Nätterlund inför Frankfurt: ”Hoppas kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer”

Springer man halvmaran på 1.12.35 ska man ha kapacitet för 2.35.40. Det kan man räkna ut med hjälp av marathon.se:s löparkalkylator. Sådana går det 13 på dussinet på internet, och de ger förstås bara en fingervisning om vad man kan förvänta sig. Alla löpare är olika, olika distanser passar olika bra. Men en löpare som Mattias Nätterlund, Örebro AIK:s näst snabbaste maratonlubbare (efter Erik Anfält), har i varje fall om ser till sådana här beräkningar, underpresterat på maratondistansen hittills. 1.12.35 är hans halvmarapers från Örebro AIK halvmaraton i våras (där han filade av 15 sekunder från Haag en månad tidigare), men hans bästa maratonlopp är 2.38.41 från Frankfurt i fjol – alltså över tre minuter långsammare än vad man skulle kunna förvänta sig med hjälp av den där kalkylatorn. Något Nätterlund gjorde mig uppmärksam på när jag ringde upp och stämde av läget inför söndagen, när årets Frankfurt marathon avgörs och han återigen är på plats.

– När man läser igenom sådana där grejer ser man att man borde gjort bättre på maran när man har sprungit halvmaran på 1.12. Så den här gången hoppas jag kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer. Det är det jag siktar mot. Men på en så lång distans är det mycket som måste klaffa. I Stockholm i somras öppnade på 1.17 (men sprang andra halvan på 1.27), och jag tycker att jag borde kunna ligga där någonstans nu också, men målet är givetvis att hålla ihop det mycket bättre, säger Nätterlund till Konditionsbloggen.
Nätterlund har bara gjort tre maratonlopp i karriären, och bara satsat ordentligt på löpningen i fyra säsonger.
– Jag sprang Postmilen på 42.37 2012, och då var jag inte alls i någon form. Sedan började träna mer strukturerat i början av 2013. Och visst har det väl gått hyfsat snabbt framåt, men samtidigt har jag dragits med skador nästan varje år och skulle vilja få en säsong utan något sådant som stör för att se hur bra det kan bi då. Men jag har väl blivit lite för ivrig, velat snabba på utvecklingen och tränat lite för mycket.
– Många säger att maraton är den distans som är svårast när man inte hållit på så många år med löpningen, och på så sätt har jag gått upp ganska tidigt och är fortfarande ganska ny på distansen. Men jag hoppas ändå att jag kan få till en tid runt 2.35 nu.
Hur är formen?
– Det känns lovande, jäkligt mycket bättre i benen nu än inför Stockholm i somras. Det har rullat på som planerat, efter lite strul i somras – det var lite skit med en ljumske när jag låg på lite för hårt, var lite för ivrig att komma igång efter Stockholm – har jag kunnat köra som jag velat sedan mitten av augusti. Jag har ändrat lite på träningsupplägget också, kört fler tävlingar och färre långa intervaller och pass i maratonfart. Jag tror jag tävlat varenda helg hela hösten, utom en i september.
Vad händer efter Frankfurt?
– Då får det bli lite ledigt. Det är Kilsbergsleden helgen efter, men förhoppningsvis blir det en sådan urladdning i Frankfurt att jag inte kommer till start där … Sedan behöver kroppen lite återhämtning också, för jag är sugen på att springa inomhus i vinter. Det ska faktiskt bli lite skönt att inte ha några tävlingar utan få träna på bra inför det.

Förutom Nätterlund kommer också Anfält till start i Frankfurt marathon (trots sina skadebekymmer i höst; men på grund av dem kan man knappast förvänta sig att han rår på sitt eget pers på 2.25.03 från Valencia i fjol), liksom långloppscupens segrare Jakob Nilsson, ironman-VM-deltagaren Morgan Pätsi (som gör sitt första maraton utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före), Ingrid Ziegler, Mikael Edberger, Ia Sandberg, Martin Ingberg. ”Överhängande risk för många fina pb:n”, som Edberger skrev här i kommentarsfältet på bloggen häromdagen.

