Helgen summerad med präktigt rekord: "Finns mer att ta"

Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.

Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats.  Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen.
I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.

I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).

 

I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass).  Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.

 

Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!

Supersuccé efter centimeterdrama: ”Helt otroligt skönt”

Resultatrapporteringen från Hammarö tredagars i helgen var ju minst sagt bristfällig (ja, de har fortfarande inte fått ut något från varken tredje eller fjärde etappen på sin hemsida), men nu har jag i varje fall fått resultaten för Adam Axelsson. Och vi snackar rejäl succé – med centimeterstor marginal.

18-åringen från Kumla dundrade till med en totalseger i den fyra etapper långa tredagarstävlingen utanför Karlstad. Hans första tävling för Örebrocyklisterna och dessutom den första i seniorklass för Axelsson.
Axelsson ledde ju efter dubbla tredjeplatser på de två första etapperna, och öppnade extremt offensivt på den tredje, ett GP-lopp med fem spurtpriser och bonussekunder i mål.
”Vi var 62 startande och jag attackerade direkt för att sätta fart på loppet från start. Det var bonusspurter vartannat varv där de delades ut fem respektive tre sekunder till ettan och tvåan, och jag vann de två första spurterna och tog tio bonussekunder”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.
Axelsson fortsätter: ”Men sedan sattes jag under stor press genom hela loppet, och var inte tillräckligt kall utan gjorde alldeles för mycket jobb i klungan. Så jag tog inga fler bonussekunder de tre sista spurterna. När det var dags för målgång kände jag mig ganska sliten, och när spurten skulle dras igång och jag reste mig fick jag kramp i båda benen, så det var bar att sätta sig ner och rulla i mål på 10:e-15:e plats.”
Tröttheten gjorde att Axelsson tappade totalledningen, åkte ned på andraplatsen, men fortfarande var mindre än 15 sekunder från täten. Något som innebar att en topp tre-placering på söndagens avslutande linjelopp över tio mil, samtidigt som han hade den nya totalledaren bakom sig, skulle ge nog med bonussekunder för att säkra totalsegern. Det blev en nervig väg mot framgång för Kumlakillen.
”Loppet präglades av en hel del utbrytningar och för min del gällde det att värdera varje attack så att jag inte körde helt slut på mig. Min förhoppning var att klungan skulle vara samlad och att det skulle bli en klungspurt som avgjorde etappen, och den gick in. Klungan var samlad inför avgörandet, och jag hade en bra position men kom fram lite för tidigt, så jag satsade på en långspurt och hade ledningen länge in på upploppet. Två man lyckades ta sig förbi de sista meterna, men jag lyckades hålla undan till tredjeplatsen med några futtiga centimeter vilket betydde att jag tog totalsegern”, skriver Axelsson.
Och om känslorna: ”En helt otroligt skön känsla att kunna vinna tävlingen totalt för min nya klubb!”
Dags att gå direkt från ordinarie seniorklass till elitklass? ”Nja, får se. Det blir i alla fall Skandis GP i Uppsala den 10 maj härnäst.”

Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats.  Foto: Valentin Baat Forssell
Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats. Foto: Valentin Baat Forssell

Axelsson på pallen i seniordebuten: ”Inte förväntat mig bättre”

Så har han gjort det. Debuterat som senior på cykelsadeln. Det blev inte som det från början var tänkt, som proffs i Bliz-Merida-stallet, utan Adam Axelssons första tävling som senior blev debuten för Örebrocyklisterna (även om de nya kläderna inte hunnit fram, så han tävlar i Falköpingsdressen i helgen), i fredagens prolog till Hammarö tredagars. Det blev succé direkt. Axelsson fick, för sjunde året i rad, kliva upp på pallen på den tre kilometer korta tempobanan som han känner så väl, men i svårare konkurrens än tidigare. Före sig hade han bara Andreas Hertz (2,4 sekunder före) och Johan Olsson (0,8 före), och tiden 4.04,0 ger en snittfart på 44,26 kilometer i timmen och hade räckt till en 19:e-plats i elitklassen (Axelsson kör i den ordinarie herrklassen). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp den OS-satsande skridskoåkaren efter säsongspremiären på cykel.

– Det kändes bra. Jag har inte tränat så jäkla mycket, och hade inte förväntat mig bättre. Jag brukar gå bra på den här prologen och har som bäst gjort 3.56, för två år sedan, men då hade jag tränat betydligt mer cykel innan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
I morgon är det både tempolopp och linjelopp, vad ser du mest fram emot?
– Jag har inte tränat så mycket tempo, så där har jag inga större mål. Men linjeloppet är ett GP-lopp över elva varv med fem spurtpris och många bonussekunder att kriga om, och där hoppas jag vara med långt framme.

Hammarö tredagars avslutas med en längre linjeetapp på söndagen.

Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen.
Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen. Arkivfoto: Privat