Länets VM-stjärnor springer O-ringen – i specialklass

Nej, det blir inget vanligt O-ringen för länets VM-löpare Martin Regborn och Lilian Forsgren. Det vore förstås kontraproduktivt att springa fyra dagar i skog så tätt inpå ett asfaltsmästerskap för de båda sprintrarna (Regborn ska ju kuta individuella sprinten i Skottland, Forsgren mixedsprintstafetten). Men enligt ett pressmeddelande från O-ringen-organisationen i dag kommer de båda (samt Tove Alexandersson, Jonas Leandersson och Jerker Lysell) att få springa en speciell uppvisningsklass under O-ringens sprintetapp på tisdagen den 21 juli. O-ringen, som i år avgörs i Borås, drar igång nästa söndag, den 19 juli, men tjuvstartar precis som vanligt med distriktsstafetten dagen före. Dit har Örebro redan anmält sitt lag, Johanna Särnbrink tar förstasträckan, Melker Forsberg andra, Sofie Franzén tredje och Joantan Gustafsson avslutar. I Värmlands lag har Karlskogaklubben OK Djerf med Frida Johansson som startare (den här helgen håller orienterarna till i Halland, kolla resultat här och här).

I dagens emotsedda tempolopp i Giro d’Italia gick det inte riktigt som Emilia Fahlins stall Wiggle-Honda hade tänkt sig. Rabobank Livs Anna van der Breggen utklassade övriga fältet och vann det 21,7 kilometer långa tempoloppet med 63 sekunders marginal (nästan tre procent över 36 minuters cykeltävling), och tog ledningen med 46 sekunder inför söndagens avslutande etapp. Samtidigt blev Wiggles båda cyklister som hade chans i sammandraget, Mara Abbott och Elisa Longo Borghini, sjua och 20:e på etappen, slagna med 1.45 respektive 2.47. Abbott avancerade förvisso ändå från sjätte till femte plats (genom att passera Longo Borghini som tappade från fjärde till sjätte), men amerikanskan är nu hela 2.29 bakom van der Breggen. Hon har ändå inte gett upp inför söndagens final som avslutas med en brutalstigning upp till målet i San Domenico di Varzo.
– Det här loppet har defintivit inte någon paraddag som avslutning det här året. Det kommer inte att avgöras förrän den sista kilometern, och jag är exalterad inför avgörande, säger hon till Wiggles hemsida.
Fahlin? Tja, efter en brutaltuff vecka, som följt på en längre sjukdomsperiod, orkade hon inte bita i på den världsklassnivå hon var på för några år sedan i tempo. I mål som 69:a, av 108 till start, 5.45 bakom.

Adam Axelsson behåller för övrigt totalledningen i landsvägscyklingens seniorcup (ej uppdaterad här, dock) trots att han stod över U6 cycle tour som avslutades i dag. Stod över gjorde för övrigt också hans lagkompisar i Örebrocyklisterna, så i lagtävlingen lär det bli ett rejält tapp från tredjeplatsen. Axelsson befinner sig ju just nu i sydtyska Inzell för första lägret på is inför den stundande skridskosäsongen.

I Göta kanal triathlon blev Stefan Johansson, Europarekordhållaren i gång från Degerfors som jag var lite nyfiken på, 13:e man över den olympiska distansen. Han var bara sju sekunder bakom segraren Markus Sundberg, Lidköping, i simningen, men tappade drygt fem minuter i cyklingen och över sju minuter i den avslutande löpningen. Plus 1,5 minuter i växlingarna. Noras Helena Yourston vann för övrigt den kortkorta distansen i Lyrestad. Min sambo? Jodå, hon slog sin nemesis, tog ut sig rejält och blev 21:a på habila 1.43.58 över sprintdistansen.

Försvarade tröjan efter hård kamp: "Benen helt jäkla döda"

Det blev en hård midsommarafton för Adam Axelsson, 19. Inte nog med att Kumlakillen tvingades gå upp 5.00 för att hinna förbereda sig för starten i Solleröloppet 7.00 – tävlingen blev också precis så jobbig som han förberett sig på. Den numera mest på skridsko satsande multitalangen hade nämligen i princip inte hunnit trampa ett enda träningspass sedan Skandis GP för över en månad sedan, och Solleröns 140 kilometer är inte direkt snälla mot cyklisterna med sina beryktade backar. Trots det lyckades Axelsson köra in på sjunde plats och försvara ledartröjan i den svenska seniorcupen.
– Vi körde två varv, först ett längre på elva mil och sedan ett kortare på tre. Det var en grupp på tre personer som gick iväg redan efter sju mil, men jag man kan ju inte gå med på alla attacker och jag trodde inte att den utbrytningen skulle hålla, så jag gick inte med, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– När vi kom in till varvningen efter elva mil var det ytterligare två som gick iväg, och de hann ikapp de andra tre. Den utbrytningen hade det varit jäkligt bra att komma med i, men jag var inte beredd när det hände och hade inte så mycket krafter kvar. Sista tre milen var benen helt jäkla döda. En av dem som kom iväg där var Kristian Wejshag, som är tvåa bakom mig i cupen, och det var han jag skulle bevaka och försöka ha bakom mig. Nu kom han i stället iväg och spurtade hem segern. Men jag var så trött där, och när vi kom till spurten visste jag inte ens om jag skulle orka resa mig ur sadeln. Men jag lyckades bli tvåa i klungspurten och sjua totalt. Det får jag vara riktigt nöjd med, med tanke på hur det kändes och vad jag hade för förväntningar på förhand.
Wejshag tog in 18 poäng på Axelsson i sammandraget och är nu bara 33 bakom (ställningen ännu ej uppdaterad på länken). Redan på måndag drar Axelsson till Norge för första träningslägret inför skridskosäsongen, med sitt nya lag Norges Skøyteakademi, under tränaren Jeremy Wotherspoon (läs mer om samarbetet i söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), och Axelsson står därför över cykel-SM som avgörs just på Sollerön den kommande veckan. Men helgen 4–5 juli blir det mer cykel för Axelsson, som ska köra de båda seniorcupdeltävlingarna Södra Hestra Sparbanks GP och Västboloppet i Gislaved.