Noterar också att Tisaren släppt lagen till Smålandskavlen på lördag, en stafett som är klassisk säsongsavslutare för många klubbar. Ingen Lilian Forsgren eller Simone Niggli, men med kvintetten Rebecka Nylin, Andrea Svensson, Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund lär Hallsbergs- och Kumlaklubben ändå kunna hävda sig bra i damklassen. Gustav Hindér, Filip Jacobsson, Tomas Hallmén, Johan Aronsson och Daniel Attås löper i herrklassen.

Helgens höjdare

1) Terräng-SM
Förstås. Jag skrev en halv spaltmil om det i tisdags. Men så finns det också ett gäng ”hyggliga” länsnamn på plats i Louise Wiker (som nu bekräftat deltagande på instagram), Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Linus Rosdal, Mattias Nätterlund, Haben Kidane, Per Sjögren och Erika Bergentz. Ojojoj. Man kan se tävlingen i sin helhet live i webb-tv.

2) Testlöpning av Örebro parkrun
Parkrun har senaste decenniet varit en spirande rörelse med basen i Storbritannien, som kom till Sverige i somras och nu på söndag arrangeras en testlöpning på banan som det är tänkt ska användas när serien kommer till Örebro nästa år. Vi snackar återkommande femkilometerslopp på samma bana varje lördagsmorgon, där man kan utmana sig själv eller kompisar eller så. Att springa snabbare, eller att springa alls. Jag kommer skriva en hel del mer om det på bloggen framöver. Vill man vara med redan på söndag finns all information om hur man anmäler sig på Örebro parkruns facebooksida (det är gratis).

3) Sluttampen på orienteringssäsongen
I praktiken tog den ju slut i och med världscupfinalerna i Schweiz förra helgen, men orientering är ju en aktivitet som pågår året runt och några tävlingar till går att krama ut om man bara vill (innan det bara återstår stadsorientering i vintermörker).
Som Höstbudkavlen i Göteborg (en stafett för fyrmannalag med helt fri könsindelning), Där Tisaren kommer till start med lag där tre av fyra sprungit landslag 2016: Josefin Tjernlund på förstasträckan och ankaret Lilian Forsgren var ju med på senior-EM i våras (Forsgren kutade även världscupfinalen) och Andrea Svensson på andrasträckan gjorde comeback (och vann!) i juniorlandslaget i Europeiska juniorcupen efter att ha missat chansen att göra tre junior-VM (och försvara JVM-guldet i stafett) på grund av vårens knäproblem. Trion kompletteras av Albin Pettersson, som sprang åttondesträckan på Tiomila i somras, som lubbar tredjesträckan.
Eller Helg utan älg som lockat åtta Hagabylöpare att åka till Gotland.

Bubblare: Tredje och sista tävlingshelgen för Adam Axelsson och David Andersson i Inzell (jag har inte fått kontakt med Adam, men det verkar av startlistan som om han inte kommer till start på grund av sjukdomen). Tävlingen avgörs fredag-lördag, men jag har ännu inte sett några resultat. Svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävling två i Stockholm på lördagen (och på söndagen är det fjärde deltävlingen i CX-pokalen i Uppsala). Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, från Örebro, har flaggat för att han eventuellt begår säsongspremiär i Stockholmstävlingen.

