Tisaren topp tio i 25-manna – men oturen fortsätter grina Regborn i ansiktet

Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).

OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson

I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?

Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).

Helgens höjdare – stor orienteringshelg (och långloppscupen kan avgöras!)

1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.

2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.

3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av  dem, eller båda,  dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn.

Regborn utslagen i världscupkvartsfinal – efter arrangörsmiss och ignorerad protest: ”Ett skämt”

Årets orienterings-VM var ju det sista (för tillfället, i alla fall) där både sprint- och skogsorientering samsades på samma världsmästerskap. 2019 i Norge avgörs endast skogsdistanserna (långdistans, medeldistans och stafett) och 2020 i Danmark endast sprintdistanserna (som fram till nu varit sprint och mixedsprintstafett, men för att få till en tredje VM-distans även jämna år har Internationella orienteringsförbundet plockat upp knockoutsprint). Ni som följer bloggen minns säkert att det testades (av bland andra Lilian Forsgren och Oskar Andrén) under Euromeeting nyligen, och i dag var det dags för disciplinen att göra entré i världscupen, under världscupavslutningen i Tjeckien. Tävlingsformen liknar längdskidornas sprint, med kval med individuell start följt av kvartsfinaler, semifinaler och final med gemensam start (men med några variationer i vilka kontroller som ska tas, för att omöjliggöra ren följa John-löpning). TV-mässigt, visst. Men mer löp- än orienteringstävlingen? Förmodligen. Långt från de klassiska långdistanserna i djupa skogar, som purister trånar efter, är det ju i varje fall.
Och ändå, ett visst mått av succé blev det för svensk del när Tove Alexandersson via en tredjeplats i finalen i eftermiddags säkrade sin femte raka totalseger i världscupen, men för örebroaren Martin Regborn slutade dagen med uttåg i kvartsfinalen på grund av en arrangörsmiss och ett märkligt efterspel. Inte den bästa reklamen för en ny gren, naturligtvis.
Regborn var tvåa i sitt kvalheat (med individuell start, alltså) och fick möta landslagskompisen William Lind, ukrainaren Ruslan Glibov, österrikaren Robert Merl och schweizarna Martin Hubmann och Joey Hadorn i sin kvartsfinal. Regborn tog kommandot i heatet genom ett eget vägval från andra till tredje kontrollen och var först dit – men tvingades vända tillbaka när det visade sig att kontrollstationen inte var aktiverad och hans ”stämpling” inte hade tagit (Batteriproblem? Hade stationen gått in i strömsparläge trots att heatet innan löptes bara fem minuter tidigare? Oklart.). Nästa löpare ”aktiverade” stationen, och Regborn hann i hetsen uppfatta vad som hände, vände tillbaka och fick sin stämpling registrerad, men var då nere på tredje plats i heatet (bara topp två går till semifinal), och alla var ihop i en grupp igen förbi sjätte kontrollen. Regborn försökte då återigen ett eget vägval, till den sjunde av de nio kontrollerna, men tjänade ingen tid och hamnade lite bakom tätkvartetten till sista kontrollen som satt i början på en löparbana målet 100 meter längre ned på densamma. I mål var han fyra sekunder bakom Glibov och Lind, som tog semifinalplatserna.
”Det är ett skämt när man måste vända tillbaka och aktivera SI-enheterna på grund av att man tagit bästa vägvalet och låg först i klungan”, skriver Regborn på twitter. På min fråga om Sverige lämnade in en protest svarar han: ”Givetvis, men arrangörerna vägrade att ta emot den …”
Något slutgiltigt resultat har jag inte lyckats hitta, men en femteplats i ett kvartsfinalheat ska ge en placering mellan 25–30 i tävlingen.
Den andra länslöparen i tävlingen, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade 14:e i sitt kvalheat och missade topp tolv, som ger en plats i kvartsfinalerna, med åtta sekunders marginal.
Hemmalöparen Kral Vojtech och tjeckiska Judith Wyder vann tävlingen. I morgon fortsätter världscupfinalen med mixedsprintstafett.

På hemmaplan är det nattorienteringssäsong på gång. I går kväll avgjordes både den första etappen av tre (tre onsdagar i rad) i Rolles nattcup, en klassisk tävlingsserie i Kristinehamn som brukar locka en del länslöpare, och Örebro läns orienteringsförbunds officiella 25-mannaträning (jättestafetten 25-manna avgörs ju i Stockholm i helgen). OK Djerfs Per Jansson vann herrklassen i Rolles 15 sekunder före Hagabys Oskar Eklöf (som ju bor i Karlskoga och har nära till Kristinehamn), och Tisarens Filip Jacobsson, som visar gryende form sent på säsongen (minns lördagens parkruninsats!), var snabbast i 25-mannaträningen, tre–fyra sekunder före tre som jagande (det var masstart). Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam på långa banan, 1,5 minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, medan OK Ravinens Amanda Karlsson var snabbast av alla på mellanbanan.

 

van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

Helgens höjdare

1) 25-manna
Jag har redan skrivit det mesta om säsongens allra sista, stora orienteringstävling. Efter VM, EM, världscupen, world games, O-ringen, elitserien, Tiomila och Jukola är 25-manna kanske den mest prestigefyllda tävlingen, och Tisaren ställer ju upp med ett grymt lag (plus att Martin Regborn och Filip Dahlgren springer för Hagaby). Man kan se när laguppställningarna fylls på här (deadline 21.00 i kväll), och 9.00 på lördagsmorgonen går starten. 3 291 löpare stannar kvar i Botkyrka till söndagen och springer 25-mannamedeln, bland dem namn som Simone Niggli, Lovisa Persson och Filip Dahlgren.

