Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Anfält sprang fel på Kungsholmen – och ungdomarna fortsätter göra framsteg i långloppscupen (på herrsidan …)

Jack Karlsson leder ju långloppscupen efter dubbla fullpoängarna lördag (bästa länslöpare i Kumla stadslopp) och tisdag (seger i korta terräng-DM), men på lördagen var det en två årgångar yngre löpare, Melker Forsberg, som höll sig längst framme av den nya generationen långlöpare som nu slår sig allt längre fram i resultatlistorna även på seniorsidan: Melker Forsberg. Han fyllde 17 i mars och sprang i dag hem en andraplats i klassiska Wedevågsloppet när han noterade 36.30 över det 10,2 kilometer långa loppet. Bara Andreas Ingberg var snabbare, och bakom sig hade han löpare som förre snabblöparen Mattias Nätterlund (som ju la av efter 2016 års säsong, på grund av motivationsbrist, men som smugit igång med löpningen igen), Kopparbergs långloppskung Johan Eriksson (som fyller 50 år!), Oskar Hansson, Johan Ingjald och inte minst pappa Sören Forsberg (som blir 55 i höst men lik förbannat smyger in på 38.04 även när han inte har sin allra bästa dag).
”Jag är riktigt nöjd med både vinst, tid och insats på den udda, men kontrollmätta, 10,2-kilometersbanan på landsbygden”, skriver segraren Ingberg på sitt låsta instagramkonto.
Maria Eriksson följde upp veteran-DM-segern och andraplatsen i totalen i tisdags med överlägsen seger i Vedevåg – i mål var hon två minuter före tvåan Antje Torstensson. Därmed smiter Eriksson upp på andra plats i långloppscupen bakom Josefin Gerdevåg, som stod över lördagens lopp. ”Personbästa, vinst och spurtpris, i kväll blir det skumpa”, jublar Eriksson på sin facebooksida. Hanna Henriksen, Östansjö, tog tredjeplatsen med 46.34 medan klubblösa (och därmed utan poäng i långloppscupen) Ida Eriksson tog fjärdeplatsen på 48.17 (de fyra var ensamma under 50 minuter). I cupsammanhang tog i stället Östansjös Malin Sjödin fjärdeplatsen, och därmed var alla på topp fyra på damsidan veteraner, inte riktigt samma återväxt där som på herrsidan än så länge i varje fall (även om Klara Frih ju tog DM-brons för seniorer i tisdags).

Wedevågsloppet var ju något dränerat på topplöpare på grund av att många valt att åka till Stockholm för att springa tio eller 21,1 kilometer i Kungsholmen runt, och bäst, i varje fall placeringsmässigt, lyckades Erik Anfält som tog en femteplats. Han var dock inte särskilt nöjd efteråt, och det berodde inte främst på tiden (1.12.05 är förvisso nästan 3,5 minuter från hans pers och 6.45 från segrande Abraham Adhanom) utan på att han sprang fel. ”Sprang fel efter ca 14 km. Där dog loppet helt för min del. Bröt i alla fall inte”, skriver Anfält på instagram och fortsätter i en kommentar: ”Det var jag och Martin Lundqvist (Nässjö) som sprang fel båda två. Riktigt surt. Tidsmässigt tappade vi en hel del men framförallt var det väldigt svårt att hitta ”rätt” fokus och jobba vidare efter detta. Men det är bara att släppa och gå vidare … Det positiva är väl att återhämtningen efter detta lopp lär gå snabbt.”
Annemarie Eldholm tog en sjundeplats på 1.30.47, bara 5,5 minuter bakom segrande Johanna Salminen, Skarpäng (1.25.09).
I tiokilometersklassen fortsatte Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker sin comeback efter fotoperationen med att springa in som nia, på 36.51. Men inte heller hon var helt nöjd efteråt. ”Min egen insats är svår att betygsätta. Jag vet att jag borde vara nöjd med mina 36.51, men det är oerhört svårt att inte jämföra sig med de riktigt bra prestationerna som några av mina konkurrenter stod för idag. Förnuftet säger en sak och i nästa sekund kommer tankarna om hur lång vägen tillbaka är”, skriver hon på instagram (finska VM-löparen Sandra Eriksson vann på 33.36).
På herrsidan tog Per Sjögren en 13:e-plats (på 32.41) och revansch på Jack Karlsson som var före honom på korta terräng-DM i tisdags (han blev 17:e på 33.23 nu), och även Alexander Larsson (32:a på 35.25) och Dominic Pochendieder (34:a på 35.40) gjorde starka tider på den snabba banan där Spårvägens Robel Fsiha vann på 28.43. ”32.41 (16.06/16.35) kändes ungefär så som splittarna visar”, skriver Sjögren på instagram.

