Örebroprofilen fick fint stipendium

Bo-Gunnar Bogges, 75, är en legendarisk idrottsledare från Örebro som förutom att han plockat fram massor av friidrottstalanger i KFUM Örebro bland annat också varit fystränare i ÖSK (och skrivit artiklar i Runner’s world). nu tilldelas han (tillsammans med IFK Lidingö-tränaren Leif Robertson som bland annat tränar KFUM:s EM-brons-längdhoppare Andreas Otterling) årets Bo Ekelund-stipendium, skriver Svenska friidorttsförbundet på sin hemsida. Stipendiet är på 5 000 kronor och har genom åren tillfallit namn som Karin Torneklint och Johnny Holm.

Adam Axelsson slutade sjua både på 500 och 1 500 meter i norska cupen i dag. Noterade 38 blankt på 500 och 1.55,70 på 1 500.

I lördagens som vanligt profiltäta rarajiparitävling vann ”lag ett” enligt hemsidan, oklart dock vilka som ingick i det.

Helgens höjdare – får rekordplaketten 29 år för sent: "Räknades inte då"

1. Triumfglasspelen
Det är inte varje vecka en friidrottstävling riktad mot ungdomar under uppstarten av inomhussäsongen är det hetaste som händer i konditionsidrottsväg i länet (gudskelov!), men just den här helgen är det tunt med tävlingar. Och visst finns det en fin liten duell att se fram emot mellan Haben Kidane och Martin Regborn på 1 000-metersloppet. Vid 15-tiden på lördagen, i Tybblelundshallen. Jag skrev lite mer om det redan i måndags. En annan höjdpunkt äger rum halvtimmen före, vid 14.30, då Mikael Abrahamsson, då 24 nu 53, får motta en distriktsrekordsplakett 29 år efter sitt livs lopp på halvmaraton, i Karlskoga den 18 oktober 1986 (var det Sme’loppet, månntro?). ”Då räknades inte halvmara som rekord, men det gör det nu”, förklarar Abrahamssons klubbkompis i Åsbro Goif, Triumfglasspelens tävlingsledare Börje Nordin, i ett mail till NA. Abrahamssons tid, 1.06.10, har för övrigt ingen varit i närheten av sedan då, 1986. Fram till i våras, då Linus Rosdal gjorde 1.08.52 i Haag var Johan Hagerlunds 1.09.07 från 1993 bästa tiden i distriktet efter Abrahamsson lopp (tidigare har dock Åsbroms Patrik Johansson, orienteringsvärldsmästaren Jörgen Mårtensson när han tävlade för Almbyu och KFUM Örebros Lars Hagberg gjort tider på 1.08 blankt eller bättre), och i Åstadsloppet i höst följde ju Erik Anfält upp med 1.08.49. Och då saknas alltså ändå 2,5 minuter ned till Abrahamsson som får en välförtjänt hyllning så här 29 år för sent.

2. Världscuppremiären i Kuusamo
Nej, det blev ju ingen Axel Ekström i den svenska truppen, men visst kommer det ändå bli härligt med världscuppremiär. Kommer Johaug dominera i Björgens frånvaro eller kan Kalla vara med och hugga om kungatiteln? Är Northug helt överlägsen i år och vem blir bäste svensk när Richardsson mest värmer för La Sgambeda och både Hellner och Halfvarsson står över – kommer någon ens bli topp 20? Ja, årets säsong är ett oskrivet kort, och det är bara att glida ned i soffan och zappa in Vinterstudion.

3. Axelsson i Hamar
Adam Axelsson har presterat riktigt fina tider på de kortare distanserna (som han främst fokuserar på i år) i uppstarten av säsongen, och i helgen är det dags för säsongens tredje deltävling i norska cupen, i Hamar. Sedan är det bara tre veckor kvar till allround-SM, där Axelsson mycket väl kan kamma hem en hel radda medaljer bakom favoriten David Andersson.