Någon Bob dök inte upp, så Bill Impola försvarade titeln i Borejoggen i fredags utan större problem. Var 21 sekunder långsammare än vid fjolårets seger men ändå 22 sekunder snabbare än tvåan André Rangelind (han som spurtade hem Värmlands 5 000-meters-DM före Oskar Andrén, om ni minns) Bobs tvillingbror Jack, som liksom Bob bor i Torsby, blev trea, slagen med 48 sekunder. Hällefors Simon Sveder ställde också upp, och kutade in som sexa. I damklassen blev ex-karlskogingen Linda Take tvåa, slagen med knappa minuten av Frida Michold.

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Tog studenten i dag – nu ska han grillas av tidernas bäste

I dag tog Adam Axelsson (och hans flickvän, landslagsryttaren Emelie Aldenfalk, ser jag på Facebook och Instagram) studenten vid Alléskolan i Hallsberg. Stort i varje människas liv förstås, men som idrottare var ändå gårdagens besked ännu större. Att Axelsson från och med nästa år kommer att ingå i Norges sköyteakademi (ett privat norskt team som, likt de inom långloppskidåkningen, står vid sidan av det norska landslaget; en utveckling som tagit fart i allt fler sporter i grannlandet) har varit känt sedan en tid, men i går släpptes bomben: Att akademin från och med nu kommer att tränas av ingen mindre än Jeremy Wotherspoon, kanadensaren som är vida ansedd som den bäste skridskosprintern genom alla tider. Wotherspoon är enligt ett pressmeddelande redan på plats i Hamar för att bygga upp sin bas.
Wotherspoon vann världsmästerskapen i sprint (2×500 + 2×1 000 meter) fyra gånger 1999-2003 och tog totalt nio medaljer där, plus tre VM-guld över 500 meter och ett över 1 000 meter singeldistans och sammanlagt tio medaljer över 500 och 1 000 meter. Två av hans världsrekord står sig än i dag, det över 500 meter (34,03) och i sprintkombination (137,230 poäng). Ja, och så har han alla de sex snabbaste varvnoteringarna (400:ingarna) genom tiderna, med ett inofficiellt världsrekord på 24,32 sekunder. Enda smolken i kanadensarens långa karriär var att han aldrig lyckades fullt ut på OS. Som 22-åring, i Nagano 1998, tog han visserligen silver på 500 meter. Men 2002 ramlade han i starten, 2006 blev han bara nia och gick i exil på en avlägsen norsk ö, 2010 blev det en ny niondeplats och 2014 lyckades han inte ta plats i kanadensiska laget. Och nu ska han alltså träna bland andra Adam Axelsson.
som, tillsammans med norrmännen Odin By Farstad, Christer Skuterud, Martine Lillöy Bruun och Kristian Aabakken kommer att specialdrillas i ett sprintjuniorlag (även om Axelsson räknas som senior den kommande säsongen) med just Wotherspoon som ansvarig tränare.
Hade det inte varit så att Axelsson tog studenten just i dag skulle jag förstås ha ringt upp honom och snackat lite om det här. Men det får vi ta en annan dag. Håll i hatten och drick champagne med måtta, Adam! (Och nästa helg är det dags för honom att dra på sig cykelbyxorna igen.)

 

I dag kördes sista individuella distansen i mountainbikeorienterings-VM i Portugal, och även om det placeringsmässigt blev ett rejält fall framåt för Garphyttans Marcus Jansson (som blev 16:e) – som väntat när det äntligen var dags för långdistans – var avståndet till pallen en halv evighet. Upp till segrande ryssen Anton Foliforov nästan 13 minuter, till tredjeplacerade fransmannen Baptiste Fuchs över tio minuter. Ändå var Jansson med en jävla marginal bäste svensk, över 14 minuter för David Eberlén över en långdistans som uppenbarligen tog ut sin rätt. På ungdomssidan slutade Karlskogas Erica Olson på elfte plats, 17 minuter rån medalj och 27 från vinnaren. Även hon bäste svensk. Nu återstår bara stafetterna, och det är väl tveksamt om de svenska lagen räcker till där.