Torstensson bästa dubbeljobbaren i långloppscupen – och allt annat som hände i helgen

Snacka om en intensiv helg. För mig personligen så till den milda grad att jag inte ens hann blogga i går. Men priset tog ändå Antje Torstensson, som inte nöjde sig med en femteplats i tiokilometerstävlingen Karlslundsloppet på lördagen utan följde upp med en tredjeplats i 5,2 kilometer långa Annaloppet i Nora på söndagen. Därmed inkasserade hon åtta poäng och blev helgens bästa dubbeljobbare i långloppscupen.
Anette Carlsson, som visat sån fin form på sistone, vann Karlslundsloppet på 44.27, 33 sekunder före Elin Winblad. Örebrolöparen Thomas Chaillou vann herrklassen överlägset, var med 36.39 hela 1.36 före tvåan Jakob Nilsson, men eftersom Chaillou tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof tog Nilsson återigen en fullpoängare i cupen.
Milanorienteraren Josefin Erlandsson vann Annaloppet på målfoto, eller i varje fall på samma sekund (21.26) som Sofie Yngström, Örebro, medan Pär Englund tog hem herrklassen på 18.07, 27 sekunder före hemmalöparen Per Eklöf.

Hur som helst. Helgen började ju redan i fredags med att Andrea Svensson vann i sin landslagscomeback och att Karlslund presenterade tre tunga nyförvärv inför längdskidsäsongen (Kalle blev åtta i Karlslundsloppet, närmast före ironmankungen Morgan Pätsi men precis efter superlöftet Heshlu Andemariam).
Den europeiska juniorcupen i orientering fortsatte sedan med en stafett där Filip Jacobsson sprang avslutningssträckan i Sveriges tredjelag – som blev Sveriges bästa lag i tävlingen med en sjätteplats – och där Andrea sprang andrasträckan i motsvarande tredjelag på damsidan – som också blev sexa men som näst bästa svenska lag där.
På söndagen avslutades mästerskapet med långdistans, där Andrea blev fyra, bara 37 sekunder från pallen efter dryga timmens löpning, och Filip blev 19:e, distanserad med drygt tio minuter av segrande schweizaren Joey Hadorn. Tävlingen var Andreas sista i blågul juniordress – vid årsskiftet blir hon senior.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som totaldominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, hade inte sina bästa tävlingsdagar i världscupefinalen i Litauen. Både i fredagens långdistans och lördagens medeldistans fick han nöja sig med 30:e plats, och i den avslutande sprinten var han bara tredje bästa svensk, på 27:e plats. Därmed halkade han ned till 25:e plats i världscupsammandraget (men där blev han ändå bäste svensk), när säsongen nu summeras.

Kollega Diana Savina bjuder på bildextra från Utmattningen i Dalkarlsberg här, en Tjurrusetinspirerad lerlöptävling. Daniel Edwall tog hem den drygt tre minuter före Anders Haglund, men där inga damer kom till start i den långa klassen. Jenny Dollerup bästa dam på halva distansen, ett varv runt den tuffa fyrakilometersbanan.

Mattias Nätterlund knäcktes av två felspringningar i Härnö Trail, berättar han på Instagram, och fick och fick se en given pallplats förvandlas till en 16:e-plats, över 20 minuter bakom segrande Simon Hodler, IFK Mora.

Mårten Vidlund och Anders Ekholm slutade på övre halvan i Koster swimrun, men viktigaste av allt är förstås att insamlingen Heja Stina, för vilken de tävlar, i rask takt tickar på mot målet på 300 000 kronor.

Själv halkade jag väldigt oväntat in på tävlingen Run for the children, ett sexkilometerslopp i ett småkuperat elljusspår i Karlskoga, som en sjätteklass ordnade till förmån för Världens barn. Efter fyra hårda och/eller långa träningspass tidigare i veckan fick jag nys om det här evenemanget först på lördagskvällen, och kom på söndagen till start med rätt mosiga ben.
Blev chockad när de andra tillät mig ta tät från start, men knappt kilometer in i loppet var det två bakom som tröttnade och drog iväg. De såg jag sedan bara allt avlägsnare ryggar av.
Strax före varvningen, efter kanske 2,5 kilometer, gick ytterligare två man förbi, och med min ynkliga form släppte jag genast en liten lucka även till dem. Men en av dem började gå och den andre hade inte så mycket fart i nedförslöpningarna, så på samma ställe på banan ett varv senare, vid 5,5 kilometer, var jag plötsligt i rygg och sedan också framsläppt som trea. Provade en långspurt uppför det spikraka men rätt branta upploppet (cirka 20 höjdmeter sista 300 meterna), men fick ge mig mot den ene och slutade fyra. Det fanns ingen tidtagning, och min pulsklocka låg på jobbet (jag hade ju inte räknat med den här tävlingen), men de andra två i gruppen sa att vi kutat drygt sex kilometer på runt 25.30. Oväntat bra fart på benen om det stämde.