2) Hostruset
Hur snabbt kan Per Sjögren springa, frågade jag mig i ett blogginlägg tidigare i veckan. Nu baissade Sjögren förvisso sina chanser på twitter häromdagen med raden ”Det går inte bra nu. #löpning” Vilket jag förstås inte alls vet vad det betyder, men jag hoppas ändå att han kommer till start i den snabba halvmilen på Väster. Värt att noterat är att Mikaela Kemppi, om skulle dyka upp och jogga hem en topp fyra-placering, säkrar totalsegern i långloppscupen.

3) Vättern bike games
Ingen Matthias Wengelin till start, men väl en Jacob Ahlsson. Cykelcrossäsongen har kickat igång så smått, och i helgen är det premiär för den av Vätternrundan arrangerade hösttävlingshelgen Vättern bike games som på fredagen inleds bland annat med en deltävling i den svenska cykelcrosspokalen.

Tidernas bästa tillbaka i Tisaren igen – springer 23:e sträckan på 25-manna

”Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb’, så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren.”

Det där skrev jag här på för exakt ett år sedan, och det finns en anledning till att jag kör en klipp och klistra: Texten stämmer nämligen lika bra i år. Niggli har inte sprungit någon av de stora stafetterna för Tisaren i år (i Jukola sprang hon upp sitt schweiziska lag i minutstor ledning, som dock tappades, inför sistasträckan), men till 25-manna är hon tillbaka i laget.
Tisaren mönstrar ett ramstarkt lag med Lilian Forsgren, Filip Jacobsson, Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Daniel Attås och Josefin Tjernlund, som alla srpungit i blågult under året, bland de 25. Niggli tar hand om 23:e sträckan, Attås 24:e och Josefin Tjernlund den 25:e (Erik Lindgren är ett spännande namn på förstasträckan, där han bland annat möter Martin Regborn, Forsgren kutar andra). Det kan gå precis hur bra som helst. Men i en stafett är man ju aldrig starkare än sin svagaste länk, och med 25 löpare i laget kan precis hur mycket som helst gå fel, om det vill sig illa. Det lär bli spännande i Botkyrka på lördag, hur som helst.

Efter den 30 september brukar man vanligtvis kunna börja urskilja vilka tävlingar som inte blir av nästa säsong, eftersom det är sista dag för att ansöka om sanktion. Men tittar man på listan över lopp som skickat in ansökan saknas så många årligen återkommande tävlingar (Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Lindesjönloppet, Dalenrundan, Stripastafetten, Kilsbergen trailrun/Bergslagsleden ultra, Tarstaborgsrundan …) att man börjar fundera på om tiden förlängts, arrangörerna blivit glömska eller vad som egentligen hänt. Så vi avvaktar väl några dagar till och ser om listan kompletteras i efterhand.

Alla orienteringsstjärnorna klara för 25-manna – Tisaren har sex landslagslöpare i uppställningen

Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Andrea Svensson, Daniel Attås … Ja, alla sju länsorienterare som sprungit i blågult den här säsongen (plus tidigare stjärnor som Filip Dahlgren och Beata Falk) finns med i de preliminära listorna (Tisarens finns här, Hagabys här) inför helgens 25-manna även om de definitiva laguppställningarna inte behöver vara inlämnade förrän 21.00 på fredag (starten går 9.00 på lördagsmorgonen). Tävlingen, som berömmer sig för att utse världens bästa klubb (till skillnad från de stora klubblagsstafetterna Tiomila och Jukola som utser världens bästa lag), avgörs med start och mål vid Ensta gård i Botkyrka, och det här året är det herrarna som startar och damernas som avslutar (tävlingen har ju ett lite speciellt format och inleds med två vanliga stafettsträckor innan sträcka tre–sju består av fyra skilda ”spår” där alla fyra löparna på sträcka sju måste in innan den ensamme löparen på sträcka 23 [som kommer närmast efter sträcka sju …] skickas ut; de tre sista sträckorna fungerar liksom de första två som en vanlig stafett – därtill finns regler för vilka sträckor som måste springas av ungdoms-/junior-/veteranlöpare och vilka där det måste vara damer).
Regborn står uppsatt på förstasträckan för Hagaby, en position han är van vid sedan Tiomila (Hagaby har ju svårt att få ihop lag som kan konkurrera i absoluta toppen hela vägen, och brukar därför lägga krutet i början), medan Filip Dahlgren springer en av sjundesträckorna.
Tisaren har inte offentliggjort så mycket av sin indelning ännu, men klart är i varje fall att höstens succélöpare Josefin Tjernlund blir ankare i laget och får spurta mot de allra största namnen på sistasträckan.
Både Tisaren och Hagaby har anmält två lag var, KFUM Örebro har slagit till med tre, Djerf två och Milan ett (plus ett kombinationslag med Lindebygden och Järnbärarna).
Tisaren slutade femma förra året, men hade då spetsat laget med ett gäng schweizare som världscupsegraren Matthias Kyburz (som dock tappade en tredjeplats vid sista växlingen till en femteplats i mål) och Simone Niggli, världens bästa orienterare någonsin.

Axelsson klarade U23-kvalet – men blev sjuk: ”Tydligen något virus som går”

Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.

Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta:
1. Vakten ej på plats. Korrekt.
2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd.
3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf.
4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända.

Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.