Matthias Wengelin har inlett helgens trippeltävling i norska mountainbikecupen med en sjätte- och en niondeplats, men mer om det och helgens cykeltävlingar på svensk mark i morgondagens blogg.

KFUM Örebros Anette Carlsson (med nio sekunders marginal ned till tvåan Johanna Öberg [men inte den Johanna Öberg som springer i landslaget, utan den annan …]) och Hestras Filip Grahn (med minuten ned till Hagabys Love Sintring) vann Tisarträffens långdistans, säsongens första nationella orienteringstävling i distriktet, i dag. I morgon väntar medeldistans i Åsbroskogarna.

I Malmö rullade hinderbanesäsongen på med säsongens första race i Toughest-serien. Cimmie Wignell (inflyttade örebroaren som vann Örebro actionrun) kom inte till start, men väl Jonathan Kandelin (tolva, knappt fem minuter bakom segrande Nikolaj Dam), Martin Bäckström (22:a) och Martin Nilsson (50:e).

Anfält testade gå för distriktsrekordet – nöjd trots att det inte höll hela vägen: ”Redan nu finns suget efter en ny mara”

När Erik Anfält är i Rotterdam så går han för distriktsrekordet i maraton (Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm 1983, fyra sekunder snabbare än tiden Rolf Barr gjorde i Berlin året därpå), det är sedan gammalt. För två år sedan öppnade han Rotterdam marathon på 1.10.20, men tappade 5.13 på andra halvan och landade på 2.25.53. Den här gången öppnade han på 1.11.01 (efter att ha jobbat ihop med Fredrik Uhrbom, landslagslöparen från Spårvägen som klev av vid 18 kilometer, och gotländske Fred Grönwall för att hålla just den farten, för 2.22), men orkade inte heller den här gången fullfölja 3.21-farten per kilometer mycket längre än så. Andra halvan den här gången dock bara 4.07 långsammare än den första, vilket gjorde tiden i mål till 2.25.18.
Tiden är den näst snabbaste Anfält någonsin gjort på maran, bara 15 sekunder från perset (satt i Valencia i november 2015) och den klart snabbaste tiden som 42-åringen noterat under de två rätt skadedabbade år han haft sedan han senast försökte i Rotterdam (de fem marorna sedan dess har gått på 2.31-2.34-2.35-2.29-2.31).
Anfält berättar själv om loppet och känslan efteråt på sitt Instagramkonto: ”Spände bågen rejält från start och valde att gå med i ”Uhrbomtåget” med sikte på 2.22. […] Uhrbom pacade som en klocka i typ 18 kilometer. Större delen av resterande kilometrar ‘teamjobbade’ jag och Fred Grönvall vidare mot mål. Vi tappade en del tempo men långt ifrån några väggningar. Min tid i mål blev 2.25.16. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma. Jag är nöjd och känner att löparkroppen är i bättre skick än på väldigt länge. Redan nu finns suget efter en ny mara inom en hyfsat snar framtid.”
I själva tävlingen blev Anfält näst bäste svensk (sju sekunder bakom Grönwall) på 29:e plats totalt. Kenneth Kipkemoi och Abera Kuma ordnade kenyansk dubbelseger på 2.05.44 respektive 2.05.50, före etiopiern Kelkile Gezahegn på 2.05.56.
Örebroarna Andreas Ingberg och Jakob Nilsson blev 241:a respektive 251:a 2.53.51 (halvorna på 1.20.58/1.32.53) och 2.54.21 (1.19.45/1.34.36).
Ingberg berättar mer på Instagram (låst konto): ”I dag fanns varken form, ben eller flåset där det skulle. Tyvärr blev Rotterdam marathon ingen rolig upplevelse. Inte helt förvånade när tiden varit lite för knapp i jakten på en bra kropp. Kunde aldrig riktigt matcha min game plan och fick gå på någon slags känsla men det var en chansning. Vid 18–19 var det definitivt slut på det roliga med magkramp och rökt kropp men eftersom både jag och Jakob Nilsson tyckte det var idé att lotsa vraken i mål så fick det bli så.”