Helgen summerad med präktigt rekord: "Finns mer att ta"

Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.

Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats.  Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen.
I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.

I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).

 

I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass).  Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.

 

Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!

Supersuccé efter centimeterdrama: ”Helt otroligt skönt”

Resultatrapporteringen från Hammarö tredagars i helgen var ju minst sagt bristfällig (ja, de har fortfarande inte fått ut något från varken tredje eller fjärde etappen på sin hemsida), men nu har jag i varje fall fått resultaten för Adam Axelsson. Och vi snackar rejäl succé – med centimeterstor marginal.

18-åringen från Kumla dundrade till med en totalseger i den fyra etapper långa tredagarstävlingen utanför Karlstad. Hans första tävling för Örebrocyklisterna och dessutom den första i seniorklass för Axelsson.
Axelsson ledde ju efter dubbla tredjeplatser på de två första etapperna, och öppnade extremt offensivt på den tredje, ett GP-lopp med fem spurtpriser och bonussekunder i mål.
”Vi var 62 startande och jag attackerade direkt för att sätta fart på loppet från start. Det var bonusspurter vartannat varv där de delades ut fem respektive tre sekunder till ettan och tvåan, och jag vann de två första spurterna och tog tio bonussekunder”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.
Axelsson fortsätter: ”Men sedan sattes jag under stor press genom hela loppet, och var inte tillräckligt kall utan gjorde alldeles för mycket jobb i klungan. Så jag tog inga fler bonussekunder de tre sista spurterna. När det var dags för målgång kände jag mig ganska sliten, och när spurten skulle dras igång och jag reste mig fick jag kramp i båda benen, så det var bar att sätta sig ner och rulla i mål på 10:e-15:e plats.”
Tröttheten gjorde att Axelsson tappade totalledningen, åkte ned på andraplatsen, men fortfarande var mindre än 15 sekunder från täten. Något som innebar att en topp tre-placering på söndagens avslutande linjelopp över tio mil, samtidigt som han hade den nya totalledaren bakom sig, skulle ge nog med bonussekunder för att säkra totalsegern. Det blev en nervig väg mot framgång för Kumlakillen.
”Loppet präglades av en hel del utbrytningar och för min del gällde det att värdera varje attack så att jag inte körde helt slut på mig. Min förhoppning var att klungan skulle vara samlad och att det skulle bli en klungspurt som avgjorde etappen, och den gick in. Klungan var samlad inför avgörandet, och jag hade en bra position men kom fram lite för tidigt, så jag satsade på en långspurt och hade ledningen länge in på upploppet. Två man lyckades ta sig förbi de sista meterna, men jag lyckades hålla undan till tredjeplatsen med några futtiga centimeter vilket betydde att jag tog totalsegern”, skriver Axelsson.
Och om känslorna: ”En helt otroligt skön känsla att kunna vinna tävlingen totalt för min nya klubb!”
Dags att gå direkt från ordinarie seniorklass till elitklass? ”Nja, får se. Det blir i alla fall Skandis GP i Uppsala den 10 maj härnäst.”

Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats.  Foto: Valentin Baat Forssell
Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats. Foto: Valentin Baat Forssell

Axelsson på pallen i seniordebuten: ”Inte förväntat mig bättre”

Så har han gjort det. Debuterat som senior på cykelsadeln. Det blev inte som det från början var tänkt, som proffs i Bliz-Merida-stallet, utan Adam Axelssons första tävling som senior blev debuten för Örebrocyklisterna (även om de nya kläderna inte hunnit fram, så han tävlar i Falköpingsdressen i helgen), i fredagens prolog till Hammarö tredagars. Det blev succé direkt. Axelsson fick, för sjunde året i rad, kliva upp på pallen på den tre kilometer korta tempobanan som han känner så väl, men i svårare konkurrens än tidigare. Före sig hade han bara Andreas Hertz (2,4 sekunder före) och Johan Olsson (0,8 före), och tiden 4.04,0 ger en snittfart på 44,26 kilometer i timmen och hade räckt till en 19:e-plats i elitklassen (Axelsson kör i den ordinarie herrklassen). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp den OS-satsande skridskoåkaren efter säsongspremiären på cykel.

– Det kändes bra. Jag har inte tränat så jäkla mycket, och hade inte förväntat mig bättre. Jag brukar gå bra på den här prologen och har som bäst gjort 3.56, för två år sedan, men då hade jag tränat betydligt mer cykel innan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
I morgon är det både tempolopp och linjelopp, vad ser du mest fram emot?
– Jag har inte tränat så mycket tempo, så där har jag inga större mål. Men linjeloppet är ett GP-lopp över elva varv med fem spurtpris och många bonussekunder att kriga om, och där hoppas jag vara med långt framme.

Hammarö tredagars avslutas med en längre linjeetapp på söndagen.

Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen.
Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen. Arkivfoto: Privat