Helgens höjdare: "Väldigt stabil säsongsstart"

1. Bruksvallsloppet
Säga vad man vill om annan idrott, men är det inte något speciellt med längdskidåkning? I varje fall som tv-sport är det helt oslagbart, och i helgen går Vinterstudion igång på allvar (efter förra helgens uppvärmning med den norska premiären) när den svenska premiären avgörs i Bruksvallarna (enligt Filip Danielsson har det nu fallit så mycket snö i Härjedalen att det går att åka även på långspåren uppe på fjället, så det är inte utan att man blir lite avis …). Det handlar, först och främst, om att ta ut ett svenskt världscuplag till premiären, och minitouren, i Kuusamo nästa helg. Tävlingarna inleddes ju redan på fredagen, och jag skrev några rader om det här. Pratade även med både Axel (som besegrade Södergren men var mer nöjd med loppet än skalpen: ”Jag tror Anders stakade sig runt ovallat, han laddar ju för långlopp. Jag hade fäste, det var ju en ganska tuff bana. Det känns som en väldigt stabil säsongsstart. Jag höll ihop det bra hela vägen. Det var väldigt tajt i resultatlistan, små marginaler.”) och Filip som stod över fredagens tävling för att satsa på lördagens tio kilometer i fri stil (som herrjuniorerna kör, seniorerna kör 15 kilometer). Läs mer om de båda i lördagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Bänkar ni er framför SVT:s sändning i morgon får ni spana in startnummer 21 (Garphyttans Joel Lager, går ut 10.55.30), 137 (Kopparbergs Bill Impola, 11.53.30) och 139 (Ekström, går ut 11.54.30). I juniorloppet kommer, förutom Danielsson, även hans klubbkompisar Rickard Ericsson, Marcus Lennartsson och Adam Gillman till start, plus Zinkgruvankvartetten Markus Johansson, Tom Forsberg, Oscar Johansson och Daniela Bjärmark.

2. Skridsko i Salt Lake City och Hamar
Om drygt två timmar går SK Winners David Andersson in i säsongens andra världscupdeltävling, efter succén med personliga och svenska rekord i premiären i Calgary förra helgen. Då hade han inte riktigt samma kraft på det avslutande 1 500-metersloppet som i de två inledande över 500 och 1 000, men den här helgen är det 1 500 som inleder och då är det inte omöjligt att Anderssons pers hänger löst. Svenska landslagstränaren Mattias Hadders tror dessutom på nya världsrekord (men inte av Andersson, då). Andersson klubbkompis Adam Axelsson Odalsskøyta i Hamar i helgen och stannar därefter kvar på läger med sitt norska stall Norges sköyteakademi till nästa helg, då fjärde deltävlingen i norska cupen avgörs på samma ställe.

3. Löpex vinterserie
Natten mot torsdag föll första snön (och nu är också kanonerna igång i Ånnaboda!), och vältajmat drar Löpex vinterserie i orientering igång. Den första deltävlingen avgörs i Hagabys regi uppe vid Axsjöfallet, inte så långt från Södra Storstenshöjden, på Bergslagsleden mellan Ånnaboda och Suttarboda, på söndag förmiddag. Förra året tog Daniel Attås hem totalen närmast före Martin Regborn och Filip Jacobsson (tre landslagslöpare från länet, i olika discipliner och åldersklasser!). Attås är också tvåa i maratontabellen sedan starten 2002, endast slagen av Tomas Hallmén som ackumulerat 996 poäng på 70 starter (Attås har vunnit 17 deltävlingar, Hallmnén tre). I vinter ska åtta deltävlingar avverkas, två före och sex efter nyår. Det hela avslutas i Askersund den 12 mars.

Axelsson bättre än någonsin – i Europa: "Är bara början"

Adam Axelsson, 19, följde upp lördagens 37,55 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 med 37,53 på 500 och 1.54,99 på 1 500 meter när den internationella skridskotävlingen i sydtyska Inzell avslutades på söndagen. 37,53 är en hundradel bättre än vad han gjorde i Stavanger för två veckor sedan, och därmed den bästa tid Axelsson någonsin gjort utanför de extremsnabba OS-ovalerna i Calgary och Salt Lake City. 1 500-meterstiden är inte riktigt lika vass i förhållande till vad den OS-satsande Kumlakillen gjort tidigare, men likväl sekunden snabbare än i Stavanger. Konditionsbloggen tog ett snack med Axelsson om säsongsstarten.