Martin Regborn bytte upp sig från öppen klass, som jag skrev om i helgens höjdare, till huvudklassen på herrsidan i orienteringstävlingen MIK-medeln i Stockholm. Det var hans första riktiga test av foten efter stukningen han råkade ut för under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan, och trots att han inte tog i för fullt gick han in på nionde plats, 3.13 bakom segrande landslagskollegan Gustav Bergman i ett lika starkt som brett startfält (157 löpare till start i klassen!). ”Inget fokus på resultat utan bara få ett besked om foten kommer funka nästa helg. Positivt fotmässigt i alla fall. Cirka 95 procent av tävlingskapacitet uppskattningsvis, tappade mest tid på flera mindre tekniska misstag eftersom det blev några extra blickar på var jag satte fötterna istället för på kartan”, skriver Regborn i sin öppna träningsdagbok.
Klubbkompisen Viktor Larsson var bara 22 sekunder bakom på tolfte plats.

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

Kemppi tog femte raka – och Maria Magnusson nytt SM-brons

Dagens allra största bedrift i länet svarade förstås Tove Alexandersson för. Har man tio VM-guld och är rankad som världens bästa i två sporter – orientering och skidorientering – och därtill trivs när distanserna blir långa (plus att ingen av landslagskollegorna ens kom till start) så blir det stora avstånd i en tävling som ultra-SM i orientering i Lekhyttan. I princip hela fältet var samlat till första kontrollen, efter knappt fyra minuters löpning (men Alexandersson var först redan där), och till andra, efter elva minuter, var Borlängelöparen loss och sedan bar det av solo upp i Kilsbergen i ytterligare två timmar och tre minuter innan hon Alexandersson målstämplade, göra segerintervjuer, duscha, äta en hamburgare och tvätta skorna (eller vad man nu gör när man kommit i mål och väntar på att få ta emot karriärens 16:e SM-guld). Anna Wehlin, Skogspojkarna, dök till slut ändå upp som tvåa, nästa 16 minuter senare (det var masstart, och Wehlin var faktiskt fyra, 1,5 minuter från medalj, över två timmar in i tävlingen, men aslutade urstarkt och hade 17 sekunder till godo på Maria Magnusson i mål). Magnusson, som är född och uppvuxen i Örebro och orienteringsfostrad i KFUM, tog alltså andra SM-bronset på två veckor (hon tog ju sista pallplatsen två sekunder före Tisarens Ellinor Eriksson i natt-SM i Östansjö), 57 sekunder före OK Roslagens Rebecka Lindberg. Tisarens Lovisa Persson blev bästa nuvarande länslöpare på nionde plats sedan både Eriksson och Josefine Wallenhammar brutit loppet.
På herrsidan tog Gustav Bergman ett lika väntat, om än inte tillnärmelsevis lika överlägset, SM-guld, 2.32 före Marcus Millegård och nästan nio minuter före trea Fredrik Eliasson. KFUM Örebros Erik Lindgren blev lite överraskande främste länslöpare på sjunde plats (han var snabbaste av alla till första kontrollen, hade 33:e löptid av 36 till den andra men gjorde därefter ett betydligt stabilare lopp, till slut 11.09 bakom Bergman i mål), medan Oskar Andrén blev 14:e, topptippade Viktor Larsson 16:e, Per Eklöf 21:a och Anton Hallor 22:a.
I juniorklasserna blev det inga topp tio-placeringar för länslöparna (men tre elfteplatser genom Josefin Erlandsson, Olle Josarp och Elin Schagerström).
Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson stod över den ultralånga distansen och sprang istället hem en andraplats bakom Kolmårdens Malin Leijon Lind i medeldistanstävlingen i Närkedubbeln på samma arena. Henns klubbkompisar Gustav Hindér och Daniel Attås blev tvåa respektive fyra på herrisdan där Henrik Jonsson vann (i morgon avslutas Närkedubbeln med en långdistans i samma terräng).

