Anderssons världscupsuccé: Slog svenskt rekord

David Andersson, OS-skrinnaren och som var EM-tvåa i våras och tävlar för Örebroklubben SK Winner, följde upp fredagens pers på 500 meter med svenskt rekord på 1 000 meter när världscupen i Calgary fortsatte på lördagskvällen, svensk tid. Andersson slutade på 33:e plats i tävlingen, men viktigare var att han noterade 1.09,44 – en tid nästan en halv sekund (45 hundradelar) bättre än hans tidigare personliga rekord på distansen, satt på samma is för två år sedan, och 13 hundradelar bättre än Joel Erikssons sex år gamla svenska rekord.
Världscupen i Calgary avslutas för Anderssons del med 1 500 meter i morgon, söndag, och frågan är vad han kan prestera där. Perset är den två år gamla Calgarytiden 1.48,57, vilken bör vara i farozonen. Den gör honom till Sverigefyra genom tiderna på distansen, bakom Eriksson, Daniel Friberg och örebroaren Johan Röjler, som noterade 1.43,90, 1.44,97 respektive 1.45.85 (alla 2009!).

På lördagen avgjorde också Vinterspelen i Tybblelundshallen. Förre eritreanske VM-tolvan Nassir Dawud, som numera bor i Sverige och tävlar för Eskilstuna, tog hem loppet på 8.39,66, närmast före Hälleforstalangen Haben Kidane som sedan ett par veckor tillbaka är klubbkompis med Dawud i Eskilstuna. Kidane noterade 9.14,28. Hagabys Ulf Hallmén, jämnt 30 år äldre än Kidane, blev trea på 9.43,89. Stocksäters långlöpartalang Esther Sandén Alin strök sig från loppet och nöjde sig med att springa 200 meter på 28,68.

Orienteringsgalan? Näe, det blev inga lokala priser. Tisarens Andrea Svensson, som hade chansen att få dela årets lag-utmärkelsen med stafettkompisarna från JVM-guldet, fick se sig slagen av IFK Göteborg som vann Tiomila för första gången på tio år. Annika Billstam blev årets orienterare.

Helgens höjdare: Anfält i Valencia – "Ska öppna hårdare än jag någonsin gjort"

1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter)Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.

– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.

Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.

3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.

Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.

Gerdevåg pulvriserade distriktsrekordet: "Inte något max – går att göra under 2.40"

Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.

– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …

Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.

Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.

I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.

Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Lilian Forsgren
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén

Lotta femomenala succé – och Morgans besvikelse: "I särklass sämsta"

Lotta Nilsson, 50, från Nora gjorde något som ytterst få svenskar lyckats med genom alla tider (jag har letat efter exakt antal, men jag misstänker att det i varje fall inte rör sig om mer än ett tiotal): Att få med sig en träskål hem från Hawaii. De tilldelas de som slutar topp fem i respektive åldersgrupp i ironman-VM, och Nilsson blev just femma i D50-klassen när det som klassas som en av världens tuffaste tävlingar, alla kategorier, avgjordes natten mot söndag, svensk tid.
Nilsson var sjua upp ur vattnet och cyklade förbi tre (var fjärde snabbast i cykelmomentet), och växlade till löpningen bara sekunder från amerikanskan Colleen de Reuck på sista pallplatsen. Men de Reuck visade sig vara en jävla löpare, och drog den avslutande maran på 3.19 (med 18 minuters marginal snabbast av alla i åldersklassen!) och sprang om allt och alla och vann med 14 minuters marginal till tvåan. Nilsson hade inte lika mycket kräm kvar i benen och fick släppa britten aroline Whittaker och australiskan Jody Gilchrist förbi sig (Nilsson sprang maran på 4.13.28, elfte snabbast), men viktigare var förstås att hon säkrade träskålen genom att spurta ned amerikanskan Leslie Knibb med 1,5 mintuers marginal och därmed korsa mållinjen i Kona som femma på tiden 11.25.07 (hon snittade 1.47 över 100 meter i simningen, cyklade i 33,3 kilometer i timmen och sprang i sexminuterstempo).
Med det var Nilsson alltså femma av 72 i sin åldersgrup, 182:a av 662 damer totalt och 1 156:a av 2 367 startande.