En bild efter ett par hundra meter. Han i orange blev tvåa till slut, han i blått drog på fart och gick om alla till solklar seger strax efter att den här bilden togs. Foto: Maria Åström
En bild efter en knapp kilometer. Han i orange blev tvåa till slut, han i grått bakom mig (ni ser väl vem som är jag, antar jag …) blev trea efter att ha spurtat ned mig. Foto: Maria Åström

Regborn (med chans på topp fem i totalen!) och Forsgren till världscupfinalen

Well, det var ju ett ganska väntat besked, men ändå: Både örebroaren Martin Regborn, Hagaby, och Hallsbergs Lilian Forsgren, Tisaren, blev i dag uttagna till världscupfinalen i orientering, som avgörs i schweiziska Aarau om två veckor, med mixedsprintstafett på fredagen, långdistans på lördagen och sprint på söndagen. Tio herrar och tio damer är uttagna, men ”bara” nio av respektive kön får springa varje distans.
– Vi åker ner till Schweiz med en stark och spännande trupp. Fokus ligger på att göra bra prestationer och få med oss mycket internationell erfarenhet inför framtiden, säger förbundskaptenen Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till förbundets hemsida.
Regborn har en riktigt bra chans på topp fem i sammandraget, ligger sjua inför de två avslutande distanserna trots att han bara fick springa ett individuellt lopp på VM (som fungerade som en världscupdeltävling) efter att ha varit topp tio i fyra av fem lopp han gjort den här säsongen. Därmed är han också näst bäste svensk bakom tredjerankade Gustav Bergman. OK Tisarens schweiziske världsstjärna och flerfaldige världsmästare Matthias Kyburz leder herrarnas världscup inför finalen, medan Tove Alexandersson förstås leder damernas. Där ligger Forsgren, som bara fått springa tre tävlingar och inte varit topp 25 i någon, på 50:e plats (Josefin Tjernlund ligger på 83:e plats).
Reglerna för världscupen säger att varje löpare får räkna sina sju bästa resultat före finalen, och att båda finaltävlingarna räknas. Därmed har en sådan som Kyburz, som kutat åtta av nio lopp hittills (och alltså ”tvingas” räkna bort ett) en jättefördel mot mer konkurrensutsatta löpare som de svenska där inte ens Bergman hunnit upp i sju lopp inför finalen.

Redan i morgon eftermiddag drar europeiska juniorcupen med Tisarens Filip Jacobsson och Andrea Svensson igång i Skottland. Här är startlistan för fredagens sprint.

Regborn och Forsgren är för övrigt just nu i Estland och testar terrängen inför nästa års VM:

SM-medaljer, Lidingöloppssegrar och Wengelins dubbelseger

Har hängt hela dagen på STCC-finalen på Ring Knutstorp och ska precis sätta mig i bilen för de fem-sex timmarna hemåt. Så, det blir bara en väldigt summarisk sammanfattning av en intensiv konditionsidrottslördag i länet.