– Det har varit en riktigt bra helg där tiderna varit bra men loppen framför allt varit riktigt bra tekniskt sett. Isen har inte varit superbra, den blev sämre framåt helgen förmodligen på grund av att vädret ändrade sig, och det påverkade nog tiderna en del. Men jag är riktigt nöjd med loppen i sig. Tja, starterna har inte varit på topp, och så blev det lite strul i sista kurvan på 500 meter i dag, en lite för tajt ingång, men annars är jag riktigt nöjd. Och placeringsmässigt gick det riktigt bra, jag var fyra och femma i går, tvåa på 500 meter och trea på 1 500 meter i dag, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Vad betyder det här inför fortsättningen?
– Att jag får med mig en riktigt bra känsla. Jag ser det här som första årets första tävling, det andra har varit mer som testlöp, och jag är riktigt nöjd med att det går så fort redan. Jag kör mycket snabbare nu än jag gjorde vid samma tid i fjol (38,71–1.17.40–1.58,84 var säsongsbästatiderna på 500, 1 000 respektive 1 500 meter vid motsvarande tid då 2014, nu ligger de på 37,53–1.14,10–1.54,99; en förbättring med 1,2, 3,3 respektive 3,85 sekunder) och förutom på 1 500 meter kör jag redan nu lika snabbt eller snabbare än jag gjorde i slutet av förra säsongen. Jag menar, det är ju inte nu jag ska vara som bäst. Det här är bara början.
Vad händer nu?
– Det blir hårdträning på hemmaplan i två veckor, och sedan är det tävlingar i Hamar två helger i rad, och då stannar jag kvar och tränar där under veckan. Det är sjukt vad jämn jag varit på 500 meter på sistone, 37,49 i loppet där jag ramlade i Salt Lake City, 37,44 och 37,54 i Stavanger och så 37,55 och 37,53 den här helgen. Fem lopp inom en tiondels sekund. Nu är målet att pressa på och bli jämn på tider under 37 istället (världscupkvalgränsen är 36,60). Det har jag som ett litet mål i år. Jag tror att jag har kapaciteten till det, så känns det i varje fall.

På tal om Axelsson publicerade arrangörerna av svenska seniorcupen i landsvägscykel sent omsider (1,5 månader efter sista deltävlingen …) i onsdags årets slutställning på sin hemsida. Som bloggen tidigare berättat tog Axelsson hem totalsegern i cupen, men faktum är att Axelssons 385 poäng tillsammans med David Klassons 142 (15:e i cupen), Jade Clevelands 95 (24:a) och David Klassons 16 (90:e) gav en tredjeplats i lagtävlingen bakom Skara och Aktivitus (Axelssons poäng var så bra att han ensam hade slutat fyra i lagtävlingen även om ingen annan Örebrocyklist kommit till start …).

Den som slog den som slog den som slog Erik Anfält?

”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?

Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.

Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?

I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.

Helgens höjdare – och Södergren kör med Impola

1. Terräng-DM
Klart man kan springa året om, men finns det någon riktig punkt för löpningssäsongen så är det nog terräng-DM i helgen. Tja, en deltävling återstår förstås i långloppscupen (Lucialoppet den 12 december), och på nyårsafton väntar traditionsenligt Sylvesterlopp i Nora, men DM är ändå den sista riktiga kraftmätningen. Linus Rosdal, som befäst positionen som länets bäste terrängkutare genom att besegra Erik Anfält både i Lidingöloppet och Kilsbergsleden, kommer inte till start. Det gör däremot VM-orienteraren Martin Regborn. Men det är i princip också allt jag vet om startfältet, eftersom någon startlista inte är publicerad. Nytt rivalmöte mellan Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi? Dyker Anfält upp och säkrar cupsegern? Är Mattias Nätterlund sugen på att utmana? Den som lever får se! Tvåkilometers varvbana på gräs med start och mål vid SM-stugan i Ånnaboda är det i varje fall som gäller på lördagsförmiddagen.

2. Adam Axelsson i Inzell
Den OS-satsande talangen från Kumla, som jag hade en stor artikel med i dagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se) där han bland annat berättade om blodförgiftningen han drabbades av efter skärolyckan i säsongspremiären i Salt Lake City och hur han i tisdags slog ett gammalt Johan Röjler-rekord på träning, gör säsongens första riktigt tävling. Det skrev jag lite om häromdagen. Målet med säsongen är att kvala in till världscupen, och för lite referenser att gå på får ni här Axelssons personliga rekord, personlig bästatid på europeisk is (förhållandena i Calgary och Salt Lake City är så snabba att tiderna som satts där inte riktigt kan jämföras med Europa) respektive världscupkvaltiderna på de tre distanserna han ska köra i helgen:
500 meter: 37,15–37,54–36,60.
1 000 meter: 1.13,35–1.14,07–1.12,80.
1 500 meter: 1.52,98–1.53,12–1.52,50.