Morgan Pätsi, örebroaren i H35-klassen, hade också som mål att få med sig en träskål hem på planet, men var aldrig nära att lyckas. Allt sket sig för Pätsi, som kom i mål först på 144:e plats i åldersklassen, på tiden 10.33.12 (att jämföra med hans VM-debut för två år sedan på 9.44.47 och hans pers från Kalmar samma år på 9.26.06). Pätsi gjorde ändå en okej simning (1.12.39) och cykling (4.58.20), men föll igenom totalt i löpningen (4.14.58). Hans 40 minuter snabbare löpning på Hawaii 2013 hade gjort över 90 placeringars skillnad i listan, men hade naturligtvis inte varit nog för topp fem (för topp fem krävdes 9.09 i år). Pätsi var bedrövad när Konditionsbloggen fick tag på honom via facebook tidigt i morse, svensk tid.
– Nä, i dag stämde ingenting, för att sammanfatta hela loppet. Det var det i särklass sämsta triathlonrace jag gjort sedan jag började. Simningen blev som det blev, men jag fokuserade på att göra en bra cykling istället, men kände inte den där glädjen jag vanligtvis upplever. Jag fick slita mig uppför alla sega slakmotor samt backar, men kunde trycka hyfsat där det var plattare. Hade föraning redan på cykeln hur löpningen skulle bli och den blev rent ut sagt miserabel från början till slut. Det var första gången jag tvingades gå på en ironman, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
–  Jag räddade upp löpningen lite genom att ge allt sista tre kilometerna, tänkte att jag kan i alla fall avsluta med heder i behåll (skratt). . Besviken är jag då formen kändes god, och det känns surt just nu efter alla uppoffringar som krävts både av mig men framförallt av familjen.
–  Jag är riktigt glad för Lotta som tydligen kom femma i sin grupp. Det är jäkligt stort! Gryyymt!

Filip Dahlgren och hans IFK Lidingö lyckades inte försvara titeln som världens bästa klubb när 25-manna avgjordes i går. Garphyttekillen och hans lagkompisar fick nöja sig med en tredjeplats, 2.17 bakom Halden efter drygt fem timmar i Stockholmsskogarna. Tisaren blev som väntat bästa lokala klubb, hämtade upp från en 54:e-plats efter två sträckor och slutade 25:a. Hagabys VM-löpare Martin Regborn svarade dock för starkaste individuella prestationen när han var med i tätklungan in till växling (som sjua) på förstasträckan. Sedan tappade Örebroklubben allteftersom och slutade på 54:e plats i mål. Degerfors Filip Jacobsson vann de yngre juniorernas elitklass (H18) när medeldistanstävlingen 25-mannakorten avgjordes dagen därpå.

Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson följde upp fredagens svagare sprint (27:a i mål, sedan diskad) med en topprestation i fredagens långdistans i inofficiella junior-EM, och slutade tvåa, mindre än 1,5 minuter bakom landslagskompisen Sara Hagström i de sydtyska skogarna.
– Väldigt kul att få till ett bra lopp så här i slutet av säsongen. Jag gjorde ett väldigt bra lopp tekniskt och fysiskt funkade det också. I går på sprinten var det ett katastroflopp, så det här satt skönt, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I dag gick hon ifrån allt och alla på förstasträckan för Sverige i stafetten. Elin Carlsson och Hagström lyckades dock inte förvalta läget, och Sverige fick nöja sig med en fjärdeplats i mål.

Örebroaren och D30-världsmästaren Cecilia Jessenslutade på 35:e plats i militär-OS i Sydkorea när triathlonloppet avgjordes på lördagen. Tisarens Matthias Kyburz avslutade för sitt Schweiz och hämtade in öer två minuter på Ryssland till seger i stafetten, med tio sekunders marginal i den för orienterarna avslutande stafetten. Kyburz kan därmed summera militär-OS med två guld, ett silver och et brons.

För övrigt blev det inget tävlande för Adam Axelsson i Stavanger i helgen.

Regborns succé i Tallin – och därför ställer Dahlgren in Lidingöloppet

Man vill ju inte säga vad var det jag sa, så istället drar jag till med: ”Vad var det jag skrev?” I helgens höjdare-inlägget i förmiddags tippade jag att Martin Regborn skulle vara med och tampas om segern i Euromeetingsprinten i Otepää i dag, och även om det inte var någon särskilt vågad gissning – Regborn har ju sprungit VM två år i rad och ställdes framför allt mot B-landslagslöpare – så svarade han för en riktigt stark prestation. Bara hemmalöparen Timo Sild och schweizaren Andreas Rüedlinger klarade av de tre kilometerna (4,2 optimal löpsträcka och 90 höjdmeter, enligt PM:et) och 21 kontrollerna på snabbare tid. Estländaren i mål på 15 minuter blankt, Rüedlinger tolv sekunder bakom och Regborn 14 efter.
– Det här känns jättebra . Pallen i en internationell tävling; det är därför man håller på. Min vår blev helt värdelös på grund av allergiproblem. Egentligen är det först nu på hösten som jag kunnat prestera som jag vill. Nu ser jag verkligen fram mot resten av helgen, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det var galet jämnt med 21 löpare inom minuten och 57 inom två minuter. Landslagsdebuterande Daniel Attås, som även om han slog Regborn på DM-sprinten i somras knappast är någon sprintspecialist, slutade på 61:a plats, 2.13 bakom. 90 löpare kom till start, 87 hittade runt. Euromeetinghelgen fortsätter med långdistans på lördagen och avslutas med medeldistans på söndagen.