** Martin Regborn tog karriärens tredje senior-SM-medalj i orientering när han blev trea i medeldistans-SM i Karlskrona, en sekund före Ruslan Glebov och Jonas Leandersson som delade fjärdeplatsen och tre före Johan Runesson på sjätte (Albin Ridefeldt och Gustav Bergman, som tog guld oc hsilver, var 59 respektive 52 sekunder före). Andrea Svensson (silver, D20) och Filip Jacobsson (brons, H20) skänkte också medaljglans åt länet medan Lilian Forsgren fick nöja sig med en sjätteplats i damklassen. I morgon avslutas SM-säsongen med stafetter.
** I veteran-SM:s medeldistans blev det tre brons till länet. KFUM Örebro-paret Malin och Pontus Halldin tog varsin tredjeplats i D40 respektive H45 och Stig Israelsson nådde sama placering i H75.
** Ex-Hälleforslöparen Haben Kidane kutade hem segern i Lidingöloppets P19-klass, över tio kilometer, efter att ha spurtat ned klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos och korsat mållinjen på 33.20. Och över 30 kilometer dök örebroaren Erika Bergentz upp och efteranmälde sig, och sprang in på sjätte plats, på 2.09.19 (18 minuter snabbare än i hennes debut och hittills enda Lidingölopp 1999), medan Linus Rosdal var 20-talet sekunder långsammare än i fjol (1.45.18 nu), när han blev bäste svensk, och fick nöja sig med att vara åttonde blågule löpare i mål i år och 14:e totalt. Mattias Nätterlund blev 50:e man på 1.54.12.
** Emilia Fahlin fick som väntat tufft med den vägg till avslutning som Giro dell’Emilia i Bologna bjuder på (det är snorplatt i 97 av 99 kilometer och sedan är det tioprocentigt motlut, nästan 200 höjdmeter sist två kilometerna) och var drygt fyra minuter bakom segrande Elisa Longo Borghini i mål. Ale-Cipollini-stallet hade överlag en mycket tung dag och hade ingen cyklist på topp 30. Återstår att se om GP Bruno Beghelli i morgon passar bättre. Den tävlingen blir hur som helst Fahlins genrep inför VM.
** Matthias Wengelin gjorde exakt vad som krävdes och tog hem den svenska långloppscupen i mountainbike. VM-femman från Örebro vann finalracet Västgötaloppet, och när tidigare totalledaren Michael Olsson bara blev trea smet Wengelin om i sammandraget och tog förstapriset på 15 000 kronor. Wengelins landslags- och klubbkompis (i Almby) Axel Lindh blev femma.
** Och i den sjunde av nio deltävlingar i lokala rullskidstouren Moto eagle tour (men den kanske finaste tävlingen, Kilsbergen skyrace med prolog bestående av tre individuella klättringar uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följt av en jaktstart uppför Ånnabodabacken) tog Robert Brundin säsongens tredje seger (han har också tre andraplatser och en fjärdeplats) på sammanlagda tiden 33.26 uppför alla fyra backarna. Erik Svensson var 38 sekunder efter när de tre prologerna summerades, men förmådde inte hämta igen upp mot Ånnaboda utan tappade i stället ytterligare drygt en minut.

SM-brons på medeldistans!! #smblekinge2016 #Orientering #Hagaby #alltidiform #vforvictory

A photo posted by Martin Regborn (@martinregborn) on

Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Foto: Sverker Regborn
Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Hör intervjun här, och Bosses snack med Andrea och Filip här. Foto: Sverker Regborn
Filip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén
Filip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén

Andrea gör landslagscomeback – och han är snabbaste länsskidåkaren

I dag släppte Svenska orienteringsförbundet, delvis med grund i helgens långdistans-SM, truppen till inofficiella junior-EM som egentligen heter europeiska juniorcupen. Uttagningsförfarandet till just det här mästerskapet är lite speciellt, eftersom förbundskaptenen inte väljer och vrakar fritt utan löparna får söka varsin plats (men i praktiken söker väl alla som annars skulle blivit uttagna, så någon större skillnad gör det säkerligen inte), och den här gången hade 74 juniorer ansökt om totalt 24 platser fördelat på sex var i de fyra juniorkategorierna (D18, D20, H18 och H20). Hur som helst. För länets del blev de båda främsta elitorienterarna, Tisarens Andrea Svensson och Filip Jacobsson, båda uttagna. För Svensson blir det allra sista landslagsuppdrag som junior (hon blir senior vid årsskiftet) och en comeback i landslaget efter knäproblemen som förstörde hela vårsäsongen och gjorde att hon inte var i slag att springa junior-VM i somras, där hon var regerande världsmästare i stafett och siktade på att avsluta juniortiden med en individuell titel. För Jacobsson blir det ett steg på vägen mot målet att nå junior-VM i orientering, som han har sista chansen att göra nästa år.
Mästerskapet, som avgörs utanför Glasgow i Skottland, består av tre distanser – sprint, stafett och långdistans – och avgörs 30 september–2 oktober. Alltså hinner de uttagna löparna med helgens SM (medeldistans fredag–lördag och stafett på söndag) före avresan.

Skrev ju i går om snabbfotade längdskidåkaren Adam Gillman, som tog hem Tarstaborgsrundan. Bommade då att det fanns ännu snabbare (?) lubbande länsskidåkare några mil västerut. I premiärupplagan av Hovfjället trailrun blev tätkampen nämligen en uppgörelse mellan Vedevågs Filip Danielsson, Kopparbergs Bill Impola och deras klubbkompis i Torsbyklubben SK Bore, Oscar Persson. Trio höll ihop i 20 av 27 kilometer innan Danielsson skruvade upp tempot och fick en drygt minutstor lucka som höll hela vägen in i mål (mer om det berättar han i sin blogg). Ett urstarkt formbesked av Danielsson som klarade de 27 terrängkilometer med 442 meter stigning på under två timmar trots att han aldrig sprungit så långt tidigare. Och dessutom att han slog Impola, som är en hyggligt erfaren löpare.

Och så har ni väl inte missat min nyhet där Emilia Fahlin bekräftar ryktet om att hon byter stall inför nästa säsong. Vad jag inte gick in på i den artikeln var att det säkert också låg en hel del ekonomiska aspekter bakom bytet. Alé-Cipollini är ett litet stall med en liten budget, och det är inte för inte som Örebrocyklisterna fick gå in för att rädda Fahlins OS-laddning och skicka henne på träningsläger (och de fick dubbelt betalt med OS-silver för Emma Johansson och därtill en seger i Vårgårda GP på samma formtopp). Till skillnad från herrsidan finns ingen minimilön för proffscyklister på damsidan, och är man inte världsmästare eller nästintill så får man ofta vara väldigt nöjd om lönen täcker hyran … Vilken som blir Fahlins nästa adress? Nä, det törs jag inte ens gissa. Men jag tippar att det inte blir någon italienskt …

Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.

Succélördagen: SM-guld, utmärkelse och klarad drömgräns (men Nyängen bröt runt Vättern)

Marcus Jansson var i topp i många tävlingar redan förra året, men den här säsongen har mountainbikeorienteraren från Garphyttan varit i princip oslagbar på svensk mark. Dagens sprint-SM? Tja, det körde han hem med över tre minuters marginal (på en sprint, alltså, segermarginalen över elva procent!) närmast före en kille (Linus Mood, IFK Mora) som har två topp 30-placeringar på VM i just sprintdisciplinen. Imponerande, minst sagt. Marcus farbror Thomas Jansson blev imponerande SM-sexa, 51 år gammal, bara 2.14 bakom silvermedaljör Mood. Klubbkompisen Maria Gustafsson tog dessutom SM-brons i juniorklassen, där bara tre av fem startande tog sig i mål. Karlskogas Erica Olsson har trots att hon fortfarande är ungdomsåkare och är fem år yngre än många av konkurrenterna i juniorklassen varit topp två i rubbet i D20 i år, men klev till SM ned i F16 – och fick för en gångs skull se sig slagen av en jämnårig. Ella Olsson från Grycksbo var 14 sekunder före i mål. Revansch i långdistans-SM i morgon?