3. Borås sextimmars
En ultratävling som växt sig riktigt stor de senaste åren och som i år är fulltecknat med 265 löpare som under sex timmar på lördagen ska jaga varv runt Ramnasjön. Bland dem ett helt koppel länslöpare som Askersunds Anna Börjesson, Lindesbergs Elin Engström, Kumlas Alexandher Centerfjäll och Kent Johansson, Vrestorps Benny Frost, Fellingsbros Mats Franzén, Garphyttans Marc Karlsson, Karlskogas Mattias Köhler och Östansjös Per Börjesson (ja, även Börjesson, Frost, Johansson och Franzén tävlar för Östansjö).

Ett par noteringar ur fredagens nyhetsflöde:
** Svampenmarathon öppnade anmälan och sålde nästan slut på de 58 startplatserna på en gång.
** Anders Södergren, the one and only, kommer kampera ihop med Kopparbergs Bill Impola i vinter. Veteranen har skrivit på för Impolas Team Exspirit, och kommer att köra rubbet i långloppscupen i vinter. Debut således i lagtempot i Livigno om mindre än en månad.
** Örebrobaserade Team Skistart.com har för övrigt anmält sitt lag (det var deadline i söndags) med åtta löpare. Förutom de sedan tidigare kända Kristina Roberto, Sara Lindborg, Kalle Gräfnings (som drabbats av bältros), Linus Larsson, Olivia Hansson, Maria Rydqvist och Maria Gräfnings också Martin Holmstrand. Nytillskottet presenterar sig på lagets blogg här.
** I lördagens NA (papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en större intervju med Garphyttans landslagsåkare Axel Ekström inför hans första säsong som senior. Missa inte den!

Bakslag för Axelssons OS-planer: "Vet inte om han kommer tillbaka"

Kumlatalangen (och vinnare av NA:s Pulsklocka 2015) Adam Axelsson, 19, och svenske OS-skrinnaren och EM-tvåan David Andersson, 21, som båda tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade långt gångna planeren gemensam lagtemposatsning mot OS i Pyeongchang 2018.  Men nu verkar de planerna gå i stöpet – eftersom det plötsligt saknas en tredjeman till det svenska laget.
– Nils van der Poel har tagit paus från skridskoåkningen och ska göra lumpen i år, och jag vet inte om han kommer tillbaka. Och Hampus Larsson har lagt skridskorna på hyllan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Om det inte blir någon lagtemposatsning, är det kört med OS 2018 då? Får du sikta på 2022 istället?
– Jag kan ju satsa på en enkeldistans också, men det är klart att det blir betydligt tuffare att kvala in där. Lagtempo är ändå lite lättare.
Axelsson åker till Göteborg i dag och flyger till Inzell i morgon, torsdag, för sin första stora tävling för året. Eller ja, tävlingen i Inzell är inte jättestor i sig, men den lockar en hel del holländare och övriga européer av världsklass och bjuder på snabb is, och Axelsson har dessutom gått in för en tidig formtopp och räknar med att kunna göra bra tider. Senare i veckan blir det en längre intervju med Axelsson i NA:s papperstidning inför den tävlingen.
När det gäller Andersson så flyger han i helgen till Nordamerika för dubbla världscuper, i Calgary helgen 13–15 november och i Salt Lake City 20–22 november. Där kommer han att köra 1 000 och 1 500 meter, de två distanser han körde i OS 2014 (och som han kvalat till årets världscup i, genom att göra 1.11,61 respektive 1.49,82 [världscupkvaltiderna är 1.11,90 respektive 1.51,0] vid en annan tävling i Inzell för ett par veckor sedan).
I en månadsgammal intervju med Ttela, lokatidningen som täcker bland annat Trollhättan där Andersson kommer ifrån, kommer han liksom Axelsson att träna med Norges Sköyteakademi i vinter.
– Jag kommer exempelvis att bo i Hamar under somrarna. Mattias Hadders (Sveriges förbundskapten) kommer fortfarande att vara min bastränare, men han kommer inte att lägga upp träningen helt och hållet längre. Det kommer att bli en slags kombination mellan mig, Mattias och akademin, sa Andersson till tidningen.
Axelsson är mycket nöjd med sin första tid i akademin, där han drillats hårt av åttafaldiga världsmästaren Jeremy Wotherspoon under tre läger på sammanlagt 2,5 månader.
– Han har hjälpt mig väldigt mycket. Han har en otrolig blick. Även om alla åtta åkarna i laget är på is samtidigt har han koll på alla, och hjälper alla lika mycket. Vi har framför allt jobbat på min teknik och maxfart. Inte för att jag haft dålig teknik innan, men den kan alltid bli bättre.Bland annat med att jag ska slappna av i axlar och överkroppsparti. Tidigare har jag spänt mig där när jag velat åka snabbt. Tempomässigt har jag saknat den riktiga snabbheten tidigare. Jag har alltid varit bra på att hålla ett jämnt tempo under en lång tid, men jag har inte kunnat åka lika snabbt som andra. Därför fokuserar vi mycket på att bli snabbare på korta distanser, få upp maxfarten, i år. Distansträning kan man alltid lägga på senare, säger Axelsson.
Men mer om Axelsson i papperstidningen, alltså.

