyckades dock inte förvalta läget, och Sverige fick nöja sig med en fjärdeplats i mål.

Örebroaren och D30-världsmästaren Cecilia Jessenslutade på 35:e plats i militär-OS i Sydkorea när triathlonloppet avgjordes på lördagen. Tisarens Matthias Kyburz avslutade för sitt Schweiz och hämtade in öer två minuter på Ryssland till seger i stafetten, med tio sekunders marginal i den för orienterarna avslutande stafetten. Kyburz kan därmed summera militär-OS med två guld, ett silver och et brons.

För övrigt blev det inget tävlande för Adam Axelsson i Stavanger i helgen.

Webb-tv: Se Gerdevåg showa i mål på nytt banrekord

Var bortrest i går, därav dålig uppdatering från Åstadsloppet. Var nämligen support på Billingehusloppet, ett numera 10,5 kilometer långt lopp i Skövde som firade 50-årsjubileum och där så tunga namn som Meraf Bahta (2009–2011), Mustafa Mohamed, Evy Palm och Erik Sjöqvist plockat segrar genom åren. I år var Skillingaryds Zackarias Mogendi helt överlägsen och tog hem tävlingen på 33.49, två minuter före tvåan, utan att se ut att ta i. Ingen dam orkade under 40 minuter.

Åstadsloppet, då? Tja, det kan ni läsa mer om här. Viktigaste att notera var att det blev favoritsegrar både på herr- och damsidan. VM-löparen David Nilsson klarade sitt mål att springa på 1.08 när han kutade in på 1.08.18, och Erik Anfält, som växeldrog med Nilsson de första 15 kilometerna, blev lika väntad tvåa på 1.08.49 – den snabbaste halvmaran av en distriktslöpare sedan Mikael Abrahamssons 1.06.52 i Uppsala den 30 augusti 1988 (ett knappt år efter att samme löpare satte det 42 sekunder snabbare distriktsrekordet) och ett personligt rekord med 66 sekunder som lyfter Anfält från 14:e till femte plats i distriktsstatistiken genom alla tider. Tävlingen var för övrigt Anfälts tionde sedan den 15 augusti (men den första på två veckor!) och räknar man andraplatsen bland svenskarna i Lidingöloppet har han varit etta eller tvåa i alla tio.
Josefin Gerdevåg vann damloppet på nytt banrekord, 1.18.49. Tiden dock dryga minuten över Gerdevågs distriktsrekord från Kungsholmen runt i maj (då slog hon Karin Forsberg (tidigare Sennvall) gamla distriktsrekord; Forsberg som i går vann femkilometersklassen på 18.02). Mikaela Kemppi blev tvåa i loppet och säkrade därmed även i teorin totalsegern i årets långloppscup (om jag räknat rätt, i praktiken har hon hur som helst säkrat segern).
Bakom Anfält, Gerdevåg och Kemppi tog även Ludvig Börjesson (fyra på herrsidan med 1.14.21) och Mattias Nätterlund (sexa på 1.14.51) och Erika Bergentz (trea på damsidan på 1.23.16) DM-medaljer i halvmaraton.
17-årige jättetalangen Haben Kidane, Hällefors skalade av ytterligare 19 sekunder från det veckogamla personliga rekordet på landsvägsmilen. Då, i Karlslundsloppet, tog han stryk av Martin Regborn med knappt tre sekunder, nu vann han Åstadsloppets tiokilometersklass med över 2,5 minuters marginal.

Kollega David Flatbacke-Karlsson var på plats och bevakade loppet och bjussar på intervjuer med båda segrarna i söndagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Han passade även på att filma målgången när Gerdevåg showade över linjen på nytt banrekord. Videon finns att se här!