Emilia Fahlin fick för andra gången på tre dagar utmärkelsen som dagens mest offensiva åkare när den fjärde av fem etapper i världstourloppet Aviva womens tour avgjordes med start i Nottingham och mål i Stoke on Trent tolv mil och några ordentliga backar senare. Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för hennes Alé-Cipollini-stall i dag heller (polska Malgorzata Jasinska hängde med i tätklungan men var bara tolva över linjen; Fahlin rullade i mål i andraklungan, 2.39 bakom). Avslutning i morgon.

18-årige Hälleforslöparen slog andra perset på tio kilometer landsväg på en vecka, gick för första gången någonsin under drömgränsen 34 minuter när han slutade sexa i Å-loppet på hemmaplan (klubbmässigt) i Eskilstuna på finfina 33.45.
Bill Impola kutade sina tio kilometer i Karlstad istället, i Karlstad stadslopp, och tog en femteplats på 32.57. Brorsan Jack 23:a på 35.39. Erica Lech fyra, näst bästa svenska, i damklassen på 38.31.

I Jukolas damstafett tappade Marion Aebi nästan tre minuter på förstasträckan och växlade som 77:a för Tisarens A-lag (Lovisa Persson i B-laget var 1.20 före på 42:a plats), och EM-löparen Josefin Tjernlund tappade 4,5 minuter och ytterligare 35 placeringar till första mellantiden efter 1,7 kilometer på andrasträckan. Där var stafetten i princip över för Hallsbergs- och Kumlaklubben, men Tjernlund avslutade ändå starkt, sprang jämnt med täten och tog 38 placeringar innan hon lämnade över till tvillingsystern Ellinor Tjernlund som tappade mindre än minuten på världseliten och tog in 39 placeringar, till en 32:a-plats. EM-silvermedaljören och VM-löparen Lilian Forsgren spurtade sedan in laget på 16:e plats efter att ha löpt om just 16 lag på den fjärde och sista sträckan. Med start sent i kväll avgörs herrstafetten.
Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk växlade som tolva för Hagaby efter förstasträckan (Josefine Wallenhammar stämplade fel på sista, så laget blev diskat) och regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson gjorde comeback efter de ihängsna knäproblemen (som kostade henne årets JVM) och löpte upp Tisarens B-lag från 136:e till 74:e plats på tredjesträckan (laget blev just 74:a i mål också, näst bästa länslag före KFUM Örebro på 88:e).

Och Mikaela Kemppi försvarade segern i Fröviloppet (på nytt banrekord), har jag läst på Instagram, men inte sett någon resultatlista från, så det får jag lov att återkomma till.

Filip Nyängen? Näe, han tvingades bryta Vätternrundan efter drygt 20 mil, i Karlsborg, med ”smärta från helvetet i båda knäna och en axel som inte alls gillade att jag cyklade” (skriver han på Instagram). Vi får väl se om han kommer till start på promenaden på måndag.

Filip uttagen – i ”fel” landslag

Nu är det officiellt bekräftat. Degerforsaren Filip Jacobsson, 18, får inte springa junior-VM i Schweiz i helgen, efter att ha misslyckats med att nå topplaceringar i helgens JVM-tester i Huskvarna. Hans klubbkompis i OK Tisaren, Andrea Svensson – som efter två JVM, med guldet i stafett i fjol som största framgången, siktade mot att knipa ett individuellt guld som sistaårsjunior i år – finns förstås inte heller med efter att hon tvingats ställa in hela vårens tävlande, och i sista stund också helgens JVM-tester, på grund av en inflammation i ena knäet.
Filip kan dock trösta sig med en, förvisso helt solklart given, plats i landslagstruppen i skidorientering även kommande vinter, meddelar Svenska orienteringsförbundet.

