Fahlin avslutade succésäsong – och Axelsson inledde succéartat

Emilia Fahlin avslutade säsongen med Chrono des Nations i dag. Det gick väl sådär, om man ska vara ärlig, och slutade med en elfteplats bakom mindre kända cyklister som Anna Turvey och Edwige Pitel. Men det förtar förstås ingenting av Örebrocyklistens mäktiga säsong med elva internationella pallplatser och två fjärdeplatser på VM. Och när jag talade med henne efteråt berättade hon mycket riktigt att det varit svårt att ladda om efter världsmästerskapet.
Var och när nästa säsong inleds är ännu inte spikat, men klart är att laget avstår det stora australiska etapploppet Women’s Tour Down under i januari. Trolig säsongspremiär blir i stället den nya spanska tävlingen Vuelta a la Comunitat Valenciana den 10 februari eller belgiska klassikern Omloop Het Nieuwsblad den 1 mars. Världstouren startar med italienska Strade Bianche den 9 mars.

I morgon bitti publiceras dessutom en intervju med Adam Axelsson, som äntligen är tillbaka efter sjukdomsbekymren, på na.se. I helgen gjorde han riktigt tävlingscomeback efter 1,5 år, och han slog till med de bästa tider han någonsin presterat i oktober och kvalade dessutom in till U23-världscupen på både 1 000 och 1 500 meter. Vi snackar 37,79 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 på lördagen följt av 37,84 på 500 och 1.56,36 på 1 500 vid de internationella tävlingarna i tyska Izell. Kvaltiden på 500 meter var mindre än tre tiondelar från att även den räcka för kval till U23-världscupen, och då ska man veta att Axelsson inte gjorde något perfekt lopp.
– Jag hade första inner och fick dålig ingång, så jag var en halvsekund bakom och blev tvungen att lämna företräde i växlingen vilket gjorde att jag fick stanna upp lite och låta han som kom från yttern gå före. Där tappade jag lite, berättar Axelsson som får en ny chans att kvala nästa helg, och ännu en helgen därpå, eftersom han blir kvar i Inzell ytterligare två tävlingshelger (han var där även förra veckan, men fick då avstå tävling på grund av förkylning).
Svenska skridskolandslaget är för övrigt rätt rumphugget för tillfället – Sotji-olympiern David Andersson, som liksom Axelsson tävlar för Örebroklubben SK Winner, har (åtminstone tillfälligt) lag skridskorna på hyllan och Pyongchang-olympiern Nils van der Poel har tagit en ny timeout från sporten. Axelsson lär därmed vara landets bäste aktiva skrinnare för tillfället, men något landslag är han inte del i efter sina sjukdomar. I Inzell har han istället varit med ett norskt lag, och de kommande två veckorna blir han kvar på egen hand.
– Förbundet har sagt att de vill satsa yngre och bredare, så det blir nog ingen landslagsgrupp i år. Vi får se vad som händer, säger Axelsson.

Det blev inga pallplatser för de länets orienterare i Älgfritt i Motala, men Iva Fagré och Erik Fernlund sprang i varje fall hem varsin femteplats.

 

Helgens höjdare – Anfält klar för Åstadsloppet och Fahlin avslutar säsongen

1) Åstadsloppet
Antalet föranmälda uppgick senast jag räknade till över 1 000 (jag gick igenom ett gäng av dem tidigare i veckan), och bland dem som tillkommit finns Erik Anfält, den regerande SM-bronsmedaljören på dubbla distansen som blev trea i den här halvmaran på hemmaplan i fjol. Det betyder att det blir en spännande duell mellan Örebros två överlägset raskaste halvmaralöpare i år: Anfält (som gjorde 1.10.06 i Utrecht i våras) och Thomas Chaillou (n1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon). Lägg därtill långloppscupsduellen mellan Per Arvidsson och Andreas Ingberg och herrsidan ser rätt komplett ut. Ja, förutom att varken ettan eller tvåan från i fjol – Finspångs Johan Fagerberg och Örebros egen landslagsorienterare Martin Regborn – har kastat in någon anmälan än, förstås. På damsidan ser det fortfarande ut som om Liduina van Sitteren kommer springa iväg med segern, men vi får väl se om det dyker in några snabba efteranmälningar. Louise Wiker kunde man ju hoppats på, men den Hälleforsfostrade löparen väljer i stället (förstås) sin hemmatävling Hässelbyloppet. Åstadsloppet femkilometersklass startar 12.30 medan både tio kilometer och huvudklassen, halvmaran, skjuts iväg 14.00.