Tidigare i dag skrev jag om det nya maratonloppet på Svampens utsiktsdäck (som tydligen ska heta Svampenmarathon, vilket låter logiskt).  I sanning en helt galen idé. Jag har fått både mail och telefonsamtal från folk som vill anmäla sig (men jag är ju inte Ola Nordahl!), så jag misstänker att platserna kommer gå åt snabbt när de släpps till helgen.
Själv är jag (som ni säkert vet) mer intresserad av Örebro backyard ultra, som släppte preliminär bansträckning i går och följde upp med bilder från banan i dag. Det är så man redan längtar till midsommar (men först vill jag hinna bygga upp min raserade kropp igen och få några mils löpning i benen).

Dessutom har äntligen resultaten från Kilsbergsleden ramlat in.

Länets tre VM-orienterare utanför landslaget: "Men dörren är inte stängd …"

Örebros Martin Regborn, 23, fick lämna A-landslaget när det bantades från 34 till 19 löpare förra vintern. När det i går krymptes från 19 till tio fick även Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, och Garphyttans Filip Dahlgren, 27, stryka på foten. Det trots att alla har fina meriter; Regborn har sprungit VM två år i rad, Forsgren tog EM-silver i fjol, en världscupseger i somras (båda i stafett) och VM-debuterade i augusti, och sedan dess hårt skadedrabbade Dahlgren var VM-tia i långdistans i fjol. Kvar i A-landslaget är nu bara gräddan av svenska orienterare, som Tove Alexandersson och Helena Jansson. 24 löpare där bakom, bland dem länstrion (plus exilörebroaren Maria Magnusson, men ingen Daniel Attås), bildar ett ”utvecklingslandslag”, som kommer att delta på samma aktiviteter som A-landslaget. Konditionsbloggen ringde upp förbundskapten Håkan Carlsson, händelsevis örebroare även han, för att fråga vad som egentligen är skillnaden mellan A- och utvecklingslandslag.