Det blir för övrigt inga länslöpare till start i morgondagens medeldistanskval vid orienterings-EM i Jesenik. Återstår därmed bara lördagens stafetter, där Martin Regborn förstås lära vara självskriven i svenska förstalaget och där Josefin Tjernlund och (först och främst) Lilian Forsgren kan vara påtänkta för ett andralag. Lagen tas ut först på fredag kväll.

Ett mycket sent påpekande är att jag missade tredje deltävlingen i Närkeserien i mountainbike, som avgjordes i Nora (andra deltävling av tre utanför Närke …) förra torsdagen med Fredrik Berg och Maria Nilsson som vinnare. Känns ändå skönt att det fanns kollegor som höll koll.

Bloggen tar nu minisemester och är tillbaka först på tisdag. Men missa för allt i världen inte lördagens stafetter i orienterings-EM, mountainbikelångloppet Långa Lugnet på lördag, Utö swimrun på söndag, stafett-SM med KFUM Örebro-lag på 3×800 meter i P17-klassen och Tim Sundström i Turebergs herrlag på 4×1 500 meter, eller Rallarrundan i Hallsberg på måndag. Eller något annat av allt spännande som händer heller, förstås. Vi hörs!

Regborns chockresultat – fyra i EM-debuten: ”Fortfarande svårt att ta in”

Örebroorienteraren Martin Regborn infriade med råge de högt ställda förväntningarna han själv byggde upp här i bloggen härom dagen när han på söndagen sprang in på fjärde plats i sin EM-debut (tidigare har han ju gjort två VM, men inget Europamästerskap). Ett sjukt imponerande resultat, och även om jag ännu inte sett några splittider noterar jag att Regborn var trea vid en mellantid halvvägs och i mål bara 14 sekunder från medalj och 17 från guld (som gick till Tisarenschweizaren Matthias Kyburz, den trefaldige världsmästarens första individuella EM-triumf).
Kollegorna skriver lite om bragden här (själv har jag varit ledig i dag och bland annat sprungit, och vunnit, en träningstävling med mitt gym som förutom nästan hela Lunedsleden innehöll lite styrkeövningar), men jag noterar att Regborn själv twittrar om sina känslor: ”Fyra på EM. Fortfarande svårt att ta in. Så grymt häftigt!”
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren slutade 26:a i damernas final, där mästerskapsdebuterande Tisarenlöparen Josefin Tjernlund blev 29:a.

I JVM-testet i Huskvarna blev det aldrig någon start för Tisarens regerande juniorvärldsmästare Andrea Svensson, på grund av knäproblemen, och klubbkompisen Filip Jacobsson fick aldrig till det. På söndagen diskades han efter felstämpling på sjunde kontrollen, men då var han redan nere på 40:e plats.

KFUM Örebro Friidrott herrlag var däremot nära en jätteskräll i division 1 Svealand, och var bara sex poäng från att knipa förstaplatsen och avancemanget till nästa års lag-SM-kval före jättefavoriten Tureberg. Tyvärr kan man väl säga att det var på medel- och långdistans som det sprack för KFUM, som mönstrade ett mycket ungt lag på de distanserna och tappade sex poäng gentemot Tureberg – vilket alltså var hela skillnaden i slutändan – på just de sträckorna. 21-årige Abshir Aweys ersatte förvisso 18-årige William Wickholm på 2 000 meter hinder och blev tvåa där, före Turebergs löpare, men Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson slutade fyra på 800 respektive 1 500 meter och WIlliam Wickholm blev trea på 3 000. I Turebergs lag joggade örebroaren Tim Sundström runt 1 500-metersloppet över 34 sekunder över sitt distriktsrekord men såg till att vinna spurten och ta hem fulla poäng åt sitt lag.

I Borlänge tour ställde Almby upp med långt över 30 mountainbikecyklister i alla åldrar, och allra bäst gick det som vanligt för VM-meriterade Matthias Wengelin, som vann alla tre etapperna (och givetvis också sammanlagt).