Banrekordhållaren och tolvfaldige svenske mästaren Abraham Adhanom, Eskilstuna, sprang hem Wedevågsloppet men missade sin egen bästanotering (och därmed banrekordspriset på 15 000 kronor) med 26 sekunder när han sprang in på 30.21 över de 10,2 kilometerna, närmast före klubbkompisarna Nasir Dawuod och Merih Hagos, drygt en respektive nästan 2,5 minuter bakom. Andreas Ingberg blev bäste länslöpare på herrsidan med 34.57 och tog därmed hem full poäng för tävlingen i långloppscupen där Erik Anfält och Per Sjögren tidigare under säsongen delad lika på segrarna. Sjögren (som inför Tiomila förra helgen beklagade sig på twitter både över sjukdom och andra problem) var med nu också och fick för första gången i årets cup se sig slagen (två gånger har han inte ställt upp), inte bara av Ingberg utan också av Heshlu Andemariam, som därmed gick upp som ny totalledare i cupen.
På damsidan verkar Mikaela Kemppi däremot gå för att avgöra cupen tidigt den här säsongen. Femte tävlingen gav femte raka segern (och hon hade inte heller några utomlänsinslag framför sig när hon passerade mållinjen på 38.27). Josefin Gerdevåg fortsätter rada upp andraplatser under sin comebacksäsong (tidigare i korta terräng-DM och Kumla stadslopp, nu även i Vedevåg på 40.23), medan Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen.

Och så har det dessutom kutats parkrun i dag, men det återkommer jag till på måndag!

 

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.

Här jagas Regborn av zombies (och, på ett mer seriöst plan, Wiker klar för terräng-NM)

Det är inte varje dag man får se en VM-orienterare bli jagad av zombies på Örebros gator, men så är det heller inte varje dag som Run for your lives arrangeras (kolla in NA:s direktsändning från tillställningen här). Martin Regborn (som i går för första gången någonsin fick en plats i orienteringens A-landslag, läs mer om det här) ställde hur som helst upp i eventet som är mer ploj än löpning (någon resultatlista tror jag inte att de tillverkar), och skrev på instagram efteråt: ”Känns tryggt att veta att man skulle överleva en zombieapokalyps. Så att man slipper gå runt och oroa sig menar jag.”

Tisaren kommer att gå ut i ledning när Smålandskavlen startar om i morgon bitti (den avgörs med två nattsträckor på lördagskvällen och tre dagsträckor på söndagsmorgonen) efter att Rebecka Nylin bara tappat drygt två minuter på dubbla världsmästaren Ida Bobach (över 45 minuters orientering) och sprungit in på tredje plats på första sträckan, och Andrea Svensson sedan gjort en monstersträcka och fört upp Tisaren i ledning med 39 sekunders marginal ned till IFK Göteborg på andra plats och nästan tre minuter till Bobachs Pan Århus på tredje (Svensson tog 5,5 minuter på Pan Århus Anneke Hald Bjørgum på sträckan). Återstarten sker 9.00 i morgon bitti, när Lovisa Persson ger sig ut de där 39 sekunderna före IFK Götebrogs Erica Pettersson. Därefter avslutar tvillingarna Tjernlund för Tisaren. På herrsidan går Tisaren ut som 16:e, 17 minuter bakom där ledande IFK Göteborg, sedan Gustav Hindér tappat 14 minuter som 28:a på första sträckan och Filip Jacobsson hämtat in tolv placeringar men tappat tre minuter till på andra.

Skrev en del om terräng-DM i Åsbro här, och egentligen finns väl inte så mycket mer att tillägga än att jag tippade våldsamt fel i herrklassen. Mina förhandsfavoriter Eknor, Andemariam och Eklöf blev trea, fyra och tia. Istället tog Andreas Ingberg hem DM-titeln närast före Fredrik Johnsson, som under stora delar av loppet bildade en tätkvartett med Eknor och Andemariam. ”Första segern någonsin. Riktigt nöjd med hur jag krigade idag och grymt skoj att sparra i den kvartetten vi var under större delen av loppet”, skriver Ingberg på Instagram. Mikaela Kemppi kan man däremot lita på, det tipset var ju stensäkert.
Långloppscupen, som redan var avgjord inför tävlingen, har redan hunnit uppdatera sin totalställning här.

På tal om terränglöpning blev det också häromdagen officiellt att Hälleforsbördiga Louise Wiker får en av de fem första platserna (truppen ska förmodligen kompletteras med ytterligare två namn) till terräng-NM i norska Kristiansand den 12 november (däremot kom inte Haben Kidane med; jag antar att han tackat nej för det vore orimligt att han inte blivit uttagen med tanke på de resultat han gjort i höst, men egentligen ska jag låta det var osagt). Föga överraskande förstås efter SM-bronset i lördags. Frågan nu är om det också kan bära till terräng-EM i december.