– Framför allt har löparna i A-landslaget redan nu blivit uttagna till EM i Tjeckien (21–28 maj), och så har vi lite mer ekonomiskt stöd att lägga på de tio i satsningen mot EM och VM. Men i grova drag är förutsättningarna väldigt lika för A- och u-landslagen, jag ser det som ett enda landslag. Att vi tog ut 19 löpare i A-landslaget förra året berodde på att vi hade världscupdeltävlignen på Tasmanien i januari, och laget dit fick bli landslag. Det vi gör nu är att gå tillbaka till en liten mindre A-trupp men ett stort, totalt landslag, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Sverige har sex platser per distans till EM, och du har tagit ut sex herrar och fyra damer redan …
– Ja, men att man är uttagen betyder inte per automatik att man kommer att springa alla distanser. Dörren är inte stängd för någon löpare, varken för de som är med i utvecklingslandslaget eller för de som just nu står helt utanför landslagen. Viktigast för dem blir uttagningstävlingarna i Brösarp (8–10 april), för därefter kommer vi att ta ut en trupp till världscuppremiären i Polen, och efter Polen tar vi ut truppen till EM. Det är med andra ord absolut ingen nackdel att springa bra i Polen om man vill springa EM, men i långdistans kommer tävlingarna i Brösarp väga tungt eftersom det inte blir någon långdistans i världscuppremiären.
Och vill man springa VM måste man väl göra bra ifrån sig på EM?
– Ja, EM kommer att vägas ihop med veckorna därefter, där vi har ett VM-test. Sedan kommer vi att ta ut en trupp som får två månader på sig att förbereda sig för VM.
Om vi tittar på länslöparna, Dahlgren har pratat länge om att springa långdistansen i hemma-VM. Hur ser du på hans chanser?
– Får han vara hel kommer han hinna bli riktigt bra till nästa år. Han har en väldigt hög kapacitet.
Forsgren är väldigt allround, är det rentav en nackdel ibland? Borde hon specialisera sig?
– Lite får man ju anpassa sig efter vad man blir uttagen till. I år fick hon rikta in sig väldigt mycket på mixedsprintstafetten. Men det är svårt att säga. Hon kan ta ytterligare kliv, hon har absolut en väldigt hög kapacitet och det ska bli spännande att se vad en bra vinterträning gör med henne.
Och så Regborn, det känns som om han var grymt snabb i år men inte riktigt fick ut det orienteringsmässigt?
– Jag tror faktiskt inte att han var i sin allra bästa form i VM, jag tror till och med att han var ännu bättre under hösten. Han hade inte optimala träningsförberedelser in i mästerskapet, och man måste vara i toppform om man ska konkurrera när alla andra är det. Men han är väldigt noggrann och ambitiös i sin träning och ser fram emot att se vad han kan göra nästa år.

På tal om petningar togs (”större delen av”) truppen till nordiska mästerskapen i terränglöpning, som avgörs i Göteborg den 7 november, ut i går. Landslagsledare Stefan Olsson gick rätt strikt efter resultaten från terräng-SM förra helgen. När löpare som saknar svenskt medborgarskap sorterats bort togs på herrsidan topp tio på långa terräng-SM och topp sju på korta ut (förutom Jonas Leandersson och Staffan Ek som, men här spekulerar jag, lär fått chansen men tackat nej). 18:e-placerade Linus Rosdal, KFUM Örebro-löparen som var Sverigeetta i Lidingöloppet, var exakt en minut bakom uttagne tian Robin Lindgren över tolv kilometer, och det kan därför sägas vare exakt så långt från en landslagsplats. I P19-klassen fick 17-årige Sävedalenlöparen Suldan Hassan, som spöade Hällefors Haben Kidane med sekunder på Lidingö, en tidig chans i juniorlandslaget. Truppen kan kompletteras fram till söndag.

Bommade för övrigt att OS-satsande skridskotalangen Adam Axelsson gjorde säsongens första tävling i Norgecupen i Stavanger helgen som gick.  Körde 1 500 meter (1.55,98) på fredagen, två 500-meterslopp (37,54 och 37,44) på lördagen och 1 000 meter (1.14,37) på söndagen. 500-meterstiderna är de bästa Axelsson någonsin gjort i Europa (bara överträffat på de snabba isarna på hög höjd i Calgary och Salt Lake City), och de andra tiderna inte heller så pjåkiga.

Avslutade säsongen – med ny partner: "Petter har sagt att alla måste orka festa"

Matti Tordsson tvingades lämna återbud så sent som i tisdags. In kom Anders Ekholm – och det funkade ju rätt bra det också. Örebroduon Ekholm och Mårten Vidlund slutade på 17:e plats i premiärupplagan av Koster swimrun på lördagen (Simon Börjeson och Rasmus Regnstrand, som simsprang från Sverige till Finland i somars och som länge ledde årets Ötillö men slutade fyra, tog hem tävlingen på 2.46.59, en dryg timme före Ekholm och Vidlund). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Vidlund för att höra hur det gick med partnerbytet.