På fredagen blev det också klart att Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson – precis som väntat – får springa inofficiella junior-EM (junior european cup, samma tävling där Oskar Andrén landslagsdebuterade i fjol) i Tyskland om två veckor. Svensson är den enda länslöparen i 24-mannatruppen.

Däremot blir det inget Lidingöloppet för Filip Dahlgren. Han väljer istället att vila sig i form inför världscupavslutningen i orientering i Schweiz nästa helg. Ja, schemat hade blivit närmast omänskligt om Garphyttekillen kutat på Lidingö i morgon med tanke på att han kommer från två raka SM-helger i orientering och världscupfinalens tre lopp på lika många dagar avgörs på 2 000 meters höjd. Dahlgren meddelar sitt beslut via Twitter:
– Återbud på mig. Jag har valt att prioritera världscupen och återhämtning efter SM, så det blir bra tryck i buggarna nästa helg, skriver Dahlgren som åker ned till Schweiz på onsdag.
Hade du spöat Erik Anfält och Linus Rosdal annars?
– Troligen inte. Det är för bra (hårt) underlag på Lidingö, och det är två riktigt bra löpare. Jag tror båda gör under 1.45.

För övrigt kan jag tipsa om två hemsidor att spana in: Här kan man följa örebroarnas kamp i Loch gu loch live i morgon, och här kan man ta del av diverse racarapporter från olika lopp (att jag kommit i kontakt med den sidan beror på att de hörde av sig och ville låna min rapport från Tromsö skyrace, och det fick de naturligtvis; sidan verkar vara ett jätteroligt initiativ och ett bra ställe att hitta inspiration och nya utmaningar).

VM-guld till Svensson – och Fahlin överlevde ännu ett berg

En kort liten fredagseftermiddagsuppdatering:
** Andrea Svensson avslutade junior-VM i orientering på absolut bästa sätt – med guld. Läs mycket mer om det här. Tisarlöparens VM-resultat blev därmed, i tur och ordning och med en hygglig formkurva: 43:a i sprint, nia i medeldistans, tia i långdistans och etta i stafett. Kollega Fiedler söker Andrea för en kommentar just nu, så förhoppningsvis blir det ett rejält VM-guldsnack i morgondagens papperstidning. Nästa uppdrag för Svensson? O-ringen som startar på söndag.
** Emilia Fahlin överlevde ännu en bergsetapp i Giro d’Italia (hon har ju aldrig varit någon bergsget på sadeln) och rullade i mål 29 minuter efter täten på fredagens etapp, tillsammans med sin lagkompis och spurtspecialist Jolien d’Hoore. Lucinda Brand, Rabobank-Liv, vann etappen efter en lång, lång utbrytning, och där bakom kom sex förföljare loss.m Bland dem topp fyra i sammandraget; Megan Guarnier, Ashleig Moolman, Anna van der Breggen och Fahlins lagkompis Elisa Longho Borghini. Även Wiggles Mara Abbott fanns med där framme, och avancerade därmed från åttonde till sjätte plats i sammandraget. De fem, plus Katarzyna Niewiadoma, är inom en minut och har alla chans på totalsegern inför lördagens tempo som lär bli avgörande för sammandraget. Däremot rasade gårdagssegraren Mayuko Hagiwara igenom i dag och tappade tio minuter och nio placeringar i sammandraget.
** Linda Meijer bloggar inför helgens, och resten av sommarens, fortsatta tävlande. Missa inte det.

Andrea, Harald och Filip drillas av världsmästaren: "Fantastisk vecka"

Mycket orientering på bloggen på slutet? Jodå. Och här kommer lite till.
I dag blev det nämligen klart att de för trogna bloggläsare välbekanta namnen Andrea Svensson, Tisarlöparen som är en av Sveriges största talanger, och Degerfors Filip Jakobsson, som hittills haft sina största framgångar som skidorienterare, tillsammans med Hagabytalangen Harald Larsson, 18, får flyga till Schweiz för ett veckolångt läger i St Moritz 10–16 augusti – lett av bland andra dubbla världsmästaren Helena Jansson. Vad hon kommer att bjussa på?
– Det kan bli ganska många olika saker. Allt ifrån att hänga ut kontroller och följa upp de aktivas lopp, via rörlighetsträning och utbildning i första hjälpen, till hur man får i sig tillräckligt mycket mat. Jag har ingen ledarskapsutbildning, men jag har massvis av erfarenheter från olika mästerskap, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Det kommer att bli en fantastisk vecka där fokus ligger på utveckling, säger förbundskaptenen Susanne Wiklund Björk till samma sida.
För Andrea Svensson väntar dessförinnan JVM i Norge 4–10 juli. Men allra först helgens Jukola, där hon springer tredjesträckan för Tisaren.