2) Chrono des Nations
Emilia Fahlin avslutar säsongen i Frankrike, och jag har ju skrivit en hel del inför det här traditions- och prestigefyllda tempoloppet tidigare. Nu har startlistan släppts, och där framgår det att Fahlin är tredjeseedad bakom belgiska Ann-Sophie Duyck (som är något av en tempospecialist) och hemmahoppet Audrey Cordon-Ragot (som är lagkompis med Fahlin i Wiggle-High5 – båda gör sin sista tävling för laget som nu läggs ned). Cordon-Ragot vann nämligen tävlingen närmast för Duyck i fjol på exakt samma 26,45 kilometer långa bana. Fransmannen behövde 35 minuter och 47 sekunder på sig, Duyck elva sekunder mer. På VM-tempot för 2,5 veckor sedan slog Fahlin dock båda; Cordon-Ragot med åtta sekunder och Duyck med nästan minuten. Det finns fler som kan blanda sig i tätstriden: Olga Zabelinskaja, Cecilie Ludwig, Hayley Simmonds med flera. Fahlin, som alltså startar tredje sist, går ut 13.54 på söndag.

3) Älgfritt
De orienterare som fortfarande inte gett upp säsongen (25-manna och världscupfinalen förra helgen markerade ju slutet för många) springer med fördel Älgfritt i Motala i helgen. I elitklasserna finns namn som Tisarens Elsa Ekelin, Erik Fernlund och Tomas Hallmén, och så ukrainaren Viacheslav Matiash, som tävlar i Tisarendräkten för andra helgen i rad. Han bor och tränar med bas i Hallsberg under hösten. Det är för övrigt fortfarande 16 dagar kvar av anmälningstiden till ultralånga SM, men Martin Regborn har för säkerhets skull redan slängt in sitt namn. Spännande!

Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

Bild från gårdagens Å-stadslopp. Detta är ett lopp som ligger mig extremt varmt om hjärtat. 2006, som 30-åring, sprang jag loppet för första gången. Tiden då blev 1.31, om jag inte missminner mig. Jag var riktigt nöjd med det, började springa lite mer och året därpå sprang jag på 1.18. Sen följde några år med mycket skador och annat strul. Men 2010, 34 år gammal, vinner jag loppet och sänker mitt pb med över 3 min till 1.11. Det var då jag på något sätt blev löpare på riktigt. Vid tiden för förra årets lopp var jag i kanonslag. Det var inte klasslöparen @davidnilssons . Så våra olika formstatusar gör att vi springer ihop, växeldrar och småsnackar i 15 – 16 km. Sen säger David ödmjukt att han tänkte prova att höja tempot lite. Det gör han, det gör inte jag :). Jag lyckas dock hålla ihop loppet bra och kommer i mål, ca halvminuten efter David, på 1.08.49. SUB 69 på halvmaran för första och hittills enda gången. Det var ett riktigt häftigt lopp som jag alltid kommer att minnas. Tack för det SUB 100 LL David Nilsson! Åter till gårdagens lopp. I mål på fjärdeplats på 1.13.00. Alltså över fyra minuter sämre än förra året. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Har en helt annan (mycket sämre) träningsbakgrund i år. I torsdags gjorde jag mitt första "kvalitetslöppass" på 5 veckor. 5 km i 3.30-tempo och jag var tvärslut. Så gårdagens lopp var ett stort steg i rätt riktning. Frankfurt Marathon ligger 14 dagar bort. Får se hur jag gör med det loppet. Min baksida är i alla fall väldigt mycket bättre än den har varit på väldligt länge. Men den är inte helt bra. Foto: IF Start #salomonrunningswe #åstadsloppet #örebroaik #kanskefrankfurtmarathon

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on