– Anders gjorde en superstark insats med tanke på förutsättningarna. Han fick frågan så sent som i tisdags, och sa: ”Det här måste jag bara lösa.” När han lyckats fixa ledigt från jobbet i helgen så var det klart. Kustjagaren i Karlskrona i våras var hans enda swimrun tidigare, annars har han bara kört triathlon. Men han tyckte att det här var jättekul, mycket roligare än i Karlskrona, säger Vidlund till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Det började med att vi fick hoppa i vattnet från en pråm, landstigningen i Normandie-stuket. Vi ställde oss ganska långt framme för att inte bli nertrampade, och var snabbt uppe ur vattnet efter första 200-meterssimningen och kände att vi låg bra med på första trekilometerslöpningen. Sedan var det bara att jobba på. Det var så tuff löpning på klipporna att det i princip inte gick att springa om, så positionsskiftningarna skedde i simningen. Vi tog några lag på de längre simningarna, men fick släppa en del starka simmare också. Men allt gick bra. Det var näst sista löpningen, på 6,6 kilometer, som var ganska tung. Anders körde i hel våtdräkt och kunde inte knäppa upp och cabba ned, så han fick det väldigt varmt där. När det flöt på så bra hoppades vi på under fyra timmar, och vi gick i mål på 3.51.58.
Känner du dig mör nu efter två swimruntävlingar på åtta dagar?
– Nja, det är en väldig skillnad mot förra lördagen, faktiskt. Ute på kobbarna var det sådan terräng att det inte gick att springa rejält, då hade man slagit ihjäl sig. Och löpningarna var betydligt kortare och utan stigning i dag, och även om det var lång simning så är det skonsammare mot kroppen än brutal löpning. Dessutom var det en fantastisk dag, sol, nästan ingen blåst … Helt otroligt. Så jag känner mig relativt fräsch. Petter har sagt att alla måste orka festa i kväll, så det får jag väl bjuda på.
Vad händer sedan?
– Det här var sista tävlingen för i år, så nu får vi väl fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Det börjar poppa upp hur många roliga swimrunlopp som helst, i Storbritannien, Belgien, Schweiz … Och jag tror att den här sporten bara kommer fortsätta att växa.

I Salt Lake City var Adam Axelsson tillbaka på tävlingsisen efter förra helgens vådliga vurpa och dyngade till med ett nytt personligt rekord över 500 meter – 37,15 var 19 hundradelar bättre än tiden han presterade i Calgary i mars. Han följde upp med 1.14,03 på 1 000 meter, mindre än sju tiondelar över personliga rekordet. I morgon, söndag, flyger Axelsson hem efter 29 lägerdagar i USA, men redan nästa helg blir det tävling i Stavanger, om inget oförutsett inträffar.

Linda Meijer kände sig krasslig på förhand men var ändå över tre minuter före tvåan när Västgöstacupen i mountainbike avslutades med Vista mounatin i Jönköping. Hon hade ju redan säkrat segern i D30-klassen, och slutade nu dessutom femma i maxiklassen – där elit, juniorer och D30 ställs mot varandra – räknat över hela säsongen (därmed bästa icke elitåkare). ”Velade om start hela uppvärmningen. Startade och tänkte: ”Jag testar.” Bra första varv, hyfsad två varv till, sedan pingislunga. Vinst D30. Ändå nöjd. Men hade velat åkt fortare, men det ville inte kroppen. Grymt rolig bana, en sådan man vill åka om och om igen”, twittrar Meijer. Tävlingen var maraton-SM-segrarens sista för säsongen.

Orienteringens världscup skrev jag en del om här i går (men tja, jag snavade lite i mina beräkningar om Lilians världscupplacering, hon var de facto delad 15:e inför lördagen). Väl i dagens medeldistans, som avslutade världscupsäsongen individuellt, gjorde dock just en 15:e-plats att Hallsbergslöparen tappade en placering och slutade 16:e i sammanlagda världscupen, två placeringar längre ned än i fjol. Garphyttans Filip Dahlgren låg på 20:e plats efter 21 av 29 kontroller i dag men gjorde en halvminutsbom till 22:an och tappade sju platser han inte kunde hämta in. 27:a till slut, alltså, klättrade till 31:a plats i världscupsammandraget.
I morgon springer Forsgren i svenska andralaget i mixedsprintstafetten (senast två gångerna har hon ju fått springa förstasträckan i förstalaget, dels i världscupsegern i Halden, dels i VM). Nu öppnar hon för ett andralag där William Lind, Gustav Bergman och Alva Olsson tar hand om resten av sträckorna. Emma Johansson får chansen i förstalaget i stället. Filip Dahlgren springer andrasträckan i ett svenskt fjärdelag som har en vakant fjärdesträcka.