A Lennart Julin, denne gigant bland idrottsstatistikernas giganter, presenterade i dag årets första, fullständiga sammanställning av de svenska årsbästalistorna över alla friidrottens ungdoms- och seniorålderskategorier. Några intressanta noteringar är att Josefin Gerdevåg visar fin bredd med 13:e-platsen på 1 500 meter och niondeplatsen på halvmaran (och hon har ännu högre potential i maraton, som hon inte kutat något i år, ännu), att Hälleforslöparen Louise Wiker alltjämt är Sverigetrea i maraton och 3,5 minuter snabbare (!) än VM-uttagna Lena Eliasson, att Tim Sundströms distriktsrekord just nu gör honom till Sverigefyra på 1 500 meter, att Jonathan Gustavsson toppar 800-meterslistan i P16-klassen och är en av endast två 16-åringar som gått under två minuter hittills i år, att William Fransson är trea på 5 000 meter i P19 (men det är bara tre som noterat resultat på distansen än) och att Esther Sandén Alin gått in F15-listan på 800 meter på åttonde plats (men har högre potential, förstås).

För övrigt verkar det bli dubbeltävling för undertecknad i helgen. Lördagen i en helt ny sport. Söndag i en gammal. Men mycket mer om det senare (till ert tveksamma nöje).

Här förlorade VM-sprintern DM-sprinten

Well, inte var det väl många som hade trott att Martin Regborn, i fjol 15:e på VM i sprint och nyligen åter uttagen i det svenska landslaget för sprint och sprintstafett i världscupen nästa vecka, på en sprint i sin egen hemstad, men i kvällens distriktsmästerskap i området runt Skebäcksparken i östra Örebro, hände det faktiskt.
Och det var inte huvudutmanaren Oskar Andrén, Hallsbergslöparen som tog topplaceringar i inofficiella junior-EM i höstas och blev fyra i sitt första senior-SM i vår, som knäckte honom. Nä, det var Hallsbergskillen Daniel Attås, 27, som plockade ned de båda landslagsmännen. I min värld mest känd som en stabil Tiomilalöpare för Tisaren, men tydligen inte oäven på asfalt heller.
Efteråt visade Regborn upp bommen som kostade segern på sitt Twitterkonto (se faksimilen nedan). En luring av banläggaren som placerat en kontroll på insidan av ett staket i stället för, som man som orienterare förväntar sig, på utsidan för att skapa vägvalsproblematik runt det opasserbara hindret. Tjoff, så rök tolv sekunder på ett bräde innan Regborn hann upptäcka sin miss, vända och stämpla, och i mål skiljde tio till Attås fördel. Däremellan klämde sig också Ville Johansson in, men det är en Norrköpingslöpare som tävlar för östgötaklubben Kolmården och därmed inte kan lägga beslag på Örebro läns DM-medaljer, så silver till Regborn och brons till Andrén (som gjorde samma tabbe som Regborn men uppfattade felet tidigare och bara tappade åtta sekunder på Attås, vilket inte påverkade placeringsmässigt eftersom han var 56 bakom i mål).
Regborn får bryta ihop och komma igen i världscupens sprintstafett den 5 juni i Halden och i den individuella sprinten dagen därpå i Lysekil. Än ligger vägen till VM i Skottland i augusti öppen.

Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter
Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter

I damklassen tog Andrea Svensson, som egentligen har 1,5 säsonger kvar i juniorklassen, en överlägsen seger i Göteborgsbaserade Hallsbergslöparen Lilian Forsgrens frånvaro, 28 sekunder före Elin Vinblad och 1.47 före DM-bronsmedaljören Elsa Ekelin (däremellan tre löpare från andra distrikt). Läs mer om JVM-klara Andrea i morgondagens NA, papperstidningen.
DM var för övrigt första deltävlingen i Almbys och Hagabys serie sommarsprinten, som består av tre deltävlingar. De två följande den 10 respektive 21 juni.
Det var för övrigt deltävling två i Moto-Eagle tour, rullskidscupen, i kväll, men en fin avslutning uppför. Men alla som stakade sig uppför backen till Klockhammar måste ha blivit väldigt trötta, för någon resultatlista har de ännu inte orkat skriva ned …