Karlslundsloppet har jag skrivit om här (länets tredje VM-orienterare spurtade ned länets största löpartalang på herrsidan, och Gerdevåg tog ledningen med 3–1 i årets interna statistik mot Kemppi), och i går skrev jag en del om en av de fetaste nyheterna i cykelvärlden på länge.

Blogg-tv: Se kraschen som kostade Axelsson 14 stygn

Värsta tänkbara säsongsstart? Eller tur i oturen? Tja, döm själv. Kumlas OS-satsande skridskotalang Adam Axelsson, 19, snubblade på upploppet i säsongspremiären (tja, om vi inte räknar 500-metersloppet på sommarisen i Hamar i mitten av augusti) i Salt Lake City – och skar sig så illa på sin egen skridskoskena att han tvingades åka till sjukhus och sy 14 stygn (tre på insidan och elva på utsidan). Å andra sidan missade skenan med en hårsmån blodkärlen i benen, och Axelsson räknar med att vara tillbaka på skridskorna redan i morgon, tisdag, och kunna tävla på lördag igen. Konditionsbloggen ringde upp Axelsson för att höra vad som egentligen hände (film på fallet och bild på benet längst ned i blogginlägget!).

– Det var på sista rakan, 25–30 meter före mål, som jag ”gick på spets”, som vi säger. Jag fick felbalans, felskär och slog i två gånger med högra skridskon. Sedan föll jag framåt. Av det fick jag mest ont i högra knäet. Men jag åkte i säkert 50 kilometer i timmen och kunde inte stanna, gled rakt in i skyddskudden. Och det var förmodligen när jag slog i där som vänsterskridskon skar in i högerbenet. Jag märkte det inte först och resten mig upp, men när jag tittade ned var det ett riktigt jäkla sår, och då kände jag smärta också. Men det var nästan inget blod, inte mer än när man skär sig i ett finger, typ. Det var ett så rent snitt. Men det var djupt, man såg ända in till benet, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Fick de hämta dig med ambulans?
– Nej, Jeremy (Wotherspoon) skjutsade mig till sjukhus. Här i USA får man ju betala allt själv, så det gick på 200 dollar. Men det får man säkert ut på försäkringen sen. Jag klarade mig väldigt bra. Har lite ont av att såret börjat läka och har vilat söndag och måndag, men jag tror inte det ska vara någon fara. Värst var det med knäet, men det har också blivit bättre. Det är nog bara ett blåmärke.
Det var inte första gången du ramlade …
– Nej, förra året kraschade jag ju i Hamar, men då var det i första kurvan (då med en hjärnskakning, som gjorde att han blev borta en månad mitt under säsongen, som följd). Före det tror jag aldrig att jag kraschat på tävling (men däremot ramlade han på träning förra sommaren och fick sy två stygn).
Hur var 500-metersloppet fram till kraschen?
– Bra. Jag öppnade första 100 på 10,3 och gjorde två bra kurvor. Nu gled jag på magen över mållinjen och gjorde 37,49, bara 18 hundradelar från mitt personliga rekord, så det borde jag ha klarat om jag stått på benen. Men det är svårt att spekulera i exakt hur mycket jag tappade på att ramla.
Hur har tiden i Salt Lake City varit annars?
– Riktigt bra. Mycket träning, och det har känts bra. Det var jobbigt i början med den höga höjden. Banan ligger på 1 300 meter över havet, men vi bor uppe i Park City på 2 300 meter, och där uppe gjorde vi de första passen på barmark. Då var det jobbigt att andas, det kändes som om man hade hög puls, men egentligen var det bara andningen som stack iväg.
Vad händer nu?
– Det är träning i veckan. Sedan ska jag åka 500 och 1 000 meter i en öppen tävling på lördag och sedan flyger vi hem på söndag. Jag har inga direkta mål med tävlingen i helgen, det har varit hårda veckor och det är bara att köra på.

Video: Jeremy Wotherspoon

Adam Axelssons uppskurna högerben. Foto: Adam Axelsson
Adam Axelssons uppskurna högerben. Foto: Adam Axelsson